Aj, aj, ”Jayjay”-veckans BLÅBÄR!

Det här är Gervacio "Jayjay" Madja, från Togo i Västafrika. Ett land med tropiskt klimat. ”Jayjay” är Togos enda skidåkare. 
Du kanske såg honom i TV härom dagen från VM på skidor. Han bröt efter några tunga förvirrade kilometrar. Ganska tagen. Det blev för många snöänglar. 
TV-kommentatorerna, Jacob Hård och Anders Blomquist, noterade det inte ens. 
Det gjorde jag, för jag älskar den här typen av idrottsinsatser. 

”Jayjay” tar sig fram på skidor ungefär som jag själv. Alltså inte alls. 
Tänk er då att ställa upp i ett VM mot hormonstinna skidlöpare med närmare 1000 träningstimmar bakom sig. Togos nationalidol har knapp en timme på laggarna. Det krävs ett enastående mod till det. 
Inte nog med det. Han är definitivt inte dopad. Äntligen en sopren skidlöpare på den här nivån. Möjligen tuggar han khat. 
Aj, aj, ”Jayjay”, men-pust-finns inte med på Wadas dopinglista.

På söndag är det tid för en hel drös andra blåbär. Vasaloppet. 
När eliten gått i mål i Mora, går starten på 50 km i VM på skidor. Givetvis står ”Jayjay” på startlinjen. 
Det blir väl någon kilometer igen. Möjligen en och annan snöängel. 
Det är inget snack om saken vem som tar hem veckans finaste pris. Blåbäret! 
Kungen av Togo, lilla bilden, borde dra på smilbanden. 
Jag blir faktiskt avundsjuk. 
Banne mig, om inte vår vän från Togo har roligast av alla som finns på plats i Val di Fiemme. 
Heja Jayjay!

Hästfritt!

Efter den allvarliga olyckan, med åtta dagar i hemmets karantän, gav jag mig i dag ut i det ljuvliga livet igen. 
Skallen på plats. Hela jag någorlunda lappad och lagad. Det blev frisk härlig luft, så det sjöng en glad sång i mitt arma huvud. 
Det blev raka spåret till Bulltofta Kött, Kirseberg i Malmö. Efter hästköttskandalen är det deras förstklassiga skinkfärs som gäller. 
Fyra kilo rakt av utan minsta pålle inblandad.

Det är så här det ska se ut i en riktig ”köttadisk”. Dessutom trevlig och kunnig manuell betjäning som leder en rätt bland alla finstyckade och nymalda godsaker. 
Varje morgon mals och styckas det, så det står härliga till.
Alltså precis som förr i tiden. 
I den här populära köttbutiken vet man nämligen vad man handlar och stoppar i sig. Riktiga rejäla köttbitar av oxe eller gris. Inget under falsk flagg. 
”Visst har vi märkt en ökat kundtillströmningen efter hästskandalen. Hästar använder vi oss verkligen inte av”, säger de till mig och skrattar. 
Våra dagligvarubutiker får allt tänka om. Fram för manuella köttdiskar igen. Mal fräscht kött till kunden, stycka och stå i. 
 Coop, Ica, Hemköp och allt vad ni heter. Gör ett studiebesök i den här köttaffären. Ni skulle lära er ett och annat. Vi kunder kräver nämligen det. 
Basta!

”Wälkom to Knohult”

Det är inte utan man kommer och tänka på alla goa och usla Åsa-Nisse filmer, man sett i sitt långa spännande liv. Jag tänker då närmast på vad som utspelats i den politiska kohagen Sverige. 
Småländska Maramö, av alla namn, förvandlas till ett svenskt Camp David i Knohults tappning. De tyngsta namnen som räknas inom politiken och journalistiken samlas.

Senast de politiska journalisterna lämnade Stockholm var under Almedalsveckan på Gotland i somras. 
Följet åkte nu ner till Åsa-Nisse land, darrande av upphetsning. 
SÄPO stod som granruskor vid vägkanten. 
Åsa-Nisse själv, förlåt, Expressens stjärnreporter Niklas Svensson, ville genast uppfinna en ny skyltning. Sjökvistaren kråmade sig och sålde korv och snus . 
Första dagen hissade partiledarna gemensamt flaggan utan salut, grillade korv och släppte Dagens Stora Nyhet: 
Det ska bli ett Allianskonvent i juni 2014!

Allt dokumenterades noga av det enorma mediauppbådet. 
Alliansen tuggade korv. Utom statsminister Fredrik Reinfeldt som fick nöja sig med att titta på medan korven kallnade. TV intervjuade, nämligen, rapporterade Eulalia, förlåt, Aftonbladets stjärnreporter, Lena Melin, till folket. 
Klabbarparn, förlåt, f d TV-tungviktaren KG Bergström, chattade direkt från Knohult med Expressens läsare: 
”Jag kan inte bedöma om mötet är ett spel för gallerierna”, fick vi veta. 
Nästan som Sarons Ros. 
Maria Crofts, DN:s politiska kommentator, kvittrade som på en Nesse-premiär på Saga-biografen i Vetlanda: 
”Det mest spännande som inträffat första dagen, var när partiledarna steg in genom dörren till Annie Lööfs barndomshem”.

I dag började den heta dagen med att reportrarna intervjuade varandra. Otroligt spännande. Så till slut Dagens Stora Klo: presskonferens i en utkyld dragig lada med en påpälsad Allians. Sverige större än Stockholm (Reinfeldt). 
Hela landet runt (Björklund). 
Vill blicka framåt med fem arbetsgrupper (Lööf). 
Utarbeta en gemensam kommunikationsplan. (Hägglund). 
Summering: Valmanifest. Attack Malmö. 
Det rådde inte töväder. I alla fall inte utanför ladan. 
”Far i Frid”

Vellingebor åkte 115 år utför!

De senaste åren har det rått en viss spänd relation mellan de skånska kommunerna, Vellinge-Lomma. Kommunerna strider om att ständigt vara: 
Störst, Bäst och Vackrast i Sverige. 
Ofta vinner Lomma kommun den kampen (om jag får skriva det själv). Detta irriterar naturligtvis. 
Kommunerna har moderathövdingar, Ljungman-Berngarn. Två stolta tuppar. 
Plötsligt ramlar en riktig GLAD bild ner till bloggen. Den kommer från vinterparadiset, Hopfgarten i Österrike. Ett helt gäng glada Vellingebor som varit och åkt utför. Lena har varit där 30 gånger, Lennart också 30 , Per 20 och Lasse hela 35 gånger. Det blir 115 år utför. 
Fortsätt gärna med det. 
Men. 
Hallå! 
Har ni inga backar i Vellinge? 
Tack för bilden, Lennart. 
Kul. 
Det är jag som monterade in det diplomerade gänget i linbanan. 
Kampen fortsätter.

Farfar seglar under falsk flagg som köttbulle

Det tycks aldrig någonsin ta slut. Inte en dag utan hästkött i parti och minut. 
Nu senast har man hittat hästkött i IKEAS världsberömda köttbullar. I Tjeckien, av alla ställen. 
Bullarna är emellertid rullade av familjeföretaget Dafgårds utanför Lidköping. Man kan få spader för mindre.
När jag, en farfar i mitt uslaste tillstånd, seglar in på företagets hemsida, finner jag: 
Farfars köttbullar! 
Visserligen står det gris-och nötkött på innehållsförteckningen, men ändå. Vem fan i dag vet vad som är sant eller inte sant?

En farfar ska vara go, glad och ha börsen vidöppen. 
En farfar ska inte behöva seglar under falsk flagg som en köttbulle. 
Vad ska barnbarnen tro om Gubben? 
Jag kontaktade Dafgårds pressavdelning. 
Svar kom snabbare än det tar att rulla en köttbulle:
”Vi har mottagit information från ett tjeckiskt laboratorium om att ett parti köttbullar kan innehålla spår av hästkött. Aktuellt parti har spärrats och vi utreder situationen”. 
Genast upptäcker jag stjärnkocken, Leif Mannerströms kålpudding, gjord på gris-och nötkött på deras hemsida. Om det stämmer vet bara Gud Fader. För ingen vet längre som sagt var,  varken ut eller in. 
Det fick bli en skojig löpsedel. 
Frågan är vad mammas köttbullar (Scan) säger?

 

Skyddsängel

Den här tavlan med en skyddsängel som vakar över det lilla barnet, hade jag hängande över min säng under hela min uppväxt. Sedan kom man i målbrottet. Började rocka loss i livet. Tavlan åkte ner. 
Efter min krasch i stentrappan för precis en vecka sedan, åker den nu upp på väggen igen. Jag har blivit medveten om, att det var min skyddsängel som räddade mig från ett fortsatt liv i dimma. I bästa fall.
Utan min skyddsängel, hade jag knappast skrivit dessa rader. Jag hade nämligen världens tur i oturen.

Historien är alldaglig med spets. 
Jag hade varit och gratulerat min son Johan som fyllde år. Samtidigt fått se och möta mitt nya barnbarn som precis kommit hem från BB. En liten underbar välskapt flicka. 
Jag var alltså mer än lycklig, när jag skulle ta bilen och köra hem. 
I stället tappade jag balansen. Föll handlöst baklänges och slog bakhuvudet hårt i stentrappan. 
Min familj hittade mig utslagen. 
Ten and Out.
De fick varsamt upp mig i sittande ställning. 
Johan fyllde en handduk med is. Bulan i bakhuvudet blev en handboll i stället för en fotboll. ”Bra jobbat”, sa ambulanspersonalen om den insatsen.
Resten är historia som jag tidigare berättat om. 
I dag återstår ett otäckt ömmande sårigt område i bakhuvudet-se inlagd bild. Jag har svårt att sova, för jag har ont. 
Hjärnskakning.
Min skyddsängel heter Anna-Lena och är min hustru sedan snart 44 år. Fast även skyddsängeln Gabriel fanns på plats. 
Min son.

FENOMEN 
(1) Grattis Malik Bendjelloul, som fick en Oscar för "Searching for Sugar Man". 
(2) God Morgon Sydnytt. Igår kom Oscars-vinnaren Malik från Ystad. I dag på morgonen från Ängelholm. Resten av veckan då? Kristianstad? 
(3) Hur jag fixat fylla bloggen den gångna veckan är en gåta. Växelspel med korta stunder mellan datorn/sängen.Hårda bud? Visst. Mässfall på gång?

Från Lennart Hyland till Gina Dirawi

Lennart Hyland var vår första riktigt stora TV-stjärna som programledare. Melodifestivalens Gina Dirawi är dagens superstar. 
Lennart Hyland var 32 år, när han slog igenom med radioprogrammet, ”Karusellen” 1951. ”Hylands Hörna”, premiärprogram 1961, förvandlade honom sedan till TV-ikon genom alla tider. Han var då en rutinerad räv på 42 år. 

Gina Dirawi slog igenom som en av tre programledare för Melodifestivalen förra året. Endast 21 år gammal. I år har hon putsat bort alla kantigheter. Succé. Men hon är ingen rutinerad räv alls. 
Vad månde bliva? 

Det blev som Lennart Hyland (1919-1993) berättade för mig i mitten av 1970-talet: 
”Framtiden med TV är storslagen, Rockbäck. Monopolet kommer att brytas upp. Du kommer att få se en uppsjö av talangfulla programledare, men endast ett litet fåtal håller måttet. För det är ett ytterst svårt hantverk. Fast en dag kommer det att komma fram en riktigt, riktigt stor talang. Jag tror det blir en kvinna.” 

 I dag har vi henne här, Gina Dirawi. Jag kan inte fatta att flickebarnet endast är 22 år gammal. Jag kunde lätt varit hennes farfar eller morfar. 
Gina äger hela registret. Det ska inte vara möjligt i den åldern, men är tydligen helt möjligt. Lennart Hyland hade tappat hakan. Gina hade absolut bjudits in till ”Hylands Hörna”. 
Denna unika skapelse kan faktiskt också sjunga. Vilket vi alla kunnat konstatera i år. Nu måste hon spika fast skorna i marken. 
Det är lätt att börja flyga, när man är endast 22 år gammal.

Bögarnas fel att påven avgår!

Expressen. Klicka HÄR! 
Aftonbladet. Klicka HÄR!

Melodifestivalen spolar Lomma-för ALLTID!

I Sverige finns det 290 kommuner. Endast ett fåtal av dessa anses mäktiga nog att få arrangera Melodifestivalen. 
Ett sådant arrangemang innebär ett marknadsvärde mellan 20-40 miljoner kronor. På ett ungefär. 
Stora pengar. Enorma pengar. 
Lomma kommun har de senaste åren vunnit priser och utmärkelser för landets bästa boendekommun, skolar m m. Dessutom tillsammans med Danderyd rikast i hela landet. 
Spolas. 
Rakt av.

Förra lördagen var det Skellefteå. Melodifestivalen. För tredje gången. 
Varför då? 
Kommunen i Västerbotten har en skattesats på 32,90 kr. Mot det ska ställas Lommas på 29, 63 kr. 
Du tjänar jämförelsevis med råge in en resa till Kanarieöarna varje år genom att bo i Lomma. Invånarantalet är 72 000 mot Lommas 23 000. Fast kommunen är en del av Stor-Malmö med hela 670 000 invånare, så det så. 
När det gäller befolkningstäthet är Skellefteå kommun nästan folktomt i jämförelse med Lomma kommun.

Ytmässigt är västerbottningarna 128 gånger större än skåningarna. Mest skog och vatten. 
Om man fyller denna enorma yta med Lommas befolkning etthundratjugoåtta gånger om, får du, håll i dig, 2 944 000 invånare! Skellefteå kommun är alltså trots det större, men mycket, mycket mindre.
Dra dina egna slutsatser. 
Fallgropar.
Skellefteå Kraft Arena tar in 6000 åskådare. Lommas operahus, biblioteket, erbjuder 60 pinnstolar. För övrigt finns det också fjuttiga skolaulor att erbjuda. 
Skrattretande i sammanhanget. 
Så till den hårda smällen.

Gruvbolaget Boliden som producerar 15 000 kg guld varje år, är granne med huvudorten Skellefteå. 
Bjärred ligger granne med huvudorten Lomma. Sköna Bjärred har endast Sveriges längsta brygga att erbjuda. 
Det duger inte. 
Melodifestivalen spolar Lomma kommun för alltid. Vi räcker inte till. 
Adjö Melodifestivalen. 
Fäll en tår, boys and girls. 
 FOTNOT: Samtliga bilder är illustrationer.

Fröken Groda i Lomma hittad. Vilar ut på SPA!

Det var då för väl. Sällan har väl så många oroat sig för en staty som verkat gått upp i rök. I alla fall i grus. 
Men, kära vänner, efter all byggdamm, får fröken Groda på bilden skön massage. Det är hon värd. 
Hela den här historien började med en bild från Peter A. Fröken Groda låg slängd på en grushög. Jag skrev. Hela Lomma larmade. 
Nästa dag kom Peter A med bilder på en grävmaskin som tycktes skopa upp fröken Groda till evig vila. Nu var måttet rågat. 
Ilska och sorg. Inte minst på Facebook.

Eftersom jag befinner mig i ett eländigt tillstånd, kopplade jag inte in Leif GW Persson utan kulturföreningens ordförande, Jöran J Lindkvist.  En avsevärt mjukare och trevligare person.
Jag gav honom i uppdrag att gräva fram sanningen. Fakta på bordet. 
Jöran gick i gång som gjort Janne Josefsson grön av avund. Till slut kom han med följande rapport: 
”Kvinnan är varligt omhändertagen av entreprenören, dock inte som man kanske skulle kunna ana för ”uppseendeväckande beteende”, utan uteslutande för att få en översyn på såväl framdel som bakdel.  Sedan kommer hon att få en än mer framskjuten placering i nordvästra hörnet av torget (mot Lomma hembageri) på en välvd upphöjd och vattenbegjuten yta”.

Lysande jobbat, Jöran.
Vår älskade Fröken Groda befinner sig alltså på ett SPA för statyer. Där ska hon putsas fin inför framtiden. Allt för att behaga oss alla. Bättre slut än så kunde det inte bli. 
Tack för mig. Och tack Peter A som startade det hela. 
Hoppas ni haft lika kul som jag under resans gång. Det är alltid härligt att vrida till en tradig verklighet. 
Humor, Gott Folk, humor.
Nu måste jag vila en stump.

Konstskandalen i Lomma: Här skopas Grodan bort?

Det kanske kan tyckas fegt av mig, att sätta ett frågetecken i rubriken. Men jag har svårt att föreställa mig, att statyn Grodan i Lomma Centrum, slutat sina dagar i grävskopans käftar. 
Fast vem vet? 
Hur som helst, så var statyn som slängts i grushögen borta i dag på förmiddagen. Bloggens paparazzi, Peter A, återvände för att ta kompletterande bilder av Damen den Sköna. 
Den 24 april förra året, skrev jag så här på bloggen: ”Lommakonstnären, Gunnar Nylund (1904-1997), skapade en gång i tiden skulpturen Grodan. Efter diverse irrvägar via Finland, hamnade statyn i Lomma. Damen Grodan placerades på Centrumtorget. Fåglar sket ner henne. Rolighetsministrar sprejade henne full med färg och lustigheter. Det var ett hårt liv. Fast värre skulle det bli”. 
Det blev värre än värst. I dag är statyn putz veck. 
Säg inte att grävskopans käftar blev slutstationen? 
Jag får koppla in Leif GW Persson.

Konstskandal i Lomma

Den här löpsedeln, snickrade jag till i natt. 
Efter kraschen får det bli, huller-om-buller-sömn. Dag blir till natt, natt blir till dag: Återhämtning. 
Jag får vara nöjd med löpet som vi i branschen säger. 
För att tillverka en löpsedel måste man ha kunskaper och en viss språkförståelse. Även en form av tekniskt kunnande med datorn. Löpet är det definitiva beviset på att den kraftiga smäll jag fick i huvudet, inte knäckt mitt hjärnkontor. 
Det glädjer mig oerhört.

Det här är statyn Grodan i Lomma. 
Jag har larmat och stått i här på bloggen om statyns utsatthet. Nybygget av Lomma Centrum har närmat sig damen med rök och damm och tunga maskiner. 
”Rädda Grodan”, har jag uppmanat Lommaborna. 
På Facebook har det t o m bildats en ”Räddningsgrupp”. 
I slutet av augusti förra året, passade t o m en lustigkurre på att sätta på damen en BH.

Den 1 juli 2012 undrade Grodan själv på bloggen hur det skulle sluta. 
I går kväll damp det så ner en bild i min mailbox från Peter A. 
Han skriver: 
”Nu när du får hålla dig inne får jag väl sjukvicka lite. Bifogade bild föreställer den mulliga bronsdamen på torget. Hon låg idag ”bortkastad” i en grushög strax intill sitt normala viste, med den breda rumpan ännu mer i vädret än vanligt”. 
Lysande, Peter. Tack. 
Det finns bara ett ord som passar i sammanhanget: 
En skakande konstskandal i Lomma! 
Det blev en BLOGG-LÖPSEDEL på det.

Ronden-onsdag

Patient: Man i sina bästa år. Överviktig. Muskler. Upplevs dock sliten. 
Hälsotillstånd: Malande huvudvärk. Säger sig vara trött som en häst. En bristvara på grund av lasag..., asch. Sover i 4-timmars pass. Ingen feber. Kan räkna pengarna i börsen, 28 kronor, utan problem. Medicinerar: Alvedon vid behov. 
Kontakt med omvärlden: Riklig. Facebook, mail, telefonsamtal som sköts av hustrun. ”Hästen” säger sig inte orka prata. Men skriver. Skrivklåda. 
Hygien: Duschade själv i går. Lätta varma strålar för att få bort allt levrat blod i bakhuvudet. Lyckades ”sådär”. Nästan på två hästar trött efteråt. 
Positivt: Hämtade kraft med Åsa-Nisse filmen. Skrattade. Gott livstecken. 
Åtgärd: Vila, vila och ännu mera vila. Rekommenderas ännu mera sömn. Borde försöka med en ny rolig film i dag, samt (kanske) ett glas rött efter kl. 15.00 i eftermiddag. En osäkerhetsfaktor. Rekommenderas endast några smuttar.
Utsikter: Goda. Kan förmodligen aldrig mer spela baseboll. 

OBS! Har du missat hela grundstoryn? Scrolla en pyttebit ner. Lycka till!

Fixerad av akuten i Lund

Det är jag på bilden. Mitt huvud är fixerat med en akutkrage på akuten, Lunds Universitetssjukhus. 
Nej, detta är ingen annorlunda form av undersökande journalistik. Det är i allra högsta grad blodigt allvar. Det kunde gått käpp rätt åt skogen för mig. 
Låt oss ta det från början. 
Det började i måndags kväll vid halv sju tiden.

Det här är taket i ambulansen. 
Jag har slagit bakhuvudet hårt i en stentrappa i en fastighet på Slättängsområdet i Lomma. En ren olyckshändelse. 
Jag trasslade in mig i kryckorna och stöp. Ramlade i min fulla längd baklänges. Blod och jag tuppade av. 
Ambulans. 
Fantastisk ambulanspersonal. Hela jag gicks igenom, bl a direktkontakt med hjärtat på Lunds Universitetssjukhus. 
Mycket mer minns jag inte.

Rullas in i den hårt belastade akuten i Lund. Gräddfil. Ingen väntetid här inte. Bråttom. Jag ett levande olycksfall, rakt in i den hårt kritiserade svenska sjukhusvården. Det var inget jag låg och tänkte på. 
Absolut inte.

Överlämning. 
Och full fart på sköterskor och läkare. 
Det togs prover. Frågor ställdes. Bakhuvudet med en handbollsliknande stor bula undersöktes omsorgsfullt. Personalen makalös omtänksam. 
Jag var fortfarande i en egendomlig dimma.

Huvudet fixerades med en akutkrage som mer hörde hemma i Henrik VIII (1491-1547) tortyrkammare. 
Misstankar om en kraftig inre blödning i hjärnan i kombination med eventuell nack-och kotskada osv. 
Kunde vara hur allvarligt som helst. 
Var för tagen, för att oroa mig. 
Litade på personalen.

Pust, pust. Rullas vidare till röntgen för s k CT-skalle. 
Lysrör i taket.
Började bli med på banan igen. Vansinnig huvudvärk. Den hemska kragen tryckte också illa på jättebulan i huvudet. 
Fick Alvedon. Intravenöst. 
Tackade nej till tuffare smärtlindringsmediciner.

Det här är Fredrik. Min akutläkare som tog emot mig och pysslade om mig på allra bästa sätt. En läkare med stor empati. Dessutom en blivande expert på blödningar. Doktorand. Perfekt. Jag hade tur, t o m dubbeltur. 
Fredrik berättade att röntgen såg bra ut. Allt OK.
”Du ska bara plåstras om. Sedan får du åka hem". 
Hjärnskakning. Vila är vad som gäller. Trist nog orkar inte Fredrik längre med Region Skåne och politikerna. 
Han ska sluta. 
Skäms förbannade politiker.

En omplåstrad Rockbäck. 
Tack för kanonvård, Fredrik och alla andra som hjälpte mig på akuten i Lund. Jag var hemma igen, straxt före midnatt. Omtumlad och mör, men vid liv. 
Visst kunde doktorn komma. 
Rekordsnabbt.

PS: Detta är det jobbigaste blogginlägg jag någonsin lagt ut. Jag är så trött och koncentrationen fladdrar som ett rö för vinden. Nu vila.DS.