Rensa brunn i Lomma-så slutade dramat

Kunde aldrig föreställa mig det väldiga intresset för Elias och Anders brunnsrensning vid Lomma Hamnkontor. 
Med hjälp av Anders båtmotor slet paret med den igentäppta brunnen som skapat översvämning. 
Hamnkaptenen Lars blev blöt om fötterna. 
Goda råd dyra. 
Jag skrev om det på bloggen i går lördag. Hundratals och åter hundratals medborgare vandrade in på bloggen. 
Sugna på få uppleva en originell variant av rensa brunn i Lomma som inte har några som helst likheter med gångna tiders dricka brunn. 
Däremot skrev jag aldrig något om hur dramat slutade. 
Det kommer här. 
Testet blev ett rejält skyfall. 
Jag for ner för kolla om den rensade brunnen svalde regnmassorna. Det gjorde brunnen-se översta bilden här nedanför. 
Ingen trist översvämning för hamnkaptenen eller besökare klafsa omkring i. Anders och Elias tillhör de anonyma vardagshjältarna som ingen känner till. 
Det gör ni nu. 
På den nedersta bilden. 
Men så är också Anders en elitbrandman.
Det visste vi först nu.
Bra jobbat, boys!

Regnmätaren

Här står jag luggsliten och skev, med nattens nederbörd, 10 mm. 
Inte mycket att skryta med. 
Bättre upp, har det allt varit i mitt långa regnmätarliv i Rockbäcks Täppa. Några sällsynta gånger genom åren har jag toppat med 50 mm. 
Då har husse kommit stormande gormande: 
”Det var det jävligaste!” 
Sedan har han muttrande tömt mig. 
Vänt mig upp och ner som om jag vore vem som helst. 
Jag är nämligen en stolt regnmätare i klimatförändringens tidevarv. Tänk att han aldrig kan begripa det. 
Visserligen är jag skev, luggsliten med sprucken krage efter barnbarnens vilda lekar. Ett barnbarn använde mig en gång som trumpet. 
Husse och matte skrattade mest. 
Jag hatade det och bad till Gud om ett riktigt uppfriskande åskväder med skyfall. Annat var det när jag var ung. 
Sommaren för 10 år sedan. 
Stolt stod jag där i Täppan. 
Till en början med i alla fall. 
Min debut som regnmätare den sommaren visade sig bli en dyster tillställning. Kom som en överraskning. 
Torka. 
Inget regn alls. 
Bedrövligt.
Jag kände mig onödig.
Rädd för torrsprickor.
Husse flaxade runt mig som Cherokeestammens berömda regndans. Jag var i alla fall hel, ren och torr (ja, jo). 
Ännu så längre hade inte något barnbarn använt mig som trumpet, eller kastat spjut med mig.
Jag var på den tiden också rak i ryggen. 
Det var allt bättre förr.
Kanske inte ändå.
Regnskvätt, på er.

Dagbok torsdag: ”Jag hamnade i sommarens värsta skyfall över Lomma”

Här sitter jag. 
Nej, jag sitter inte alls bra.
Torsdagen började klämkäckt med sol och värme. Precis som SMHI lovat att dagen skulle bli. Sol, värme och inget regn. 
Seglade ut i livet med el-skotern. Klädd i en behagligt tunn sommarskjorta. Då gick solen i moln. 
Väldigt tunga moln som bjöd på kyla i luften. 
Frös gjorde jag. 
Inte bara sommarskjortan fick knotter.  
For hem och tog på mig min ljusa vårjacka. 
Storsonen och jag fortsatte sedan ner till Fiskboden. Han handlade, ”Sillamackor med räksallad”. 
Jag väntande utanför i karantänläge. 
Fyra förskrämda regndroppar landade plötsligt på nästippen. 
”Ingen fara,” tänkte jag innan fyra droppar blev 40 nya hotfulla droppar som hade ondska i sinnet. 
På hemvägen över Varvsbron kom 4000 till och efter Varvsbron miljoner, kändes det som. Skyfall. 
På en el-skoter sitter man helt öppet. Exponerad för alla typer av väder som stormbyar. Inget kul alls.
Nu bjöds jag på sommarens värsta skyfall över Lomma. Trädens lövverk nedanför biblioteket fick bli räddningen. 
Trodde jag. 
Regnet vräkte ner och slog igenom trädens ihåliga lövverk. Det var som skjuta på sittande fågel. 
Och där satt jag som en död sparv. 
När jag kom hem sa hustrun, något roat: 
”Har du duschat med kläderna på?” 
För en vecka sedan var det värmebölja. Då fick vi 70 plus i riskzonen inte gå ut. En total kollaps i värmen allt för stor. Nu när man fick gå ut i friska luften, blev man dyngsur in på kalsongerna. 
Jag nynnar på Povel Ramels låt, Livet är ett helvete. 
 ”Efter solsken kommer hällregn. 
Efter kolan kommer tandläkaren” 
Tänk vad den mannen hade kunnat fått till det om coronatider. 
Saknad. 
Inte minst en sådan här dag.
FOTNOT: Storsonen tog bilderna. 

Lomma: Vädret har kommit i otakt med vädret

Jag blir inte klok på vädret. 
Vädret har banne mig kommit i otakt med vädret. 
Jag har avverkat minst 70 somrar, i mitt omåttligt spännande liv. Normalt är att börjar sommaren redan i maj, tar den slut före midsommar. Sedan regnar resten av härligheten bort. OM det regnar hela resan fram till slutet av juli, kan det bli sommar i augusti bland getingarna. 
För regnar gör det alltid när det är sommar i Sverige. Utom då salighetens år, 2018. Då drog nämligen sommaren i gång efter första veckan i maj. Sedan har den bara kört på: bränt sönder gräsmattor och gräddat Lommaborna pepparkaksbruna. 
I går torsdag var det en gråmulen dag. 
Fast varmt. Utan sol.
I dag var det en gråmulen förmiddag. 
Sedan sol. 
Blåst på konfekten. 
Det har upprepats i sommar: gråmulet, liksom regn och åska i luften. Sedan inget. Bara sol.
Jag hänger inte riktigt med. 
Alla somrar jag levt med sommarsol en längre tid, har en gråmulen himmel slutat med åska och skyfall.
Åsknedslag.
Kaos. 
Nerbrunna ladugårdar.
Skrikande grisar.
Vattenfyllda källare.
Dagvattenbrunnar som sprängts och dränkt folk och fä.
Ingen hejd på eländet.
Denna sommar (1) skiner bara solen. Även om det är mulet. På andra sidan, om ni förstår vad jag menar.
Denna sommar (2) får man gå in i duschen om man vill ha skyfall. Dundret får man då passa på stå för själv. 
Vädret har kommit i otakt med vädret.
I alla fall i Lomma. 

Måndag hela veckan-regnet blev en osynlig droppe

Det var måndagen som blev måndag hela veckan. 
Får vi hoppas på. 
Regntunga skyar över Lomma. Prick kl 11.10 kom en droppe på min högra hand-vid pilen på löpet. Jag kände droppen tydligt. Däremot kunde jag inte se regndroppen. Inte ens någon väta lämnade den efter sig. 
Det blev inte mer än så. 
En osynlig droppe. 
Så hoppas vi på att veckans alla dagar blir som måndag hela veckan. Några osynliga regndroppar efter sju veckor med intensiv sol. 
Jag vet att det är många svenskar som skriker efter regn. Risken är att det inte slutar regna förrän i oktober. 
Vi ska vara tacksamma över den slösande solen. 
Annars kan det bli som en måndag i juli 2007. 
Det drog in ett busväder av sällan skådat slag över Lomma. 
Skyfall. 
Jag tog min kamera och cyklade ut till Lomma norra camping som numera är nerlagd. Visst jag blev dyngsur, men det var inget mot vad camparna fick genomlida. Hela rasket på väg flyta ut i Öresund. 
Jag minns det blev några maffiga bilder av ett plågat campingliv som absolut ingen ville ha. I dag snart elva år efter hällregnet, berättar mina bilder en förfärlig historia. Därför ger dagens osynliga droppe, hopp om ett bättre liv. 
Hur det blir efter midsommar är en helt annan sak. 
Måndag hela veckan, som sagt var. 
I alla fall en liten stund till.

I väntan på regnet-Lomma laddar

Det finns väl inget som är som väntans tider. 
Jag började vänta redan i går kväll. 
På regn. 
Mycket regn. 
Skyfall. 
SMHI larmade och stod i. 
Risk för översvämningar. 
Ruskväder. 
Stora regnmängder. 
Åska. 
Sommaråska. 
Blixt och dunder. 
Brukar bli värre än värst med kor och grisar i ladugårdar som brinner inne. 
I natt låg jag och lyssnade på de starka vindbyarna som piskade trädens lövkronor. Däremot varken regn eller skyfall. 
Täppan torr i morse. 
Täppan torr vid lunchtid. 
Meteorolog Annie Persson började arbeta extra tidigt på torsdagsmorgonen. Hon löste av kollegor som har arbetat hela natten med att kartlägga de intensiva nederbördsområden som är på väg söderifrån skriver Sydsvenskan. 
Inte ens det hjälpte.  
Inget regn. 
Endast irriterande blåst. 
Jag fortsätter vänta. 
Tittar upp på den molntäckta himlen. 
Det blir alltid värre framåt natten, som Björn Skifs sjöng i Melodifestivalen 1978. 
Jag får väl fortsätta vänta och se.