skip to main |
skip to sidebar
Från slott till koja.
Året är 1946.
Den blivande tronföljaren, Carl XVI Gustaf, hamnade på kungliga slottet i Stockholm. Jag i en liten röd stuga med vita knutar i skogen i norra Uppland. Staketet ni ser på bilden framför stugan, är till för att hålla skogens djur borta.
Det är Sverige som fanns en gång i tiden. (texten fortsätter efter bilden)
När kungen-blivande arvfurste-föddes på Haga slott den 30 april 1946 klockan 10:20, var min mamma i Stockholm.
Det sköts salut. Mamma (1920-2011) lyssnade andäktigt.
Hon var gravid med mig.
”Hoppas jag också får en pojke”, tänkte min mamma, vilket är alldeles sant.
Några månader senare tittade jag ut på Uppsala BB.
Det blev enligt önskemålet.
En pojke.
Medan arvfursten hamnade i farfars knä bland allt glitter. Förvandlades jag och mamma till olja och ramades in. (texten fortsätter efter bilden)
Carl Gustaf lekte med sina systrar, Hagasessorna, i en slottsliknande lekstuga. Jag lekte i skogen med mina kusiner i världens minsta sandlåda.
Jag står i mitten på bilden här ovanför.
Till vänster om mig, Allan, som nyper sig i nuppen. Allan blev fabrikschef. Dog 1976, endast 33 år gammal. Han fick en tumör i huvudet.
Sorgen svider än.
Till höger om mig, Lena. Kramar en trasdocka. Hon är gift med Lennart. Bor i Vellinge. Har barn samt drös med barnbarn. Ett varmt och gott liv.
Vad vi tittar på, grunnar jag över än i denna dag. (texten fortsätter efter bilden)
Den blivande kungen samt Hertigen av Jämtland, började i första klass i Broms privatskola. Det måste ha varit jobbig för gossen. Han ser rädd ut på bilden.
Jag själv blev avritad på ett rödaktigt papper av konstnären Jojo i Furuviks djurpark, söder om Gävle.
Det var kul.
Minns jag.
Jag hade en blåaktig toppluva.
Klassiskt.
När vi sedan blev vuxna, sammanstrålade vi flera gånger i samband med de kungliga älgjakterna samt Eriksgatorna.
Kojan blev journalist.
Slottet blev en kung som alltid svarade vänligt på mina frågor. Fast det är en helt annan historia.
Grattis på 70-års dagen.
Trevlig Valborg till alla.
För hundra år sedan kämpade Svensk Damtidning för kvinnlig rösträtt.
Sedan dess har det gått hit och dit för veckotidningen.
Fram till för 24 år sedan.
Den erkänt duktiga tidningsmakaren och journalisten, Karin Lennmor, tog över chefredaktörskapet.
Sakta men säkert vred Karin om Svensk Damtidning till den kungliga veckotidningen.
I dag har det kungliga skvallret bäddats in i mjukast tänkbara honung. Titta på redaktionsrutan, här ovanför som jag lagt in i den kungliga kronan.
Endast kvinnor.
Karins amazoner, 21 stycken. Även annonsavdelningen består av kvinnor. Inga män. Ingen skulle komma på och tala om jämställdhet, här inte.
Trots att stjärnan inom bevakningen av kungahuset är en man.
Expressens hovreporter Johan T Lindwall.
Inför Kungens 70-års dag i morgon lördag, har naturligtvis Svensk Damtidning laddat upp som det gällde ett fältslag. I spetsen för sitt förband med 21 amazoner står, Karin Lennmor. Generalen som styr med järnhård hand.
Alla är på tåspetsarna.
Det största hotet är förargligt nog en man med kotlettfrisyr, Johan T Lindwall, Expressen. I vit skjorta, mörk kostym och slips.
Fast det svider än i denna dag i Karins hjärta, att CNN satsade på Johan i samband med det kungliga bröllopet mellan Victoria och Daniel 2010.
Attans också.
Jag startade upp MFF-BLOGGEN inför säsongen 2009.
Det var kul. Till viss del stökigt. För samtidigt skulle jag hålla igång min huvudblogg som du just nu kollar in. Det inträffade svettiga dubbelpass.
Den 30 juli 2011 skrev jag mitt sista inlägg på MFF-BLOGGEN. Spiken i bloggkistan blev matchen mellan MFF-Djurgården IF dagen innan.
Djurgårdens supportrar kastade in bomber. Domaren Martin Hansson tvingades för allas säkerhet avbryta matchen.
Redan i maj samma år hade mitt intresse med MFF-BLOGGEN kommit i gungning. Det var när en idiot bland MFF-supportrar rusade in mitt under matchen mot HIF på Swedbank Stadion. Han attackerade HIF:s målvakt Pär Hansson.
Idioten övermannades.
Matchen bröts.
Jag blev besviken. Fast helt rätt att avbyta matchen.
MFF-BLOGGEN kändes plötsligt alldeles för mycket.
När sedan smällen kom mot Djurgården fick det vara slut. Jag lade ner MFF-BLOGGEN som faktiskt börjat bli populär.
Sedan dess har jag lärt mig att bomberna heter Bangers-se bilden här nedanför.
Dagen efter matchen mot Djurgården skrev jag ett inlägg om dessa förbannade små tingest. Du kan klicka HÄR.
Min MFF-BLOGG får sedan dess vila i frid.
Efter gårdagens händelse i Göteborg känner jag mig luttrad.
Det kommer inträffa igen.
Och igen.
I all evighet.
Bangers heter knallskottet som fick domaren, Jonas Eriksson, och polisen att avbryta den allsvenska matchen på Gamla Ullevi i Göteborg.
I matchminut 77 värmde MFF-spelaren, Tobias Sana upp. Då hamnade smällaren som kastades in från Göteborgs supportrar framför Tobias och linjemannens fötter. Det blev en rejäl knall.
Linjemannen blev chockad. Tobias Sana som tidigare spelat för just IFK Göteborg, blev ursinnig och rädd. Han slet upp hörnflaggan och slängde upp den mot supporterläktaren. Kaos.
Det stod då 0-0.
Matchen avbröts.
Spelarna fick lämna planen.
Efter en halvtimme kom beskedet: matchen avbruten.
Nu är det ett ärende för Fotbollförbundets disciplinnämnd. Mitt tips är att MFF kommer att tilldömas segern med 3-0. Fast det återstår att se.
Det var verkligen rätt att bryta matchen som slutade med en mardröm i verkligheten. Bangers eller knallskott hör inte hemma på en fotbollsarena.
Vill du läsa mer om bangers.
Klicka HÄR.
Idag på förmiddagen släppte Lomma kommun sin årsberättelse för 2015. Kommunen lade till och med ut en länk till saligheten på Facebook.
En tjusig demokratisk gest till allmänheten. Något som den grekiska regeringen aldrig skulle göra.
Jag drar igenom det lättsamma upplägget. Plus i kanten för det.
I stort sett handlar det om ett happy Lomma. Befolkningsmässigt är vi nu över 23 000 invånare. (texten fortsätter efter bilden)
I Lomma slår vi oss på bröstet. Det går bra för Lomma. Redan in i maj månad i tar man det första spadtaget till TVÅ nya skolor.
Hur man använt en skattehundring under 2015 visas pedagogiskt:
Ja, allting andas således frid och fröjd i kommunen. Tills jag kommer till revisionsberättelsen på sidan 86. Där kommer nålsticket:
För att tala klarspråk.
Kommunen uppmanas att fixa balansen i ekonomin.
Behöver inte bli någon stor sak. Fast vem vet. Det var just på den punkten som Grekland havererade.
För övrigt är det vykortsvackra bilder över kommunen.
Här får du länken får egna studier.
Jo, en sak till. MFF möter IFK Göteborg borta.
Mina franska nerver.
"Gud som haver barnen kär..."
Minnet är kort.
Det är väl inte många som kommer ihåg pyromanen i Lomma. Det är snart fem år sedan det brann stup i kvarten i Lomma och Alnarp. Brandtekniska undersökningar visade på anlagda bränder.
Lomma drabbats av en pyroman.
Jag kom och tänka på det här, nu när Gryningspyromanen ska bli fri som en fågel. Många känner sig inte riktigt bekväma med det.
Pyromanen i Lomma eldade på. Ett 40-tal bränder blev det allt som allt.
Många bränder ställde till skador som kunde blivit katastrofala. Lommas eminenta brandkår hade fullt upp.
Trist var det att fiskehoddan nere vid stranden tuttades på. Hoddan där Göran Persson under sin tid som statsminister stannade till och klämde en öl.
Pyromanen spred fruktan i byn.
Folk pratade mycket. Spekulerade i vilken som var pyroman.
Efter ett drygt halvår med bränder greps i januari 2012 en 18-åring. Ynglingens namn flög med vingar från stuga till stuga.
Bränderna slutade tvärt.
18-åringen fick till slut släppas. Brist på fällande bevis.
Efter det har pyromanen i Lomma slocknat helt.
Det tackar vi för.
Det är ingen måtta på eländet.
Förra veckan brakade miljöpartiet samman. Varje dag serverades vi avslöjanden om de taffliga språkrörens handel och vandel med ömhudade miljöfolk.
En sak är då säkert:
Det var klart mycket bättre, än vad jag vaknade upp till i sänghalmen. TV-nyheterna trumpetade terrorhot i Stockholm.
Det blev ISkallt i sängen.
Det är då själva fan, att man aldrig kan få en lugn stund i tillvaron.
Jag tog mig ur bingen.
Gick in på webben.
Det var som världen brann runt omkring mig.
Krigsrubriker.
Ja, inte Sydsvenskan. Där satsade man på en vagnkrock i Malmö.
Hemvävt.
En märklig frid spred sig i kroppen. Det där med nyhetsvärdering kan ha sina sidor. En liten varning.
Detta skrivs på morgonen idag. Än så länge har miljöpartiet tid på sig med nya underbara klantigheter.
Klart bättre än terror.
Mycket, mycket bättre. Dessutom väldigt skojigt.
Varje söndag begåvas min brevlåda med en packe reklam. Eftersom jag är en gniden pensionär drar jag snabbt igenom luntan. Det KAN dyka upp något extra som extrapris som känns som rena fyndet.
För inte alls så många år sedan lockades vi konsumenter med billiga läskbackar och kaffe. Läskbackarna dog ut. Mycket trist.
Kaffet finns kvar.
Om än i mindre skala som rena lockpriser.
Jag fastnade för Coops utskick om mitt favoritkaffe, Zoega.
Coop i Lomma bjöd mig två paket 450 gram med ett kilopris på 65,56 kronor för 59 riksdaler. Copp i Burlöv några kilometer längre bort toppade med två paket 500 gram med ett kilopris på 45 kronor för 45 riksdaler.
Svagt skrivit på annonsen krävdes dessutom en prestation av mig. Jag var tvungen att handla andra varor för en hundring.
I Lomma kunde jag alltså utan prestation få handla mina två paket rakt av.
När jag räknade på Coops billigare erbjudande i Burlöv, några kilometer bort, skulle jag löst räknat få betala ca 160 kronor för de två paketen som man lockade med för 45 kronor per paket. Kilopriset var dessutom mer än 20 kronor billigare i Burlöv.
För samma sorts kaffebönor (?).
Nu är inte min matte världens bästa, för jag är inte:
”Smartare än en femteklassare”
Fast något är trots det tokigt med själva kaffetåren på Coop.
Match nummer två i MFF:s mardrömsresa är i hamn.
Tre nya viktiga poäng.
Vinst med 1-0 mot Djurgården hemma.
Tacka en MFF-best för det.
Kraftpaketet, Felipe Carvalho, 22 år, hämtad från fotbollslandet Uruguay.
I andra halvlekens 62:andra minut gick Carvalho upp på en hörna.
Nick i mål.
Stenhårt.
”En fysisk best”, som Jens Fjellström sa i TV.
Nästa till rakning är IFK Göteborg borta på onsdag.
Ska MFF ta sig igenom sin tredje mardröm i mardrömmen?
På raken?
Ja, jag tror det.
Allan Kuhn börjar få ordning på boysen. Fast ännu återstår det en hel del innan vi har ett stabilt MFF.
Mr Kuhn från Ålborg i Danmark håller med.
Rent ekonomiskt är MFF den stora tunga elefanten i svensk fotboll. Fast i årets allsvenska har bjässen helt tappat balansen.
Speciellt i inledningen av säsongen.
Förlusterna mot Jönköping Södra borta och GIF Sundsvall hemma, svider fortfarande som en otrevlig böld i baken.
Tränaren Allan Kuhns Ålborg-recept, med hög press, skapade jättelika hål bakåt. Lagdelarna hängde och slängde som ett exploderat cykeldäck.
I den senaste matchen mot Elfsborg i Borås, övergavs Kuhn sitt eget recept från Ålborg. Det blev ett avsevärt kompaktare försvarsspel. Det gav också en välbehövlig vinst.
Inför dagens match hemma mot Djurgården, har Allan Kuhn åter signalerat ett högt presspel. Det ger mig dåliga vibbar.
Varför lämna det mer kompakta spelet som så framgångsrikt sjösattes mot Elfsborg?
Jo, för ett mer publikfriande spel på hemmaplan i sin egen cirkusmanege.
Det kan kosta.
Djurgården kommer att utnyttja ett högt presspel.
”Det gäller hitta balansen”, har Markus Rosenberg betonat i åtskilliga intervjuer inför matchen.
Det kan man allt hålla med om.
Elefanten måste bli kvar på linan.
Bilden här ovanför fann jag idag på miljöpartiets hemsida.
Den visar sex glada gröna ministrar. Mehmet Kaplan som sparkade för fem dagar sedan är fortfarande bostadsminister.
Det är märkligt att man inte snabbt som tusan städat bort den f d bostadsministern. På partiets hemsida flyter livet på som ingenting hänt i den svenska politiken med en rejäl grön röra. Tala om kris.
Bostadsministern som inte längre är bostadsminister är ändå bostadsminister, enligt miljöpartiets hemsida. (texten fortsätter efter bilden)
Regeringskansliet har däremot städat bort Mehmet Kaplan från regeringen. Där är inte bostadsministern längre bostadsminister.
Den enda bilden som finns kvar, är när Stefan Löfven presenterade sin regering den 3 oktober 2014.
Pilen som jag lagt in pekar på just Mehmet Kaplan. Istället har regeringskansliet lagt in en bildtext under bilden. Där framgår Kaplans regeringstid.
Annars existerar alltså Mehmet Kaplan endast som bostadsminister hos miljöpartiet. Trots han fått lämna sin post.
På bilden här nedanför från miljöpartiets hemsidan, har jag lagt en grön ring kring en bostadsminister som inte är bostadsminister längre, mer än hos miljöpartiet. Sex glada ministrar blev fem, men inte hos miljöpartiet.
Tänk som det kan gå.
Vad händer i nästa vecka?
Helst skulle jag vilja gå klädd om dagarna som gentlemannen på löpsedeln.
Visserligen äger jag käppen, men resten känns en aning snobbigt.
Själv går jag mest klädd i lump. Egna kläder, utan någon annans DNA.
Väl ingångna kläder med årsringar i röven.
På tal om lump.
När jag var barn fanns det lumpbodar.
En dag kom ett geni på döpa om sin lumpbod till Second Hand.
Lyckan var gjord.
Snart tapetserades landet med lumpbodar, förlåt, Second Hand-butiker.
Idag är det trendigt gå omkring i andras avlagda kläder. Visserligen i nödfall tvättade, men ändå.
Lump.
Den framtidssagan hade ingen ens kunnat drömma om för 50-60 år sedan.
Det görs till och med TV-program om gammal maläten lump från mormors vind.
Men vad gör jag?
Detta skulle handla om Let`s dance i TV4.
Asch, det får jag ta en annan gång.
Andra sidan är väl mycket av det som man dansar i gammal uppfräschad lump. Så helt fel ute är jag inte.
För övrigt köpte jag mig ett par nya fräsiga skor i veckan.
Får jag bjuda upp till en finsk tango?
När aprilsolens första strålar smeker ansiktet, går en lätt ilning av förtjusning genom min kropp. Det är själva livet som bjuder in till en skönare och varmare årstid.
För två år sedan, vid den här tiden, var jag efter en allvarlig olycka ett kolli på sjukhuset. Jag kunde varken pissa eller skita utan kraftfull insats av sjukvårdspersonalen.
Den gången passerade mitt liv revy.
Livet gör det när man förvandlas till en grönsak.
Döden fanns med mig varje timme, minut och sekund.
Precis så var det.
Jag kände av döden i hela kroppen. (texten fortsätter efter bilden)
Efter veckor på sjukhuset började jag sakta besegra livsstriden.
Ville hem till varje pris.
Mot läkarnas inrådan skrevs jag ut.
Sjuktransport tog mig hem till nästa fas i livet.
Nu blev jag hemsjukvårdens kolli.
Mitt hem förvandlades till en sjukstuga. Fantastiska hemsjukvården i Lomma kom otaliga gånger. Vecka ut och vecka in som blev till månader.
Dygnet runt.
På bilden här ovanför ser vi sjuksköterskan, Andrea. För första gången skulle hon få byta ut svamparna som placerats inne i mitt högra ben och lår.
Medicinsk pump för påskynda läkningen.
Allt för påskynda läkningen.
”Vågar jag det? Jag har aldrig gjort det.”
Andrea var orolig.
”Tveka inte. Kör,” kraxade jag och så skrattade vi gott, för humorn är viktigare än någonsin i livskrissituationer.
Sommaren 2014 blev det rullstol som fram mot hösten byttes ut mot en rollator. Ett år senare försiktigt med två kryckkäppar.
Igår-onsdag-tog jag en kortare promenad med endast en kryckkäpp. Sedan satte jag mig i Täppan och njöt av aprilsolen.
Förvandlad från kolli till livs levande.
Min stund på jorden.
Den här bilden missade många av landets pensionärer som följde TV-Aktuellt i går kväll. En stolt Carl Philip visar glatt upp längden (49 cm) på kungababyn.
Jag ser förlösningen på Aftonbladets direktsändning i webben på min padda. Vägg-TV visar samtidigt Aktuellt.
Ett långt reportage om sophanteringen i Libanon.
I stället meddelade ankaret i studion, att man kunde följa den kungliga presskonferensen på svt.se på nätet.
Det är just detta som är problemet. (texten fortsätter efter bilden).
Aktuellt visade faktiskt några sekunder från presskonferensen. Jag fick bildbeviset (här ovanför), med lite märklig tidsförskjutning.
Det här var alldeles innan pappa, Carl Philip, måttade längden på den kungliga pojken. För då gick Aktuellt över till soporna i Libanon.
Snopna satt många pensionärer i sina TV-soffor.
Det hör nämligen till saken, att det är den äldre generationen som bär upp det svenska kungahuset.
Nu fick man tji.
Det blev sopor i nyllet i stället.
Jag ser det som en diskriminerar av den äldre generationen.
Grejen är den.
Allt för många av de närmare 2 miljonerna pensionärerna här i landet, har inte ens en dator. Det var inte schysst gjort.
Hur som helst så var det en stolt och glad Carl Philip som talade ut om en babylycka av stora mått. Mätte längden om och om igen.
På nätet.
Skärpning TV-Aktuellt.
FOTNOT. Kompis, Lennart Eriksson i Halmstad, föreslår Oscar II som namn. Oscar I har redan drottningen och prins Daniel.
Tränaren Allan Kuhn har börjat bygga upp MFF från grunden.
Det visade MFF klart och tydligt i första halvlek.
Tidigare har försvaret läckt som ett Panamadokument. Mot Elfsborg hade läckan täckts igen. Äntligen fick vi se ett stabilt och säkert MFF-försvar.
I andra halvlek tröttades Elfsborg. MFF kunde flytta upp spelet, men med säkerheten kvar bakåt.
Guillermo Molin byttes ut mot Wolff Eikrem. Det skulle visa sig bli ett lyckat byte. Helt osjälviskt valde han i friläge passa till Markus Rosenberg som endast hade att putta bollen in i tomt mål.
Seger med 1-0.
Första mardrömmen avklarad.
Det återstår tre för MFF att ta sig igenom.
På söndag Djurgården hemma på Swedbank Stadion kl. 15.00.
Jag satsar på tre nya poäng.
Den allsvenska tabellen just nu, är inget att skryta om. Alla blåa supportrar suckar tungt. MFF ligger faktiskt på kvalplats i allsvenskan.
Plats nummer 14.
Det var det ingen som räknat med.
Sex givna poäng mot Jönköping Södra och GIF Sundsvall blev noll (0) poäng. Spelet krackelerade totalt.
Det som nu väntar blir rena rama mardrömsracet för MFF.
I kväll borta mot Elfsborg.
Svårt, svårt.
Sedan starka Djurgården IF hemma.
Svårt, svårt.
Det också.
För inte tala om de båda nästkommande matcherna. IFK Göteborg borta samt klubbens speciella monsterklubb, Häcken, hemma.
Det krävs seger i samtliga fyra allsvenska matcher. Möjligen kan 10 poäng av 12 möjliga vara knappt godkänt.
Mardrömsracet kan blir tränaren Allan Kuhns svanesång. Förlust i samtliga de fyra matcherna: Allan Kuhn får åka hem till Danmark och stanna där.
En annan som får glorian allvarligt på sned är klubbens sportchef, den helgonförklarade Daniel Andersson.
Ytterst ansvarig.
Elfsborg kan så mycket bättre än vad man visat i inledningen av allsvenskan. Det blir en kamp i Borås.
Hedern står på spel.
För båda lagen.
Mest MFF.
Låt spelet börja.
Jag vågar knappt titta.
Jag vände på den allsvenska tabellen. Då ligger MFF plötsligt på tredje plats. Det hjälper inte ens för stunden.
I kväll är det så åter tid för Mästarnas mästare i SVT1. Det är åttonde säsongen programmet sänds.
Ytterst få insatser minns vi.
Per Elofsson blev den förste mästaren 2009. Det har de flesta glömt bort. Vem som blev tvåa samma år (Malin Moström) är en gåta.
Ingemar Stenmarks vinst sitter naturligtvis kvar, men absolut inte vilket år (2011).
Det finns väl få mästare som glöms bort snabbare, än de som vinner Mästarnas mästare. Ja, det ska i så fall vara vinnarna i Let`s dance i TV4.
Mästarnas mästare är en kul ojämn upplevelse för oss tittare. Ibland trist som titta på målarfärg som torkar. Ibland hur kul som helst.
Genom åren har många stjärnor passerat revy.
Vissa har varit stjärnor i sporter som vi knappt visste fanns. I år är det en armbryterska som står för den bedriften.
Ursäkta, Ingemar Stenmark, men den som imponerat mest av alla på mig genom åren är hockeytjejen, Danijela Rundqvist.
Minns någon att hon blev mästare förra året?
Danijela kom liksom från ingenstans. Visade sig äga både styrka, smidighet, snabbhet och hjärna som ingen annan haft under alla år (förlåt igen, Ingemar Stenmark).
Årets upplaga tycker jag är tämligen blek.
Där finns ingen Danijela Rundqvist.
Synd.
Jordklotet är så stort, att det inte får plats på löpsedeln.
Ser rätt så fascinerande ut, faktiskt.
Däremot på bloggen får hela jordklotet plats.
I går skrev jag om mitt bloggliv del 1, kan man säga.
I dag är det del 2, så att säga.
Det har väl överraskat mig mest under de snart åtta åren jag rattat bloggen likt en gammal lanthandel, där du kan finna det mesta av det bästa (skryt). (texten fortsätter efter bilden.)
Så här såg den interna kartan ut i natt kl. 24.00. Den uppdateras varje dag kontinuerligt av mitt bloggverktyg. Det är inget jag kan påverka.
Svart Sverige.
Det täckta gröna ytorna är besökare till bloggen från respektive länder.
Gröna punkter har jag lagt in själv.
Det är boende i länder som också brukar titta in. Jag har garanterat missat någon land, typ Storbritannien och Grönland (?).
Med andra ord.
Människor från jordklotets alla kontinenter och hörn. har besökt Calle Rockbäcks BLOGG. Det är just detta som varit/är det mest omtumlande under mina snart åtta åren med bloggen. ”De kan inte svenska”, kanske du tänker.
Näst längst upp på bloggsidan till höger finns ett översättningsverktyg (translate). Du kan lätt som en plätt översätta bloggen till 104 (!) språk.
Snacka om integration.
Välkommen och testa språken.
Det är hur kul som helst.
Bysten av Tycho Brahe får skyddat boende
Allvetaren, stilisten, humoristen samt de 1000-bloggarnas man, Ulf R Johansson, skriver på Cassiopeiabloggen om att Brahe-Bysten får nytt boende i Lund.
Sköna bilder är det också.
Njut, en stund.
.jpg)
Inlägg
