skip to main |
skip to sidebar
Onsdagen gav mig vibbar till MAD:s kultfigur, Alfred E Neumans, underbart tokiga värld. Jag vaknade i morse med ett illa inflammerat ringfinger som var svullet som en ordinär grillkorv. För snart tre år sedan var det pekfingret på samma hand som gett upp.
Nu gällde snabbt få fram den där effektiva breda penicillinsorten.
Hjälp!
En doktor.
Ringde på min fasta telefon Vårdcentralen i Lomma, när de öppnade i morse klockan åtta. Trots jag var snabbare än blixten fick jag placering nr 9 i telefonkön-hur det nu gick till. Då ringer mobilen.
Medan jag sitter med Lomma Vårdcentral i höger öra, ringer min husläkare på Vårdcentralen till mitt vänstra öra.
”Vill bara kolla hur du mår. Behöver du förnyade recept,” frågar hon med sin mjuka kvinnliga röst.
Jag tittar först på min fasta telefon med Vårdcentralen på tråden.
Sedan tittar jag förvånat på min mobiltelefon med husläkaren på tråden från samma Vårdcentral.
”Trollar du för mig,” undrar jag förvånat och känner mig mycket riktigt som galningen Alfred E Neuman.
”Nej, jag trollar inte. Det är jag som är jag,” svarar hon förundrad i sin tur.
Det slutar med att hon ger mig tio minuter och infinna mig på Vårdcentralen. Det är nästan på så jag åker ner i kalsongerna-men bara nästan.
Allt slutade mer än väl.
Dr Husläkaren tog prover och klämde på mitt ömmande ringfinger: inflammation och den välsignade penicillinkuren.
Det kände som om Vårdcentralen trollade för mig.
Allt fix och färdigt på stubinen.
Svensk sjukvård.
I topp.
Sedan åkte jag in till det stora sjukhuset i Malmö för en annan sorts behandling.
Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till (Matteus 5:3), tänkte jag inte skriva, men skrev det ändå.
Vem älskar inte en husläkare som är bättre än bäst?
I dag kände jag för skriva dynga. Enbart blaj (dynga) om ingenting som visar sig bli någonting om den märkligaste och egendomligaste presidenten i Amerikas historia: Donald Trump.
Grejen är att det finns hur mycket vansinnigheter som helst om Donald Trump på nätet. Dyngan står som spön i backen. Supermobbning.
Andra sidan är han själv en dyngspridare (nätmobbare) av stora mått.
Det senaste Trumperiet är ett bryggeri i Toronto, Kanada, som laserar ölet Fake News Ale. Passar bäst den som har små händer och stort ego. För att riktigt kunna smaka på Trumpölet ska det helst drickas pissljummet.
Några rader blaj-blaj i dag känns faktiskt befriande.
Bara inte folk sätter ölet i vrångstrupen.
Donald Trump är som Angela Merkel menar en opålitlig figur. Det känns som vad som helst kan inträffa-när som helst.
Jag tror jag väljer en Tuborg.
Tryggt och gott.
Skrev så här på Facebook måndag morgon:
”Enorma akuta smärtor slog till mitt under Rapport. Höger höft låste sig och jag skrek rakt ut. Min och hustruns rutin tog över: kryckkäppar, rullatorn, sakta som en spanare i första världskrigets lera tog jag mig till sängen. Jag såg gul/blå/lila stjärnor i kvällssolen. Ringde INTE efter ambulans. Borde kanske gjort det. Natten? Vilken jävla natt?”
Det såg minst sagt dystert ut inför matchen AIK-MFF i kväll på Friends.
OM jag ringt ambulansen, vilket varit det mest naturliga. Då hade jag behandlats med morfinsprutor som jag hatar, inläggning och röntgen. Jag hade hela dagen varit yr i mössan. Och missat matchen.
Det ville jag inte.
Otänkbart.
Jag fick själv med starka krafter från hustrun fixa mig spelklar.
Nu klart mindre ont.
Kan till och med ta mig fram med rullatorn.
Spelklar med rullator.
Inte illa alls.
Det går framåt.
Fast jag är trött som en häst, men som sagt: SPELKLAR.
Tvingas däremot bygga upp TV-soffan med några speciella sittkuddar från otaliga turer till ortopeden. Första gången var för ca 35 år sedan.
Ja, så drar jag på mig mina MFF-kalsonger.
Det bör räcka.
Har du som jag drös med gamla kassettband liggande i diverse lådor till ingen nytta? Problemet är att tekniken skenat iväg, så vi har inga apparater kvar som kan spela upp alla minnen från 1970-talet.
Det där är ett bekymmer för många av oss.
Vissa har redan slängt sina åldriga kassettband.
Andra har som jag sparat rubb och stubb: musik, radioprogram jag gjort, barnens prat när de var små tills min intervju med mormor 1972.
Där berättar hon om sin barndom, då 1-öres godis fanns, eller när hon såg den första bilen. En sensationell upplevelse.
Jag har inte kunnat lyssna på dessa unika kassettband på årtionden. Nu kan det plötsligt bli verkligt med Elbow cassette player.
Finns vad jag förstår ännu inte att köpa.
Säkert snart här.
Minns var du läste om det för första gången.
Bara stoppa i en sladd och lyssna på mormor i mobilen eller datorn. Det ska bli riktigt roligt-se där vilken fin liten solskensnyhet.
Det är bara till att ta av sig hatten och buga för Lomma Event som arrangerar den pågående Lommafesten.
Ni har vädermässigt dragit en rejäl jackpot.
Sol, sol och sol i dagarna tre.
Bättre än så kan det inte bli.
I Sverige är det annars vanskligt ställa till med kalas utomhus vid den här årstiden. Vädergudarna gör för övrigt hur de vill med oss ändå under hela sommaren.
I år när Lomma Event spänner bågen till den största festen någonsin i byn, är vädret ännu viktigare.
Och så drar man tidernas vinstlott-en jackpot!
Helt fantastiskt.
Lommafesten blir solskensfesten.
Jag måste få gratulera alla nöjeslystna och givetvis arrangörsstaben bakom den storslagna festen i strålande solsken.
Bättre än så här kan det faktiskt inte bli.
SOL-på er, alla glada.
Det regnar fina journalistiska priser över Expressens krigskorrespondent, Magda Gad. Jag har fått nöja mig med en plastanka. Fick den för 45 år sedan.
Det var samma år som kommissionen mot politiska våldsdåd föreslog att misstänkta terrorister skulle kunna avvisas eller utvisas. Längre än så har vi knappt kommit sedan 1972. Märkligt segt.
Samma år avslöja jag en stor hemlig order om en större fartygsbeställning hos dåvarande Uddevallavarvet. Den nyheten fick genomslag över hela landet.
Varvsfolket blev förtörnade över mitt journalistiska illdåd. Någon tänkte till.
Till julen det året fick jag mitt journalistpris för bedriften: en plastanka av Uddevallavarvet med texten, Årets anka 1972.
I dag 45 år senare, är jag fortfarande mycket stolt över ankan. Efter Donald Trumps ständiga tjat om fake news, har min fina anka nu fått en hedersplats i min hylla.
För övrigt vill jag betona att jag är mycket imponerad över Magda Gads journalistiska arbete i krigsområden.
Jag är inte ett dugg avundsjuk.
Hon har nämligen aldrig fått en plastanka.
I Astrid Lindgrens sagovärld, lever alla djuren i lycklig harmoni med omvärlden. Några dödliga faror hotar sällan eller aldrig någonsin.
Den minnesgoda läsaren av min blogg minns kanske när jag förra sommaren skrev om tuppen Leos besvär.
Han hade blivit hes efter allt galande.
En hes tupp får problem med ordningen i hönsgården.
Nu är det så att tuppen Leo tillsammans med sina hönor verkligen levde i harmoni med naturen.
Friheten stor.
Astrid Lindgren skulle varit hur nöjd som helst.
Säg den glädje som varar.
Först upptäckte Micke Räv dessa pickande middagar.
Flera hönor försvann.
En annan dag seglade kungsörnen eller om det var en havsörn in och körde sina sylvassa klor djupt in i tuppen Leos ömma rygg.
Lyfte med bytet och flög iväg med tuppen Leo som blev en brakmiddag för havsörnen eller om det nu var en kungsörn.
Tyckte naturligtvis det smakade fågel.
Återvände och snodde åt sig även en höna.
Snart nog tömde Micke Räv också hönsgården.
Verkligheten är inte alltid som i Astrid Lindgrens sagovärld.
Bara nu inte hövding, Red Wind, från indianstammen Wyandotte i Oklahoma, USA, blir purken. Trummar igång och går på krigsstigen.
Tuppen Leo härstammar nämligen från Wyandotte. Är alltså av rasen Wyandotte.
Bilden här nedanför är Leo under in storhetstid, tillsammans med hövdingen, Red Wind, med-naturligtvis-tuppfjädrar.
Den som träffar Jöran Lindkvist kan luras av en mjuk och vänlig framtoning. Bakom de stillsamt plirande varma ögonen som är omöjligt läsa av, pågår ständigt en yster idéflod av de mest skilda slag.
Jöran har varit primus motor i Lomma Events årliga återkommande arrangemang av Lommafesten.
När Jöran kom in i bilden för nio år sedan kallades ”festen” för Lommadagen. Inte direkt någon färgsprakande tillställning utan mer, ”The same procedure as last year, Miss Sophie?” Då tog Jöran tag i rundgången.
Människan vände upp och ner på hela Lomma kommun (visst).
Jag minns speciellt ett möte hemma i min Täppa. Denna vänliga man sprutade ur sig både galna och goda idéer.
Jag var testdockan.
Jag förstod snart att det fanns inget som kunde stoppa rumpmasen Jöran: mannen brann med en fridsam framtoningen som nästan fick byns kyrkklockor att ringa. (texten fortsätter efter bilden)
Jöran föddes som surjämte i Östersund. Lärde sig säga baby tidigt-bilden till höger här ovanför.
Familjen flyttade till Hedemora i Dalarna.
Växte alltså upp som rumpmas.
Drog till Uppsala för läsa juridik och ekonomi. Intresset svalt. Det fanns så mycket annat som var roligare att göra än sitta och traggla in dammiga lagtexter.
Då får han sin första riktigt allvarliga knäpp.
Bussbranschen.
Den såg lovande ut.
Jodå, det gick mer än bra.
Snart avancerade Jöran till General Manager för Eurolines Sweden AB. Flytten gick till Göteborg.
Snart nog förstod Jöran Internets framtid. Startade så sin första webbsida. Bussbranschen skattade åt idiotin (under 1990-talet sågs Internet som en självdöende fluga). Ingen lyssnade på geniet.
Lätt stukad drog han sig hemåt.
Hyrde stora delar av den berömda Herrgården Stjärnsund med fina gamla anor med ett eget slottsspöke: blev herrgårdsråd, krögare, arrangerade konstutställningar, föredrag och musikkvällar.
En dag dök erbjudande upp: kunde han tänka sig bli CEO för Eurolines Scandinavia? Det var inte alls svårt byta havregrynsgröt mot ett glas rött Champs-Elysées.t.
Slottslivet var slut.
Nu började ett evigt flängande till Europas huvudstäder. I längden blev det tröttsamt. Jöran valde utbilda sig i media och domänteknik och driver i dag med framgång Visitart.
Allt har nu lett fram till Jöran Lindkvist och Lomma Events nionde Lommafest som sprakar i gång den 24 maj.
Lomma verkligen upp-och-ner, under några festliga dagar.
Primus motor Jöran snurrar vidare i all sin ödmjukhet-från slottherre (nåja) till en liten mysig butik i Lomma.
Ge Mr Lommafesten en applåd när ni träffar honom.
Det är han värd.
Det kändes som en städning av kroppen. Tre Kronor slår Kanada i en rafflande straffuppgörelse.
Det kändes som ett reningsbad för min deppade hjärna.
Ja, en storstädning av hela min lekamen.
Tidigare såg jag MFF helt onödigt få stryk mot IFK Norrköping. Den förlusten bet långt in i min sargade kropp-depp i hjärnan.
Det var inte med några större förväntningar jag såg fram emot Sveriges VM-final mot Kanada. Det kändes som depparnas stora jubelkväll.
Ack så fel jag fick.
Tre Kronor städade bort MFF:s haveri, då Norrköping gör två avgörande mål i minuterna 82 och 84 (1-2) i matchen.
Sedan kom då hockeyn.
Henrik Lundqvist spikade igen det svenska målet. Jag hade sett Sverige bäste ishockeymålvakt genom tiderna i aktion. Allt deppande städades bort.
Det var som Malmö FF aldrig mött IFK Norrköping.
Sverige hockeyvärldsmästare för tionde gången.
Det var en starkt nattlig upplevelse.
Tack för den pucken, Henrik Lundqvist.
Nu blir du frimärke.
Det första som den amerikanske presidenten, Donald Trump, gjorde efter landat i Saudiarabien, var att skriva under ett handelsavtal om vapen för 960 miljarder kronor.
Saudierna ska alltså beväpnas till tänderna som en markering mot Iran.
Jag blir så trött.
Vapen för i dollar räknat 110 miljarder.
Vapen som kommer döda ännu flera barn.
Jag blir bara så trött på detta vansinne.
Mitt förslag är i stället att köpa världens populäraste leksak, fotbollsbollar, till alla världens barn.
Alla barn blir lyckliga och ingen dör.
Övervägande delen av världens barn får i dag sparka omkring med trasor som ska föreställa bollar.
Det är bara och se sig omkring: Afrika, Sydamerika och Asien.
Väldigt många trasor till bollar-se bilden här intill.
I dag kan man köpa sig en bra boll i Sverige för 250 kronor. Delar man då med 960 miljarder kronor, får man närmare 4 miljarder bollar. Mängdrabatt inräknat, tack mattegeniet Thomas Andersson i Lomma.
Eftersom det finns ca 2 miljarder barn i världen, hade alla barn plötsligt fått ett visst överflöd med fotbollar.
Minst en var.
Det bästa av allt: inga barn hade skjutits ihjäl (nåja).
Donald Trump rider vidare.
Nu på en kamel.
Vännerna Kersti och Lennart i Holm utanför Halmstad firar grafitbröllop i dag (grattis!). Det är 39 år.
Vem kommer ihåg att det då kallas för grafitbröllop?
Ingen.
Alla får tjuvkika i BröllopsGuiden.
Själv såg jag att hustrun med sin käraste firar zinkbröllop.
Zinkbröllop?
Låter inget vidare.
Zinkbröllop?
Det är allt efter hela 48 år tillsammans som ett äkta par. Först om två år snor vi hem guldet. Innan dess ska vi också erövra trista aluminiumbröllop (49 år). (texten fortsätter efter bilden)
Är det någon som minns pingsten?
För några år sedan tvärdog hänryckningarnas tid, när annandagen blev en vanlig måndag. Pingsten hade alltid varit den riktigt stora bröllopshelgen.
Numera minns knappast någon pingsten.
Trist.
Mitt rättstavningsprogram vill till och med ändra till väskryckningarnas tid. I år infaller i alla fall pingstaftonen den 3 juni.
Storsonen och hans Maria firade i år 14-årig bröllopsdag.
Elfenbensbröllop.
Låter rätt fint faktiskt.
Här nedanför får ni hela listan med alla bröllopsdagar från BröllopsGuiden-från bomullsbröllop (1 år) till 80-årig bröllopsdag som är platinabröllop.
Den dagen är det knappt någon som minns att den fanns, när de själva inte minns om de fanns längre.
Heja kärleken!
Det här nyllet har karaktär. Borde kunna gett utdelning till en tyngre karaktärsroll i Hollywood.
För skaffa dig ett sådant här ansikte, måste du ha levt länge.
Det svarta håret har blivit grått.
Errol Flynn-mustaschen yvig och grå.
Påsarna under ögonen. En samlad livserfarenhet som påminner om terrassodlingarna av te på Sri Lanka.
Ögonen har under en mansålder sett glädje, sorg, smärta och tårar. Fast fortfarande blänker ögonen av nyfikenhet.
Näsan har växt sedan 10-års åldern.
Leendet är däremot detsamma som när ansiktet på gubben var 10 år.
Alltid något.
Det här är en tavla av den amerikanske konstnären, Jackson Pollock (1912-1956). Han slog igenom i Sverige med sin dropp-och-stänk konst för ca 60 år sedan.
Då var det många som skrattade och såg tavlorna mest som kladd. Göteborgs Tidningen (GT) lät till och med en apa imitera konsten. I dag får du lägga upp många tiotals miljoner för Pollocks mästerverk.
Det är alltså ditåt som MFF-tränaren, Magnus Pehrsson, siktar. Trots skador och avstängningar bänkade Persson stjärnorna Rosenberg och Christiansen mot Hammarby IF. Det skulle roteras.
In plockades klart sämre kort.
Det blev 1-1.
Samma visa såg vi för en tid sedan borta mot bottenlaget Kalmar FF.
Det slutade 0-0.
Magnus Pehrsson har slagit sönder succéparet Cibicki/Rorsenberg.
Obegripligt.
In har i stället kommit stöket Jon Inge Berget.
Detta har resulterat i att Cibicki helt kommit bort i Perssons drop-och-stänk konst. Jag håller med Max Wiman i Sydsvenskan som skriver:
Pawel Cibicki spelar numera mest för sig själv.
Trist men sant.
Bonnläppen har funnits så länge jag kan minnas: lantisen, keps/lustig hatt, motorolja under naglarna samt en udda livsfilosofi med djupa rötter i den svenska myllan.
Jag har träffat en hel del i verkliga livet. Sköna människor som man kan ta en snus tillsammans med. Spotta och svära en stund över det förgängliga livet. Mysa över en bucklig plåtmugg, fylld till bredden med dåligt körd Skogsblomman, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Nu har emellertid min syn på bonnläppen fått sig en allvarlig törn.
Det började med Långshyttan i Dalarna. En liten ort med knappt 1600 invånare.
Förra sommaren mördades en 62-årig kvinna. För några månader sedan dömdes 10 (!) personer från byn till långa fängelsestraff för det brutala mordet. Den rättspsykiatriska undersökningen visade också på låg IQ nivå.
Bonnläpparnas bonnläppar.
Mycket keps och motorolja under naglarna.
Nu senast har Tova Moberg, 19 år, hittats mördad. Tre män i 20-års åldern greps i den lilla skogsbyn, utanför glada Huddik i Hälsingland.
Samtliga gripna med bonnläppens genuina intressen: keps, Epa-traktor, motorolja under naglarna och brännvin.
Då satsar SVT på spela in TV-serier med ett gäng bonnläppar som är mer än lovligt korkade. Kvinnorna behandlas som halmbalar.
Den senaste heter Leif & Billy.
Den tidigare hette Uti Bögda.
Trodde SVT hade mer IQ än så.
FOTNOT. 1. En person häktades i dag under eftermiddagen, angående mordet på Tova Moberg. De övriga två personerna släpptes.
2. Jimmie Åkessons hem i Blekinge har utsatts för en attack. Allvarligt. Det finns bonnläppar i alla samhällsklasser. Då är kepsen ofta utbytt mot maskering.
Det här är Magnus Lindgren, 32 år. För inte allt för många år sedan var han fotbollsmålvakt i Morlanda GOIF, i den bohuslänska gärdsgårdsserien.
Hans håg låg mer åt att få döma fotbollsmatcher. Han la målvaktshandskarna på hyllan och blev alltså i stället domare.
Ungdomsdomare.
Fick börja längst bak.
Det gick mer än bra.
Raskt tog han sig allt längre upp i seriesystemet. Han visade sig äga en fotbollsdomares utrustning som Östergötlands Fotbollförbunds domarkommitté skissar så här.
”För att bli en bra domare måste du visa intresse och engagemang, ha kännedom om reglerna, spelförståelse, vara vältränad, ha stil och profil samt vara ordningsam. Har du själv spelat fotboll är det en klar fördel och nästan ett krav för att du ska förstå rollen som domare. Har du dessutom ett positivt tänkande och humor så får du själv
roligt.”
När Magnus så i sin elfte allsvenska match dömde söndagens mellan MFF-Östersund, visade sig alla regler han lärt sig inte hålla måttet.
När publiken, 20 000 människor, blir som galna, triggade av tjafsande, gnällande spelare i MFF som till slut smittar av sig på motståndarlaget, har du hamnat i helvetet på jorden. Täta Swedbank Stadion blir i det läget en evig avskildhet från Guds plats på jorden. Allt faller samman.
Då är det svårt, nästan omöjligt, tänka positivt och plocka fram minsta gnutta humor. Det krävs rutinerade domare som Jonas Eriksson, Markus Strömbergsson, Stefan Johannesson eller Mohammed Al-Hakim, för landa på fötter i en sådan miljö.
Trots det, gjorde Magnus Lindgren väldigt mycket rätt.
De röda korten var röda kort.
Alla gula kort var gula kort.
Felet Magnus gjorde som startade kaoset var att han inte satte en stenhård agenda från allra första början. Där lös orutinen igenom.
Den här typen av fotbollsspelare som Magnus mötte, är som barn. Måste ha en pappa, typ Jonas Eriksson, som bestämmer över dom.
Fast andra sidan blåste Magnus inte när Christiansen revs ner och Rakip kunde slå in segermålet till MFF.
Det var det som gällde.
Tre nya friska poäng till MFF.
Välkommen tillbaka, Magnus.
Det finns lägen här i livet, då man tager sig för pannan av pur förvåning. I morse satte jag mig till rätta med frukosten för kolla in sportpanelen i SVT. Självklart var jag nyfiken på en analys av årets allsvenska fotbollsmatch mellan MFF-Östersund (2-1)på Swedbank Stadion i går (söndag).
Det var en match som innehöll all den spänning och dramatik som bara en fotbollsmatch kan innehålla.
Domaren, Magnus Lindgren, tappade matchen redan i inledning av tillställningen. Det haglade gula och röda kort.
Närmare 20 000 åskådare blev fullständig paralyserade av galenskapen. Något liknande har då jag aldrig upplevt i samband med en allsvensk fotbollsmatch som Malmö FF spelat. Jag har ändå sett det mesta i mer än 60 år (!).
Det här var något som sportpanelen med tungviktaren,Tommy Engstrand i spetsen, inte kunde missa.
Det gjorde man.
Inte ett ord sades om den fantastisk kaosartade matchen.
Däremot bluddrade man om allt annat, men inte ett ord om allsvenskan.
Om det i stället hade varit Kvarnsvedens damlag i fotboll som spelat, är jag säker på att den matchen hamnat på agendan.
Nej, usch och fy.
Ett solklart rött kort till Sportpanelen i TV.
Skäms hela veckan, Tommy Engstrand.
Lägg ner skiten.
Tur vi har papperstidningarna.
En dystert svart löpsedel som speglar världens tråkigaste människor i Lomma. Mörker med sååå tråkiga människor, att de inte syns i svärtan.
Längst ner har jag lagt in en textremsa från Frederico Morenos krönika i lördagens Kvällsposten.
På grund av allt våld i Malmö undrade han vart hans kulle flytta och klämde i med: ”Ville jag bli en tråkig människa som bor i Lomma (med all respekt för alla tråkiga människor i Lomma).”
Det tog naturligtvis hus i helvetet.
Jag gör en kolsvart löpsedel.
Rannsakar mig själv.
Efter 3750 blogginlägg under snart nio år, har jag trott mig en och annan gång skrivit kåserande om livet i både Lomma, Morenos Malmö, Putin, Trump och mycket, mycket annat. Förgäves.
Fy fan vad tråkig jag är som Lommabo.
(texten fortsätter efter bilden)
När Lommabon Peter drog till ishavet för dra upp de riktigt stora firrarna, ställde han upp på en rolig bild med fiskdrag i plytet.
En annan gång smetade jag ner mig med raklödder, samt en för liten löjlig hatt på huvudet. Inte ett dugg roligt.
En tråkig jävel.
Vi Lommabor försöker allt vara roliga,, men är alltså tråkiga.
Min son Johan har gett ut fem barnböcker som mött stor uppskattning, för att de är MYCKET roliga.
Det hjälper inte.
Johan är som jag Lommabo och mycket tråkigare än Federico Moreno.
Jag vet inte vad jag ska göra med herr Moreno. Möjligen bör han flytta in i Hasse&Tages minimuseum i Tomelilla.
Fast jag tror inte han vet om att det finns.
Han är nog en herr Dysterkvist själv.
FOTNOT. Här nedanför Johan med sina böcker och så herr Moreno själv.
Ja, det är den stora frågan som klyver större delen av Europa.
Själv kan jag inte hitta någon solklar favorit. Även om jag som svensk hoppas på Robin Bengtsson.
Synar jag spelbolagens samlade lista-här nedanför, är Portugal favorit. Tätt följd av Italien och Bulgarien. Sedan är det ett spelhack ner till Belgien och Sverige.
Hopplöst sist blir Cypern.
Slår jag över till Spotifys lista över mest spelade låtar, blir Österrike etta och Danmark tvåa medan Robin, Sverige, hamnar först på fjärde plats.
Med andra ord.
Det verkar bli fler om budet, att ta hem Eurovision song Contest 2017. Robin Bengtsson har emellertid en fördel.
Han går ut bland de sista i andra halvan av finalen. Det brukar ge röster.
Själv röstar jag på Sverige och Robin Bengtsson. Allt annat hade varit hur tokigt som helst. För ska sanningen fram, så finns det bara en låt som fäst sig i min hjärna:
I Can´t Go On.
Då gör vi det ändå.
Fortsätter.
Varje vecka går ca 2000 svenskar i pension. Många har under hela sitt liv haft monotona jobb. Tunga arbetsdagar vid en och samma maskin som till exempel bockat en plåtbit i varje hörn. Andra har suttit på ett sömnigt kontor och vänt papper tills datoriseringen kom. Då vände man papper med hjälp av den moderna tekniken.
Andra har fått resa mycket som montörer.
Jobbvarianterna otaliga.
De flesta ser fram mot pensioneringen.
Få bestämma sin dag helt själv.
Om alla dessa kämpar som får hjulen att snurra i Sverige skrivs det sällan någon om. Jo, om de fastnar i kön till ett äldreboende.
Sedan finns det de som ska/blir pensionerar som rasar. Blir nästan på galna över uppnått pensionsåldern.
Det rör sig inte ens om en promille av befolkningen.
Ändå lyckas de skapa jätterubriker som alla handlar om hur arga de är över att inte få arbeta längre.
TV-kändisarna som blivit bortskämda med att dagligen få glassa i TV-rutan. En form av narcissism som faktisk väldigt många har drag av, inte minst jag själv.
Nu senast har vi haft två berömda fall.
Mr Rapport, Claes Elfsberg, ska fylla 68 år, som kämpar med näbbar och klor, för hålla sig kvar i rampljuset.
Marianne Rundström, 67 i januari 2018, som till och med skrivit en bok om sin kamp för att få sitta kvar i rampljuset.
Nu blev det inte så.
Arg som ett bi, sa hon upp sig själv.
Och rasade, naturligtvis.
TV-kändisarna är alltså pensionärernas gnällspikar.
De flesta är som jag.
Väldigt nöjda med att få vila ut i en hängmatta i Mexico.
Vi är många Lommabor som i dessa dagar fått en personlig inbjudan av World Visitor.
Det är en norsk resebyrå som gärna vill bjuda två personer på en resa till varmare breddgrader.
Fast först måste man registrera sig.
Sedan infinna sig på en plats i centrala Malmö, för en 90-minuters dagning om alla underbara resmål som den norska resebyrån har att erbjuda.
Hela inbjudan i din brevlåda med en resa för 690 kronor är luddigt formulerad. Jag bestämde mig för kolla upp företaget.
Det visade sig att Göteborgs Posten redan synat företaget i sömmarna.
”Det handlade bland annat om att de marknadsförde resor som gratis fastän det fanns en kostnad,” berättar juristen Angelica Lillback på Konsumentverket till GP.
Den nästan ”gratis” resan gick för övrigt till Turkiet i lågsäsongen november/december. Konsument Europa skriver att konsumenterna haft svårigheter avboka resor. Allmänna reklamationsnämnden har också haft allvarliga synpunkter på företaget.
Där satte jag stopp i mitt forskningsarbete.
Släng den s k inbjudan du fått i brevlådan i papperskorgen.
Där hör den hemma.
.jpg)
Inlägg
