Upplopp och krig-12 plastvarianter i lungorna. Världen är knäpp

Det var SVT som i påsken kom med larmet om mikroplast i lungorna. Någon begåvad journalist hade hittad en forskarrapport från Hull York Medical School. Djupt inne i våra lungor hade hittats 12 olika sorters plast. 

Jag hostade till. 

Kunde det poppa upp en liten plastbit i munhålan? 

Det gjord det inte. 

Runt omkring mig brann polisbilar och en hel buss i Malmö. Våldsamma upplopp i flera svenska städer. Orsaken en tokig dansk som eldar upp koranen. 

Sicken idiot. 

Den unga gruppen av muslimer blir som tokiga. 

Piskar poliser. 

Något har gått alldeles fel här. 

Om jag ställt mig på Centrumtorget i Lomma och eldat upp min mors gamla konfirmationsbibel, hade ingen reagerat. Absolut ingen. 

Möjligtvis kyrkoherden, om han nu händelsevis hade vägarna förbi. 

”Det där var väl allt onödigt,” hade han sagt och sedan hade det inte varit mer med det. 

Nej, det var plastbitarna i de mänskliga lungorna som fastnade i mitt sinne. Inte ens ryssarnas envetna krigande i Ukraina kunde göra något åt det. 

Det känns plötsligt helt rätt med en tom löpsedel. 

Världen är knäpp.

 

 

Sverige sprängs och brinner-rensas brunn i Lomma

Under min vanliga runda genom Lomma, hamnade jag nere vid det lilla pittoreska Hamnkontoret vid Höje å. 
Eller som en förtjusande kvinna ropade till mig: 
”Kör du ronden?” 
Dricka brunn, har vi hört talas om. 
Gamla tiders Spa. 
Rensa brunn, däremot, är något helt annat. 
Det var precis vad Lommapågarna, Elias och Anders, höll på med nere vid just Hamnkontoret. Det hade blivit stopp i röret. 
Hamnkaptenen, Lars, riskerade bli blöt om fötterna. Då ryckte Anders ut med sin båtmotor, slang, skruvmejsel och annat. 
Det blev ett rantafej. 
Rena rama vänliga veckan i Lomma. (texten fortsätter efter bilderna)

Vänliga veckan var det verkligen inte, när jag i natt gick upp för kolla in världsläget. 
I Sverige. 
Allt tjat om covid-19 som bortblåst. 
Sverige sprängdes och brann. 
Några av de dramatiska rubrikerna kan ni se här ovanför. 
Koranbränningen jävligt korkat. 
Upploppet i Malmö fick genomslag i det dramatiska nyhetsläget. Något genomslag fick varken en explosion i Kristianstad, eller att en Molotovcocktail kastades mot polishusets entré i Laholm. 
Numera vardag i Sverige. 
Men lilla Laholm? 
Ett maskerat ungdomsgäng attackerar ortens polishus. 
Och ingen verkar bry sig. 
Vart är vi på väg? 
Skrämmande. 
Nej, då lutar jag mig hellre mot Anders och Elias med sin fredliga båtmotor. Vänliga veckan bara Lomma har. 
Hur länge då?

Upplopp i Malmö inför MFF-Hammarby

Det är inte utan man ställer sig frågan. 
Blir det någon årets sista match i allsvenskan mellan MFF-Hammarby? 
Hammarbysupportrar gör då allt för att det inte ska bli någon match. I alla fall i centrala Malmö. 
Jag tog rätt beslut. Stannar hemma och ser matchen på TV. Galna Hammarbysupportrar är inget för gubbar med kryckkäppar och en hälsa i obalans. 
Du följer dramat bäst på Sydsvenskan. HÄR!

Upploppen i Husby: Sveriges Radios katastrofjournalistik!

Förlåt en yngling, men nu är jag upprörd. 
Läser Anders Sundelins artikel i tidskriften, Fokus, om alla bilbränder m m i samband med upploppen i Husby i våras. 
Nu är det tid för rättegång, men det är ytterst få, om nästan inga som kommer bli dömda. 
Den rutinerade journalisten Sundelin försöker reda ut härvan. Han lyckas nästan, men inte fullt ut. 
Här nedanför några klipp från tidningen som kom ut i veckan. 
Det är jag som gjort understrykningarna:

Det som gör mig upprört är tämligen uppenbart. Sveriges Radio låter två ögonvittnen framträda. 
Muzalef dessutom helt anonym. Kallas för ”Husbybo”. 
Dessa ”ögonvittnen” satte sedan hela agendan för orsaken till upploppen som genom Sveriges Radio spreds som en löpeld ut över Svea Rike. 
Nu kan Sundelin konstatera att den här figuren, Ali Muzalef, inte ens finns folkbokförd i Sverige. Namnet är tydligen en fejk. Påhittat.
Och detta kollar alltså inte Sveriges Radio upp, utan köper hans berättelse anonymt och kör ut den i etern. 
En gång i tiden när vi startade upp Lokalradion i landet, fick jag lära mig försiktighet intill döden med anonyma personer. Sveriges Radio hade i alla fall på den tiden stenhårda regler för detta. 
I ett sådan här allvarligt fall borde alltså personen kollas upp om han fanns på riktigt. Detta struntade man i och körde ut hans kria i etern. 
Nu visar det sig alltså att personen i fråga inte ens finns i verkligheten. Även Expressen och andra som hakade på får skämmas. 
Obefintlig källforskning. 
Sagoberättare?
Varför? 
Även det andra vittnet håller sig undan från Anders Sundelins frågor. 
Katastrofjournalistik. 
Vem tar Sveriges Radio i örat?