skip to main |
skip to sidebar
Den 30 september 2009 skrev jag på bloggen om Jane Hviid italienska satsning i Lomma. Hon hade öppnat en delikatessbutik (Smak Fine Food) med italienska varor i en butik vid Varvstorget. Jane strålade mot mig.
Jane Hviid var först på plats i bottenplanet, t o m före tandläkarna som senare flyttade in i det nyuppförda bostadshuset.
Jag var då skeptisk till satsningen.
Lomma var då som i dag en byggröra. Fast modell större.
Vem har då tankarna på italienska delikatesser?
Ingen eller ytterst få, skulle det visa sig.
Jane mixade snart upp verksamheten med mat, catering m m. Det hjälpte föga.
Det blev fem tuffa år i Lomma.
Nu säljer hon verksamheten.
Enligt företagsmäklarna är priset 395 000 kronor.
Tandläkarna borrar glatt vidare. Folk får alltid hål i sina tänder.
Med eller utan delikatesser.
FOTNOT. Se också HÄR!
Rykande pistolen!
Det är inte ofta bevisbördan finns där; smoking gun, ett avgörande bevis för ett brott eller liknande handling har begåtts.
Saken är nämligen den.
För några år sedan blev jag som så många andra en modern mobilnörd.
Visst var det kul att picka sig fram i tillvaron. Kameran i mobiltelefonen höll hög standard.
Snart nog kom Samsung med en ny fräsch uppdaterad mobiltelefon. Då slocknade min.
Batteri döden.
Jag gick till min mobilhandlare och sa som det var.
”Jag måste få köpa ett nytt batteri. Helt död.”
”Det blir alldeles för dyrt för dig, om du ska köpa ett nytt batteri. Du har tur. Samsung har precis kommit med en uppdaterad telefon.”
Det slutade med att jag, en förtappat sate, vandrade hem med den nyare manicken. Utrustad med ännu bättre kamera, appsystem m m.
Så gick det något år, knappt två.
Läste för en tid sedan i bladet att Samsung kommit med ännu en modernare mobiltelefon. Man kan t o m ta sig egen puls med den. Mobilkameran något i hästväg.
Jag hann knappt läsa färdigt meningen. Min relativt nya mobil började trilska.
Batteriet dog.
Död. Gått "over the hill". Hädangången. Hemkallad, fast denna gång sakta men säkert.
Några dagar senare ser jag helsidesannonser:
”Köp en ny smartphone. Betala med din gamla.”
Jaha, då sitter man i skiten igen. Nu börjar man fatta grejen.
De jävlas med oss.
Laddar i hemlighet ur batteriet.
Visst är det en brottslig handling?
Tvingar på oss en ny mobiltelefon.
Smoking gun-fast inte på bio utan i verkligheten.
Det är då själva fan.
Är det bara jag som blir förbannad?
Jag vet inte om det är en svensk rabiat nykterhetsorganisation som slagit till.
Hur som helst.
Mitt säkerhetsverktyg varnar för att besöka sydsvenskarnas juleldorado, Bottle Shops hemsida. Endast några hundra meter från bron på den danska sidan, ligger som bekant godsakerna och väntar.
Företagets Hemsida på nätet flaggas nämligen upp som farlig webbplats.
Sådant gillas inte alls.
”...den här webbplatsen uppvisar ett eller flera riskfyllda beteende.”
För mycket oärliga nissar med starkt innanför västen?
Mina söner ska nämligen inom en snar framtid lasta in far i bilen och köra över bron som det så vackert heter.
Jag ville bara kolla in prisläget för lite julebrygd. I stället flydde jag genast från Bottle Shops hemsida.
Utan att ha klickat in.
Självklart-
Det är en varning att ta på allra största allvar.
Vem vill ha ett danskt fyllesvin i sin dator?
Ett av Sveriges största byggbolag, JM, med flera uppdrag i Lomma hamn försöker luras.
I en stor uppslagen reklamkampanj som just nu körs över hela landet, visas två bilder upp av Lomma.
En bild före man börjat bygga bostäder. En efter när allt är hur tjusigt som helst.
Problemet är att det är lögn och förbannad dikt.
Den ena bilden stämmer nämligen inte.
Bilden efter är rätt.
Bilden före som det skulle se ut innan allt börjas byggas upp, är fel. Man visar helt enkelt upp fel plats.
Jag åkte över till Strandstaden som området kallas för.
Överst ser ni min inlagda bild på hur det ser ut i dag. Vägen som syns är Lovartsgränd. Här finns också en lekplats till vänster på bilden. Träden-vid pilen-är utefter Sjögatan.
Den undre bilden är helt rätt. Den visar utsikten mot restaurangen Oliveras vid Kajgatan utefter Höje å.
Nu kanske ni tycker att det här är väl inte mycket att bråka om. Det är det inte heller, men rätt ska vara rätt.
Det finns ingen anledning till att ljuga om Lomma, JM.
Dessa tre bilder visar att Tommy också har ordning och reda på vad som händer runt omkring sig 2014.
De färska bilderna visar var man just nu gräver och bygger för brinnande livet i Lomma; dels ska det bli en ny rondell korsningen Strandvägen/gamla Västkustvägen mot Bjärred, dels en stor fin idrottsanläggning/gympasal, där Statoilmacken låg för inte allt för länge sedan.
Vi tackar Tommy för bilderna.
Inte minst till glädje för alla Lommabor som numera bor i förskingringen, utomlands, inte minst.
Jag vet att ni följer bloggen. Vilket är fantastiskt.
Vi avrundar med att lyfta på hatten för Tommy Nordström.
Han får nu ta emot Lomma kommunens kulturplakett för sin kulturgärning. Har man samlat på sig tusentals bilder om Lomma från förr i tiden, är priset ditt. Det är du värd. Grattis från bloggen!
Skulpturen i diabas illustrerar Champion League-matchen perfekt.
Den lilla mannen (MFF) försöker göra det omöjliga.
Viljan förflyttar berg som konstnären, den formidable Christer Bording, valt att kalla sitt konstverk för.
Viljan får stå för Malmö FF. För är det något som laget med Markus Rosenberg i spetsen behöver i kvällens match är det just en vilja av bara helvete.
Det massiva berget är Juventus. Jämförelsevis med MFF ett sagolag med världens bästa frisparksskytt, Pirlo, i spetsen.
Tror knappas att någon av spelarna i hemmalaget ens platsat på italienarnas avbytarbänk.
Tala om ett berg att förflytta. Ja, ni ser själva bilden här ovanför.
Hur det slutade?
MFF:s vilja räckte inte riktigt till. Berget stod kvar. Juventus vann med 2-0, efter fina 0-0 i halvlek.
Fast mest sur var vi på domaren. Honom ger vi gärna en ruggig italiensk likör.
Mycket ska man då behöva vara med om.
Titta på de båda matchprogrammen från Malmö FF:s hemma matcher mot Olympiacos och Atlètico Madrid i Champion League.
Det är samma program. Nej, jag skojar inte.
Och det har man mage att ta 20 kronor för vid varje matchtillfälle.
Jag har då aldrig upplevt något liknande.
Tänk er om Sydsvenskan eller Kvällsposten gav ut samma tidning, dag efter dag. Och tog betalt för den.
Sicken skandal, det skulle bli.
Det är precis så MFF eller Uefa har gjort i sina matcher i Champion League på Swedbank Stadion.
Den 1 oktober mot Olympiacos och 4 november mot Atlètico Madrid. Precis samma matchprogram.
Och det har man mage att ta 20 kronor för vid varje matchtillfälle.
Här ovanför ser ni klubbens ordförande, Håkan Jeppsson, med samma krönika i de båda matchprogrammen.
Så där ser programmen ut. Sida efter sida. Samma text och annonser. Exakt lika. Man tror inte det är sant, men det är det.
Snacka om besvikelse när jag upptäckte fadäsen. Den här typen av program har ett stort samlarintresse.
Om det blir samma mot Juventus på onsdag, vet jag inte.
Befarar det värsta. I så fall blåser MFF eller Uefa publiken på ytterligare 20 riksdaler. Programansvarig i matchprogrammet står Malmö FF. Därför behåller jag löpsedeln.
Börjar också misstänka att det är Uefa som indirekt stoppat tidningen Metro. Det är nämligen Uefa som styr och ställer med precis allting, i samband med CL-matcherna. Man har t o m skickat hit en egen arenachef och döpt om Swedbank Stadion.
I dag är det på dagen en månad kvar till julaftonen. Då kan vi avslöja en tidig magsur julklapp.
Mästarklubben Malmö FF bojkottar gratis tidningen, Metro, i samband med hemmamatcherna i Champion League.
Sportjournalisterna stängs ute, bl.a. från att intervjua spelarna.
Orsaken lär vara den extra inbladade sport tidningen, Metro Stadion.
Enligt uppgift anser mästarklubben att Metro profiterar på klubbens varumärke genom att göra den här lilla extra tidningen.
Det är ett högst besynnerligt agerande. Jag har aldrig hört talas om något liknande tidigare.
Inbladade extra tidningar i själva huvudtidningen har både Aftonbladet, GT, Expressen och Kvällsposten i samband med stora sportevenemang haft i alla tider.
Det luktar lite Prinsessan på ärten, minsann.
Jag har sökt både Metros chefredaktör, Christofer Ahlqvist, samt ansvariga i MFF för en kommentar. De har inte varit anträffbara.
Hur det blir i matchen mot den gamla damen som Juventus kallas för, hemma på onsdag vet ingen.
Däremot blev det stopp för tidningen i Champion League-matcherna hemma, mot både Olympiacos och Atletico Madrid.
Konstigt, är det allt.
Det känns något besynnerligt, att sitta i Lomma och klämma ur sig en internationell nyhet med tyngd.
Om folket på Internet får bestämma, är den amerikanska hamburgaren biff; Hillary Clinton blir demokraternas presidentkandidat och USA:s nya president 2016.
Det tog mig två röda sekunder att fylla löpsedeln med Hillary for president 2016.
Det finns t o m muggar m m i Hillary-kampanjen som rasar med stor intensitet.
Förvånad blev jag.
Självklart finns Hillary Clinton i full vigör både på Facebook och Twitter. Miljoner följer hennes görande och låtande.
Helt klart har klanen runt Hillary lärt sig ett och annat av Obamas kampanj 2008. Den första presidentvalskampanjen som mer eller mindre avgjordes på Internet.
På nätet är som sagt var saken biff; Hillary Clinton blir demokraternas kandidat till presidentposten efter Barack Obama 2016.
Fast själv tiger hon ännu så länge som muren.
En sak är då klar.
Det är många om budet. Närmare 30 demokrater slåss om posten. Däribland skådisen, George Clooney.
Ännu så länge har matchen gått in i halvtid. Den som lever får se.
FOTNOT. Republikanerna har ungefär lika många kandidater. Men ingen så färgstark som Hillary Clinton. Här nedanför några av demokraterna som kan bli aktuella.
"Kära Hillary!
Läste på Twitter om din lycka över att du och Bill blivit morföräldrar.
”Bill Clinton och jag är överlycklig för att vara morföräldrar! En av de lyckligaste ögonblicken i vårt liv.”
Jag förstår er lycka. Jag har själv fem barnbarn. Från små till mellanstora.
Jodå, det är som du förstår livets efterrätt.
Din dotter Chelsea och hennes Marc kommer att få fullt upp de första åren.
Till slut behöver det unga paret en stund s k egen tid. Då får du och Bill ta över nappflaskan och blöjbytena.
Är då barnbarnet ett kolikbarn, får ni skjuta upp morgondagen till en annan dag.
Jag lovar.
Man växer in i rollen på ett naturligt vis. Man duttar och jollrar sig fram i tillvaron.
Släpper allt annat. Lite skit på slipsen får allt Bill vänja sig vid.
Nu är det så att du är glödhet som demokraternas presidentkandidat 2016. Självklart har jag ingen erfarenhet av detta tunga och svåra ämbete.
Skulle Putin plötsligt ringa mitt i en sagostund, får du med en kvinnas list be att få ringa upp honom.
”Jag nattar mitt älskade barnbarn. Du ringer mitt i god natt sagan.”
”Vilken saga läser du?”
Putin är nyfiken.
”HC Andersen. Prinsessan på ärten.”
”Oj, jag gillar den där dansken. Själv brukade jag läsa, Den ståndaktige tennsoldaten, för mina barnbarn när de var små.”
”Nämen då...Putin...jag ringer dig om en stund. Lilla darlingen börjar bli orolig.”
"Ja, jag tänkte bara ta en sväng Ukraina med dig. Ring mig sen.”
”Ja, hej då”.
”Хэй.”
”Vad sa du?”
"Förlåt, det är ryska för hej...he,he.”
I går kväll delades Stora Journalistpriset ut. Välförtjänta kolleger viftade med blomsterkvastar och prischecken. Det är dom väl unt.
Själv har jag aldrig någonsin fått något pris för mina journalistiska bravader.
Jag är inte bitter.
Inte alls.
Det har mest varit utskällningar från blodsprängda makthavare. Jag har ändå varit med i branschen sedan 1970. Skrivit om allt mellan himmel och jord.
Det har förstås blivit mycket trams på vägen.
Lättspytt, som det heter på journalistslang.
Tramset har jag sedan utvecklat som bloggare till något av ett mästerskap. Numera skäller ingen ut mig längre.
I stället är det så, att mina bloggläsare möter mig med stor uppskattning.
Honung.
Det fick man ytterst sällan uppleva som aktiv journalist.
Stora Journalistpriset kommer jag aldrig att få.
Det finns nämligen ingen plats för trams...och årets bästa TRAMS-journalist blev...det skulle allt låta det.
Jag är inte bitter.
Inte alls.
Nu hör det till saken, att skriva trams hör till något av det svåraste man kan ge sig på inom journalistiken.
Krystat, komplicerat och obegripligt, fixar de flesta journalister skriva.
Raka roliga rör, blir genast så mycket svårare.
Det här problemet är välkänt för den som varit chef på en redaktion.
Hur blir man då en duktig trams-journalist?
(1)En fördel är att äga en nyhetsnäsa.
(2)Det hjälper också att vara någorlunda beläst.
(3)Kunna se kopplingar som ingen annan lyckas se.
(4)Äga ett lätt anslag på tangenterna.
(5)Våga misslyckas.
(6)Inte minst måste du ha humor. Utan humor kan det bli dåligt trams.
(7)Sedan gäller det att träna; skriva, skriva och åter skriva.
Bloggen är min dagliga träningsrunda. Mycket trams.
I bland blir det bra.
I bland blir det mindre bra.
Det bjuder jag på.
Jag är inte bitter.
Inte alls.
Grattis, till hela gänget här nedanför.
Så det kan gå.
I dag-torsdag-blir det inget på bloggen.
Orsaken.
Haveri.
Nej, det är inte datorn som havererat eller något skeppsbrott i Öresund. Det är jag själv som förvandlades till ett stort misslyckande under förmiddagen.
Haveri.
Alltså.
Orsaken är en ovanligt tuff hjärtmedicin som jag tar just nu.
Den är icke att leka med.
Det gjorde jag.
Ändå.
Jag tar den på morgonen. En form av hjärtats frukost.
En timme senare är jag i praktiken utslagen. Det är som om själva livet rinner av mig. Då finns det endast ett läge.
Sängen.
I dag bestämde jag mig för trotsa naturlagarna.
Jag ville ut.
Andas.
Möta levande människor.
Hustrun lastade in mig i bilen. Det bar av till Coop som ligger vid Centrumtorget i Lomma. Där slocknade jag. Inte helt men nästan.
Vid brödhyllan bet jag samman.
Vägrade ge upp.
Låg som en hög över kundvagnen.
Stretade vidare som en skeppsbruten.
Släpade mig mellan hyllorna.
Undvek människor.
Slog mig ner i en tom spelhörna.
Uttorkad.
Fick en vattenflaska av en stressad hustru.
Räddningen.
Krånglande mig till bilen.
Hem.
Slocknade i sängen.
En äkta mänsklig haverist.
Kommer aldrig någonsin mer att utmana medicineringen.
Fått nog.
Förlåt mig kära hustru.
Därför blir det inget på bloggen i dag. Den här texten räknas nämligen inte.
FOTNOT. Fick boken, Bomben på 770 sidor, med posten i dag. Handlar om ett knapptryck från kärnvapenkrig. Suck.
När Sveriges TV-publik pysslar med att sy, städa, bönder som gifter sig och kockarnas kamp, har mina TV-upplevelser skakat om mig i sina grundvalar.
Det började med 64 avsnitt Breaking Bad.
Jag hade aldrig sett något liknande. TV-serien blev till en drog man inte kunde vara utan. Jag fick vila nerverna i månader.
Sedan var jag klar för, True Detective, med Oscarsbelönade Matthew McConaughey, Woody Harrelson och Michelle Monaghan.
Färgstarkt skådespeleri med en handling som utspelar sig i Louisiana, USA.
Nya nervpirrande avsnitt. Sorgflor när serien tog slut.
Till slut Fargo.
Inte filmen som jag minns som väldigt bra. Ruggig. TV-serien med samma namn. Värre ändå. Många gånger.
Den golvade mig helt.
Knockout.
Det var det jävligaste.
Nej, en vanlig svensk TV-tittare är icke tränad för den här sortens TV-serier. En annan minns fina, gulliga Raskens för snart 40 år sedan.
För inte tala om den segaste TV-serien som någonsin visats i historien, Godnatt, jord (1979), efter Ivar-Lo:s klassiska roman.
I sju avsnitt-420 minuter-bar fattighjon till statare hinkar i ultrarapid. Inte ens ett tempo som en T-Ford.
Regissören, Keve Hjelm, fick t o m Guldbaggen för eländet.
Usch.
I jämförelse är dagens moderna TV-serier som, Breaking Bad, True Detective och Fargo, Formula I med spets.
Makalöst välgjorda.
Suveräna skådespelare.
Härliga miljöer.
Påkostat till max.
Spänning så t o m tuben Karlsons klister i städskåpet gick upp i limningen.
Fast se bara inte dessa TV-rökare för sent på kvällen. Då får ni garanterat problem med sömnen.
Håll någons hand.
Ett bra tips.
BONUS: VATTENBUFFEL I PIZZAN
Läs om pizzan i Aftonbladet.
Visst inträffar det att man får storhetsvansinne.
För ca 10-12 år sedan slet jag som ett djur för att lära mig Photoshop. Det var inte alls lätt.
Jag gjorde säkert en miljon fel, så det var bara till att börja om. Igen och igen och igen, i all oändlighet.
Ingen hjälp fanns att få, för ingen som jag kände hade en susning om nymodigheten Photoshop.
Det är faktiskt mycket lättare att lära sig spela saxofon, om inte annat. En dag satt det. Genombrottet.
Det tog mig nästan 2 år.
Till slut. Det funkade.
Det var då jag fick storhetsvansinne.
Jag skulle lära mig teckna med hjälp av Disneys professionella program. Helt enkelt lära mig göra tecknad film med hjälp av nätet.
Disney framtida julfilm?
Storhetsvansinne, som sagt var.
Det fanns dock ett aber med projektet. Det datoriserade Disney-programmet kostade 60 000 kr att köpa in, ca 68 000 i dag.
Mycket pengar.
Börsen skrek.
Fast först skulle man få testa om talangen fanns. Inte minst fattningsförmågan.
Jag skulle teckna en kaffekopp som gick.
Tusentals arbetsverktyg kom upp.
Det svindlade för ögonen.
Slog lock för öronen.
Rådde kaos i huvudet.
Resultatet?
Inte fan såg min kaffekopp ut som en kaffekopp.
Absolut inte; få röran att gå, vandra, promenera fram på lätta kaffekoppsben minst lika svårt som plocka ner månen.
Jag kraschlandade mitt storhetsvansinne på månens yta i stället.
Flydde ut från programmet.
Nej, det blev ingen Disney-film den julen. Det räcker länge med Kalle Anka.
Lomma fick ingen Disney-tecknare.
Lika så bra det.
Jag sparade i alla fall 60 000 riksdaler.
Vi äldre behöver inga äventyrsresor för att finna spänning i livet. Vårt eget hem kan vara nog så spännande. Och livsfarligt.
SVT och Sydnytt med reportern Gunilla Fritze kör just nu inslag om äldre och fallolyckor som ofta kan leda till döden.
Det är bra.
Det kan aldrig varnas tillräckligt.
Nu kommer dessutom vintern med snö, is och kyla. Isfläckarna är förrädiska.
Jag vet vad jag talar om. För jag fräser omkring i mitt eget hem med en rullator.
Bökigt?
Man vänjer sig.
Jag har två otäcka fallolyckor bakom mig, på grund av en neurologisk cancerskada.
Den första i februari 2013. Ambulans och kraftig hjärnskakning.
Tur, hade jag.
Den andra i år den 3 april som höll på kosta mig livet. Fyra veckors inläggning på ortopeden. Otaliga operation. Brottas fortfarande med sviterna.
Överlevde i alla fall.
Tack vare sjukvården. Inte minst hemsjukvården i Lomma kommun som gjorde en kanoninsats. Åter ett TACK!
Dubbeltur.
Har jag haft.
Båda olyckorna inträffade utanför mitt hem.
Ofta skippar allt för många äldre sina rullatorer i sina hem. Just på grund av stöket. Det gör alltså inte jag.
Hemmet är nämligen en dödsfälla: skarpa bords-och mattkanter, toaletten m m. Även stolarna är för hårda att damma huvudet i.
Jag kramar hårt min rullator. Min livförsäkring hemma.
Ja, så har vi plockat bort vissa mattor. Det är med andra ord spännande varje vaken stund.
Vi äldre behöver inga rosa bussar till Afrika.
Varför förvandlas en sådan gudomligt snäll människa som jag till ett monster?
Det slår aldrig fel. Samma visa varje gång.
Den här förvandlingen inträffar ALLTID, när vårt älskade landslag i fotboll inte lyckas vinna sina kvalmatcher till EM eller VM. Då är det som jag står där i mitt laboratorium och sväljer en grön besk vätska ur ett provrör.
Plötsligt börjar det rycka och ryka från kroppen. Det följs upp av ljudet från knäckta revben. Håret växer som på en apa. Över hela förbannade kroppen. Fingrarna kroknar som livsfarliga griptänger. Tänder och fötter växer.
Dr Jekyll har förvandlats till mr Hyde.
Monstret ryter över Erik Hamrèn som mest har ett landslag som lirar oavgjort, när det är endast vinst som räknas.
Montenegro.
Jag säger bara Montenegro.
Ett pytteland med 625 266 invånare (Wikipedia). Lätt som en plätt. Förbundskapten Hamrén har för många stolpskott på planen. Zlatan är ack så ensam. Något är genuint fel med laguttagningen. Det funkar inte.
Jag sopar högernäven med full kraft rakt in i ett ställ med provrör som splittras och regnar ner över bordsytan.
Monstret i mig ryter och skriker.
Den gudomligt snälla människan är förvandlad. Det kunde absolut inte bli värre om ens taket föll ner.
”Besviken,” säger Hamrèn.
Vem fan är inte besviken?
Fast jag börjar fatta förvandlingen.
Jag säger bara Moldavien.
Nästa EM-kvalmatch den 27 mars nästa år.
Jag får nog köpa nya provrör.
På Svenska Fotbollförbundets hemsida säger Marcus Allbäck om Zlatan Ibrahimovics deltagande:
"Det känns så pass bra att han själv vill starta, och det vill vi också."
Nationen kan andas ut.
Det svenska laget mot i EM-kvalmatchen mot Montenegro i kväll med matchstart 20.45:
1 Andreas Isaksson, 2 Mikael Lustig, 4 Andreas Granqvist, 3 Mikael Antonsson, 5 Pierre Bengtsson - 8 Albin Ekdal, 9 Kim Källström, 21 Jimmy Durmaz, 11 Emil Forsberg, 10 Zlatan Ibrahimovic, 22 Erkan Zengin.
Matchen sänds i TV5.
Tips?
2-0 till Sverige.
Zlatan gör målen.
.jpg)
Inlägg
