skip to main |
skip to sidebar
Vi 70-plussare ska bli först ut med att få vaccin mot coronaviruset. Målsättningen är någon gång under första kvartalet 2021.
Frågan är bara vad vi sedan gör med allt hamstrade toapapper.
Ni minns hur det var i mars.
Butikerna tömdes på allt dasspapper.
Nu sitter vi pensionärer med fyllda källare, vindar och garage. Vi bör helst fylla 110 år för tömma lagren.
Dasspappersproblemet är det ingen som tänkt på. Inte ens Folkhälsomyndigheten med Anders Tegnell i spetsen.
Hur har han det själv med sitt toapapper?
Något att grunna över.
Förutom dasspappret tänker jag också på vaccinet.
Kommer man kunna lita på det?
Kanske trots allt bra med ett rejält lager toapapper.
Arbetet med att ta fram en nationell plan för vaccinationer är i alla fall igång.
Folkhälsomyndigheten lämnade idag en första delredovisning till regeringen. I korta drag: ”Personer som är 70 år och äldre, och övriga som löper ökad risk för svår covid-19-sjukdom, bör prioriteras i första hand så snart ett vaccin finns godkänt för den svenska marknaden. Utöver personer i riskgrupperna är även personal inom äldreomsorg, hälso- och sjukvård och övrig omsorgspersonal som arbetar nära personer med risk för allvarlig covid-19, prioriterade grupper,” skriver Folkhälsomyndigheten.
Såvida nu inte Svenska Fotbollförbundet har en egen agenda, kom jag och tänka på. Möjligen har de redan fyllt fotbollsanläggningarna med dasspapper.
Kunde aldrig föreställa mig det väldiga intresset för Elias och Anders brunnsrensning vid Lomma Hamnkontor.
Med hjälp av Anders båtmotor slet paret med den igentäppta brunnen som skapat översvämning.
Hamnkaptenen Lars blev blöt om fötterna.
Goda råd dyra.
Jag skrev om det på bloggen i går lördag. Hundratals och åter hundratals medborgare vandrade in på bloggen.
Sugna på få uppleva en originell variant av rensa brunn i Lomma som inte har några som helst likheter med gångna tiders dricka brunn.
Däremot skrev jag aldrig något om hur dramat slutade.
Det kommer här.
Testet blev ett rejält skyfall.
Jag for ner för kolla om den rensade brunnen svalde regnmassorna. Det gjorde brunnen-se översta bilden här nedanför.
Ingen trist översvämning för hamnkaptenen eller besökare klafsa omkring i. Anders och Elias tillhör de anonyma vardagshjältarna som ingen känner till.
Det gör ni nu.
På den nedersta bilden.
Men så är också Anders en elitbrandman.
Det visste vi först nu.
Bra jobbat, boys!
Under min vanliga runda genom Lomma, hamnade jag nere vid det lilla pittoreska Hamnkontoret vid Höje å.
Eller som en förtjusande kvinna ropade till mig:
”Kör du ronden?”
Dricka brunn, har vi hört talas om.
Gamla tiders Spa.
Rensa brunn, däremot, är något helt annat.
Det var precis vad Lommapågarna, Elias och Anders, höll på med nere vid just Hamnkontoret. Det hade blivit stopp i röret.
Hamnkaptenen, Lars, riskerade bli blöt om fötterna. Då ryckte Anders ut med sin båtmotor, slang, skruvmejsel och annat.
Det blev ett rantafej.
Rena rama vänliga veckan i Lomma.
(texten fortsätter efter bilderna)
Vänliga veckan var det verkligen inte, när jag i natt gick upp för kolla in världsläget.
I Sverige.
Allt tjat om covid-19 som bortblåst.
Sverige sprängdes och brann.
Några av de dramatiska rubrikerna kan ni se här ovanför.
Koranbränningen jävligt korkat.
Upploppet i Malmö fick genomslag i det dramatiska nyhetsläget. Något genomslag fick varken en explosion i Kristianstad, eller att en Molotovcocktail kastades mot polishusets entré i Laholm.
Numera vardag i Sverige.
Men lilla Laholm?
Ett maskerat ungdomsgäng attackerar ortens polishus.
Och ingen verkar bry sig.
Vart är vi på väg?
Skrämmande.
Nej, då lutar jag mig hellre mot Anders och Elias med sin fredliga båtmotor. Vänliga veckan bara Lomma har.
Hur länge då?
Här står jag luggsliten och skev, med nattens nederbörd, 10 mm.
Inte mycket att skryta med.
Bättre upp, har det allt varit i mitt långa regnmätarliv i Rockbäcks Täppa. Några sällsynta gånger genom åren har jag toppat med 50 mm.
Då har husse kommit stormande gormande:
”Det var det jävligaste!”
Sedan har han muttrande tömt mig.
Vänt mig upp och ner som om jag vore vem som helst.
Jag är nämligen en stolt regnmätare i klimatförändringens tidevarv. Tänk att han aldrig kan begripa det.
Visserligen är jag skev, luggsliten med sprucken krage efter barnbarnens vilda lekar. Ett barnbarn använde mig en gång som trumpet.
Husse och matte skrattade mest.
Jag hatade det och bad till Gud om ett riktigt uppfriskande åskväder med skyfall. Annat var det när jag var ung.
Sommaren för 10 år sedan.
Stolt stod jag där i Täppan.
Till en början med i alla fall.
Min debut som regnmätare den sommaren visade sig bli en dyster tillställning. Kom som en överraskning.
Torka.
Inget regn alls.
Bedrövligt.
Jag kände mig onödig.
Rädd för torrsprickor.
Husse flaxade runt mig som Cherokeestammens berömda regndans. Jag var i alla fall hel, ren och torr (ja, jo).
Ännu så längre hade inte något barnbarn använt mig som trumpet, eller kastat spjut med mig.
Jag var på den tiden också rak i ryggen.
Det var allt bättre förr.
Kanske inte ändå.
Regnskvätt, på er.
I kväll-torsdag-visar SVT1 första avsnittet av dokumentären, Den överlägsne journalisten. Det handlar om min favoritjournalist, Jan Guillous bravader inom mitt skrå. Tyvärr är inte dokumentären i samma klass som Guillous journalistik. Vi får en resa i ett hopkok av Mästarens pennfäktande inom branschen sedan 1960-talet. Allt tidigare känt och redovisats. Tyvärr inget nytt under solen.
Ett helt annat kaliber visar, Hänt Extra, upp i ett augustinummer. Utan darra på manschetten kör skvallertidningen ut storyn om prinsessan Madeleines oväntade gravidbesked. Hela ettan ges stort utrymme-se bilden här ovanför.
Nyfiken som jag är bläddrar jag raskt fram till artikeln inne i tidningen. Hänt Extra hänvisar också till Svensk Damtidning i sin formidabla journalistiska undersökning om den kungliga graviditeten.
Ett tungt scoop väntar på få sina läsare.
Yrkesskadad som jag är, läser jag febrigt texten.
Det visar sig att Madde-kallas så av vännerna-graviditet slutade med en pudel.
Av blandras.
En dröm gått i uppfyllelse för familjen, klämde Hänt till med.
En vovve!
Jo, ni läste rätt.
En vovve!
Prinsessan Madeleine gravidetet blev alltså en pudel.
Inte ens Jan Guillou hade kunnat fått till det bättre eller sämre. Han kallar det säkert som jag för rötmånadsjournalistik.
Undersökande journalistik salighetens år 2020 som nästan knäckte pandemin.
Du milde min tid.
Ja, oväntat var det allt.
Teddy heter vovven.
Om någon undrar.
Fotnot: Bilden här nedanför är en illustration. En mix mellan en Yorkshire terrier och en pudel.
Här står Mark och pekar på pyttelappen som avråder från bad vid T-bryggan i Lomma. Den är minsann inte lätt att upptäcka.
Mark och hans dotter, Elsa 7 år, såg den inte alls, förrän jag informerade honom om den lilla upplysningslappen.
”Ojdå, jag och Elsa som precis har badat. Vi får väl duscha när vi kommer hem. Den lilla lappen upptäckte jag aldrig. Vem kan för övrigt se den, frågar sig Mark som för övrigt är läkare och kirurg på Universitetssjukhuset i Lund.
Det gör inte precis saken bättre.
Lomma kommun gick under onsdagen ut med informationen om avrådan från bad vid T-bryggan i Lomma.
”VA SYD har informerat om att det skett en driftstörning, en oplanerad bräddning (utsläpp) på Spillepengens pumpstation den 8/9 augusti. Bräddningen är stoppad men har troligen pågått ett längre tag,” skriver man på sin hemsida.
Inte bara den lilla lappen blev för liten.
På hemsidan skriver man 8/9 augusti.
Det ska naturligtvis vara tvärtom, 9/8 augusti.
Drygt 100 meter längre ut finns den populära lilla bryggan. Där finns ingen lapp med avrådan från bad alls.
Hur tänkte ni här, Lomma kommun?
Skäms på er.
Amatörernas afton.
I Lommabadet.
Till frukosten i morse intog jag morgonprogrammet i SVT1. Serien, Världens sämsta indier, börjar sändas i kväll med komikern, David Batra, och Malin Mendel, SVT:s korrespondent i Indien.
Visserligen ett udda par, men med Malins mjuka och behagliga framtoning grundas för succé. Malin fick David att prova på paan eller betel som det också kallas för. Ett ormbunksbesläktat grön blad som fylls med allehanda konstiga nötter, kryddor, tobak och gud vet vad. Knyts ihop till ett litet grönt paket.
In i munnen.
Tugga och bli på röken.
För Davids del slutade det med, att han trodde han skulle dö. Så vidrigt var det-se bilderna här ovanför.
David spottar ut härligheten.
Jag vet att det är superäckligt, men en stor sak i Asien.
Både män och kvinnor har en stor bulle i ena kinden. Tänderna färgas röda och så spottas överskottssaliven ut.
Förutom bli på röken, så stillar det hunger.
Livet blir också plötsligt ljusare och dökul.
Bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, och jag provade ett fyllt ormbunksblad på Sri Lanka.
Vi var där i vårt yngre liv på en äventyrlig resa.
Minne för livet, Gott Folk.
Rolle som är van tugga och svälja allt, grinade omedelbart illa. Jag trodde som David Batra, jag skulle dö.
Vi spottade snabbt ut den vidriga bladet som förvandlats till en illaluktande smörja i munnen. Fy fan så äckligt.
Fortfarande anser vi det vara det mest vidriga vi fått in i munnen.
Vi förstår alltså Davids belägenhet.
Nej, tacka vet vi en rejäl kebab.
Rullad i Lomma.
Det är grejer det.
Skrattmåsen höjer en segerskål för bostadsrättsföreningen Skrattmåsen i Lomma. Jag fick nämligen ett mail från Riksbyggen idag. Det flaggades för höjda hyror på grund av coronaviruset.
Min brf Skrattmåsen ingår i Riksbyggen.
”Det berör inte oss ett dugg. Däremot bostadsrättsföreningar som äger affärslokaler som gått i konkurs. Då kan det komma och slå på hyran. Vi har inga affärslokaler i vår förening,” förklarar ordförande Flax i min förening för mig.
Ett bra besked till de 70 lägenhetsinnehavarna.
Jag fick plocka fram en tidigare använd bild på oss båda med en blombukett. Värt att fira. Visste ni för övrigt att Riksbyggens betyg på brf Skrattmåsen är högsta tänkbara, vilket innebär en mycket god ekonomi.
Så det var väl rackarns också om vi inte skulle fixa coronan.
Och det gjorde vi.
Fixade covid-19.
Tack för den goda nyheten, Flax.
Den väldiga maskinen med Alf bakom styrspakarna, åt sig obevekligt in i byggnaderna kring Centrumtorget i Lomma.
Den första rivningsveckan i augusti för 10 år slutade i solsken, och rök och damm. Lommaborna följde skådespelet med gapande munnar.
Förvåningen minst sagt stor.
”Det har gått bra, men det är mycket att sortera. Därför tar det sin tid,” berättade Alf för mig och kliade sig i skägget.
Sedan var turen kommen till det som varit bibliotekets sunkiga lokaler. Personalen fick sätta ut hinkar i lokalen, när det regnade.
Snacka om sur arbetsplats.
Den första bilden här nedanför visar två tomma hål. Dörrarna redan rykt in till restaurangen. På övervåningen fönstren till biblioteket och en populär utställningshall. Även Carlssons, frisören, lokal som fanns på första plan samt Systembolaget skulle Trellegräv med Alf obönhörligen tugga i sig.
Det kan komma mera.
Jag har ett enormt bildmaterial av hur Centrumtorget i Lomma revs för 10 år sedan. Då var det en vardag i den väldiga ombyggnaden av Lomma som faktiskt pågår än i denna dag. Intresset efter gårdagens inlägg enormt.
Inte konstigt alls.
Många nyinflyttade har inte den blekaste aning om rivningen. Jag är säker på både en och två blir paffa över mitt bildmaterial från en svunnen tid..
Inte nog med det.
Mina bilder har blivit historiska.
Sug på den karamellen, Gott Folk.
Visst minns vi Folktandvården, Arbetsförmedlingen, Vårdcentralen, biblioteket, Systembolaget samt Carlssons för nämna några verksamheter vid Centrumtorget i Lomma. Inte att förglömma passagen ut till Centrumtorget. Här fanns också en butik med herrkläder samt en restaurang.
I augusti 2010 rullade Alf in med sin väldiga maskin. Hela torget med verksamheter började rivas.
Rubbet skulle bort.
Något liknande har sällan skådats, sedan andra världskriget.
För nu ta i.
Givetvis fanns jag på plats och dokumenterade hela härligheten på bloggen. Jag har alltså mängder med bilder från rivningen. Några år innan smartphones dök upp. Så jag är tämligen ensam om ett unikt bildmaterial.
Nu i augusti 2020, är det alltså 10-års jubileum av händelsen.
Ingen firar en rivning.
Då gör jag det.
Mumma för alla nyinflyttade i Lomma.
Även för oss andra med korta minnen.
"De var de jävligaste. Du de hade jag ingen aaaning om," som Hasse Alfredson sa.
Här ett bildsvep från augusti 2010.
Vi startar med hur torget såg ut, innan Alf rullade in med sin maskin med dödliga käftar. Sedan blev det rök och damm, knak och brak året ut. Med början alltså i augusti 2010. Ett 10-års jubileum, att minnas.
Håll till godo.
Taket i Lommas kyrka påminde i TV om, tja, en madrass?
Först fick vi vara med om när konfirmanderna fick nattvarden.
Vinet gått bort på grund av covid-19. De 14 konfirmanderna fick däremot var sitt oblat. Madrassbilden av kyrktaket bjöds vi TV-tittare på under tiden närvarande föräldrar bjöds in till nattvarden.
Svenska Kyrkan håller nämligen stenhårt på 50-regeln. (texten fortsätter efter bilden)
Far-och morföräldrar fick så vackert stanna hemma.
Även så syskon till konfirmanderna.
Däremot kunde vi följa dagens konfirmation i streamad-TV.
Det gick bra det också.
Bilden av taket satte sig.
Den försigkomne kunde hemma hälla upp ett glas vin till nattvarden i kyrkans tak i Lomma. Något annorlunda kan tyckas.
Något annorlunda var också prästens avslutningsvisa, Alltid på väg, till eget gitarrspel. Stämningsfullt.
Lämpligt farväl till sina konfirmander:
”Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
Bortom det man kallar tid och rum
Detta mål ger mig mod, ger mig kraft och inspiration
Att möta det år som jag nu har framför mig”
Jag förstår inte.
Genomslaget efter fredagens presskonferens angående publika tillställning i coronans tidevarv enormt. Det verkar närmast som om journalisterna tappat all förnuft och fattning. Sydsvenskan har fyra sidor om något som inte är något. Rubriker som att regeringen öppnar upp för publika fotbollsmatcher lyser mot betraktaren.
Det gör man inte alls.
Öppnar upp.
Vi lever fortfarande i samma ovisshet som i förra veckan eller för 4-5 månader sedan. Regeln om endast 50 personer gäller fortfarande.
Inget är förändrat.
Regeringen och Folkhälsomyndigheten har skaffat sig andrum fram till den 1 oktober. Smart bollat.
Inte minst sportjournalisterna har svalt hela ”valfläsket” utan rim och reson. Covid-19 är icke borttrollat den 1 oktober.
Allt annat är som en saga av H.C. Andersen.
Såg vi samma presskonferens?
Tydligen inte.
Jag satt och tittade på presskonferensen i morse med kultur-och sportminister, Amanda Lind(mp) och inrikesminister Mikael Damberg(s).
För säkerhets skull hade statsminister, Stefan Löfven, försett Amanda Lind med en överrock i form av Mikael Damberg.
Det var Damberg som drev presskonferensen framåt. Inga svajiga miljöpartistiska lovord här inte.
Överrocken satt hårt åt.
Amanda såg beklämd ut.
Det blev mest svammel av hela härligheten som lät i korta drag så här: förbudet mot folksamlingar på fler än 50 personer ligger kvar, men att man utreder möjligheten att göra undantag.
Den heta frågan om publiksammankomster ska sedan ut på remiss. Först den 1 oktober ska vi få veta, vad vi inte vet nu, om nu inte Folkhälsomyndigheten vet att faran med covid-19, är långt ifrån slut.
Det är den naturligtvis inte.
Snarare värre än idag. (jo, jag är negativ i frågan)
Dagens TV-sända presskonferens ett politiskt skådespel för lugna massan. Jag kom och tänka Hasse Alfredsons utbrytarkung på Kiviks marknad.
Utbrytarkungen placerades i en låda:
Hasse: “Och postmästarn var där och lackade.”
Tage: “Ja.”
Hasse: “Så var postmästarn var där och lackade.”
Tage: “Ja, ni sa det.”
Hasse: ”Sedan la vi han i en låda och svetsade igen den,och slängde ut den i Kiviks hamn.”
Tage: ”Ja.”
Hasse: “Inte fan kunde han bryta sig ut.”
I morse satt jag vid mitt köksbord och läste Sydsvenskans familjesidor som ägnades helt åt MFF-ikonen, Hans Cavalli-Björkman, som avlidit 92 år gammal. Till Erik Magnussons förtjänstfulla artikel fanns med en bild-se här ovanför-från 1990. Det första klassiska mötet mellan de två Malmö giganterna, Cavalli-Björkman och Percy Nilsson. Då klack det till i mig. Satte nästan morgonkaffet i vrångstrupen.
Min minnesbank började tugga fram fragment från ett annat liv i en annan tid. Det var nämligen jag som lyckades sammanföra de två tunga profilerna i Malmös sportvärld: bankmannen, Hans Cavalli-Björkman från fotbollen MFF, och byggmästaren, Percy Nilsson, från hockeyns MIF, som 1996 skulle bli Malmö Redhawks.
Så här gick det till. (texten fortsätter efter bilden)
Min artikel efter mötet slogs upp stort i den märkliga tidningshybriden, iDAG, sammanslagningen mellan Kvällsposten-GT.
Lätt var det inte, få till ett möte. Med Percy Nilsson, då 46 år, inga som helst problem. Han sa ja direkt.
Malmöhockeyn red på en enorm framgångsvåg publikmässigt.
Störst i stan.
Värre var det med, Hans Cavalli-Björkman (då 61 år). Han såg definitivt ingen vits med ett sådan möte.
MFF kämpade på med vansinnigt små publiksiffror. Mot Djurgården kom knappa 2000 åskådare.
Cavalli-Björkman ville absolut inte uppfattas som lillebror i Malmös sportvärld. Han var Kungen.
Basta, Rockbäck!
Visserligen med en kungakrona som började glida ner, men ändå. Till slut efter mycket tjat från min sida, gav Cavalli med sig.
Han gick till och med på bilden här ovanför med det unika flaggspelet mellan de båda tungviktarna på Malmö Stadions gräsmatta.
Jodå, det blev ett mycket lyckat möte på Kulan, MFF:s klubbhus.
Och uppmärksammat.
Faktum är att de båda starka personligheterna trivdes gott i varandras sällskap. Cavalli sjönk allt längre ner i soffan.
Vidgade vyor slogs upp.
Egentligen var de av samma skrot och korn, när det gällde synen på pengar inom idrotten. Utom en sak.
Satsningen.
Cavalli-Björkman klart mer försiktigare än Nilsson som öste på. Däremot lovade Cavalli nästan pengar från spelarförsäljning till Percys framtida arenabygge.
Jag dricker upp sista skvätten kaffe.
Viker ihop Sydsvenskan.
Sänder en tanke till Bosse Nilsson som tog de fina unika bilderna. Letar sedan upp den gulnande artikeln.
Idag 30 år senare, är det Malmö FF som har den stora publiken och plånboken. Malmö Redhawks kämpar på med klart mindre medel. Fast Percy Nilsson, 77 år, finns fortfarande kvar på banan.
Nu med egen arena.
Utan pengar från MFF.
Så vad vet vi om framtiden?
Hans Cavalli-Björkman har däremot spelat färdigt.
Jag sänder honom mina tankar.
Han var alltid en frisk fläkt att träffa.
Vila i frid.
Svea Rike har begåvats med en ny smittskyddsexpert, nämligen Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson.
”Jag tycker man bör ha munskydd, när man inte kan hålla avstånd,” sa alltså landets senaste smittskyddsexpert, Jimmie Åkesson, under måndagen. Socialdemokraterna svarade upp direkt.
”I Sverige tar inte partierna medicinska beslut. Det gör expertmyndigheterna.” Övriga partiledare följer samma linje.
Utom då förstås Jimmie Åkesson.
Det är oroande.
Politikerna ska hålla tassarna borta från det där förbannade viruset. Risken för galenskap i kubik är annars stor.
Jimmie Åkessons medicinska kunskaper är naturligtvis lika grunda som dina och mina. Han jagar billiga politiska poänger.
Folkhälsomyndigheten har kunskaperna. Vi måste helt enkelt lita på dessa välutbildade experter.
”Att hålla avstånd är mycket viktigare än att bära ansiktsmasker,” har Anders Tegnell upprepat åtskilliga gånger.
Jag slog en signal till en nära bekant som arbetat som operationssköterska i 40 år. Munskydd ett viktigt arbetsredskap.
”Jag ser folk som låter munskyddet åka upp och ner. Lite hur som helst. Det hjälper inget alls. Vissa täcker inte ens över näsan. Hur tokigt som helst. Och man tar aldrig i munskyddet. Måste slängas efter används en gång. Tegnell har helt rätt. Det är viktigare hålla avståndet.” förklarar hen för mig.
Med andra ord.
Munskydd är inget man lägger på hatthyllan och tar på sig gång efter annan när man går ut. Ett tidigare använt munskydd är som torka sig med använt toapapper som en kirurg sa till min operationssköterska en gång i tiden.
Galenskap i kubik.
Tänk på det, Jimmie Åkesson.
Här står jag med barnbarnets badring runt halsen. En modern färgsprakande tingest. Tankarna går obevekligen till när jag själv var barn. På stenåldern fanns inga färgglada badringar.
Vi fick fars begagnade lappade svarta gummiring till bildäcket. Själva gummislangen. Det gick bra det med.
Om man nu lyckats komma över en sådan s k badring.
Det var sällan.
Och om far hade bil.
Det var inte säkert alls.
Mor hade aldrig bil.
Ingen bil.
Ingen badring.
Då slog den stora avundsjukan till. (texten fortsätter efter bilden)
På bilden kommer en för mig okänd kvinna med en gul fin badring. Bilden publicerade jag på bloggen den 1 augusti.
Familjen Thornblad landsteg i Lomma hamn efter en äventyrlig seglats i mer än två år. Väldigt många Lommabor fanns på plats för välkomna familjen hem. En av dessa var alltså kvinnan med den gula badringen.
Jag skrev att hon förvirrat sig in i röran med badringen. Bilden sa faktiskt väldigt mycket om den uppsluppna glädjen som spirade i hamnen.
I veckan gav sig Nicolina (kvinnan) till känna för mig.
Hon var inte alls förvirrad, menade hon.
De skulle bara hälsa familjen välkommen hem, sedan gå och bada.
Inte nog med det.
Nicolina är läkare och arbetskamrat med mamma Linnéa Thornblad på akuten i Lund. Med andra ord.
Riktiga hjältar.
Akuten på Universitetssjukhuset i Lund har räddat mitt liv några gånger. Tänk om Nicolina och Linnéa var med på den resan?
Tanken är fri.
Jag ryser.
Om inte annat.
Se hur lyckliga kineserna är över sina badringar.
Hoppla!
Eller 吉 på kinesiska.
Från och med torsdagen den 20 augusti blir Sommargatan i Lomma åter Kajgatan. Gågatan öppnas för trafik.
Det roliga varade från den 1 juli till och med den 19 augusti. Borde kanske varit hela augusti ut, men även en bit in i september hade fugerat.
Varför just till den 19 augusti förklarar ordföranden i tekniska nämnden, Lennart Månsson (m), för mig.
”Vi valde när skolorna startade upp igen. Därför just detta datum.”
Sommargatan i Lomma fick en kämpig inledning.
Premiärmånaden juli var ingen höjdare.
Vädermässigt urk med regn och tuffa kyliga vindar.
Augusti kom med sommar och tropiska kvällar.
Sommargatans uteserveringar levde upp. Folklivet antog sydländska proportioner. Alla var glada.
Värmen ska fortsätta men Sommargatan stängs nu ner.
”Så är det. Jag är mycket nöjd med hur det har utvecklat sig. Vi får nu ta till oss sådant som fungerat bra. Det som fungerat mindre bra får vi förbättra till nästa sommar, fortsätter Lennart Månsson.
En sak är då säkert.
Sommargatan återkommer sommaren 2021. Då i förbättrad version. Bara vi också kan boka av blåsten, så vore allt bra.
Är hösten rent tankemässig redan här på torsdag?
Kajgatan var namnet.
Kämpa på, Gott Folk.
.jpg)
Inlägg
