Visar inlägg med etikett stavhopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stavhopp. Visa alla inlägg

måndag 25 juli 2022

Mondo och Desiré: Världsrekordkyssen på hög höjd

 Det blev ett sagolikt avslut på VM i friidrott i Eugene, USA. Armand Duplantis blev världsmästare och slog världsrekord med 6,21 meter i stavhopp. Då blommade kärleken ut med full kraft bland stavhoppsdynorna. 
Fästmön, Desiré Inglander, rusade ner från läktarplatsen och fångade in sin älskling i en smäktande kyss. Snacka om världsrekordkyss på högsta nivå. 
Det är en sådant salighet som poeten skulle kunna ge oss poesi om kärlekens evinnerliga låga. Lyckan strålade ut i tidig morgondagg i Täppan. 
Mondo tog världsrekordhöjden dessutom med luft. Ja, det var en mäktig upplevelse. 
Tvåan utklassad med 27 cm(!). 
Det är inte utan jag kom och tänka på min barndoms idol i stavhopp, Ragge Lundberg. 
Först hoppade han i slutet av 1940-talet runt 4,20 m med bambustaven. Sedan kom stålstaven. Ragge klarade 4,46 m 1956. Det svenska rekordet skulle stå sig till 1962. Då kom en väldig materialutveckling. 
Stavar av glasfiber, ett material med katapultegenskaper. Kolfiber. 
Resten är idrottshistoria. 
Undrar i mitt stilla sinne hur högt Mondo skulle hoppat med en bambu-eller stålstav? 
Hur som helst, så var det en makalös uppvisning vi bjöds på i morgontimmen. 
Tack för den Armand Duplantis. 
Och Desiré Inglander för världsrekordkyssen.

 


söndag 9 februari 2020

TV-soffan i kaos: Stavhoppet som slog ut Melodifestivalen

Jag minns inte den exakta tiden. 
Jag växlade över till Duplantis stavhopp på 6.17 meter, samtidigt som någon sjöng i rutan. Melodifestivalen utslagen av ett makalöst stavhopp som världen aldrig tidigare skådat. TV-soffan exploderade. 
Inte nog med det. 
Anna Bergendahl sopade banan med deltagarna och vann som jag tippat Mello. Allting blev hur tokigt som helst. 
Kaffekopparna for i luften. 
Jubel. 
Det kändes som jag plötsligt fick full pott. 
Mitt intresse för stavhopp väcktes 1954 EM i Bern. Jag var åtta år och fått en riktig fotboll i födelsedagspresent. 
Stavhopparen, Ragge Lundberg (1924-2011), tog silver, klarade 4,40 med en styv stålstav. Jag var såld för evigt på stavhopp. 
I Malmö såg jag 1991 på plats, när Sergej Bubka höjde världsrekordet till ofattbara 6,10. Förstå då min glädje över Armand Duplantis enorma världsrekord på 6,17. Fullständigt ofattbart. 
En stavhoppare slog ut Melodifestivalen med råge. 
Redan under söndagens förmiddag, fanns det mer än 23 000 000 miljoner sökningar på Google och namnet Duplantis. 
Jag ryser. 
Vad månde bliva? 
Hur många sökningar Bergendahl fick på Google? 
1 270 000. 
Inte illa pinkat det heller. 
Rockbäck då? 
Jo, 11 000, om nu någon undrade.

måndag 13 augusti 2018

Brev till William Hoyt

Mr William Hoyt 
Armand Duplantis fantastiska stavhopp på 6,05 meter i Berlin, fick mig att tänka på din olympiska guldmedalj i Aten 1896 i stavhopp på 3,30 meter. Visserligen var ni bara två som tävlade, men ändå. 
Din teknik och inte minst staven, ljusår fån dagens tekniska fenomen och katapultstavar. Du hoppade med en helt vanlig stör av trä. Ovanligt lång var den också. Du måste fått greppa en bra bit ner på stören. 
Stum som döden, var den också. 
Någon svikt fanns inte alls. 
Det talades om en japansk stavhoppare från den tiden som klättrade upp för staven och hoppade över ribban. 
Den tekniken blev snabbt förbjuden. 
Dina 3,30 med en stör, är därför något av en bragd. 
Några år in på 1900-talet kom stavens första utveckling. 
En bambustav. 
Genast sköt resultaten i höjden. 
Vet inte om du testade den. Förmodligen hade du fullt upp med din läkarpraktik hemma i Chicago, USA. Under första världskriget var du också en duktig fältläkare i Frankrike. Jag tror du var nöjd med ditt OS-guld från Aten. 
När du dog 79 år gammal 1954 introducerades metallstaven av styvt stål. Ragge Lundberg slog ett svenskt rekord 1956 med 4,46 meter. 
Det var lång över ditt hopp 1896 på 3,30. 
Alla trodde som vanligt att utvecklingen var över. 
Tills 1963 då finnen Pentti Nikula blev först med hoppa 5 meter. 
Inte nog med det. 
Staven var av glasfiber. Den böjde sig och fick en katapulteffekt som skickades hopparen över ribban. 
För fixa det, krävdes en helt ny och kvalificerad teknik. Snart nog rasade höjderna i luften. Det blev på den tiden en väldigt omdiskuterad metod. 
I dagens stavar finns även kolfibrer. Superlätta mot din stör eller bambustaven, för inte tala om stålet. 
När jag såg Armand Duplantis segla över ofattbara 6.05, satt jag och tänkte på dig. Hur högt skulle du kunna hoppa med en sådan stav i dag? 
Jag vet, jag kommer aldrig få ett svar från dig. 
Det gör ingenting. 
Jag är glad ändå. 
Ville bara ge lite perspektiv på livet. 
FOTNOT: William Welles Hoyt (kallades för Bill) är begraven på Calvary Cemetery and Mausoleum, S:t Louis, USA.