skip to main |
skip to sidebar
Jag blev beklämd när jag i går såg Rapports intervju med LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson. Han fick inför någon miljon TV-tittare kommentera Sverigedemokraternas framgång (20 procent) i valmanskåren. Fler arbetare röstar också numera på SD än Socialdemokraterna.
Först fick vi höra några byggjobbare förklara orsaken: invandringen och den misslyckade integrationen.
Alltså precis det som vanligt folk talar om ute i stugorna.
Karl-Peter Thorwaldsson är helt tondöv och svarar:
”Det här går inte att skylla på andra. Men misslyckandet finns i hela västvärlden. Den politik som bedrivits de senaste 30 åren och som ensidigt gått ut på att gynna de allra rikaste med stora skattesänkningar har gjort att klyftorna vuxit till enorma proportioner. Det får vi nu i baknacken när människor söker alternativen i de här extrema ytterlighetspartierna.”
Tänk att inte våra makthavare lär sig. Det går inte gömma undan invandringen och den misslyckade integrationen.
För att komma åt Sverigedemokraterna måste även Socialdemokraterna tala om det som det snackas om ute i samhället. Inte vara tondöva.
För att riktigt markera riktningen plockar Aftonbladets ledarskribent, Eva Franchell. fram järnröret och bankar skiten ur Sverigedemokraterna. Naturligtvis inte en rad om invandringen eller den misslyckade integrationen.
Tack vare Thorwaldsson och Franchells mörkning kommer fler än vi anar lägga sin röst på Jimmie Åkesson.
Det var väl inte så här vi skulle ha det?
Björn Skifs har naturligtvis alldeles rätt i det. Det blir alltid värre framåt natten. Eller har han inte det?
Efter ha väntat på regn, åska med skyfall, under hela gårdagen, kom det 13 droppar över Lomma (låter som en filmtitel).
SMHI måste ha vridit sig i plågor över alla förbannade väderprognoser. Klockan 22.15 kom nämligen dropparna.
Det började annars regna fem minuter tidigare i Malmö. Kompis Leif Georg som bor centralt i Malmö, ringde mig exakt kl. 22.10.
”Nu kom regnet i Malmö”, kvittrade han förtjust i luren.
Satan.
Lomma slagen av Malmö med fem minuter.
”Skyfall”, förtydligade han stolt för riktigt krossa Lomma i regnmatchen.
13 droppar över Lomma (låter som en boktitel).
Det var allt vi kunde möta upp med. Jodå, jag räknade dem alla (hipp). Stenbeläggningen utanför Täppans terrass blev knappt blöt.
Fast i dag har SMHI åter bullat upp med regn och åskliknande skyfall som får bli
Lommas tårar (slutscen).
To dé, som Dag-Otto (Jojje Jönsson) alltid säger i Vallarnas bondkomik i Falkenberg. Dag-Otto vet vad han talar om.
FOTNOT. Täppans regnmätare visade kl. 8.00 i morse, att det kom knappt 1 (!) mm regn i Lomma i natt. Alltså möjligen några droppar till utöver de magiska 13.
Det finns väl inget som är som väntans tider.
Jag började vänta redan i går kväll.
På regn.
Mycket regn.
Skyfall.
SMHI larmade och stod i.
Risk för översvämningar.
Ruskväder.
Stora regnmängder.
Åska.
Sommaråska.
Blixt och dunder.
Brukar bli värre än värst med kor och grisar i ladugårdar som brinner inne.
I natt låg jag och lyssnade på de starka vindbyarna som piskade trädens lövkronor. Däremot varken regn eller skyfall.
Täppan torr i morse.
Täppan torr vid lunchtid.
Meteorolog Annie Persson började arbeta extra tidigt på torsdagsmorgonen. Hon löste av kollegor som har arbetat hela natten med att kartlägga de intensiva nederbördsområden som är på väg söderifrån skriver Sydsvenskan.
Inte ens det hjälpte.
Inget regn.
Endast irriterande blåst.
Jag fortsätter vänta.
Tittar upp på den molntäckta himlen.
Det blir alltid värre framåt natten, som Björn Skifs sjöng i Melodifestivalen 1978.
Jag får väl fortsätta vänta och se.
I förmiddags kom så tingsrättens dom i målet mot den s k Arbogakvinnan.
Hon fälls på samtliga åtalspunkter: mord, mordförsök, anstiftande till mord m m.
Ögonblickligen kablades hennes namn och bild ut på de stora drakarnas webbplatser.
Varken Expressen, Aftonbladet eller Svenska Dagbladet tvekade. Däremot fegade Sydsvenskan och DN ur. De fortsatte maska bilden på 42-åringen som hon också kallats för.
Några timmar senare rev Sydsvenskan bort sin maskning av kvinnan.
Hur som helst har täckelsen fallit.
Andra sidan har namn och bild på kvinnan länge farit omkring på sociala medier.
Det må så vara.
Journalister har att rätta sig efter de pressetiska reglerna. I detta fallet överdriver både Sydsvenskan och DN det, tycker jag.
När dom meddelas kommer kvinnan att dömas till livstid eller låsas in på psyket för tid och evigheter. Något annat vore en första klassens sensation. Ett rättshaveri av sällan skådat slag. Arbogakvinnan är körd.
När det gäller tidningarna var tidningarna i Västmanland först med att publicera kvinnans namn redan i april.
Så här försvarade chefredaktören, Daniel Nordström, publiceringen på sin blogg. Jag återger vad Journalisten skrev:
MC-föraren, Johan Gustafsson, blev kidnappad av al-Qaidas nordafrikanska gren i Timbuktu, Mali. Målsättningen var köra motorcykel från Sverige till Sydafrika. Det kostade honom 5 år och sju månader i oviss fångenskap.
I går kom Gustafsson hem till Sverige som en fri man.
Jag tänker på min kompis, Rolle af Trollhättan, som jag kallar denna äventyrliga pensionär för på bloggen.
Genom åren har jag berättat om hans äventyr. Han har kört motorcykel i många länder i Asien. Inte minst i Himalaya. Även på Island och givetvis i Europa. I våras i Atlasbergen, Marocko. För en tid sedan körde han omkring på Åland. Rolle kan alltså köra motorcykel bättre än de flesta.
Kolossalt resvan är han givetvis också. Jag vet att hans stora dröm är att köra motorcykel från Sverige till Sydafrika. Precis som Johan Gustafssons plan var innan al-Qaida slog till i Timbuktu.
Rolle hävdar att han har en bättre och säkrare färdplan. Afrika är han hyfsat bevandrad i-se bilden på löpet. För några år sedan liftade (!?) han på kontinenten. Jag skrev om äventyret på bloggen.
Det finns bara ett aber med Rolles färdväg som just nu sätter käppar i MC-hjulet för honom: krig.
I Rolles ”säkra” färdplan råder krig i diverse länder. Jag ringde upp honom, för checka Afrika-planerna.
”Jag spelar golf. Har nio hål kvar. Vill du prata Afrika och Gustafsson? Ringer dig i kväll.” Svarade alltså Rolle och svingade klubban.
Mot Afrika?
Tja, det kommer att visa sig.
Bilden här nedanför är från en av Rolles MC-turer i Himalaya.
Hoppas jag kan tala förstånd med honom.
Det slår aldrig fel. Efter midsommarens fröjder med sill, nypotatis, jordgubbar och regn, smyger det på en förtappad själ: orostider.
Det är då den yngre generationen drabbas av hybris: semestern.
Nära och kära, släkt och vänner som ännu har ork och kraft flyger och far, bilar kors och tvärs genom Europa, hyr stuga i Kebnekaisemassivet för slåss med myggen och köpa renhorn av en lapp.
Det är då som den stora oron infinner sig.
Gammelfar och gammelmor sitter hemma i stugan och våndas. En monumental oro: måtte allt gå bra.
Ni känner säkert igen det.
Oron rider en natt och dag. Även om den märkvärdiga mobiltelefonen underlättat kontakten med bilder, text samt mellan varven en levande röst.
Vi följer med de vilda färderna på en gammal skolkarta.
Minns när vi själva for land och rike runt med barnen.
Minns när bilen kraschade i Narbonne Plage i södra Frankrike.
Hustrun kedjerökte av nervositet.
Minns när bilen lade av i juli månad bland snödrivorna på Sognefjellet i Norge.
Hustrun bet i växelspaken av nervositet.
Åkte fast för fortkörning i USA.
Hustrun tuggade fyra bugg och en coca cola av nervositet.
Ibland lyckades vi få fram ett meddelande till gammelfar och gammelmor som satt hemma och våndades.
Inga problem. Allt bra. Vi har väldigt roligt. Barnen skrattar och hustrun kvittrar som en koltrast.
Inte fan fattade vi att de där hemma höll på dö av oro.
Vi är själva där nu.
Orostider.
Det ska bli skönt när Sverige börjar rulla på som vanligt i snömodden.
Det är lätt tycka synd om någon.
Äger man igen empati, tycker man endast synd om sig själv. Det är egentligen synd om sådana människor.
Nej, det är det inte.
Det är synd om svenskar som tvingats hoppa grodor kring majstången i regn. Ja, det är det.
Det är synd om Donald Trump. Under 113 dagar i Vita Huset som president har Trumpen tvingat sig själv ljuga offentligt 74 dagar.
Det är synd om Påven som avlagt celibatlöfte. När han besökte Sverige fick han sova över i Rögle Kloster med minst ett halvt dussin nunnor.
Det är synd om Stefan Löfven som talar för döva öron i Ungern och Polen om flyktingmottagandet.
Det är synd om moderatledaren, Anna Kinberg Batra, som sneglar åt Jimmie Åkesson, men ändå tappar väljare.
Det är synd om Zlatan Ibrahimovic. Skadad och till salu för 12 miljoner i månadslön och ingen vill betala.
Det är synd om Eric Hamrén som fyllde 60 år och ingen i Svenska Fotbollförbundet hurrade.
Det är synd om Alexander Bard som har så fula kortbyxor.
Det är synd om Malin Berghagen, tycker Expressen.
Det är synd om vegetarianer. För kompensera kroppens behov av socker frossar de i godis och får hål i tänderna.
Det blir synd om Allsång på Skansen. Om det regnar.
Det är synd om SVT som tvingas köra ut repris på reprisen, under tre regniga sommarmånader.
Det är synd om kungen som inte kan supa till i en skogsbacke, utan bli en viral succé på nätet. Det är verkligen synd.
Det är synd om många människor och utrotningshotade djur.
Det där sista var lätt komma på och skriva.
Mer än så, kom jag inte på.
Just nu.
Det är synd.
0-10 år
Börjar med midsommarjoller i barnvagnen. Sedan. Hoppar, studsar, sjunger och dansar kring majstången.
Hatar sill. Får en kokt korv med bröd. Dricker läsk.
Livet är buskul.
Tonåring
Sitter och trycker i ett hörn. Tycker vuxenvärlden är löjlig som hoppar, studsar, sjunger och dansar kring majstången tillsammans med småglinen.
Testar sill. Dricker Coca Cola.
Skäms när pappa börjar sjunga, When The Saints Go Marching In. Tar lotter i Hemvärnets stånd.
Slutet på tonåren
Snapsar. Groggar. Skrattar och stojar med kompisarna. Kollar brudar nere vid dansbanan. Livet är spännande.
Kräker sill på majstången.
Yngre medelåldern
Hoppar, studsar, sjunger och dansar kring majstången med barnen. Snaps, konjak till kaffet och groggar.
Sjunger, When The Saints Go Marching In, vid 22-tiden.
Övre medelåldern-plus lite till
Får offra sig för barnbarnen. Hoppar, studsar, sjunger och dansar kring majstången i stilla promenadtakt.
Ryggen åt helvete. Hade hellre suttit i ett hörn med en gammal kompis. Ungdomsminnen kring groggen.
Ålderdomen
Ute strilar regnet ner. Hustrun tänder ljuskronan i köket som det vore julafton. På grund av alla mediciner blir det en pytteliten snaps som bits av 17 gånger.
Rapar sill.
Sjunger inte, When The Saints Go Marching In.
Har glömt texten.
Ser majstången på TV.
I veckan skrev jag om Täppans odling av nypotatis som mest såg ut som väldiga djungelblast. Inte minsta blomma kunde skönjas. Förutsättningarna alltså dåliga.
I dag-midsommarafton-var det så tid att skörda guldet.
Det började med plasthinkens djungelväxt. Sedan rycktes även ett knippe bort från den mer rejäla potatislådan med lååång och spännande potatishistorik bakom sig.
Vi kan väl säga så här.
Större nypotatis har väl världen skådat-mest ”pruttekulor”. Det bestämdes raskt att övriga blast som börjat visa blomknoppar, får växa till sig i låddan.
Det blev till att åka till bonden Mårtensson för stödköpa nypotatis till sillen.
Ack ja, men det lilla som blev smakade-just det-guld.
Nästa år ska vi starta en jordgubbsodling i Täppan.
Rött guld är inte att förakta.
Trevlig midsommar.
Så här såg det ut 2013.
Inställt midsommarfirande på Västra Hagen i Lomma.
Sedan dess har det gjorts lama försök skaka liv i majstång, sång, musik och dans på stället. Det blev mest skit av det.
I år är det ingen som orkar med montera dansbana, klä majstång, sjunga, dansa och spela. Inställt. För evigt. Verkar det som.
Nej, Lomma går in i personlig dvala midsommartid.
Den som vill se Lommabor med majstång får kika in på Facebook. Där håller nämligen alla numera till och hoppar grodor.
Nu har vi också fått papper på att Lomma är usla på midsommarfest. Charlotta Mellander och Tina Wallin på Vertikals/Handelshögskolan i Jönköping har nu kommit fram till de 20 bästa platserna i Sverige i grenen, ”Bäst på midsommar”.
Gotland nummer ett.
Karlskrona nummer två och Tanum i Bohuslän plats 3.
Lomma platser givetvis inte på listan alls.
Fast det som stör mig är att ingen ort från Dalarna är med. Där piper och gnäller det av folkmusik och bygdedräkt i varje buske under midsommar. Andra sidan har inte Dalarna något trålfiske i saltvatten.
Charlotta och Tina slår samman utredningens parametrar för lyckat midsommarfirande så här:
Tillgång till potatisodlingar (närproducerat anses vara bäst).
Tillgång till bärodlingar (jordgubbar smakar bäst nyplockade).
Trålfiske i saltvatten (färskare än så får ni inte sillen).
Antal kvadratkilometer vatten samt antal kilometer kuststräcka (visst är det lite mysigare att sitta med utsikt över vattnet?)
Systembolag per invånare (skönt att slippa trängas när nubben ska inhandlas).
Medeltemperatur (att slippa täckjackan är en bonus).
Musiker per invånare (att ha sina egna spelemän vid midsommarstången är ju alltid trevligt).
Så om du vill fira midsommar med sill, nypotatis, jordgubbar och nubbe, samt kunna titta ut över vattnet samtidigt som någon spelar vackert i det varma vädret. Ja, då ska du kolla noga på kartan nedan:
Vi har lärt känna Lasse Åberg genom alla år som en fiffig figur. Turistorganisationen VisitDenmark har kommit på en annan fiffig idé.
De bjöd in Lasse Åberg.
Uppdraget locka turister till landet.
Lasse gjorde det enklast tänkbara som egentligen är det svårast: han flyttade över sin alter ego, den omåttligt populära, Stig Helmer, som turist i Danmark.
Sedan dammade han av den gamla fina Perikles med Tuborgsvaret, ”Hvergang”. Den populära ölreklamen blev plötsligt Stig-Helmers.
Nu snurrar Åbergs reklamen för Danmark runt på sociala medier.
Givetvis succé.
Från Lasse Åbergs organisation låter man meddela mig, att allt är i sin ordning. Lasse som Stig Helmer står för både texter och speakerrösten.
Danska turistnäringen snodde Stig Helmer före Sverige.
Synd på en sådan god banan.
FOTNOT. Midsommaraftonens väder ser för Lommas del dystert ut: regnställ och paraply rekommenderas.
Det mest normala är att multisjuka personer fastnar för evigt i sjukvårdssystemet. Vi läser också alltid om multisjuka personer i samband med vårdskandaler. Det finns liksom ingen slut på förskräckelsen.
Klassas som multisjuk bör man helst vara 75 år, samt ha diagnosen för minst tre eller flera sjukdomar. Allt enligt Äldrecentrum.
Jag tillhör den ivriga typen. Kvalar in med råge. Trots barnsliga 70 år. Andra sidan kvalade jag in redan för 20-30 år sedan. Om inte redan i barndomen.
Jo, det står faktiskt multisjuk i min journal.
När en person är multisjuk måste samtliga sjukdomar vårdas som en baby som appas, förlåt nappas, ska det vara.
För min egen del betyder det varje år en normal hälsoundersökning på Vårdcentralen, samt minst tre stora 1000-mila service extra allt inne på det stora sjukhuset.
Då vänder man ut och in på den multisjuka. Det är som en smärtfri rotfyllning för hela kroppen.
Kroppens kemi som läses av i blodet på något labb. Läkaren gör resten: trycker, känner, skriver ut recept, ställer frågor, blodtryck, ger dig labbsvaret på natrium, kalium, kreatinin, albumin, calsium, fosfat, magnesium, järn, urat, koldioxid och så vidare i all evighet. Du är med andra ord under järnkontroll.
För min del blev det en GladRapport i går: allt under kontroll.
För en multisjuk är det som vinna på lotto.
Var rädd om ditt liv.
Du har bara ett.
Tänkte jag och gick hem.
Det är nästan så man kan falla i gråt.
I går skrev jag om potatisblasten-se löpet till höger-i vår Täppa. Frågan är om det blir någon egenodlad nypotatis till midsommar? Inte den minsta lilla blomma. Det ser minst sagt mörkt ut.
Jag skrev också om Ann-Catrin i Säter i Dalarna, 65 mil norrut, som vandrar i becksvart mörker med sina små potatisblast. Då dimper bilden som jag lagt in på löpsedeln ner.
Kusin Lennart i Holm, utanför Halmstad i Halland visar stolt upp potatisblast med stora tjusiga lila blommor. Knäckande är ordet för dagen.
Då dyker ett rykte upp.
”Potäterna” i Holm är förädlade.
Inomhus.
Doping misstänks.
Wada-världens antidopingsbyrå-har tillsatt en utredningsgrupp.
Internationella antidoping kommittén för svenska nypotatis.
Det finns ytterligare en hake i den här potatissoppan.
Kusin Lennart potatissort heter Blue Kongo och är just det.
Blå.
Vem fan vill äta blå nypotatis till sillen?
Det är t o m så gräslöken tycker det är gräsligt.
I Tyskland heter för övrig Blue Kongo: Der Blaue Schwede (blå svensk).
Förklara det, den som kan.
Det sägas att t o m Wada kört fastnat i moset.
Annars är släkten värst.
Blasten till våra nypotatis, har förvandlats till en djungelväxt. Växer så det knakar i potatislådan. Något liknande har sällan skådats. I alla fall inte i vår Täppa. Midsommarens nypotatis får skördas med machetes.
Ja, om det nu bli något under all jätteblast. Det är den stora frågan några dagar före midsommarafton.
Ett lovande tecken brukar vara blomningen.
Hos oss finns ingen blomning alls.
Oroväckande.
Egen odlad nypotatis till sillen är en guldvara i varje munhåla. Nu vet vi varken ut eller in. Jo, att vi håller på drunkna i all blast.
Hustru måste fått till en raketjord.
Vännen, Ann-Catrin, som bor i Säter i Dalarna, skickar över en bild på sin blast. Hennes blast ser mer normal ut.
Andra sidan ligger Säter i en annan växtzon, zon 4, ungefär 65 mil norrut. Lomma i zon 1, vilket är något helt annat.
Det blir några spännande dagar fram över.
Vad gör man inte för lite egen odlad nypotatis till midsommar?
Knäpper västen med gylfen, som Hasse Alfredson sa en gång i tiden.
Om nu någon minns det.
Ni vet hur det är. Man är någonstans där ingenting finns. En akut situation infinner sig snabbare än blixten. Jag tror de flesta människor har upplevt en sådan kritisk stund av svårmod.
Här kommer nyheten inför semestern som kan underlätta för både blåsa och tarm. Går även bra att kräka i. Om sommarsjukan slår till: ett rese WC för 80 kronor. Kan användas både som inomhustoa som utedass.
Jag fick erbjudandet i veckan från en seriös sajt som både jag och Region Skåne köper våra medicinska produkter från.
Så här skriver man:
”Alltid en toalett till hands när nöden är stor! På resan, i bilen, när det är bråttom - Rese-WC får plats i fickan eller handväskan. Rese WC består av en kraftig återförslutningsbar plastpåse med en öppning som är formad att passa både män, kvinnor och barn.
I plastpåsen finns en liten kudde fylld av högabsorberande polymer som omvandlas till gel vid användande och stänger in fukt och lukt. Rese WC är mycket liten 6x10x5cm hopvikt och väger endast 45 gram oanvänd.”
Den lilla portabla toaletten går även att använda flera gånger, får jag också reda på.
Även om jag blir skeptisk till den där lilla röda tetran som ser ut innehålla 3 dl grädde. Av bara farten finner jag också en mer sportig variant på en annan sajt.
En campingtoa-se bilden här nedanför.
Faktiskt ett elegant utedass.
Se där-jag har räddat din semester.
Nöden har ingen lag.
Längst upp till vänster på löpsedeln, Kirk Jones, som försökte ta sig ner för Niagarafallet på gränsen mellan USA-Kanada-i en boll.
Det var ingen bra idé.
Kirk dog.
Naturligtvis.
Badbollen har jag lagt in i bilden som en galen illustration till den spritt språngande Kirk Jones.
Längst ner på bilden precis vid fallet som rytande kastar sitt skum över oss, står jag och min hustru.
När vi besökte det berömda fallet för flera år sedan, var vi väl pålästa.
Visste att många tokiga människor försökt ta sig ner för fallet på de mest märkliga vis. Något som är absolut förbjudet.
Det slutade med en rätt säker död. Självmord är inget ovanligt. Därför är bevakningen kring fallet rigoröst.
Kirk Jones lyckades emellertid 2003, bli den förste som överlevde med enbart skjorta och byxor som utrustning. Han hade tur, men blev halvt ihjälslagen. Det blev dryga böter och drömmar om en boll.
Efter 2003 har ytterligare tre personer avlidit. Samtliga i de mest märkliga försök i i grenen sätta udda rekord nedför Niagarafallet.
I april i år, hittades kroppen av Kirk Jones. Denna gången hade galningen försökt ta sig ner med en boll(!?).
Det gick åt helvetet.
Berömd?
Ja, Kirk Jones hamnade till och med på en blogg på andra sidan jordklotet.
”Den blomstertid nu kommer”, har i veckan ekat över landet i ett glädjerus. Det finns ca 1,4 miljoner elever i Sveriges grundskolor, gymnasium och särskolor. Av dessa studerar drygt 900 000 på grundskolenivå, enligt sajten, Merinfo.
Bland dessa finns naturligtvis också muslimska barn. För ett okänt antal av dessa muslimska flickor förvandlas sommarlovet till en fasa.
Om detta har massmedia i veckan gått förbi med tystnad. Trots att problemet ligger i öppen dager. Det är bara till att läsa riksdagsledamoten, Amineh Kakabavens bok, ”Amineh-inte större än en kalasjnikov”.
Hon är själv uppvuxen i en kurdisk miljö med hedersförtryck och med den hederskultur som är vanlig i de muslimska länderna.
I boken skriver hon om det farliga sommarlovet.
Hon skriver:
”Sommarlovet är den farligaste tiden på året för unga flickor i hederskulturen.”
Det är då familjerna gifter bort sina 11-12-åriga flickor. För att det ska gå så smidigt som möjligt, reser familjen tillbaka till sitt hemland under lovet. Där blir barnet bortgift med en kusin, en annan släkting eller en rik totalt okänd man.
Familjen värnar sin heder.
”Dottern kan riskera bli kär i "fel" person. Den svenska fria synen på kvinnans roll i samhället är farlig. Barnäktenskapet kan också vara ett sätt att kvitta en hämnd mellan släkter för något oförrätt som begåtts”, skriver Amineh Kakabaven vidare.
Det är nästan så man sätter den blomstertid nu kommer i halsen.
Ingen politiker i Sverige reagerar över detta.
Massmedia fegar ur och tiger still.
Barnens rätt i samhället (Bris), har gått och gömt sig.
Organisationen, Majblomman, drunknar i Sörgårdens smetiga idyll.
Vad gör man?
Jo, skriver ett blogginlägg.
Upprörande.
”Knäppgök”, sa hustrun och tog bilden.
Jag står med huvudet inkört i Täppans Paradisbuske.
Något ska man göra en hygglig dag i juni.
Varför inte spana in humlornas pollinering?
En riktigt stjärna till humla kan pollinera flera tusen blommor varje dag.
Just nu är det högsäsong i Lomma kommuns blomstrande trädgårdar-se där en liten rar nyhet.
Det pollineras som aldrig förr.
Tala om slit och släp.
Surr i busken dagen lång.
En blomma hit, tusen blommor dit.
I Sverige finns det 40 arter av humlor.
Denna förtjusande dag synar jag trädgårdshumlan. Något annat alternativ fanns av naturliga skäl inte.
Humlor-märkliga små insekter som ständigt hotas av växthusgaserna i klimatförändringens tidevarv.
Jag har i alla fall inga fisande kor i Täppan.
Alltid något.
Humlan äger utan tvekan sin bzzz..det finns till och med en bok om humlor i Sverige. Ja, om man nu vill ägna sommaren åt en överkurs.
Fast med jämställdheten mellan könen är det lite si och så. Jordbruksverket skriver, att efter humlor parat sig på sensommaren dör hanarna.
Ack så sorgligt.
Efter en fröjdefull lycka.
Stendöd.
Drottningarna däremot övervintrar nergrävda i marken.
Säg för jösse namn inget till Gudrun Schyman.
Bzzz...på er.
FOTNOT. Bin är också arbetsvilliga med pollineringen. En liten bisak i det hela.
Vi börjar med det trista först.
Musse Pigg ser tveksam ut på bilden till en solig midsommar.
Det med all rätt.
SMHI kom med sin 10-dygns prognos i morse. Första prognosen för Lomma molnigt väder samt 0,8 mm regn.
Några timmar senare.
Lätta sommarmoln, inget regn och mest sol.
Midsommaraftonens väder nästa fredag ser alltså skakig ut. SMHI tvekar i prognosen, vilket öppnar för vilket väder som helst.
Det gillar vi inte.
För det finns nämligen inte en dag på året som svensken är så väderkänslig som just på självaste midsommaraftonen.
Snöfria jular är vi vana vid söderut. Ingen bryr sig märkbart.
Däremot ett dåligt väder på självaste midsommaraftonen ger svensken taggtråd i ögonen. Den dagen är drömvädret: sol, sol och åter sol.
Dansa med barnen kring majstången, sitta ute och äta sillen, nypotatisen, nubben och jordgubbarna under bar himmel.
Visst har vi upplevt skyfall och åska, regn som faller rakt ner. Blåst som får oss spika fast majstången.
Likt förbannat sitter vi ute med kämpande parasoller.
Har man taggtråd i ögonen, så har man taggtråd i ögonen. Är det midsommar, så ska det fan i mig var midsommar.
Nu till trösten: det verkar bli gott om jordgubbar till midsommar. En snabbt utflykt till mina jordgubbsodlare runt Lomma talar sitt tydliga språk: stora söta goda bär.
En kartong 40 spänn litern är bondens pris för dagen. Falskskyltade polska går säkert och få till 25 kr litern till midsommar.
Avrundar med att hylla min hustru som stått ut med mig. I dag för 48 år sedan förlovade vi oss på Kosteröarna.
Solen strålade över oss.
Gör så än i denna dag.
Puss-grevinnor och prinsessor.
Man tager sig för pannan.
Efter snart nio års bloggande hade min blogg exakt kl. 16.00, besökare från jordklotets alla världsdelar.
Samtidigt.
Det har mig veterligt aldrig inträffat förr i mitt vilda bloggliv.
Denna soliga tisdagseftermiddag i Lomma, tog jag mig för pannan och tappade hakan. Exakt klockan 16.00.
Kolla in världskartan från mitt blogginstrument, nederst på löpsedeln här ovanför. Australien, Asien, Europa, Afrika, Nord-och Sydamerika.
Historisk dag för min blogg.
Har jag missat något, ber jag om ursäkt.
Hur det gått till?
Det kan jag inte förklara.
Sverige är som ni kan se i svart.
Det beror på att de flesta besökarna givetvis kommer från mitt eget land.
Nu vill jag skryta.
Frågan är för vem jag ska skryta?
Jo, för dig som precis läst detta.
Du hänger just nu på jordklotet tillsammans med Calle Rockbäcks BLOGG.
Tack för du finns.
Och håll dig fast.
Det är inte bara i fotboll som vi slog Frankrike. Även i Lomma åkte Frankrike på stryk.
Lomma tog hem bullkriget med råge (ursäkta, kunde inte låta bli). För några år sedan öppnade det franska bageriet, Gateau, i byn. Läget bra.
En gågata kopplad till Centrumtorget med tungviktaren Lomma Hembageri en bit bort.
Bullkriget ett faktum.
Hembageriets ägare, mäster själv, Per Ståhl, log segervisst när jag tog stridstempen-se lilla bilden till höger.
Visst är det gott med franska bullar, men Hembageriets frallor med originalreceptet från 1953 slog snart ten and out på Frankrike. Deras Petit Gateau som faktiskt smakade fågel-om Herrskapet förstår vad jag menar-stod inte upp i många ronder.
Den 19 mars i år fick man slå igen butiken.
Satsningen i Lomma skulle visa sig bli mindre bra för fransmännen som driver 22 bagerier i Stockholm.
Det som funkar i huvudstaden funkar dåligt i Lomma. Om inte annat fick krogen, Olivera, dyrt lära sig den läxan.
Jag kan riktigt höra, Per Ståhl, viska i mitt öra:
”Vad var det jag sa?”
Amerikas omsusade president, Donald Trump, är i färd med att riva upp den ena miljölagen efter den andra i sitt land.
Kolgruvor ska öppnas.
Gas pumpas upp.
Han har också sett till, så USA hoppat av alla former av internationellt samarbete angående miljöfrågor.
Allt under parollen, ”Make America Great Again”.
Lomma kommun i Sverige går på tvärs mot president Trump som nu stämplats som en miljöbov. I förra veckan hamnade Lomma på andra plats i en ranking av kommuners klimatanpassning.
Lilla Lomma kommun trängde sig mellan storstäderna, Uppsala och Stockholm. Det kan vi tacka miljöstrategen, Helena Björn, för. Hon är ett ess som Trumpen i sina vildaste drömmar absolut inte skulle vilja ha i Vita Huset.
Borta i Kalifornien sitter f d guvernören, Arnold ”The Terminator” Schwarzenegger och gör tummen upp åt lilla Lomma (vi kan väl drömma det).
Under sina åtta år (2003-2011) på posten drev han igenom Amerikas tuffaste miljölagar för en amerikansk stat.
I Lomma stänker Helena Björns fantastiska miljöarbete på en glad kommunhövding, Anders Berngarn. Han kan räkna med flotta inbjudningar till miljödebatter och annat fint. Både här och där.
Jag tror däremot inte han räknat med, att jag skulle klumpa samman honom med både Trumpen och The Terminator.
Se där-en riktig gammal fin kvällstidningsvinkling som ungtupparna inom journalistiken inte klarar smälla samman i dag.
Håll i hatten, Anders!
Såg i Rapport hur Postnord samlar brevförsändelser på hög.
Låter oroväckande.
Däremot är det så mycket annat gods som hamnar i ens brevlåda. I morse plockade jag upp en katalog för Jörns bussresor.
Jag har inget problem med det.
Däremot fick jag genast problem med en bussresa till Skövde.
För fira JUL!?
Vem fan åker till Skövde för fira jul?
Med buss från Malmö.
Inget ont om Skövde. Jag har bott där, så jag vet. Vi åkte alltid FRÅN Skövde för fira jul. Nej, det som irriterar mig är att julens fröjder börjar allt tidigare skölja över en stackars sate. Julshower 2017 pumpades ut redan i Januari (!?).
Kan man inte låta oss först få fira midsommar i all stillhet, innan tankar på julen ska formas i ens trötta huvud?
Midsommarblomster som börjat prunka i våra rabatter och ängar. Sillen, nypotatis, jordgubbarna och snapsen.
Då dimper tomten ner i ens brevlåda.
Julmarknadshysteri.
Jag tror jag köper en enkel biljett till Eslöv.
.jpg)
Inlägg
