Till alla mina vänner-Gott Nytt och 1000 gånger bättre ÅR!

 

För första och sista gången i år, tog jag på mig ett munskydd. En bildillustration till hur det kan bli 2021. 

Sverige har hela tiden varit tvåa på bollen. Från den 7 januari rekommenderas alla som åker kollektivtrafik bära munskydd. Trots vaccinets ankomst, kan det vara början till ett allmänt påbud. 

Ja, förutom då de svenska ministrarna och generaldirektörerna som får andas på folk lite hur som helst (HIPP!). 

Det är inte första gången jag bär munskydd. För många år sedan följde jag som reporter revolutionerande hjärtoperationer på plats. Även en omfattande transplantation där en död kropp tömdes på organen för ge svårt sjuka människor ett nytt liv. Skakande. 

Faktiskt. 

Allt publicerades i Kvällsposten och väckte stor uppmärksamhet. 

Alla bar givetvis munskydd. Även jag. I 12 timmar på raken som längst. 

Det är den omtumlande upplevelsen jag tänker på, när sitter i soffan med munskydd. 

Däremot kommer inte jag och hustrun gå in i det nya året och skåla i champagne. Våran Bollinger för 499 spänn med inslag av gula äpplen, rostat bröd, apelsin och nougat, spar vi tills vi blivit vaccinerade. 

Det är verkligen något att fira. 

Till dess-håll ut, tvätta händerna och håll avstånd.

 

Gympalärare Stefan Löfven: Kullerbytta i julhandeln

När jag var barn hade vi gympalektioner på Rörsjöbadet i Malmö. 

Vår lärare Ruben Wetterberg en skojfrisk herre. En gång i veckan förvandlades han till gympalärare: vit nylonskjorta, slips, brunaktiga kostym med äppelknyckarbyxor (golfbyxor), grårutiga knästrumpor samt ett par slitna bruna skor. 

Ruben längst fram visade med små nätta rörelser armar uppåt sträck. 

Kavajärmarna stramade. 

Vi barn gjorde så gott vi kunde, men jag ville helst lira fotboll. Mattorna ut, tjoade Ruben med kavajärmarna som nu börjat korva sig. 

Det var tid för kullerbyttor. Det gick sämre än med armarna i vädret. 

Ruben slog aldrig själv en kullerbytta i sin bruna kostym med golfbyxor. Det hade annars varit en syn att skåda. 

Kom och tänka på Rörsjöbadets gympalektioner, när statsminister Stefan Löfven slog en kullerbytta några dagar före julaftonen: klädd i en mörkgrå kostym, vit skjorta, slips, svarta lågskor och överrock. Två dagar tidigare i samma klädsel men utan överrock och naturligtvis inga äppelknyckarbyxor, bannade han oss undersåtar för ge oss ut i julhandeln. Smittorisken med coronan alldeles för stor. 

Sedan smet sossehövdingen själv ut i Gallerian i Stockholm för julhandla. 

Tala om kullerbytta. 

Dessförinnan gjorde också landets justitieminister, Morgan Johansson, en kullerbytta. Sågs på köpcentret Nova i Lund. 

Av bara farten gav sig också liberalernas partiledare, Nyamko Sabuni, på en kullerbytta. Besökte folktäta Täby centrum.

I dag-onsdag-skrivs det om fler julhandelsstök med Löfven. Finansminister, Magdalena Andersson, sågs också i julhelgen i Sälen. Köade för hyra skidor.

Aldrig ska glömmas Ebba Buschs trippel saltomortal. KD-ledaren både dansa, krama och kindpussade väninnor på en fest. Nej, min lärare, Ruben Wetterberg, känns mer som äkta vara. Så hade han också golfbyxor på sig. 

Mode på den tiden och kallades även för äppelknyckarbyxor.

Av detta lär vi oss: slå aldrig en kullerbytta inför offentligheten.

Inte utan golfbyxorna i så fall. 

Se där-jag har gjort en piruett.

 

Inte bara i Lomma: TV-soffan årets parkeringsplats

För börja med någonting som till slut blev något, i alla fall: TV-soffan. 

En älskad klenod i de flesta svenska hemmen. Löpsedeln här ovanför har sina speciella poänger. 

Därför blev min egen TV-soffa till slut något, i alla fall. TV-debuten vill jag helst glömma. 

Det var i samband med EM-matchen i fotboll mellan Sverige-Belgien i juni 2016. 

Sverige fick stryk med 1-0. 

Utslagna. 

Zlatan fick kvitteringsmålet bortdömt för hög spark. Den tyske domaren, Felix Brych, fick det hett om öronen. 

Jag och soffan av märket, Bryssel, grät. 

Jag av vrede. 

Bryssel av glädje. 

Åren gick. 

Bryssel blev uppmjukad med sport, filmer, underhållning och dokumentärer. 

I år kom så pandemin med karantän och ”jobba hemma”. Hemmet blev svenskarnas borg. 

TV-soffan har gått röd i de svenska hemmen: Netflix, HBO Nordic, CMORE, Dplay, Viaplay, Disney med flera och så då SVT, TV4 och så vidare i all oändlighet. 

Utbudet gigantiskt. 

Den väldiga fotbollspubliken flyttade hem. 

Alla andra flyttade också hem. 

Även kulturpubliken. 

Visserligen under gnissel men med nissen Jonas Gardell som härförare. 

Årets parkeringsplats blev TV-soffan. 

Vi parkerade oss redan i mars månad. Sedan blev vi sittande där året ut. 

I bästa fall såg vi på när Sofia hemmagympade för oss i TV. Det var motionspasset för dagen. 

I TV-soffan.

 

Lommaborna som skapade guldkant på Calle Rockbäcks Blogg 2020

På löpsedeln har ni merparten av mina hjältar under året som gått. Det handlar om ett 70-tal medborgare i Lomma kommun. Utan er insats hade mitt bloggliv förvandlats till något av vilse i skogen. 

Det lokala inslaget på bloggen har genom åren blivit allt mer viktigt. Så var det inte när jag sjösatte bloggen i juli 2008. Då fångades världen upp, paketerades till lämplig brygd och kördes ut på bloggen. 

Det var på den tiden sociala medier på nätet var ett okänt begrepp. Fanns helt enkelt inte till. 

Min lilla enkla blogg fick stor uppmärksamhet. Inte minst av Sydsvenskan, Kvällsposten och Lokaltidningen i Lomma. Dåtidens kommunhövding, Anders Berngarn, sa med darr på stämman: 

”Lommas egen bloggare.” 

Idag snart 13 år senare är läget annorlunda: det lokala inslaget allt mer viktigt. 

Det märks tydligt på löpsedeln med alla härliga Lommabor som år 2020 trätt fram på Calle Rockbäcks Blogg. 

Aldrig har jag mötts av vresiga Lommabor, utan nästan ödmjuka över att få vara med på bloggen. 

Vissa har berättat om sina öden och äventyr i livet. Gert Olsson skrev till och med en förtjusande liten bok om sitt fantastiska Lommaliv. 

Andra har bara varit glada över få ställa upp under detta dystra år. Sprida glädje när det där förbannade viruset legat som ett hotfullt moln över våra huvuden. 

För så har det varit. 

Oron över pandemin bland Lommaborna har varit-och är-stor. Jag vill tacka er alla för en storslagen insats 2020. 

Vill du också vara med på bloggen? 

Kontakta då mig. 

Lätt som en plätt. 

Visst är livet fantastiskt. 

FOTNOT: om jag missat någon, ber jag om ursäkt. Alla eventuella möten har skett under betryggande corona-avstånd.

 

Tingeling: Coronavaccin-ljuset i mörkret har landat i Sverige

 The Eagle has landed! 

Ett berömt citat från den första månlandningen 1969. Det första jag fick i huvudet när jag vaknade i morse. 

Nyheten om vaccin mot covid-19 kommit till Sverige gjorde mig glad. Motgiftet kom inte med raketfart, utan med lastbilar från Belgien. 

Även påve Franciskus uppmärksammade vaccinet i sitt traditionella jultal och sade: 

”Vaccin är ljuset i mörkret.” 

Själv hamnade jag i all hast tillsammans med Tingeling i den första Disneyfilmen om Peter Pan 1953. 

Peter Pan-pojken som vägrade bli stor. 

Såg den som barn.

På Palladium i Malmö.

Kunde i morse känna av Tingelings magiska stoft som fick Peter Pan och hans vänner att flyga. 

Minns John Darling med sin höga hatt. 

För inte tala om Kapten Krok. 

Jag kan fortfarande bli lycklig, när jag tänker på filmen. Ett makalöst äventyr för en liten gosse. 

Därför hoppas jag på att Tingelings magiska stoft sveper över coronavaccinet, så vi alla kan flyga ut över världen 2021. 

Friska och glada, sjungande: 

”You Can Fly! You Can Fly! You Can Fly!” 

 

Julafton 2020 firades utomhus-glögg, tomte och dopp i havet

Familjen Nygren från Malmö firade i Skrylle, naturreservatet utanför Dalby som vilar på Romeleåsens nordligaste tungspets. HO-HO! 

Till barnens stora förtjusning dök tomten upp från den vidsträckta skogen, fylld med rådjur, dovhjortar, vildsvin och julklappar (!). 

Julaftonen 2020 i pandemins tecken blev annorlunda, minst sagt. (texten fortsätter efter bilderna)

I Lomma fanns varken, rådjur, dovhjortar eller vildsvin, men småtomtar tittade fram lite här och var. 

Familjerna samlades vid centrumdammarna eller vid grannen Öresund. 

Det grillades, glöggades och folk verkade trivas med en helt annorlunda julafton. 

Och så badades det. 

Till min stora förvåning var det många som tog sig ett blåfruset bad i det 5-gradiga vattnet. 

Snacka om dopp i grytan. 

Den som ville ha en vit jul, fick köra 75 mil norrut. Till Rocknö och norra Uppland, bilden längst ner. 

Där i den röda stugan med vita knutar isolerade sig släktingarna och 70-plus, Lena och Lennart, från Vellinge. 

Det gjorde de förbannat rätt i. 

Det blev alltså en julafton att minnas. Även för mig och hustrun. Jag lovar.

 

 

Julsagan av Calle Rockbäck-i år uppdaterad.

 

Jag växte upp i en röd liten stuga med vita knutar. En bit av Sverige mitt i storskogen.

Till varje jul fylldes den lilla stugan av alla goda dofter som hör en riktigt God Jul till: julbaket med saffran och kanel. Sillinläggningar med sin egen doft av hav. Grisen, Per-Gusten, slaktad, styckad, mald till korv, skinkan fet och fin. 

De stöpta stearinljusen fladdrade svagt, när mor i den lilla röda stugan med vita knutar, hastade förbi med bakplåten, fylld till bredden med julbröd som spred kummindoft. 

På fönsterrutan en gnistrande stjärna av iskristall som bildats när kylan slogs tillbaka av värmen från den knastrande björkveden i gjutjärnsspisen, Husqvarna nr 26. 

I den lilla kammaren som låg alldeles intill köket, stod julgranen i ensam majestät. Det var den lilla röda stugan med vita knutar speciella julklenod. 

Redan i maj månad valde far ut granen i storskogen. Det var då ungskotten klipptes bort. Efter allt putsande under strävsamma månader, förvandlades granen från en vanlig gran till en julgran som barnen klädde med saker från skogen; tallkottar, grankottar, barkbåtar och bollar rullade av kåda. 

På hedersplats i granen hängde far upp sin farfars gamla fickur, med Gustav III:s monogram i urverket. Allt ramades in av små levande julgransljus av stearin. 

Vinden luktade malmedel. Man fick också ha en tröja på sig, för råluften bet i skinnet. Till höger på en längsgående stång, hängde sommarens alla kläder. Många med blommor på. Där fanns också en kortare klänning som storasyster inte fick ha för mor, för knäskålarna tittade fram. Det passade sig inte för en flicka från en liten röd stuga med vita knutar. 

Till vänster tronade en stor medfaren blåmålad kista som far förvarade sitt julbrännvin i. På kistan stod bokstäverna J S K 1860. Johanna Sofia Knapps brudkista. Samma år förbjöds brännvinsbränningen till husbehov i Sverige. 

I kistan fanns också stoppade sockor, årgångar av Vårt Hem och Husmodern från 1930-talet, fars beredskapskalsonger, en sönderläst katekes med texten, ”Må Gud giva dig nåd”, en portmonnä med 2 kronor och 35 öre, några ljusstumpar, brev från morbror Petter som emigrerade till Amerika och öppnade rakstuga i Chicago, ett yxblad samt något ingen visste vad det var för någonting. 

Alldeles till höger om kistan bakom ett trasigt nätfönster, fanns en stängd trälucka med ett gammalt inristat hjärta på. Bakom den gistna luckan med sprucket gångjärn bodde Tomten. 

När julaftonen närmade sig, brukade det komma svaga knackningar från luckan. Då satte barnen dit ett glas mjölk och en brödskiva med mosters julsylta på. När kvällningen kom var glaset tömt och smörgåsen uppäten. 

Det tyckte barnen var mycket spännande. 

Det var så livet gick till i den lilla röda stugan med vita knutar, när julen omfamnade mitt unga späda liv. Det var många år kvar till Kalle Anka tog över julaftonen. Sven-Olof Sandberg sjöng om, Julens ljus, i radion. 

Minnena av barndomens jular blir allt tydligare, ju äldre en människa blir. Nu är det barnbarnen som fyller sina minnen för framtiden. 

En dag kanske de skriver ner sin saga om julen 2020. 

Det var den julen världen led av en svår pandemi. Bara i Sverige hade över 8000 människor dött av covid-19. Mor-och farföräldrar vågade knappt sticka näsan utanför dörren. Alla barn lärde sig ordet karantän och bjöds på sprit. 

Handsprit. 

Det var också den julen farfar fick tomta inför barnbarnens fotografier. Uppställda på farmors piano från 1966. 

Jag längtar mer än någonsin efter min röda stuga med vita knutar. 

Ett annat liv i sagans underbara värld.

 God Jul! 

(en originalsaga av Calle Rockbäck)

 

 

Vad köar Lommaborna efter?

Mannen i den gula västen heter Billy. Han har julens mest prestigefyllda arbetsplats som coronadörrvakt till byns systembolag i centrala Lomma. 

För det vilar något heligt över brända drycker när julspriten ska inhandlas. 

Utan minsta sprit i kroppen har folk hur mycket tålamod som helst. De ser glada och förväntansfulla ut. Uppskattar Billy som ser till så det hålls rätt covid-19 avstånd i kön. Sedan slussar han in enligt formuläret-en ut och en in. 

Ordning och reda i den statliga spritkön som statsminister Stefan Löfven skulle sagt. En släng på käften också åt trängseln på landets köpcentrum. 

Glögg, på er Gott Folk. 

FOTNOT. Det är jag som maskat paret som står längst fram på vinjettbilden i spritkön.

 

Jultomten slog till-soffa och julpynt till Lommas coronateam

Det gick undan. I torsdag skrev jag på bloggen om hemtjänstens coronateam i Lomma. 

Teamet gick ut med en efterlysning: ville någon vänlig tomte skänka teamet soffa och soffbord samt lite julpynt till deras nya tomma lokal? 

Helt enkelt skapa lite julmys under deras tuffa arbetsdagar. Jag hyllade naturligtvis initiativet. Gillar när folk tar tag i saker och ting på egen hand. 

Hur har det då gått? 

Jo, mer än bra. 

Allt skänktes i rekordtempo av rara Lommabor. Jultomten äger i byn, sanna mina ord. 

Så här redovisar initiativtagaren som vill vara anonym för mig resultatet:

 ”Jovisst gick det vägen. Tack vare generösa kommuninnevånare fick vi en finfin soffa, ett soffbord, adventsljusstakar, stjärnor, tomtar, en vacker julduk en blomma och choklad. Så tacksamma vi är. Skriv gärna det. Vår lokal är nu ombonad och julfin. God Jul, förresten.”

God Jul till hela teamet från Calle Rockbäcks Blogg. Hoppas vid Gud, ni får en stillsam julafton. 

Visst händer det roliga saker i pandemins tidevarv. Det uppskatts med råge. Så här såg det ut på bloggen i torsdags. Napp blev det sannerligen.

FOTNOT: vinjettbilden är en illustration.

 

När farfar gråter

 

Idag söndag tänder vi upp ljus nummer fyra på adventsstaken. Trots det är tre hela dagar kvar till torsdagen, då julaftonen slår ut i full blomning. 

När farfar var barn förvandlades väntan till ett olidligt lidande. Numera är det inte så. 

Det som får tårarna rinna på farfars kind, är de vackra minnena som tränger sig på. Människor som betydde allt för den lilla gossen, finns inte längre kvar i livet. 

Det är sådant som gör ont. 

Därför får de ovärderliga sakerna som hänger i granen, en allt större betydelse för varje år som går. 

Titta noga på bilden här ovanför. 

Tomten till vänster fick jag av moster Lilly 1951 som var en underbar moster. Hon torkade ofta bort tårarna som fuktade kinden. 

Moster Lilly gick bort 1989.

 Samma år lämnade Asta oss. 

Farfars underbara svärmor. 

Tomten lever kvar på sitt vis. 

Varje jul. 

Fyller 70 år nästa jul. 

Svårt att ta in.

Den där rutiga saken som bilder bakgrund till smällkaramellen, gjorde farfar i småskolan 1953. Alla barn fick göra sådant på den tiden. 

Smällkaramellen från samma år, är något alldeles extra. Farfar virade som barn in en chokladrulle Roulette. 

Undrar just hur den ser ut idag-67 år senare? 

Smakar nog inget vidare. 

Helt otroligt att den överlevt alla år i olika flyttkartonger och bland julgranssaker i diverse förråd. 

Rullen finns inte heller kvar att köpa. Numera museiföremål och så då som en kvarleva i farfars julgran. 

Minnena tränger sig på som sagt var. 

Vill komma fram.

Flaggorna lika gamla.

Omodernt idag.

Överlevare i farfars gran.

Farfar får nog snyta sig. 

Tårar men coronafri i alla fall.

 

MFF:s årskortsinnehavare 2020-pengarna har börjat betalas tillbaka

Malmö FF har verkligen skött det gentlemannamässigt. Inget strul alls. 

Konsumentverket för annars ett bittert krig mot SAS och oseriösa resebyråer. De vägrar ersätta sin kunder, för uteblivna resor på grund av coronan. 

Malmö FF:s årskortsinnehavare drabbades också på grund av det där förbannade viruset. Årets allsvenska fick spelas inför tomma läktare. De 11-12 000 köpta årskorten blev på så vis helt värdelösa. 

Nu har MFF börjat betala tillbaka pengarna till de ca 7-9000 som anmält återbetalning. Jag fick själv tillbaka över 21 000 kronor igår-torsdag-för mina fyra årskort. Sammantaget blir det blir givetvis en tung ekonomisk smäll i mångmiljonklassen för klubben. 

Men vad göra? 

Det ser inte mycket ljusare ut inför säsongen 2021. Fotboll ska spelas inför fullsatta läktare. 

Inte ens i TV med tomma läktare, blir fotbollen vad ska och borde vara-en folkfest.

Covid-19 kan fara åt fanders.

 

Vaccinhysterin blåste mig

Det råder vaccinröra över Svea Rike. 

Ena dagen ska det levereras över 100 000 doser, nästa dag 29 000, för som igår eller var det en annan dag, hamna på knappa 10 000, om ens det. 

Finns det några doser kvar att leverera när vaccinationen mot covid-19 ska börja den 27 december? 

En sak verkar däremot väldigt tydligt. 

Jag som är 70-plussare i riskzonen kommer INTE bli vaccinerad i röda rappet. Plötsligt har vi som samhället lullat med i tio månader hamnat en bra bit ner på den akuta skalan. Vi färdas plötsligt åt fel håll. 

Och jag som hoppats på en vaccination i början av januari. Det kan jag glömma. 

Lika så bra ställa in sig på påsken. 

Jesus uppståndelse är på Påskdagen den 12 april. Låter som en bra dag. 

Kristi Himmelsfärdsdag är den 21 maj. Då lämnar Jesus jordelivet. 

Jag hoppas slippa få följa med på den resan. 

Nej, påsken får bli mitt riktmärke för vaccinet mot coronan. Fram till dess får väl en stackare sjunga:

Nu är det jul igen
och nu är det jul igen
och julen varar väl till påska.

Det var inte sant
och det var inte sant,
för där emellan covid-19!

Tomtar på er alla. 

Tomtar är immuna mot det där förbannade viruset, för det sa man i TV, så det så.

 

Lomma kommuns coronateam efterlyser julpynt

Julafton närmar sig med stormsteg. Mitt i julbestyren fick Lommas coronateam i hemtjänsten flytta över sin hemmabas till en ny lokal. 

Där fanns sannerligen inte mycket till bekvämligheter: endast fyra stolar och ett bord till teamets 12 personer. 

Det här är numera välutbildad personal angående covid-19 som jobbar i frontlinjen. En av teamets medlemmar agerade som hen blivit tränad till. 

Omedelbart. 

På Facebook efterlyses både en gammal soffa, adventsljusstakar som en julgran på fot samt annat som kan skapa trivsel i deras bas mellan utryckningarna. 

Förhoppningarna är att någon vänlig människa har något att skänka. 

Först lades efterlysningen ut på den privata Lommakoll. Det gick inte för sig. 

De blev som jag. 

Utslängda. 

Obegripligt men sant. 

Då testades populära Lomma Nytt som drivs av Bodillan som äger ett stort varmt hjärta. Efterlysningen självklart välkommen. 

Fattas bara annat. 

Så har ni något ni vill skänka till Lomma kommuns coronateam, hör av er till mig. 

Ett kul initiativ. 

God Jul, på er i covid-19 teamet. 

FOTNOT: Vinjettbilden är en illustration.

 

Haveri äldrevården: Stefan Löfven gömde sig-Lena Hallengren ensam i orkanen

 

Landets socialminister Lena Hallengren(S), har det ovanligt tufft i pandemins ruggiga tidevarv. 

Igår-tisdag-totalsågade coronakommissionens ordförande, Mats Melin, regeringens arbete med bland annat smittspridningen inom vård och omsorg om oss äldre. 

Det fanns inget förbarmande i kommissionens rapport. 

Totalt har mer än 7500 svenskar avlidit i covid-19. En förfärlig siffra som till större delar kommer från en havererad äldrevård i landet. 

Det blåste med andra ord upp till orkan i den direktsända presskonferensen. Yttersta ansvaret för detta haveri har alltså regeringen. 

I stormens öga mol allena stod Lena Hallengren från regeringen. Utslängt till vargarna. 

Hon borde naturligtvis haft landets statsminister Stefan Löfven(S) vid sin sida. Varken Tage Erlander, Olof Palme, Göran Persson, Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt, tror jag inte skulle lämnat en minister vind för våg i detta prekära läge. 

Nu satt Stefan Löfven och tryckte i regeringskansliet. Bortblåst redan innan styv kuling tog i.

Tog han inte den förödande rapporten på allvar?

I landets förtvivlande coronaläge längtar svenska folket efter Stålmannen. Någon som slår näven i bordet och visar var skåpet skall stå. Ingen mesig figur som springer och gömmer sig när det blåser upp till orkan. 

Jag tyckte faktiskt synd om Lena Hallengren som för övrigt fyller 47 år på självaste juldagen. Jo, hon överlevde på målsnöret med en bedjande blick orkanen som Mats Melin släppte loss. Stefan Löfven kanske la en patiens. 

Idioten klarar nog även jag av.

 

Sydsvenskan larmar: Äldre i Bjärred nobbas läkarvård-därför är hustrun och jag oroliga sluta i ättestupan

I söndags morse blev det ett bryskt uppvaknande. Sydsvenskan med det rutinerade grävreportrarna, Dan Ivarsson och Jessica Ziegerer, i spetsen avslöjade häpnadsväckande missförhållande inom äldrevården i Bjärred, Lomma kommun. 

Sjuka äldre ska varken få läkar-eller sjukhusvård. Herre min Skapare, det känns som en återgång till nazismens fasor i Tyskland. 

Ett skrämmande beslut av doktor Munira Al-Saadi, chef för den privata vårdcentralen, Sundets läkargrupp i Bjärred. 

Den inlagda bröllopsbilden här ovanför är min hustru och jag. Tagen för mer än 51 år sedan. 

Det var på den tiden åldringsvården sköttes av landstingen. Inte som i dag av kommunerna och privata aktörer. 

På den tiden fanns det s k ålderdomshem och så då långvården, även kallat ”dödens väntrum”. Trots läkartillsyn förfärliga ställen. Absolut inget man längtar efter ska dammas av igen. Idag är det år 2020. 

Inget tycks blivit så mycket bättre. 

Beklämmande. 

Hustrun och jag är nu 70-plussare. Sköter oss än så länge själva. Kämpat i över tio månader hålla oss undan covid-19. Längtar efter få krama om barn och barnbarn. 

Och så nu detta i Bjärred. 

Hur kommer livets resa sluta för oss? 

Orkar knappt tänka tanken. 

Ättestupan rekommenderad av skamlösa läkare?

Det gör ont.

På riktigt.

Nej, fy fan. 

Tröst i bedrövelsen: Lomma Vårdcentral är inte indragen i skandalen. Ännu så länge, kanske det är bäst att tillägga. 

Så länge vi kan, håller vi i alla fall på Malmö FF. 

Sedan får vi se. 

Heja di blåe!

 

Lommas kommunhövding talar ut om ”snytningen”

 

Det var i samband med invigningen av Lommabanan i lördags som Lommas kommunalråd, Robert Wenglén(M), plötsligt tog upp en maffig näsduk i den digitala direktsändningen. 

Och snöt sig, skrev jag i ett blogginlägg. 

I dessa tider med coronan, kan en viftande näsduk få folk ta till flykten. 

Vi har lite till mans blivit överkänsliga för omgivningens agerande. Vilket naturligtvis kan ha sina fördelar i kampen mot covid-19. 

Överlägset flest av bloggläsarna höll med mig. Vissa tyckte till och med det var festligt. 

Sedan finns det alltid gnällspikar. 

Någon ansåg det naturligt med rinnande näsa i kylan. En annan tyckte jag inte skulle skriva alls. En tredje ansåg att kommunalrådet nog torkade sina tårade ögon. 

Det är självklart att man som gammal journalist reagerar i coronatider, när kommunens ledande politiker plötsligt halar fram en näsduk i direktsändning och tycks av allt att döma snyta sig. 

Hur var det då i verkligheten? 

Jag kontaktade, Robert Wenglén, för reda ut historien: 

"Jag är inte förkyld och snöt mig inte. Jag torkade näsan vilket jag ofta behöver göra när jag är utomhus. Året runt,” svarade Robert Wenglén mig, utan det minsta sur över det inträffade. Har man efterträtt, Anders Berngarn, på posten måste man ha lite humor. 

Även i dystra tider. 

Det bästa av allt: kommunhövdingen är frisk. 

Avrundar med en överkurs. Ett löp med Anders Berngarn från bloggen den 31 maj 2013. 

Var god skölj.

 

Läcker premiär idag: Pågatåg från Lomma till Malmö på sju minuter

 

Exakt enligt tidtabellen kl 10.47, kom Pågatåget från Kävlinge till Lommas sprillans nya tågstation. 

Förvånansvärt tyst gick pågen också. Smög fram längst med perrongen. 

Lokföraren Jeck tittade ut och vinkade till mig-se inlagd bild här ovanför. 

”Det har gått alldeles utmärkt. Inga som helst problem", tjoade Jeck till mig och log så där förnöjt med hela ansiktet som bara lokförare kan. 

Ivriga Lommabor tog plats för en premiärtur in till Malmö- Triangeln eller Hyllie. 

Visst tusan är det här hur läckert som helst. Det här blir en dag att minnas. 

Dagen då Pågatågen slog ut luciasången i Lomma. 

Den här förbindelsen har varit efterlängtad sedan persontrafiken lades ner 1983. 

Jag kan inte se annat än att Lommabanan kommer att bli en succé. En väldigt trevlig positiv nyhet i dessa annars så dystra tider. 

Lommaborna är bara att gratulera. Här nedanför en liten bildsvit. 

Håll till godo.

Coronavarning: Mitt under invigningen av Lommabanan snyter sig Lommas kommunhövding

Numera vet vi hur det är leva i pandemitider. Minsta hosta eller snytning får medborgaren stanna hemma från jobbet. Det är sedan nio månader en oskriven lag. 

Hör vi någon som snyter sig när vi är utomhus, blir det en lååång omväg förbi riskzonen. 

Därför höjdes ett och annat ögonbryn, när Lommas kommunalråd, Robert Wenglén, snöt sig. 

Mitt under dagens digitala invigningsceremoni av Lommabanan plockade plötsligt kommunhövdingen fram en snorfana modell större, ur vänster rockficka. 

Och snöt sig. 

I riskzonen för eventuella coronabusar fanns kvinnan som skötte intervjuerna, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Katrin Stjernfeldt Jammeh samt Lennart Andersson, Trafikverkets regiondirektör i Region Syd. 

Till slut verkade alla ha överlevt. 

Robert Wenglén stoppade ner sin näsduk och klippte bandet. Därmed var Lommabanan invigd. 

I morgon börjar Pågatågen köra. Tar endast sju minuter in till Malmö centrum. 

HURRA! HURRA!

Breaking News: Med våren kom covid-19 till Lomma-avslöjande siffror här:

I går klockan 14.00 släppte Folkhälsomyndigheten de senaste förfärliga coronasifforna för riket. Sträcker sig fram till och med vecka 49, alltså hela förra veckan. 

Jag borrade i det omfattande materialet med kurvor och staplar på längden, tvären och bredden 

Till slut hamnade jag i vad som gällde för Lomma kommun. Kolla in diagrammet här ovanför med de gröna staplarna. 

Vecka 19 (4-10 maj) när våren pyntar oss som vackrast med start den 4 maj, konstaterades de fyra första fallen smittade med convid-19 i Lomma kommun. 

Resten av våren, sommaren och början av hösten handlade det mest om 4-5 nya konstaterade fall med covid-19 varje vecka. Notabelt är att vecka 29 (13-19 juli), alltså mitt i högsommaren med livlig badsäsong, sommargatan m m i kommunen konstaterades noll(0) fall. 

Egendomligt kan tyckas.

Hittills hade hemtjänsten och kommunens äldreboende klarat sig utan några fall.

En befrielse 

Snart skulle det emellertid ändras. Inom kort inträffade det som ingen vill. 

Coronasmittningen tog plötsligt fart i vecka 42 (12-18 oktober) med 10 nya fall. 

Nästan en fördubbling.

Två veckor senare började rusningen med 28 nya fall. Och så då förra veckan 49 (1-6 december) med 93 fall. 

Kurvan stiger brant uppför. 

Det är blodigt allvar. 

Skynda på med vaccinet.

 

 

Märkliga saker inträffar i Lomma-korgsamling löste mystisk gåta

 

Mellan varven överträffar dikten verkligheten. Det är då livet har sina ljusa stunder. Något vi alla behöver i denna dystra tid. För min egen del slog skenet ner på Centrumtorget i Lomma. Jag är fortfarande lätt paralyserad av den mäktiga upplevelsen bland korgsamlingen på torget. 

Vi tar det från början. 

I mitt spännande liv hamnade jag en dag på Rynek Główny i polska Kraków, på svenska-Stortorget. Ett av de största medeltida torg från 1200-talet i Europa. 

Såg mig tvungen skaffa en promenadkäpp. 

Kryckorna kvar på hotellrummet. 

Inte så begåvat precis. 

Inne i den väldiga saluhallen intill torget satt en gammal man som också verkade vara från en svunnen tid. Mannen karvade med en kniv fram väldigt ovanliga och vackra promenadkäppar. Jag valde en med skägg-se inlagd bild här ovanför. 

Numera följer käppen ofta med mig ut på mina turer i Lomma. Många beundrar käppen. 

Frågorna otaliga. 

Vem är det skäggiga huvudet på käppen? 

Jag har aldrig haft något svar på gåtan.

Har inte haft den minsta aning om vem det kan vara. Tills i veckan. 

Jag hamnade bland vackra korgar till salu på Centrumtorget i Lomma. 

Stirrade förhäxat på en ytterst ovanlig traktorkorg (350 kr)-se sista bilden. 

Försäljaren kom fram. 

Han visade sig vara från Polen. 

”Ahhh, vilket fin käpp,” sa han. 

”Köpt i Kraków. Vet inte vilken den skäggiga mannen är. Tyvärr,” svarade jag. 

”Det är en schackspelande polsk kung från Kraków ,” sköt mannen in och jag träffades av det där skenet. Ni vet, när livet har sina ljusa stunder. 

När jag kom hem grävde jag vidare. 

Fann en massa polska kungar, men endast Kasimir III(1310-1370) med ett väldigt stort svart skägg. En storslagen kung som även grundade Polens första universitet i Kraków 1364. 

Kungen såg dessutom lika barsk ut som käppens huvud. Visst finns dragen där. 

Han spelade säkert också schack. 

Gåtan löst. 

Tack för det, korgförsäljaren.

Visst överträffade dikten verkligheten.

BONUS: Traktorkorgen