Så gick det sedan:Tjuven stal dansbanan i Lomma-ingen svängom längre

 

Jag skrev om det på bloggen för exakt på dagen en månad sedan. Brf Skrattmåsens dansbana i Lomma gett sig ut på drift. En tjuv stal helt enkelt dansbanan. Tror knappast det var en sång och dansman bakom kuppen. 

Borta är den fortfarande. 

Jag sammanstrålade som hastigast med idag med Lena Evelyn. Det var Lena som slog larm om stölden på föreningens hemsida på Facebook, sedan hakade jag på i en virvlande dans efter dansbanan. 

Inget reultat.

Inte ens Oxdansen kunde locka fram den. 

”Dansbanan är ett minne blott. Borta för alltid,” säger Lena Evelyn till mig och så suckar vi ikapp. 

Det är fortfarande tomt bakom kärlen i soprummet. Där brukade dansbanan vila ut. 

Nu dansat ut. 

För alltid. 

Skäms tjuven!

 

”Ja, det är våren” Lommas säkraste vårtecken-Gubbahyllan premiärfylld

 

Det är något speciellt med seglarklubbens uteplats. När gubbarna dyker upp, är det ett lika säkert vårtecken som amen i kyrkan. 

Här samlas vi från tidig vår till sena hösten. Under sommarmånaderna dyker en och annan seglare också upp. 

Idag premiär. 

Gubbahyllan välfylld. 

Ett garanterat vårtecken i Lomma. 

Från vänster på bilden i den vassa vårsolen ser vi Carl-Otto, Anders, Christer, Benny, Ingvar och Kjell. 

Alla överlevt vintern som aldrig kom till Lomma. Visserligen börjar det knoppas lite här och var i buskarna, men inget går upp mot mina gubbar som löser världsproblem under några förmiddagstimmar. 

Premiärdiskussionen var givetvis hur vi får bort Putin. Det visar sig vara en svår nöt och knäcka. 

Hur som helst. 

Våren är i alla fall kommen till Lomma. 

Bildbevis.

Översta bilden här nedanför visar hur det såg ut när seglarklubbens uteplats stängde för vintern i november. 

Sista bilden:

"Ja, det är våren, ja, det är våren,
som har kommit igen,
och med den kärleken.”

 

 

Arnold talar till den ryska befolkningen

Roligare förr i Lomma-Centrumtorget blev Skvallertorget

 

Efter beskedet om mina ögonproblem har jag tappat tråden. Vila. 

Inte sitta med sociala medier eller dagligen fylla bloggen med både det ena och det andra. 

Nu lite fusk, i alla fall (kan inte låta bli). 

Det var roligare förr. 

Minns när jag för åtta år sedan gjorde om Centrumtorget i byn till Skvallertorget. 

Det var kul. 

Platsen där Lommaborna sammanstrålar och byter härligt skvaller. Finns alltid någon att skvallra tillsammans med. Senaste nytt och allt mellan himmel och jord. 

Jag saknar det. 

Det var också för åtta år sedan jag klämde in 50 löpsedlar jag kört ut på bloggen till en enda löpsedel. 

Då hade jag ändå några tusen kvar. 

Det var också rätt så kul. 

Nej, det var roligare förr. 

Dessutom hade vi inte krig i Europa. 

Nu in i dimman igen. 

Tack för mig.

 

På väg bli blind: ”Jag kan fortfarande höra koltrasten sjunga”

 

En dag tar livet en helt annan väg som inte fanns inlagd på livets utmätta stig. Du känner dig förvirrad. 

Förstår inte riktigt vad som händer. 

Synen på vänster öga suddig. Tur då att höger öga fortfarande äger en bättre skärpa. 

Problemet ser du när du öppnar båda ögonen samtidigt. Det blir inte riktigt klart i synskärpan. Du märker också av en trötthet i ögonen, när du sitter med mobiltelefonen eller vid din fasta dator för skapa ett nytt spännande blogginlägg. 

Sedan starten i juli 2008, har jag publicerat 5319 blogginlägg om allt mellan himmel och jord. Mitt breda register som journalist har gett mig och läsarna mycket glädje. 

Otaliga härliga upplevelser genom åren. Möten med okäda människor som tackat mig för jag finns till. 

Det känns gott i hjärteroten. Jag känner jag gjort lite nytta. För en stund i alla fall. Kanske till och med väckt en ny tanke. 

Jag älskar mina bloggläsare över allt annat. Vårdat (jo faktiskt) tiotalsmiljoner läsare ömt. Kan inte minnas jag har varit direkt oförskämd mot någon. 

Fattas bara. 

Ni har strömmat in från hela världen. Mitt blogginstrument redovisar dagligen inflödet. Överlägset mest från Sverige, naturligtvis. Besökare från andra länder har kunnat läsa bloggtexterna tack vare bloggens översättningsinstrument. 

Folk från alla jordens kontinenter. 

Det har varit en magisk resa, vill jag lova. Omvandlar 50-60 språk till begriplig svenska. 

Fantastiskt. 

Nu har Vincent på Lomma Optik kommit fram till att jag drabbats av åldersbetingad sjukdom i ögonen. 

Värst illa ute är vänster öga. I sämsta fall en resa till blindhet. Vila mina ögon är vad som gäller. 

Därför måste jag dra ner på allt sittande framför min fasta dator kraftigt. Gäller även mobiltelefonen, Facebook och alla sociala medier. Bloggen kommer uppdateras möjligen, men bara möjligen, en gång i veckan. I bästa fall. 

Om ens då. 

Inte dagligen som jag gjort i snart 14 år. 

Egentligen borde jag falla i gråt. Slitas i stycken av förvivland. För mitt bloggande har varit en stor del av mitt liv. 

Andra sidan. 

När jag tänker på de 50 000 barn som sitta fast i Mariupol, östra Ukraina. Utan mat och vatten blir jag nästan tokig. 

Allt måste sättas in i sitt rätta perspektiv.  

Jag kan trots all fortfarande höra koltrasten sjunga. Det får man vara glad för. 

FOTNOT. Nej, det är varken gula eller gröna fläcken.

 

Tänker Putin på Hiwi? Nazister i Ukraina under andra världskriget

 

Ni har säkert hört Putin tala om nazisterna som en tung orsak till kriget i Ukraina. Först ska man då ha klart för sig att Putin är en KGB-man. Fostrad i Sovjetunionen med andra världskriget som en grundläggande plåt. 

I Ukraina var det några hundra tusen som valde bli Hiwi. Läser vidare i bland annat Wikipedia: 

”Hiwi, från Hilfswilliger, är ett tyskt ord som fritt översatt betyder frivillig medhjälpare; termen skapades under andra världskriget. En "hiwi" var en person från motståndarsidan som frivilligt hjälpte tyskarna, det vill säga en kollaboratör. Överlägset störst betydelse under kriget fick de hiwir som hjälpte tyskarna under kriget mot Sovjetunionen. Hiwir kunde hjälpa tyskarna på många sätt: underrättelseinformation, polisiärt arbete, tolkning m.m., men de flesta "hiwir" var stridande soldater i den tyska armén Wehrmacht. Även SS-trupperna (Einsatzgruppen och Waffen-SS) använde sig av hiwir.” 

Det är bara en bit som jag plockat från Wikipedia. För en gammal KGB-agent är detta svek en oförlåtlig handling. Ukraina hörde på den tiden till Sovjetunionen. 

Är det därför Putin talar om nazisterna i Ukraina? Ja, vem vet? Kan det verkligen vara så tokigt? 

Jag kan bara hänvisa till Wikipedia. Googla också vidare på Hiwi. Och-inte minst-läs böcker om andra världskriget.

FOTNOT. Det fanns kollaboratörer i de flesta länder som deltog i andra världskriget. Inget konstigt med det.

 

Världens minsta sup-syns knappt i snapsglaset

 

Jag har ett batteri med inhalationsspray. 

Ni ska veta att det finns hur många varianter som helst. Har nu fått ännu en sort av dessa mediciner. 

Ett tryck och sug. 

Inte mer. 

Verkar då på luftrören, så dessa vidgas och gör det lättare att andas. 

Det ska man vara tacksam för. Varje år andas människan nämligen fyra miljoner liter luft. 

Läste sedan vidare i Fass om mitt senaste tillskott. Blev full i skratt. 

Om man nu får bli det i dessa dystra tider. 

Mängden alkohol i en inhalation av läkemedlet motsvarar mindre än 0,1 ml öl eller 0,04 ml vin. Den låga mängden alkohol i detta läkemedel ger inga märkbara effekter, läser jag besviket vidare. 

Inte ens ett litet rus, kan man se fram emot. Andra sidan omvandlar man det till en sup, syns rackaren knappt i glaset. Världens minsta sup. 

Det var banne mig bättre förr.

FOTNOT: inlägget sorteras under trams som vi har ett visst behov av idag.

 

1950-talet: Barnbarnet satte mig i skolbänken-vansinnigt kul

 

Det damp ner en fråga från ett av mina barnbarn idag som går i gymnasiet. Det gällde lösa en skoluppgift. En intervju om språksociologi. 

Farfar och farmor skulle få samman ca tio ord från när vi växte upp under 1950-talet. 

Det var inte helt lätt, måste jag få säga. 

Det första jag tänkte på var filmen Jailhouse Rock med Elvis Presley. 

Det var kanske inte riktigt rätt. 

Däremot höll Rock`n`Roll. 

Ja, sedan flödade det på med farmor som sträng fröken. Fröken? Säger man det idag? 

Annars blev det, zigenare, raggare, böna, bönpall, nylonstrumpor, pudding(söt flicka), dräng, piga, kräfta(cancer) osv. 

Till slut poppade det ena nyordet efter det andra upp som kobratelefon, hemmafru, påslakan, djupfryst, tonåring och jag vet inte vad. 

Annars tycker jag att dagens ungdom har en bredare språklig utbildning och förståelse. Ett rikare ordförråd. Inte minst Internet har varit och är en bra grundläggande lärare. Engelska lär man sig redan i småskolan. 

För inte glömma skinnknutte och spätta. Två riktigt klassiska ord från 1950-talet. Det var motorcykelmärkena Triumph och BSA som gällde. 

Okej, Elvis Presley, Bill Haley och inte minst Tommy Steele som lever och är 85 år gammal. 

Ack, herre min je...det tar aldrig slut. 

Jo, jag har skivan. 

Det var så man sa. 

Skivan.

 

Mystisk skylt i Lomma hamn-uppnosad av vovve

 

Något av en fantasy story levererades till mig från lumparkompis Peter. Vi gjorde militärtjänsten tillsammans på Krigsflygskolan(F5) i Ljungbyhed. Något år innan Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovaken i slutet av 1960-talet. Den liberala Pragvåren krossades. Alltså precis vad som nu pågår i Ukraina. Hur som helst. 

Peter har som jag valt njuta livets sista otium i Lomma. Vovven Ditte tar husse på långa promenader i byn. 

Nedanför restaurang, The Place, i hamnen på bryggan till Höje å blev det tvärstopp-se vinjettbilen den röda pilen. (texten fortsätter efter bilden)

Ditte nosade upp en liten fastskruvad skylt med texten: 

”Här grundades Lommaakademien Bismarckvåren 2005 A.S.K.” 

Peter skickade över uppdraget om en lösning. Jag satt som ett annat fån. 

Vände och vred på gåtan. 

Var sökte jag svaret på denna mystiska skylt? 

Känner någon av mina bloggläsare till den? 

Jag fick leta. 

Jag letade. 

Både länge och väl. 

Möjligen, men bara möjligen, fann jag lösningen. 

Våren 2005 gav Lundaspexarna ett spex om den tyske järnkanslern, Otto von Bismarck. Han hade kutter med sin hemliga älskarinna, Augusta av Sachsen-Weimar. A.S.K. Tror jag står för Sam Ask(1878–1937, möjligen). En legendarisk överliggare och Lundaspexare med många galenskaper på sin agenda. 

Fast jag kan ha fel. 

Vad tror du Peter? 

Spexet, Bismarck, sattes även upp 2014. Lommaakademien, finns bara på skylten? 

Vem vet.

Vet du?

Foto: Carl-Johan Kullving, här nedanför från spexet 2014.

   

Visst är livet härligt: När krigets fasor rullar över oss föder Nessaya sju valpar

 

Då har vi blivit något av hussefarfar och mattefarmor. Det låter minsann. 

Fredagsnatten i förra veckan klockan 02.10, födde Nessaya fram sju pyttesmå vältecknade valpar som knappt ens kunde pipa. På den skånska Kennel Fagayas inträffade den stora händelsen. Livet, kära vänner, det är så här det ser ut. 

Det vänliga livet som vi alla letar efter. 

Det livet som känns så skört idag, när städerna i Ukraina skjuts till ruiner. 

Det finns all anledning bli rörd till tårar. 

För livet är det bästa vi har. (texten fortsätter efter bilden)

Vovvemamman Nessaya är 6 år och av rasen, Nederlandse kooikerhondje. 

En helt underbar hundras som mer än gärna älskar vårt familjeliv. 

Kärleken gigantisk. 

Vår svärdotter och son samt deras två tonårssöner ingår helt naturligt i den så kallade flocken. 

Det är en fröjd att skåda. 

Det blev alltså fem hanar samt två tikar. 

Jag kan också meddela att alla mår bra. Nessaya har all anledning sträcka på sig lite extra. 

VOV! 

På det.

 

 

”Världen blir snällare när jordgubbarna kommer”

Så måste det bli. 

Vi är snart där. 

Då världen blir snällare när jordgubbarna kommer. 

Jag längtar redan. 

Längtar du också? 

I så fall är vi två. 

Rätt säker på att vi är många, många fler som driver omkring i fredens berså. 

Jordgubbar! 

Sommarens röda guld. 

Kan ätas hur som helst. 

Det vattnas redan i munnen. 

Världen blir snällare när jordgubbarna kommer. 

Jag lovar.

 

 

Uppmanar till kamp: Hur har det gått för patriarken i Kiev?

 

Jepifanij I är Ortodoxa kyrkan i Ukrainas patriark och högste ledare. Guds sändebud på jorden, borde man kunna säga, har även titeln metropolit av Kiev och hela Ukraina. 

Jag varken ser eller hör någonting om hur livet gått för Jepifanij I. Mest militärer eller självutnämnda krigsexperter i TV-rutan. Sanningen är den, att patriarken eller metropoliten borde ligga risigt till i krigets Kiev och Ukraina. 

Hittar en säger en artikel om Jepifanij I. Från den kristna tidningen, Dagen, den 23 februari. 

Rubriken är icke till hans fördel: 

”Metropoliten ryter till om rysk aggression och manar ukrainare att försvara sig” 

Det har gått 10 dagar sedan dess, i dag den 5 mars 2022. Metropoliten av Kiev har fått uppleva en total invasion från Ryssland. 

Kiev är under attack. 

Gömmer sig metropolit Jepifanij I i Sofiakatedralen i staden? Katedralen världsarvslistas och riskerar bli till smulor. Illavarslande är också följande (Wikipedia). 

Den ortodoxa kyrkans Moskvapatriarkat klippte 2018 av banden med patriarkatet i Konstantinopel efter att den ortodoxa kyrkan i Ukraina beviljades självständighet. Den ortodoxa kyrkan i Ukraina hade hört till Moskvapatriarkatet de senaste 300 åren. 

Aj, aj, det ser inte bra ut alls, Jepifanij I.

 

Bröstcancer: Lena Hallengren hjältinna-Ann-Catrin Hjelte ”En bragd”

Från peruk till eget hår. 

Mitt under pandemin förklarade socialminister, Lena Hallengren(S), att hon drabbats av bröstcancer. Trots alla svåra behandlingar som fick henne tappa håret, stred hon offentligt mot covid-19. 

Jag kan omöjligt förstå hur Lena orkade. Familjen i Kalmar. Presskonferenser och otaliga pandemimöten i Stockholm. Dag ut och dag in. 

Mitt i allt detta krigade Lena Hallengren mot en dödlig sjukdom. Jag bad vännen, Ann-Catrin Hjelte, berätta om hur tufft det egentligen är att drabbas av bröstcancer. 

Efter bildsvepet på Hjelte här nedanför följer hennes egen dramatiska berättelse. 

Tack för den, Ann-Catrin.

"Hösten 2011 var jag lycklig över mitt första barnbarn. Efter en vanlig mammografi kallades jag tillbaka till sjukhuset. Jag minns hur jag låg på en undersökningsbrits. Tittade upp i taket, där man satt upp en fantastisk sommarbild. Jag skulle alltså dö från min familj och lilla babyn. Den kvinnliga doktorn tröstade och sa att cytostatikan jag skulle få, var speciellt för min tumör. Ett bröst opererades bort. Det kändes bra. Jag ville inte ha en Alien i min kropp. Inför cytostatikabehandlingarna skulle ja få information. Min väninna följde med. Under genomgången skrattade vi åt något kul, men blev åthutade av sköterskan som inte tyckte om skämt. Hon fattade tydligen inte att skrattet låg väldigt nära en enorm förtvivlan. Sex omgångar cytostatika och mängder med kortison. Kräkningar, vidrigt ont i kroppen, många sprutor i magen för att undvika blodpropp. De här sprutorna, som egentligen inte gjorde ont, gjorde att jag grät och grät, mest för att jag inte orkade nåt mer. Ett flertal ambulansfärder till sjukhuset. Över 38 graders feber tydde på infektion, vilket var livsfarligt. Isoleringar på infektionsklinik. Ibland i veckovis. Ingen fick besöka mig. En "port" i armen, för cytostatikan, skulle kollas varje vecka och rengöras. Då kom gulliga sjuksystrar hem till mig. Tröttheten helt enorm. Jag gick från säng till soffa. Orkade inget. Håret föll snabbt i början av det hela. I juni fick jag sista cytostatikabehandlingen. Jag tog försäkringspengar och åkte med familjen till Mallorca. Att kunna arbeta under en sådan här behandling, är något jag inte förstår är möjligt. Lena Hallengren klarade av det. Även under tuff massmedial press i samband med pandemin. Otroligt.”

 

 

 

Lunds Universitetssjukhus: Ingen parkering åt sjuka med andningsproblem

 

Lungmottagningen astma och allergi i Lund har ingen parkering åt sjuka med andningsproblem. 

Ni ser själva bilden här ovanför. 

För komma in på mottagningen måste man släppas av på cykelbanan. Vilket naturligtvis är olagligt. 

Mottagningen ligger vid det klingande namnet, Lasarettsgatan 39. 

Jag vet. 

För jag var där själv i veckan på min årliga lung-och allergikontroll. 

Tidigare låg mottagningen i blocket. Klart mycket enklare att parkera. Nu fick hustrun som körde mig in bryta mot lagen. Stanna på cykelbanan för släppa av mig. 

Det tog sin tid. 

Gubben är i knöligaste laget. 

Parkeringsplatsen en bra bit därifrån. En omöjlig sträcka för en sjuk person klara av. 

Hur tänkte man här? 

Inte alls. 

Faktiskt. 

När jag kördes hem fick hustrun åter bryta mot lagen. Stanna på cykelbanan och lasta in Gubben med diverse handikapphjälpmedel. 

Det tar sin tid. 

När jag kom hem hamnade jag i kriget. Då kändes det fel klaga, men just då kändes det rätt.

 

Framgångsrikt bastu uppror i Lomma

 

Så är vi där igen. Ett nytt bastu uppror rasar i Lomma. Det är långt ifrån första gången. 

De senaste 30 åren har flera försök gjorts. Alla ansatser har av diverse anledningar bränt inne. Det är bara Bjärred som verkligen fick sin bastu för snart 30 år sedan. Lommaborna har emellertid aldrig gett upp kampen för en bastu vid (möjligen) Centrumbadet. 

Från och till har nya bastuentusiaster väckt frågan till liv. Lomma kommun har egentligen aldrig visat några större intresse för planerna. 

Så kopplade Lommabon, Bengt Göransson, greppet om framtida bastuplaner. 

Med stor iver sjösattes ett nytt bastuprojekt. Lomma Saltsjöbad Bastuförening bildades. Hemsida på Facebook som draglok. Och si på fan. 

Så här skriver eldsjälen och föreningens ordföranden, Bengt Göransson, till mig: 

”Ett massivt intresse. 3500 har läst inlägget. Vi har fått in mer 100 betalande medlemmar i helgen. Kommunen är positiv. Hamnen är positiv. Lommaflotten är på.” 

Heja Bengt! 

Det är just en sådan dynamo ett sådant här projekt måste ha. Håller alla tummar och tår för det blir målgång med en efterlängtad bastu i Lomma. 

Kör hårt, Bengt!