skip to main |
skip to sidebar
Alva Haraldsson-Rockbäck från Lomma och Sara Permbeck, Staffanstorp, tävlar i dag på självaste Valborgsmässoaftonen i Italien.
De är i Italien för representera Jägersro i World Summer Cup Junior. Första deltävlingen avgörs på Agnanobanan i Neapel.
Det speciellt med den här tävlingen är nämligen: Alva är ett av mina älskade barnbarn. Ja, ni förstår själva.
Farfars slår knut på sig själv av både stolthet och nervositet.
Om jag fattat saker och ting rätt, så är Alva en väldigt ung talangfull kusk i dessa sammanhangen.
Nu gäller det att ta saker och ting för vad det är: en kul lek.
Fast jag vet hur Alva fungerar.
För henne är det blodigt allvar.
Full gas.
Eld i baken.
Precis som det ska vara en Valborgsmässoafton.
Lycka till, Alva!
Ovanstående bild på löpsedeln med skolbarnen i regnställ som sjunger in våren, är hur härlig som helst.
Precis så här har det i veckan sett ut på många håll i Sverige. Skolbarnen har hälsat den efterlängtade våren välkommen i ösregn.
En blöt Sörgårdsidyll.
Regnställ på.
Nu är lite regn inget som stoppar varken vuxna eller barn i vårt avlånga land. Våren ska pratas och sjungas in med full kraft.
På sina håll har det t o m snöat.
I morgon kväll tänds dessutom vårbrasorna runt om i landet. Då kommer solen och tittar fram. Jag har nämligen beställt det.
Med eller utan regnställ.
Våren är här.
Njut, gott folk.
”Det är våren
det är våren
som har kommit igen
och med den KÄRLEKEN!”
Jag sitter här i min ensamhet och följer Arbogafallet med en 42-årig vacker kvinna i huvudrollen.
I dag presenterades förundersökningen. Den vackra kvinnan förvandlades till ett monster med tusen ögon.
Åtalspunkterna mot henne är många och tunga. Inte bara mord på sin pappa, mordförsök på sin mamma, mord på sin tidigare make, mordhot, grova bedrägerier m m. Listan kan göras hur lång som helst.
Arbogakvinnan-ett svenskt vackert monster som mästerligt manipulerar allt och alla.
Ett monster har inga spärrar.
Häktestiden sedan i somras under stränga förhållanden, har inte hindrat henne från smida planer och delvis också lyckats sätta dessa i verket.
Fortfarande är hennes mamma och syster rädda för sina liv.
Det med all rätt.
Ett monster av hennes kaliber, förvandlas lätt till en dödlig spindel som kryper på din vägg. Sökande efter nästa offer.
Var god rys.
Må hon aldrig komma ut i friheten mer.
Det är inget fel i att tjäna miljoner (ett annat ord för fläsk). Även om man kallar sig kostrådgivare.
Av bara farten har Ulrika Davidsson sedan tio år tillbaka gett ut över 20 böcker med en snårskog av bantningsrecept som sålt i en miljon.
En av de senare böckerna handlar om att äta rätt för din blodgrupp. Vissa hävdar på sociala medier, att allas vår bantnings-och hälsoguru har kapat det mesta av texten från en annan megasuccé i över 50 länder. Boken om just rätt mat till rätt blodgrupp.
Den undersökande matjournalisten, Mats-Eric Nilsson, skriver i sin senaste bok, Måltidens magi, om Ulrika Davidsson:
”Hon har framgångsrikt satsat på alla tänkbara hästar”, och pekar på dieter som GI, LCHF, 5:2, raw och detox. Allt är egentligen en omskrivning av sådant som funnits i många år.
Det finns faktiskt vissa bantningstips från slutet av 1800-talet. De fräschas helt enkelt upp i dag som Atkins kolhydratsnåla diet.
Det är alltså inte lätt att bli profet i sitt eget land. Själv tycker jag Ulrika Davidsson visar upp en enastående kreativitet.
Hon trollar med dieten.
Miljonerna droppar in.
Ur hatten hoppar inte kaniner utan fläsk (miljoner).
Är man så dum, så man går på trolleriknepen, så får man skylla sig själv. Delar av Ulrikas böcker kan du se här nedanför.
Lägg märke till att hennes böcker laserar precis med samma knep som veckotidningsdrottningen, Amelia Adamo, gjorde med sina veckotidningar: en stor personligt bild på Ulrika Davidsson själv. (texten fortsätter efter bilden)
Boken, Bantningsbluffen av Anna-Britta Ståhl kom ut 2006. Denna viktiga bok blev ingen favorit inom bantningsbranschens hälsogurun.
Snarare hatad.
Borde tystnads ned.
Så blev det faktiskt också. Bantningsbluffen fick kämpa i stark motvind. I dag är den glömd. Den måste jag läsa.
Det är verkligen ett jättelikt sjukhus som Zlatan opereras på i Pittsburgh, USA. Vi har inget sjukhus i Sverige som ens kommer i närheten.
Specialistenheterna i världsklass inom flera områden som transplantationer, ortopedi, neurologiska ingrepp som min Johan gick igenom i Pittsburgh och som botade hans grava tinnitus-se lilla bilden från operationen.
Bara för nämna några.
I samband med Johan, har jag alltså vistats en hel på detta jättelika sjukhus.
Så här går det till.
Patienten som ska opereras som Zlatan till exempel undersöks noga. Omfattande förberedelser som jag uppfattade mer omsorgsfulla än hemma i Sverige.
Kvällen före operationen dyker det upp en präst som tillsammans med patienten läser en bön. Själen får sin bit av kristlig tröst, vilket kan behövas.
Finns inte på kartan i Sverige.
Det är inget ovanligt att även läkaren som ska operera finner en sista styrka i sin kyrka. Natten före operationen händer det mycket.
Patienten får ingen ro.
Det tas en lång rad med prover och tester. Absolut inget för gå snett. Det blir som inför en Champion League-final för Zlatan. Full laddning från både sjukhuspersonal och den som ska opereras.
Efter operationen infinner sig en jätteskillnad mot svensk sjukvård: i USA daltar man inte med den nyopererade patienten.
Du får i stort sett klara dig själv.
Johan fick order om att tvätta sitt hår efter ingreppet i hjärnan. Det var tur jag fanns till hands. De övriga patienterna som var nyopererade som Johan var vuxna och vinglade omkring lite hur som helst. De hade ingen som hjälpte dom.
Förvånansvärt.
Såg minst sagt riskfyllt ut.
Ändå återhämtade patienterna sig rekordfort. Hårtvättningen skulle visa sig blir rena supermedicinen. Så här går det inte till på ett svensk sjukhus.
I USA får Zlatan snabbt lära sig att ta hand om sig själv.
Maten på ett amerikanskt sjukhus är något extra.
Chefskocken går gärna runt och presenterar sig. Förhör sig om matvanor och så. Där spelar Sverige fortfarande i medeltiden.
Doktor Freddie Fu som opererar Zlatans trasiga korsband-yttre och inre- i knäet. Är naturligtvis en världsstjärna.
Här hans senaste bok.
Eric Clapton är en av världens bästa rockgitarrister. Jag är jämförelsevis en av de sämsta rockgitarrister världen skådat.
Eric och jag har på sitt vis en beröringspunkt: gitarren.
Detta räcker inte, gott folk.
Vi dras också med samma sällsynta sjukdom: polyneuropatin.
Det är allvarliga nervskador som slår ut fötter, ben, balansen, ryggen m m.
Sakta men säkert.
Någon hjälp finns inte att få. Mellan varven hamnar vi i rullstol.
Broder Eric fångades för en tid sedan på bild på LAX-flygplatsen (Los Angeles). Rocklegenden kom inte i en rocking chair utan kördes i en vanlig hederlig rullstol.
Eric Clapton har berättat att han fått sjukdomen genom alkoholism och droger. Numera är han ren sedan tio år tillbaka.
Jag har fått samma sjukdom genom en cancertumör som opererades bort efter en omfattande operation.
Den förbannade tumören hade hunnit slå ut viktiga nervbanor i min kropp. Du kan också få polyneuropati av diabetes.
Därför inträffar det i Erics och mitt liv, att vi lite då och då får ta till rullstolen.
Konstigare än så är det alltså inte.
Rock on!
Sällan har det skrivits så mycket om Frankrike som inför det franska valet. Landet med lika många ostar som det bor folk i Krylbo.
Vi har fått lära oss att Macron har en 24 år äldre fru. Macron är också lika politiskt orutinerad som Donald Trump.
Le Pen omges av folk som hävdar att förintelsen under andra världskriget är fake news. Dessutom kysser de bilder av Hitler.
Dubbelt fasansfullt.
Andra sidan kysser fransmännen folk jämt och ständigt. Det gör vi inte i Sverige. Alltså kysser varandra jämt och ständigt.
När fick du en kyss senast av en svensk främling?
Kunde väl tro det.
Trots det gillar jag Frankrike.
Alla talar franska.
Det gör inte jag, så det blir alltid spännande möten.
I Paris snörper folk på näsan åt att man inte talar franska. Vägrar tala med en korkad nordbo. Ute på landsbygden är befolkningen hjärtlig. De talar franska, givetvis, och jag talar skånska med franska diftonger.
Vi skrattar och har kul. Äter ostar och förstår varandra fullt ut.
När jag växte upp färgades man av humorister som Fernandel (1903-1971), Jacques Tati (1907-1982) och Louis de Funès (1914-1983). Gangsterfilmen Rififi samt tuffingen Eddie Constantine (1917-1993) som filmhjälten Lemmy Caution.
Den franska gräddbakelsen, Brigitte Bardot (1934-) fick oss rara gossar att stöna i biosalongen. Filmen, Och Gud skapade kvinnan..., var usel, men Brigitte Bardot räddade aftonen utan alla ostar.
Andra omgången av det franska valet blir den 7 maj. Jag tror Macron blir Frankrikes nye president.
Säker kan emellertid ingen vara.
Ni vet hur det är med alla ostsorter som de Gaulle tyckte var stökigt att styra.
Minns också hur det gick i USA.
Trump slog ut Clinton till allas förvåning. Andra sidan har inte USA några ostar att tala om. Frågan är vem som blir lyckans ost.
Svar: ingen.
FOTNOT. Paradis des fromages. Googles översättning av ostarnas paradis. Enligt Wiktionary uttals ost på skånska eust/ust. Jaha.
Allt sedan Zlatan Ibrahimovic skrev på för Ajax 2001, har hans månadslön i mångmiljonklassen bollats fram och tillbaka i massmedia. Ingen har egentligen vetat hur mycket Zlatan har cashat in varje månad från sin klubb, mer än att det rört sig om riktigt stora pengar.
Manchester United lär ha fått pungat ut med runt 10 miljoner. Möjligen mycket mer. Varje månad. Familjen Ibrahimovic har kunnat leva på stor fot som det heter. Bara det bästa har varit gott nog.
Korsbandsskadan som Zlatan nu åkt på, kommer tömma hans lönekonto. Kontraktet med Manchester United går ut om tio veckor.
Från den 26 juni på ett ungefär kommer där att stå noll (0) pound på Zlatans lönekonto. Någon ny klubb tror jag inte är intresserad.
Vem vill köpa ett trasigt korsband på en 36-årig man?
För miljoner.
Ingen.
Den tunga rehabiliteringen och hela baletten kommer Zlatan att få betala ur egen ficka. Pengahögen naggas i kanten.
Andra sidan har han möjligen en försäkring som täcker upp? Kanske ett avtal med klubben vid en eventuell skada?
På Manchester Uniteds lönekonto
står det i vilket fall som helst en tröttsam nolla.
En ny tid.
Ett annat liv väntar vår hjälte.
Omstart i Malmö FF?
Knappast troligt.
Fast vem vet.
Här har du ditt sjukhus, Zlatan. Det väldiga, UPMC Presbyterian Hospital i den gamla stålstaden, Pittsburgh, USA.
Är det någon i världen som ska lappa samman Zlatan Ibrahimovic allvarliga korsbandsskada, så är det ortopeden, Freddie H Fu-se höger vinjettbild..
En världsauktoritet på området.
Jag har själv tillbringat mycket tid på sjukhuset. En koloss inom amerikansk sjukvård med högprofilerade kirurger.
Det är samma sjukhus som opererade bort min son Johans tinnitus i hjärnan 1990. Jag skrev om operationen på bloggen i december förra året. En mycket komplicerad operation som kunde sluta hur som helst.
Då var det dr Jho. Ett annat asiatiskt ess. Johan blev helt frisk-vänster vinjettbild.
Sedan dess har Johan de senaste åren, författat fem barnböcker och fler är på gång.
Så, Zlatan, familjen Rockbäck är evigt tacksamma detta fantastiska sjukhus med sina läkare i världsklass rakt igenom.
Du har hamnat på rätt ställe.
Bättre sjukhus går inte att uppbringa. Det här kommer gå bra, Zlatan.
FOTNOT. Det är Sky Sport Italia-journalisten Gianluca Di Marzio som avslöjat Zlatans dubbla korsbandsskador samt att han ska opereras av dr Fu i Pittsburgh. Någon bekräftelse från Manchester United har när detta skrivs inte kommit.
Det var lördagen den 30 juli 2011. Malmö FF mötte Djurgården IF hemma på Swedbank Stadion.
I vanlig ordning en högriskmatch.
Avspärrningar och massor med poliser.
MFF tar snabbt ledningen. Dardan Rexhepi (numera i GAIS) dundrar in 1-0 från snäv vinkel i nättaket. Sedan blir det inte mycket mer till match i 11 minuter.
Djurgårdssupportrarna kastar in sex knallskott. Domaren Martin Hansson tar omedelbart beslutet och avbryter matchen. Vilket kändes helt rätt.
Vi den stora publiken fick besvikna lomma hem. Några idioter från Stockholm fördärvade den stora festen.
För mig egen del innebar det att jag faktiskt tröttnade på min skapelse, MFF-BLOGGEN. Jag lade ner den med omedelbar verkan.
Mycket ledsen och förtvivlad.
På den tiden, för sex år sedan, var jag ensam på banan. Numera kan jag konstatera att många apat efter mitt blogg namn. Det finns många MFF-bloggar i dag.
Alltid något.
På måndag är det så tid för match mot Djurgården IF hemma på Swedbank Stadion. En ny högriskmatch.
Stora avspärrningar.
Massor med poliser.
Vet inte om jag är spelklar. Känns så där med Djurgårdens vilda supportrar på läktaren. Här länken till MFF för information.
Lycka till.
Senast jag träffade Björn Skifs var för en hel del år sedan. Björns storhet som artist vet vi alla om. När han då i dag-torsdag-fyller fina 70 år, rapar alla hyllningskörer upp just vilken fantastisk bred artist Björn Skifs är.
Låt mig då berätta om en helt annan sida av Björn: gamla fina filmstjärnor som vi samlade på som barn.
Det tog inte många sekunder in på vårt möte, så fastnade vi i våra, skulle det visa sig, gemensamma älskade filmstjärnor (filmisar sa vi aldrig).
Det blev väldigt mycket cowboys och indianer. För den leken hade vi också gemensamt.
En som stack ut var Jeff Chandler som oslagbar apacheindian i filmen, Brutna Pilen. En filmstjärna som var guld värd på skolgården.
”Den fick jag aldrig tag i”, sa Björn och suckade.
”Det fick jag”, svarade jag stolt med viss triumf.
”Nä, vad säger du. Nu blir jag avundsjuk, fortsatte Björn Skifs och suckade tungt av längtans suck.
”Jag tror jag har en kvar i mina gamla gömmen”, fortsatte jag och lovade leta fram den. Det har jag gjort nu. Allas vår drömindian, Jeff Chandler som apacheindian-se vinjettbilden.
Oslagbart.
Jag borde kanske skicka den till Björn i 70-års present?
Vi hade t o m långtgående planer på bilda en klubb, om och med, gamla filmstjärna. Fast det är inte för sent. Det är tio år kvar tills vi fyller 80 år.
Jag avrundar hyllningsinlägget med Björn Skifs favoritdrink:
dry martini.
Skål, Björn.
Denna lustighet skapade jag med anledning av att det kommit klagomål från kvinnor som blivit gravida, när man använt en mobil app som preventivmedel.
Mobiltelefonens användningsområde slutar aldrig att förvåna. Varken gammal eller ung
Plats för skratt.
Ja faktiskt, så är det.
I dag har Stålfarfar fått något av en revival: pågatåg döpt efter sig, på Youtube kan han höras sjunga, Barnatro, Tryggare kan ingen vara, Blott en dag och Guldgrävarsången, nostalgisida på Facebook, tidningsartiklar och mycket mer därtill.
Stålfarfar cyklade från Haparanda-Ystad 1951. Det s k Sverigeloppet. Stålis (kallades så) fick inte vara med. Han var 65 år och ansågs för gammal. Då cyklade han samtidigt sträckan på en vanlig standardcykel-och vann, sägs det.
Bensinen var Champis.
Läsken vi minns med saknad.
Kalas-reportern, Gösta Ollèn, på Expressen gjorde honom till nationalidol. Jag minns den vuxna världen som suckade beundrande: människan urgammal med vildvuxet hår och skägg, fantastiskt.
I dag är jag fem år äldre än vad Stålfarfar var den där sommaren 1951. Även om jag inte skulle fixa Haparanda-Ystad, så känner jag mig inte det minsta urgammal. Synen på oss åldringar har ändrats drastiskt sedan dess.
Numera anses inte 65 år var något att komma med.
Det var det däremot för 66 år sedan.
Fyllde du 50 år fick du oundvikligt en käpp av de närmaste. Många haltade nämligen betänkligt redan vid den åldern.
Trettio år senare opererades det in höftproteser., hjärtklaffar samt numera många andra reservdelar i människokroppen.
Rörligheten 2017 går inte att jämföra med hur det var 1951. Vi gubbar och gummor har fått nytt sprutt i ben och kropp.
Stålis dog 1987, över 100 år gammal. Han var från skånska Gantofta.
Nu är Stålfarfar hetare än någonsin-30 år efter sin död.
Det finns vinster i livet som känns bättre än alla andra vinster. Det här är en sådan: min högra fot som riskeras amputeras är räddad. Hel och fin igen.
Såret som slogs upp på ett gräsligt vis efter en blodblåsa i julas har läkt. Gången var den här.
Efter diverse mixtrande skickade läkaren på Vårdcentralen i Lomma mig och foten till sårmottagningen på Hudkliniken, Universitetssjukhuset i Lund.
En ung framåt läkare (vill inte vara med på bild) kollade läget. Skrev ut diverse trollerimediciner samt en lista över åtgärder.
Åter till Lomma Vårdcentral.
Där började en hård lindning tre gånger i veckan i månader. Linda har lindat och lindat-se vinjettbilden-pillat med vätskor, smörjt och donat.
Stenhårt lindad som varit tufft att leva med.
Omvårdnaden helt avgörande för framgång och simsalabim, så var foten hel igen. Jag ville krama om Linda, men vågade inte.
I dag var jag på återbesök i Lund. Den unge framåt läkaren som inte vill vara med på bild, såg mer än nöjd ut. Jag fick krama hans hand av tacksamhet i stället.
Nu remiss till Kärlkliniken på SUS i Malmö. Klaffarna i venerna i foten/benet kan var slitna. Därför får jag leva med dubbla stödstrumpor på höger ben. En åkomma som tydligen är ärftlig för min del.
Jag återkommer när nästa fas i utvecklingen blir aktuell. Det blir också då en viktig information till många av mina bloggläsare.
Fast det bästa till slut:
Det finns fotbollsmål och så finns det fotbollsmål. De mest vackra och svåraste att göra, är mål på en cykelspark (bicykleta).
Jag har under mina mer än 60 år i publikens tjänst endast sett en handfull lyckade konststycken av denna ädla konst.
Många har försökt.
De allra flesta misslyckas.
Antingen smiter bollen utanför eller så plockar målvakten den som det vore fallfrukt. Ofta missas bollen helt.
Den mest otroliga cykelsparken står Zlatan för. Minns matchen mot England den 11 november 2012.
I den allsvenska matchen mot Halmstad BK på Örjans Vall i går-påskdagen-målar också Pawel Cibicki en vacker tavla i påskens alla färger.
En klockren bicykleta (cykelspark) i mål.
TV-soffan exploderade. Hela fotbollsfamiljen lyfte till ljusblåa himmelska höjder med ett mäktigt vrål som en V8.
Det var vackert.
Rörande.
Jag föll nästan i gråt. Fick i alla fall en klump i halsen.
Fotbollsmumma. MFF vinner med 3-0. Det är Cibickis drömmål som håller mig sömnlös den närmaste tiden.
Fy fan, vá gött som Glenn Hysèn brukar säga.
Den här historien började för snart åtta år sedan. En kulen höstdag knackade Hyvel-Börje på min dörr. Det visade sig att han varit ner åt Ystad till och köpt sig en Chevrolet superial från 1926.
När en människa går mot 90 år, har livet ofta satt sina djupa spår. När en bil vandrat samma stig, är den ofta en skrothög.
Hyvel-Börjes bil var just det-en skrothög.
Hela motorrummet borta. Låg i en enda rosthög.
En gång en skönhet. Då hösten 2009 såg Chevan för jävlig ut-se översta bilden här nedanför. (texten fortsätter efter bilden)
Normalt sett är Hyvel-Börje en mästare på skruva samman allt från väghyvlar till bilar. Nu kom diverse sjukdomar emellan.
Börje lät bilen vandra (kunde ej rulla för egen maskin) vidare till en kompis som skruvade i skrothögen, så gott det nu gick-se den hopmonterade motorn nedersta bilden här ovanför.
Efter diverse om och men hamnade Chevan i en liten ort mellan Kungälv och Marstrand. Där har den vilat sig i form som en 90-årig människa gör på ett äldreboende.
Nu säljs den på Blocket för 55 000 riksdaler.
Tro det eller ej, men den ser faktiskt riktigt fräsch ut.
Jag måste ringa Hyvel-Börje och berätta om skrotbilens fantastiska resa genom Sverige. Länken till annonsen på Blocket HÄR!
Tänk vad några barnteckningar kan betyda. Tänker också på så viktigt barnbarnens besök var för farfar som kämpade för livet på sjukhuset.
De flesta påskminnen kommer och går. Påsken 2014 sitter för alltid fast i mitt minnenas kammare.
Jag låg på sjukhuset efter en allvarlig olycka. Då kom barnteckningarna och barnbarnen. Absolut bästa medicinen.
När jag var allvarligt justerad fick min son Johan som skriver barnböcker, sköta bloggen. Så här skev han på bloggen påsken 2014. Jag kan falla i gråt än i denna dag.
(texten fortsätter efter bilden)
"Så länge jag kan minnas har min pappa haft vacklande hälsa. Många turer har det varit genom åren.
Ett år firades mina föräldrars bröllopsdag i sjukhuscafeterian med punschrulle.
Ett annat år hade vi en liten midsommarstång med till hans sal.
2014 kan nog vara hans tredje påskafton på sjukhus. Rätt tokigt, när man tänker på det.
Men trots det är han oftast optimistisk.
"Jag lever", brukar han konstatera.
Och det är det som räknas.
Han finns kvar hos oss med all sin kärlek och alla upptåg.
(Han bollar för övrigt idéer med mig och jag kan lova er att ni har mycket att se fram emot. Han är frustrerad över att inte kunna blogga ut alla nyheter han hittar på sjukhuset. Men det kommer.)
När jag växte upp skröt jag att "Ingen kan rapa och fisa som min pappa."
Något som jag var väldigt stolt över.
Inte ens en rymdpromenad hade lika hög status när jag var liten.
Nu skryter jag om annat.
Nu säger jag:
"Det finns ingen som min pappa."
Glad Påsk, pappa.
Och tack för att du ständigt kämpar på och aldrig ger upp.
/Johan Rockbäck"
Här står jag och gör Lommas största påskfiasko som alltså blev pannkaka av allt samman.
Det är annandag påsk 2011.
Jag har anlitats som auktionsförrättare under Lomma Event:s Påskvandring på Hans Hanssons gård i Lomma. Uppdraget var att auktionera ut en graffitibil som konsteleverna från Östra Grevie Folkhögskola skapat i regnbågens alla färger(nåja).
En Honda Civic från 1991, fyra ägare (proveniensen) och rullat 18 166 mil.
Det var också lika många mil från TV:s Antikrundans sevärdheter med Anne Lundberg:
det behövdes nya däck, hål på avgasröret med flera defekter.
En gång en pigg rishög, men nu också utrustad med körförbud. Lomma Event lovade fixa till problemen åt en eventuell köpare.
Själv förberedde jag mig inför min debut som auktionsförrättare på alla tänkbara vis. Uppdraget att ropa ut en skrotbil till försäljning krävde onekligen sin man.
Så kom då den stora dagen.
Jag ställde upp mig på Hans Hansson gård med en vacker handsnidad käpp, köpt i polska Kraków för en 50-lapp.
Den fick duga som auktionsklubba.
På Hans Hanssons gård fick jag och den färgglada skrotbilen stå både länge och väl. Alldeles ensamma skulle det till slut visa sig.
Lommaborna visade inte det minsta intresse av ropa in en skrotbil.
Ingen spekulant kom.
Ja, det kom ingen alls.
Tomt.
På folk.
Jag hade skapat Lommas största påskfiasko någonsin. Ett rekord jag har än i denna dag. I strålande solsken. Det är jag stolt över.
Faktiskt.
Hur galet som helst.
Jag kände mig blåst på ett kul sätt. Tack Jöran Lindkvist, arrangören som bad mig ställa upp. Gratis.
Dessutom.
Fick jag ett tack?
Det blev i alla fall en kul story på bloggen-både påsken 2011 och i dag, skärtorsdagen anno 2017.
Trevlig påsk, för övrigt.
I dag avslutas socialdemokraternas partikongress i Göteborg. Den fick plötsligt spela andra fiolen i nyhetsrapporteringen på grund av terrordådet i Stockholm.
Givetvis har våra tänder varit på tapeten. Visserligen försiktigt, men ändå.
Tandgnissel är en evig fråga på socialdemokratiska partikongresser. Jag var med om det redan på 1970-talet.
Likt förbannat tycker vi medborgare det är egendomligt, att behandlingen av våra tänder inte räknas till den ordinarie omvårdnaden av människokroppen i Sverige.
Det har alltid varit dyrt gå till tandläkaren. De små justeringar som politikerna orkat med, syns inte i plånboken.
Nu ska så tandvård bli en valfråga nästa år. I alla fall finns det socialdemokrater i förskingringen som hoppas på det.
Glöm det, säger jag som varit med. Göran Persson körde själv fram sin gamle fars usla tänder under 1990-talet. Sedan blev det inte mer.
I sitt tal på partikongressen i Göteborg bakade, Stefan Löfven, in gaddarna i den övriga leveransen för framtiden.
Det var allt.
Finansminister, Magdalena Andersson som sitter på penningpungen, lade på lite tryffel: steg ska tas under nästa mandatperiod för en mer jämlik tandvård där tandhälsan inte är en klassfråga.
Ni förstår själva. Det blir fortsatt tandgnissel i framtiden.
Jag skjuter från höften: vi behöver en tandvård som bakas in i det vanliga högkostnadsskyddet som gäller för sjukvård. Våra gaddar hör till kroppen.
Det finns till och med klara och tydliga kopplingar mellan tänderna och kroppsliga sjukdomar som hjärtsjukdomar.
Basta!
Så skulle faktiskt en tillspetsad rubrik kunna se ut. MFF har inför kvällens match mot GIF Sundsvall sålt över 19 000 biljetter. Intresset är med andra ord på topp.
Aldrig någonsin har jag under mitt fotbollsliv tillsammans med MFF, varit med ett sådant intresse för en match mot ett lag från Sundsvall.
Några publikfester har det aldrig varit.
Förrän i dag.
En gång i tiden var det IFK Sundsvall som gällde. Blev sjua i allsvenskan 1980. Laget bjöd aldrig in till några publikfester.
Numera spelar IFK Sundsvall i div 4.
Snacka om rutschkana.
I dag verkar intresset i Sundsvall inför kvällens match vara noll. I alla fall om man ska gå efter klubbens hemsida-se vinjettbilden.
Där föredrar man i stället matcha mötet mot BK Häcken på påskdagen.
MFF:s hemsida satsar naturligtvis stenhårt.
GodNatt, Sundsvall.
Fotnot. Jodå, matchen vann MFF med 2-0 (1-0).
Jag är långt ifrån ensam om i Sverige som har tankenötter som måste knäckas. Terrordådet har skapat en hel skog med nötter i skallen på en stackars sate.
Statsminister, Stefan Löfven, som visserligen gjort ett bra jobb efter attacken, lovar den ena efter den andra utredningen.
Nötter ska knäckas.
Jag har hört det förr.
Någonstans på vägen tappar landets politiker bort nötknäpparen i avgörande skede. Lagförslag dröjer i åratal. Presenteras i bästa fall urvattnade. Däremot när gränskontrollerna infördes mot flyktingströmmen, skedde det nästan över en natt.
Märkligt.
I Sverige finns det kanske ca 700 000 muslimer.
Möjligen fler.
Knappast mindre.
En liten ynklig droppe av alla dessa, fördärvar väldigt mycket för de allra flesta muslimer i landet.
Ondskan heter Muslimska Brödraskapet som nästlat sig in i diverse moskéer i landet. Extrema våldsamma salafistiska nätverk som har sina rötter i islamismen och wahabismen. Maskerade i rosenskimrande projekt tillåts de ha en hög röst i den svenska debatten.
Bilderna här nedanför visar hur det kan sluta.
Den översta bilden är från Kabul under 1970-talet. Kvinnorna hade samma frihet som i väst. Afghanistan gick en strålande framtid till mötes.
Sedan kom krigen.
Och al-Qaida.
Fundamentalisterna.
Kabul många år senare. Den nedersta bilden. Kvinnorna får gömma sig i en burka. '
Är det så vi vill ha det?
Nej, verkligen inte.
Nötterna måste knäckas.
NU!
.jpg)
Inlägg
