Medaljen som sport-och journalistlegenden Birger Buhre hedrade mig med-i kväll hedras han själv på Idrottsmuseet i Helsingborg

 

Kraftverket på KvällsPosten, Birger Buhre, gick till de sälla jaktmarkerna 1989. Maken till journalist och krönikör har sällan skådats. Han lämnade verkligen ett stort tomrum efter sig. Räkna med att anekdoterna kommer hagla i kväll-tisdag-,när alla fansen samlas under fanan på Idrottens Hus där Idrottsmuseet huserar. 

Allt för minnas BB.

Historierna om Birger är otaliga. Nej, jag ska inte själv vara med. Därför bjuder jag exklusivt på en anekdot, så som jag minns vännen Birger. 

Han hade handplockat mig in i sitt projekt, Så kom idrotten till Malmö. Vi hade många roliga och stormiga möten hemma hos honom på Ribersborg i Malmö. Svalkade gärna av oss med en grogg. 

En kväll vid 22-tiden satte jag mig i TV-soffan. Premiär av en uppmärksammad TV-serie om Vietnamkriget. En bit in i handlingen ringde telefonen. Min äldsta son Daniel svarade och tjoade: ”Pappa, det är Birger!” 

Inte nu, tänkte jag och svarade:

 ”Jag ringer honom när TV-avsnittet om kriget är slut.” Jag ringde. 

Och hamnade i ett veritabelt ordkrig med Birger Buhre. Han fullständigt slaktade mig. 

”Hur i helvetet kan du sitta och ödsla tid på sådant skit. Vi som har så mycket att göra. För jävligt är vad det är.” Birger andades tungt. 

Nu var det allvar.

En förbannad BB var icke att leka med. Jag backade omedelbart. 

”Pappa, jag lovar att aldrig mer göra något sådant idiotiskt,” svarade jag tagen. 

Det gick hem med råge. 

Några månader senare kröntes jag med en medalj av Birger Buhre för ett bra jobb. 

Jag är mycket stolt över den. 

Lycka till i kväll, Birger.

 

Lomma gräver upp Bella med brösten-tjänar miljoner på gubbsjuka män

 

Så här gick det till, när Bella med brösten fångade mitt intresse. För en tid sedan dök Bella plötsligt upp i mitt flöde på Instagram. 

Hon varken sjöng, steppade eller pratade. Nej, hon stod tyst stilla. 

Log inbjudande. 

Gungade endast med sina enorma bröst som var stora som en mjölkpall på landet för 60 år sedan. 

Jag är inte dummare än jag fattade hon försökte fånga mig i sitt garn. Det hör numera till. Min futtiga pension är tydligen attraktiv. 

Kvinnor drabbas av manliga casanovor. Vi män av andra kvinnliga fördelar. 

Denna gången vaknade journalisten i mig. 

Vem är Bella med världen som arbetsfält? Efternamnet får vara. Jag fick fram följande: 

modell, influencer, healer m m på sociala medier. Ungerska. Bosatt i Budapest. 

Otaliga förstorade bröstoperationer. 

Ålder 40-45 år. Vill man se mer av Bellas kropp kostar det alltså pengar. 

Genom ett trix fick jag fram att hon de senaste året tjänat närmare 5 miljoner kronor. På män som drabbats av gubbsjuka. Detta bara genom att gunga med brösten. 

Ja, så mer därtill, kan jag tänka mig. Om du vill tömma börsen. Helt otroligt. 

Bella har också 1,3 miljoner följare. Fansen får betala månadsabonnemang till Bella. 

En gång i tiden fanns våra bystdrottningar i filmens värld i Hollywood. 

Först ut på 1940-talet var Jane Russell(1921-2011). Till vänster på bilden här nedanför. 

Och till höger 1950-talets bröstikon, Jane Mansfield(1933-1967). Omkom i en omtalad bilolycka. 

Dagens bystdrottningar finns numera i din telefon. Precis som dagens Raskenstam. 

Så se upp.

 

Skål för våra svenska skidtjejer-dubbelguldet Sandra glömdes bort

 

Morgonstund har GULL(norska) i mund. Exakt så blev det idag. Låg kvar i sängen som ett annat vrak och såg VM i skicross i Georgien i morse. 

Rena cirkusuppvisningen i backen med terrängvågor och velodromkurvor. 

Rasande fort går det också. 

Jag höll på trilla av sängen. 

Utan tvekan en TV-mässig sport med kaliber i pjäxorna. Sandra Näslund körde överlägset hem guldet för damerna. Erik Mobärg säkrade bronset. 

Lite senare tog Sandra sitt andra guld i lag tillsammans med broder David Mobärg. Något större jubel blev det inte. Två gull och knappast någon registrerade det. 

Jo, jag i sängen hemma i Lomma. 

En dag på jobbet för Sandra. 

Inte mer än så. 

Märkligt. 

Då jublades det desto mer när Jonna Sundling och Emma Ribom tog gull i sprintstafetten. Viaplay med Peter Jihde i spetsen visste inte till sig av förtjusning. 

Men Sandra Näslund då? 

Nä, henne sket man rent ut sagt i. 

Jag hade för länge sedan lämnat sänghalmen. Slet med en ultra seg Viaplay-sändning. Slog upp ett glas vin och skålade för våra duktiga skidtjejer. 

Främst tänkte jag faktiskt på Sandra. 

Du är ett ess. 

Mitt ess.

 

Skid-VM från Lommas horisont: Svenska supertjejer golvar mig

 

Sverige har plötsligt blivit Norge. 

I skidor. 

Damskidåkning. 

Svenska skidtjejer sopar rent i VM på skidor. Igår tog Jonna Sundling guld, Emma Ribom silver och Maja Dahlqvist brons i sprint. 

Rensade pallen på samtliga ädla valörer. Något liknande har jag aldrig upplevt i varken OS eller VM på skidor. Jag tappade luften i TV-soffan. 

Idag släppes så Ebba Andersson och Frida Karlsson lösa i de backiga skidspåren. 

Skiathlon 15 km. 

Ebba körde som norskan Therese Johaug gjorde under sin aktiva tid. Lämnade hela gänget bakom sig. Körde stort på det sista varvet och tog guld. Inte ens ett fall på slutet kunde hindra henne. 

Det sprutade sur snö kring henne. 

Såg ni det?

Frida i sin tur verkade fortfarande tagen efter sin kollaps. Men inte värre än att hon fixade hem silvermedaljen. 

Starkt. 

Jag blev golvad. 

I morgon fortsätter festen. 

Snacka om svenska supertjejer. 

Vi möts i Planica, Slovenien. 

Sprintstafett fristil. 

Undrar just om min husgud, skidkungen Sixten Jernberg, hade gillat just den grenen. Här nedanför fem svenska medaljörer av sex möjliga. 

Smakar fågel.

 

Lommaparet som fixar glasögon till massajerna i Kenya- äntligen kan de se en giraff

 

Paret och optikern Joakim och Hellen Boström är något av grannar till mig hemma i Lomma. Tillsammans med Elin och Marina och Glasögonmagasinet i Lund är de sedan några dagar på plats i Mashuru, Kenya. 

Med sig i bagaget har de ca 5000 insamlade gamla glasögon och synundersökningsutrustning. På plats får de också hjälp av stiftelsen New Life Mission. 

Äntligen ska ska det berömda folkslaget, massajerna, med dålig syn, kunna få se tex en giraff ute på den väldiga Serengeti Nationalpark. 

Minns själv hur det var innan jag skaffade glasögon för mer än 45 år sedan. 

Mycket var i dimma. 

Irriterande. 

Därför tog jag Joakims bild av en giraff och gjorde den suddig och oklar. Precis som jag själv en gång i tiden såg omgivningen. Ja, på ett ungefär då. 

Se det mer som en talande illustration. Tänk på att just så här kan massajerna med dålig syn fått uppleva en giraff ute på Serengeti. Genast blir allt mer begripligt och vilket fantastiskt arbete gänget på plats gör. 

Redan nu har man lämnat ut hundratals glasögon. Några kunder/patienter har fått skickas till den lokala ögonläkaren. Det här är en sådan insats på plats som gör mig alldeles varm om hjärtat. 

Idag-fredag-är det också ett år sedan Putin krigsmaskin anföll ett fredligt land som Ukraina. Då är det gott att veta, att visst händer det goda saker i världen också. 

Heja Joakim och Hellen. 

Ja ni andra på plats också, givetvis.

Visst är livet förunderligt. 

Dina gamla glasögon kan få en massaj som talar språket maa, att äntligen kunna få se en livs levande giraff. 

I verkligheten.

 

Här monteras ett digitalt lås-när du blir gammal måste du vara stresstålig

 

Heidi dök upp tidigt i morse. Hennes arbetsuppgift är att montera in ett digitalt lås. Annars får hemtjänsten det knepigt värre när trygghetslarmet går. Hemsjukvården inte att förglömma.

Säkerheten först. 

Därför jobbar Heidi med vår ytterdörr. 

Själv satt jag i köket och skyfflade i mig dagens första skörd med piller. Allt för kunna få leva en stund längre, än den tid som vår Herre Skapare har mätt ut. 

Om ca en timme ska dagens första läkare ringa upp. Sedan har vi arbetsterapeuten(toalettförhöjningen) och inte att förglömma sjukgymnasten(rullatorn gnäller). 

När du blir gammal, är det en fördel om du är stresstålig. Mycket att stå i. 

Alla rara människor som vill mig det bästa. För underlätta försöker jag vara så frisk som möjligt. Det är också en stressfaktor i själva åldrandet.

Min gråa starr är i alla fall bortopererad. 

Alltid något, kära vänner. 

Heidi skruvar och donar med dörren. 

I Lomma ska det skruvas in ca 130 digitala lås. Det slutade, ”lätt som en plätt”, för egen del. 

Och Heidis.

Kommunen bjuder på låset. Kan jag se det som en försenad julklapp? Nja, men vi kan väl låtsas. 

Jag stressar vidare. 

Nu med vatten i knäna(försök till skämt, fast vem vet?). 

Vi syns vid skid-VM.

 

Varning för bluffannons på Facebook-Moccamaster svarar själv på BLOGGEN!

 

Har du också fått erbjudande om att du kan vinna en Moccamasters kaffebryggare? 

Verkar vara lätt som en plätt. 

Jag testade lika falsk som erbjudandet. 

Si på fan. 

Snabbt fick jag besked om att jag vunnit en Mocccamaster kaffebryggare. 

Inte nog med det. 

I vinsten ingick även ett presentkort från Clas Ohlson på 10 000 riksdaler. Ett extra bete.

Sedan kom det. 

Vänligen bekräfta leveransen. 

Det gjorde jag naturligtvis aldrig. 

Förstod redan från start att det var bluff och båg. Någon var ute efter mina pensionströtta pengar. 

Se alltså upp. 

Bluff och båg. 

I stället ringde jag till Moccamaster som visade sig vara trötta intill döden på skojeriet på Facebook. 

”Vi har försökt få Facebook ta bort den falska annonsen. Det verkar vara helt omöjligt. Påhitt av någon. Bluff och båg. Det är hemsk,” säger Camilla på Moccamaster till mig. 

Nu har Moccamaster lagt ut följande på Facebook: 

Tack för kaffet, säger vi väl då.
 

Vintersportlov i Lomma-pulkabacken grön som våren

 

Det är hårda bud för skolungdomarna ha vintersportlov i Lomma. Snö i pulkabacken och is på dammarna lyser med sin frånvaro. 

Gässen har tagit över hela vintersportlovet. 

Inget roligt alls. 

Grönskan frodas. 

Tisdagens skarpa sol påminner mer om en vårdag. Visserligen en kylig sådan med nordvästan och 12 sek/m vind, men ändå. Pulkabacken lider i sin tomhet efter stojande barn och avsaknaden av snö. 

Nej, det har inte med klimatkrisen att göra. Det påminner mig väldigt mycket om mina egna sportlovsdagar i Malmö under 1950-talet. 

Kul-i-Tre, hette det. 

Tre dagars sportlov. Inte som idag en hel vecka. Vi hade inte mycket mer snö och is än dagens sportlovsbarn. Minns mest grönskan i Atleparkens plywoodbacke i stadsdelen Ellstorp. På den tiden fanns inga pulkor. Vi åkte nedför kullen på plywoodskivor. 

Om det var snö, vill säga. 

Det var det som sagt var sällan under Kul-i-Tre. Vi spelade fotboll i stället. Cyklade också till brandkåren som visade upp en och annan spännande brandspruta. 

Nej, dagens skolungdomar har det inte mycket roligare, än vad vi hade på min tid för 60-70 år sedan. 

Himla kul var det också när kompisen Leif Georg och jag gömde oss i en portgång eller i ett buskage. 

Tjuvrökte cigarettmärket Robin Hood. Vi gav 1 krona och 58 öre för ett 10 pack. 

Prima amerikansk tobak med väl avvägd inblandning av tobak från Macedonien och de berömda tobaksdistrikten Smyrna och Samsun. 

Så stod det skrivit på cigarettpaketet. Det var tider det, mina vänner. 

Det var klart roligare än åka på en plywoodskiva ner för en kulle i Atleparken. 

Ack du kära minne. 

Tur du finns kvar.

Tack för det.

 

Dysterkvist i Lomma: Livet känns lumpigt när du överlever dina läkare

 

Det känns inget vidare alls, när någon av dina läkare plötsligt avlider. Här har hen gett järnet för komma till rätta med din/dina sjukdom/sjukdomar. Plötsligt en dag när du kommer för behandling finns inte läkaren kvar. Hen har överraskande gått till de sälla jaktmarkerna. 

Kom och tänka på det i förra veckan. Läste minnesord i Sydsvenskan om en läkare som gått bort 75 år gammal. Kände väl igen honom. 

Min första läkare på Njurmedicin på Universitetssjukhuset i Lund för över 40 år sedan. 

En patientläkare. 

Vänlig och kunnig njurspecialist. Han skötte om min sviktande hälsa under några år. Vi hade ett utmärkt samarbete. 

Efter det har min resa inom den svenska sjukvården kantats av flera läkare som avlidit. 

En eminent kirurg som opererat mig framgångsrikt flera gånger fick hjärtstopp. Kolliderade med bilen i ett träd och dog. Om han inte var död redan före kraschen. 

Efter en tuff canceroperation undersöktes jag av en vänlig och omsorgsfull doktor. Han led själv av cancer i munhålan. Dog efter en kort tid. 

Jag överlevde min cancer. 

Ni förstår själva hur mina tankar far omkring. 

För några år sedan hade jag en fantastisk läkare på Universitetssjukhuset i Lund. 

En riktig stjärna. 

Han var helt otroligt kunnig. En sjukvårdens dirigent i världsklass. 

Även som patientläkare. 

Släppte aldrig greppet över dina sjukdomar. Vilket är en ovanlig kombo. 

En dag dog han mitt i steget. 

Bara slocknade. 

Föll död ner. 

Gud vad jag saknar honom. 

Jag har haft flera andra läkare som avlidit, men vi stoppar där. Jag orkar inte mera. 

Ni förstår säkert själva. 

Vila i frid.

 

Jakten på min hjärtmedicin-så slutade det

 

Apotek Hjärtat är Sveriges största apotekskedja med närmare 400 apotek och över 4 000 anställda. En nog så jobbig arbetsplats, så här i läkemedelsbristens tidevarv. 

Orsaken är flera. 

Läser på nätet om att leveransstoppen kan bero på problem i tillverkningen. Råder brist på ett verksamt ämne i läkemedlet. Oväntat hög efterfrågan osv. 

De apoteksanställda kan alltså inte göra mycket åt saken. Själv trodde jag det enbart drabbade andra. 

Inte mig själv. 

Så hade plötsligt inte längre mitt Apotek Hjärtat i Lomma min livsviktiga hjärtmedicin. 

Kände av paniken.

Den här typen av medicin är tuff. Måste vara inlagd när den sätts sin på en patient.

Nu fick jag ta tag i saken själv, vilket naturligtvis inte ska behövas. 

Efter mycket om och men kunde jag till slut hitta en sista laddning av min hjärtmedicin på Apoteket i Lund. Familjetransport in i går lördag för köpa den sista medicinpakten. 

Nu är Lund också tömt på min variant av hjärtmedicin. Glad för egen del är jag. 

Men sedan då? 

Alla andra som blir utan? 

Enligt branschen ska min typ av hjärtmedicin åter komma i full produktion i mitten av mars. 

Den som lever får se. 

Fan tro't!

 

Min livsviktiga hjärtmedicin slut på apoteket-nu börjar jakten på den försvunna skatten

 

Ni minns säkert Steven Spielbergs succéfilm, Jakten på den försvunna skatten, med Harrison Ford som Indiana Jones i början av 1980-talet. Det var en magisk storslagen film som jag minns med välbehag. 

Nu är jag själv indragen i en märklig variant av, Jakten på den försvunna skatten. Ett pytte litet rörpiller-se den infällda bilden till vänster här ovanför. 

Ser inte mycket ut för världen, men ack så viktig för egen del som hjärtmedicin. 

Får mitt hjärta dansa rätt igen. 

Med andra ord en livsviktig medicin, så inte Rockbäck ramlar samman. 

För första gången sedan jag började medicineringen för ca 15 år sedan är medicinen slut på mitt apotek i Lomma. Jag har en karta kvar, men sedan då? 

Kris, kära vänner, verkligen kris. 

Jag har plockat i mig drivor med olika mediciner de senaste 40 åren. Aldrig någonsin drabbats av läkemedelsbrist. Nu sitter jag plötsligt på pottkanten. 

Apoteket Hjärtat i Lomma kan tydligen inte göra något åt saken. För första gången tömd på min medicin. Jag ser ingen annan råd än att jag får göra en Indiana Jones. Bli Harrison Ford för en stund och starta min egen jakt på den försvunna skatten. Rapport följer. 

Håll i hatten, gott folk. 

Nu kör vi.

 

Kroglivet i Lomma: Visst finns det framgångar-hatten av för Lomma Krogen

 

Det var nog inte många som trodde att Lomma Krogen skulle överleva pandemin. Familjen Björkman hade alla odds emot sig när de slog upp portarna hösten 2020. Det var nämligen då som den där förbannade covid-19 rasade som värst. Höll landet i ett järngrepp. Vi tänkte mer på respiratorer än dricka öl på krogen. Restriktionerna slog i sin tur hårt mot restaurangbranschen. Många fick stänga ner. 

Folk blev arbetslösa. 

Nej, det var inget kul alls. 

Det var rent ut sagt ett helvete. 

Då går familjen Björkman mot strömmen. Öppnar Lomma Krogen med fräscha idéer och god öl. Ett hamburgerregn tog vid med egna originella annonser på de sociala medierna. Fram till idag handlar det om hundratals annonser. Tillverkade av pappan, Peter Björkman. 

Autodidakt(självlärd) på området. 

Krogen har blivit något av en succé. 

Poppis i Lomma. 

Vad är då receptet att överleva i branschen? 

”Göra rätt. Är det svåraste. Kräver också ett hårt jobb, lyhördhet, känsla och ödmjukhet,” skissar Peter Björkman upp för mig. 

Det är bara till lyfta på hatten. 

Det hör också till god ton, att nämna ytterliga två andra matställen i Lomma som går bra: Fiskboden och Slaktaren vid Centrumtorget. 

Även de överlevde pandemin. 

Kött och fisk går hem i byn, sanna mina ord. Ja, så pizza-och sushiställen då. 

Av den varan finns det gott om. 

Bennys nyöppnade Korvluckan, får jag nog syna i skinnet. Fattas bara.

 

Lomma håller tummar och tår för krögarparet Pieplow-nystart efter pandemin-i hamnen

 

Linda och Andreas Pieplow var på vippen se sin restaurangkoncern drunkna i pandemin. 

Två av deras tio restauranger fick stänga ner. Anställda minskade från 125 till ett 30-tal personer. Från att ha varit skuldfria till miljonskulder. 

Det var minst sagt en dyster tid. Precis som för alla andra i branschen. 

Idag ett år senare ser man framtidens ljus spegla sig över Öresunds vattenbryn från Lomma hamn. Paret ligger i startgroparna för öppna upp en spännande satsning med Dykeriet. 

En restaurang med egen agenda. 

Koppling till havet som får det vattnas i munnen för en gourmé som en annan. 

Efter följt byns restauranglivet sedan det tog fart på allvar för ca 15 år i Lomma kan jag konstatera: det blir inte lätt. Sommarmånaderna brukar funka bra, om det är en fin sommar, vill säga. 

Nej, problemet är vinterhalvåret. 

Minns Oliveras. 

En restaurang på andra sidan Höjeå som knäcktes av vintern. Det hjälpte föga med ett utsökt kök. 

Lomma är trots allt en sommarort. 

I lördags kunde jag avslöja att La Greppia på Kajgatan är till salu. 

Ingen kul läsning för paret Pieplow. 

Vi håller tummar och tår för det kända krögarparet. Välkomna till Lomma!

 

Förkylningstider i Lomma: En hel vägg mot snuva, hosta och PROSIT på det!

 

Inte nådigt med receptfria läkemedel mot vanlig hederlig ”bonnaförkylning”. 

En hel vägg som ska bota snuva, hosta och som jag avrundade rubriken med: PROSIT! 

Själv hamnade jag i förmiddags en armlängds avstånd från väggen med otaliga preparat. Började veckan nämligen med hämta ut receptbelagd påfyllnadsdos antibiotika på apoteket i centrala Lomma. 

Har en enveten infektion i lillfingret. Slog mig ner vid en hel vägg med receptfria läkemedel mot förkylning. Kändes tryggt. Förstod snabbt att det rådde förkylningstider i byn. En strid ström av medborgare(många män) rev och slet i hyllorna bland några hundra receptfria läkemedel. 

Snart nog dök Gun och Kjell upp. De firar 64-årig bröllopsdag i år, emaljbröllop, minsann. 

Inte dåligt marscherat. 

Varken Gun eller Kjell nös, så förkylningsväggen lämnades åt sitt öde. 

”Vad ska du skriva om idag,” undrade Kjell i stället. Anade inte att jag siktat in mig på de receptfria läkemedel. Vi(mest män) handlar årligen för hundratals miljoner riksdaler av dessa läkemedel, för vinna matchen mot snuva, hosta och nysningar. Stora försäljningsmonster är nässpray och näsdroppar. Här satt jag alltså nu som en annan förkylningsvaktmästare. Studerade snuvan på Lommaborna på mitt vis.

Visst har jag genom åren testat en och annan förpackning på väggen. 

Inget har direkt varit till hjälp. Endast tiden som gått har varit läkande. 

Och den är gratis. 

Fast vi män som blir så in i vassen förkylda. Känner en viss tröst få sitta intill en hel vägg med receptfria läkemedel mot otyget. 

Heller hur, Kjell? 

Visst känns det skönt, så säg.

 

Förvirring i Lomma: Ber om ursäkt för dubbelnallen-gossarna är trots allt 152 år gamla idag

 

Det får inte inträffa. Upptäckte dubbelkörningen av en ren slump. 

Den 26 januari i år publicerade jag en memoarflik på bloggen. Inlägget handlade om när jag och min kusin Lennart opererade hans stora nalle(på bilden här ovanför gossarna med nallen). Skar upp nallens mage. 

Ut vällde träull. 

Vi minns inte om nallen blev så mycket friskare. Däremot blev vuxenvärlden som galna. 

Vad har ni gjort osv. 

Så här mer än 70 år senare en kul story. Kändes bra att bjuda på den. 

Nu upptäcker jag att denna unika operation, har jag redan kört ut på bloggen. Den 6 november 2019 lades den ut med en vinkling på teddybjörnen Fredriksson som Berghagen sjunger om. 

Jag har gjort en dubbelnalle på bloggen. Ett under det inte sker oftare. 

Jag har sedan starten av bloggen för snart 15 år sedan publicerat 5543 blogginlägg. Makalöst med text och historier som strömmat ut från mitt lilla lekrum. 

Kan säkert ha blivit fler dubbelkörningar. 

Vad vet jag? 

Det är inte mycket säga om det, mer än att nalle gossarna idag tillsammans har fyllt 152 år. Så vem skulle inte tappat minnet efter ett sådant långt leverne? 

De flesta av oss. 

Av bara farten fick ni så operationen av nallebjörnen för tredje gången. Inte alls dåligt. 

Kul hade vi i alla fall för mer än 70 år sedan. Det är säkert lika kul idag. 

OM jag minns rätt.

 

Lommas största restaurang till salu-La Greppia lägger ner

 

Det är faktiskt ingen rolig nyhet som jag kan avslöja i dag. Den italiensk inspirerade restaurangen, La Greppia, i Lomma hamn är till salu. 

En av ägarna, Barbak Ghassemali, bekräftar nyheten för mig. ”Rörelsen har legat ute till försäljning i drygt en månad. Budgivning pågår.” säger Barbak Ghassemali.

La Greppia öppnade verksamheten 2016 på Kajgatan mitt emot Fiskboden i hamnen. Omsättningen ligger på 8 500 000 miljoner kronor. Restaurangens storlek gör den till den största i Lomma. Månadshyran har legat på över 33 000 kronor. Vilket varit ett tungt ok att bära. 

Inte minst vintertid. 

En årstid som gärna ger alla Lommakrögare magsår. Lomma är nämligen en sommarort. 

Även The Place länge ner i hamnen ut mot Lomma Beach slår igen. 

Det är inget kul bedriva restaurangrörelse i Lomma med lite klass. Dystert minst sagt. Resstaurangdöden härjar denna vinter i byn.

Däremot är Spaghetti-all-ar agosta i framtiden ett minne blott i Lomma. La Greppia slår igen. 

Tack och lov har Benny öppnat sin korvlucka.

Alltid något.

FOTNOT: La Greppia Lommas största restaurang? Mja, jag tror Slaktaren är en god utmanare.

 

Märkliga saker inträffar: Äpplets resa från Lomma-fick både namn, ansikte, dans och en sång

 

Det här äpplet vilar tryggt i min högra hand. Det är ett stort äpple. 

Väger 330 gram. 

Köpt i en Lommabutik. Kostade över 10 kronor eller 31.90 kr/kg. 

Svindyrt. 

Men trots allt ett vanligt äpple. 

Än så länge.

Fast större än störst. Det var storleken som fick mig köpa äpplet. Såg ut som äpplet var uppvuxen på steroider. Frågan självklar. Var kom äpplet ifrån? 

Knappast från Björn Ranelids äppelodling på Österlen. Alldeles för stort för det. Svenska äpplen avsevärt mindre. Min nyfikenhet väcktes. 

Äpplets vindlande svindlande resa från Lomma startade. Fanns en liten lapp på äpplet, Marlene Royal Gala och så, Daughter Of The Alps. Alpernas dotter. Flott, minsann. Det fick bli min ledtråd. 

Först hamnade jag i Australiens Österlen med vackra äppellundar. 

Däremot inga alper. 

Jag hamnade fel. 

Visst, äpplet fanns där, men helt fel land. 

Jakten gick vidare. 

Kändes bråttom. 

Mitt äpple fick inte bli till en äppelskrutt. Så hamnade jag i Chile. 

Ännu ett fel land. 

Efter mycket om och men fick jag till slut träff. Hamnade i italienska Terlano i Sydtyrolen. 

En vacker plats. 

Terlano.

Det var därifrån mitt äpple kom. Väldiga odlingar som får Österlens äppelodlingar att blekna. En resa på över 130 mil innan äpplet hamnade i min Lommabutik. Inte nådigt, vill jag säga. 

På plats i Terlano fick jag redan på att konstnären, Francesca Cito, vunnit en tävling. Gett mitt äpple både ett ansikte och ett namn, "The nymph Marlene". Nymph betyder ungefär unga, vackra kvinnor som strövar omkring under sång och dans (Wiki). 

Kunde knappas bli bättare än så. 

  Hur Marlene smakade? 

Vet jag inte. 

Den detaljen kvarstår. Får nog återkomma om det. Men i alla fall. 

Det sjunger och dansar om mitt äpple. 

Vem kunde tro det?

Inte jag, i alla fall.

 

Huvudbry i Lomma: Sydsvenskans lästest för oss äldre-så gick det. Läs här efter bilden:

 

Sitter och bläddrar i Sydsvenskans välmatade bilaga om veckans TV-tablåer. På slutet har man hängt på radiotablåerna som en släpvagn. 

Ännu en välmatad helsida. 

Där tar det stopp. 

Tvärnit. 

Kan omöjligt läsa ett enda radioprogram med mina ordinarie glasögon. Allt blir till en gröt med små texter. 

Hämtar mina läsglasögon. 

Hjälper föga. 

Letar fram Sherlock Holmes förstoringsglas. Plötsligt växer radioprogrammen fram som knopparna på vårens buskar i Täppan. 

Det är alltså priset man får betala i ålderdomens hektiska liv. (texten fortsätter efter bilden)

Synen blir sämre. Det hör åldrandet till, säger du. Visst så är det. Trots jag opererade bort grå starr och provade ut nya glasögon hösten 2021. 

Så sitter jag där likt förbannat med Sherlock Holmes goggles-förstoringsglaset. Kämpar med Sydsvenskans tablå om kommande radioprogram. 

Kanske borde jag åter prova ut nya glasögon. Känns väl tidigt, men ändå. 

Sydsvenskans lästest blev en prövning i morgondimman vid frukostbordet. 

Det var väl rostat bröd jag åt? 

”Nä, en skiva lingongrova. Du borde nog också testa dina smaklökar,” sa hustrun och log sockersött mot gubbens förstelnade blick. 

Och där stoppade vi livet. 

För en stund i alla fall.

Ack ja...

 

 

 

Från Putins bomber mot civila i Ukraina till jordbävningen i Turkiet (fasansfullt allt samman)

 

Titta på bilderna här ovanför. 

Lika fansfullt.  

Den översta bilden från en av Putins otaliga attacker mot ukrainsk infrastruktur och civila bostäder. Dessa drönare-och missilattacker har dödat många människor. Hur många vet vi inte. Kan röra sig om tusentals. Till och med barnsjukhus har jämnats med marken. 

Putins krig-bilden i mitten-anses vara ett brott mot krigslagar(om det nu verkligen finns några sådana att ta på allvar). 

Bilden längst ner är från jordbävningen i Turkiet med tusentals döda. 

Det vet vi. 

Dateras ständigt upp. 

Fasansfullt, är ordet som gäller. 

Världssamfundet ställer nu mangrant upp. Hjälpsändningar flygs in i strid ström, verkar det som. Röda Korset snabbt på plats. 

Till Ukraina skickar medlemsländer i EU och USA vapen. Världssamfundet vet inte riktigt vilket ben man ska stå på. Turkiets president Erdogan har lullat med Putin. Nu behöver han all hjälp han kan få. 

Det enda Putin kan skicka är drönare och missiler. 

Tack för kaffet.

Tänk som det kan sluta.