Lommatanke: Sommarsjukan-var tog du vägen?

 

 

Ni har säkert varit med om det. Den vilda ruschen till toaletten. Inga roliga minnen alls av sommarsjukan som vi sa. Sommardiarré. 

Akuta magbesvär, ofta med kräkningar. Kunde i värsta fall fälla en hel familj till sängläge. Det här var ett gissel när man var barn. Det här var också ett gissel när man blev vuxen. Varje sommar härjade den här varianten med svår diarré och kräkningar. 

Det skrevs spaltmeter om eländet. Varningsflagga på varningsflagga. Skrev själv den här typen av artiklar under 1970-talet. 

Numera verkar sommarsjukan vara i det närmaste utrotad. När jag googlar får jag upp galna kosjukan. 

MUU-på det. 

Tydligen har vi människor blivit så mycket bättre med vår personliga hygien. Under pandemin lärde vi oss tvätta-och sprita våra händer. Bakterierna chanslösa i den renare miljön som uppstod. Troligen har vi också blivit bättre på förvara våra matrester i kylskåpet. Hotet som kvarstår är våra husdjur som vandrar omkring i hemmet med allehanda småkryp i pälsen. Inte minst fästingar. Det accepterar vi mer än gärna. Det är för böveln våra familjemedlemmar. 

Numera hör jag aldrig talas om den klassiska sommarsjukan som fällde ner oss i träsket. 

Borta. 

Tydligen.  

Det tackar vi för. 

Känner du någon som nyligen drabbats av gamla tiders elände? Sommarsjukan-var tog du vägen? 

Visserligen en skitsak, men ändå.

En tanke är alltid en tanke.

 

Jordgubbar i Lomma: Alis hustru sjuk

 

Mitt i jordgubbsriket på Centrumtorget i Lomma står Sarwa. Säljer fräscha jordgubbar till sugna Lommabor. Sarwa,47, är gift med Ali som driver populära Frukt och Grönt en bit bort. Alla i Lomma känner väl till paret sedan snart 20 år tillbaka. Sarwa har en mjuk och behaglig framtoning som är lätt att bli förtjust i. 

Jordgubbsförsäljningen är hennes rike. Vad ingen känner till är att allt höll på rasa samman. 

”Det var för ett år sedan. Jag var i Kurdistan och hälsade på min sjuka mamma som är 85 år. Plötsligt fick jag svårt att svälja. En läkaren tyckte jag borde söka vård, när jag återvänt till Sverige. I maj i år blev jag opererad i sköldkörteln i Lund. Före midsommar hoppas jag få reda på vad jag drabbats av,” berättar Sarwa för mig och jag suckar djupt. 

Sjukdomar är ett gissel. 

Paret Ali och Sarwa har tre vuxna barn. Familjen tillhör den invandrargruppering som genom hårt arbete lyckats i Sverige. Jordgubbarna ger en sådan här solig dag, trots allt hopp om livet.

Vi skänker våra hjärtan till Sarwa.

Det är hon värd.

 

Jag tackade nej till ambulansen-musiken gav mig livet tillbaka

 

Först. 

Gör aldrig som jag. Tacka nej till ambulansen när läkaren vill skicka iväg dig till sjukhuset. 

Vårdcentralens läkare, Silvia(bra namn), i Lomma hade fått en bångstyrig patient i vårdrummet. Jag drabbad av svår yrsel. Körde rakt in i Vårdcentralen. Kunde inte ens stå upp. Fick omvårdnad och tester sittande i min el-scooter. Något knepigt läge. 

”Kan inte utesluta kristallsjukan. Tror mer på du fått en inflammation på balansnerven. Men för vara på den säkra sidan, vill jag skicka dig med ambulansen till sjukhuset för en röntgen, CT-skalle. Så vi kan utesluta att du fått en stroke.” 

Sa alltså Silvia med stor empati. 

”Nej,” svarade jag. 

”Orkar inte längre. Har nått vägs ände. Jag löser det ändå. På något vis måste det gå.” 

Den här yrseln flög på mig. 

Kom från ingenstans. 

Det blev till ett helvetes kattrakande. Några veckor tossig i huvudet. 

Yr värre än en hönsgård full med yra höns. Det är så här man mår apa när hönsen slutat värpa, mina vänner. 

Då satte jag på mina hörlurar och kopplade in Gipsy King av spansk/romani bakgrund. Gillar deras musik högt och rent. Deras Bamboléo och Volaré blev en tuff nöt och knäcka för min yra skalle. 

Yrseln har nämligen börjat vika ner sig. 

Nu kan jag stå upp igen. Tar mig försiktigt fram några meter med rullatorn. Lyckas skriva dessa rader, någorlunda begripligt. Livet ler åter mot mig. 

Jag sjunger med Gipsy King. 

Tack också till alla-och ni är många- som hört av sig. Det värmer. 

Jag älskar er alla. 

Nu får vi se hur morgondagen blir.

Det vet ingen.

 

Göran Greider möter döden med poesi som vapen

 

Två Svarte Petter har Göran Greider dragit ur leken. Den förste överlevde han. 

Malignt lymfom, aggressiv blodcancer. 

Fick sista behandlingen i somras. 

Knäckte Svarte Petter 1 med poesi i sjukrummet. 

I början av december åkte han på Svarte Petter 2. Ett så kallad RF-virus. 

Till Expressen sa han: 

”Svår lunginflammation, organsvikt och sepsis (blodförgiftning, min anm).” 

Respirator i nio dagar. 

Hamnade i ett drömland. 

Jag beundrar storligen hans livsgnista. Har själv dyster erfarenhet slåss mot ett vissnat tillstånd. Greider gör vad jag aldrig klarat av. 

Möter döden med poesi som vapen. 

Synar omgivningen. 

Skriver ner sina tankar på sin hemsida på Facebook. 

Poesi, mina vänner, av hög kvalité.

Idag lördag den 8 januari noterar hans skarpa öga som icke förtröttas av dimmiga sjukslöjor:

"Fem taxibilar på rad

utanför mitt sjukhusfönster.

Men ont om körningar.

Chaffisarna kliver ibland ut, går

ett huttrande varv i snöfallet, tänker

på en usel dagskassa och en familj

de inte ska se på tolv timmar.

Himlen är ogenomtränglig."

Eller när han den 4 januari hoppades få åka hem. Noterar och skriver ner läkarens dystra besked:

"Läkaren kommer in på mitt rum,

berättar om dåliga njurvärden.

Det blir dropp idag och jag måste

dricka minst två liter.

Ser på karaffen med vatten.

Den reser sig som ett vattentorn.

Minns plötsligt den snårigt

hemliga backen upp till vattentornet

i Vingåker för ett liv sedan."

 

Varning till alla: Lena och Lennart fick covid-19 dagar före tredje sprutan

 

Tidigare har jag till min förskräckelse läst om det. Även om du fått två vaccinsprutor mot covid, riskerar du åka på skiten. Jag har levt i förnekelse. 

Inte velat tro på att det varit sant. Vi som jublade åt spruta nummer två straxt före midsommar. 

Nu vet jag bättre. 

Även till gagn för alla andra som tror ni är i säkerhet med två vaccinationssprutor mot covid-19. 

Paret Lena och Lennart Eriksson-se bilden-i Vellinge skulle få sin tredje spruta den 14 och 16 december. 

De kände sig bekväma med att de fått två sprutor tidigare. Levde ändå under stor försiktighet. 

Fredagen den 10 december rasade Lena samman. Irriterande snuva samt med över 39 graders feber. 

Luciadagen den 13 december var det maken Lennarts tur och gå samma väg. 

Inte mycket att ha som stjärngosse. 

Dottern ryckte ut och testade föräldrarna. Jodå, de hade åkt på covid-19. Ytterligare en test senare visade på samma trista besked. 

Smittokällan oklar.

Besvikelsen remarkabel. De som bara någon dag senare skulle få den tredje sprutan. Nu satt de i skiten, eller rättare sagt låg i skiten. 

”Ja, det var en hemsk upplevelse. Jag utslagen en vecka med hög feber och kände mig förkyld. Lennart fick det lindrigare. Han var snart på benen igen. För baskat också att vi inte hann med få tredje sprutan. Då borde vi klarat oss, ” berättar Lena för mig som förövrigt är min Kusin Vitamin. 

En sak är de tacksamma för idag. 

De slapp sjukhusvård och hamna i en respirator. 

Av detta lär vi oss följande. 

Var inte för kaxiga trots ni fått två sprutor. Alla tycks vara i farozonen. 

Nu ska Lennart få sin tredje spruta mellan jul och nyår. Lena efter nyår. 

Alltid något.

Vi borde banne mig ösa på mycket snabbare med dessa vaccinationer, sanna mina ord.

 

Magister Tutnäsa klarade sig-resten av familjen fick covid-19

 

Här sitter sonen Johan med sin senaste bok om Magister Tutnäsas öden och äventyr. En bilderbok för alla barn med fantastiska teckningar av Markus Lindholm.  

Året Runt med Magister Tutnäsa, utgiven av IDUS förlag . Johan har skrivit versrader för varje årets 12 månader. Fyndigt. Fast resan till färdig bok har minst sagt varit krånglig. Magister Tutnäsa höll på fastna i den där förbannade pandemin. Det som inte får inträffa inträffade. 

Nu kan jag för första gången berätta om fasan. Familjen Rockbäck mådde faktiskt pyton.

En dag i början av februari i år ringde mobilen. Det var Johan på tråden. 

Han lät raspig och eländig. 

”Pappa, hela familjen ligger däckad i covid-19.” 

Ett nödrop på hjälp. Det var ett sådant där skräckens samtal som ingen vill ha. 

Mamma Linda, pappa Johan och de tre barnen. Även minstingen endast 7 år gammal. Samtliga åkt på coronan. Denna förhatliga covid-19 som fortsätter förpesta vår tillvaro. Vi glömmer aldrig samtalet. 

Skräcken om respiratorer fyllde farmor och farfars hem. Vad gör man? 

Ingenting. 

Kan enbart stötta på telefon. 

Det är vidrigt när man inte kan och vågar hjälpa till. Det är som skjuta med pilbåge utan pilar.

Än skulle det dröja drygt två månader, innan vi 70 plus skulle få vår första vaccinspruta. 

En fasansfull tid. 

Efter drygt någon/några veckor repade sig emellertid hela familjen. 

De kom ur det hela i rena förskräckelsen. Fick vårda sig hemma, så gott det nu gick. 

Fast än i dag har inte mamma Linda och äldsta sonen 18 år, fått tillbaka full smak. 

Johan tillbringade våren hjärntrött. Inget avdunsvärt läge. Därför känns det extra bra idag att Magister Tutnäsa överlevde covid-19. 

Det var en resa som heter duga för Johan Rockbäcks fjärde barnbok om den underbart galna Tutnäsa. 

En egen skapelse. 

Bra jobbat sonen. 

Nu andas vi ut. 

Målgång på det. 

FOTNOT: Här kan du beställa boken. 

 

Breaking News:Förintelsekonferensen Malmö-färdtjänstkaos går inte boka resor

 

Låt stå! 

Skulle man kunna säga om färdtjänstfordonen i Malmö. Hela staden verkar var upp och ner. 

Inte bara att brunnarna svetsas igen. 

Även färdtjänstservicen har klappat samman. Vilket drabbar alla äldre sjuka och andra handikappade personer. En inte så liten grupp av medborgare. 

Internationellt Forum för hågkomst av Förintelsen och mot antisemitism, har verkligen ställt till det. Tror inte ens Stefan Löfven kunde drömma om den här utvecklingen. Färdtjänststopp i Malmö alltså. 

Hur kom jag då på denna sorgliga nyhet? 

Jo, jag ringde i morse för beställa en färdtjänstresa. Jag möttes av ett dystert besked som gällde färdtjänsten i Malmö. Om jag hade planer på beställa en resa i staden, glöm det. Inställt på grund av risk för stora förseningar och avstängningar. Kundtjänst som till slut var en levande person, förklarade också för mig, att nästa vecka är allt normalt igen. Just nu går det inte att beställa färdtjänst i Malmö. 

Mannen, för det var en mansperson, drog en suck av lättnad, när jag sa det gällde Lomma-Dalby för egen del. 

”Inga problem. Bilen kommer.” 

Skönt man inte bor i Malmö.

 

Efter 550 dagars stopp: Varsågoda kliv på-Lomma Vårdcentral spolar avspärrningsbandet

 

Ni kan själva se på bilden. Det är bara till kliva på in till Vårdcentralen i Lomma. Det där gul-svarta irriterande avspärrningsbandet är bortplockat. 

Idag-onsdag- är det som bekant, Den Stora Restriktionsdagens fall den 29 september 2021. 

Såvida du inte har förkylningssymtom. 

Då får du fortsätta ringa på klockan. 

Annars är det en stor lättnad som träder i kraft. Minns förra vinterns bestyr när vi stod och frös utanför Vårdcentralen. För inte tala om allt regnande.

Krämporna kved i rusket.

Inget kul alls. 

Dagens stora nyhet skapade förvirring bland de vårdsökande. Det bildades faktiskt från och till en kö med två meters lucka utanför Lomma Vårdcentral. Svensken är ett omsorgsfullt folk. Ordning och reda. 

Nu fick personal upplysa besökarna, att det är bara till trava in på Vårdcentralen. Det fungerar åter efter ca 550 dagar normalt. Varsågoda kliv på som sagt var. 

Rakt in i härligheten. 

Alla besökare som känner för det, erbjuds munskydd. Fast det är inget krav längre. 

Här nedanför bilden till vänster från i dag. Inget avspärrningsband stoppar dig. 

Tomt. 

Fritt fram. 

Bilden till höger tog jag den 16 mars 2020. Det var då det var premiär för det irriterande gul-svarta bandet. 

Vi får tacka vaccineringen. 

Livet har åter börjar bli normalt. 

Även på Lomma Vårdcentral.

 

Farfar berättar om helvetet på jorden när familjen drabbas av covid-19

 

I över ett års tid har vi alla krigat mot coronan. Farfar rangordnades som en figur i absoluta riskzonen med minst fyra sjukdomar som stack ut. Var och en så pass allvarliga, att det räckt med råge skicka farfar till sjukhuset vid smitta. 

Det blev sträng isolering i hemmet. 

Sprita-och tvätta händerna. 

Hermetiskt tillsluten ytterdörr. 

Inget umgänge med övriga i familjen eller vänner. Möjligen en kort stund i sommarens blomstrande täppa med skrikavstånd. Hela hösten, julen fram till nu, ett liv bakom en järnridå. 

Farfar och farmor har så här långt klarat sig utmärkt. 

Då slår covid-19 till mot vår Lommafamilj: mamma, pappa och tre barnbarn i åldersspannet 7-17 år däckade med feber, hosta och gigantiskt trötthet. 

Influensakänsla.

Glömmer aldrig telefonrapporterna för mer än en vecka sedan, om hur en efter en fälldes som käglor. Testerna visade på covid-19. 

Vad händer? 

Det är vi åldringar som ska bli sjuka? 

Där sitter vi bakom järnridån och fattar ingenting. 

Rädsla och skräck. 

Vi kan absolut inte göra någonting. 

Det värsta tänkbara: att inte kunna åka hem till vår utslagna familj och hjälpa till. En känsla som aldrig kommer glömmas bort. 

Hålla avstånd på 2 kilometer är ett helvete. 

Jag lovar. 

Det blev som en svart obehaglig punkt borrat sig in i hjärterötterna. 

Sällan känt oss så handlingsförlamade. 

En tung vandring in i oändligheten utan något givet mål. Därför blev dagens rapport som en förlossning.

Familjen har ridit ut den värsta stormen. Sägs i våra skakiga telefonrapporter/sms vara på väg tillbaka. Även om smak och lukt saknas på sina håll.

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol som Evert Taube sjöng en gång i Sjösala vals.

Livet, kära vänner

Fast den där svarta punkten får vi nog bära med oss fram till midsommar. Om det räcker med tanke på den gigantiska vaccinröran.

 

Coronan bankar på vår dörr-vän sjuk i covid-19

 

Det kryper närmare, Gott Folk. 

Det där förbannade viruset rustar på bred front inför jul-och nyårshelgen. 

174 nya dödsfall i hela landet sedan igår. 

I Skåne 55 nya dödsfall.

Sorgligt.

Region Skåne betonade i morse på sin presskonferens, att smittspridningen ökar bland alla åldersgrupper. 

Det gäller min själ stänga dörren om sig. 

I går fick jag också information om en vän som åkt dit på covid-19. 

Det rör sig om en ung och mycket vältränad medborgare. Dessutom genomgått utbildningen om hanteringen av covid-19 inom sjukvården.

Var mycket noga och omsorgsfull.

Välinformerad om riskerna.

Det hjälpte föga. 

Likt förbannat åkte vännen på det. 

Det började i helgen: en väldig huvudvärk. Mådde illa. Tappade sedan all smak och lukt. Extremt trött med en brännande känsla i bröstet. Yrsel. Igen aptit. 

Däckad med andra ord. 

Testades för covid-19. 

Svaret positivt. 

Coronakarantän i hemmet. 

Det kryper som sagt var närmare, Gott Folk. Vi håller tummarna för vår vän, spikar igen dörren och tvättar våra händer.

 

Tommy Körberg dödligt sjuk-humorn segervapnet

 Vi var många som skakades om av Tommy Körbergs livsöde i Hellenius hörna. 

Tommy berättade själv om hjärtoperationen med byte av två hjärtklaffar, samt streptokocker som tagit sig ner i själva hjärtmuskeln. 

Ingen liten operation. 

Det var en tärd Tommy Körberg som nyligen kommit hem från sjukhuset efter drygt tre månader. Han har min största respekt, att han ställde upp och berättade för David Hellenius och oss TV-tittare. 

Jag fastnade för att Körberg nämnde humorn i kampen för överleva. 

”Humorn är viktig,” betonade han. 

Det där känner jag igen. 

Humorn är ett vapen jag själv använt några gånger när himlens portar stått i vänteläge på vid gavel. 

Då gäller det att se det lustiga i en näst intill omöjlig situation. Tankarna är mörka. 

Ens humor blir bisarr. 

Då pratar vi om att verkligen fånga dagens timmar, minuter och sekunder. 

Aldrig, aldrig vika ner sig. 

Därför tror jag Tommy Körberg orkade med och besöka Hellenius hörna. 

Klä av sig offentligt i sitt sköra tillstånd. 

Jag själv har skrivit blogginlägg som jag vet många har läst. Då fungerar humorn som rena rama medicinen. 

Bra jobbat, Tommy Körberg. 

På tal om humor. 

Ikväll ska vi titta på programmet, Trump och komikerna, i TV4 klockan 21.00. En dokumentär gjord av Anders S Nilsson och Folke Rydén. 

Ett gott skratt förlänger livet. 

Heller hur Tommy Körberg?

 

Galen i Lomma: När jag gjorde en Trump i Täppan

Det här är egentligen inget jag vill berätta om. Det som fått mig lyfta på slöjan, är en läkares uttalande om Donald Trumps agerande de senaste dagarna.  

Vi har sett presidenten vinkat från en bepansrad bil till sina fans. Vi har sett presidenten slita av sig munskyddet och göra honnör, när han sjuk återvände till Vita huset. 

Vi har hört presidenten uttala sig, om bland annat att han inte känt sig så här bra på 20 år. 

Läkaren på Karolinska sjukhuset, Johan Styrud, har bemött agerandet med att Donald Trump är speedad på grund av den medicinska behandlingen mot covid-19. 

Främst då av kortisonpreparatet han behandlats med mot inflammation i lungorna. 

Det är först då jag börjar förstå presidentens galenskap världen fått skåda de senaste dagarna. 

På 2000-talet behandlades även jag av ett likvärdigt kortisonpreparat. 

Jag blev mer eller mindre tokspeedad. 

Till grannarnas förskräckelse for jag ut i Täppan och klippte gräsmattan och syrenhäcken halv fem på morgonen. 

Jo, ni läste rätt. 

Klockan halv fem på morgonen! 

Hur galet som helst. 

Jag blev oerhört aktiv. 

Kopplade av med att hälla i mig whisky, något som annars inte var min likör, om Herrskapet förstår vad jag menar. 

Till slut fick jag kontakta min läkare på lungan vid Universitetssjukhuset i Lund. 

”Jag tror jag blivit galen av kortisonet. Vad göra?” 

”Du har säkert fått en för stor dos. Vi skär ner intaget.” 

Vi gjorde så. 

Jag blev åter normal. 

Någorlunda tyckte i alla fall hustrun. 

Donald Trump och jag. 

Lika som bär, skulle man kanske kunna säga. 

Hu, hemska tanke.

 

Vår febertermometer fick spader

Det är inget konstigt, att en febertermometer får spader i dessa tider. Är det inte regeringsröra, så har svenska städer förvandlats till rena rama skjutbanorna. 
Man kan få spader för mindre. I alla fall en febertermometer som slår krok på sig själv, och skickar din temp upp över himlavalvet. 
Minns gamla tiders febertermometrar. 
Laddade med kvicksilver. 
En klick fett på toppens lilla knopp. Sedan, ja, rakt upp i akterkastellet i fem minuter. Febertagning var högprioriterat på sjukhus. Morgon, middag, kväll och någon extra gång vid behov. 
På sänggaveln hängde en feberkurva som sköterskan kollade femtioelva gånger om dagen. Det var på den tiden, ordning och reda med feberkurvorna på de svenska sjukhusen. Något annat finns inte att säga. 
En dag när jag hamnat på akuten, stoppade sköterskan in något i mitt ena öra. Tidens nya febertermometer som pep färdig nästan omedelbart. 
Jag blev häpen över nymodigheten. 
Snart nog ägde vi alla en sådan tingest. 
På sjukhuset sopades den högtidliga termometerstunden i akterkastellet bort. Samma väg gick den förnämliga feberkurvan nere vid sänggaveln. 
Numera är det lite hipp som happ med feberkollen på våra sjukhus. Ingen stor sak längre. Vet inte om det var bättre förr.
Själv tar jag numera ytterst sällan tempen. I går infann sig plötsligt behovet. Vänster smalben kändes och såg inflammerat ut. 
In med tempen i örat och 38,8 i feber. Jävlar så sjuk jag blev med en gång, trots jag inte kände mig märkvärdigt febrig. 
Hustrun frisk som en nötkärna testade i sitt öra och, ja, 39,4 i feber. 
Vi stirrade oförstående på varandra.
Vår termometer måste ha fått spader. 
Byte av batterier samt ny plasttratt och jag hade 36,7 samt hustrun 37,2. Vi var åter normala, andades ut och skrattade gott åt eländet. 
Skänkte en stilla tanke, på den en gång laddade kvicksilvertermometern som alltid visade rätt på öret.
Lustigt, så säg. 

Calle Rockbäcks Blogg rasat samman

Bloggen har varit blank efter den 2 juni. 
Inga löpsedlar. 
Jag har kört för fulla segel i snart 11 år (8 juli 2008). Det har blivit närmare 4500 inlägg. Om allt mellan himmel och jord. 
Det spelar ingen roll om jag legat på sjukhus eller varit utslagen hemma. Bloggen har lik förbannat producerat material. 
Tills nu. 
Jag har kört i diket rent mentalt. 
Alldeles för mycket krämpor ångar ur min trasiga kropp. Finns inte mycket ork kvar. Skriker efter stort renoveringsbehov. 
Är på gång. 
Måste därför satsa allt mentalt förstånd till kampen som kommer. Laddar därför batterierna med familjen, samt hustrun som ett osannolikt draglok. Det är guldet i min tillvaro. Jag kommer igen. 
Ha tålamod. 
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp...

Mässfall

Bloggen har de senaste dagarna drabbats av mässfall. Jag har inte varit kapabel skapa blogginlägg. 
Vilket känns trist. 
För inte säga högst ovanligt. 
Rent av unikt. 
Faktiskt. 
Orsaken är den här. 
Min hälsa har svajat i mastens topp: astmatisk bronkit samt hjärtflimmer. 
Den ansträngda svenska sjukvården har däremot förskonats. Trots givet ambulansläge. Kampen är utspelats på hemmaplan. 
I mitt hem. 
Några läkare har konsulterats via mobiltelefonen. En nödvändighet i stridens hetta för inte helt duka under. 
Senast det blev mässfall på bloggen var den 18 januari 2015. Då hamnade jag på akuten med feber sprutande ur öronen. 
Men ha tålamod. 
Jag är snart tillbaka i gott slag. 
Det måste vara på riktigt som Löfven säger. 
Det har han alldeles rätt i.

Jag en multisjuk gör tummen ner för hettan

Sjukvården larmar och står i: äldre och multisjuka ska hålla sig inne i hettan. Faran för kollaps överhängande. 
Du kan till och med dö av rekordvärmen som Svea Rike drabbats av. Något liknande tror jag mig inte upplevt i maj månad, under mitt händelserika liv.
Våren fick inte plats 2018. 
Det blev högsommarvärme med spets omedelbart i sköna maj. 
Eftersom jag platsar som äldre och multisjuk med minst sju diagnostiserade sjukdomar, finns det ingen anledning jaga fram en nödställd äldre och multisjuk Lommabo, för ett blogginlägg. Det räcker och blir över och berätta om mina egna äventyr i värmen. 
Först och främst. 
Jag tar sjukvårdens larmrapport på största allvar. 
Ändå for jag omkring i Lomma på min el-skoter under gårdagen. Även om jag varit noga med vätskeersättningen som går och köpa på apoteket, räckte det inte på långa vägar. När jag kom hem kände jag mig nästan utsuddad i livet. 
Jag har en professionell blodtrycksmätare. Den slog inte i taket, men nästan i golvet. Jag mådde apa: yrsel, lätt illamående och trötta ögon som nästan behövde en behå. 
Nej, det var inget kul alls. 
Så de närmaste dagarna håller jag mig i stillhet. 
Sitter en stund under mitt parasoll i Täppan. Läser in mig på lagen och spelarna inför fotbolls-VM i Ryssland. 
Vilar i mitt sovrum medan en ostlig vind sveper in i det vidöppna fönstret. Det svalkar min eländiga kropp. 
Sjukvården larmar och står i. 
Ta det på allvar. 
Det gjorde inte jag under gårdagen. 
Jag fuskade. 
Förlåt. 
Jag vill inte bli utsuddad igen.

Krigskorrespondent Magda Gad sjuk-evakueras från krigszon

Jag blir inte förvånad. 
Magda Gad har under lång tid befunnit sig mitt i helvetet på jorden. 
Hennes rapporter från krigets Mellanöstern glöder. 
Magda Gad är en fullständigt otrolig krigskorrespondent. Osannolik.
Det bästa. 
Den största. 
Vi någonsin haft i Sverige. 
Magda Gad är där ingen annan reporter vill eller får vara. Nu får hon betala priset. 
Jag följer hennes rapporter på Facebook. 
Magda skriver: 
”En kort stund efter att jag varit och rapporterat från ett sjukhus om skadade soldater hamnade jag själv på ett annat sjukhus med akut njurbäckeninfektion, blodtrycksfall, ensidig ryggsmärta, illamående och hög feber. Min tid i Syrien var svår med många sanitära olägenheter, många civila blev sjuka av orent vatten och så vidare och jag levde under samma förutsättningar som dem. Och i dag fick jag själv smaka på sjukvården i den kurdiska regionen av Irak där hål i golvet-toaletter är lortiga och man får ligga på brits i öppna salar som liknar källarlokaler.”
Och fortsätter: 
”Hej alla! Är nu på nytt sjukhus där det finns europeiska specialistläkare knutna till amerikansk militär. Har grus/kristaller och infektion överallt i båda njurarna och infektion i urinblåsa och infektion i bäckenbenet och infektion i alla bihålor ... så blir det när man bor i Syrien med dåligt vatten.” 
Magda Gad berättar också att hon nu ska evakueras med ett ambulansflyg till ett sjukhus i Turkiet. 
Hennes tillstånd är absolut inte bra. 
På hennes beskrivning låter det minst sagt krisartat. 
Hoppas Expressen sätter in alla tänkbara resurser. 
Magda Gad mod behövs i dagens ruskiga värld. 
Vi i Lomma skänker dig våra tankar.

Trots alla jävla sjukdomar-bloggen snurrar vidare

Igår slog jag nytt pers som Klyftan alltid sa. Min blogg lockade hela 7341 besökare/sidvyer. På en och samma dag.
Plötsligt händer det. 
Bara så. 
Begriper inte alls något själv. 
Glad? 
Givetvis. 
Ett rätt bra plåster på alla mina sår, måste jag nog få säga. 
När jag tänker efter är det ofattbart att jag kunnat hålla igång bloggen sedan den 8 juli 2008.
Den har varit en färd med många allvarliga sjukdomar som velat sätta käppar i hjulet (rullstol, rullator), för mig. 
Ska sanningen fram, har det många gånger varit en kamp med tangenterna. Det har funnits stunder då jag knappt sett själv vad jag skrivit. 
Min otroliga hustru samt mina fina söner har fått se till, så inte gubbjäveln helt klappat samman och trasslat in sig bloggandets mysterium. 
Jag vill också passa på tacka alla mina besökare. 
Utan alla er, är jag ingenting.
I morgon eller en annan dag, tänkte jag berätta om hur det gått med min högra fot som hotats med sågen. 
Det har och är en pågående kamp. 
Tack vare bloggen, familjen och alla vänliga människor lever jag. 
En gång journalist. 
Alltid en journalist. 
Tack. 
Igen.

TV-menyn juldagens huvudvärk

Allt sedan tidernas begynnelse med värmekudden, TV, har juldagen en speciell plats i mitt hjärta. 
SVT har sedan början av 1960-talet laddat sin tablå på juldagen med en massa spännande tittgodis. 
Mest och bäst var den statliga TV-kanalen under 1970-och 80-talet. Sedan stökade TV3 och TV4 till det. För inte tala om 2000-talet med femtioelvatusen kanaler med väldigt mycket TV-skit. 
Under detta massiva tryck, har SVT gungat till betänkligt. Det har blivit mycket TV0 som de andra femioelvatusen kanalerna bjuder på. 
När jag så skärskådar dagens TV-program, fastnar jag för följande juldagen anno 2016. 
SVT1 bjuder upp med tre raketer på raken. 
Min favorit Sven-Bertil Taube 20.00, Fröken Frimans Krig 21.00 som är ett måste, samt storfilmen Philomena 22.00 som jag inte sett, men måste se. 
SVT2 laddar med Min Sanning med Petra Mede som krockar med Sven-Bertil 20.00 i ettan. För en timme senare köra ut en fantastisk dokumentär om Amy Winehouse som jag sett och verkligen kan rekommendera. 
TV4 ser till att vi får en trippelkrock kl. 20.00 med Kungahuset. Undrar just hur Ebba Kleberg von Sydow gör med att drottning Silvia har firat julen på Karolinska sjukhuset? Det råder nämligen tipp-tapp-tyst i slottet om hur sjuk vår drottning egentligen är. 
Jag tror jag får banda som vi sa en gång i tiden. 
”Spela in heter det, far,” skriker någon från köksregionen. 
Det blir nog bra med det. Fullt upp har jag i alla fall i kväll. 
Tänk så trist folk måste ha haft det innan TV fanns. 
Jag minns den tiden också. 
Ångradion var ingen höjdare på juldagen. Högtravande präster som sjöng psalmer. 
Det är bättre i dag. 
Mycket bättre.

Sjuklådan räddar Lommas Vårdcentral

Sjuklådan ser inte mycket ut för världen. En liten paviljong kopplad på ena gaveln till Lommas Vårdcentral. Men ack så viktig den är. 
”Ja, utan den hade allt rasat samman. Den är verkligen viktig för vår verksamhet. Problemet är att den saknar både vatten och toalett”, säger Vårdcentralens chef, Sirkku Dahlberg, till mig (lilla bilden). 
Lomma är alltså i skriande behov av en ny Vårdcentral. Dagens anläggning utnyttjas till max.  
Personalen med Sirkku i spetsen, gör en storstilad insats. Jag vet, för jag är varit patient där under alla år som Vårdcentralen funnits på sin nuvarande plats. Jag har alltså följt utvecklingen från småskalighet till storskalighet som dagens lokaler inte alls är anpassade för.
Kommunens befolkning växer, men inte Lomma Vårdcentral. Den har kommit i otakt med tiden.
För att rädda verksamheten sattes alltså den lilla paviljongen upp. Av mig kallad för sjuklåda. 
Frågan är bara när en ny byggnad kan se dagens ljus. 
”Ja, säg det. Det ligger hos helt andra att bestämma”, fortsätter Sirkku Dahlberg. 
Lomma kommun har mark att erbjuda mitt emot dagens överlastade Vårdcentral. Bollen ligger tydligen hos Region Skåne. 
Varför händer inget?