Sverige slog ut Tyskland från VM

Slår man Tyskland i fotboll, är det en bragd. Det spelar ingen roll om det gäller herrar eller damer. 
Väldiga Tyskland är alltid ett spöke. 
Våra svenska damer har kämpat i 24 år, för slå de tyska damerna. I franska, Rennes, blev det en verklighet. 
I Dam-VM i fotboll vinner Sverige med 2-1 i kvartsfinalen. Tyskland är utslagna från VM. Det bästa av allt: det var helt rättvist, tycker jag. 
Väl pålästa slog man till mot Tysklands svaghet-kontringarna. Sveriges målgörare, Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius. 
 Hur Sofia Jakobsson orkade springa som hon gjorde i bastuvärmen i 96 minuter, är en gåta. Stina Blackstenius var inte mycket sämre. För inte tala om hela laget som måste hyllas stort. Detta kunde jag aldrig ens drömma om.
På onsdag möter man Holland (vägrar skriva Nederländerna, oj, där kom det) i semifinal. Nu kan faktiskt allt inträffa. 
De svenska tjejerna har redan skrällt över min förväntan. Nu vill jag gärna se mer. Gärna en final mot antingen England eller USA. 
Det här svenska lagets kämpaglöd, är något alldeles extra. Bragden i Rennes är bara början. En lysande sådan. 
Kom igen, nu tar vi Holland (vägrar skri...)!
FOTNOT. Vinsten innebär också att Sverige är klara för OS i Tokyo nästa sommar. 

Pensionärens helvete-maskinparken lägger av

Det talas aldrig om det. 
Pensionärens speciella helvete. 
Ni vet hur det är. 
Först slocknar tvättmaskinen. Sedan lägger spisen av som blir ett extra förspel till kyl-och frysen med en termostat som slocknar. Som ett brev på posten kommer beskedet att Windows 7 försvinner den 20 januari 2020. Du måste alltså köpa ny dator, fast först en tumlare som tackar för sig. 
Bra nu? 
Nä, mobilen ska uppgraderas till 5G. 
Då har jag ändå inte sagt ett ljud om dammsugaren som står tyst och samlar damm. Allt kommer också på samma gång.
Oftast.
Jag blir förlamad av hela resan-och så flygskatt på det. 
För vanliga pensionärer blir det snabbt ebb i kassan. För inte tala om fattigpensionärerna som redan är barskrapade. 
Hör ni någonsin politikerna tala ut om problemet? 
Näpp. 
Absolut inte. 
Stefan Löfven tjatar om hållbart. Det är det inte, alltså hemmets maskinpark. Den är fan i mig inte alls hållbar. 
Rasar förr eller senare samman. 
Jag föreslår ett maskintillägg åt alla pensionärer. Fattigpensionärerna får ett extra kryddat maskintillägg. Det är inte för mycket begärt. 
Försvaret ska få minst 40 miljarder. 
Kan inte vi åldringar få ett aldrig så litet maskintillägg, Stefan Löfven? 
Bara en rar liten peng. 
DING-DONG! 
Tack.

Skånskt fläkthysteri i värmerekord-jag hakar på

Idag-onsdag-lär det bli årets varmaste dag i Lomma, hela Skåne. Småland med, för den delen. Det talas om svindlande 30 grader och mer därtill. 
Afrikavärme. 
Jag trodde vi hade fått nog sommaren 2018 som var hetare än spisen. Ack, nej då. Det är inte bara TV som langar ut repriser, även förra sommaren hetta verkar bli en repris sommaren 2019. 
Pust och stön. 
Förra sommaren tömdes lagren på fläktar. Folk fläktade sig som aldrig förr. Jag missade köpa mig en fläkt. Bättring i år. Det visade sig bli kärvt. Årets fläktar har redan gått åt som smör i solsken. 
Jag ringde Hans-Inge på Bolist i Lomma. 
”Har du en fläkt jag kan få köpa?” 
”Visst har jag det,” svarade Hans-Inge och lovade lägga undan en bordsfläkt åt mig. Så nu är jag också med fläkt för 279 riksdaler. 
Cool wind. 
Bara en sådan sak. 
Den snurrar för glatta livet, och ger mig och hustrun välbehövlig svalka. Ingen dum uppfinning alls. 
Jag tänker genast på den svenska truppen som deltog i sommar-OS i Los Angeles 1932. Först några veckor på ett fartyg över Atlanten. Väl framme blev det tåg från New York till Kalifornien och LA. 
I ytterligare några veckor?! 
Detta under värsta sommarhettan i USA. Ingen AC eller fläktar ombord. Ni som varit med och upplevt den Amerikanska sommaren, vet vad jag talar om. Det måste ha varit rena helvetet för den svenska truppen. 
För inte tala om hästarna som släpades med till ryttartävlingarna på den långa resan. Kompisen i Lomma, Bo-Görans pappa, var med som hästskötare. Ja, resten förstår ni själva. När den svenska truppen kom fram till LA var alla urlakade. 
Kaputt. 
Sedan tävla i en olympiad på det. Hårda bud, minsann, så inte fan ska man klaga. Dessutom gick det rätt bra, för våra svenska hjältar: nio  guld.
Nu sitter jag här och lapar i mig svalkande luft som vispas som till en äggtoddy. Tack Hans-Inge, du räddad min dag i hettan. 
Jag orkar inte ens stöta min tävlingskula som jag har kvar. 
Kärt minne. 
Jag har till och ned tävlat mot Ricky Bruch, så det så. 
Hur det gick? 
Det glömmer vi.

Kampen om vinter-OS avgörs just nu

Tro inte att jag är en vinter-OS hatare, för jag nobbar Stockholm-Åre spelen 2026. Tvärtom. Jag älskar lika mycket vinter-OS som sommar-OS som pågår i min TV-ruta vart fjärde år. Dessutom upptäckte jag vinter-OS 1956, då spelen senast gick i italienska Cortina med Sixten Jernberg och Sigge Eriksson-skidkung och skrinnarkung. 
Jag var 10 år. Skaffade mig genast en Sigge Eriksson mössa som blev högsta mode bland oss unga på den tiden. 
Nej, det som avgör Stockholms öde i eftermiddagens omröstning, är att man inte fått några statliga garantier. Kan vara helt avgörande i IOK:s ögon. 
Dessutom har man presenterat en svajig budget på 13 miljarder för spelen. Det normala priset är 30 till 40 miljarder riksdaler, för ett vinter-OS. 
I bästa fall.
Värst är Sotji i Ryssland 2014. 
Där kostade spelen flera hundra miljarder kronor.
Montreal, Kanada, som arrangerade sommarspelen 1976, kämpar fortfarande med ekonomiska sviter.

Så därför är jag säker på att Cortina får spelen. De har allt redan klappat och klart. Därför tror jag också, att Stockholm-Åre får nobben. Klockan 18.00 för vi veta. Då kommer IOK-ordföranden, Thomas Bach avslöja värdstaden för vinter-OS 2026. 
Jag tror för en gång skull, att jag tippat rätt. 
Sorry.

Lomma bakfull-dagen efter midsommarafton

Ni vet hur det går. 
Sveriges största festdag. 
Midsommarafton. 
Det sjungs och skrålas till sillen med nubbarna. Det går bra med en nubbe till jordgubbarna också. 
Ska det festas, så ska det festas. 
Folk sitter uppe med fyllda glas tills midsommarnatten snabbt blir dag. Priset för betalas midsommardagen. 
Den stora bakfyllans dag. 
Det var dagen Lomma stängde ner. 
Jag tog en tur vid lunchtid, för kolla in läget. Det var tomt utomhus. En och annan med solglasögon såg vilsekommen ut. Lomma centrum, där det annars kan vara en viss rusch lunchtid, såg utbombat ut-se bilderna. Alla levde det stilla livet hemma. Inte ens Lommas badplatser lockade. 
Nej, det var en dag då bakfyllan rådde över liv och lem. Jag mådde emellertid hyfsat. Jag får tacka apoteket, för att jag numera är nykterist. 
Av medicinska skäl.

Solen skiner över Lomma-var GLAD!

För ovanlighetens skull, ska solen skina över Lomma i midsommar. Förra sommaren hade vi sol i fyra månader. Torka, skogsbränder och elände. Utom en dag: midsommarafton kom regnet. 
Märkligt var det allt. 
I år ser det plötsligt stabilare ut. Om nu SMHI:s prognoser stämmer fullt ut. Sådan vet vi svenskar ingenting om. Vi har blivit blåsta förr av vädergudarna. 
Jag tror mig upplevt det mesta av midsommarväder i mitt långa spännande liv. En gång skulle jag och familjen fira midsommar på en fäbodvall i Dalarna. Min pappa hade en vansinnigt pittoresk stuga på vallen, fäbodstinta och hela rasket. 
Ett paradis på jorden. 
Lång borta från både el och människor. Skulle man köpa sig en dosa snus, fick man köra 6 mil till närmaste affär. 
Det var absolut fridens boning, med en och annan fäbodspsalm till den hembrända snapsen. Härliga tider. 
Strålande tider. 
Nu blev det inte riktigt så. 
Larmet gick. 
Snöstorm på fäbodvallen.
Minusgrader. 
Vintern dränkte midsommaren. Majstången förvandlades till en hybrid av en julgran. Inställt. Stintan i kort kort, blev förkyld. 
Hur som helst. 
Önskar alla en trevlig midsommar i Lommasolen.
Bara inte allt blir upp-och-ner? 

Invigningen av oljeraffinaderiet stormades av clowner-jag var på plats

När jag kom som tämligen nybakad reporter till Bohuslän 1971, hamnade jag rakt i starten för den svenska miljörörelsen. 
Hösten samma år togs det första spadtaget till vad som skulle bli nordens största oljeraffinaderi vid det naturfagra Brofjorden, norr om Lysekil. 
Protesterna enorma. 
Demonstrationerna otaliga. 
Folk från hela landet slöt upp. 
Den svenska miljörörelsen var född. 
De styrande i Lysekil prioriterade jobben som skulle skapas. Det rörde sig om hundratals. Den vackra och orörda miljön brydde sig ingen om i kommunhuset. 
Protesterna pågick år efter år. Jag skrev närmare 100 artiklar om det kontroversiella bygget och de högljudda protesterna. 
Den 29 maj 1975 var det så tid för invigningen av Scanraff, numera Preemraff. Kungen på plats. Fina folket från hela världen flögs in. 
Pompa och ståt. 
Tut i luren. 
Högstämda tal. 
Vi journalister satt bänkad längst bak. En trist föreställning som sådan tillställningar ofta vill bli. 
En bit in i själva invigningsceremonin, inträffade det som absolut inte fick inträffa. Från ingenstans kom det inrusande på det avspärrade området ett gäng clowner. De skrek och gapade i protest mot hela rasket. 
Det var den svenska miljörörelsen, när den är som mest förbannad. 
Kaos utbröt. 
Kungen såg nervös ut. 
Clownerna greps efter en vild jakt och fördes bort. Allt återgick till det normala. Vi journalister hade fått vårt story.
En story som helt glömts bort 44 år senare.
Själv passade jag på och ta mitt sista dopp i Brofjorden-se bild här nedanför. 
Fotnot 1. Bilden med clownerna på löpsedeln, är en illustration. 
Fotnot 2. Citerar Aftonbladet i dag, måndag. ”Mark- och miljööverdomstolen tar upp fallet med Preems utbyggnad. Därmed är framtiden osäker för oljejätten som vill bygga ut sitt oljeraffinaderi i Lysekil. Över 100 personer och organisationer har protesterat mot Preems planer – som skulle göra företaget till Sveriges största utsläppande av klimatpåverkande gaser.”

Här kommer Axel

Söndagens namnsdagsbarn är Axel. 
Det är jag det. 
Min morfar, skogsmannen, hette Axel. Dog julen 1943. Blev endast 50 år gammal. Föll plötsligt död ner i köket, en bit från järnspisen. Han slet ihjäl sig som skogshuggare i bolagets stora skogar i norra Uppland. 
Ingen kunde som min morfar dra ner en grov gran med svansen: ett styvt, brett, självbärande blad med svag bågform och kraftiga tänder. När den var välskött tålde den att forceras och gav därför korta fällningstider. Den fysiskt starke hade fått ett verktyg som tillät ett snabbt arbetstempo (Wiki). 
Det här var ingen såg, för den som var klent byggd. Jag kan gott föreställa mig hur morfars muskler spände ut storvästen. 
Jag har fått berättats för mig, att morfar Axel var en mycket snäll människa som ville alla människor gott. 
Ställde alltid upp. 
Musikalisk. 
Spelade nyckelharpa tillsammans med sina bröder. 
Varje storhelg som jul, påsk och midsommar, söp morfar till. Jag har kvar hans motbok. Där kan jag se att det beställdes hem två liter brännvin till varje storhelg. Hans bröder spädde säkert också på med skogsblomman. 
Hembränt om någon inte förstod. 
Jag kom till världen tre år efter morfar föll död ner, så jag fick aldrig träffa honom. Trots det bär jag honom levande i mitt minne. 
Sluter jag ögonen och andas in, kan jag fånga upp den trivsamma lukten av kåda, från de sträva kläderna, när han kom hem till stugan efter ett dagsverke i skogen. Förstår ni nu varför jag älskar heta Axel, precis som min morfar. 
Dessutom fick jag denna förträffliga dag två trisslotter av hustrun. Jag ska tänka på morfar Axel, när jag skrapar fram segern. 
Håll tummarna. 
Avrundar med en bild på mormor Anna och morfar Axel. 
Människor att älska.

Från drunkningsolycka till åska med skyfall

För drygt ett år sedan drunknade en äldre kvinna vid Centrumbadet i Lomma. Då var det ett badliv utan dess like. Lommas stränder invaderades av badsugna. 
Sommaren för ett år sedan, började tidigt. Redan i maj brändes gräset av solens skarpa strålar. Sedan ångade sommaren på. 
I juli trädde till slut ett svettigt språkrör fram. Miljöpartiets, Isabella Lövin, skylde på klimatförändringen. 
Det blev startskottet. 
Sverige snart en öken. 
Debatten frodades i värmen. 
I augusti försökte jag steka ägg på plåtrampen in till vår bostad. Det gick inget vidare. Sedan kom Greta Thunberg med skolstrejken för klimatet. 
I år är läget ett helt annat. 
Vi bjuds på sol, regn och åska i mängder. 
Badlivet i Lomma har sinat. 
I stället för gräs står husen i lågor. 
Inte konstigt. En dag bjöds vi på 12 896 (SMHI) blixturladdningar. En tidigare dag på 22 610 (!) (SMHI) blixturladdningar. 
Nu väntar vi bara på att språkröret, Isabella Lövin, träder fram i paraply med åskledare och varnar för klimatförändringen. 
Sedan är vi igång igen. 
Fast andra sidan. 
Sommaren har bara börjat. 
Bilden här nedanför på Isabella Lövin med paraply (utan åskledare), är tagen av fotograf, Fredrik Hjerling.

Så kan också en 50-årig förlovningsdag firas

Visst minns ni lönnens näsor. Enkel och kul klibbade lösnäsan fast på våra näsor, när vi var barn. 
Det är en sak. 
Det är en helt annan sak, när man vuxet upp till ett gammalt tröskverk. Kranen har blivit alldeles för stor. 
Barndomens lösnäsa blir som en liten gräshoppa landat på snoken. Inte riktigt så kul längre. Hur som helst, så firade jag och hustrun vår 50-åriga förlovningsdag med just en lösnäsa och linbana. 
Det var hustrun som stod för den modiga bedriften med linbanan. 
All heder åt henna. 
Där fick jag lång näsa, skulle man gott kunna säga. 
Applåder mottages dygnet runt.

Mest spännande på hjärtmottagningen-ett par cyklar på väggen

Jag förstår om vissa undrar över varför det varit tyst på bloggen några dagar. Orsaken är den här: ett par cyklar på väggen. 
Mitt tickande hjärta genomgår en stor undersökning. Kunde mått bättre, om man säger som så. 
Gårdagen-onsdag-tillbringade jag på hjärtat i Malmö. Väntrummet lika trist som alla andra väntrum på ett sjukhus. 
Tills jag upptäckte ett par rostiga cyklar som hängde en bit upp på väggen. Det var det enda roliga med hjärtmottagningens väntrum. Skulle säkert föreställa ett konstverk. Inget bli glad över. Kostade säkert sjukvården på SUS i Malmö en och annan vacker slant. Roligare än så blev inte väntrummet. 
Fast glad över få slippa sjukhusets stora akutmottagning en bit bort. Med alla skjutningar och sprängningar, är akutmottagningen i Malmö det sista stället man vill hamna på. Då är det allt roligare med ett par rostiga cyklar en bit upp på väggen. 
Vem gillar inte en bicycle gjord för två, från låten Isabella, skriven av Alma Rek 1906.

Dam-VM i fotboll-slog mig knockout

En och annan gentleman sätter naturligtvis kaffet i vrångstrupen, när jag ligger där utslagen av Dam-VM i fotboll. 
Har Rockbäck blivit helt galen? 
Nej, det har jag inte. 
Jag kan bara konstatera fakta. 
I går-söndag-såg jag tre matcher i världsmästerskapet som just nu spelas upp i Frankrike. Jag slogs knockout av den fotboll jag bjöds på. Främst då den senare matchen mellan England-Skottland (2-1). 
Samtidigt växeldrog jag med matchen i superettan mellan Dalkurd-Halmstad BK (1-0), i den tämligen nybakade betonggrytan Gavlevallen i Gävle. 
Tomt på läktarna. 
Spelarnas röster ekade i mitt TV-rum. 
Bedrövlig fotboll. Fanns ingenting av den fart och teknik som visades upp mellan England-Skottland. Det var en fröjd att skåda. 
Dalkurd-Halmstad BK lika dyster som ett stilla avsked vid graven, en kall och ogästvänlig januaridag. 
Faktum kvarstår. 
Dam-VM i Frankrike utklassade med råge superettan i fotboll. 
Den internationella damfotbollen har tagit flera kliv framåt. Det beror på att storklubbar som Barcelona, Chelsea, PSG med flera, har satsat på damfotbollen. Det ni, Vittsjö som ligger fyra i damallsvenskan. Engelska fotbollsförbundet har till exempel gått in med minst två miljarder kronor. 
Varje år! 
Tyvärr har den svenska damfotbollen gått åt andra hållet. Får nöja sig med smulor. Ni får överbevisa mig i morgon mot Chile. 
Jo, jag reste mig på nio. Måste vara matchklar till herrarnas EM-kval mot Spanien i kväll. Fattas bara.

En liten sak till: Sverigedemokraterna och flaggspel

Läser om att Sverigedemokraternas, Teddy Nilsson, vill förbjuda Prideflaggan. Det må han väl tycka. 
Det är naturligtvis upp till var och en, vad man gillar flaggor. Vad jag inte gillar är förbud. Jo, hakkorsflaggor kan så vara. 
Nej, över lag tycker jag om flaggor. Jag älskar när alla möjliga flaggor smattrar för vinden. Förbjuder man det ena, så förbjuder man snart det andra. Teddy Nilsson är-hör och häpna-big politisk boss i skånska Svalövs kommun. 
Vill han ge sig ut på en landsomfattande turné för krossa flaggor, får han problem. Utanför sin egen dörr, har han den populära skånska flaggan. 
Den är fin och allmänt känd. 
Vad vi har dålig koll på i allmänhet, är att det finns ytterligare tio svenska landskapsflaggor-se löpet. 
Tror inte ens Teddy Nilsson har koll på just detta flaggspel. 
Smålands flagga gillar jag av någon obegriplig anledning. Den talar till mig. Begriper inte varför. 
Sedan har vi alla klubbflaggor inom sportens värld. 
MFF:s flagga smattrar extra fint. 
Speciellt när laget vinner. 
Jodå, i allsvenskan finns det lag med flaggor som jag hatar (inga namn). 
Men förbud? 
Nej tack. 
Sverigedemokraten, Teddy Nilsson, är ute på hal is här. Någon jävla måtta, får det allt vara.
Förbjuder man det ena, så förbjuder man snart det andra. 
Fan ta dig, Teddy Nilsson, om du förbjuder Malmö FF:s flagga. 
Basta!

Bara en sak till-om Malala och Greta

Den 9 oktober 2012 sköts Malala Yousafzai i huvudet och i nacken i sitt hemland Pakistan. Ett mordförsök utfört av talibantrogna. 
Det höll på kosta Malala livet. Attentatet skedde efter att hon vägrat följa gruppens förbud mot skolgång för flickor. 
Malala, då 15 år gammal, överlevde med nöd och näppe. Så började hennes berömda resa över hela världen, för flickors rätt att få gå i skolan. 
Ett viktigt budskap som gav henne Nobels Fredspris i Oslo 2014. Plus en drös andra fina utmärkelser. 
Den 20 augusti 2018 inledde Greta Thunberg sin skolstrejk för klimatet utanför Riksdagshuset i Stockholm. 
Skolstrejken spred sig ut över världen. 
Greta världsberömd. 
Blev 15 eller 16 år gammal, nominerad till höstens utdelning av Nobels Fredspris i Oslo. Plus en drös andra fina utmärkelser. 
Jag hänger inte riktigt med. 
Malala strider för att världens alla flickor ska få gå i skolan. Något som inte alls är självklart i vissa länder.
Greta strider för klimatet. Hennes vapen är att strejka från skolan som kunde ge henne utbildning.
Hon får allt det som inte Malala och hennes systrar får.
Tror ingen kommer att sammanföra dessa både unga personligheter. Olikheterna påtaglig. Fast annars hade det varit ett spännande möte.
Tänk själv tanken.
Den sätter sig.
De har i alla fall hamnat på Times omslag. 
Malala än så länge fler gånger. 
Något stämmer inte.
Det var bara det jag ville berätta, innan jag låter bloggen gå i vila en tid.

Calle Rockbäcks Blogg rasat samman

Bloggen har varit blank efter den 2 juni. 
Inga löpsedlar. 
Jag har kört för fulla segel i snart 11 år (8 juli 2008). Det har blivit närmare 4500 inlägg. Om allt mellan himmel och jord. 
Det spelar ingen roll om jag legat på sjukhus eller varit utslagen hemma. Bloggen har lik förbannat producerat material. 
Tills nu. 
Jag har kört i diket rent mentalt. 
Alldeles för mycket krämpor ångar ur min trasiga kropp. Finns inte mycket ork kvar. Skriker efter stort renoveringsbehov. 
Är på gång. 
Måste därför satsa allt mentalt förstånd till kampen som kommer. Laddar därför batterierna med familjen, samt hustrun som ett osannolikt draglok. Det är guldet i min tillvaro. Jag kommer igen. 
Ha tålamod. 
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp...

Kuppen i CL-finalen: Kinsey 22 år blev världsberömd

I mitten av första halvlek dök hon plötsligt upp. I en ”lättklädd” baddräkt kom kvinnan plötsligt inspringande från höger bildkant i min TV-ruta. Hon lyckades med konststycket ta sig till mittcirkeln på planen. 
Publiken skrek av förtjusning, spelarna såg förvirrade ut, domaren visste inte om han skulle visa rött kort, ordningsmakten till slut framme och förde ut kvinnan. 
Alla log. 
Utom TV-kommentatorerna som låtsades att det regnade i den sköna Madridkvällen. Förlåt, men det var kvällens höjdpunkt i den tristaste Champion League-finalen jag någonsin skådat. Liverpool-Tottenhamn i Madrid. 
Kan aldrig bli en höjdare. Nu ett sömnpiller. 
Vem var då kvinnan som fick liv i föreställningen? 
Kinsey Wolanski, heter hon. Fyller 23 i augusti. 
Supermodell (ja, så säger man). 
Amerikanska. 
Hamnade på plats åtta i Fröken Jetset 2017. 
Filmdebuterade i år. Filmen, Slasher Party, ska vi inte orda mer om. Drömde om att bli världsberömd. 
Är så idag. 
Filmsekvenser från hennes CL-kupp, har exploderat på nätet. Så utan ta i för mycket, kan man säga att Kinsey Wolanski, vann den trista matchen med råge.
Kinsey "plankade" in på planen. 
I klänning. 
Vakterna slet tag i henne. 
Ja, i klänningen som satt mycket lätt på. Den åkte också lätt av.
Tänk som det kan sluta, när inte haspen är på. 

MFF utklassade HIF-roligt minne från stenåldern

Den här tecknade skolplanschen från anno dazumal, ska föreställa en man på stenåldern. För sisådär 2, 5 miljoner år sedan. 
Jag känner mig hemma med figuren. Minns min barndoms skolplanscher med ett visst välbehag. 
Den skäggprydde mannen på bilden låter blicken vila i fjärran. Där bortom bergen och fåren finns en framtid så långt bort, att det är omöjligt föreställa sig. I höger hand en vandringsstav. 
Hur som helst, så är det nästan som när jag berättar minnen från stenåldern. I vart fall om mina barnbarn får bestämma. 
Året är 1965. 
Dagen den 19 augusti. 
Platsen Olympia i Helsingborg. 
Vädret hyfsat. 
MFF möter HIF och vinner med 10-1! 
Jag står på ena långsidan tillsammans med min kusin Allan(1943-1976) och följer matchen. Tror knappt våra ögon. 
I halvlek står det 5-0 till Malmö FF. Den lysande målvaktstalangen i HIF, Rolf Marinus, blir knäckt. Försvinner snart till Sandvikens IF och glöms bort. 
Vilket öde. 
I morgon söndag möts lagen igen. 
Skånederby.
Det är den 2 juni 2019. 
Platsen Olympia i Helsingborg. 
Snart 54 år sedan 10-1. 
Jag låter blicken vila på ännu en skolplansch från stenåldern. 
Kan man få en repris?