Halloween! Nä, dra på trissor!

I veckan skrev jag här på bloggen om att jag inte direkt gjorde vågen åt nymodigheten Halloween. Nej, jag gillar jultomten mycket bättre än dödskallar och spöken. Tids nog får vi alla stifta bekantskap med både dödskallar och spöken.
Under självaste Halloween-dagen på fredagen, några timmar före spöktimmen plingade plötsligt dörrklockan.
-Ungar, bus eller godis, suckade jag och öppnade dörren.
Men dra på trissor. Där stod han i egen hög person: JULTOMTEN!
Inte nog med det. Han hade också med sig den spännande säcken.
-GODIS, skrek jag.
-HO-HO, sa tomten och vippade hemtrevligt med skägget.
Ur säcken plockade han fram en pava rödtjut, en riktig raritet i form av du-Pape.
-Ja, godis, skrockade han.
Nu tror genast mina bloggläsare att jag är en urballad skämtare. Det är jag inte. Tomten är helt igenom äkta vara, precis som vinet. Renarna och släden fick pga den dåliga snötillgången stanna hemma.
Årets första jultomte kom med tåget, men så äger han själv en riktig tågstation med ett utedass som Gustav V t o m har tömt, ja, ni vet. Utedasset är således en raritet och vårdas lika ömt som tomtetofflorna putsas.
Ja, det var en riktig härlig Halloween.
BUUUUUU! På er alla, kanske man skulle säga, men det passar bättre med:
GOD JUL!

SOPOR FÖR MILJONER!

1978 kom boken ”Gräv där du står” av Sven Lindqvist ut. Den väckte stor uppmärksamhet. Det handlade nästan om undersökande journalistik. I dag 30 år senare gjorde jag precis det: grävde där jag stod.

Jag stod i vårt gemensamma soprum med sju sopkärl laddade med kladdpåsar, hushållsavfall. Jag öppnade genast kärlen och räknade och fick det till närmare 400 sprängfyllda soppåsar från mina grannar.

Jag mattade till det med 27 268 och fick fram slutsiffran 10 907 200. I kronor räknat.

Konstnären Ernst Billgren fick nämligen 27 268 kronor för sin soppåse på Traderas auktion. Jag såg en framtid i soprummet som gjort Maud ”Alla ska ha jobb” Olofsson väldigt glad.

Mitt framför mina ögon låg Guldet. Det var bara till att plocka åt sig påsarna. Ernst avslöjade att han inte lagt några sladdriga bananskal i sin påse. Det var hans renlighetssyndrom som slog till.

Jag skulle med andra ord bli tvungen att leta igenom 400 soppåsar efter bananskal. Det var här som entreprenören i mig slocknade som en falnande eld på en soptipp i Calcutta.

Nä, jag skiter i det här. Jag är storsint. Jag skänker uppslaget till mina trevliga grannar.

Det är en skön konst att vara snäll.

Torsk på Lomma!

Det svenska torskfisket är en röra utan dess like. I Simrishamn landar rikligt med svensk torsk. Hela rasket går dagligen med långtradare till Frankrike. Fransmännen smörjer kråset med ”Världens bästa torsk”, vår torsk.

I Lomma går fångsten till Göteborg. Där fryser man firrarna som sedan skeppas vidare till Kina. I Kina tinas torsken upp, fileas, fryses och går tillbaka till de svenska butikernas frysdiskar, fast under annat namn.

I Lomma ska fisken märkas: fångad i Nordostatlanten. När fan blev Öresund Atlanten?

Tack alla miljöorganisationer för att ni stökar till livet för både yrkesfiskarna och oss torskälskare.

I veckan kom emellertid en glädjerapport. Torsken i Östersjön har nu repat sig så pass att EU ökar kvoterna.

Givetvis poppar det upp en ny miljögubbe i TV:s Aktuellt som vägrar se faktum. Ankaret Lennart Persson pressar på, nejdå, alla andra har fel och han har rätt.

Jag stack ner till vännen TL i morse när han kom in med fiskebåten i Lomma Hamn. Jag köpte en kasse med prima torsk, nyfångad i Öresund.

-Det finns gott om torsk i Öresund. De som har makten är inte riktigt kloka, dundrar yrkesfiskarna i Lomma som ser jordbruksministern Eskil Erlandsson som ett stort skämt.

Den torsk du får tag på i dag kostar mer än skjortan. Jag ringde till Östermalmshallen i Stockholm.

-Vi tar 240 kr/kg, svarade Birgitta Åhs som har Birgitta Åhs Fiskaffär.

Det är naturligtvis helt sinnessjukt. Jag gav rakt över disk 35 kr/kg...

Halloween? Tomtemasken bättre.

Här står jag och är Halloween. Visst, jag kände mig urlöjlig, inte ett dugg kul. Ingen jävel blev det minsta rädd. På fredag är det tid-BUS ELLER GODIS!
Halloween har kommit för att stanna. Skräckens dag gnager sig allt mer in i det svenska samhället. Det går inte längre att värja sig för nymodigheten som kom till Sverige i slutet av 1990-talet.
Annat var det förr. För många år sedan var jag en längre tid i Pittsburgh, USA. En dag dök det upp en massa spöken, pumpor och dödskallar. I trädgårdarna fladdrade vita lakan. Jag fattade absolut ingenting.
Till slut fattade jag mod och frågade en amerikan i hotellhissen. Han tittade på mig som jag var ett UFO, så sa han med blodspill i rösten:
-Well, it`s Halloweeeeeennn...
-HE-HE, sure, svarade jag och kände mig bakom flötet.
Numera vet vi annat. Frågan är om inte jultomtar och påskkärringar är på väg att få en övermäktig konkurrens i alla spöken och dödskallar.
Jag som härstammar från anno dazumal har svårt att hänga med i utvecklingen. Dessutom känner jag mig urbota dum i dessa fåniga masker. Jag tycker inte heller om när man skämtar om döden. Den får vi alla, förr eller senare, stifta bekantskap med ändå.
Jag tror jag går hem och letar upp tomtemasken. Den känns avsevärt fräschare.

FARTKONTROLL MITT UTE I VILDMARKEN!

Läser i bladet att vår skidkung Mathias Fredriksson åkt fast för fortkörning i Norge. Det kostar honom 16 dar i buren. Den norska trafikpoliserna är inte att leka med. Jag vet, själv fick jag sex dar i buren.
Så här gick det till i korta drag:
I slutet av 1980-talet fick jag för mig att packa in familjen i bilen. Målet var att köra bil till Nordkap, flera hundra mil från hemmet i Lomma.
Allting fungerade till en början alldeles utmärkt. Norrland inbäddat i skog. Vägarna raka och fina. Finland inbäddat i skog. Vägarna raka och fina. Strax norr om Palojärvi passerade vi den norska gränsen. Vägen (fanns bara en väg) rak och fin. Endast små vindpinade dvärgbjörkar och klippblock utslängda i det storslagna Finnmarksviddas vildmark. I denna fjällnatur var vi helt ensamma: inte någon mötande bil eller levande varelse. Familjen sjöng i bilen och far tryckte lite extra på gasen, för det kändes så härligt att leva i det fria och nästan oupptäckta.
Plötsligt skriar ”Lilla hustrun”:
-Det stod en polisbil bakom klippblocket!
-Jag tror det var en radarkontroll, förkunnade den skarpögde sonen.
-Trams, inte här i tomma intet, svarade jag sturskt.
Lite längre fram stod ”tramset” som hette Frank I Nilsen och var norsk politiman. Han hade en STOP-spade i näven.
Jodå, minsann, jag hade kört 91 km/tim på en 80 km väg.
-Det blir 1000 norska kronor i böter eller så kan du sitta av det med sex dar i buren, sa Frank I Nilsen.
Jag tog böterna. Det blev inte ens ”Tre dar i buren” som Thore Skogman brukade sjunga.
Av detta lär vi oss att norska trafikpoliser är som blodiglar, även i ödemarken.
Mathias Fredriksson och jag har lärt oss den hårda vägen.
Se upp för norska trafikpoliser!
En annan gång åkte jag fast för fortkörning i USA, fast det är en helt annan historia.

SUPERARENANS STORA MISSTAG!

Lördagen den 25 oktober, öppnades portarna till Malmö FF:s nya fotbollsarena, Swedbank Stadion, för oss som satsar på årskort till nästa säsong. Den matchas av de ansvariga som ”Den stora drömmen”.
Den här superarenan för över en halv miljard svajiga svenska kronor med plats för 21 000 sittande åskådare, har precis allt av bekvämlighet för en modern fotbollspublik utom en sak: hissar.Jag vet, för jag var där.
Jodå, det finns visst hissar, säger då de ansvariga. På kortsidorna för de rullstolsbundna.
Det är givetvis väldigt bra.
Men nu till den ömma punkten, superarenans svaghet.
På långsidorna finns inga hissar för den som har plats längst upp. Dit är det 56 jobbiga trappsteg i åtta avsatser innan du som har risiga knäleder, rygg, höfter eller ben och fötter, når din plats.
Jag vet hur jävligt det kan vara efter över sju år med kryckkäppar. Jag vet att många aldrig i helvete kommer att klara av denna mardrömsfärd.Jag vet hur det är att kämpa upp för trappor som svårt rörelsehindrad. Jag vet alldeles för mycket om hur det är att vara handikappad.Nog.
En besökare frågade en av guiderna:
-Hur ska far klara detta som knappt kan gå? Varför finns inga hissar?
-Ja, säg det. Någon har missat något här, svarade MFF-guiden.
Grejen är den, att personerna bakom den här typen av projekt inte har en susning om vad det innebär att vara rörelsehindrad. Jag är rätt säker på att handikappsorganisationerna kommer att rasa över misstaget, för ett misstag är det allt.
Tablå.

Ställ upp för Helan & Halvan i TV!

Mannen med den eleganta pennan, Ulf R Johansson i Kvällsposten, tände gnistan. Visst håller vi alla utsvultna fans av Helan & Halvan med Ulf R. Varför får vi aldrig se Helan & Halvan i TV? Vad har dessa två lustigkurrar gjort för att ratas av våra TV-kanaler?
Jag blev så glad när Ulf R Johansson drog en lans för som han skriver ”the boys”. Det känns nästan som jag har växt upp med dessa båda vansinnigt roliga gentlemän.
Något måste göras. Och kommer att göras. Målsättningen är att få in Helan & Halvan i våra svenska TV-apparater.
Matchen kan börja.

Finanskris i Lomma. Vad är det?

I dag ska ni få följa med på en liten trevlig mini-bygg-promenad i Lomma hamn. Det hamras, bultas, grävs och jättelika byggkranar svänger hela väggfundament ovanför mitt huvud. Hela centrala Lomma med hamnen byggs om i ett hejdlöst tempo.

Finanskris? Vad är det? Inte i Lomma i alla fall.

Innan man passerar den nya bron, har man det nya flotta biblioteket på vänster sida och på höger sida det som ska bli 55+ boende, Oscarshus. Här uppförs 34 lägenheter till en sammanlagd kontantinsats på 111 480 000 miljoner kronor. 16 lägenheter är bokade, ingen såld.

Du har knappt passerat bron förrän du nästan går rakt in i nästa bostadsprojekt på höger sida med 23 lägenheter med en total kontantinsats på 78 315 000 miljoner kronor. Här är 8 lägenheter sålda, två bokade och resten till salu.

Hur det blir med resten av den jättelika utbyggnaden av Lomma står säkert skrivit i stjärnorna. För att stilla mina franska nerver svänger jag blicken åt vänster när jag passerat bron.

Här stenläggs det som ska bli Varvstorget. Jag som bott många år i stenriket Bohuslän känner mig genast hemma. Inte mindre än 70 000 (!) stenbitar ska vara på plats när torget står färdigt till jul.

Det kommer att bli ett storslaget torg. Faktiskt är att jag känner mig stolt över att bo på andra sidan, rakt över ån. Vilken miljö man hamnar i på gamla dar.

Fast så var det då finanskrisen. Den totala kapitalinsatsen för de båda bostadskomplexen ligger på närmare 190 miljoner kronor.

När då hela den internationella finansmarknaden är i gungning, undrar jag om byggherren Skanskan sover så gott om nätterna. Jag ryser och går hem och lägger mig.

PS: I dag kom också larmet om vinstras för byggföretaget JM. 600 anställda får gå. Jodå, JM är också i allra högsta grad inblandade i ombyggnaden av Lomma.DS

Partierna informeras!

Jag har i dag informerat berörda partier som har partiledare som gått till final i den omåttligt spännande tävlingen:
VEM ÄR DEN MEST BEGÅVADE PARTILEDAREN?
Orsaken är enkel. Jag vill att samtliga berörda partier ska veta att deras partiledare gått till final. Annars är risken stor att något av partierna får grepp om denna lilla läckra tävling och uppmanar troende att gå in och rösta. Nu ger jag samtliga fyra partier samma möjlighet. Jag får ta risken att räkneverket sprängs...

FINAL! Rösta fram den mest begåvade partiledaren!

Så var det äntligen dags. Finalrösta du också på vem som är den mest begåvade partiledaren.

De fyra partiledare som mina bloggläsare röstade fram till final är:

Jan Björklund, folkpartiet, Maria Wetterstrand, miljöpartiet, Fredrik Reinfeldt, moderaterna och Lars Ohly, vänsterpartiet.

Längst upp till höger på bloggen kan du helt anonymt lämna din röst på den du anser vara mest begåvad av dessa fyra partiledare. Röstningen kommer att avslutas vid midnatt julafton-juldagen.

Den partiledaren som får flest röster vinner tävlingen och är alltså mest begåvad. Segraren får alltså en härlig julklapp, fast ta hela tävlingen med glimten i ögat. Den är helt ovetenskaplig. Om det behövs är jag själv enväldigt domare. Inget går att överklaga.

Sätt igång och rösta!

NU ÄR DET JUL IGEN...

Jag gav mig ut på jakt efter julen i min hemby Lomma. Jo, jag vet, det är mer än två månader kvar till julafton men den som inte fiskar får aldrig napp. Jo, jag vet också, att många får uppkastningar när man så här års börjar yra om julen. Fast ni vet hur det är.
Nyår har skålats in. Alla tomtegubbar borde strypas. De flesta av oss förvandlas till granhatare. Rätt vad det är så sitter man där kring midsommarstången. Många börjar redan då få tomtar på loftet. Vännen RJ bjuder t o m på glögg på midsommaraftonen. Ingen brukar kräka. Alla blir glada.
Hur slutade då min jakt efter julen i Lomma? Jag började med Jonny Eltèn på Engströms, spelhålan i byn. Han tittade på mig med tom blick.
-Julen? Nä, vet du vad...
Nej, mitt julstök verkade bli ett fiasko. Ända tills jag hamnade hos ABC Järn och Färg. Där var Joakim Borgström i dag tisdagen den 21 oktober i full färd med att packa upp julen.
-Vi kör hårt direkt, sa han och snurrade på tomteluvan.
Ja, där satt den alltså, julen i Lomma. Det blir jul i år igen.
Hej tomtegubbar slå i glasen...

Tag plats, stäng dörrarna-Kina nästa!

I somras skrev styrelseordföranden för SJ Ulf Adelsohn i Expressen, att den mest spännande resan han gjort var att åka nattåg mellan Shanghai-Peking. Jag håller med den gamle moderathövdingen, för jag har själv åkt tåget.
Tänk er att få braka rakt ut i den kinesiska natten i 170 km/tim och lyssna till en stabil och jämn tågsång, ty det verkar som rälsen inte har några skarvar. Då skenar lätt den äventyrliga fantasin iväg.
Det blir enkelt att förflytta sig till pakethållaren på Marcus Haraldssons cykel när han trampar mellan Xining-Hongkong.
Han har samlat och skrivit om sitt äventyr i boken, ”En linje över Kina”. Marcus Haraldsson ger oss en inblick i den vanliga kinesens liv, både på landet och i storstaden.
Första gången dalslänningen Haraldsson cyklade sträckan var 1999. Sju år senare gör han om äventyret. Han träffar åter samma människor och på så vis får vi ett närgånget porträtt av den explosiva utvecklingsfas som Kina just nu genomgår.
Jag vet av egen erfarenhet att en resa i Kina inte liknar något annat. Marcus Haraldsson cyklar bokstavligt talat rakt in i nattsärken på kineserna. Det är förbannat bra.
Ta bara den kinesiska maten. Den har sina aviga luriga sidor. Glöm kinakrogen hemmavid. Jag kan inte för mitt liv begripa hur Marcus Haraldsson överlever. Det finns områden i Kina där man äter allt som går och står på fyra ben utom bord och stolar. Marcus äger inga skygglappar. Han tuggar i sig vad som sätts fram, burrrr...och då talar han ändå kinesiska och borde kunna säga ifrån. Tack för att du inte nobbar minsta lilla aviga luriga matbit.
Bilderna i boken är också en given pärla. Marcus Haraldsson är utbildad fotograf och bilddokumentationen riklig. Tyvärr är det copyright på bilderna så därför får ni nöja er med att kolla in mina bilder från nattåget mellan Shanghai-Peking.
Vill du ha en spännande stund med den makalösa kinesiska historien invävd på ett smart sätt, läs då Marcus Haraldssons bok, ”En linje över Kina”. Du blir inte besviken.
Nu ska vi åkta nattåg mellan Shanghai-Peking: tag plats, stäng dörrarna!

ÖPPET BREV TILL GÖRAN PERSSON

”Hej Göran!
Jag såg dig i Lasse Bengtssons program i TV 4 nu på lördag morgon. Det var länge sedan, men jag förstår att du har mycket att stå i med höstjordbruket. För Lasse Bengtsson bekräftade du Per Nuders avslöjande att du en gång efter en blöt sittning på Harpsund cyklade omkull och bröt nyckelbenet. Du såg lite skamsen ut. Det behöver du inte alls skämmas över. Alla hårda gossar går, förr eller senare, över styr. Jag har själv som du sa ”festat till i glada vänners lag” och cyklat omkull. För min del slutade färden i en soptunna. Även min axel rök. Du och jag vet nu att det gör ont utav bara helvetet. För inte tala om skammen på akuten. Och då var jag inte ens landets statsminister.
Det slår mig att vi har andra gemensamma ortopediska åtkommer. Både du och jag har bytt ut våra höfter. Det är verkligen något att glädjas över. Fast vi ska nog hädanefter låsa in cyklarna innan våra glada vänner dyker upp med lite godis. Nya fräscha höfter pallar säkert inte nya vingliga cykelfärder som kan sluta med avsyning av både asfalt och grusgångar.
Ta det också extra varsamt när du ska ut och in i din traktor. Här behöver inte konstgjorda höfter brännvin för att ryka all världens väg. Det kan räcka med en oförsiktig vridning.
Du berättade också att du gått ner i vikt. Göran, det har jag med. Grejen är den att där vinner jag med hästlängder. Jag har gått ner 42 kg. Slår du det?
I dag önskar jag dig en god konjak till kaffet.
Hösthälsning
Calle Rockbäck”

HÖSTDREGGEL!

Överlevde glass på gröna ärtor i Kina

Japan har infört importstopp av gröna bönor från Kina. En analys av bönorna visar att de innehöll 34 500 gånger den tillåtna mängden av ett giftigt insektsmedel. Japaner har alltså blivit sjuka.
Jag ringde upp AMI som en dag i Kina plötsligt satt och sög på en glass av gröna ärtor.
Överlevde du? Gröna bönor eller gröna ärtor i Kina kan nästan vara skit samma.
-HA-HA, jodå jag är frisk som en nötkärna.
Glassen då? Gjord på gröna ärtor?
-Den smakade som frysta ärtor eller en kall ärtsoppa av gröna ärtor.
Kan det bli sommaren 2009 stora trendglass i Sverige?
-Nej, det kan jag inte tänka mig. Det ska vara glass med choklad, inte gröna ärtor. Annars gillar jag ärtor men i rätt sammanhang.
Jaha, ursäkta att jag störde. Lycka till med dagens ärtsoppa på gula ärtor.
-Tack för omtanken...

TID FÖR ÅRETS HÖSTTÄVLING!

Ja, vad är det här? Vad tror du? Efter allt bök med finanskriser och partiledardebatter behöver vi lite roligt. Maila mig och tippa eller kanske du redan vet det?
callerockback@rocketmail.com
Givetvis får den första rätta lösningen pris. Det blir storslaget: antingen en resa till Honolulu, Hawaii, eller en promenad i Eslöv. Du står själv för alla omkostnader, resa, uppehälle och borttappad plånbok. En kvällsgrogg bjuder bloggen på. Exklusivt är också att du får se en bit av BÖRJES HYVEL!
Sätt igång geniknölarna.
Hösttävlingen som är roligare än att spela på lotto!
Glöm inte min mailadress dit du skickar din begåvade lösning:
callerockback@rocketmail.com

Terroristen Ulrike Meinhofs hjärna stals!

År 2002 begravdes den begåvade men livsfarlige terroristen Ulrike Meinhofs hjärna. Själv begravdes hon 1976. Själv blir jag så trött på alla berömda hjärnor som skvalpar omkring. Är det inte Hitlers, så är det Einsteins och nu alltså hjärnan bakom terrorgruppen Baader-Meinhof, RAF-Rote Armee Fraktion-med 55 döda på sitt samvete.
Jutta Ditfurth avrundar sin omfattande biografi om Ulrike Meinhof genom att berätta den makabra historien. Jag förflyttades genast till koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau och Dachau. Den obehagliga känslan jag fick när jag vandrat omkring i dessa mordfabriker infann sig som en pisksnärt: alltid dessa galna tyska läkare. Bitarna i Jutta Ditfurth rörigt skrivna bok föll plötsligt på plats.
När Baader-Meinhofs ligan greps i början av 1970-talet sattes de under omänskligt hård häktesregim. De begravdes, mer eller mindre, levande. Ulrike Meinhofs cell var ljudisolerad, både utvändigt och invändigt. Tyskarna kallar det för att vara akustiskt isolerad. Lysröret brann dag som natt. Allt var vitmålat, t o m flugnätet över det lilla fönstret med dubbla galler. Hennes kropp undersöktes dagligen. Målsättningen var att bryta ner motståndsviljan.
De blev givetvis sjuka, nästan vansinniga men alla läkarna som undersökte dem fann inget fel alls i ”omvårdnaden”. De ansågs helt normala. Efter 3,5 år insåg den tyska staten sitt misslyckande. Då hängde sig Ulrike Meinhof i sin cell. Stopp där! Gjorde hon verkligen det?
När hennes syster besökte henne för sista gången sa Ulrike:
-Om du får höra att jag har tagit livet av mig kan du vara säker på att det var mord.
Hur som helst. Ulrike Meinhof var död. Vid obduktionen avlägsnades hennes hjärna. Neurologen professor Jürgen Peiffer fick uppdraget att undersöka terroristens hjärna. Han behöll den eller helt enkelt stal den.
1997 skänkte han den till kollegan Bernhard Bogerts. Han genomförde nya undersökningar av hjärnresterna och först 2002 begravdes återstoden av Ulrike Meinhof.
Jag tycker det är ruggigt. Frågan är om vännen RÖ som är läkare kan hjälpa mig att förstå det vansinniga i det hela. Är det något fel på tyska läkare?
Läs gärna Jutta Ditfurths väldokumenterade bok. Jutta har paketerat in 6000 källor, dammsugit alla tänkbara arkiv och redovisar allt på 451 sidor. Räkna med en jobbig men övermåttan intressant nutidsresa.
FOTNOT 1: Boken ges ut på Albert Bonniers förlag.
FOTNOT 2: På fredag har filmen Der Baader Meinhof Komplex svensk premiär.

”Vem är den mest begåvade partiledaren?” Vi gick till FINAL!

De fyra partiledare som gått till slutspel om den famösa titeln ”Vem är mest begåvad”, är Maria Wetterstrand, miljöpartiet, Jan Björklund, folkpartiet, Fredrik Reinfeldt, moderaterna och Lars Ohly, vänsterpartiet.
Dessa fyra partiledare har också efter gårdagens TV-sända debatt fått flest röster i tidningarnas omröstning. Det är ett märkligt sammanträffande som visar att mina bloggläsare som röstat fram de fyra kandidaterna har fingertoppkänsla för begåvade personer.
Utslagna är alltså Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maud Olofsson och Göran Hägglund. De tre sista var egentligen aldrig med i matchen. Däremot blev det en hård kamp mellan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Avgörandet kom inte förrän de sista dagarna.
Det ska nu bli spännande och se vem som ror hem segern. Själv kommer jag att inta en helt opolitisk ståndpunkt. Ingen kommer att få någon som helst fördel. Det kommer jag som enväldig domare att se till. Mina bloggläsare ska kunna lite på min journalistiska heder.
Givetvis kommer jag att ge fortlöpande information när vi närmar oss själva röstningen i den helt avgörande finalrundan.
Till dess:
HÅLL UT!

Förstärkning!

Tito Beltrans nya forum:
Fångarnas kör...

FOTNOT: Operan Nebukadnessar - fångarnas kör, av Guiseppe Verdi (1813-1901).

Korkskallarna inom journalistkåren

Jag har tagit på mig fjäderskruden och rustar för strid. Jag sågar nämligen våra s k ekonomijournalister rakt av.
Den 25 september skrev jag en krönika om den begynnande finanskrisen. Då tjoade ekonomerna om att Sverige står stadigt i krisen. Journalisterna sprang i vanlig ordning i flock efter alla s k experter. Allt som sagts har okritiskt pumpats ut i en salig röra. Vi vanliga människor blir röriga i huvudet.
Redan förra sommaren trumpetade Rapport ut att vi var på väg in i en lågkonjunktur. Rapport har alltid fel om det ekonomiska läget. Problemet är att de flesta journalister har väldigt bristfälliga kunskaper om ekonomin.
Kommuner och landsting går bra att bevaka. Där har man tillgång till offentliga handlingar. Låneinstitut och bankväsendet låter sig inte granskas i sömmarna. De har inte någon lagstadgad skyldighet till öppenhet.
Därför fladdrar den ekonomiska journalistiken som ett rö för vinden. Därför vet vi vanliga döskallar varken ut eller in. Lägg märke till hur journalisterna nogsamt följer världens börser som nu störtdyker. Det är nämligen en lätt matematik att förstå och förmedla, antingen ner eller upp. Just nu ner i graven.
Journalister älskar negativ journalistik. Det är bara till att trumpeta på. Det klarar även nybörjare inom journalistiken.
Kom ihåg en sak. Det vi upplever just nu är inget nytt alls. Det internationella banksystemet med kapitalismen som chaufför behöver då och då ett reningsbad.
I veckan fick jag av vännen BH bilden här nedanför. Den for runt i världen redan för 11 år sedan och är precis lika aktuell i dag.
Det är viktigt att försöka se igenom massmedias rapportering. Försök skaffa dig själv en bild av vad som händer. Det är inte lätt men gör gärna ett försök.
Internet är i dag en utmärkt källa till lärdom. Framför allt: lita inte på massmedia i dessa tider. Det finns allt för många korkskallar inom journalistkåren.

Nobelpriset i litteratur i all ära men...

När Horace Engdahl förkunnade att en fransman fått Nobelpriset i Litteratur, slog jag igen boken om rockguden Jerry Lee Lewis liv. Det blev en omtumlande läsupplevelse. Boken som är mycket välskriven anses vara världens bästa rock`n`roll bok. Författaren till biografin, Nick Tosches, kommer däremot aldrig att få Nobelpriset i litteratur.
Det här är litteratur som Horace Engdahl med akademiskt högmod aldrig ens skulle ta i med tång. Det är synd det. Trots att han sänkt hela den amerikanska författarkåren, tror jag han skulle gilla vad han fått läsa.
Jerry Lee Lewis har varit en del av mitt liv sedan barnsben. Han vrålade och skrek och hamrade på sitt piano som ingen annan klarat av, varken förr eller senare. Det märkliga är att han överlevt alla. För det ska ni veta att här är grabben som bränt allt som finns att bränna flera gånger om men överlevt.
Jag har sett honom live en gång. Han var en gammal man men vrålade ändå. En annan gång var jag väldigt nära att få komma hem till honom.
Jag satt på ett motell i Memphis, USA. På TV rullade lokalnyheterna. Plötsligt dök Jerry Lee Lewis upp. Inget märkligt då han bor utanför Memphis. Nej, det märkliga var att han veckan därpå bjöd hem alla som ville komma till sitt hus. Givetvis kostade det inträde men han själv skulle guida besökarna.
Vilken grej! Jerry Lee Lewis usla ekonomi är vida berömd. Han behövde nya friska stålar.
Veckan därpå var jag tyvärr i Nashville. Jag retar mig fortfarande över att jag missade att få komma hem till Jerry Lee Lewis.
Vi hade alltid kunnat vråla ”Great balls of fire” tillsammans och eldat upp en flygel.
Rocka loss och läs boken.

Mitt i finanskrisen- krig om fattiglappens miljoner!

Jag kände mig som tavlan med det gråtande barnet. Jag blev ledsen på riktigt, så här ligger det till.
På 1940-talet slog en fager yngling igenom på fotbollsplanen. Sture Mårtensson var en storväxt centerhalv som skördade stora framgångar i Malmö FF.
Under uppväxten i fattighusen på Kirseberg i Malmö lärde han sig vända ut och in på en ettöring. I MFF fick Sture plötsligt både en och två tior i matchpremie. Nu lärde han sig vända ut och in på en sedel.
Snart nog tog den civila karriären fart. Han avancerade från springpojke till VD för Solo-Kaffe som han till slut t o m ägde.
1953 tog han sina fotbollspengar och köpte en aktie i Volvo. Då lärde han sig att vända och vrida aktiestocken till strålande vinster.
Snart nog tog också hans stora konstintresse över. Sture Mårtensson blev så bra på att syna tavlor och statyer i sömmarna, att han snart användes som expert av de stora konsthusen i landet.
I början av 1990-talet var Sture Mårtensson plötsligt Lommas rikaste person. Det var då jag kom in i bilden som journalist. Denna smarta man öppnade de stängda dörrarna i den avskilt belägna gula tegelvillan för mig. Vi fick en väldigt bra kontakt.
Sture Mårtensson var en mjuk och hänsynsfull människa, nästan osynlig. Hans enda lyx i livet var ett bastubad i den vedeldade bastun på tomten.
Till slut tog åldern ut sin rätt. Sture Mårtensson avled 88 år gammal 2004. Hustrun är i dag på ett demensboende. Äktenskapet blev barnlöst.
Nu har det plötsligt blivit ett herrans liv. Släktingar kräver sin del av de 60 miljoner Sture Mårtensson lämnade efter sig. Trots att Sture skrev ett testamente att alla tillgångar skulle lämnas till Allmänna Arvsfonden, avlöser nu rättegångarna varandra.
Den gula tegelvillan är till salu för 2 425 000 kronor. Den säljs för god mans räkning.
Jag tog mig en titt på villan i dag. Den är tragiskt nog ett rivningsobjekt, fast den vildvuxna tomten på 3386 kvadratmeter borde räcka en stund.
Sture Mårtensson som lärt sig att vända och vrida på allt i livet, vände och vred aldrig på sin villa. Den fick ruttna åt helvetet i stället.
Sture Mårtensson som aldrig gjorde en fluga förnär under sin livstid, har fått ohyra i väggarna. När jag var på besök hängde där dyrbar konst för 10 miljoner kronor.
Det är ett sådant öde man kan fälla en tår över.