Lommabon Janne blev biten av en huggorm-i pekfingret!

 

Nej, det här är inte Putte i blåbärsskogen utan Janne i blåbärsskogen. Han har bott i hela sitt 74-åriga liv i Lomma. Är något av en cyklande profil i byn. En snäll pratsjuk gentleman som jag känt i närmare 40 år. Vi hade också barn i samma Lommaskola. 

Vi stötte på varandra idag-lördag-på Centrumtorget, själva det folkliga navet i Lomma. Janne berättade, att han för en stund sedan mött en förtjusande kvinna som presenterade sig som skådespelerska på Malmö Stadsteater. 

Snart nog hamnade vårt samtal bland huggormar(inga liknelser i övrigt). 

Vi lever nämligen i huggormstider. Sveriges enda giftiga orm. Så varför inte. 

”Vi hade en stuga i Blekinge. Jag var ute i skogen och plockade blåbär. Då högg en huggorm mig i höger pekfinger. Det brände liksom till. Tog mig snabbt in till sjukhuset I Karlshamn och fick serum, motgiftet. Värre än så blev det inte. Allt gick bra, men en kuslig upplevelse var det allt, berättar Janne för mig. 

Nej, då var det värre den gången han körde en pinne i marken som hamnade rakt i ett jordgetingbo. 

En jordgeting som får en pinne i huvudet blir garanterat fly förbannad. Med hjälp av kompisarna anföll jordgetingarna Janne som fick minst 20 stick. 

Den här gången blev han riktigt sjuk och hamnade på Universitetssjukhuset i Lund. Jordgetingar ska man inte leka med. Det var nästan värre än bli biten av en huggorm. 

”Fast jag överlevde även jordgetingarna, men det var jobbigt. Jag blev väldigt sjuk, säger Janne, så skrattar vi gott tillsammans. 

Ett samtal i Lomma kan ha många trådar att dra i. Detta en helt vanlig lördag sommaren 2022. Men ett samtal med både gift och udd i. 

Klockrent.

Faktiskt.

 

Spelarbetyget dråpslaget-MFF sparkar tränaren

 

Sju spelare fick en etta. Sju andra spelare en tvåa. Inte mycket att hänga i granen. 

Underkänt så det dånar om det. 

Det är Sydsvenskan betyg åt MFF spelarna efter matchen mot Litauiska Zalgiris Vilnius. Malmö FF utslaget i den andra kvalomgången i Champions League. Därmed slutade dubbelmötet med totalt 3-0. MFF lyckades inte göra ett enda mål under 180 minuters speltid sammanlagt. Sydsvenskans sågning speglar på ett ungefär vad vi som såg matchen upplevde det. Möjligen kan jag tycka att Sydis delade ut alldeles för många tvåor. 

Så usla var faktiskt MFF. 

Tungt att behöva skriva de. 

Under och efter matchen har supportrarna krävt tränarens avgång. Milos Milojevic har misslyckats med att skapa en en samlad enhet. 

Ett lagbygge med andra ord. 

Det har varit en ständig röra med spelare in och ut och fram och tillbaka. Inte visst vi var vi va va, på ett ungefär. Nu får Milos betala priset: 

Sparken! 

Beskedet kom idag-fredag-vid 14-tiden. MFF skriver på sin hemsida: 

”Fram till dess att en ny huvudtränare är på plats tar den sportsliga ledningen med sportdirektör Daniel Andersson och sportchef Andreas Georgson (från Lomma, min anm.) över ansvaret med Andreas Georgson som ansvarig för den dagliga verksamheten där han också leder herrarnas A-lag.”

 Det ska fan vara teaterdirektör som August Blanche sa på sin tid. Något för Milos Milojevic att tänka på.

 

Glass-Ola bjöd in MC-folket i Skåne: Rock`n`roll-sommar i Lomma på riktigt

 

Vad gör man när vi har en vansklig sommar. Ena dagen si och andra dagen så. Regn och blåst och kallt och så sol och varmt på det. 

Rock`n`roll-sommar. 

Badlivet havererar. 

För inte tala om glassgubbarnas lilla helvete, när badstränderna ligger öde som en öken. 

Då bestämde sig Glass-Ola som numera också är Korv-Ola och driver den pittoreska Hamnkiosken för agera. Han bjöd in MC-folket i Skåne på gratis glass och korv med mos. De var inte sena hörsamma kallelsen. 

Det brummade in väldiga maskiner igår onsdag från Helsingborg, Ystad med flera skånska orter. Det åts, slickades och smackade. Skratten klingade ut över en tom badbrygga. En ovanlig dag. 

Det skånska MC-folket njöt av Glass-Ola som numera också är Korv-Olas generositet. Det blev en rock`n`roll-sommar på riktigt i Lomma. 

En ovanlig bjudning när vinden nöp i bikerjackorna. Det uppskattades med råge. 

Kul idé.

Glass-Ola som numera...kan han.

 

Makalösa hyllningar i Köpenhamn till segraren i världens tuffaste cykellopp

 

Jonas Vingegaard är mannen hela året ut i Danmark. I helgen vann han Tour de France. Målgång i Paris efter över 328 mil i sadeln. 

Tuffa mil, mina vänner. 

Stenhårt.

Jag följde loppet från start till mål. Det tog stora delar av juli månad.

Vättern Runt rena rama barnleken. 

Frågan är om inte onsdagens hemkomst till Köpenhamn blev än värre. 

Med kortegen från Kastrup in till en packad Rådhuspladsen mötte ca 1 miljon danskar upp för fira hjälten hela dagen. Ja, hela året ut. 

Vingegaard som är van vid kriga med djävulska alptoppar såg tagen ut. 

I Lomma satt jag. 

Följde danska TV2 som satsade alla tänkbara resurser i timmar för följa den omtumlande hemkomsten. 

Inget fick missas. 

Vi tittare var med i den öppna kortegebilen från Kastrup. 

Vi tittare var med bakom kulisserna. 

Följde själva välkomstceremonierna i Rådhuset på Rådhuspladsen. 

Vi tittare var med på balkongen tillsammans med Jonas Vingegaard och mottog folkets hyllningar. Hundratusentals danska strupar sjöng Vingegaaard, så ölen skakades om. Det var en upplevelse. 

Ekstra Bladet skrev: 

”Vanvettiga scener!” 

Det kan vi gott hålla med om. 

 

Rock´n´roll sommar i Lomma

Det är ingen ordning och reda på årets sommar. I natt kved Lommborna som om vi bodde i tropikerna. 

Hög luftfuktighet. 

Tropisk värme. 

Både inne-som utomhus. 

Många svårt med sömnen. 

I dag-tisdag-väderomslag. 

Nu rådde styv kuling med 15-16 graders temperatur i luften. Friska fräscha vindar tjöt i segeltygens masttoppar i småbåtshamnen. 

Plötsligt hade tropikerna återvänt hem till Ugandas huvudstad, Kampala, i Afrika vid ekvatorn. 

Sommaren i Lomma som bortblåst. 

Badlivet obefintligt. 

Bryggan lika öde som i januari. 

Den väldiga parkeringsplatsen också tom och öde. Här brukar annars vara ett liv och kiv om utrymmet. 

Den här växlingen i vädret, har vi haft en hel del gånger i sommar. 

Banne mig. 

Det är ingen ordning och reda på årets sommar. Det är det som jag kallar för en rock`n´roll sommar i Lomma.

Någon som vill dansa tango istället?

 

Mondo och Desiré: Världsrekordkyssen på hög höjd

 Det blev ett sagolikt avslut på VM i friidrott i Eugene, USA. Armand Duplantis blev världsmästare och slog världsrekord med 6,21 meter i stavhopp. Då blommade kärleken ut med full kraft bland stavhoppsdynorna. 

Fästmön, Desiré Inglander, rusade ner från läktarplatsen och fångade in sin älskling i en smäktande kyss. Snacka om världsrekordkyss på högsta nivå. 

Det är en sådant salighet som poeten skulle kunna ge oss poesi om kärlekens evinnerliga låga. Lyckan strålade ut i tidig morgondagg i Täppan. 

Mondo tog världsrekordhöjden dessutom med luft. Ja, det var en mäktig upplevelse. 

Tvåan utklassad med 27 cm(!). 

Det är inte utan jag kom och tänka på min barndoms idol i stavhopp, Ragge Lundberg. 

Först hoppade han i slutet av 1940-talet runt 4,20 m med bambustaven. Sedan kom stålstaven. Ragge klarade 4,46 m 1956. Det svenska rekordet skulle stå sig till 1962. Då kom en väldig materialutveckling. 

Stavar av glasfiber, ett material med katapultegenskaper. Kolfiber. 

Resten är idrottshistoria. 

Undrar i mitt stilla sinne hur högt Mondo skulle hoppat med en bambu-eller stålstav? 

Hur som helst, så var det en makalös uppvisning vi bjöds på i morgontimmen. 

Tack för den Armand Duplantis. 

Och Desiré Inglander för världsrekordkyssen.

 

Här är han-Sven seglade för om masten i Lomma

 

”Han hade seglat för om masten
Som en man uti många år
Han hade seglat med förskjutning i lasten
Från Frisco till Singapor”

 

Sjöng Harry Brandelius i en slagdänga för en herrans massa år sedan. En klassiker som seglat in i minnenas kammare. Gömd och glömd. 

Tills jag sprang på Sven nere vid den översta dammen vid Havsblick i Lomma. Där satt han i godan ro och seglade med sin radiostyrda båt med det stolta namnet, 770 Seadolphin. Jag stannade till. 

Fann att segla för om masten är en stilla njutbar stund på jorden. 

”Ja, det är mycket rogivande. Klart bättre än mata fåglarna i parken,” berättar Sven för mig. 

Dessutom har vi samma ålder som ett njutbart årgångsvin. Jag körde vidare. Nynnades vidare på Harry Brandelius en gång i tiden så populära örhänge:

 

  

"Han hade seglat med fransmän och britter, 

och med dem som betalt honom bäst. 

han hade slungats mot sydjyllands klitteren 

en gång, i en storm från sydväst.”

 

 Sven var som sagt var hans namn. Kan det bli mer fridsamt, en helt vanlig söndag i Lomma? 

Knappast.

 

Visst blir man förvånad-en gul New York taxi utanför gamla Konsumbutiken i Lomma

 Visst blir en enkel varelse förvånad. Jag svängde upp bakom gamla Konsumbutiken i byn. 

Och där stod den parkerad. 

En klassisk gul New York taxi. 

Det är en sådan liten udda upplevelse som lätt förgyller ens dag. Minns så väl första gången jag kom till New York. Jag hade landat på Kennedy Airport, fått mitt bagage och knallade ut för ta mig vidare in till hotellet på Manhattan. 

Bara en sådan sak, kan få otaliga filmbilder fladdra förbi. Så jag gjorde som i filmerna. 

Viftade med höger hand och skrek: 

”Taxi”! 

Det funkade. 

Genast stannade en gul Checker. En förtjusande kvinnlig taxichaufför hoppade ut och hälsade mig välkommen till New York. 

Sakta gungade vi in (fjädringen paj) mot den väldiga staden. Jag möttes av en skyline med skyskrapor. 

Mer film än så kunde det inte bli. 

Jag lovar, det är ett minne som biter sig fast. Med en gul New York taxi till Manhattan. 

Bara det en filmtitel. 

Så då helt plötsligt en gul New York taxi från 1976 i centrala Lomma. 

Nej, det var inget filmiskt i det. Bara härliga minnen poppade upp från en äventyrlig svunnen tid. 

Tack för den.

 

Lomma putsas-fri sikt vid rotfyllning

 

En helt vanlig torsdag i byn, kommer jag glidande i sakta mak med min el-scooter på Strandvägen. 

Nordvästan ligger på. 

Sommardagen känns frisk men kylig. Då ser jag två män med jättelånga redskap putsar Folktandvårdens fönster. Det är Roland och Benjamin från Svensk Städservice och Fönsterputs som ger tandvärken ett nytt ansikte. 

Fri sikt vid rotfyllning som jag skrev i rubriken. Allting kan skänka tröst i bedrövelsen. 

”Semester? Nej, sommaren är fönsterputsningens tidevarv. Semester får vi ta på vintern,” säger Benjamin och svabbar på Folktandvårdens fönster i Lomma. 

Märkvärdigare än så är det alltså inte. Någon höjd att tala om är det inte heller. 

”Nej, vi fixar 30 meter plus utan problem,” fortsätter Benjamin och gör tummen upp. 

Tänk vad en helt vanlig sommardag i Lomma har att erbjuda. Undrar just om rotfyllningen känns bättre med klarare fönster. Tror knappast det.

Aj som fan.

 

Memoarflik: Min makalösa historia om ett piano med dagens sommarpratare ”Sotarn” Johansson

 

Dagens-onsdag-sommarpratare i P1 kl 13.00 är Bengt Einar ”Sotarn” Johansson. 

Jag har känt ”Sotarn” i 40 år. Det är en rolig, begåvad och skönt galen gentleman som fått mig bryta samman i skrattanfall många gånger. Det finns knappast någon levande svensk som har så många tokroliga historier och berätta. 

Det sinar aldrig. 

Tar liksom aldrig slut. 

Få kan som ”Sotarn” berätta en historia, så omgivningen tappar hakan. Sant eller inte, är upp till lyssnaren att avgöra. Då är ”Sotarn” redan igång med en ny vansinnigt rolig historia. Skrattsalvorna rullas ut över nejden. 

Som den här. 

”Sotarn” fick för sig flytta till Malmö. Det skulle vi naturligtvis fira. På så vis som enbart ”Sotarn” kan. 

Han gav mig i uppdrag skaffa fram ett praktfullt gammalt piano. Efter vissa krumbukter fick jag tag på ett svart gammal piano som vägde sina modiga 375 kilo. Helt gratis var det också. 

Nu transporterades det väl fungerande pianot ner till hamnen i Malmö. Hissades upp i luften minst 20 meter med hjälp en kran. Fallet i backen blev tungt: 

KLING-KLONG! 

Och kaffeved. 

Vännerna jublade. 

Drack champagne och hälsade ”Sotarn” välkommen till Malmö. Slå den storyn om du kan. 

Så missa inte Bengt Einar ”Sotarn” Johansson kl 13.00 i P1 idag onsdag. 

Räkna med en udda upplevelse.

 

 

Ogräset har invaderat Lutande Torget i Lomma

 Det finns en mängd olika sorters ogräs. Vid den här tidpunkten på året invaderar ogräset mer än gärna våra rabatter och trädgårdar. 

En riklig provkarta av hela rasket finner du strax intill det nya stationshuset i Lomma. 

Kronan på verket är tistlarna. 

Det Lutande Torget som skulle bli en pärla med blommig inramning dränks av allt ogräs. Det sköts minst sagt illa för inte säga alls. Det är sådant som kan få ett bondehjärta att brista. Jag körde den slingrande stigen nedför. Omgärdades av ogräs. Inget kul alls. 

Hade jag ägt ett blödigt sinne, hade en tår rullat nedför min kind. 

Nu blev jag istället förbannad och besviken. 

Hösten 2020 anlades härligheten. Då jämförde jag det trotsigt med Lutande Tornet i Pisa. Det var hur galet som helst. Definitivt ingen turist söker skåda ogräset i vitögat. Skärpning. 

Rensa upp skiten.

Tack!

 

Därför har Lomma kommun placerat ut läckra sommarhattar-svaret får du här:

 

Mannen på bilden längst upp till höger är Michael Tsiparis. Han är Lomma kommuns kultur-och fritidschef. Har alltså mycket att stå i. Han om något borde veta varför invånarna bjuds på en oas i centrala Lomma. 

När jag igår-fredag-skrev om de sju sommarhattarna(mitt påhitt) eller lampskärmarna, väckte det minst sagt stor uppmärksamhet. 

Medborgarna blev glada. 

Tyckte det var riktigt mysigt. 

Något av Stillhetens Hav eller en Himmelsk Fridens Boning i en allt mer komplicerad värld. 

Så jag slet Michael Tsiparis från semesterdvalan och ställde en rak fråga: 

”Vad är nu detta?”

"Det är en satsning som kommunen gör för att skapa trygga miljöer. Ju fler som rör sig och vistas utomhus ju tryggare blir det. Det är också viktigt med trevliga inbjudande miljöer. Helt enkelt för att folk ska vilja vistas där,” förklarar alltså Michael Tsiparis för mig på tjänstemannens språk. 

Svårare än så var det alltså inte. 

En läcker oas som bjuder in till eftertankar och små söta samtal om Gud och envar. 

Läckert och gulligt är det i vart fall.

Man blir glad i sinnet.

 

En naggande god liten nyhet-Lomma får sommarhattar!

 Här står Bosse och planterar sommarhattar i Lomma. Det är på samma ställe där den kommunala julgranen brukar stå. Bosse heter egentligen något annat.  

”Kör på Bosse,” säger han och skrattar. 

Så då får det bli Bosse. 

Efter lång tid i yrselns besvärliga värld, kunde jag åter köra ut i byn för min sedvanliga runda i byn. Jag har legat i träda sedan den 17 juni. 

Snacka om att jag njöt på min el-scooter. Givetvis körde jag rakt in i en liten god lokal mysig nyhet. 

Alldeles till höger om Lommas Vårdcentral växte det fram en spännande mötesplats. Lampor med läckra färgglada lampskärmar växte upp som svampar i skogen. Det var där jag träffade Bosse som egentligen heter något annat. 

När han inte skruvar i gamla motorer och bilvrak planterar han sommarhattar i Lomma. Ett märkligt möte med en vänlig behaglig medmänniska. 

Jag har sökt kommunens fritids-och kulturchef, Michael Tsiparis, för en kommentar. 

Vi får återkomma med den. 

Som sagt var. 

En liten god naggande nyhet när bloggen idag fyller 14 år. Det är sådant man blir glad över. 

Lokala nyheter är bäst och mest.

Trevlig sommar, folks.

 

"Happy Birthday, Mr. President" Calle Rockbäcks Blogg fyller 14 år

 

En sådan förtjusande dag ska naturligtvis Marilyn Monroes stå för fiolerna. Har en stackars sate storhetsvansinne, så har man. Hypen över Marilyn är kolossal. Än i denna dag, har jag svårt förstå mig på det. 

Hon ansågs på sin tid vara en ytterst medioker skådespelerska. Allting handlade om hennes sexiga framtoning, vilket inte var en skitsak under 1950-talet. 

När hon sedan framträdde i samband med president John F Kennedys installationsfest och sjöng raspigt, "Happy Birthday, Mr. President", slog det ner som en bomb. 

Föst 30-40 år senare avslöjades sanningen. 

Hollywoods egen baby hade haft ett förhållande med presidenten. Av bara farten åkte även brodern, Robert Kennedy, med i sänghalmen. (texten fortsätter efter bilden)

Jag var själv som alla pojkar på den tiden det begav sig förtjust i Marilyn Monroe. Aldrig kunde jag drömma om, att hon 60 år efter sin död skulle segla omkring i dagens pojkrum. Wikipedia skriver: 

”Hundratals böcker har skrivits om Monroe. Hon har varit föremål för filmer, pjäser, operor och sånger och har påverkat artister såsom Andy Warhol och Madonna.” 

Ni förstår själva. 

Min blogg sjösatte jag den 8 juli 2008 med en liten skakig berättelse om Hitlers mediciner. 

Inget märkvärdigt alls. 

Visste inte hur man skulle skriva en blogg. Lärde mig konsten fort. 

Det har sedan dess blivit 5366 blogginlägg. Något av en bragd. 5366! 

En otrolig siffra. 

Om allt mellan himmel och jord. 

Inget varit för litet eller för stort. 

Pang på rödbetan. 

Jag har åldrats med bloggen, tills jag knäcktes den 17 juni i år. Bara för en stund, kära vänner. 

Det är endast Marilyn Monroe som kan bära upp mitt eget stordåd med siffran 5366. 

Så var hon också söt som socker.