skip to main |
skip to sidebar
Så var det då klart.
Malmö FF får möta Genk från Belgien, Sarpsborg, Norge och turkiska Besiktas. Rena rama drömlottningen för MFF.
Inga lag som skrämmer som Chelsea, Milan eller ett ryskt lag lång borta som Krasnador. Det jag genast kommer tänka på är match i matchen.
Den mellan Markus Rosenberg och försvarsklippan, Pepe, som kom till Istanbulklubben förra året efter tio år i Real Madrid. Räkna med att det blir Pepes roll ta hand om Rosenberg när lagen möts.
Två stenhårda spelare.
Det kommer att smälla som två expresslok när de drabbar samman, var så säker på det. Visst, Markus Rosenberg kan hela registret av fulspel i internationella matcher. Frågan är bara om han inte har sin överman i Pepe.
Han äger nämligen sitt eget fulspel som ger rött kort lite då och då. Sedan är han en skådespelare av rang.
Ingen kan ”dö” så till den milda grad på en fotbollsplan som Pepe, med brasilianskt ursprung, om det nu har med saken att göra. Hur som helst kommer Malmöpubliken få uppleva skådisen inför öppen ridå.
Mackan är säkert varnad. Blir inte förvånad om han har ett ess i bakfickan.
Läs bara här nedanför vad Lars Lagerbäck sagt om Pepes skådespelarkonster.
Snacka om en match i matchen.
Det var aldrig meningen att vår 49-åriga bröllopsdag skulle väcka en sådan uppståndelse på Facebook.
Det började med, att jag ”smög” in gårdagens bröllopsdag mellan mig och Anna-Lena i slutet på blogginlägget om ett nytt trist hjärtflimmer.
Fick räcka så.
Några registrerade det.
Precis vad vi tänkt oss.
Det är först nästa år, när vi två tar hem guldet som det stora jublet ska bryta loss. Torsdagen går mot kvällen.
Då lägger vår svärdotter, Maria, ut en bild på Facebook av oss två, tagen i somras. Gratulerar oss på bröllopsdagen.
PANG!
Sa det.
Vilket genomslag.
Vänner från när och fjärran forsade in i gratulationskören. Även vänners vänner och många, många andra.
Värmen från alla kramade oss till lyckans topp.
Där satt vi och gapade av pur förvåning.
Det var verkligen en kupp av Maria som hon har all heder av.
Den gick verkligen hem.
Inte nog med det.
På kvällen satt vi lätt rusiga av lycka och såg vårt lag, MFF, fullständigt spela skjortan av danska Midtjylland.
Vinst med 2-0 och spel i Europa League. Vilket i sin tur kan ge klubben 50 miljoner eller mer. Något mindre också. Fast inte mycket mindre.
Tala om bröllopspresent.
Nej, det kunde inte bli för mycket.
På Facebook fortsatte gratulationerna strömma in. Kan inte undanhålla er Bodillan från Lomma och hennes bildkollage.
Bodillan har vackert ramat in Marias bild, tulpaner och presentförpackningar med 50 miljoner (?).
Oslagbart.
Låt hjärtat va me...
FOTNOT. Bilden på löpet är från vår bröllopsmiddag. Jo, vi sjunger på riktigt.
Bilden här ovanför är från i morse. Jag har kört rakt in till receptionen på Vårdcentralen i Lomma.
Orsaken inget att leka med.
Tämligen allvarligt.
För tala klarspråk.
Jag misstänker jag åkt på ännu ett flimmer av mina otaliga hjärtflimmer. Trött som en hel karolinermarsch. Farlig yrsel efter någon meters gång.
Det var väl inte så jag tänkt mig dagen.
Toppad med firande av vår 49-åriga bröllopsdag (aluminiumbröllop) och allt. Jag som också tänkt skriva om vad våra partier vill göra med Region Skåne i framtiden.
Förhoppningsvis en intressant valanalys.
Så blev det inte.
Kollade blodtrycket och pulsen när jag vaknade. Det var rena rama Hawaii-hockeyn. Ringde Vårdcentralen och satte upp mig på deras återuppringningslista.
Snart kontakt.
”Kom ner så sköterskan får ta ett EKG på dig.”
Därför bilden på löpsedeln med min el-skoter.
Hjärtflimret bekräftades. Min hjärtläkare i Lund kommer kopplas in. Fast jag är under tuff medicinering sedan 14 år tillbaka, så det ska säkert lösa sig till det bästa.
I stället får vi njuta av en gammal risig diabild av oss två ungdomar. Bilden från sommaren 1969 i Strömstad.
Tänk vilken het kärlek.
Underbart minne.
Om ett år firar vi guldbröllop.
Då ska jag fan i mig inte ha något hjärtflimmer.
Det blir ingen tandvårdsreform. S-politikerna i Skåne har motionerat om att tandvård ska ingå i sjukförsäkringen. Med andra ord lika billig gå till tandläkaren som till doktorn. Det hade kunnat bli en rejäl ”game changer”.
En bomb i valrörelsen till en kostnad av ca 30 miljarder. Jämförelsevis kan nämnas att försvaret kostar oss skattebetalare årligen lite över 40 miljarder.
I stället för en bomb som vänt valrörelsen till socialdemokraternas fördel, blev det en kinapuff kallad Familjeveckan för runt 6 miljarder kronor.
”Skåne (s) har fört fram önskemål om en tandvårdsreform som troligen ligger runt 30 miljarder. Men familjeveckan är inte utbytbar då den beräknas kosta runt 6 miljarder.
Vi fortsätter kampen för att tandvård ska jämställas med sjukvård,” säger Lommas oppositionsråd, Lisa Bäck (s) till mig.
Med andra ord.
Upp till kamp, för en sådan självklar reform.
Självklart ska det ska kosta lika mycket gå till tandläkaren som ett besök till Vårdcentralen kostar.
För min egen del är det obegripligt, att inte våra tänder räknas till kroppens vedermödor.
Heja, Lisa Bäck!
Ge inte upp kampen om våra tänder.
Efter valet den 9 september, står vi där med lång näsa. De flesta vallöften som sköljt över oss under valrörelsen, försvinner i tomma intet.
Ärligheten krackelerar alltid i en valrörelse.
Toppen-så här långt-tar socialdemokraterna hem. De känner tydligt, att de tappat fotfästet bland väljarkåren.
Sverigedemokraterna är en svår och irriterande skugga.
Partiledaren, Stefan Löfven, är svajig i debatterna. Han kör sin hemkokta retorik som blir vattnig likt en kokt med bröd. Därför öser han ut miljarderna över svenska folket.
Det går inte en dag, utan nya miljardsatsningar pytsas ut från allsköns debattrundor, talarstolar eller intervjuer. Socialdemokraterna har tydligen ett eget bankvalv som är fyllt till bredden med kulor.
Finansminister, Magdalena Andersson, har plötsligt fått en tung central roll i kampen om väljarna. Stefan Löfven måste ha uppbackning, annars går det rakt åt helvetet. Magdalena får bli ett extra kraftkorn.
Igår-måndag-slog hon på trumman med en satsning på tre miljarder kronor för korta vårdköerna. Herre min Gud, varför har inget gjorts åt dessa evinnerliga vårdköer de senaste fyra åren?
Brasklapp.
Först ska en generalplan upprättas.
Tänkte väl det. Det finns alltid en hake.
Den där generalplanen kunde upprättats redan under Göran Perssons tid eller av Alliansregeringen. Då hade problemet med vårdköerna varit ur världen.
Jaså, inte det.
Nej, ärligheten krackelerar i valrörelsen.
De andra partierna är inte mycket bättre.
De valsar också omkring med miljardsatsningar.
Och poliser.
Det här landet hade haft 100 000-tals poliser om alla valpoliser blivit polisens poliser. Sammanlagt, alltså, under 2000-talets valrörelser.
Ärlighet förvandlas till valfläsk.
En något udda kombination.
Vilket fall som helst, så är snart det kokta fläsket stekt.
Tillägg:
Under tisdagens eftermiddagen, presenterade Socialdemokraterna sitt valmanifest. Socialdemokraterna föreslår en extra veckas ledighet för föräldrar. Förslaget kallas för familjevecka.
Reformen kostar 5,4 miljarder att genomföra.
Vid sin sida när förslaget offentliggjordes, hade givetvis Stefan Löfven sitt eget vallok, finansminister Magdalena Andersson. Alltså ytterligare miljarder ska spenderas.
Jo, sossarna har säkert ett eget bankvalv med Joakim von Anka som chef.
Jag måste medge, att jag är uppskruvad efter MFF i går-söndag-utklassade Sirius med 5-0. Det hör inte till vanligheterna.
Första halvlek en sorglig historia (0-0).
I andra halvlek byttes ikonen, Markus Rosenberg, in och frälste, laget, publiken, mig och inte minst fotografen Pierre Mens.
Alltid denna kanonfotograf.
Människan är helt unik.
Han har bevakat MFF och vad fan som helst sedan Hedenhös. Pierres bildskatt är unik. Ingen kan fånga matchbilder som denna mästare. Jag kan sitta och stirra på bilderna hur länge som helst.
Bilderna fångar in betraktaren i ett nätverk av pixlar som Leonardo da Vincis penseldrag. När Leonardo flyttade bergen bort i fjärran, drog han i det närmaste en osynlig blå färg över bergen.
Vips-så var bergen kilometer/mil bort i fjärran.
Pierre Mens är kamerans Leonardo da Vinci, sanna mina ord.
I våras fick han Malmö stads kulturpris för sina gärningar. För min del hade han kunnat fått ett helt museum med sin unika bildskatt.
Vem mer än Pierre Mens, skulle bättre kunna rangordna de tre bästa MFF-legenderna genom alla tider?
Inte helt lätt.
Jo, för Pierre Mens.
Han skickade mig fyra.
Zlatan, Rosenberg och Bosse Larsson med...Ricky Bruch?!
Den bilden är en pärla.
Tack, Pierre.
I en demokrati är det så fiffigt ordnat, att det som medborgarna inte ska få reda på, begraver myndigheterna i diverse arkiv.
Så djupt in som möjligt.
Hemligstämplat.
I bästa fall kan vissa heta/glödheta ärenden bli offentliga för allmänheten först efter 50-100 år.
Till vad nytta? Då är vi väldigt många som lämnat detta jordiska liv.
Mer än 60 år efter andra världskriget tog slut, fick vi som exempel veta att landsfadern, Tage Erlander, under kriget var chef för 14 hemliga koncentrationsläger.
I Sverige.
Något som redan städats under mattan.
Efter andra världskriget sänkte sig en tystnad över Sverige som jag upplevde som barn. Ingen talade om nazisternas illdåd.
När jag frågade vuxenvärlden, fick jag standardsvaret:
”Sånt pratar vi inte om”.
I stället var det fritt fram, till och med hylla en sådan blodig jävel som Stalin. Kommunismen hade och har en väldigt hög röst i Sverige. Den har verkligen inte tystnad mitt i allt annat som tystnat.
När jag som vuxen blev journalist, åkte jag på munkavle av en feg redaktionsledning. Detta är så många år sedan, att det då fortfarande rådde näst intill total tystnad om nazisternas förskräckliga illdåd.
Nu skulle Sveriges Hitler, paret Oredsson, hålla ett av sin första-om inte första-hemliga nazistiska möte med likasinnade på Orust, Bohuslän. Tyska nazister från andra världskriget var också inbjudna.
Jag snokade reda på var-när-hur.
Inte helt lätt alls.
Dessutom farligt.
Självklart något som borde bevakas. En jättenyhet på sin tid. Dessutom var jag garanterad ensam om nyheten.
Då fick jag reda på av redaktionsledningen, ”att sådant skriver vi inte om”. Tystnad beställdes. Jag åkte på munkavle.
Det retar mig än i denna dag.
Sitter som berg i mitt huvud.
Hur hade det inte kunnat sett ut, om jag fått avslöja nazisterna intåg på allvar i Sverige för snart 50 år sedan?
På den frågan finns inget svar.
Vi kan bara gissa.
Det här är Taher och Mangal, 18 år gamla. De kom till Sverige för tre år sedan som ensamkommande barn från Afghanistan.
Numera ingår de i den grupp av ensamkommande som placerats i Lomma. Taher har fått uppehållstillstånd, medan Mangal går i väntans tider.
När jag under gårdagens eftermiddag såg, att några satte upp ett tält på Strandängarna i Lomma. Alltså samma plats där Dansveckorna brusade fram för en tid sedan, väcktes min nyfikenhet.
El-skotern tvärnitade.
Först var de avvaktande.
Sedan lossnade det.
Det märkliga var, att jag kände igen båda till utseendet.
Mycket riktigt.
De har under sommaren jobbat som kyrkogårdsarbetare uppe vid kyrkan.
”Då är det ni som krattat så fint på min mammas grav, ” sa jag som den mest naturliga öppningsrepliken i världen.
Det som överraskade mig mest, var att de pratade en alldeles utmärkt svenska. Taher och Mangal de första ensamkommande jag skamligt nog har träffat.
De var ivriga.
Ville skaffa sig ett liv i Sverige.
Beredda jobba stenhårt för en lyckad framtid.
Båda på god väg.
Tränade brottning med Lommas klassiska brottarklubb, BK Envig. Inte alls konstigt i mina öron.
Kraftsporterna är en stor sak i de centralasiatiska länderna.
Tältet restes för kvällens fest. Deras kompis Ahad, hade fått uppehållstillstånd. Något som måste firas.
På Afghanskt vis.
Med mattor utlagda som golv i tältet.
Min känsla helt spontant efter vårt möte: det här är två ynglingar som kommer skaffa sig ett bra liv i Sverige. Ivern minst lika stor som när Karl-Oskar kom till Amerika i Mobergs utvandrarserie.
Hoppas festen blev lyckad.
Vi sammanstrålade i korsningen Hamnallén/Södra Västkustvägen. På vägen ut mot Bjärred. Före detta pansarsoldaten, Pär Sturesson, på cykel.
Vi gjorde honnör och patron ur.
”Hej,” sa Pär.
På väg till sin båt för badutflykt med käraste.
”Hej,” svarade jag och drog mitt uppdrag: kartläggning av varg och björn i skogslungan mellan Lomma-Bjärred, Haboljungs fure. Utsänd av Länsstyrelsens Räkna Vilt och Brett.
Den före detta pansarsoldaten Sturesson såg både förvånad och överraskad ut.
Önskade mig till slut ”lycka till” med kartläggningen.
Sedan gjorde vi honnör.
Det hastiga mötet upplöstes.
Haboljungs fure bjöd denna torsdag på årets sista(?) sommarsol. Naturreservatet korsas av en förnämlig asfalterad gång-och cykelbana.
En stillsam oas med knotiga roliga tallar som planterades under 1950-talet för binda sanden. Ett ställe för skogsfåglar som större hackspettar, kungsfågel och svartmes. Hämpling förekommer och hornuggla ses regelbundet i reservatet.
Till däggdjursfaunan i området hör bland annat rådjur, vildsvin och räv. Läser jag till mig i Länsstyrelsens information.
Några björnar eller vargar siktades inte.
Var heller inte väntade.
Naturligtvis.
Inga galenpannor, här inte.
Det blev i stället en skön tripp, där jag fick undvika köra ihjäl grodor med min el-skoter. Så före detta pansarsoldaten och Lommabon, Pär Sturesson, kan en annan gång bjuda käresta kaffe med dopp, utan behöva ta med någon kanon.
En fridsam fika på filten.
Långt borta från all valhysteri och krig.
Kändes det som.
Fast ändå så nära.
Se där-en liten sommarsaga från en stillsam oas, där du kan sjunga ”små grodorna” utan någon hör dig.
Fast en bit bort brusar Södra Västkustvägen.
En dödsfälla för våra grodor.
Tänk på det.
Per Gessle skrev en låt som heter just, En händig man:
”När inga blommor blommar i din korg
Är jag en vän som suddar ut din stora sorg”
För min egen del var det kökskranen som sprungit läck. Dropp, dropp...förvandlas till sorgliga droppar. Blommorna i korgen vissnar också.
När man då inte vet vad som är fram eller bak, in eller ut, på en helt vanlig liten gummiring som också kallas packning.
Gessles text snurrar vidare:
”Jag kommer hem till dej jag är en händig man
Ring till mej jag kommer så fort jag bara kan”
För min egen del heter Gessles händige man grannen Peter.
Alltid denna Peter.
När saker och ting inte går som det ska.
Peter.
Egentligen är han hela min bostadsrättsförening Peter. Hela människan är en vandrande verkstad-se löpet.
Peter kom.
Sågs.
Och segrade.
Snabbare än jag kan säga packning.
Det är sådana människor världen behöver, när jag står med tummen mitt i handen. Även president Donald Trump skulle behöva en Peter som täppt till truten på människan med en gummiring.
Det får bli Peters nästa uppgift-dropp, dropp...slut.
Nej, det är varken röda viner från Frankrike. Inte ens vita viner från vackra Moseldalen i Tyskland. Inte ens öl som man kanske skulle kunna tro.
Det är roséviner.
Kanske inte mycket att yvas åt, men ändå. Lommaborna har mer än väl läskat sig med väl avkylda roséviner i årets sommarhetta.
Jag tog mig en tur in med el-skotern på Systembolaget i Lomma. Det är för övrigt en alldeles utmärkt affärslokal för en el-skoter: breda gångar i kombination med en förtjusande hjälpsam personal.
Jag passade på fråga vad som Lommaborna köpt mest av i sommar. Vilken alkohol som gått mest åt för släcka törsten i årets varma rekordsommar. Svaret kom snabbt: roséviner, både flaskor och lådor/kartonger.
Det lär inte röra sig om små mängder som gott åt. Rosévinerna har lagt sig som ett behaglig täcke över Lomma kommun.
Något förvånad blev jag.
Trodde ölen var det stora dragplåstret.
Men icke, sa Nicke.
Rosévin ska det alltså vara.
I vart fall i Lomma.
I en annan tid var rosévin inget svensken satt och pimplade. Det var på den tiden folk köpte en flaska Mateus, för ge bort som en något udda present.
Annars.
Icke, sa Nicke.
Vi har fångat dagen.
I går-måndag-tog jag min vanliga Lommatur med min el-skoter. En runda jag kört i stort sett varje dag sedan den 5 maj.
Fast i går blev jag förvirrad: tomt på badande-slutslickat på glassen.
Ingen människa alls i sikte.
Vädret godkänt för ett dopp.
Vattnet inbjudande med 22 grader.
Problemet var bara att hamnbadet var helt tomt på folk. I alla fall just då jag kom farande i 10 km/tim.
Glasskiosken som varit nära sprängas av glassugna i månader.
Stängd.
Annat var det förr-nedersta överkryssade bilden på löpet.
Allt samlat i ett paket, gav en egendomlig känsla av att hösten bromsat in. I så fall för en kort stund.
SMHI har lovat värme de närmaste dagarna, sedan är det nog definitivt kört. Så passa på ta en dopp.
Jag kommer sakna sommaren.
Det har varit hur kul som helst få lära känna folk, från när och fjärran. Alla har varit glada. Människan blir glad av sol, bad och glass.
Så här såg det ut i går, när hösten bromsade in över Lomma.
Rent av deprimerande.
Det var hösten 2008 som den vilda jakten började. Orsaken tämligen trivial: ingen visste något om de tre minnesstenarna som placerades ut, efter stormen som drog in över byn annandag jul 1902.
Jag bestämde mig för att lösa gåtan.
Fanns stenarna över huvud taget kvar?
Det skulle visa sig bli en grannlaga uppgift.
På översta bilden på löpsedeln står jag och kompis, Bo-Göran, efter vi hittat den ena stenen.
Minnestexten sliten av tidens tand.
Uppdraget inte helt lätt.
Till slut spårade vi stenen i den vildvuxna lövskogen som då fanns i anslutning till det som idag heter Sjögatan som mynnar ut i Lomma Beach. Nedersta bilden på löpsedeln.
Numera har det byggts bostadshus på platsen. Skyltar om privata områden har också sats upp. Borta är lövskogen som jag kallade för Lommadjungel. Borta är också minnesstenen. Så vida den inte är flyttad.
Vad vet jag?
Sist jag såg den, var den 18 april 2009.
Området skövlat.
Markarbetet påbörjat för det som ska bli bostadshus. Ute på det som numera var ett öppet sand/jordfält stod minnesstenen.
Nergrävd men säkrad-se bilden här nedanför.
Var finns den idag?
Blev den begravd på platsen?
Med bostadshus som kistlock.
Någon som vet?
Det är något extra få debutera i MFF i allsvenskan och bli premiärskytt. Det var precis det den 19-åriga mittbacken, Hugo Andersson, gjorde i lördagens match mot Trelleborgs FF. Redan efter två minuters spel smällde nykomlingen in 1-0 till MFF.
Det hör absolut inte till vanligheten. Fast det inträffar lite då och då. Oftast går det många år mellan händelsen.
För Hugo räckte två minuter.
Sedan pang.
I mål.
Nu ska jag sätta lite extra press på ynglingen.
På rak arm kan jag räkna upp tre riktigt stora MFF-legendarer som också blev premiärskyttar i sin MFF debut.
Bosse Larsson som den 8 maj 1962 debuterade i en match mot brasselaget, Flamenco, på Malmö Stadion. Redan efter 20 sekunder smällde han in 1-0 till MFF. Bosse var 18 år och jag glömmer det aldrig.
Jodå, jag var där.
Bosses resa till stjärnorna kunde börja.
Nästa minne är jag osäkert på, men ändå en målspruta av rang.
Jag väljer ta med honom ändå. Därför jag tyckte så mycket om Lasse. Både på som utanför planen. En gentleman.
Lasse Larsson.
Han var enastående i sitt slag.
Mr HatTrick, kallades han för.
Fick Tipstjänst hattar för besväret.
Det blev många.
Innanför straffområdet var Lasse obeveklig. En av mina verkligt stora favoriter. Tyvärr avled han 2015, endast 52 år gammal.
Sedan har vi då Daniel Andersson.
Hans debut i allsvenskan är minnesvärd.
Det är 1990-tal. Alla talade om Roys andra påg. En sällsynt pärla. Storebror Patrik var redan en etablerad stjärna med ett VM-brons. Daniels talang ansågs större än broder Patrik.
MFF-debuten i allsvenskan minst sagt lyckosam.
Daniel avlossade en rökare i krysset från 25-30 meter. Glömmer kanonen aldrig. Så, Hugo Andersson, känn ingen press.
Du har hamnat bland idel ädel fotbollsadel.
Det fixar du.
Ni vet hur det är.
Du vaknar på morgonen.
Sömndrucken.
Klibb i ögonen.
Gäspande släpar du dig in i duschen, för den vanliga triviala morgontvagningen. Inget märkligt med det.
En procedur många människor med mig gör varje morgon: dels för vakna, dels för skölja av nattens kroppsliga odör samt för fräscha upp sig inför dagens vedermödor.
Du skruvar på vattenkranen i duschen.
Alltid inställd på din favoritvärme.
Du får i stället ett rejält kallbad över dig.
Isigt vatten.
Visserligen har sommaren varit ovanligt het, men en iskall dusch på morgonkvisten är föga uppmuntrande.
Du som brukar sjunga i duschen, svär plötsligt som en borstbindare. Du som aldrig tar en ton, följer samma spår.
Så hade vi det hemma hos oss i morse.
”Förmodligen någon som grävt av en kabel,” tänker jag.
Det har hänt förr i Lomma. Allt byggande har nämligen sitt pris. Kollar Lomma kommuns hemsida.
Finner ingenting.
Ringer Flax som är hövding i min bostadsrättsförening.
”En pump har stannat i vårt pannrum,” förklarar en något stressad hövding för mig. Jourtjänsten larmad.
Snart nog kan vi åter börja sjunga i duschen, Gott Folk.
Allt har sitt pris efter ett överraskande kallbad på morgonkulan.
Tålamod är ett annat pris.
Det har jag.
Annandag jul 1902 drabbades Lomma av den värsta stormen i mannaminne: vattennivån steg med över två meter. Hus raserades, båtar hamnade långt upp på landbacken. Lommabukten fylldes av skrikande grisar. Självhushållningen blåste nämligen ut i havet.
Ingen talade om klimatförändringar. Andra sidan skulle det dröja nästan 70 år, innan Miljöpartiet dök upp på den politiska kartan.
Hur som helst.
Tre minnesmärken i form av stenar placerades ut på tre olika ställen i byn.
Över hundra år senare läste jag om katastrofen i ett historiskt minneshäfte på biblioteket. Jag började gräva i det numera helt bortglömda dramat.
Det första jag frågade mig var tog de där minnesstenarna vägen?
Fanns de kvar idag?
Sökandet sattes i gång.
Det blev ett väldigt letande. Till min ovärderliga hjälp hade jag Lommabon och min kompis, Bo-Göran.
I oktober 2008 kunde jag så på bloggen berätta om var vi fann den första stenen.
Sedan följde det slag i slag.
De båda sista minnesstenarna kunde jag skriva om i januari 2009.
Nästan tre år senare kunde jag avslöja att en Lommakvinna dog av sviterna efter stormen. Gammelmor Carma-se lilla bilden till höger-bodde i sitt lilla hus tillsammans med sin familj vid Södergård, söder om dagens Lomma, där gamla Västkustvägen pilar fram. Hon åkte med ut i Öresund.
Dog sedan av lunginflammation efter det ofrivilliga badet.
Idag vet jag inte var de två övriga stenarna tagit vägen.
Den tredje historiska stenen fann jag gömd bakom en båt på Varvstorget-se bild på löpet och här nedanför.
Lomma kommun har prisats för sitt miljötänk. När det gäller historiska minnesmärken råder det bottenläge.
Jag får ge mig ut på jakt igen.
Trist men sant.
Någon eller några ägnar sig åt sabotera valaffischerna i Lomma.
Jag fann attacker mot valaffischer både på Hamntorget och utefter Karstorpsvägen.
Någon eller några sprejar kryss eller andra tecken över våra folkvalda.
Ett sällsynt korkat nöje.
”Ja, vi har många affischer som rivits bort eller det målats på. Liberalerna har samma problem. Vi sätter upp nya hela tiden. Ikväll ska vi ta upp frågan i vår styrelse om en polisanmälan. Vi har redan diskuterat det med liberalerna. Det är sååå trist,” säger socialdemokraternas oppositionsråd, Lisa Bäck, i Lomma till mig.
Det måste vara någon som hatar demokrati, tänker jag.
Trist men sant.
Senare under kvällem kom så beskedet.
Socialdemokraternas styrelse i Lomma kommun beslutade lämna in en polisanmälan.
För inte allt för många år sedan, fanns butiker i Lomma som sålde både dam-som herrkonfektion.
Sedan kom nybyggnationen.
Det mesta revs.
För inte säga allt.
I stället växte det upp banklokaler, mäklarkontor och matställen. Den som ville köpa sig lite kläder fick åka till ett köpcenter, någon mil bort. Inte ens en vettig leksak till barnbarnen finns att köpa.
Enbart banker, mäklare och matställen.
Flera exotiska.
Den tyska matkoncernen, Lidl, med över 5000 butiker i Europa, upptäckte naturligtvis klädnöden bland Lommaborna.
Försiktigtvis blandade man upp sitt sortiment med grillskivor, kycklingben och annat i matväg, med underkläder, klänningar, jeans, sneakers, tröjor med mera. För både män och kvinnor. Det skulle visa sig bli ett smart drag.
Jag kan konstatera, att klädutbudet i Lidl:s butik vid infarten till Lomma från motorvägen, växer med de färdiga maträtterna som tar mindre plats, helt enkelt.
Det är alltså så här det ser ut för de Lommabor som vill köpa sig en klädtrasa. En märklig och förvånande utveckling.
Från vardagsmode till getost i saltlake.
Känn på den, Gott Folk.
Framtiden då?
Fler banklokaler och mäklare.
Jodå, det går visst det.
FOTNOT. Samtliga bilder är från veckans reklamutskick från Lidl. Jag har på löpsedeln lagt in köttbilderna.
.jpg)
Inlägg
