Förlängningen mellan Sverige-Ukraina (1-2) i EM,
fick mig tänka på, Slaget vid Poltava, som startade den 28 juni
1709. På dagen nästan 312 år sedan.
Poltava ligger i mellersta
Ukraina.
Där ställdes (Wiki) 17 000 svenska soldater mot 40 000
ryska som mest bestod av kalmucker och kosacker. Blodbadet blev
början till slutet för den svenska stormaktstiden. Krigarkungen,
Karl XII, nådde vägs ände.
Nu satt jag och tittade på slaget i
Hampden Park i Glasgow. Jag har sällan sett två fotbollslag kriga
så in i helvete för ett avancemang i en stor fotbollsturnering.
(texten fortsätter efter bilden)
Marcus Danielsson tappade helt besinningen.
Kastade sig helt okontrollerat framför Ukrainas, Artem Besedin.
Sparkade visserligen bort bollen men träffade med våldsam kraft
sulan rakt över Besedins vänstra knä.
Ja, ni kan själva se på
bilden här ovanför. Hela benet viker sig. En allvarlig skada.
Danielsson får helt riktigt rött kort. Efter det smällde det lite
överallt på planen.
Spelare vred sig i plågor.
Emil Krafth fick en
en hård boll i huvudet.
Föll samman.
Groggy.
Det verkade som
svenskarna var ute efter revansch efter förlusten i Poltava.
Kriget
ett faktum.
Det hjälpte föga.
Ukraina gör segermålet i slutminuten
av förlängningen och vinner.
Efter den svenska förlusten i Poltava
flydde Karl XII till det Osmanska riket.
Janne Andersson flydde hem
till villan i Lidingö och tröstades av hustrun Ulrika.
Tänk som
det kan sluta.
Vi andra får trösta oss med talmansrundor. Något Kalle tolvan gett fan i.