SVART MÅNDAG!

Linda Rosing och Carolina Gynning hittar själva på blogghatet?

Linda Rosing och Carolina Gynning hittar själva på blogghatet de utsätts för.
Dessa allvarliga beskyllningar har jag fått i både kommentarer och mail. De droppade in efter jag skrev om blogghatet som drabbat dessa båda galanta damer.
Både Rosing och Gynning hävdar att de får kommentarer fyllda med personangrepp och könsord.
Nu svingas svärdet tillbaka. Glamour girl hittar själva på vidrigheterna för att skaffa sig publicitet. Och visst är det så, att de får orimligt med publicitet med tanke på vad de egentligen presterat i sitt unga liv.
Jag ringde upp doktorand Kajsa Klein som forskat om bloggar.
-Det förekommer att PR-byråer och annat fixar till många kommentarer, säger hon.
Man hittar alltså på?
-Ja, så är det i vissa fall. Men när det gäller Linda Rosing eller Carolina Gynning tror jag inte det är så, fast jag vet inte, fortsätter hon.
Det är alltså inte helt omöjligt att de själva eller har någon uppslagsrik medhjälpare som randar ner de vidriga kommentarerna.
I USA är detta inget nytt alls. De flesta stora stjärnorna har en stab med människor som ser till att hålla grytan kokande.
Jag har sökt både Linda Rosing och Carolina Gynning för en kommentar men de har inte varit anträffbara. Jag får väl locka fram damerna med att föreslå en liten läcker roll i en Hollywood-produktion.
Ljut som ljug...
OBS:scrolla längre ner och ni kommer till inlägget som gett upphov till anklagelserna om att Rosing och Gynning hittar på allt själva.

En riktig journalist nobbar hedershattar

DN:s vetenskapsjournalist, Karin Bojs, promoverades i helgen till hedersdoktor med egen hatt vid Stockholms universitet. Kan ni tänka er Janne Josefsson i den rollen? Aldrig. En riktig journalist trycker hellre ner en kockmössa över öronen.

Följ med på en resa i mitt kök

Den här mannen är helt lysande. Han heter Andy Rooney och har varit journalist i hela sitt liv. Han har verkligen varit med, bl a som en av de första journalisterna som fick följa med ett amerikanskt bombplan in över Tyskland under andra världskriget.
Numera avrundar han alltid "60 Minutes" med sina finurliga kommentarer. Andy Rooney är 89 år men gör glasklar journalistik av vår vardag.
Nu senaste berättade han om allt smått och gott som samlats under årens lopp i hans kökslådor. Det blev givetvis till en lysande föreställning. En handfast journalistisk lektion.
Därför bjuder jag på lite Andy Rooney-journalistik i dag. Jag tänkte berätta vad jag har på mina köksväggar. Nej, det är verkligen inget märkvärdigt, definitivt ingen Picasso hänger i matoset.
Har ni tänkt på så mycket skräp vi hänger upp på våra väggar? Skit samma, huvudsaken är att du själv och dina närmaste har glädje av det. Det är trots allt ni själva som lallar omrking i ert eget hem större delen av ert liv. Då ska man också ha sådant på väggarna som ger en tröst och glädje och låter drömmarna fara i väg. Det har vi i vårt kök.
Häng med på en kökstur.

Ingen hatar en gammal gubbjävel!

Varför ber ingen mig fara åt helvete? Varför tycker ingen att jag är ett jävla nöt?
Nej, endast honung hälls över min ringa person.
Den vassaste kommentaren jag fått levererade signaturen Donsan som sågade mitt inlägg om Pirate Bay, efter obuktionsbilderna på de mördade barnen i Arboga.
Jag uppmanade till bojkott av piraterna. Då blev Donsan förbannad och sågen gick:
"Varför får idioter som bloggar skriva vad som helst? - Read my words - materialet är offentligt - dvs att alla har rätt att ta del av det - och inte bara "etiska journalister" som gärna förvrider fakta hur som helst för att kunna sälja ytterligare ett exemplar."
Det var ord och inga visor. Raka puckar på käften som vi säger. Bra Donsan, bara tryck till mig.
Nej, då är läget ett helt annat när det gäller de fyra ovanstående damerna. De får kommentarer fyllda med könsord och personangrepp. Linda Rosing säger till Aftonbladet:
-Så fort jag gör ett inlägg skriver folk skit.
Lyckost, säger jag, skit som skit.
Tack vare dessa nötter får damerna ofta helsidor i tidningarna. AB skriver vidare om en doktorand, Kajsa Klein, som forskat i blogghatet. Hon pekar på att de unga tjejer som bloggar om mode, skönhet och ytliga ämnen är särskilt utsatta.
Jag börjar förstå varför jag inte finns med i loppet. Vem bryr sig om vad en gammal gubbjävel skriver om i sin blogg? Uppenbart ingen människa, varken blondiner eller brunetter.
Jag börjar förstå att det berömda blogghatet aldrig kommer att träffa mig. Jag är en isolerad företeelse som ungtupparna mest gapflabbar åt.
Jag kanske ska börja skriva om mina underkläder? Mina amerikanska ekonomi kalsonger, gula framtill och bruna där bak, kanske funkar?
Nu vet jag. Jag ska dejta (modernt ord) Carolina Gynning eller varför inte Linda Rosing. Sedan skriver de om mig på sina bloggar samt lägger in en bild på oss turterduvor där vi småpussas.
Någon jävel borde väl då skriva en kommentar om snuskgubbe och värstingarnas sura uppstötningar.
Så får det bli.
Jag laddar för håll-i-gång med brudarna.

Är Swedbank på väg mot en krasch?

Jag gillar inte alls utvecklingen. I morse vaknade jag till tunga tongångar. President Bush går ut till det amerikanska folket och varnar för att det ekonomiska systemet kan vara på väg mot ett sammanbrott.
Vid lunchtid gick vår egen Swedbank ut och uppmanade sina sparare att inte plocka ut pengarna från banken. Man ville stoppa flykten.
Det talas om illvillig ryktesspridning.
Det talas om att banken har likviditetsproblem.
Ekonomerna skriar än högre än sist jag skrev en krönika om det ekonomiska tillstånd: Sverige står stadigt i blåsten!
Däremot vet jag inte om Malmö FF:s nya borg som håller på att byggas för över en halv miljard står så stadigt. Swedbank finns nämligen med på alla håll och kanter. Bara namnet Swedbank Arena ska ge MFF 50 miljoner sköna stålar under de närmaste tio åren. Malmö Stad har låst 145 miljoner kronor, Malmö FF 25 miljoner. Byggföretaget PEAB står som ägare till 50 procent osv. Den totala skuldfinansiering till Swedbank ligger på ca 310 miljoner kronor.
Hur det här ska sluta vet jag inte i dag för historia skrivs i morgon. En sak är då säker och det är att de styrande i MFF borde vara rödögda av nattvak.
Själva produkten, laget, har kraschat i allsvenskan. Supportrarna skriker sig hesa av protester. Mitt i allt detta poppar det upp allvarliga uppmaningar till allmänheten från arenans ekonomiska bas, Swedbank: Plocka inte ut era pengar.
Inte nog med det. Wall Street Journal skriver i dag:
Swedbanks "säkra" fordringar på drygt 9 miljarder kronor i det kraschade amerikanska investmentbolaget Lehman Brothers är kanske inte så säkra.
Förstår vi egentligen hur allvarligt allt detta är? Jag tror att ingen vill egentligen förstå något alls.
Jag behöver ett glas vin.

Frid i stugan-lyckan total!

Så var då äntligen gaddarna på plats. Soppan kan bytas ut mot en maffig köttbit. Ni är faktiskt några stycken som hört er och undrat över Gammel-Farmors vidunderliga äventyr på Tandläkarhögskolan i Malmö.
Gammel-Farmor blev inlåst utan sina gaddar och larmet gick. Jag skrev aldrig i mitt blogginlägg-scrolla längre ner-hur det kunde gå så här tokigt. Det blev min cliffhanger som satte myror i huvudet på många av er. Bakgrunden är den här:
Gammel-Farmor var alltså på Tandläkarhögskolan någon timme före stägning, för att få fixat till sina glappande lösgaddar. Någonstans i hanteringen hamnade hon som man populärt säger, mellan stolarna. Färdtjänsten kom inte som den skulle, skolan stängde för dagen och där satt Gammel-Farmor inlåst utan sina tänder.
Larmet gick och en anställd skyndade till hjälp med både kaffe och omvårdnad. Till slut dök färdtjänstbilen upp och allt slutade lyckligt. Tandläkarhögskolan ska verkligen inte klandras.
På torsdagen åkte vi in och fick tillbaka hennes fixade tänder. Gammel-Farmor har humor och sa till tandsköterskan när jag tog bilden av gaddarna.
-HA-HA, nu åker jag ut på internet!
Det är roligare än tandläkaren...

Visst är livet ljuvligt!

Med tanke på allt trist som händer i världen, inte minst i Finland, behöver världen ett leende. Därför bjuder jag er från idyllen Lomma på en teckning som fått ett alldeles eget liv. Inte ens barnens Disney kunde göra det bättre. Fast jag är säker på att hela Ankeborg jublar i dag.
Teckningen fick jag för många månader sedan av Storsonen. Svärdottern står bakom konstverket. Nu var det hans sätt att berätta att barbarnskaran skulle utökats.Jag tryckte teckningen till mitt hjärta som flimrade av lycka.
I dag finns alltså teckningen i verkligheten och har sussat sin första natt i livet. En alldeles nyfödd baby, så visst är livet alldeles kolossalt ljuvligt. Se också inlägget här nedanför.
Hur det slutade för Gammel-Farmor på Tandläkarhögskolan? Jo, det gick bra. Hon vilar ut i hemmet med ett leende, både åt sitt eget udda äventyr och åt teckningen som fick liv.
Överkurs.
I morgon, torsdagen den 25 september, hämtar vi Gammel-Farmors tänder. Rapport följer om gaddarna funkar...

Sicken dag: synen paj, baby och Gammel-Farmor inlåst på Tandläkarhögskolan!

Sicken dag. Läge för huvudvärk.
Det började med att jag skulle försöka fatta hur min nyinköpta mobiltelefon, C702, fungerade. Det var ett helvete. Då ringde den fasta telefonen. Ett glädjebesked: vår svärdotter nedkom med vårt fjärde barnbarn. Allt gick bra. Det blev en liten gosse. 4080 tung och 56 lång. Härligt.
Eftermiddagen kollning av min syn. Rätt usel, dock ej gula fläcken. Nya gogles för en mindre förmögenhet. Jag kommer att se min blogg om fjorton dagar. Härligt.
Äntligen kunde vi fira barnet med några glas vin.Ännu mer härligt.
När kvällen började randas. Larm från Gammel-Farmor från nödtelefon!
"Jag är inlåst på Tandläkarhögskolan. Utan TÄNDER!"
Omskakad. Vin i truten. Vad göra? Räddningsinsats planerades i röda rappet. Gammel-Farmor som också blev Gammel-Farmor för fjärde gången i dag fyller 88 år i nästa månad.
Inlåst på Tandläkarhögskolan?
Det låter inte klokt.
Jag vilar i vansinnigheten. Och utan TÄNDER! Inlåst?!
Mitt i allt detta spelar mitt usla lag, MFF, en ödesmatch mot IFK Norrköping borta på Idrottsparken.
En menschen bör vara tålig.
Härligt.
Det vete väl fan det.

Fulaste släktingen? Nytt TV-program.

Fredrik och Philip håller tydligen på och utvecklar TV-programmen med de mest smaklösa upptågen sedan Aschberg presenterade pruttgubben. Lavemangs-SM gick inte heller av för hackor. Det var äckel-TV på riktigt.
Nu försöker Fredrik och Philip med alla omöjliga upptåg slå allt som finns i branschen. Därför lanserar jag nästa utveckling av TV-mediet, nämligen SLÄKT-TV. Frågan som gäller är: Vem har den fulaste släktingen?
Det här blir garanterat en tittarsuccé. Det borde finnas gott om kandidater till titeln. Alla släkter har alltid något prakttryne att visa upp. Uppföljaren är given: prakttryne söker fru med Linda Isacsson.
PS: Jag blir sååååå...trött på all skit.

Löparkungen hela veckan lång...

Detta är utan tvekan en av de mest märkliga bedrifter jag sprungit (häpp) på.
I Norge föddes 1795 Mensen Ernst i en liten by vid det fagra Sognefjord, Norge. Mensen växte upp och blev sjöman, så långt är allting helt normalt. Därefter börjar galenskaperna.
Tydligen gillade Mensen Ernst att löpa mer än något annat här i livet. Den första riktigt utmaningen sprang han från London till Portsmouth, 120 km på 9 timmar.
Nu fick han tydligen blodad tand för sedan klämde han London-Liverpool, 23 svenska mil på 32 timmar.
Det bör påpekas att ett vanligt hederligt maratonlopp är på ca 4,2 mil.
Efter 32-timmars-löpningen-bragden ville folk genast utmana denna märkliga norrman. Vadslagning. Mensen Ernst sprang då sträckan Paris-Moskva. Det tog nästan fjorton dagar och Mensen sprang 17-18 mil om dagen!
Nu vilade Mensen Ernst ut i två år. Det kunde kanske behövas, skoskav och annat elände.
När den bayerska kungahuset bad Mensen att sticka iväg med några brev till den grekiska kungen på Peloponesos, fick det bli så. Färden från München tog 24 dygn.
Håll nu i er för 1836 var Mensen Ernst i storslag efter uppvärmningen till den grekiska övärlden.
Han fick tjänst hos Ostindiska Kompaniet och löpte från Konstantinopel till Calcutta, Indien, på mindre än en månad.
Jag blir alldeles matt av att bara läsa om det. Mensen Ernst var däremot inte det minsta tagen. När han sprang hem genom Centralasien hade Mensen på 59 dygn kutat 800 MIL !!!
Fast det kan även bli för mycket av det goda.
1841 trädde Mensen Ernst i tjänst hos en forskare med uppgift att kartlägga Afrika. För hans räkning skulle han dra iväg från Schlesien i Tyskland och SPRINGANDE söka Nilens källor. Det började storstilat. Redan efter 30 dygn var Mensen Ernst framme i Jerusalem. Nu fortsatte han i god fart visa Kairo söderut till Nubien men blev törstig. Tog sig en slurk av Nilens äckliga vatten, fick kolera och dog på fläcken år 1843.
I dag ligger Mensen Ernst begravd vid en av Nilens kataraker.
Nu kommer lite överkurs made in Mensen Ernst.
Han sprang ofta med ett par skidor över axeln. Skidorna var bra att ta till över sank mark, myrar och annat skit som låg i vägen.
Nu orkar jag inte mer. Orkar du som läser detta?
Jo, det lär visst vara sant. Mensen Ernst är i så fall världens bästa löpare genom tiderna än i denna dag. Fast egentligen vet jag inte vad jag ska tro om sanningshalten, fast andra sidan. Han var norrman...

OBS: Sugen på sport nostalgi? Tiita in på www.callerockbackssport.blogspot.com

Höstjakten igång. I Lomma laddas fällorna.

Hösten är här. Råttor och möss gör sig klara för att invadera våra förråd och hem. Inte ens en sådan läcker liten ort som Lomma förskonas, kanske just därför. Lomma är en läckerbit att sätta gnagartänderna i.
Världens bästa granne Peter-se inlägg den 21 juli-är i vanliga fall en fridens man. När han upptäckte att ”de små jävlarna” försökt tugga i sig högtryckssprutan gick larmet. Jag hade samtidigt upptäckt att delar av min tyska bibelsamling från 1830-talet blivit till ett skrovmål, fick det vara nog.
Vi utrustade oss som en armébrigad. Diverse musfällor laddades med både korv och rökt kött. Peter visade sig vara en lika stor hejare på det här som att dra upp de stora fiskarna ur havet.
-Bättre än ost. Luktar mer. Bäst är annars jordnötssmör, förklarade han med expertens min.
Nu får vi se hur det slutar. Jakt är annars något högst ovanligt i Lomma. Vi har varken älg eller storviltsjägarens Big Five att tillgå. Ja, och så då grågässen som kommunen får länsstyrelsens tillstånd att, då och då. skjuta av ett 50-tal.
Nej, vi får hålla till godo med att jaga möss och eventuellt en och annan råtta i förråd och källarutrymmen.
Det här är jaktens baksida, fast jag är inte säker på att Jan Guillou håller med.

ÅSA-NISSE-nästa svenska musikal?

Läser i Expressen att Lasse Åbergs filmsuccé ”Sällskapsresan” ska bli musikal. Det är givetvis megaframgången med ”Mamma Mia” som spökar. Jag kallar in NISSES SKOR från Dr Kurberg. Dessa legendariska dojor kan det här.
”Äntligen, höll jag på att utbrista. ”Sällskapsresan” blir en sällsam musikalresa med en åldrande och helpackad Sven Melander. Jag hör redan hur Broadways och Londons teatrar skakar av spänning.
Då kontrar jag med utmaningen Åsa-Nisse.
1970 skriade filmchefen Harry Schein att Nessefilmerna borde förbjudas visas i den statliga svenska televisionen. Ingen brydde sig. Tack för det.
Det är hög tid för en revival av Åsa-Nisse. Han har legat i malpåsen länge nog.
Vem blir först ut med en musikal om detta underbara filmgäng-se vinjettbilden. Tänk att få höra Åsa-Nisse sjunga? Eller Klabbarparn? Varför inte Eulalia? För inte tala om Sjökvisten, handlaren. Jag kan knappt berga mig.”

”Jag ser gärna att någon tar tag i mästerverket, ”Åsa-Nisse flyger i luften”, från 1956. Expressens Alf Montans recension av filmen blev en klassiker:
Far i frid!
Det var allt. Oslagbart.
Benny Andersson och Björn Ulvaeus letar nya fräscha uppslag. Här får ni ett helt gratis. Jag lovar. Publiksuccén är given, även i London och på Broadway.
Ja, i Småland, i alla fall...”

Joakim von Anka blev mitt journalistiska haveri.

Det höststädades i förrådet. Bland masker av Batman och Hulken-minnen från barnen-tittade krösusen, Joakim von Anka från Ankeborg, nyfiket fram på mig. 
Hela jag gungade till, för en kort stund.
Jag tog masken, vände och vred på den. Tankar. 
Skam. 
Minnet av ett gigantiskt journalistiskt haveri trängde på.
Så här var det.
I slutet av 1980-talet, fick jag den lysande idén skriva en reportageserie om dåtidens superstars inom näringslivet. De riktigt tunga "grabbarna".
På redaktionen jublades det åt det djärva uppslaget. Själva slutklämmen skulle bli en rolig och en ytterst ovanlig bild av vårt möte.
Dessa toppchefer inom det svenska näringslivet med herrgårdar i Sörmland, skulle ta på sig en mask av Joakim von Anka. 
Ett vågat projekt. Visst, men bågen måste spännas i bland. Snabbt köptes en mask på Buttericks. Joakim von Anka i hamn, så långt allt väl, vill säga.
Jag siktade alltså högt. 
Snart satt jag hos självaste hövdingen för Electrolux-koncernen, Hans Werthén (1919-2000),  i hans tjänsterum i Stockholm. En mycket varm och inbjudande person, med ett lurigt leende på sina läppar. 
Tjänsterummet stort som en normal fyrarumslägenhet. Skönt möblerat. Fullt med minnen på väggarna. Bilder på familjen på det blankpolerades skrivbordet.
Jag sköt av mitt batteri med frågor. Mannen som förvandlat vitvaruföretaget, Electrolux till en storkoncern, svarade snällt med sin karakteristiska stämma. 
Hans Werthén sinne för humor vida känt. Berömd för sina kvicka uttalanden som den här:
Golf är en primitiv form av jordbruk.
 I min reporterväska väska tryckte masken av Joakim von Anka. Jag närmade mig den avgörande punkten för hela idén av vårt möte. 
Bilden. 
Skulle jag våga be honom ta på sig masken?
Jag fattade mod. 
Slet upp masken av Joakim von Anka. 
Hans Werthéns leende stelnade. 
Tiden stannade.
Våra blickar sökte sig till tavlan av Matterhorn, ett 4 478 m högt berget som bergsbestigaren Werthén besegrat en gång tidigare i sitt liv. 
Matterhorn ligger cirka åtta kilometer sydväst om Zermatt i den schweiziska kantonen Valais. En bedrift att bestiga. 
Jag kan väl säga så här. 
Det blev till ett journalistiskt haveri. 
Nu stod jag många år senare i mitt förråd och skämdes.
"Vad är det," undrade hustrun.
"Nä, inget speciellt, men det var en roligt mask, det var det..."

Jan Björklund missade mattelektionen

Låt mig förklara.
Det senaste året har det inte gått en dag utan trumpeterna ylat om att vi är på väg in i en lågkonjunktur alternativ befinner vi oss i en lågkonjunktur. Nästa sekund har alla helvetiska tragiska ekonomiska nyheter radats upp på pärlband.
USA kastar ut biljarder biljarders på krig. I USA råder lämmeltåg av nyfattiga satar som får lämna sina hem. Krasch, krasch och katastrofer och bolåneinstitut går i putten.
Våra egna ekonomer poppar upp i diverse nyhetsprogram. Varnar men bara lite men betonar att botten är nådd. Jomenvisst, även Sverige kommer att drabbas men den ekonomiska effekten kommer att mildras.
Den svenska regeringen svarar med att sjösätta det ena miljardpaketet efter det andra.
Och så det senaste måndagen den 15 september. Bankkris i USA. Lehman Brothers kraschar och Merrill Lynch köps upp. Stockholmsbörsen störtdyker. Svenska Dagbladet skriver:
”Det handlar mer om psykologi än om att svenska banker är på fallrepet.”
Våra svenska ekonomer som aldrig haft ett rätt poppar upp som gubben i lådan och skriar unisont:
”Bankkrisen i USA störtar inte de svenska bankerna i fördärvet.”
Gissa vad regeringen då gör samma dag? Jo, de sjösätter ett nytt godispaket, sänker skatten med 15 miljarder kronor. Är de inte riktigt kloka?
Statsminister Fredrik Reinfeldt försvarar det så här:
"Satsningen ska ta oss ur lågkonjunkturen."
Ja, Herre Gud, tro honom inte. Han drar en dålig saga för oss.
Jag är usel i matte men för mig är alltid 1+1=2 men regeringen får det till 3.
Varför sover alla?
I mitt långa och spännande liv har jag upplevt några internationella ekonomiska kraschlandningar. De drabbar, förr eller senare, ALLTID vårt lilla land. Oftast med förödande verkningar.
Varje gång har det varit samma visa. National-och bankernas ekonomer poppar upp och ger oss galna prognoser. De ekonomiska journalisterna är helt ute och seglar i det blå.
När sedan smällen kommer blir det ett farligt utredande och ojande:
Hur kunde det gå så fel? Varför varnade ingen?
I TV står ALLTID landets statsminister, sosse eller borglig, lägger huvudet på sned, tittar in i kameran och säger:
”Nu måste vi ha nationell samling. Vi får ALLA hjälpas åt och dela på bördorna.”
Att 1+1 plötsligt blev 3 har vi alla glömt.
Gör för fan något. NU!
Eder Calle Rockbäck

Lars Ohly och Jan Björklund till FINAL!

I den olidligt spännande kampen om den mest begåvade partiledaren gick Lars Ohly, västerpartiet och Jan Björklund, folkpartiet och skolminister, till FINAL. De fick flest röster av mina bloggläsare.
Lars Ohly vann överlägset. Jan Björklund kom tvåa och dessa båda gentlemän är alltså klara för finalrundan. Utslagna blev kristdemokraternas Göran Hägglund som hamnade på en hedrande tredje plats och sista blev miljöpartiets Peter Eriksson.
Nu laddar vi om. Tid för deltävling nummer två.
In på banan kommer tre vassa kvinnor, centerpartiets Maud Olofsson, socialdemokraternas Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, miljöpartiet samt slutstridens enda manlig deltagare, moderathövdingen och statsministern Fredrik Reinfeldt.
Vi kör så det ryker fram till och med den 13 oktober. I vanlig ordning går de två som får flest röster av er bloggläsare till FINAL. Det är bara till att sätta igång och RÖSTA! Och du, du vet väl att du röster helt anonymt.
Längst upp till höger på min blogg hittar du startfältet.
Glöm inte. Detta är en tävling med glimten i ögat...

BLOGGEN AVSLÖJAR: Efter 800 program. Matprogrammet Meny i P1 läggs ner!

Sveriges Radio kommer att lägga ner det uppskattade matprogrammet ”Meny” i P1 nästa år.
Producent och programledare sedan starten för 16 år sedan, Sven Ekberg, bekräftar dagens stora radionyhet som BLOGGEN kan avslöja.
-Ja, då är det slut, trist men sant. Jag hade gärna fortsatt några år till, säger Sven Ekberg.
Det har sedan starten för 16 år sedan blivit 800 program. Sven Ekberg är mannen bakom programidén. Han har under alla år styrt och ställt med otaliga gäster, allt från stjärnkockar till spännande djupdykningar i diverse grytor i både det franska-itlienska- och spanska köket.
Även svensk husmanskost har man borrat i till sista smulan.
Radioprogrammet ”Meny” har aldrig lämnat något åt slumpen. Här har testats, smackats och skrattats åt roliga matminnen.
För sina gedigna journalistiska matprogram har Sven Ekberg belönats med både Kalmar Läns kulturpris och Gastronomiska akademiens guldpenna.
Vilket är då Svens roligaste matminne från alla dessa år?
-En gång gjorde vi en soppa på en julgran, fast utan kulor och glitter. Om det blev gott kan jag väl inte påstå direkt, men den var i alla fall näringsrik.
Vad ska du göra när radiospisen slocknat?
-Jag hoppas på att få fortsätta göra radio. Det finns många radioprogram som är ogjorda. Uppslag saknas inte, slutar Sven Ekberg, 64 år.

YES! RÖSTA!

Avknoppning från höstens bokflod

Det damp ner två böcker ur höstens rika bokflod. Den ena mörk som synden. Marie Lundquists ”De dödas bok” och den andra ljusare ”Akut ortopedi” av läkarna Rolf och Jenny Önnerfält. Jodå, de är far och dotter, bosatta i Lund.
Ingen av böckerna blir vare sig kassasuccé eller långfilm. Det är 2008 mil från Jan Guillous litterära värld. Ändå vill jag påstå att det är höstens två viktigaste böcker, så lika men ändå så olika.
Marie Lundquist är prisbelönt lyriker med poetens flödande ådra.

Någon skruvar isär din barndom
lät alla delar flyga
runt världen
din berättelse
steglades i trähjulet
och lämnades
åt fåglarna

Med orden monterar Marie Lundquist människan ner i graven. Rolf och Jenny Önnerfält, monterar i stället samman människans benbitar så allt kommer på rätt plats igen.
Deras ”Akut ortopedi” är en handbok som ska hjälpa AT-läkare samt övrig sjukvårdspersonal att fatta rätt beslut när någon stackars sate kommer in i bitar på akutmottagningen. Fast även du och jag kan ha nytta av boken.
Här finns alla möjliga omöjliga ortopediska åkommor. Jag trodde knappt det fanns så många benbitar i kroppen.
Om detta är en kunskapsbank i mänsklig sammanfogning, så är ”De dödas bok” en kunskapsbank i ORDET. Det är en central del i Marie Lundquist poesi. När hon skriver ”eldens spisrosor på glödande kinder” är det bara så vackert.
Det här är två böcker som också behandlas olika. Medan ”De dödas bok” recenseras av alla de stora drakarna, når aldrig ”Akut ortopedi” det litterära rummet.
Medan poesi av tradition säljer uselt här i landet, kommer ”Akut ortopedi” att nå sin givna publik utan den minsta recension. Jo, en recension, nämligen på denna bloggen. Och då kan vi alla ha nytta av Rolf och Jenny Önnerfälts ”Tänk på-ruta efter varje åkomma, som den här:
5-10 procent av patienter med skelettmetastaser har hypercalcemi.
Där fick ni allt något att bita i.
Bettie Page

Stora vida världen tittar in

DU HAR VÄL RÖSTAT?

Du har väl inte missat Sveriges hetaste tävling? Vilken är mest begåvad? Rösta på partiledarna. Längst upp till höger kan du helt anonymt klicka din röst på den partiledaren du anser är mest begåvad. De fyra första ut i denna olidligt spännande tvekamp hittar du på min blogg längst upp till höger.
Röstningen pågår till den 15 september, sedan kommer de fyra återstående partiledarna att läggas ut för röstning. De två som får flest röster i varje omgång går till FINAL.
RÖSTA DU MED!

PROTESTSTORM I LOMMA GAV RESULTAT

Det började med att jag i morse kom knallande med "Lilla Vovven". Upprörda morgon badande stormade mig. Ropen skallade ut över Öresund.
-Calle, kommunen har hissat upp badstegarna. Vi kommer inte ner i vattnet!
-Ring kommunen. Protestera allt vad ni orkar. Stegarna brukar aldrig hissas upp förrän i slutet av oktober.
Telefonkedjan gick igång. I Lomma är det så, att det är många som njuter av sitt morgondopp långt ut på höstarna. Nu tyckte någon begåvning i kommunen det fick vara nog och hissade upp badstegarna till den långa bryggan, badplats Lomma Centrum. Den här chefen fick det verkligen hett om öronen, för det hårda, tuffa badfolket, så här års, blev verkligt förbannade. Kommunens telefonnät var på vippen att brinna upp av all vrede.
Tack och lov fattade man där galoppen. Badtrappan hissades ner med rekordfart-se där en liten naggande god protest som gav ett snabbt resultat. Det här du läser är också en liten fin form av lokaljournalistik när den är som allra bäst. En positiv nyhet.
Nu undrar jag bara när de boende i Lomma ska gå igång och protestera mot den, minst sagt, nedslitna kunganamnteckningen i hamnen. En minnesskylt efter kungaparets besök i Lomma 1985. Det ser inte alls bra ut. Kom igen nu. Låt inte kommungubbarna vila gull i idyllen. Jag tror inte hovet hade gillat som Hans Högets namnteckning ser ut i dag.


FOTNOT: Är du sportnörd? Här har du bloggen för dig: www.callerockbackssport.blogspot.com

BILDEXTRA: Så ser Sveriges finaste bibliotek ut invändigt

Det här är den stora snackisen i min by, Lomma. Kommunen håller på och bygger Sveriges modernaste bibliotek för 40 miljoner kronor vid infarten till hamnen. Befolkningen är delad i sin uppfattning:
Byggnaden ser ut som ett jättelikt plåtskjul.
Byggnaden har en utmanande och spännande utformning.
För första gången kan jag visa hur det ser ut invändigt, fast utan de 10 000-tals volymer böcker, datorer och annat som ska in när biblioteket står färdigt för invigning den 20 december.
En sak står klar efter rundvandringen bland rör och packlådor med golvbitar. Det blir ett ljuvlig kunskapens hus, en framtida träffpunkt i litteraturens och skapandets tecken. Läget är formidabelt.
De anställda som i dag har en helvetisk arbetsmiljö där det regnar in och den unkna luften nästan även dödar besökaren, hamnar i en fräsch bokhimmel.
Tanken är också att besökaren nästan ska kunna köra sin båt in bland boktravarna.
Ett huvudbry som måste lösas är personalfrågan. Dagens 4-5 anställda kommer aldrig att räcka till. Här måste Lomma kommun öppna plånboken och satsa rejält.
Det har väl Sveriges rikaste kommun tillsammans med Danderyd och Vellinge råd med, nu när man fått sitt skrytbygge.

Hundtips till Göran Persson

För det första blir han galen varje jul när jag äter upp hans älskade inlagda sillar. För det andra blir han galen av lycka varje dag när jag slickar ren hans snoriga kran. För det tredje kan han ta ner månen till mig-varje dag.
Nä, han är nog rätt OK.
Göran, husse är lat, därför lallar jag endast en stund med honom när vi tar våra promenader. Jag tror du skulle gilla våra små korta turer. Och sill lägger säkert Anitra in till jul. Däremot gillar jag inte när husse tar en sup till sina sillar. Då fryner jag. Tänk på det, Göran, ni får inte andas på vovven när ni smackat i er några stänkare. Människor luktar för jävla illa när de druckit brännvin.
Här får du och Anitra lite tips på vovvar ni kan fundera över. Men tänk på en sak. Jag är världens bästa vovve, fast jag är inte till salu (skriker matte i köket). Här får du lite andra tips, bl a världens största hund, en engelsk mastiff och en liten valp av min sort, amerikansk cocker spaniel.Du väljer själv.


FOTNOT: Göran Persson är styrelseordförande i Sweaskog. Han ingår då automatiskt i kungens jaktlag.