Helg med hetta i TV-soffan

I morgon-lördag-blir det hett i TV-soffan: 
först ut premiärmatchen i allsvenskan, IFK Göteborg-Malmö FF med start kl 13.00. Över 30 000 bänkar sig på Stora Ullevi. 
Sedan direkt på det slutspelshockey mellan HV71-Malmö Redhawks i ett fullsatt Kinnarps Arena i Jönköping. 
En lördag kan knappast bli hetare än så i TV-soffan. 
Chilipeppar. 
Den som får tungan att vilja flytta. 
Snart är vi där, så håll ut.

Långshyttan-Sveriges mesta mordby

Rubrikerna har varit svarta. Ingen dröm för en turistansvarig i Dalarna och sälja ut Långshyttan som Sveriges mordby. 
För så är det. 
Procentuellt sett. 
Under de senaste nio månaderna skulle Malmö haft i grova drag ca 200 mord, för kunna matcha Långshyttan. 
Dit har man långt kvar. 
Tack och lov. 
I lilla Långshyttan med ca 1500 invånare kan dom. 
Sedan i somras har det inträffat två riksbekanta mord som gett mängder med svarta rubriker. I somras lemlästades en 62-årig kvinna på det brutalaste vis. 
Den 4 februari i år dömdes 10 personer till långa fängelsestraff för mordet. Samtliga inblandade bodde i Långshyttan. 
Nu har man hittat en mördad kvinna inrullad i en matta i byn. 
Vad är det för fel på folket i Långshyttan? 
Frågan måste ställas. 
Jag har varit i Långshyttan en gång i mitt liv. 
Visserligen ett kort besök, men ändå. 
De boende jag träffade verkade vara vanliga hyggliga människor som pratade trivsamt på dalamål. 
Kan ni tänka er vilket ballyhoo det blivit om det varit muslimer som varit inblandade i morden? 
Nu är det inte det. 
Det är personer med djupa svenska rötter med dalahästar i stallet.
Fast om det skrivs det inte så mycket om. 
Inget alls, faktiskt. 

Ett rop från Syrien-filmen fick mig blunda och gråta

Sent i söndagskväll visade Dokument Utifrån den Oscarsnominerade dokumentären, ”Ett rop från Syrien”. Förstod att filmen innehöll hemska bilder som jag inte ville ta med mig in i nattsömnen. Såg den i stället i går-tisdag- eftermiddag. 
I min egen sagolund-Täppan-utanför fönstret knoppades våren i paradisbusken. 
Jag sjönk tillbaka i den bekväma TV-soffan. Det rådde en förtätad stämning av den sockervadd vi svenskar trots allt är inlindade med. 
Den idyllen skulle snart brisera. 
Gå upp i bombrök samt tunnor fyllda med giftgas som släpptes från helikoptrar. Ryska plan med Putins goda minne, bombade sönder och samman vårdcentral efter vårdcentra, sjukhus efter sjukhus. 
Lemlästade kroppar från barn, unga som gamla, virvlade runt i luften. Det var något så fruktansvärt att jag till slut satt och blundade. Tårarna rann. 
Jag visste inte var jag skulle ta vägen med min bekvämlighet och förtvivlan. 
Vi pratar om att Donald Trump måste vara knäpp, men det här då? 
Putin och Syriens president, Bashar al-Assad, är för fan lika hemska som Hitler-se den lilla bilden till höger, min illustration. 
Världen är komplett galen. 
Nej, jag ångrar inte jag tittade på filmen. 
Den fick mig tänka på alla flyktingar som kommit från Syrien till vårt land. Vi har inte förstått ett kattskit av vad dessa människor gått igenom. 
För efter infernot i Syrien kom flykten. 
Gummibåtarna. 
Dessutom. 
Alltsammans pågår just nu. Senare på kvällen läste jag om att 40 000 människor flyr syriska Hom. 
Se filmen på SVT-play.

EFTERTANKE 
Möjligen är det så, att stridande från de andra parterna, Nusrafronten, Is eller den Fria Syriska armén, försöker gömma sig på vårdcentraler och sjukhus. 
Därför blir dessa målet för bomberna. 
Det kan inte vara för skrämma befolkningen. Den kan inte bli mer skrämd än vad den redan är.

Här räddar Linda min fot från amputation-trolleri!

Det här är Linda. Hon arbetar som sjuksköterska på Lomma Vårdcentral.  Alltid glad.
Sedan årsskiftet har hon och en kollega trollat med min högra fot som skulle sågas av-amputation. 
Efter minst 30 kompressionsomläggningar, får jag nu behålla min fot. Jag måste få uttrycka mig starkt: jag är jävligt glad. 
Vilket arbete Lomma Vårdcentral gjort med min dödsdömda fot. 
Ni ska veta, att för en vanlig dödlig har det varit en resa i trolleriets värld: egendomliga vätskor, något som sett ut som en frigolitplatta placerats i mitt kulhål/krater straxt under mina tår, djupt så tåbenen syntes, märkliga plåster med mera hokus pokus. Dött kött samt annan otyg rensas samt annat otyg rensats ut med ytterst stor försiktighet. Meningen med den liknande frigolitplattan är att den ska smält in i såret. Det gör den nu. Ett extra trollerinummer som ska sätta fart på läkningen.
Sedan alla lindor. 
Hela underbenet stenhårt mumielindat av Linda. 
Tre gånger i veckan. 
Nu är vi nere på två. 
Resan har varit smärtsam, men framgångsrik. 
Sicket jobb dessa brudar har gjort med min illa tilltygade fot. Nu ser vi målgången mitt bland alla påskäggen. 
Tack Linda och Lomma Vårdcentral. 
Vem fan är inte glad, när man får behålla sina fötter?
Rean rama trolleriet, som sagt var. 

Rockbäcks vårpremiär-en fläkt av Hollywood

I går trädde jag för första gången på flera månader ut i världen. 
Min högra fot som haft amputation hängande över sig skulle testas. 
Solens skarpa strålar banade väg för våren som sköljde över Lomma med full kraft. Människorna tinade sakta upp som blåis på Antarktis. 
Ut stormade vännen, Boel, med mobilen i högsta hugg. Boel påminner faktiskt om Hollywoodskådisen, svenskan Ann-Margret. Ni vet hon som kuckilurade med Elvis Presley. 
Så då var det givet att Boel filmade premiärgossen som i tidiga tonåren gjorde allt för efterlikna just Elvis Presley. 
Boel lade ut filmen på Facebook. 
Filmen gjorde naturligtvis stor succé, så nu ringer väl Hollywood vilken dag som helst. Det skulle bli en lämplig uppföljare. För det finns redan en film om en vänsterfot. Den kom 1989. Blev en stor framgång. Fick två Oscars. 
Det är med andra ord hög tid filma, ”My right foot”. För min högra fot höll mer än väl i solskenets glans. 
Tack, Ann-Margret. Asch, Boel, menar jag. 
Och tack till alla er som gillade Boels lilla filmsnutt på Facebook.

Förlåt

Jag har inget av intresse att skriva om i dag. 
Jag vill kanske inte. 
Borde finns hur mycket som helst. Världen står nämligen inte still. 
Det väller in nyheter i en strid ström som fabrikens löpande band: 15 personer skjutna på en nattklubb i Ohio, USA. Claes Malmberg kämpar för sin brasilianska flickvän som genomgått en hjärnoperation i Lund. Biljakter. Misstänkt mordförsök. Förvirring kring sommartiden. Det ständiga kriget mot IS. 
Donald Trump. 
Givetvis. 
Aldrig någonsin har en amerikansk president fått ett sådant genomslag i världen som Donald Trump. Även svenska skolbarn pratar om Trumpen på rasterna. Det har mina barnbarn berättat för mig. 
Tala om genomslag. 
Nej, jag tror jag drar täcket över huvudet.

Männen i KREML som styr Putin kartlagda

Det är som jag misstänkt länge. Rysslands Putin är i likhet Donald Trump styrd av kapitalet. Fast vilka politiker är inte det? 
Det finns dock en avgörande skillnad, om är hårfin: Trump är ingen politiker. 
I grunden en tränad affärsman som inte är van förlora sina affärsuppgörelse. 
Den politiska odlingen bristfällig. Därför körde hans eget parti över honom när Obamacar skulle skrotas. 
Ett ytterst förnedrande nederlag. 
Det kan också vara startskottet för att republikanerna nu vill plocka bort honom. Det blir i så fall en lång och mödosam juridisk väg innan målgång. Allra viktigast är om de amerikanske kapitalisterna har fått nog. De har republikanernas öra. 
I Ryssland brottas Putin med liknande problem, fast ändå inte. 
Journalisten, Michail Zygar har nu skrivit en övermåttan intressant bok om, Männen i KREML-inifrån Putins hov. 
Den ryske presidenten visar sig också ha bristfällig erfarenhet av politik som Donald Trump. Putin handplockades från säkerhetstjänsten, för städa upp efter röran med Jeltsin. Putin ville först inte alls vara med på KREML:s planer. Han förblindades med nytt boende med all tänkbar lyx. En 15 meter lång pool imponerade storligen på honom. Ett liv i flärd öppnade sig. Något han aldrig varit i närheten av. 
Det avgjorde. 
Ungefär så långt har jag kommit i boken. 
Läs ni också. 
Ni får spännande resa bakom de stängda murarna i KREML. 
I eftermiddag reser jag själv in i en annan spännande värld. Först slutspelshockey med Malmö Redhawks, sedan VM-kval i fotboll mot Vitryssland. 
TV-soffan kommer gå varm.

MFF-spelaren som blev vagabond-motsatsen till Zlatan

Det här är Mikael ”Micke” Rönnberg. Han dök plötsligt upp i Malmö FF 1982. Värvad från Hammarby IF. 
Det väckte stor uppmärksamhet på den tiden. 
Han spelade 64 matcher för MFF. Tre år senare drog han till proffslivet i USA. 
Det har kommit och gått mängder med spelare i MFF genom alla åren. En stor del glöms snart bort. Mikael ”Micke” Rönnberg glömmer man inte i första taget. 
Han var en bolltrollare av Guds nåde. Drog sig inte ens för göra en tunnel på motståndaren i eget straffområde. Tränaren fick gråa hår. Givetvis blev han en stor publikfavorit. Problemet var att han redan på den tiden var något av en vagabond på fotbollsplanen. 
Nej, någon Zlatan blev han inte, fast talangen fanns där. Det fanns så mycket annat som också var väldigt kul att göra, heller kanske inte göra. 
I morgon lördag släpps boken, ”Var är Micke”, av Peter Wikberg på Hammarbystället Pelikan på söder i Stockholm. 
Det visar sig att han numera fullt ut lever ett vagabondliv på en ö i Grekland. Tar dagen som den kommer. Lever i stort sett ett med ö-världens stillsamma liv. 
Utan Internet eller andra kopplingar till omvärlden, kan Mickes liv också liknas vid en modern Robinson Crusoe. 
Mikael ”Micke” Rönnberg fyllde 60 år i februari och bryr sig inte. 
Medan Zlatan fått guld och gröna skogar, fick ”filosofen” Mikael ”Micke” Rönnberg en liten  boplätt på en ö att gömma sig på. 
Tänk så olika det kan sluta i fotbollens värld.

Se här-jag fick vårens galnaste erbjudande

Trots allt finns det fortfarande något att skratta åt här i livet. I min mailbox ramlade det in en originell vårnyhet: superläckra förvarningsväskor för stetoskop. 
Praktiskt utformade i ett hårt, vadderat och skyddande material samt utrustat med robust bärhandtag. 
För några hundralappar kunde jag få min väska för stetoskop i en rad olika färger. Eller som erbjudandet avrundades med: ”Välj din favoritfärg och unna dig själv eller någon annan en fin vårpresent.” 
Jag undrar lite försiktigt vad moster Hulda skulle säga om den vårpresenten? För inte tala om hustrun. 
Jag får naturligtvis skicka med ett stetoskop. Det vet väl alla hur mycket nytta man har av en sådan tingest. 
Förresten såg jag i ett skyltfönster ett par trasiga shorts för 349 kronor. Det vete tusen. Jag tror jag väljer en robust väska för stetoskop. 
FOTNOT: Hanna erbjuder sig också att fixa min dubbelhaka på två minuter. Den behandlingen skjuter vi på.

Äventyr med min fot-duscha som mumie

Det vet ni alla, vilket elände det är om bara en bit, eller mer, av ens kroppsdel blir lindad eller gipsad på grund av en skada eller operation. 
Den stora matchen blir i regel duschen. 
Får absolut inte bli blött. Huvudbry. 
För mig blev det fotbry.(texten fortsätter efter bilden)

Så jag skickade efter ett duschskydd för några hundralappar. Kan vara en bra grej om din hand är gipsat eller lindad. 
För min del sprack projektet omedelbart. Min ömmande fot med kulhålet gick omöjligt att pressa genom det lilla hålet till duschskyddet. 
Bortkastade pengar. (texten fortsätter efter bilden)

Efter jul lindades enbart foten. Då tog jag en soppåse, knöt om och säkrade upp med en badhandduk-se bilden här ovanför. 
Funkade alldeles utmärkt. Foten helt torr efter en dusch. 
Fast det krävdes hårdare bandage, för rädda min fot som jag hotade få amputerad. Sedan mer än två månader är det stenhård kompressionslindning som gäller. Hela underbenet upp till knäet. Omläggning tre gånger i veckan. 
Nya duschproblem uppstod. 
Nu gällde det skydda hela benet från duschstrålarna. 
Jag valde då att komplettera med en vanlig hederlig svart stor sopsäck, fast först säkrar jag upp med den lilla soppåsen. 
Hustrun sydde samman Två badhanddukar, för knyta om riktigt ordentligt. Välj en duschstol att sitta på och använd handduschen-se på fan, jag har uppfunnit en mumieduschbyxa. 
Bilden här nedanför. 
Funkar alldeles lysande.

Tage Severin-Sveriges James Dean-blev Hollywoodstjärna som död

Här har det gått rejält fel. 
Tage Severin lanserades på 1950-talet som en svensk James Dean. Det blev som bäst några filmer med sångfågeln, Ingeborg Nyberg. Sedan försvann vår svenske James Dean in i glömskan för alltid. 
Den 9 maj 2016 dog Tage Severin, 85 år gammal, i all tysthet. 
När jag googlade hans namn dök det på paradplats upp något av en dödsruna. Inget fel i det. Problemet är att det inte är Tage Severin på bilden, här ovanför. 
Nej, i stället har någon, heller hur det nu gått till, satt in en bild på den amerikanske Hollywoodregissören, Terrence Malick, som producerat en rad prisbelönta storfilmer. 
Det är alltså inte Tage Severin ni ser på bilden här ovanför. Terrence Malick är 73 år och lever i allra högsta grad. 
I Sverige har vi däremot tagit död på honom och gett honom ett nytt namn, nämligen Tage Severin som faktiskt är död. 
Hur tokigt får det bli, som vi säger om Donald Trump.

Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och Little Richard-min Picasso tavla

The legents of rock`n`roll. 
Nu har den förste klivit av scenen. 
Chuck Berry dog 90 år gammal. 
Jerry Lee, 82 år i höst och Little Richard som fyller 85 år till jul, rockar fett vidare (tveksamt). Det här var/är tre mycket starka individer. 
Besvärliga är bara förnamnet. 
1997 lyckades man efter mycket krångel skicka ut de tre rocklegenderna på en Europaturné. På Christinehof slott på Österlen genomförde ”gubbarna” sin näst sista spelning på den äventyrliga resan. 
Det var den 24 juli 1997. 
Jag var där. 
Glömmer det aldrig. Fick se mina hjältar i verkligheten. 
Hårt slitna av hårdkörning i livet och Europaturnén. 
Little Richard gick sist på scenen kl. 22.30. Han kan inte lira på grund av religiösa skäl, när solen är uppe. 
Vi fick oss till livs trions alla klassiska rocklåtar. Även om åldern börjat ta ut sin rätt. Det blev mycket, ”Den stora tröttheten”, fast kul ändå. Bara få se legenderna livs levande, helt klart en stor och unik upplevelse. 
Jag köpte också affischen till rockkonserten. 
Nu är Chucken död. 
I dag är min inramade affisch, min Picasso tavla som bara stiger i värde. 
Rock`n`roll på er!

Låt mig få skryta

Jag är fullt medveten om att i Sverige anses det för mycket att skryta. Helst ska man vara som Svenssons är: varken synas eller höras. 
I september skröt jag om mitt barnbarn, Alva 11 år som blev tvåa i SM för ponny (monté) på Bergsåkerstravet. 
Ni kan se hennes stolt visa upp bucklan på löpsedeln här ovanför, när jag skröt om ”bragden” på bloggen i höstas. 
Det känns extra fint att få skryta om sina barn, svärdöttrar och barnbarnen. Hustrun med, för den delen. Då slår man lätt knut på sig själv. 
Ung som hund, höll jag på skriva och skrev det. 
Familjen har också en liten hund som bor med delar av familjen i Dalby. Det är inte vilken hund som helst. 
I helgen var det internationell hundutställning i Malmö. Nessaja, jo, hundar kan heta vad som helst, sopade bordet rent med alla priser som fanns-se bilden här ovanför. 
Det blev till och med en buckla-se där, nu skröt jag igen. 
Snacka om härligt hundliv. 
I somras satte jag en selfie av hela familjen inom glas och ram. Lilla vovven glömde jag bort. Det är sådant som skaver, speciellt nu när vovven fått en egen buckla. 
Det var i alla fall skönt att få skryta lite. 
Jag skulle kunna skryta om mycket mer. 
Det skrytet får vi ta en annan gång.

MFF som spela på casino

Det slår aldrig fel. 
När den allsvenska säsongen närmar sig, blir jag alltid sur som ättika. 
Mitt hjärtats lag, Malmö FF, förberedelser och vad som visats upp i träningsmatcherna blir till en slagpåse. 
Jag tror mig aldrig varit nöjd under de mer än 60 år jag följt klubben. 
Redan då hette det: 
”Vi har ett kanonlag på gång i år.” 
Ofta blir det inte så. 
Oftare ändå blir det så. 
I år ska den svenska mästertiteln försvaras och jag ser redan problemen torna upp sig. Först och främst är jag inte nöjd med tränarvalet, Magnus Pehrsson. Tycker hans CV är i tunnaste laget för ta hand om en storklubb som MFF. 
Ser honom som ett oskrivet kort. Överraska mig gärna. 
På topp ser det magert ut. Markus Rosenbergs kropp verkar knappast klara två matcher på raken. Flera unga talanger är inte där ännu. 
Försvaret är ett ständigt bekymmer. Nya mittbacksparet Lasse Nielsen (ny) och Franz Brorsson har inte så här långt imponerat på mig. 
Dagens träningsmatch mot Molde som med sin aggressiva spelstil blir en viktig test. 
Motorn Anders Christiansen, har haft en lång skadeperiod. 
Går tyvärr lätt sönder. 
Så där håller man på. 
Vänder och vrider. 
Smakar på namn.
Förkastar namn.
Magnus Pehrsson har så här långt inte fått samman laget. Vid den senaste träningsmatchen bytte han ut sex (!) spelar i andra halvlek. 
Jag hatar när en tränare hattar med laget, så nära den allsvenska starten. 
Vi får se hur det slutar i dag mot Molde. MFF i mars 2017 är lika ovisst som spela på casino. Allt på enkelnummer. 
Spela på rött. 
Själv vill jag absolut inte få en boll i plytet.

Vi hade kunnat sprängt FN-skrapan i New York i bitar

Här står jag i mitt i FN-husets allra heligaste, generalförsamlingens Hall i New York. 
Det är här världens ledare samlas för knäcka världsgåtor. 
Det var här som Sovjetunionens ledare, Nikita Chrusjtjov, bankade med sin sko i bänken den 12 oktober 1960. 
En mycket berömd protestaktion. 
Nu stod jag själv här tillsammans med min son Johan, 13 år. 
Året är 1990. 
Salen tom. 
Endast historiens vingsus hördes. 
Inte en människa. 
Vi knallade in i FN-byggnaden utan minsta kontroll. Direkt från First Avenue, vid East River. Inga vakter eller FN-poliser, för den delen. Fritt fram, rakt in i det allra heligaste för vem som helst. 
Johan och jag hade kunnat fyllt byggnaden med dynamit. Hur enkelt som helst. Sprängt hela rasket i luften. 
I dag en svindlar tanken. 
Då, för snart 27 år sedan, levde världen fortfarande i den naiva tron, att alla människor var snälla som helgon. 
Det skulle snart bli ändring på det. 
Muslimska terrororganisationer har sedan dess skakat om världen i dess grundvalar. Numera är FN-huset i New York hermetiskt tillslutet. 
Besökare kollas in i minsta por. 
Speciella guider följer med dig som besökare. 
Då för 27 år sedan fanns ingen kontroll alls. 
Det kändes faktiskt förvånande redan då. 
I dag ett minne blott.

GORILLA NEWS: Tidningen för dig som vill bli GLAD!

Det finns så mycket krångel i världen. 
Är det inte Amerikas president som ställer till det, så vill Putin skaffa fler kärnvapen. 
I Syrien har en stor del av världens länder bombat skiten ur både IS och befolkningen. Ändå lever IS, men snart inte befolkningen. 
Mosul i Irak är i stort sett en stenhög. IS skjuter ändå från stenhögarna. Befolkningen yrar skräckslagna omkring i öknen. 
Turkiet steppar upp mot Holland som också kallas Nederländerna men är Holland ändå, men mest Nederländerna, när vi inte nu säger Holland. 
I Sverige går sjukvården på knäna. 
Polisen har knappt knäskålarna kvar. 
Förorterna brinner. 
Folk skjuts till döds på öppen gata. 
Även mindre städer drabbas numera av upplopp. 
Våra politiker lever i en bubbla, fylld med sagor som Pelle i blåbärsskogen. 
Därför skulle jag vilja starta en tidningen som heter GORILLA NEWS-en tidning för dig som mår skit. 
Poängen är att innehållet skulle göra dig glad. Laddat med roliga texter och skämtteckningar som får dig stå ut med dagens krångelvärld. 
GORILLA NEWS-en livlina till ett gladare liv, helt enkelt. 
Revyräven, Lennart Eriksson, bosatt i Holm utanför Halmstad, förklarar det bäst med: 
”Man mår inte illa, när man läser GORILLA”.

ICA-reklamfilmer för en kvarts miljard

Ica:s reklamfilmer har skördat stora framgångar i rutan sedan starten 2001. 
Kostar det så smakar det. 
Under åren har det blivit 600 reklamfilmer till en kostnad av ca 400 000 per reklamfilm. Det blir i runda slängar en kvarts miljard svenska kronor. Eller 8-10 vanliga svenskproducerade långfilmer. 
Nu drabbar det ingen fattig. 
Dagligvarujätten Ica som fyller 100 år har en sprängfylld kassakista. Tillgångarna uppgår till ca 35 miljarder kronor, skriver tidskriften Fokus. Lägg därtill aktier i börsnoterade Icagruppen. 
Reklamfilmerna som alltså kostar skjortan, har naturligtvis blivit till stor glädje för landets ca 1500 Icahandlare. 
Även dagens draglok, Loa Falkman, får säkert en rejäl bit av den guldkantade kakan. Tidigare var det Ica-Stig (Hans Mosesson) som fyllde sin kassakista. 
Det kunde kanske behövas, efter alla år med de fria teatergrupperna. 
Uppväxten inte precis så guldkantad. 
Min mormor fick rycka in och sy upp hans kläder. Min mormor till vänster på bilden, här nedanför. 
Tänk som det kan gå.
Och sluta. 

Alice Bah Kuhnkes klavertramp-tio andra saker du inte visste om Umeå

Kultur-och demokratiminister, Alice Bah Kuhnkes (MP), trampade rejält i klaveret i SVT:s Agendas söndagsintervju. 
Hon lyfte felaktigt fram Umeå och Göteborg som bra exempel på hur man hanterar återvändande IS-krigare. 
I Umeå blev ansvariga mäkta förvånade. 
Umeå har aldrig haft några återvändande jihadister. 
Alice Bah Kuhnke har plötsligt tillverkat en egen fake news. 
I uppföljande kommentarer vägrar hon också medge sitt klavertramp. Vi har alltså fått en svensk Donald Trump. 
Därför tillverkade jag med sonen Johan en egen lista som Alice Bah Kuhnke skulle kunna säga, men inte sagt. 
Ännu. 
Tio andra saker du inte visste om Umeå: 
Har eluppvärmda gator. 
Socialen delar ut 100-lappar till allmänheten varje fredag. 
Tiggare får gratis lunchkuponger. 
Alla Umeåbor får bidrag till vapenskåp. 
Alla björkar ska bytas ut mot plastträd (Allergiförbundet jublar). 
Umeå får en egen tidszon 2018 (Umetid). 
Umeälv ska bli frizon till alla hemkommande IS-terrorister. 
Kommunalt anställda ska utrustas med stridsvagn Leopard 2. 
Hemkommande IS-terrorister får gratis skäggfön. 
Västerbotten ska bli kalifat.   
Listan innehåller lika mycket sanning som minister Kuhnkes klavertramp. Terrorforskaren, Magnus Ranstorp, sågade också ministern rejält.

På TV i kväll: Dokumentären om Trump som INTE är fake news

I kväll sjunker vi ner i TV-soffan. Möjligen djupare än vanligt. SVT2 visar kl 22.15 den heta dokumentären om hur det gick till bakom-kulisserna när Donald Trump helt överraskande blev Amerikas president. 
Det var inte lite som det gick till. Vi kommer få se den största politiska showen som någonsin visats. 
Vi lovas bilder på Trump som aldrig tidigare nått offentligheten. Jag vill påstå följande: det här är en i en lång rad av politiska dokumentärer som ingen dokumentärfilmare i Sverige skulle gå i land med att skapa. 
Svenskproducerade dokumentärer om svenska politiker, blir alltid tillrättalagda. Hemska tanke om någon skulle bli förbannad. 
Det gäller inte bränna skeppen till ens försörjning. 
Därför är vi i vårt land världsmästare på berätta om udda gamla bönder i Småland som gullar med sin dragoxe. 
Uppdrag Granskning, säger du då. UG:s inslag är väl genomarbetade nyhetsinslag. Ofta skarpa som lämnar en skärpa kvar i TV-soffan. 
I kväll blir det något helt annat. 
It`s Show Time, i TV-soffan. 
Undrar när herr Presidenten brännmärker dokumentären som fake news?

Polsk speedwayfest nästa för Owe Thörnqvist?

Löjtnant, Pär Sturesson, som skrev ovanstående inlägg på Facebook, är en fiffig man. Efter det militära ägnar han sitt liv åt mycket. 
Inte minst laga Lommabornas cyklar. 
I Lund är pensionärerna evigt tacksamma för att Pär finns. Det är nämligen han som ser till så Lunds kommuns rullatorer rullar som de ska. 
Pär behöver snart komma hem och se över Foliehattens rullator. Det är alltså inte konstigt att han som Foliehatten haft ett speciellt intresse av att följa Owe Thörnqvist, 88 år i dag, framfart i Melodifestivalen. 
Ja du Pär, Owe gav järnet. 
Såg du med vilken fingerfärdighet han trollade fram munspelet från västfickan? Bara en sådan sak. 
Själv hade Foliehatten garanterat tappat munspelet på scengolvet. Det var en imponerande uppvisning. 
Den internationella juryn var i snålaste laget mot Owe. Endast Polen gav honom poäng, en (1) poäng. 
Den poängen kan betyda en öppning för en polsk folkparksturné i sommar. Varför inte i Bydgoszcz? 
Speedway legendaren, Jacek Gollob (sportchef i stadens storklubb), borde bjuda in Owe Thörnqvist till Polens speedwaymecka. 
Då får Pär och Foliehatten åka dit. 
Vem vill missa när Owe river av, Boogieman Blues, inför ett fullsatt Polonia Stadium i den härliga doften av metanol. 
Det gör vi honnör åt, Pär.

Åldringskrocken i Melodifestivalen: Owe Thörnqvist mot ungtupparna

En sådan här förtjusande dag vi fått i dag som idag, så förtjusande att jag satt på mig TVÅ foliehattar. 
Det bästa med en sådan här förträfflig dag som idag, är att åldermannen, Owe Thörnqvist, 87, sågas av alla unga förståsigpåare. 
Annika Leone i TV4 helgpanel hotade till och med flytta från landet om Owe vinner finalen på Friends Arena. 
Det bästa med ha fyllt 70 år som jag, är att man kan skriva vad som helst om åldringar som likt en annan stolpar fram i tillvaron. 
Jag kan skoja om hörapparater, minnesluckor, spilla och drälla, rullatorer samt andra förvirrade saker som vi ställer till med i vår iver att överleva dagen. 
Om en ung ståuppare gör samma sak, blir han genast anklagad för vara en jävla åldringsmobbare. 
Fy och skäms. 
Det är därför Owe Thörnqvist ses som ett hot med sitt munspel i Boogieman Blues. De unga får det inte att stämma. 
Jo, mina barnbarn. 
Om de ber mig riva av en boogie-boogie på pianot fixar jag det. 
Fyller man 88 år som Owe gör i morgon-söndag-ska hörapparaten tjuta, brottas med minnesluckor, spilla och drälla som en baby samt trassla in sig i rullatorn. 
Fast vinner i kväll gör nog, Nano. 
Tänk om Owe Thörnqvist skräller: en sådan här förtjusande dag som i dag med TVÅ foliehattar på skallen.

Mellorapport: Owe Thörnqvist i boogieman form inför finalen

I morgon, lördag, ställer sig legenden, Owe Thörnqvist, 87 år, i Melodifestivalens final på Friends Arena. På söndag fyller denna fantom 88 år. 
Det borde inte vara möjligt, för en människa i den åldern, att vara med i detta hejdundrande schlagerspektakel. 
Inte undra på att vi undrar lite till mans över hur läget är, så här dan före dan, så att säga. Enligt mina välplacerade källor lär denna ålderman vara i ett kanonslag. 
Sällan har väl en boogie rivits av i ett sådant tempo på en repetition. Owe till och med briljerade med sitt munspel. 
Tempen alltså glödhet. 
Har han då någon vinstchans? 
Ja, det beror helt och hållet på oss gamla gubbar och kärringar. 
Orkar vi hålla oss vakna? 
Fattar vi hur man ringer in och röstar med en mobiltelefon? Skit i det där röda hjärtat som blinkar. 
Hinner kvällsmedicinen slå ut skallen på oss? 
Sitt för allt i världen, inte där med bakeliten i näven. 
Den telefonen är stendöd. 
Boogieman Blues, heter låten. 
Kom ihåg det nu. 
Minns Owe, kan vi.
Boogie, boogie, på er.