skip to main |
skip to sidebar
Jag har inget minne av att jag varit påskgubbe som barn. Hur mycket jag än letar bland mina svart vita fotografier från slutet av 1940-talet, eller en bit in på 1950-talet. Nej, ingen påskgubbe står att finna.
Däremot minns jag påskkärringen.
Vi hade en som hängde och dinglade från den tjeckiska kristallkronan i det s k finrummet. Det tyckte jag var lustigt.
Jag kan inte ens svara på när de första påskgubbarna dök upp: målade med mammas läppstift i ansiktet, fars raklödder och mormors svarta hatt som bar sorgflor vid begravningar. Dök upp gjorde de likt förbannat.
När mina egna barn var små, för 35-40 år sedan. Då var påskgubben plötsligt etablerad i jämställdhetens tjänst.
Påskgubben var inte till för skrämma folk och fä. De ringde/knackade knappt hörbart, på grannars dörrar.
När grannen öppnade dörren, stod de en hel liten flock målade påskgubbar och påskkärringar. Förlägna.
Stumma.
Sa inte ett ljud. Väntande på en godisbit var.
Bus eller godis kom först med halloween i mitten av 1990-talet.
Inte nog med det.
De fortsätter än i denna dag och stå där stumma. Stirrande, lätt skamsna på oss godmodiga grannar.
Fast denna påsken har jag mött en utveckling av den stillsamma påskgubben.
Plötsligt dök påskgubben upp som från en helt annan värld.
Utklädd till en Ninja!?
En japansk krigare.
Vem hade räknat med den utvecklingen?
Ingen.
Jag vet också bränslet, den här krigiska påskgubben går på: köttbullar, prinskorv och, märkligt nog, stekt bacon.
Inga sega gubbar, här inte.
Glad Påsk, för övrigt.
Med eller utan en Ninja.
Lååångfredagen är just en sådan dag, då jag brukar fördjupa mig i viktiga ämnesområden. I påskhelgen drar allas vår älskling, allsvenskan, i gång efter lååång vinterdvala. Fotbollen i luften.
På riktigt.
Tjohooo!
Lååångfredagen förvandlas då till bibelstudiernas dag: kvällstidningarnas två tjocka bilagor med hundratals sidor om och inför den allsvenska starter.
Sitter som ett skott i krysset.
Tills jag kommer till sidorna 60-61 i Aftonbladet med alla tiders allsvenska tabeller. Även om jag läst dessa tabeller tusentals gånger i mitt liv, får nörden i mig aldrig nog.
Bara det att MFF tog sitt första allsvenska guld, säsongen 1943-44, är en klang mitt i smeten/gröten.
För en jävla-förlåt lååångfredagen-smet/gröt är Aftobladets uppräkning av tabeller. Om sanningen ska fram, är det ingen läsning för synskadade eller äldre som börjar se som fan-förlåt igen-själv.
Den som har redigerat denna bilaga i Aftonbladet, är garanterat en yngling med örnblick i 20-års åldern.
Unga fräscha ögon.
Skiter väl i oss äldre.
Eller synskadade med, för den delen.
Det hjälpte föga jag tog fram ett förstoringsglas. Båda sidorna med de historiska allsvenska tabellerna blev till en smet som gröt.
Eller tvärt om.
Oläsligt.
För detta hade ni på Aftonbladet mage och ta 79 trötta pensionärspengar för.
Skäms.
Jag trodde jag hade ett ess i rockärmen. Det skulle visa sig att Anders Walterström som driver Lommas Glassfabrik med den äran, blåst mig på en nyhet.
Så här gick det till.
För flera månader sedan, fick jag ett tips om att Walterström hade planer på en minigolfbana vid sin glasskiosk nedanför biblioteket.
Kunde det verkligen vara möjligt?
Minigolfbanan skulle placeras mellan glasskiosken och Höje å. Det var själva placeringen jag tyckte verkade omöjlig.
Ivriga små livliga barn och bollar riskerade fara i ån.
Tipsaren mycket trovärdig.
Det var inte Herr Glassfabriken, Anders Walterström.
När jag ringde upp honom för få nyheten bekräftat, spelade Walterström lika förvånad som en smältande glass i Sahara.
”Hur visste Rockbäck detta? För några sådana planer fanns absolut inte. Nej, det var inte aktuellt på något vis.” förklarade han för mig, övertygande som en Nogger är god. Så var det alltså med den nyheten.
Det blev ingen nyhet på bloggen.
Döm om min förvåning, när jag nu läser i Sydsvenskan i dag om att Herr Glassfabriken, Anders Walterström, lämnat in ett förslag till kommunen om att få bygga en minigolfbana, precis där jag frågade honom om för några månader.
Det där var inte schyst lirat.
Herr Glassfabriken blåste mig på en nyhet.
Det gillas inte.
Andra sidan hur bollar och livliga barn ska hindras från ramla i Höje å framgår inte. Det är faktiskt en helt avgörande fråga.
Undrar just om kommunen vill bygga ett par meter högt plank ut mot ån. Det måste nämligen till.
Vi får se.
Glassbollen är satt i rullning.
Det finns månader och så finns det månader som förvandlas till hatobjekt. En sådan månad är mars.
I år känns den helt meningslös.
”Det måste vara ordning och reda, som statsminister, Stefan Löfven, kör med. Sätt då tänderna i mars månad, Löfven.
För en stökigare månad än årets mars minns jag inte. Jag har ändå upplevt över 70 månader mars i mitt oändligt spännande liv.
Löfven, det är ingen ordning och reda alls på årets mars. Den far och flänger med oss människor precis som den vill.
Medan halva Sverige dränks med snö, har vi i den södra halvan att brottas med snö, slask, mera snö och ännu mera slask. För inte tala om vinden som piskar oss, så fort vi sätter ut nyllet utanför dörren.
Nej, årets månad mars är faktiskt helt meningslös. Ligger i vägen för den efterlängtade våren som aldrig förr.
Tänk vad vi längtar.
Efter våren som fastnat i plågoriset mars månad.
Det är inte alls konstigt, att vi svenskar blir som tokiga när det grönskar och solen värmer våra marströtta sinnen.
För tillfället ser det dystert ut.
Jag är alltså trött på mars. Säkert inte ensam om det.
Stefan Löfven borde förbjuda månaden. Eller skicka den till Putin, så han får TVÅ månader med mars.
Efter allt gift han sprider omkring sig i världen, är han värd det punkt
Fast håll ut:
I min skola på stenåldern fick vi lära oss att kristendomen kom till norden med aposteln, Ansgar, år 832 e. kr.
Året satte sig.
Det var allt.
Ansgar var en benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Katolik med andra ord.
Han fick för sig han skulle frälsa oss vikingar i norden. Så Ansgar gav sig iväg på sitt viktiga uppdrag. Nu skulle det bli ordning och reda på hedningarna.
När Ansgar dök upp blev vikingarna förbluffade. De hade redan en drös med Gudar eller asar som de kallades för.
Oden.
Fick vikingarna drömma om paradiset.
Ungefär som muslimerna i dag.
Tor.
Bestämde över åskan. Var mest poppis.
Hans hammare, Mjölner, bar vikingarna runt halsen. Även i dag finns det svenskar som bär detta halssmycke utan veta varför.
Vikingarna fattade alltså nada av Ansgars bibelsnack. De gjorde som man brukade göra med folk och fä som var korkade: de spöade helt enkelt skiten ur Ansgar som flydde gul och blå hem till Hamburg.
Ansgar gav sig inte utan återvände för mer stryk.
Hur som helst, så fick vi lära oss i skolan på stenåldern att vi blev ett kristet folk år 832 e. kr. Av en rätt sönderslagen Ansgar, får man förmoda.
1186 år senare är det så tid igen.
Något nytt religiöst spektakel vill ta plats i det svenska samhället. Muslimerna vill ha böneutrop från sina minareter.
Kravet har väckt vikingen i många svenskar.
Någon jävla måtta får det allt vara.
Stå och gapa ut över nejden på det viset?
Nej usch.
Andra småvikingar tycker det är helt okej.
Svenskarna är ett avkristnat folk i dag, menar andra röster i den infekterade debatten. Herr statsminister, Stefan Löfven, babblar runt och tunt.
Tänker mest på hur det gick för Ansgar.
Det låter nästan som om Ansgar missade något under sina missionsresor.
Det räckte inte bli slagen gul och blå.
Vi lär oss aldrig.
Glad Påsk, för övrigt.
Påsken är en megastor kristen helg.
Det är det få svenskar som vet om år 2018.
Frid på jorden.
Ray Charles slog igenom i Sverige.
Marilyn Monroe avlider.
I Sverige hade en engelsk rockartist slagit igenom med, Darling Nelly Grey. Det var sommaren 1962.
Erik Fernström som han egentligen hette, såldes in som engelsman. Det var engelsman eller amerikan som gällde för oss ungdomarna på den tiden.
Då fick man genast ett försprång framför de svenska rockartisterna som vi ungdomar hade svårt att acceptera.
Den sommaren som alla andra somrar vistades jag i norra Uppland. Jobbade som skogshuggare.
Ung och stilig. Vältränad. Svarthårig med en fjunig mustasch (bild på löpet).
En varm sommarkväll kom alltså Erik Fernström, alias engelsmannen Jerry Williams, frontfigur till gitarrgruppen The Violents, till ortens festplats Heden.
Eftersom den nye rockkungen var het, vallfärdade vi ungdomar till festplatsen ute i skogen. Minnen bubblar upp.
En karavan med stora amerikanska bilar vaggade in på festplatsen. Stockholmsraggare. Vi blev genast spaka. De hade stor respekt med sig.
Karavanen var rockkungens följe från Stockholm.
Ur den första bilen steg alltså Jerry Williams. I vit tuff kostym. Brudarna skrek. Vi boys stod avvaktande en bit bort och tuggade på en smal kokt med bröd. Lite hembränt i en pappmugg. Det var så det skulle vara.
Sedan blev det ett jävla röj på scenen. Jerry öste på så tallarna kroknade. Det var en häftig upplevelse.
Jag glömmer det aldrig.
Jerry Williams skulle bli hur stor som helst som svensk rockkung. Det kunde vi inte ens drömma om.
Resten känner ni till.
Nu har Jerry Williams lämnat oss. Gått till de sälla jaktmarkerna. Där får han nu lira tillsammans med sin store idol, Elvis Presley.
Fram till Elvis gjorde lumpen i Västtyskland.
Efter det blev det mest sirap kvar av Elvis Presley. Om detta var Jerry och jag eniga.
Tack för att du fanns, Jerry.
Vi har den senaste veckan bevittnat något av sportjournalistikens haveri. Det har inte gått en dag utan vi mötts av rubriker som, Zlatan till VM.
Vi tjatas sönder och samman.
För att göra dramaturgen mer spännande har även Svenska Fotbollförbundet dragits in i smeten.
Först säger Zlatan, att de ringer varje dag.
Sedan bekräftar generalsekreteraren, Håkan Sjöstrand, att han minsann har kontakter med Zlatan.
Ringer och frågar hur han mår.
Gullar.
Landslagsbossen själv, Janne Andersson, är ovetande om kontakten. Ser ut som han landat på månen., när han får höra talas om det.
Alltså inte vunnit högsta vinsten.
Snarare tvärt om.
Alla sportjournalister av rang bör ha klart för sig att de berättar sagor om Zlatan till VM. Han måste först komma till rätta med familjen i Loa Angeles.
Sedan har vi igen aning om hur pass mycket skadan har påverkat 37-åringen i sitt kommande lir på planen.
Ändå tjatar sportjournalisterna våra hjärnor ut led om Zlatan till VM. Janne Andersson måste vara spyfärdig på skiten.
Han har fått in en bra harmoni i landslagstruppen. Vill helst av allt inte höra talas om någon Zlatan.
Ändå matas han med frågan gång efter annan.
Varje dag som göken tittar ut.
Vi bevittnar sportjournalistikens haveri.
Hoppas jag har fel i min snabbanalys.
Eller vi som minns vad mästertipparen, Putte Kock, alltid sa:
Jag kryper in i rosen som blir så mäktigt vacker om sommaren. Nu består den enbart av trista tomma kvistar som väntar på bättre tider.
De första blomster jag ser i min Täppa är vintergäck av släktet ranunkelväxt.
Den hör hemma där den står i mars månad. Ofta en växt som ger vissa glädjetjut om att våren är på gång.
För inte tala om snödroppe.
Den niger som den hälsar en ankommande vår. Den sista bilden här längst ner.
Ordet snödroppe blir man faktiskt lite poetisk av. Ett väldigt vackert ord.
Smaka på det?
Snödroppe.
Mycket riktigt har diktaren, Erik Axel Karlfeldt, skrivit:
Som en snödroppe är du upprunnen,
och med tio snödroppar i munnen,
du ler mot din andra vår,
vår Blanzeflor!
Kan inte skrivas mycket bättre med poetiskt ådra.
Översta bilden här nedanför är syrenknoppar. Ännu väldigt små i sitt korta liv som fullvuxen ljuvlig blomma.
Men ack viken doft du ska sprida i min majnäsa.
Sedan tar allt slut.
Vårspaningens bittra dilemma.
För våren är seg i år.
Längre än så här har den inte kommit i Lomma, söndagen den 25 mars 2018. (klipp ut och spar-till bättre tider)
Det är någonting som inte stämmer. Nätsajterna verkar vara utsatta för en attack. Hetast just nu är Facebook med 3 om inte 4 miljarder användare.
Med åren har Facebook och andra sajter blivit alltmer en nagel i ögat på världens politiker. De känner de håller på tappa greppet.
Vi vanliga dödliga, har lärt oss bli rädda för trollen i Ryssland. Troll som dyker upp var som helst när som helst på nätet.
Bortsett från Carl Bildt, var Barack Obama den förste politikern som använde sig av nätets tjänster till presidentvalet 2008. Han fick då applåder av en förvånad politikerkår världen runt.
Tre år senare kunde vi se hur mobiltelefonen fick sitt genombrott. Facebook blev den stora lägerelden.
Några år senare upptäckte politikerna, att vanliga mjölkpallar till hjärnor spred sin dynga. Fast dessa är i marginalen.
Utan att ha någon utredning att luta mig mot, anser jag att det mest är vanligt hyggligt folk som du och jag som numera härjar runt på de olika nätsajterna.
Politikerna satte ner foten.
Någon Vilda Västern ville man inte veta om.
Makten tillbaka till politikerna. Lobbyföretagen runt om i världen jobbade och jobbar för högtryck.
Resultatet kan vi se:
Kina stängt 13 000 nätsajter på tre år. Andra länder följde efter. Donald Trump lanserade, Fake News.
Sedan har det rullat på.
I Tjeckien lär finnas ett tjugotal nyhetssajter som sprider falska nyheter och rysk propaganda. Ryssland, naturligtvis, tros ligga bakom flera av dem.
Sanningshalten ingen som vet.
Ett brittiskt analysföretag paketerar Facebooks användare för säljas in i politiska valkampanjer.
Facebook skottskadad?
Så där kan jag hålla på och räkna upp, tills mina fingertoppar domnar.
Vår egen regeringen har valt en mjukare linje.
Än så länge, är kanske bäst att tillägga.
Regeringen kallar nu in Google, Facebook och andra nätjättar till möte. På mötet kommer justitieminister Morgan Johansson (s) kräva att de snabbare tar bort olagligt innehåll från sina plattformar.
Det måste också bli lättare att nå företagen om man har klagomål på innehållet, är ministerns linje.
Det tycker jag låter vettigt.
Lagom svenskt.
Annars råder det fullt krig om det fria ordet i Vilda Västern.
Håll i hatten!
Om min tankevurpa stämmer.
Så är då Zlatan klar för Galaxy i Los Angeles. Han kommer inte bara till en stad inramat med Hollywood, utan ett helt land fyllt med stora egon.
Number one är för övrigt landets president, Donald Trump. Jämförelsevis är Zlatan faktiskt noll.
Ärligt talat.
I USA är de flesta renons på vad fotboll är för en egendomlig sport. Superstar Zlatan faktiskt helt okänd för gemene man på gatan. Även om fotboll är stor i mångkulturella städer som Los Angeles och New York.
Nej, i USA är det basketboll, amerikansk fotboll och inte minst störst av allt: baseboll. För min egen del en helt obegriplig sport. Trots tappra försök att lära mig denna variant av brännboll (jo, jag vet).
Zlatan får försöka slå igenom i Los Angeles. Det kan bli nog så knepigt. Resten av landet kan han glömma.
Det blir endast i svenska tidningar som Zlatan blir större än Donald Trump i Los Angeles. Undrar just vilken svensk TV-kanal som kommer sända Galaxys matcher?
För vi TV-tittare har blivit bortskämda med Zlatans matcher i diverse olika länder. Fram med plånboken och pröjsa. Ser faktiskt fram emot det med spänning.
Igår skrev jag om när jag och hustrun våren 1970 besökte den berömda loppmarknaden, Portobello Road i Notting Hill, i London.
Vi var unga och glada, med hela livet framför oss. Lika förälskade som Julia Roberts och Hugh Grant var i filmklassikern, Notting Hill. Det är nästan på så jag fäller en tår, när jag tänker på det.
Vi jagade som galningar bland lopporna efter en annan klassiker. Pottan med Hitlers bild i botten.
Engelsk humor när den är som bäst.
Pottan kom ut på marknaden under andra världskriget. Den blev naturligtvis en stor succé. Det var liksom bajskorvens rätta element, så att säga.
Trist nog fann vi ingen potta.
Synd.
Åren gick och 48 år senare googlar jag på pottan. Till min stora förvåning hittar jag den till salu på eBay för 70 pund (ca 800 kr).
Hela paketet, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Potta original, står det.
Hitler ser både ledsen och förvånad ut.
Fattas bara annat.
Ska jag slå till?
Jakten efter bajskorvarnas potta tog alltså 48 år.
Skam den som ger sig.
Vad gör man inte för att få prutta på Hitler?
Fyra bilder som i sig själv är en antikrunda. Vi tar först den nedersta bilden här ovanför på löpsedeln.
Det är våren 1970.
Ett ungt par i tidsenliga skinnkläder. Det är jag och min hustru sedan sju månader tillbaka. Ännu barnlösa. Vårt gemensamma liv ett oskrivet blad.
Vi befinner oss på en världsberömd loppmarknad i London. Portobello Road i Notting Hill. Närmare 30 år senare skulle, Notting Hill, med vackra Julia Roberts och Hugh Grant bli en filmklassiker.
Loppmarknaden, Portobello Road, förvandlades från en simpel loppmarknad till en antikmarknad med stjärnglans.
I dag kan du stöta på Madonna bland allt krimskrams.
Vi jagade en potta med Hitlers bild i botten.
Ni vet där ni släpper just det där.
Pottan med Hitler släpptes (förlåt) under andra världskriget i London. Var 1970 en het potatis som samlarobjekt. Härlig engelsk humor. Tyvärr så skakade alla månglare på sina huvuden. Ingen potta idag. Försök en annan dag.
I stället köpte vi två tryck som vi inte visste vad vid köpte. Såg det som en souvenir från världens mest berömda loppmarknad.
Ramades in och har hängt på väggen i 48 år.
I förmiddags började jag spåra trycken. De visade sig vara gjorda 1834 av William Tombleson (1795-1846). Mycket berömd på sin tid.
Vi gav några kronor för de båda trycken. I dag får du punga upp närmare 8000 spänn. Om allt fungerar och med lite tur.
Snacka om en antikrunda med kärlekstryck.
Fast jag saknar pottan med Hitler.
Netflix har precis haft premiär på en fantastisk dokumentär som heter, Wild Wild Country. Det är sex välmatade avsnitt, drygt en timme långa.
Jag har suttit trollbunden över galenskapen som spelats upp framför mina ögon under första hälften av 1980-talet.
I korta drag handlar det om en indisk guru, Bhagwan Shree Rajneesh som tillsammans med sin privatsekreterare, Ma Anand Sheela-se löpet, faktisk bygger upp en hel stad från grunden i Wasco County, Oregon, USA.
Unga människor från hela världen vallfärdade dit. Det fanns till slut egen brandkår, polis, restauranger, köpcentra, radhus, en flygplats, ett kollektivtrafiksystem med bussar samt ett avloppsreningsverk.
Målet för alla är att välsignas av Bhagwans förvirrade läror. Leva i total lycka med fri sex, så det kopulerades inför öppen rid på stadens gator och torg.
Givetvis fanns droger med i bilden. Det tillverkades inte bara bomber i det egna labbet.
Säg den lycka som varar.
Allt slutar med mord och annat elände.
En bit in i dokumentären slår det mig.
Vår egen sångfågel, Ted Gärdestad, kom hem från USA vid ungefär samma tidpunkt. Han prisade Bhagwan som gett honom namnet, Sangit Upasani. Det minns vi alla som var med på den tiden.
Omgivningen kände inte igen Ted. Han hade genomgått en kraftig förändring. Ted var alltså med och byggde upp den förvirrade staden, Rajneeshpuram, mitt ute i ingenstans. Sedan vet vi hur det slutade för Ted Gärdestad.
Hur det slutade för Bhagwan och hans störda och livsfarliga privatsekreterare, Ma Anand Sheela, vill jag inte avslöja.
Se dokumentären.
Ni får en resa ni aldrig glömmer.
Jag är fortfarande omskakad.
Ted Gärdestad har jag själv placerat i handlingen. Han finns inte med i dokumentären.
Jag har skrivit om det tidigare. Hur imponerad jag är över den tekniska utvecklingen inom telefonibranschen-från bakelit till de moderna mobiltelefonerna.
Här kommer nästa fas i utvecklingen.
Den fasta telefonen som tog sitt första steg som hemmets första rörliga telefon i början av 1990-talet. Jag minns upplevelsen mycket tydligt. Kunde till och med sitta på muggen och prata med min lekkamrat Leif Georg.
Fantastiskt.
Åren gick.
En dag dök mobiltelefonerna upp. Först klumpiga sedan allt mer smidiga, för i slutet av 2000-talet ta ett jättekliv framåt med en superkamera som följdes av appar och allt mellan himmel och jord.
I bakvattnet hamnade den fasta telefonen allt mer. Många skrotade den helt och hållet. Därför kommer knappast någon i dag ihåg några telefon nummer längre.
Jag har valt gå emot strömmen. För en billig peng behöll jag min fasta telefon. Fick den nya fasta telefonen med posten av min teleleverantör.
Det gick som det brukar göra: där satt jag fast med en fast telefon, med alla ny delar framför mig.
I vanlig ordning förstod jag ingenting av all ny teknik.
Sonen fick kallas in under fanorna.
SIM-kort?
I en fast telefon?
Jodå, till slut greppade vi 2018.
Det fanns både kamera för stillbilder och film, radio, trygghetslarm samt tusen andra finesser. Den kan även fungera som mobiltelefon om jag vill ta med den på semestern.
Jag har väl aldrig hört på maggen, som Martin Ljung sa på bakelittelefonens tidevarv.
FOTNOT. Löpsedeln. Mobiltelefonen jag håller i handen, hamnade plötsligt i den fasta telefonen.
Läser med viss förtjusning att superbloggaren, Isabella Löwengrip, ska få en egen TV-serie. Blondinbellan, ni vet.
Det blir en mix av Keeping up with the Kardashian och The Office, skriver Isabella-lilla bilden till höger-på sin blogg. TV-kamerorna ska följa henne i vått och torrt.
Gud, så spännande.
Kan knappt bärga mig.
Being Bella, ska serien heta.
Då kan jag avslöja att även jag ska få min egen TV-serie. En tvättäkta såpa med det självskrivna namnet, Benga Calle. Rätt fyndigt.
Redan nu kan jag avslöja vad det första programmet ska handla om. Mitt barnbarn, Jonathan, löddrar in farfar med raklödder.
Mer äkta såpa än så kan det inte bli.
Ska sändas i påsk. Därför trycks även ett ägg in i min käft.
Glad Påsk, säger vi väl redan nu.
Efter matchen mellan Östersund-MFF sa en besviken Östersundsspelare, Brwa Nouri, i TV, ungefär så här:
”Vi var helt sönderlästa. Det fungerade inte som det brukade göra för oss. Kom ingenstans. Nej, det var inte bra.”
Det där fastnade i mitt huvud.
Började tänka.
Då slog mig namnet Jens Fjällström, analytiker och assisterande tränare i Malmö FF. Jag vet inte hur många matcher Jens under sin tid i 16 år han var expert i C More, plockade sönder matcherna med sina knivskarpa analyser.
Sommaren 2016 tog sportchefen, Daniel Andersson, över Jens till MFF.
Jobbet: analytiker.
Förra säsongen och under vinterns Europaspel har Östersund spelat som ett mini Barcelona. Jens Fjällström har givetvis satt sig den på att sätta stopp för laget. Jag tror Jens de senaste månaderna har umgåtts mer med Östersund spelsätt än med sin familj. Varje detalj har Jens synat som en hjärnkirurg.
Resultatet såg vi i inför öppen ridå i lördagens semifinalmatch i svenska cupen. Nouris kommentar säger allt.
Tränaren Potters lag helt sönderläst av MFF-läs Jens Fjällström.
Östersund har för vana ändra spelsystem. Redan i första halvlek kördes fyra varianter. MFF var beredda på det och svarade med samma mynt.
MFF-tränaren, Magnus Pehrsson, ställde om ögonblickligen, enligt Jens Fjällströms taktiska funderingar under många sömnlösa nätter. Det blev en skön röra av spelsystem som Malmö FF vann med 1-0.
Nu är det Potter som har sömnlösa nätter inför allsvenskan. Han förstår att många lag nu kommer försöka kopiera MFF spelsätt.
Östersund är avslöjad.
Tacka Jens Fjällström för det.
Det är i och för sig inget nytt.
Ska man riktigt klanka ner på en politiker, får inte bilden av hon/han-bli allt för vacker. I veckans nummer av Fokus åker liberalernas ledare, Jan Björklund, på en rejäl avhyvling. Det roliga i sammanhanget är TCO:s annons läsaren möter på sidan före det drastiska uppslaget med Björklund.
Vi ser en vacker kvinna med texten, Hej politiker.
Denna vackra kvinna är fotoshoppad åt rätt håll, så att säga. Det sker numera automatiskt med människor i annonser.
Jan Björklund är man.
Honom kan man i stället köra åt andra hållet.
Rakt ner i diket.
Han ser ut som han sålt smöret och tappat pengarna.
Jämförelsen är faktiskt riktigt kul. Även om Jan Björklund själv tycker hela illustrationen till liberalernas nedåtgående trend i Fokus inte är så jävla kul, som ett befäl skulle sagt på kaserngården.
Tuff rubrik.
Jan Björklund överfallen av en vacker kvinna. Ja, i alla fall i Fokus.
Tillskruvat av mig?
Visst, men lite kul får man allt ha här i livet.
Ni håller säkert med mig-se själva här nedanför.
FOTNOT: Foto i Fokus, Tomas Oneborg. Illustration Fokus. Annonsen av Viartco.se
PS: För övrigt vinner Malmö FF över Östersund i kväll. Bara så ni vet.
När livet vänder, heter en TV-serie som Anja Kontor, gör med stor energi. Det är en bra titel. Kan användas i många sammanhang.
Inte minst på alla de som helt plötsligt badar i pengar efter en internationell lotterivinst. Det kan röra sig om hundratals miljoner. Om inte miljarder.
För dessa stackare vänds livet verkligen upp och ner.
Vem hade inte blivit galen över sådana massa pengar?
Det blir de också.
Galna.
På riktigt.
Då handlar det om när livet vänder.
Åt fel håll, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Anjas program handlar om människor som på grund av svårigheter-ofta ofattbara-vänder åt rätt håll. I bästa fall, är kanske bäst tillägga.
När livet vänder, kan gälla både dig och mig också. Det finns dagar man helst vill slippa. Så finns det dagar då livet plötslig vänder åt rätt hall. Den så kallade vardagsvändningen som alla tvingas gå igenom.
När livet vänder, stämmer in på min egen situation.
Just nu går det åt rätt håll. Opererades för några dagar sedan. Då vändes livet åt fel håll-både före och efter operationen.
Begriper inte hur jag klarade av skriva ett blogginlägg varje dag. Såg knappt vad jag skrev. Ber om ursäkt för både det ena och det andra.
Det är det som är så fint när livet vänder.
Du kan alltid be om ursäkt. Eller få avloppsrören rensade.
I morse väcktes jag i ottan av två unga människor.
De skulle rensa våra avloppsrör.
Se där: när livet vänder, även i avloppsröran.
En sådan dag kan man inte klaga på.
Citerar direkt från genetisk krigsföring-Riksdagens öppna data:
”Under 1980-talet ökade kopplingen mellan biotekniken och den militära forskningen och tillämpningen markant. Från åren 1981 till 1986 ökade
Pentagon sitt program för rent biologisk försvarsforskning från 15,1 miljoner dollar till 90 miljoner årligen."
Bland annat om detta handlar den fantastiska TV-serien, The Americans, på Netflix. Fantastiska skådespelare, måste få sägas.
KGB-agenter gör allt och mer därtill för komma över de amerikanske forskarnas kemiska vapen.
När vi tror TV-serien bjuder oss på en spännande saga, slår verkligheten till i England. Det kemiska vapnet Novitjok (nervgift) håller på ta livet av folk.
Spåren går till Ryssland.
Premiärminister Theresa May visar kraft. Utvisar 23 ryska diplomater/KGB-agenter. Putin kommer säkert slå tillbaka. Frågan är bara hur?
TV-serien, The Americans, som är mycket välgjord, är på något vis med på banan. Trots man skildrar FBI kontra KGB under 1980-talet.Tycker man TV-serien tar i, så är det idag är över 30 år senare många gånger värre.
Jag läser vidare i Riksdagens öppna data:
”Det går att framställa mosaikvapen, dvs. skräddarsydda gifter, komponerade från ormar, alger, skorpioner och hormoner. Vacciner som bara skyddar de egna soldaterna och inte fiendens är andra exempel. Med genteknik går det således att tillverka biologiska
vapen som mosaikvapen, supertoxiner, specialanpassade
vacciner och vapenhormoner. Den senaste forskningen har
även gjort det möjligt att ''målstyra'' toxiner till olika organ
eller strukturer i människokroppen. ”
Världen är fan i mig inte riktigt klok.
Vem kan stoppa galenskapen?
Från årsskiftet gäller nya regler inom Region Skåne för frikort till sjukvården. Nej, det är inte kostnaderna som skenat. Du måste som vanligt nå upp till de 1100 kronorna som gäller för få frikort till vårdcentraler och mottagningar.
Det är storleken på frikortet.
De senaste 35 åren har jag fått frikort tämligen snabbt. Jag tillhör den patientkategorin som springer ner dörrarna för svensk sjukvård. Då har man under alla år fått en liten behändig plastbit som frikort.
En eftertraktad plastbit som jag gärna avstått ifrån och fått varit frisk istället. Nu har ett ljushuvud kommit på den geniala idén att slopa plastbiten. Det blir billigare med ett vanligt blankt A-4 papper, med en liten textbit längst upp som bekräftar att det är ditt frikort till den svenska sjukvården.
Region Skåne spar kaffepengar.
Vi patienter får brottas med ett lakan i plånboken. Tusen gånger smidigare med den lilla plastbiten.
Ekonomerna på Region Skåne kan dra ett gammalt lakan över sig.
BUUU!
Nej, jag är inte bitter.
Norrland som har snö från oktober till midsommar får halva Ingvar Kamprads förmögenhet. Den andra halvan går till de fyra barnen.
Snöiga Norrland med mygg två (korta) sommarmånader fick jackpott.
Än en gång överraskar Ingvar Kamprad som avled den 27 januari i år. Enligt testamentet som DN tagit del av går halva förmögenheten till Norrland. Avsikten är att utveckla näringsverksamheten, enligt DN.
Ungdomarna ska kunna stanna hemma och få jobb. Det är själva grundtanken.
Nej, jag är inte bitter över att Skåne får noll kronor.
Inte det minsta.
Jag älskar Norrland.
Snö till förbannelsen på vintern.
Mygg till förbannelsen under de där två knappa sommarmånaderna.
Jag roade mig med att googla på Norrland/bild- bara snö.
Skåne.
Grönt.
Nej, som sagt var.
Jag är inte bitter.
I stället skickar jag ett grattis här från gröna södern i Lomma.
Äntligen får Norrland lite roligt.
.jpg)
Inlägg
