skip to main |
skip to sidebar
Influensasäsongen närmar sig. Region Skåne låter meddela att
från den 6 november kan du vaccinera dig mot årets influensa.
För dig som har fyllt 65 år, är gravid eller tillhör en medicinsk riskgrupp är vaccination mot influensa gratis. För övriga vuxna kostar det 140 kronor och för barn 150 kr. Själv är jag alltid mån om att ta sprutan.
Dessutom är den helt gratis för oss som fyllt 65 år.
Så är det märkligt nog inte i hela landet.
Min svägerska som är över 70 år och tillhör Västra Götalandsregionen, får punga ut en hundring för sprutan.
Orättvis, tycker hon.
Jag håller med.
Region Skåne fortsätter:
”Passa på att gå på våra drop-in-tider som vi erbjuder under några veckor. När drop-in-tiderna har passerat, kan du kontakta oss och boka en tid istället.”
För Lomma kommun gäller följande datum och tider på Vårdcentralen och de privata Vårdcentralerna:
Hälsomedicinskt center:
8 november kl 13-16
15 november kl 13-16
22 november kl 13-16
29 november kl 13-16
Sundets Läkargrupp:
13 november kl 14-18
20 november kl 14-18
27 november kl 14-18
4 december kl 14-18
Vårdcentralen Lomma:
6 november kl 14-17
8 november kl 14-17
13 november kl 14-17
15 november kl 14-17
20 november kl 14-17
22 november kl 14-17
27 november kl 14-17
29 november kl 14-17
Källa: Region Skåne
Wikipedia skriver:
”Den stora depressionen var en lågkonjunktur som följde efter den stora Wall Street-kraschen i New York i USA den 29 oktober 1929. Från USA spred den sig snabbt till Europa och andra delar av världen.”
Det var då det.
För 89 år sedan.
Igår skrevs ett nytt kapitel.
Den stora depressionen inträffade i slutsekunden i den glödheta matchen mellan AIK-Malmö FF. Domaren, Bojan Pandicz, lyckades med konststycket göra två fel.
Först döma en höst diskutabel frispark till AIK någon meter utanför MFF:s straffområde. Rafflet hade bara börjat.
Sedan stegade domare Bojan upp rätta 9 meter till 11 meter, där MFF:s mur skulle parkeras. AIK-skytten, Sebastian Larsson fick två meter extra till skänks av domaren. Ett helt avgörande avstånd för Larssons hårt skruvade skott som tog stolpe in.
Ett vackert frisparksmål, men helt fel hanterat av domaren.
Kaos utbröt.
Slutsignalen.
Kvittering till 1-1.
Den stora depressionen bröt ut i alla ljusblåa hem.
Vad hände?
Var livet värt att leva?
Varför har en påse skorpor blivit så dyrt på Coop?
Tankar i ett tomt huvud.
Ringde inte ens Leif Georg för analys.
Orkade inte.
Mina söner som vandrande vålnader när de åkte hem till sitt.
Årets allsvenska startade med en vårlig ökenvandring för MFF. Höstsäsongen så mycket bättre, men mest stolpe ut.
AIK stolpe in.
Sådana lag brukar ta hem guldet.
För egen del blev det sängen.
Den stora depressionen och jag.
Ödesmatch.
Så känns det faktiskt.
Dagens match mot AIK måste bara MFF vinna. En förlust och nästa års spel ute i Europa kan fladdra bort inför ett fullsatt(!) Friends Arena.
Guldet lirade man bort i våras.
Det är nämligen vårens usla insats som ställt till det.
Fast andra sidan vill vi med ljusblåa hjärtan ofta kalla MFF:s matcher för ödesmatcher. Så är det naturligtvis inte.
Dagens match är i alla fall en sådan tillställning.
Ödesmatch.
IFK Norrköping seger mot Östersunds FK igår lördagen, skickade ut Peking på guldjakt efter AIK. Endast tre poäng efter.
Därför är dagens match mellan AIK-Malmö FF en äkta ödesmatch. Det kommer smälla ordentligt, när lagen brakar samman.
Båda lagen måste nämligen ge järnet.
Spännande är bara förnamnet.
Jag tippar på en målrik tillställning .
Håll i hatten.
MFF vinner med 3-2.
Amen.
Det skjuts lite hur som helst i vår oroliga värld. Det mesta går värdshus förbi.
Det är som vi inte orkar ta in mer.
Skjutningen i Pittsburgh med just nu 11 döda och ett stort antal skadade, blev något helt annat för mig och min familj. Skytten har identifierats som Robert Bowers, 46 år-se lilla bilden på löpet. Enligt uppgift ska han ha skrikit "alla judar måste dö" strax innan han började sin dödliga hantering i Synagogan, Tree of Live.
”Det var en antisemitisk attack. Man trodde inte att det här var möjligt. Antisemitism ska aldrig tolereras,” säger president Donald Trump.
Under första hälften av 1990-talet var jag tillsammans med min familj ofta i Pittsburgh. Vi bodde då för det mesta hemma hos läkarparet Moller, en bit bort från synagogan. Har kört förbi den många gånger.
Deras son, Jan Moller, som var journalist i Wahsington DC, blev en nära vän. Numera är han chef för Louisiana Budget Project och bor i Baton Rouge- se bilden här intill.
I natt skrev han på Facebook till mig om skjutningarna i synagogan.
”Jag har firat Bar Mitzvah med kompisar där och jobbade där som tonåring några kvällar på en catering service. En av mina vänner som nu är barnboksförfattare som din son Johan. David Michael Slater, bodde tvärs över gatan från Tree of Life. Skjutningar är väldigt ovanliga på det området. Hittills är det ingen som jag känner, men jag har vänner på Facebook som kände dom.”
Tack, Jan, för din berättelse.
Genast poppar ett minne upp i mitt trötta huvud.
En kväll i Pittsburgh skulle vi hela familjen Rockbäck gå på bio och se ”Batman returns”. Michael Keaton som spelade Batman, hade samma dag besökt Pittsburgh.
Allt kändes väldigt stort.
Jans mamma varnade oss för se upp med skjutningar. Något som var mer förekommande på den tidens biografer i USA. Något omtumlade gav vi oss iväg. Tack och lov, var det endast skjutningar i filmhandlingen.
Vår närhet till staden Pittsburgh, är alltså orsaken till att familjen Rockbäck är tagna idag. Det meningslösa våldet och dödandet kom plötsligt för nära oss.
FOTNOT. Bilden här nedanför med synagogans placering och var vi bodde i Pittsburgh. Den lilla bilden, längst ner till vänster, är på mig och Jan Moller.
Jag har sedan starten av bloggen för mer än tio år sedan, skrivit ett och annat om Kina som borde få Kinas ambassadör i Sverige, Gui Congyou, gå i taket.
Fast det mesta av det bästa märkligheter har jag själv upplevt på plats i Kina. Smogen i Peking av all koleldning ska vi inte tala om.
Även det berömda porträttet av den store ledaren Mao vid Himmelska fridens torg, klarar sig inte ens. Byts ut när porträttet blir för sjukt.
Astmasjukdomarna står som spön i backen.
Våra egna utsläpp ter sig barnsliga, jämförelsevis.
Det är inte bara den otäcka luften.
Hotellens o nattågens tofflor för små för oss västerlänningar.
Sängarna stenhårda.
Berömda Pekingoperan ett obegripligt gnällande.
Pekingankan blir bättre hemma i den egna ugn.
Kinesiska tågtidtabeller rena grekiskan, om Herrskapet förstår. vad jag menar.
Ormsuparna kan vi hoppa över.
Te smakar diskvatten.
Riktig kinamat klart sämre än vår amerikanska variant av kinamat. Bara för nämna några saker.
Det bästa av allt blir sammantaget den annorlunda kulturen. Moderniteter som världen sällan skådat.
Nu när alla svenska humorprogram först skämtar väldigt roligt om Kina.
Sedan ber om ursäkt till Kinesiska ambassaden i Stockholm, hänger jag också på kören. Rätt ska vara rätt.
Förlåt mig, ambassadör Gui Congyou.
Jag menar inte att skämta om ditt väldiga land.
Endast berätta om några detaljer.
Precis som jag upplevde ert storslagna land.
Ryggmassagen jag fick på restaurangens toalett efter pinkat, var en pärla. En minst sagt annorlunda upplevelse.
Tack för den, Gui Congyou.
Det finns vissa bekymmer med MFF.
Problemen är på inget vis i världen nya.
Sedan Bosmandomen 1995 har avståndet mellan toppklubbarna, exempelvis Real Madrid, Barcelona med några fler, ökat lavinartat mot andra lag.
Malmö FF och IFK Göteborg hängde före Bosmandomen med hyggligt. Kunde till och med utmana dessa bjässar framgångsrikt.
Under dessa storklubbar, har det bildats en lägre nivå med klubbar. Oftast från gamla öst, men inte alltid. Turkiet, möjligen fattiga Grekland.
Gemensamt för dessa lag, är att det finns gott om pengar. Spelare med årsinkomster på 25 miljoner till 50 miljoner, är inget ovanligt.
Ryssland är ett sådant land.
Ukraina ett annat.
Polen är på gång.
Vi pratar om länder som föll samman när muren raserades 1989.
Nöden total i de f d kommunistiska paradisen.
I alla fall en kort stund.
Sedan kom pengarna snabbare än blixten.
Hur har det gått till?
Hur har plötsligt denna lägre nivå i fotboll fått egna kassavalv?
Sedan finns det en tredje lägre nivå med klubbar som är på väg uppåt. Här hittar vi belgiska, holländska, engelska, franska med några länder till.
Det finns ytterligare en nivå under denna. Där finns allsvenskan samt andra nordiska länder i lyckliga stunder.
MFF befinner sig när det går som bäst, mitt i mellan nivå 3-4. För ta sista steget upp till trean krävs snäppet dyrare lirare.
Bättre spelare, helt enkelt.
Money, money, money...syntes tydligt i matchen mot Sarpsborg. Plötsligt spelade MFF som när man mötte Dalkurd i allsvenskan.
Det håller inte, om man verkligen siktar på bli ett lag att räkna med ute i Europa. Då krävs det att det inte bara är ABBA:s mästerverk som får ljuda.
MFF måste in i kören.
Mamma Mia!
Ibland kommer nyheterna i brevlådan. Vid en kvällstömning i veckan, fiskades ett stort vitt kuvert upp. Det var inte från Postnord utan Riksbyggen, där min bostadsrättsförening, Skrattmåsen, hör hemma.
Ut från kuvertet föll två små radonmätare. Jag vägde tingesten i min hand. Mätning av radon i inomhusluft, löd rubriken till texten som medföljde. Mätningen är ett myndighetskrav, fortsatte texten.
Ord och inga visor.
Inget kärleksbrev precis.
Jag som varit med förr. Kom och tänka på det första radonlarmet mitten av 1970-talet. Det blev ett ballyhoo utan dess like.
Rapport fylldes kväll efter kväll med radioaktivt radon-inslag i våra bostäder.
Debatter.
Skräckslagna insändare.
Ska vi dö nu, minns jag att vi svenskar kved högt.
Jag skrev själv om faran i GT.
Sedan ebbade plötsligt allt ut.
Och dog.
Tvärt.
Lika hastigt som det blossat upp.
Vi alla överlevde i alla fall.
Efter det, har det varit vanligt förekommande med ett radonlarm vart tionde år, på ett ungefär. Aldrig sedan larmet för över 40 år sedan, har myndigheterna brytt sig om mäta radonmängden i våra bostäder.
Nu kom det.
Det skulle ta mer än 40 år.
Så nu ska radonmätarna hänga i varsin taklampa i sovrummet och vardagsrummet under några månader.
En nyhet om radioaktivt ädelgas i vår bostad som kom från min brevlåda.
Rapport bryr sig inte ens.
Tänk som det kan gå.
Vi överlever nog denna gången också.
Livet har sina överraskningar.
Efter vissa om och men, fick jag tag på ägaren till Algots Mode, klädbutiken som ska öppna i Lomma hamn.
Algot visade sig vara Emelie, 35 år.
Paff blev jag.
Förvånad blev Algot, förlåt, Emelie som visade sig vara en glad och positiv tjej. Hon drog sin bakgrund.
”Vi har bott i fantastiska Lomma i 4,5 år. Kommer från Borås, där jag drev en inredningsbutik. Min sambo, Fredrik, fick jobb som handlare på ICA-Maxi i Malmö. Vi har tre små barn, så det var bara till att flytta. Vi bosatte oss i Lomma. Något som vi aldrig ångrat,” berättar Emelie för mig.
Snart nog upptäckte hon, att det saknades en herrmodebutik i byn.
”Varför inte satsa,” fortsätter hon som kommer från knallestaden Borås.
Nu är planerna slå upp portarna mitt emot Fiskboden i början av december. Precis när vi alla strålar i adventsljusens sken.
Sortimentet blir brett-från strumpor, kalsonger, skjortor till kostymer.
Namnet då?
Algots Mode.
Visst fanns berömda Algots i Borås, en gång i tiden, men ändå.
Parets ena barn heter faktiskt Algot och är 5 år. Därav namnet.
Fiffigt måste jag få säga.
Det ska bli spännande få följa Algots utveckling.
Kör hårt, Emelie.
Det långtgående planerna på öppna en klädbutik i Lomma blir en tuff utmaning.
Något av ett kamikaze-projekt.
Spåren förskräcker, nämligen.
I slutet av 2016 fick Doris sträcka vapen.
Den klassiska och populära klädbutiken för damer fick slå igen. Butiken Doris hade funnits i Lomma i många år.
Kvinnorna älskade sin Doris.
Det räckte inte.
Till slut knäcktes verksamheten av de billigare klädjättarna som finns på varje köpcentrum.
Algots Mode som öppnar nere i hamnen, kommer få brottas med exakt samma problem. Det gäller ha en trollformel redo. Annars kan det snabbt gå för Algots som för Doris: rea och utförsäljning.
Fast nu ska vi inte måla fan på väggen.
Jag tycker satsningen är modig. Glöm det där med de japanska självmordspiloterna (kamikaze) under andra världskriget.
Lomma behöver en klädbutik.
Så är det.
Stå på!
Tänk vad ett par kalsonger kan ställa till det.
Jag skrev tidigare idag-måndag-på bloggen, om mina kinesiska kalsongers 1000-mila resa-skrålla en bit ner.
Jag avrundade inlägget med, ”Säg Algots-det räcker”. En berömd reklamslogan för Boråsföretaget som gick i konkurs 1977. Saknad än i denna dag.
Lommabon, allas vår, Bodil Wirén läste, men gjorde en helt annan koppling.
Genast tipsade Bodil mig om att Algots Mode, ska öppna upp i Lomma. Tack, Bodil.
Det blir byns första riktiga klädbutik för herrar(?) sedan Hedenhös. Något många har längtat efter. Trötta som vi är på alla mäklare och banker. Nu kan det bli full fräs lagom till julhandeln.
Algots-bra namn-Mode tar över Seaside Deli:s lokaler mitt emot Fiskboden vid Kajgatan. Seaside Deli utbud blev lite för svårt för Lommaborna att ta åt sig i längden, så de fick slå igen butiken efter tapper uthållighet.
Hoppas Algot fixar sin handel och vandel bättre. Kanske jag till och med slipper köpa mina kalsonger i Kina.
Förlåt igen, Kinesiska ambassaden i Stockholm. Jag menar inte vara elak. Visst har ni fina kalsonger i Kina.
Bara de inte var så jävla små.
Välkommen Algot!
Så har det då äntligen blivit målgång i Lomma för mina kalsonger.
Jag har tidigare berättat om mitt köptest hos det kinesiska e-handelsbolaget, Wish. Inget märkligt kan tyckas.
Väldigt många svenskar har upptäck att det är, ”sååå...billigt”. Jag valde ett paket med fyra kalsonger för 122 kronor med frakt och allt.
Det kändes som en lagom test.
Dessutom billigt.
Sedan gick jag in i väntans tider. Kunde för mitt inre se hur mina kalsonger for som en egen planet över jordklotet.
Det är rätt så långt mellan Lomma-Kina, cirkus 1000 mil, om man utjämnar uppåt. Vilket jag har en förtjusning att göra. En yrkesskada från mitt liv som journalist.
Veckorna gick.
Jag var på väg ge upp mina kalsingar.
Förmodligen störtat i Kazakstan.
Så plötsligt dök mina kalsonger upp.
Bara så där.
Hux flux.
Från ingenstans, kändes det som kom ett par kalsonger.
Inget paket med fyra par.
Bara ett (1).
Något hade gått fel.
Jag eller möjligen en underbetald kines i Shenzhen pickat fel (förlåt, Kinesiska ambassaden i Stockholm).
Ett par kalsonger kostade mig alltså 122 kronor. Kunde lika så bra köpt detta ädla klädesplagg på Coop.
Fast det bästa av allt: resan, gott folk.
Snacka om kalsongresa.
Över, möjligen mer, halva jordklotet
Jag blir alldeles matt, när jag tänker på det.
Då är inte 122 riksdaler mycket att klaga på.
För små var de också.
Säg Algots-det räcker.
Ni har säkert sett rocklegenderna, Mike Jagger och Paul Mcartney, rulla i det allmänna flödet på Facebook. I tät ström, dessutom.
Dessa båda miljardärer kränger t-shirts (se löpsedeln), för några få dollar mer. Förvånad är bara förnamnet.
Mike Jagger är god för över 3 miljarder kronor. Rikast av alla är Paul Mcartney med runt 10 miljarder.
Folk tycks inte få nog med pengar.
”It's been a hard day's night, and I been working like a dog,” som Beatles-Paul sjöng en gång i tiden.
Ja, vem kunde tro att dessa två rock`n`roll giganter skulle bli marknadsgycklare på Facebook, av alla ställen.
Nästa år kanske vi får se både Mike och Paul stå i var sitt stånd på Kiviks marknad. Varför inte Lommafesten i slutet av maj nästa år?
Andra sidan har vi alla varit små som Povel Ramel broderade på sitt finurliga vis. Då vi var glada över ett paket tuggummi. Även Paul och Mike-se miljardärerna som små gossar här nedanför. (nej, jag är inte ett dugg avundsjuk-jo, lite då)
Idag sjungs, spelas, se och lyssna, för fulla muggar i Lomma. Höstens stora Kulturfest i Lomma med ett digert och spännande program brakar rakt in i en annan kulturfest: den viktiga och helt avgörande allsvenska matchen mellan MFF-Hammarby.
Kulturfesterna skiljer sig på en viktig punkt.
Publiktillströmningen.
MFF kan skryta med ett utsålt Stadion, 20 000 och mer därtill. Något Lomma endast kan drömma om.
Kulturfestens organisatörer, Lomma kommunen bland annat, bjuds upp till en nästan omöjlig kamp om gunsten. Sliter sitt hår.
Det sämsta av allt.
Den allsvenska matchen i fotboll spelas för ovanlighetens skull redan klockan 13.00, idag lördag.
Sämre tid för Lommas kulturfest kan inte tänkas. Det är så att säga mitt i hela bakverket. Sicken otur, kan tyckas.
På Lomma bibliotek kl. 14.00, ska min son som en av två inbjudna författare, prata om att skratta, roliga minnen m. m.
Detta givetvis precis när andra halvlek börjar i Malmö.
Tala om kulturkrock.
För Johan som är ljusblå i hjärtat blir det en tuff utmaning om publiken. Johans årskort till MFF går därför idag till ett av mina barnbarn.
Johan Rockbäck-Malmö FF.
Smaka på den.
Lycka till MFF OCH Johan, naturligtvis.
Jag håller på Johan.
Fattas bara annat.
Det är för fan min son, så kom och lyssna på honom.
Det är lika så bra jag erkänner det: jag älskar Magister Tutnäsa.
Jag är inte ensam om det.
Genom åren har tusentals skolbarn i Sverige tagit denna tokrolige Magister till sitt hjärta. Jag är inte heller ensam vuxen som älskar Magister Tutnäsa. Det är det många som gör. Lätt att ta åt sig.
Illustratören, Erika Palovaara, teckningar av vår idols öden och äventyr, är helt lysande. Lägg till min son Johan Rockbäcks finurliga och roliga text.
Magister Tutnäsa klappad och klar.
Tar oss med storm.
Jag är väldigt förvånad över att inte IDUS förlag som gett ut böckerna inte gjort mer av detta guldkorn. Någon matchning att tala om har det verkligen inte blivit.
Trist men sant.
Numera lever Magister Tutnäsa sitt liv som en mycket populär magister på landets bibliotek och i skolvärlden.
Tre böcker blev det från Johan och Erika.
Sedan växlade Johan spår och uppfann Flax & Rekordfarfar. Nya men lite annorlunda tokigheter bjöds i ytterligare tre barnböcker. Även Rekordfarfars vilda liv blev en populär resa bland barnen.
Inför morgondagen-lördag-när Johan ska hålla låda på Lomma bibliotek med start kl. 14.00, avslöjar han för mig.
”Det jobbas på en ny bok om Magister Tutnäsa. Vi får väl se hur det slutar.”
Vi är många barn (hipp!) som andas ut.
Äntligen blir det ordning och redan på riktigt i den svenska skolan som statsminister, Stefan Löfven, brukar säga.
FOTNOT. Det är, Erika Palovaara, på den svart-vita bilden som jag lagt in på löpsedeln.
Den döende åldringens sista ord till grannen kniper. Grannen förvandlades till en ängel i åldermannens sista färd till de sälla jaktmarkerna.
Vårdnadshavarna, Attendo, borde skämmas över den havererade hemvården i Lomma.
Det var i juli jag kunde avslöja på bloggen, den minst sagt bristfälliga palliativa vården i en människas slutskede i Lomma kommun. Grannen fick ta över.
Uppmärksamheten stor.
Vårdbolaget och kommunen utredde.
Kom i stort sett fram till ingenting.
Grannen gav sig inte. Gjorde en anmälan ill IVO, inspektionen för vård och omsorg.
I veckan kom deras beslut.
Det mest vanliga är ingen åtgärd.
I detta fallet blev beslutet en stor framgång för grannen.
Anmälan kommer att användas som underlag vid planering av kommande tillsyner. Alltså inte bara i Lomma utan över hela landet (det sista är min tolkning).
Det är bara till att gratulera grannen.
Lomma får skämmas.
De sa nej till en anmälan till IVO.
Rött kort på det.
Rubriken är något hårdragen.
I början av september svalnade Lommas rekordartade glassommar av betänkligt. Glasstånden slog igen. Det hade varit fyra tuffa månader för glassgubbarna.
I slutet av juli skrev jag på bloggen om glassrekord i Lomma. Medborgarna svalkade av sig i hettan med glass i stora lass.
Mjukglass hårdvara.
Glassgubbarna körde stenhårt med 14 timmars arbetsdagar.
Om inte mer.
Den enorma sommaren körde sedan på för fulla muggar augusti ut. Glassgubbarna hängde med, fast nu knäande.
Visst grävdes det guld.
Andra sidan kan det lätt följas upp med två-tre regnsomrar på raken. Då är det en fördel med en sparad kassa, så man kan fortsätta glassa (hipp-hupp!).
När hösten tågade in i Lomma. Tågade alltså glassgubbarna till Söderhavsöarna. Ja, var annars har de tagit vägen?
När brittsommaren slog till, lös de i vart fall med sin frånvaro. Det fick vara ”nock” nu. Den som är sugen på britsommarglass i Lomma, får gå till butiken och handla. Det är inte riktigt samma sak.
Ett glasstånd är alltid ett glasstånd.
Brittsommar eller inte.
Ha det så ”gött” gubbar, som Glenn Hysén skulle sagt.
Cricket anses vara världens tråkigaste sport att titta på. Reglerna helt obegripliga. En match kan hålla på nästan hur länge som helst.
För tillfället upplever vi en form av cricket i svensk politik. Reglerna helt obegripliga. Den politiska fighten om maken, har snart trummat på i tre veckor.
Cricket när det är som tristast.
Därför hoppade jag till i TV-soffan, när KD:s partiledare, Ebba BT, drog in sällskapslekare i sin presskonferens.
Den pågående politiska sällskapsleken var inte hennes bag. Då kan jag berätta för Ebba, att redan i augusti för åtta år sedan, ordnade jag en politisk sällskapslek i min Täppa. Inför hösten val 2010, bjöd jag in Lommas dåvarande ledande politiker, oppositionsrådet, Karin Lyberg (S) samt nytillträdde kommunhövding, kommunalrådet, Anders Berngarn (M), till en match med, Fia med Knuff.
Det blev hur kul som helst.
Blockpolitiken rämnade, Ebba Busch Thor.
Skratten många. Humöret på topp. Vädret vackert och vann gjorde Anders Berngarn efter en hård match.
Ett härligt udda minne från den kommunalpolitiska arenan som lämnade trista cricketmatcher lång bakom sig.
Allt presenterades på bloggen.
Ebba, du hade gillat det.
Välkommen hem till mig, så ska vi köra ett parti, Fia med Knuff. Ebba, ta gärna med dig din man, fotbollsspelaren.
Jag har spelat in när MFF tvålade till Sirius.
”Inget konstigt med det”, säger pensionären Ove till mig som den mest naturliga sak i världen.
Jo, det tycker jag.
Hyvel-Börje som fyllt 70 år, mer känd på bloggen för sina stora väghyvlar och skruvande med amerikanska bilar eller rusta upp rostiga engelska telefonhytter, säger samma sak om sitt vackra träsnidade-se bilden här till höger.
”Inget konstigt med det”
Det handlar i båda fallen om finsnickeri.
Två glada (nåja) pensionärer som gått vidare i livet. Jag blir alldeles varm av lycka.
Två grand old men som vägrar sitta hemma och rulla tummarna.
Före detta IT-mannen, Ove, satte först upp ett hus/skjul på Lommas båtförvaringsplats. ”Måste ha tak över huvudet vid dåligt väder,” är en godtagbar förklaring.
Till våren räknar Ove med att segelskutan är klar.
Då blir det sjösättning.
Bilden längst ner visar hur det då kan komma att se ut.
Visst händer det roliga saker här i livet.
.jpg)
Inlägg
