Valborg med hönan Agda

 

Det var det nog ingen som trodde. 

Några dagar före julaftonen gick Skånes största djuraffär i Lomma upp i rök. Zoogiganten brann verkligen ner till grunden. Rubb och stubb blev lågornas rov. 

Flera djur brann inne. Sorgens ögonblick för alla, inte minst djurvännerna. (texten fortsätter efter bilden)

Skam den som ger sig. Nu är det mesta åter på plats. Ägaren har gjort ett underverk. 

Då ska vårens ankomst till Lomma hälsas med hönsbajsbingo. Tja, varför inte? 

Hönan Agda i egen hög person. 

Zoogiganten gör alltså en storslagen comeback. Vill man sedan få lite stillsammare kultur utan kackel, rekommenderar jag Lommas Amfiteatern 20.00-21.00. 

Musik, sång och majbrasa. 

Våren hälsas välkommen av författaren och Lommabon, Eva Wrede-se bild här nedanför. 

Hennes bok, Strandvägen, är redan en klassiker. Lommas svar på, The Pacific Coast Highway, skulle man inte kunna jämföra med, men ändå.

Tala om bredd på ett Valborgsfirande. 

Allt från nödiga höns till:

 Sköna maj, välkommen 

Till vår bygd igen! 

FOTNOT. Eva Wrede fick 2019 års kulturplakett av Lomma kommun. 

 

Tips till Hans-Inge ABC Järn & Färg i Lomma: Åbytravets startbil-Börjes diamant i sommarens cruisingflotta

 

Jag har känt Börje sedan Hedenhös. 

När han gifte sig med Solveig i slutet av 1960-talet var hustrun och jag tärna och marskalk på bröllopet. Med åren blev det sedan mest väghyvlar för hela slanten. 

En annan dag var plötsligt startbilen på Åbytravet till salu. Inte vilken bil som helst, utan en Dodge 880 Custom cabriolet av årsmodell 1963. Endast rullat 500 mil framför frustande hästar. Börje tog upp börsen och pröjsade 40 000 riksdaler för ekipaget. (texten fortsätter efter bilden)

Då när det begav sig, såg Dodgen inte mycket ut för världen. Den såg rent ut sagt för jävlig ut-se bilden här ovanför. 

Jag skrev om förvandlingen på bloggen. 

Året var 2009. 

Börje skruvade och skruvade och beställde delar från USA. Kostnaderna skenade iväg, så att säga. Fast en dag stod hästdodgen där i all sin glans. Allt i original in i minsta detalj. Numera är bilen Börjes diamant på varje cruising. Inte bara branschtidningar skriver och fotograferar den unika Dodgen. Lagom till sommarens cruisingsäsong presenterade Göteborgs Posten sommarens diamant med en helsida-se här nedanför (klicka på bilden som då blir större). 

Själv har Börje renoverat sig själv. Snart är han nere i tvåsiffrigt på vågen. 

En slimmad karl i vrålåket, och hustrun får nog sätta nosring på gubben. 

FOTNOT: Rockaren och Amerika bilfantasten, Hans-Inge som driver ABC Järn & Färg i Lomma borde bjuda ner Börje och Dodgen. Tid sätta färg på järnet.

 

 

Öppet brev till KD-ledaren Ebba Busch som vill skjuta skarpt-jag skänker dig gärna min unika bok om det Amerikanska inbördeskriget

 

The Golden Book of the Civil War. 

Det här är inte vilken bok som helst, Ebba Busch. 

Finns allt som ens enkla person bör veta om det amerikanske inbördeskriget 1861-1865. Även rikt bildillustrerat. Inte minst välgjorda teckningar. 

Jag tror du, Ebba, skulle ha stor nytta av att ta del av boken. Om inte annat borde du blir skrämt av allt meningslöst dödande. För tydligen har kriget i Ukraina inte påverkat dig tillräckligt skarpt. 

Då ville du svenska polisen skulle skjuta skarpt när påskupploppet spårade ut. (texten fortsätter efter bilden)

Du räknade också upp utan darra på manschetten, att 100 skadade poliser skulle betalas med 300 skjutna personer. Mest-vad vi vet nu-kvinnor, barn och förvildade ungdomar. Det betyder inbördeskrig, Ebba Busch. 

Tänkte du klart här? 

Du är trots allt partiledare. 

Justitieministern, Morgan Johansson, undrade också om du var riktigt klok. 

Sorry, Ebba, jag undrar samma sak. 

Åter till boken jag kan tänka skänka till dig. Den har historiska vingslag. 

Jag köpte den på plats i Gettysburg, USA. Där utkämpades det blodigaste slaget under det amerikanske inbördeskriget. Sedan kom USA:s president Abraham Lincoln dit efter slaget. Höll det världsberömda Gettysburgtalet. 

Så boken är din, Ebba Busch. 

Om du nu vill ha den.

Tveksam till det.

 

 

”Here We Go Again” Tid för fjärde covidsprutan

 

För ett år sedan fanns inga tidsramar. Många fick sin premiärspruta. 

Glada och nöjda. 

Vi var säkrade. 

Trodde vi. 

En stund i alla fall. 

För det dröjde inte länge förrän vaccinsamordnare, Richard Bergström (någon som minns honom?), flaggade för spruta nummer två. 

Nä, sa vi. Det måste ha varit dåligt med krut i vaccinet. 

Redan före midsommar åkte andra sprutan in i vänster arm. Nu då? 

Tänkte vi en minimal stund iförda munskydd. 

Snart nog poppade Richard Bergström (någon som minns honom?) upp igen och flaggade för spruta tre. 

När då var oklart. 

Fanns det vaccin så det räckte? 

Oro bland landets regioner. 

Det måste ha varit dåligt krut i vaccinet. 

Nu drabbades vaccinerade folk ändå av covid. Trots en tapper sprutfest. 

Kungaparet som fått tre sprutor insjuknade. Det skapade oro bland den vaccinerade befolkningen. 

Ingen fara, kved Richard Bergström som nu började trassla in sig i alla tomma kanyler. 

Är man vaccinerad får man en lättare variant av covid. Ingen fara på taket. 

Det var det sista vi hörde från den mannen. 

I eftermiddag får jag covidspruta nummer fyra på Lomma Vårdcentral. Förbereder mig för spruta nummer fem när höstlöven faller. 

Om någon ser Richard Bergström yra omkring på något av landets apotek. Slå mig en signal. 

Men först: 

”Here We Go Again"

 

Laserstrålen-jag och James Bond

 

Goldfinger! 

Den tredje Bondfilmen som släpptes under 1960-talet är bäst. Det anser jag fortfarande. 

Titelmelodin med Shirley Bassey håller med råge än i denna dag. Laser var något helt nytt. Presenterades för första gången för allmänheten i filmen. 

Glömmer det aldrig. 

Stort på sin tid.

På ett bord ligger mr Bond fastbunden. Filmens skurk, Auric Goldfinger spelad av den lysande Gert Fröbe, ska med hjälp av en enorm laserstråle plåga vår hjälte. Strålen skär som i ost utefter James Bonds byxben. 

En hisnande upplevelse i biomörkret. 

Spännande är bara förnamnet. Aldrig kunde jag väl tänka mig, att en dag skulle jag få en sådan laserstråle i ögat. 

För så blev det. 

Nästan 60 år senare.

I veckan var jag nämligen hos ögonläkaren som städade mitt vänstra öga. 

Med laser. 

Inget märkvärdigt numera. 

Rutin. 

Själva laserstrålen avsevärt mindre än den James Bond råkade ut för. 

Fast lika effektiv, minst sagt. 

Jag fick min syn tillbaka. 

Helt otroligt. 

Nej, mr Goldfingers hantlangare, Oddjob med hatten, dök aldrig upp hos min ögonläkare. 

Tur var väl det.

Tacksam är jag.

 

Upplopp och krig-12 plastvarianter i lungorna. Världen är knäpp

Det var SVT som i påsken kom med larmet om mikroplast i lungorna. Någon begåvad journalist hade hittad en forskarrapport från Hull York Medical School. Djupt inne i våra lungor hade hittats 12 olika sorters plast. 

Jag hostade till. 

Kunde det poppa upp en liten plastbit i munhålan? 

Det gjord det inte. 

Runt omkring mig brann polisbilar och en hel buss i Malmö. Våldsamma upplopp i flera svenska städer. Orsaken en tokig dansk som eldar upp koranen. 

Sicken idiot. 

Den unga gruppen av muslimer blir som tokiga. 

Piskar poliser. 

Något har gått alldeles fel här. 

Om jag ställt mig på Centrumtorget i Lomma och eldat upp min mors gamla konfirmationsbibel, hade ingen reagerat. Absolut ingen. 

Möjligtvis kyrkoherden, om han nu händelsevis hade vägarna förbi. 

”Det där var väl allt onödigt,” hade han sagt och sedan hade det inte varit mer med det. 

Nej, det var plastbitarna i de mänskliga lungorna som fastnade i mitt sinne. Inte ens ryssarnas envetna krigande i Ukraina kunde göra något åt det. 

Det känns plötsligt helt rätt med en tom löpsedel. 

Världen är knäpp.

 

 

Lommatankar om NATO till Louisiana, USA: ”Det har varit mer än rock`n`roll”

 Jag fick i påsktider två frågor från en amerikansk vän bosatt i Louisiana, 8069 km från Lomma:  dels vad jag tycker om Sverige i NATO? 

Dels hur tänker de flesta svenskar om ett svenskt NATO-medlemskap? Två frågor mitt-i-prick, så att säga. 

Inte helt lätt svara på. 

Dagens heta potatis i Sverige. 

För börja med den sista frågan först, känns läget något rörigt just nu. Tonläget anförs av en liten skara vänsterfolk som ges stort utrymme i media. Påhejad av ännu mindre miljöpartister som sitter fast i vindmöllor. Ett lätt offer som klipps av vid roten av ryska missiler och gör landet strömlöst. Miljöpartiets några få, ser helst Sverige alliansfritt. Värna folkrättens principer. Stå fritt från NATO-medlemskap. 

Socialdemokraterna har manglat frågan internt. Verkar lyssna mycket på vilken väg NATO-fria Finland väljer. Vilket lutar åt medlemskap. Moderaterna vill vi ska gå med i röda rappet. 

Vi andra då? 

Den stora massan. 

Självaste opinionen? 

Det går knappast en dag utan nya opinionssiffror presenteras. 

För ett år sedan ville svensken stå utanför NATO. 

Sedan kom ryssen. Ukraina skjuts i spillror. Sjukhus bombas. Barn lemlästas. Vi dränks med förfärliga bilder. 

Sedan kom SvD/Sifos mätning för en tid sedan. 

Varannan svensk vill nu gå med i NATO. Aldrig tidigare har stödet för ett svenskt medlemskap varit så starkt och det har ökat rekordsnabbt. Bara på en vecka har det gått från 39 till 49 procent. 

”Har aldrig sett något liknande”, säger Sifos opinionschef Toivo Sjörén till Svenska Dagbladet. 

Ungefär där står vi nu som åsnan mellan två hötappar. Själv har jag bestämt mig. 

Självklart ska vi gå med NATO. 

Vi har sedan andra världskriget haft ett ytterst nära och intimt samarbete med USA. Vi sitter bergfast i deras knä sedan urminnes tider, känns det som. Det har genom åren varit långt mer än rock`n`roll, så det så.

Olof Palme som var förste byråsekreterare i Försvarsstaben 1953-54, kunde berätttat mycket mer om detta.

Det gjorde han aldrig.

Rock on!

 

Lommapåsk med Ukrainas flagga i topp

 

Skärtorsdagen anno 2022 blev en dag på Lommas kyrkogård. Mors grav fick påskfint. Allt inramat med Ukrainas flagga som smattrade för vinden. 

Lomma kyrka hissat fanan som spred en allvarlig vink om vad som pågår runt hörnet. 

Det kändes deltagande på sitt vis.

Senast Ukrainas flagga kunde varit i topp, var den 5 augusti 1991. Ukrainaren, Sergej Bubka, hoppade 6,10 meter i stavhopp på Malmö Stadion. Nytt världsrekord inför närmare 25 000 hänförda åskådare. 

Jag var där. 

Minnet slog mig.

Jag stod en stund och studerade de horisontella banden i blått och gult. 

Det kändes bekant. 

Kom plötsligt nära. 

Precis som de fasansfulla bilderna som vi sett från kriget den senaste månaden. Därför kändes stunden med Ukrainas flagga mer riktig än en samling påskägg. 

På vägen hem började det blomstra och grönska. Det var min stund på jorden. 

Några sekunder i alla fall.

FOTNOT. Först 1992 blev Ukraina självständigt och fick egen flagga.

 

Lommabevis: Bilden av lemlästade döda kroppar chockade Sverige för 77 år sedan

 

Idag har vi nästan vant oss vid få en aldrig sinande ström av fruktansvärda bilder från ryssarnas illdåd i Ukraina. Söndersprängda barn. 

Dödade människor ligger strösslade utefter Main Street i byarna. 

Missiler skjuts rakt in i bostadshus. 

Allt förvandlas till grus. 

Även så människor. 

Vi får nästan följa den ryska slakten av Ukrainas medborgare i realtid. 

Allt filmas till förödande bevis. Uppenbara krigsbrott mot mänskligheten. Folkmord är också ett annat ord. Allt hemskt landar i knäna hos oss i TV-soffan. 

Annat var det förr. 

Under andra världskriget kunde i bästa fall en journalist få följa med inbäddad i en konvoj. Censuren stenhårt vad som fick publiceras. 

Därför slog det ner som en bomb när bildtidningen SE publicerade bilder i maj 1945 från slakten i diverse koncentrationsläger. 

Tidningen bröt ett tabu. 

Svenskarna blev väldigt upprörda. 

Sådana bilder som aldrig tidigare visats skulle absolut inte publiceras. 

”Skandal,” skrek folk för full hals. 

Bildtidningen Se fick det verkligen hett om öronen. De tuffa redaktörerna brydde sig inte. De fortsatte publicera bilder som fick svensken att kräkas. 

Bra gjort. En viktig dödlig historisk dokumentation. Jag har alla SE väl bevarade. 

Det är jag stolt över.

 

Tårade ögon tittar på Putins krig i Lomma: Iryna sköt till döds när hon kom cyklande i Butja

 

Det var hustrun som gjorde den fasansfulla upptäckten. Handen med de röda naglarna som låg bredvid cykeln. Bara en av många makabra bilderna från ryssarnas massaker på invånarna i den lilla staden Butja. 

En efter en kavlades bilderna ut i vårt rum hemma i trygga Lomma. 

Mördade invånare i förvridna ställningar. Förfärligt. Mardröm räcker inte. 

Orden tar slut. 

”Kvinnan som ligger vid sin cykel-skjuten-har röda naglar. Ser nygjorda ut.” 

Hustrun i tårar. 

Skarpögd. 

Idag vet vi vem kvinnan är. Iryna Filkina, 52 år, utbildade sig till makeupartist. 

Normalt arbetade hon som värmestationsoperatör. Sköts när hon kom cyklande genom staden av galna ryssar som tappat allt, läser jag i MailOnline. 

Bilden på hennes hand med skarpt nagellack har nu blivit viral. Rullar ut över världen. 

Må vi aldrig glömma den.

Putin kan fara åt helvete!

Må han brinna.

Länge.

 

Hallå alla Lommabor 65 år och äldre: Tid för den fjärde sprutan

 

Äntligen tid för fjärde sprutan mot den där förbannade covid-19. 

Ett efterlängtat besked. 

Levererat direkt till mig från Mattias Jönsson, än så länge chef för Lomma Vårdcentral: 

”Det planers för drop in den 23 april, 30 april samt den 7 maj. Lomma Vårdcentral kommer skicka ut kallelse till alla listade som är 65 år eller äldre.” 

Tack för beskedet Mattias. 

Alla ni som berörs med rätta åldern inne. 

Få inte spader. 

Ni kommer få en kallelse direkt hem. 

Jag ser i alla fram emot få en fjärde spruta. Den första fick jag den 17 april förra året. 

Lätt som en plätt. 

Inga problem alls. 

Inte ens med andra eller den tredje den 15 december förra året.

Jag skrev att Mattias Jönsson än så länge är chef för Lomma Vårdcentral. 

Det är han inte nu längre. 

Ny verksamhetschef är Tove Leander. Mer om henne en annan gång. 

Vi tar det viktigaste igen vad gäller Lomma Vårdcentral. 

Drop in den 23 april, 30 april samt den 7 maj. Lomma Vårdcentral kommer skicka ut kallelse till alla listade som är 65 år eller äldre.  

Det var väl en fin liten nyhet.

 

Så här ser det ut: Mitt nya liv

 

Märkvärdigare än så här är det inte: lurar för lyssna på talböcker och solglasögon för titta på TV. 

Vad gör man när synen inte riktigt hänger med längre? En stackars sate får vara rädd om den syn man har kvar. 

Därför går vanliga böcker bort. Solglasögonen på som en annan gangster för glo på TV. 

Det hjälper. 

Ögonen varken svider eller gör så förbannat ont längre. En stund i alla fall. 

Det är mitt nya liv. 

Calle Rockbäcks Blogg får också vila. 

Efter 5324 blogginlägg i över 14 år under långt mer än 20 000 arbetstimmar, kan jag numera sitta högst tio minuter vid min fasta dator. 

Mobilen då? 

Samma skit med den. 

För skarp för mina åldrande ögon. 

Har fått tid hos en ögonläkare, sedan får vi se som det heter. Saknar mitt bloggande. En viktigt del av herr Rockbäck bort kapade liv. 

För stunden i alla fall. 

Lyssnar på talböcker. Finns över 100 000 intalade talböcker. Mycket att gräva i. 

Ett annat problem har plötsligt dykt upp. Det är mycket lätt att somna till den malande rösten. Talböcker blir lätt till ett sömnpiller. 

Fast det gäller kämpa på med livet. 

Det gör jag. 

Fullt ut, så det så. 

Nu har jag redan suttit för länge med denna text. Bäst sätta punkt