Memoarflik: Drömmen om bli riddare-pansarutrustad på äldreboendet i Lomma

 

Det var något speciellt med riddarna som fångade ett litet osnutet barn. Hästen kunde naturligtvis stöka till drömmarna, men ändå. De flesta av oss hade sina drömmar som barn. 

Vi gossar som växte upp under 1950-talet flydde in bland riddare, cowboys, indianer och en hel radda spännande yrken till. Mästerdetektiven Blomkvist inte minst. Fem-böckerna och så Tvillingdeckarna. Flickorna hade sina dockvagnar. 

Bra nog, tyckte vi tuffa riddare. (texten fortsätter efter bilden)

Riddarna fick naturligtvis svår konkurrens av filmstjärnekortet, Jeff Chandler, som apachehövding. 

Mitt i allt samman drömde jag i smyg om att bli ångloksförare. Snacka om tygla en stålhäst som pyste och rökte. Sedan hade vi drömmen som slog ut hela rasket. 

Det var att bli fotbollsstjärna i Malmö FF. 

Varje dag rustade vi ner för lira boll. Målet var att bli en ny Henry Thillberg. 

Det slutade som allt annat i drömmarnas förtrollande värld med ingenting. 

Bara någonting i ens fantasi. 

Jag undrar hur livet hade slutat om jag verkligen blivit riddare? Hade jag suttit där i ålderdomen på äldreboendet i min heltäckande pansarutrustning? 

Om inte annat hade det varit en syn för gudarna. Andra sidan verkar det som om det skulle behövas i Lommas äldreomsorg.

Trots allt stök i världen. 

Ha en trevlig dag. 

Lomma finns i alla fall kvar. 

Inte som dröm utan i verkligheten. 

Pling-Plong!

 

 

Kvar i sängen: Drömmar om MFF-GULD!

 

Så är det faktiskt. 

Så blev det också. 

När MFF säkrat sitt allsvenska guld blev natten en resa ner i guldgruvan. 

Bäst genom alla tider med 22 SM-guld. 

Jag har upplevt 17 guld som jag minns (1965 till 2021). De fem första mellan 1944-1953 är minnet blankt. 

Jag var för liten. Körde runt med småbilar i sandlådan. Inte ens född 1944. 

Guldlaget kallades det för. 

Legendariskt. 

Rekord 1950 med 20 segrar och två kryss. 

Senare i livet träffade jag flera av dessa spelare. Då äldre luttrade män med riklig minnesbank. Malmöbor med stora krav på MFF. 

Det kändes alltid mäktigt. 

Från 1955 och framåt, har jag sett alla spelarna. Vissa lärde jag känna mera privat. 

Krister Kristensson och jag delar ett irriterande minne som aldrig kan lämna oss. 

1964 vann Djurgården det allsvenskt guld på grund av en felaktig dömd straffspark i sista omgången mot IFK Göteborg. Snuvade MFF och Krister på guldet. 

Vi talar om det än idag, 57 år senare. 

Krister Kristensson är mesta mästaren i MFF med sju SM-guld-fel, se Fotnot här nedanför. 

Erdal Rakip tog igår hem sitt sjätte SM-guld. Endast 25 år gammal. 

Tid finns. 

Jag får ringa Krister och fråga om han känner flåset i nacken. Irriterande är också den idiotiska omläggningen till slutspel under 1980-talet. 

MFF vann allsvenskan fem år(1985-1989) på raken. Vilket är rekord, men fick endast två SM-guld. 

Egentligen borde gårdagens guld vara nummer 26, så det så. Bara så ni vet. 

Festmåltid på det.

Korv med mos.

Fotbollsmat.

Och beer i muggarna.

FOTNOT: Historien skriver fel om Krister Kristensson. Även så Wikipedia. Jag ringer Krister. "Jag tog 6 SM-guld. 1965 fick jag ingen medalj. På den tiden delades enbart 11 medaljer ut till laget. Det krävdes man spelat 11 matcher. Tyvärr spelade jag endast 10. Skador ställde till det. Rakip har kvitterat," rättar KristerKrsitensson historieböckerna.

 

Drömmar om resor-från solresa till gräva i Armenien

Så här års brukar jag drömma om resor. 
Förr slutade det alltid med att en resa bokades. 
I unga dagar var det håll-i-gång i solen som gällde. 
På översta bilden på löpsedeln har vi full rulle under Siciliens sköna parasoller. På äldre dagar gärna en spännande utgrävning i Armenien. 
En gång i tiden var charter till solen den stora grejen. Sedan blev det inne köpa hus i Spanien, Grekland, Thailand och idag Portugal. 
Charter i dess form vi lärt oss älska med sol, mat, sprit och hög stämning med pussar på nattkröken. 
Numera ett minne blott. 
Svenskarna söker sig också till mer spännande äventyr: Spanska inbördeskriget, Israel med militärhistoriker Marco Smedberg, Jordanien med arkeolog Richard Holmgren, gräv i Armenien. Populär arkeologi. För 12 dagars grävande och resande får du betala 29 490 kr. Det låter allt något det. 
Det finns säkert sprit och nattpussar i Armenien också. 
Roligare än vad jag och min hustru hade på Sicilien 1973, kommer vi aldrig att få i Armeniens uråldriga berg. 
Nä, jag skiter i det här. 
Om jag i stället skulle drömma om tomten en liten stund?

Nostalgi XL: Rekordmagasinet och Jönköping Södras ”Timpa”

Ni som följer bloggen kan knappast undgått min förtjusning av Rekordmagasinet modell ä som i äldre. 
I dag spelar MFF-Jönköping Södra IF. Vad passar då bättre än plocka fram Rekordmagasinet från 1949 med Södras dåtida storstjärna, ”Timpa” Simonsson (1919-1992). Han har bruk i skorna som det står på tidningens paradsida. 
”Timpa” var faktiskt murare, men hade löd i dojan eller murbruk som sagt var. Nostalgi XL stämmer. 
”Timpa” hade nr 51 i skostorlek. 
Inget att leka med när ”Timpa” lossade kanonen så murbruket skvätte. 
Fast den 26 maj 1949 hade ”Timpa” tydligen glömt allt murbruk hemma i Jönköping. På klassisk fotbollsmark i Malmö, Idrottsplatsen, ett inkast från Malmö Stadsteater, slog MFF Södra med 12-0. 
Rekord än i denna dag. 
I dag vill vi gärna se en repris på den MFF-bragden. ”Di Blåe” måste tvätta bort allt elände efter kraschen mot FK Vardar. Vad vore lämpligare än ge oss alla stukade supportrar en repris från 1949. För snart 70-år sedan. 
Drömma kan man alltid.

När jag intervjuade Zlatan i Lomma

Jag vaknade upp klockan tio minuter över fem i morse. Förstod inte riktigt att jag låg i min säng. Var fortfarande kvar i drömmen: mötet med Zlatan på Mårtenssons Livs, ICA-butiken i Lomma. 
Jag var dyblöt av svett som efter ett hårt träningspass. Övermåttan lycklig på riktigt. Jag av alla små människor hade fått en intervju med den Store som Mats Olsson i Expressen kallar Zlatan för. 
Totalt ofattbart. 
En gnista inombords lyste upp rummets mörker. Vilket blogginlägg jag skulle skriva. Jag borde ögonblickligen berätta om mitt unika möte i natt för hustrun: mötet med Zlatan på Mårtenssons Livs, ICA-butiken i Lomma. 
Hustrun ligger på höger sida om mig. Jag hör tydligt hennes tunga andning. Hon sover djupt. Själv började jag vakna upp som om jag sov fortfarande. Det känns som jag fortfarande är kvar i mötet. 
Exakt. Kan ta på det.
Trots vakenheten. 
Glädjen. 
Nästan överlycklig. 
Sakta går det upp för mig. 
Tankar.
I have a dream.
Hur kunde vårt möte bara vara en dröm? 
Allting var på riktigt? 
Det gick att ta drömmen med ut i rummets morgonmörker. Ni förstår. 
Besvikelsen. 
I stället för somna om, trevade jag mig upp i morgonens sega nattmörker som inte släpper förrän klockan 08.32, denna dag. 
Jag hade bestämt mig för att omedelbart skriva ner mitt möte med Zlatan Ibrahimovic hos Mårtensssons Livs, ICA-butiken i Lomma. 
”Det var så här. Jag strosade runt i butiken för ströhandla. Inget märkvärdigt alls. Plötsligt dyker handlaren Lars upp bland montrarna. Han ler mot mig och berättar att Zlatan varit inne och köpt en påse med frallor. Grejen är den, att Zlatan efter betalat för bullarna glömde kvar påsen vid kassan. Nu undrade handlaren om jag kunde kontakta Zlatan och berätta om de kvarglömda bullarna. Jag svarade att det blir svårt. 
Zlatan är inte den man kan ringa upp på mobilen hur som helst. 
Nämligen inte alls. 
Här känns plötsligt drömmen förvirrande. 
Plötsligt dyker den Store upp i butiken med sitt berömda breda leende. Jag står nu med bullpåsen i min hand. Räcker Zlatan påsen: det var den du gömde. Tack, får jag till svar och så skrattar vi gott. 
Tänk vad några kvarglömda frallor kan lätta upp stämningen? 
Jag presenterar mig. Mina frågor börjar hagla över den Store. Mobilkameran knäpper bilder. Det handlar mycket om söndagens match mot Crystal Palace. Zlatan avgör i 88:de minuten. Ser Progba få bollen. Zlatan rycker åt sig en lucka till vänster. Progba slår en smörpassning. Crystel Palace försvarare är som stenstoder. Så snabb Zlatan är, hinner jag tänka, innan Zlatan från ett omöjligt läge skjuter förbi den utrusande målvakten som skurit av minsta skottvinkel. Bollen i mål. 
Nästa drömsekvens. 
Jag har följt med Zlatan ner till Höje å. Våran egen Mississippiflod. Zlatan har kommit till Lomma med en liten båt modell eka. Nu drar han loss den. Vinkar åt mig. Simmar (?) en bit ut i Höje å, samtidigt som han skjuter på båten. Kliver dyblöt ombord. Vi vinkar åt varandra. Jag har allt dokumenterat i bilder. Skyndar mig hem. Lycklig som en tupp. 
Grannfrun, Boel, jobbar på Securitas. Nu sitter hon på ett fik. Bevakar två banditer. Jag skryter lite om mitt möte med Zlatan.” 
Det är ungefär här som jag vaknar upp från drömmen. Dyblöt som jag simmat i Höje å. Det var allt tur jag gick upp och skrev ner den. Drömmar glöms bort lika fort som ett knäpp med fingrarna. 
Det är nästan på jag fortfarande tror på att mitt möte med Zlatan är sant. 
Drömmar bygger luftslott. 
Jag väckte aldrig hustrun.

Lommabornas dröm i april-jordgubbar!

Något förvånad kan jag avslöja den stora drömmen inför sommaren. Detta alltså redan i början av april. 
Aldrig tidigare har jag vid denna årstiden, haft så många sökningar till inlägget om jordgubbar på bloggen. Anstormningen till inlägget som jag lade ut på bloggen den 2 juli 2015 är förtjusande. 
Det är naturligtvis inte enbart Lommabor som längtar till sommarens svenska jordgubbar. Nej, besökarna kommer från i stort sett hela Sverige. 
Därför kan jag redan nu avslöja den stora drömmen som många går och bär på: 
jordgubbar. 
Ett märkligt fenomen. Fast kanske inte ändå.
Själv drömmer jag om att MFF ska slå Jönköping Södra i kväll onsdag. För inte tala om Zlatan. PSG möter Manchester City i kvartsfinalen i Champion League. 
Nåväl, även jag kan alltid stoppa in en och annan jordgubbe i mina drömmer. 
Om MFF och Zlatan vinner. 
Gubbe på er.

Mammas kakburk

Visst minns vi den här söta kakburken. De flesta som är födda under 1940-talet har säkert sett den under sin uppväxt. De flesta hem ägde en sådan här plåtburk. Motiven kunde skifta.
När jag var kakmonster som barn, fylldes plåtburken med havrekakor, schackrutor, drömmar mfl hembakade kakor. För på den tiden bakade man sina kakor hemma i köket. 
Köpekakor existerade inte. 
Dessa köpekakor är dessutom smakmässigt en förflackning av en riktigt god hembakad kaka. Usch!

På min kakburk har locket fått sig en rejäl omgång. Mammas hårda tvagning, har satt sina spår. 
Därmed är min PÅELS kakburk inte ens värt ett rött öre på samlarmarknaden. För i dag samlar folk på dessa kakburkar. Men då får det inte finnas en fläck på den färglada plåten. Min kakburk är alltså stendöd. 
Det blir soptippen. 
Innanmätets nakna skamfilade plåt luktar också av en tid som flytt. 
Fast en sak återstår att utreda: firmanamnet PÅELS. 
Var tillverkades dessa kakburkar? 
Fanns PÅELS i Göteborg? 
Jag vet inte. Vet du? 
En sak till. 
Vill du ha kakburken? 
Kom då hem till mig och hämta den. 
Du får den gratis.