”I dag trollade Lomma Vårdcentral för mig”

Onsdagen gav mig vibbar till MAD:s kultfigur, Alfred E Neumans, underbart tokiga värld. Jag vaknade i morse med ett illa inflammerat ringfinger som var svullet som en ordinär grillkorv. För snart tre år sedan var det pekfingret på samma hand som gett upp. 
Nu gällde snabbt få fram den där effektiva breda penicillinsorten. 
Hjälp! 
En doktor. 
Ringde på min fasta telefon Vårdcentralen i Lomma, när de öppnade i morse klockan åtta. Trots jag var snabbare än blixten fick jag placering nr 9 i telefonkön-hur det nu gick till. Då ringer mobilen. 
Medan jag sitter med Lomma Vårdcentral i höger öra, ringer min husläkare på Vårdcentralen till mitt vänstra öra. 
”Vill bara kolla hur du mår. Behöver du förnyade recept,” frågar hon med sin mjuka kvinnliga röst. 
Jag tittar först på min fasta telefon med Vårdcentralen på tråden. 
Sedan tittar jag förvånat på min mobiltelefon med husläkaren på tråden från samma Vårdcentral. 
”Trollar du för mig,” undrar jag förvånat och känner mig mycket riktigt som galningen Alfred E Neuman. 
”Nej, jag trollar inte. Det är jag som är jag,” svarar hon förundrad i sin tur. 
Det slutar med att hon ger mig tio minuter och infinna mig på Vårdcentralen. Det är nästan på så jag åker ner i kalsongerna-men bara nästan. 
Allt slutade mer än väl. 
Dr Husläkaren tog prover och klämde på mitt ömmande ringfinger: inflammation och den välsignade penicillinkuren. 
Det kände som om Vårdcentralen trollade för mig. 
Allt fix och färdigt på stubinen.
Svensk sjukvård.
I topp.
Sedan åkte jag in till det stora sjukhuset i Malmö för en annan sorts behandling. 
Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till (Matteus 5:3), tänkte jag inte skriva, men skrev det ändå.
Vem älskar inte en husläkare som är bättre än bäst?