Knud på väg! ”Bidde Knud en storm i ett vattenglas?”

SMHI larmar och står i. 
Vilket man gör alldeles rätt i. 
Årets första höststorm är på väg in över Västkusten. Även Skåne ska få sin beskärda del av regn och stormbyar. 
Hur det slutar, vet vi inte förrän ikväll. Ovädret kommer från Danmark och har då mycket riktigt döps till Knud. 
Danskare än så, kan inte årets första höststorm heta. 
Jag tog med mig ett glas vatten ner till Öresund, för möta upp Knud. Där fanns varken Knud eller några stormbyar. 
Jag stirrade ut mot vattnet och skrek för full hals:
 ”KNUD, var är du?” 
Nu hör det ofta till saken, att när SMHI larmar och står i, brukar Lomma oftast få en storm i ett vattenglas. 
Sällan mer än så. 
Vi får se hur det ”bidde” i morgon. 
Spännande Knud-rapport följer.
Hur som helst.
Håll i hatten! 

Jag fick en tromb i födelsedagspresent

Den kom som en blixt från mulen himmel. 
Tromben. 
Vår överraskande gäst, ville gärna slita med sig våra parasoller. Allt komponerat av smattrande hagel, skyfall från Herrens vidöppna portar samt blixt och dunder. Åskan när den är som bäst. 
Mitt födelsedagskalas med familjen i vår Täppa fick alltså en unik inramning. Vi åt kallskuret, drack gott vin till oss stora samt läsk till barnbarnen. Familjegemenskapen gedigen: skratt och stoj. 
Då slog den till. 
Tromben. 
Jag och hustrun skrek att, ”nu flyr vi in”. 
”Aldrig”, svarade familjens tre hästtjejer . 
”Det här fixar vi”. 
Det gjorde vi också. 
Hästtjejer viker aldrig ner sig. Vana med mocka skit och få ordning på trilskande hästar. Stora djur. Då är väl en tromb inget att komma med. 
Imponerande. 
Sicka brudar jag har i familjen. 
Alltid i krisberedskap, verkar det som.
Födelsedagsfest för 72-åringen blev det. 
Någorlunda, i alla fall. 
Trots inget offentligt meddelande på Facebook om födelsedagen, var det förvånansvärt många som gratulerade. 
Jag tackar er alla hjärtligen. 
Fyra vänner kom med bilder-se här nedanför. 
Anette med en kul gubbe. 
Thomas med en härlig filmbild från 1946.
Sonen Johan med den legendariske MFF-ledaren, Eric Persson, drickande segerskålen ur guldpokalen 1965 och så en flagghälsning från Winnie. 
Jag kan bara buga och tacka. För er och för, ja, tromben. 
Rätt stolt över den uppvaktningen. 
Rätt oslagbart, faktiskt. 
FOTNOT: Bildbevis på tromben över Lomma publicerade en Lommabo på Facebook, så det så.

Minnesbilden från Auschwitz som aldrig släpper

Idag hade jag tänkt skriva om ovädret som drog in över Lomma straxt efter midnatt. Avslutades med en åskknall som fick sängen nästan att lyfta. 
Så blir det inte. 
Upptäckte att SVT2 sänder den tyska filmen, Naken bland vargar, sent i kväll. 
Den handlar om fångar som hittar ett litet levande barn i en resväska i koncentrationsläget, Buchenwald. 
Genast dyker det upp en stark minnesbild, jag själv har av ett litet barns resväska som jag fann i en förfärlig monter i utrotningslägret Auschwitz. 
Petr Eisler-se bilden på löpet-hette den lilla gossen som blev avrättad av nazisterna. 
Avskyvärt.
Minnesbilden sitter i mitt huvud för alltid. 
Återkommer jämt och ständigt. 
Jag forskade/forskar i familjens öde. Skrev om det på bloggen 2010. Fick en väldig respons. Fast mycket kvarstår innan målgång. 
Förstå mig. 
Vad är då ett litet oväder med skyfall och åska mitt i natten mot min resväska i Auschwitz? Ingenting. 
När Sydsvenskan skrev om mig i veckan, nämnde jag också resväskan som ett alldeles speciellt blogginlägg bland mina över 4200 inlägg sedan starten i juli 2008. 
Jag har så här långt fått fram en bild på pappan, Erwin. Däremot saknar jag en bild på mamman, Hana eller Hanna. 
Hela familjen blev avrättade.
Jag har handlingar. 
Det räcker inte på långa vägar. 
Vet du något? 
Hör av dig till mig. 
Jag finns inte minst på Facebook. Kontakta mig. 
Här nedanför bilden på sonens resväska och så då pappan, Erwin. Bilden på pappan fann jag i Prag i Tjeckien. Hjälp mig vidare. 
Jag letar efter familjens historia i Prag innan nassarna tog över landet under andra världskriget. 
Hör av dig. 
Om du har något att berätta. 
Jag är idel öra.

I väntan på regnet-Lomma laddar

Det finns väl inget som är som väntans tider. 
Jag började vänta redan i går kväll. 
På regn. 
Mycket regn. 
Skyfall. 
SMHI larmade och stod i. 
Risk för översvämningar. 
Ruskväder. 
Stora regnmängder. 
Åska. 
Sommaråska. 
Blixt och dunder. 
Brukar bli värre än värst med kor och grisar i ladugårdar som brinner inne. 
I natt låg jag och lyssnade på de starka vindbyarna som piskade trädens lövkronor. Däremot varken regn eller skyfall. 
Täppan torr i morse. 
Täppan torr vid lunchtid. 
Meteorolog Annie Persson började arbeta extra tidigt på torsdagsmorgonen. Hon löste av kollegor som har arbetat hela natten med att kartlägga de intensiva nederbördsområden som är på väg söderifrån skriver Sydsvenskan. 
Inte ens det hjälpte.  
Inget regn. 
Endast irriterande blåst. 
Jag fortsätter vänta. 
Tittar upp på den molntäckta himlen. 
Det blir alltid värre framåt natten, som Björn Skifs sjöng i Melodifestivalen 1978. 
Jag får väl fortsätta vänta och se.