Ansökan om parkeringstillstånd för rörelsehindrade i Lomma kommun är ett helvete

 

Ingen glömmer helvetet med gamla tiders självdeklaration. Det var ett knep och knåp som kunde göra en snubbe galen. Nya tider kom med det digitala systemet. 

Numera lätt om en plätt. 

Kvar i helvetet sitter alla rörelsehindrade som ska söka parkeringstillstånd i Lomma kommun. Här kör vi den gamla valsen, med krav på en nytagen porträttbild hos fotografen. 

Hallå! 

Det är nog minst 15 år sedan den sista fotobutiken slog igen. Bli moderna Lomma kommun. 

Det är en förfärlig massa papper som måste fyllas i för söka tillståndet. 

”Hemskt. Det finns äldre rörelsehindrade som inte orkar med att söka för all röran. Så får det inte gå till,” säger en läkare till mig på Lomma Vårdcentral. Själv brottas hen med sjukintygen till dessa ansökningar. 

Säker går ingen. 

Även om det står att dina problem är bestående. 

Ändå riskerar du få nya högar med papper att fylla in. En totalt galen värld. 

Värre är det ändå för Lommabon, Gertrud, över 90 år fyllda. Hon fick parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Utan att ha sökt det alls. 

Dessutom har hon inget körkort. 

Galen värld, var det som sagt var. 

Det är hög tid, att det kommunala funktionshindersrådet vaknar. GodMorgon, säger vi väl då.

 

Så blev MFF-ikonen Krister Kristenssons bortgång en stor nyhet

 

Förr i tiden skickade Tidningarnas Telegrambyrå(TT) via teleprintrar nyheterna direkt in till redaktionerna. Nyheterna kunde också som idag komma som tips. Eller reportrarnas personliga kontaktnät. 

Det funkar fortfarande utmärkt. 

Nyheter kan också ta de mest förunderliga vägar in till en redaktion. Fast nyheten förr i tiden, presenterades inte för läsaren till papperstidningen förrän dagen efteråt. 

Under 2000-talet kom de sociala medierna. En nyhet åker ut på nätet i röda rappet. 

Det går fort. 

Därför är min nyhet om att MFF-legendaren, Krister Kristensson, avlidit ett lysande exempel på hur det kan gå till salighetens år 2023. 

Jag fick ett sms. 

Helt i tiden. 

Kollade med Kristers anhöriga om det stämde. Vilket det gjorde. Krister Kristensson dog i hemmet i lördags morse. Jag skrev texten.

Straxt före klockan 09.00 i söndags morse lade jag ut den tragiska nyheten på min blogg. Länkade också via Facebook. Sedan hände ingenting. 

Inget genomslag alls. 

Märkligt. 

Då skickade jag ut blogglänken till diverse stora tidningar. Då blev full fart. 

Sydsvenskan körde ut nyheten kl.09.49, MFF:s hemsida kl. 10.01, Expressen 10.19, Sydsvenskans Max Wimans krönika 10.28 och Aftonbladet kl. 10.37. 

Sedan följde alla andra med i en aldrig sinande ström. Sociala medier gick bananas. 

Andra tider. 

Modernare tider. 

Visst. 

Krister Kristensson frånfälle fick ett stort genomslag. Den som googlade fick hur mycket information som helst. Från noll till 100! 

Några exempel från gårdagen, här nedanför. 

Sydsvenskan, MFF:s hemsida, Expressen och så liten del av Google. 

Märkligt är SVT Sport:s njugga hantering. 

Andra sidan. 

Det var ingen f d stjärna i något Stockholmslag som avlidit.

 

MFF legendaren Krister Kristensson är död-så minns jag honom

 

Det är så här jag bäst minns Krister Kristensson. Vinnaren med sex SM-guld för klubben. Meste spelaren med 626 matcher i den ljusblåa tröjan. 

Jag minns honom också som Stålmannen. En stenhård centerhalv som smällde på utan pardon. 

Det var många allsvenska spelare som backade, när Krister kom farande med sin karakteristiska stil. Det var en fröjd skåda Krister på en fotbollsplan. 

Lämnade oförglömliga minnen. 

Sådana lirare görs inte längre. 

Det blev också 38 landskamper. Värvades från Malmöklubben Kick till Malmö FF 1963. Det firade vi tillsammans med dricka grogg på krogen Sturehof. 

Ett annat udda minne av Krister. 

I slutet av 1970-talet varvade han ner i Trelleborgs FF. Satt sedan i många år i MFF styrelse. Blev yngre dagar en framgångssaga, blev äldre dagar ett helvete. Det började våren 2019. 

Krister och hustrun Lilian semestrade i Sydafrika. Krister slog i en tå. 

Infektion. 

Kallbrand. 

Tån fick knipsas av hemma i Sverige.

En lång sjukhusresa med den förbannade infektion tog sin början. Ut och in och utmärkt hemsjukvård hemma i Höllviken. Den 5 maj 2020 amputerades halva ena benet. En lång rehab tog vid. 

Infektionen vägrade vika ner sig. På det njursten som opererades bort. 

Nu borde det räcka. 

Då åkte Krister på covid. 

Trots vaccinationssprutor. 

Blev några veckor på sjukhuset och så då cancer. Trots ett ständig krig mot sjukdomarna, fick Krister Kristensson ge upp i lördags morse. 

Han blev 80 år gammal. 

En av MFF:s största genom alla tider har gått bort. MFF-familjen har fått sorg. 

Men mitt minne av att vi växte upp tillsammans på Ellstorp i Malmö finns kvar för alltid. Krister Kristensson var en hyvens grabb.

Familjen önskar bli lämnad i fred.

 

Familjehemligheter: Familjen Rockbäck firar alltid Karl med chokladpudding

 

Det hör till saken att vi i familjen är sex personer som heter Karl eller Carl med C. 

Åldersspannet 14-76 år. 

Vi samlas under glada former och hurrar unisont för våra flickor. Tro inte dessa juveler glöms bort. 

Vi äter och dricker något gott i hemmets lugna vrå. Historier berättas. Många tokroliga minnen bubblar fram. Tro för allt i världen inte vi firar krigarkungen Karl XII. Nej, vi sex är karlar för vår egen hatt. 

Vi började med den här traditionen 1974. Vi hade fått vår första son Karl, så då blev det nenning(välling) på flaska för hans del. Sedan har det fortsatt. 

År efter år och familjen har växt. Plötsligt var vi hela sex män/gossar som döpts till K(C)arl. 

Det förekommer också att det delas ut presenter. Bara för det är så kul. 

Efterrätten alltid chokladpudding på gammelmormors vis. Alltså hemlagad. 

Vi brukar få göra två puddingar. 

En succé värd att frossa i, en sådan här dag. 

Grattis till oss själva.

Lite bubbel på det.

 

Paludans koranbränning: Inte ens Kalle Ankas böcker får hamna i bokbål

 

Den där dansken som satte fyr på koranen måste vara en fubick, för tala malmöitiska. 

Malmöpågen, Björn Ranelid, har gång efter annan betonat litteraturens omstörtande och livgivande kraft. Diktens ord bevarar sin glöd i askan efter likbränning och bokbål. Kan det sägas bättre? 

Vad tjänade nazisterna på sina bokbål av judisk litteratur under 1930-talet? 

Ingenting.

Enbart skam. 

Jag ser själv det skrivna ordet som heligt. Inte ens Kalle Ankas böcker får brännas. Det är en källa till glädje för miljontals barn jorden runt. 

En bibel på sitt vis. 

Samma värde sätter jag i den uppsjö av religiös litteratur som bjuds ut på marknaden. 

Allt har sitt värde. 

Var fjärde människa i världen är muslim. Över en och en halv miljard. För alla dessa är koranen en helig skrift. 

Klart som fan att de blir förbannade på Rasmus Paludans koranbränning. 

Fubbick, var ordet för dagen, stavas även med två b. 

Heja Kalle Anka! 

Tjoar jag från Lomma.

 

Memoarflik: Gossarna opererade nallebjörnen-vuxenvärlden blev galen

 

Mycket ska man då behöva höra talas om. Nu ska du få höra något som slår det mesta. 

De små(ca 3-4 år) glada gossarna blev kirurger på riktigt, men ändå inte. Opererade nallebjörnen med sax och kniv. Patienten dog, naturligtvis. 

Just i detta ögonblick kom vuxenvärlden inrusande i rummet. Gastade och skrek. 

”Vad gör ni? Har ni sönder Lennarts fina nallebjörn?” 

”Nallen hade ont i magen,” löd gossarnas förklaring. Det blev ett sagolikt liv. 

Kusin Lennart och jag förstod vi gjort något himla fel. Skäms nästan än i denna dag. 

De vuxna ojade sig både länge och väl. Snart nog hörde vi hur det pratades om tilltaget vid middagsbordet. 

Vuxenvärlden drack roligt vatten i små glas. Blev glada och sjöng om Sjöbloms dass och skrattade. (texten fortsätter efter bilden)

Gossarna växte upp. Ingen blev kirurg. Däremot musikaliska. Lennart popidol i Bawlers Inc. Halmstads svar på Rolling Stones. Jag med i ångradions SM i vissång. Sjöng om en hare som hoppade kråka. 

Ingen succé. 

Talade om barndomens operation av nallebjörnen. Drack roligt vatten i små glas. 

Blev på fiolen. 

Skrattade och sjöng om Sjöbloms dass. 

Vad fanns det då i nallens mage som skars upp? 

Jo, träull. 

Perfekt som isolering till hundgårdar. 

Tänk som en sorglustigt historia kan sluta. Mer än 70 år senare. PS. Vi har fortfarande kul tillsammans. Jag i Lomma. Lennart i Holm utanför Halmstad. Så det så. DS.

 

 

Memoarflik: Drömmen om bli riddare-pansarutrustad på äldreboendet i Lomma

 

Det var något speciellt med riddarna som fångade ett litet osnutet barn. Hästen kunde naturligtvis stöka till drömmarna, men ändå. De flesta av oss hade sina drömmar som barn. 

Vi gossar som växte upp under 1950-talet flydde in bland riddare, cowboys, indianer och en hel radda spännande yrken till. Mästerdetektiven Blomkvist inte minst. Fem-böckerna och så Tvillingdeckarna. Flickorna hade sina dockvagnar. 

Bra nog, tyckte vi tuffa riddare. (texten fortsätter efter bilden)

Riddarna fick naturligtvis svår konkurrens av filmstjärnekortet, Jeff Chandler, som apachehövding. 

Mitt i allt samman drömde jag i smyg om att bli ångloksförare. Snacka om tygla en stålhäst som pyste och rökte. Sedan hade vi drömmen som slog ut hela rasket. 

Det var att bli fotbollsstjärna i Malmö FF. 

Varje dag rustade vi ner för lira boll. Målet var att bli en ny Henry Thillberg. 

Det slutade som allt annat i drömmarnas förtrollande värld med ingenting. 

Bara någonting i ens fantasi. 

Jag undrar hur livet hade slutat om jag verkligen blivit riddare? Hade jag suttit där i ålderdomen på äldreboendet i min heltäckande pansarutrustning? 

Om inte annat hade det varit en syn för gudarna. Andra sidan verkar det som om det skulle behövas i Lommas äldreomsorg.

Trots allt stök i världen. 

Ha en trevlig dag. 

Lomma finns i alla fall kvar. 

Inte som dröm utan i verkligheten. 

Pling-Plong!

 

 

Lommas häftigaste tak på plats-Amfiteaterns tak vrider sig mot våren

 

Så är det då äntligen på plats. Det fantastiska taket över Amfiteatern i Lomma. En storslagen syn som också kommer fånga turistens sökande öga. 

Något liknande har sällan skådats. En unik plats för sommarens sköna nöjen. Det tog tid, men nu är det böljande taket på plats. Enligt en anekdot var det någon som glömde rita in ett tak över Amfiteaterns scen. 

Låter för bra för vara sant. 

Hur som helst slipper artisterna bli dyngsura vid en regnig sommar. 

Den smällen får publiken ta under bar himmel. 

I folkmun har skapelsen döps till fladdermusen. Ligger något i det, faktiskt. Förbaskat originellt är taket i vilket fall som helst. Kolla in bildsvepet här nedanför. 

Det ser ut som hela härligheten är på väg lyfta. Flyga ut över Öresund, för möta våren i Köpenhamn. 

Ack ja.

 

Konsumentyrsel i dyrtider: Isbitar som dödar groggen

 Två isbitar för 45 spänn kan få groggen haverera. Fler isbitar ändå och både du och groggen kapsejsar för evigt. Riktigt så illa är det ändå inte, men bra nära.  

Efter plöjt igenom Coops utbud i Lomma blir man lätt skakig. Det har blivit läskigt dyrt över hela linjen. Allt kött är numera lyxmat. Fisk, frukt, sötsaker, glass, mjölk, grönsaker, smör, ost, ägg, kaffe m m tuggar också den glupska inflationen i sig. Falukorven håller däremot stilen. 

Hur länge då? 

Nej, det är inte kul längre gå och handla. 

När jag svängde ner till frys och kylvarorna, fångade mitt ena öga in en reklamplansch som hängde ner från taket. 

Isbitar. 

Två för 45 kronor. 

Fattas bara detta också. 

När jag sedan läste noga(rekommenderar förstoringsglas), såg jag det rörde sig om 2000 gr påsen med isbitar. 

Groggen överlever. 

Det äger sin konst formulera slagkraftiga reklamskyltar. Såg tossigt ut, minst sagt. 

Det är inte lätt vara konsument i dessa tider. Jag tog min falukorv och körde hem till kaffetåren.

Lomma i grön vinterskrud

 

Ingen snöflinga så långt SMHI:s öga når. I alla fall är det så för Lomma kommuns del. 

Vi som bor här kan spela krocket, lira boll och golf på skarpt gröna gräsmattor. 

Januari ut. 

Det brukar följas upp på dessa breddgrader med ytterligare grönska. 

Snön lyser med sin frånvaro. 

Det är egentligen inget nytt. 

Så brukar vintrarna se ut i Lomma by the sea. 

På bilden här nedanför ser vi snöskyfflar som reades ut. Det var i januari 2012. 

Året innan hade vi en rekordvinter med mycket snö. Butikerna köpte på sig drivor med snöskyfflar. 

Året efter gick det som brukar. Ingen snö utan en grön vinter och rea på snöskyfflar. 

Fast man vet aldrig. 

Det KAN slå till i februari. 

Vem sa det? 

Jo, jag.

Så är jag också usel på och tippa.

Undrar just om skyfflarna står kvar fortfarande?

 

Lommarapport om Putins krig: Kan ingen stoppa barnamorden?

 

Bilden på de skräckslagna ukrainska barnen som sökt skydd mot Putins dödande bomber, plockade jag från nyhetswebbplatsen, Euractiv. 

Bilden på Putin mörkade jag. För skapa riktig dålig stämning. (som om det skulle behövas). 

Rubriken längst ner kommer från dagens Sydsvenskan. Sammantaget blev det en mycket stark och dyster bild från ett idiotiskt krig. 

Visst blir man förtvivlad och förbannad. Det gör ont på riktigt. Ryssland har även bombat barnsjukhus. Själv har Putin förklarat det med: 

”Jamen, det är krig.” 

Det värsta jag vet är barn som far illa. Man kan bli skogstokig för mindre. Någon måste stoppa barnamördandet på riktigt. Gud förbjude att galningen kommer undan med sitt illdåd. Kommer och tänka på Raj 11 år. 

Den indiska pojken som jag skrev om i går. Kompis Rolle tog upp plånboken. Betalade operation och sjukhusvistelse. Gav gossen ett nytt friskt liv med en spännande framtid. Det är så vi ska ta hand om våra barn. Det begriper alla normala människor. Andra sidan. 

Utrikesministern Sergey Lavrov påminner inte heller om en snäll jultomte. (hämtad från Cartoon Movement)

Var god skölj.

 

Rolles hjälteinsats gav pojken från New Delhi nytt friskt liv

 

Raj 11 år är glad idag. Det var rena rama slumpen bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, blev gossens räddande ängel. Vi tar det från början. 

För några år sedan landade Rolle på Indira Gandhi International Airport i New Delhi. Bokade ett billigt hotellrum i Indiens huvudstad. Uppdraget var få uppleva landets spännande kultur och miljöer. 

Bra nog så. 

Utanför terminalen vid Northern Access Road vinkade han in första bästa taxi. Det var så han mötte Nahtu, pappa till Raj. En rutinerad taxichaufför i en stad med trafikkaos och myllrande folkliv dygnet runt. Enligt en WHO-undersökning är luftförhållandena i New Delhi sämst av alla större städer i världen. 

Nathu och Rolle fann varandra. 

Så Nathu blev hans privata chaufför i några dagar. En dag hamnade de 18 mil bort och såg världsberömda Taj Mahal. Den muslimske stormogulen Shah Jahan lät bygga Taj Mahal till minne av sin favorithustru Mumtaz. Det tror jag varken Rolle eller Nathu brydde sig det minsta om. 

Hur som helst blev de båda vänner. Rolle bjöds hem och fick träffa familjen. Deras gosse Raj var sjuklig och led svårt. Ett allvarligt problem med magmunnen. 

I Indien får man allt betala operationer och sjukhusvistelser fullt ut själv. Dessa pengar fanns inte i familjen. 

Rolle kom hem till Sverige, men kunde inte släppa pojkens problem. Till slut bestämde han sig för rädda pojken. Han betalade för operationen m m, så nu är Raj helt frisk. Jag är inte förvånad. 

Det är så Rolle fungerar. 

Hans hjärta är stort. 

Jag blir alldeles varm av historien. 

På bilden här nedanför. 

Lyckliga syskon. 

Raj tillsammans med lillasyster Dolly 9 år. När han blir stor ska han bli antingen ingenjör eller racerförare.

Det var väl en vacker saga som dessutom är alldeles sann. I bland kan slumpen vara bra att ha.

 

Rolle i Indien: Slaktaren yxar till dagens middagsrätt-maffig kyckling

 

Frågan är om inte svenska hälsovårdsmyndigheter fått galna kosjukan vid anblicken av en indisk slaktare i aktion. Köttbutiken ett hål i väggen. 

Rolle beställer en kyckling. Slaktaren plockar fram en levande kyckling modell större. 

Pris 300 rupier, ca 38 svenska kronor. Mer än hälften mot i Sverige. Tillreder den som ni kan se på bilden här ovanför. Hårda bud. 

Långt borta från turisternas flotta restauranger. Det här är vardagen för indierna. 

Inget märkligt med det. Äkta indisk mat yxas till. (texten fortsätter efter bilderna)

Hemma hos familjen Nahtu tar mamma Reno hand om kycklingen, och skapar dagens middagsrätt, curry chicken med chapti, ett speciellt bröd. Chapati är ett ojäst, indiskt tunnbröd med tre ingredienser: attamjöl, vatten och salt. Brödet blir luftigt då det steks i olja.  

Rolle berättar: 

”Till maten dricker indierna vatten (på flaska, utgår jag från). Varje hushåll gör sin egen curry. Kycklingen och brödet smakade alldeles utmärkt.” 

Klarade sig Rolle då ifrån att få Delhi Belly? 

Magsjukan i Indien som 70 procent av turisterna i Goa åker på. Inga problem. 

I morse vandrade han ut och tittade på de heliga korna som vandrar omkring på gatorna i Rajasthan. 

Muuu! 

Säger vi i Lomma.

 

 

Här kommer en hälsning till Lomma från en Rickshaw i Indien-var god!

 

Jag vaknade i morse till en samling bilder från Pushkar som ligger i Rajasthan i nordvästra Indien. Det är bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan som tittar fram från en Rickshaw. Inte Tuk-tuk som det heter i Thailand. Han hälsar till alla Lommabor. 

Det är inte heller alla som får en sådan hälsning en vanlig söndagsmorgon. 

Rolle är makalös. 

Fyller 79 år i sommar, men får aldrig nog av äventyr. (texten fortsätter efter bilden)

Rolle bor hemma hos vännerna, den indiska familjen Nahtu. På bilden hustrun Reno i mitten, tillsammans med sin systrar. Rolle lever alltså på indiskt vis. 

Äter mamma Renos mat och blir aldrig magsjuk som de flesta andra Indienresenärer. Bara det borde vara ett äventyr i sig själv. (texten fortsätter efter bilden)

Barnen, Raj och Dolly, fick var sitt par headset av Rolle. Ni ska veta att det är ytterst ovanlig i Indien, att barn har egna hörlurar. 

Stort värre. 

Succé. 

Raj och Dolly lever numera med klenoderna på hela dagarna. Rolle träffade pappa Nathu för några år sedan av en ren slump. Rolle hade landat i New Delhi. Tog en taxi till ett billigt hotell. Det var Nathu som körde taxin. 

På den vägen är det. 

Numera driver Nathu en coffee shop i Pushkar. Livet kan vara tufft i Indien. 

Tack Rolle för du delar med dig. 

Imponerad är jag och många Lommabor. 

Tala om äventyr. 

Jag lovar. 

Det kommer mera.

 

 

 

Lomma minns: Elvis Presley döpte flygplanet efter dottern som nyligen avled

 

Lisa Marie Presley, 54 år, avled efter en hjärtinfarkt. En hel värld är i sorg. Låter kanske egendomligt, men är faktiskt sant. Kommer tänka på mitt besök på Graceland, Memphis, Tennessee. 

Elvis hem. 

Numera många gånger större än Kiviks marknad. Fans från hela världen flockas i stora skaror. Miljontals krimskrams produkter säljs av Elvis Presley Enterprises, Inc. Bolaget har ett marknadsvärde av ca fem miljarder trötta svenska kronor. Köpte själv på mig lite trams, bland annat Elvis körkort. Jag klev även på i Elvis Presleys hem. 

Stannade till i det berömda djungelrummet. Man kunde få mardrömmar för mindre. Stod också storögd och stirrade på flygplanet på andra sidan Elvis Presley Boulevard. En Convair 880. 

Inget litet sportplan precis. 

Kunde på sin tid flyga svenska charterturister till Mallorca. Elvis fick betala 2 miljoner för planet. Kungen av rock`n`roll spenderade ytterligare 2,4 miljoner på att inreda planet: lyxigt sovrum, konferensrum, toalett med handfatet i guld, med mera. Elvis älskade sin dotter. 

Döpte planet till Lisa Marie. Vår första son fick en liten fotboll, när han kom till världen. Vi fäder kan bli knäppa när första barnet dyker upp. 

Där hade jag och Elvis något gemensamt. 

Men ett flygplan? 

Numera lär planet vara sålt. 

Oklara uppgifter om det. 

På bilden här nedanför står hustrun som en annan Priscilla Presley i fronten framför flygplanet. Ett skönt minne som förgyller vardagen hemma i Lomma. 

Vila i frid, Lisa Marie.

 

Kvinna hittades mördad-liket önskade mig lycka till

 

När man rotar i en människas liv, kan man finna både det ena och det andra. Själv har jag ett digert register bakom mig. Ett fåtal händelser har jag förvandlat till blogginlägg. 

Då slår det mig. 

Skulle man kunna använda poppis ordet återbruk i min värld? Ta ett av mina 5518 blogginlägg. Fräscha upp det. Vända på steken, så att säga. 

Återvinna det. 

Återbruk är ordet. 

Jag fastnade för ett blogginlägg från den 5 februari 2010. Det handlade om den svenska skräckfilmen, Svarta Damen. Tid att lyfta fram liket av en kvinna som hittades i Tämnarån, Strömsbergs Bruk, i norra Uppland. (texten fortsätter efter bilden)

Året 1957. Jag var 10 år och följde inspelningarna på plats. Såg på när skådespelerskan, Catherine Berg, 23 år, sminkades till lik. Sedan kröp fröken Berg som lik, alltså, ner bland de ruttnande pråmarna i det sumpiga åvattnet. Otroligt spännande för en liten gosse. Fäste sig för alltid i mitt minne. 

Scenen fick dessutom tas om flera gånger. Liket frös som attan. Fick viras in i både filt och täcke mellan tagningarna. Annars ingen större rollprestation, men ändå. 

Efteråt skrev liket(förlåt) med blåfrusna läppar sin autograf till mig. 

Önskade mig lycka till. 

Kunde jag nog behöva efter den makabra upplevelsen. Fast hon tänkte nog mest på sig själv. 

En omtumlande upplevelse var det i alla fall. Både för mig och skådespelerskan, Catherine Berg, som dog på riktigt 2001. Återbruk var ordet. 

Det funkade.

Även från Lomma salighetens år 2023.

Ha en trevlig dag.

 

 

Ja, det är våren! Årets första vårbild-snödroppen tittar fram i Alnarp

 

Givetvis är det vår cyklande fantom, Brita Backgärde, som bjuder på första bilden av våren. En blyg viol och förvånad snödroppsplanta tittar fram invid buxbomshäcken i Alnarp. ”Utstrålar hoppet om ljusare tider, både här och där,” som Brita själv skriver på Facebook. 

Första bilden av våren. 

Det är sådant som värmer extra i dessa tider, när tomten är ett minne bott. Fast 113 mil från Lomma är läget helt annorlunda. Vi reser till Örnsköldsvik. (texten fortsätter efter bilden)

Har vi barmark med Britas snödroppar som tittar fram, kan du drunkna i snömängderna i Hattsjöbäcken i Örnsköldsviks kommun. 

Mest i Sverige enligt SMHI med 111 cm. 

Otroliga mängder med snö. 

Då får vi väl skryta med Lomma kommun. 

Minst i Sverige. 

Ingen snö alls. 

I stället våren som tittar fram. 

Tack för den storyn, Brita Backgärde. 

Bli gärna avundsjuka i Hattsjöbäcken. 

Skotta på!

 

 

Memoarflik: När jag mötte Silvia-på Lomma Vårdcentral

 

Mycket ska en stackars människa vara med om. Ta det här med drottning Silvia och doktor Silvia på Lomma Vårdcentral. Man kan se dubbelt för mindre. 

För 33 år sedan lyckades jag få en exklusiv intervju med drottning Silvia. Jag bjöds in till ett möte på kungliga slottet, för en timmes intervju. 

Togs emot och hälsades välkommen av en förtjusande Silvia. Drottning bjöd mig på te och småkakor. En skön samvaro som blev mer ett samtal än en intervju. 

Helt fantastiskt. 

Ljuvligt minne idag.

Vilken kvinna kungen fått med hem till det kungliga gemaket. (texten fortsätter efter bilden)

Drottning Silvia öppnade upp sig helt. Berättade saker och ting som hon aldrig tidigare sagt något om. 

Drottning Silvia tyckte vi kunde förlänga vårt möte. Den avtalade timmen blev till två timmars mys. 

Givetvis slogs artikeln upp stort i tidningen. Flera sidor med njutbar läsning (hrm). 

Jag levererade ett s k scoop. 

Det var det här jag berättade om när jag i morse mötte Silvia, doktorn på Lomma Vårdcentral. 

Hon blev alldeles tagen. 

Vårdcentralens Silvias pappa stort fan av drottning Silvia, därför döptes doktor Silvia till just Silvia. 

Hur det gick med min havererade vänstra arm? Remiss till röntgen. 

För snart två år sedan fick drottningen sin högra arm gipsad. Vi ligger i fas med varandra. 

Det gäller få ihop slutet. 

Tack för mig.

Ha en bra dag.