Lomma HURRAR! Sarah Sjöström flest VM-medaljer i världen-slog också Tarzan

 

Michael Phelps ansågs ha ett oslagbart rekord i medaljer med 20 VM-medaljer i långbana. 

Då kom Sarah. 

Igår kvitterade hon. 

Idag-söndag-tog hon VM-medalj 21 i långbana genom vinna solklart 50 meter fritt. 

Bäst och mest i världen. Sarah har skrivit svensk idrottshistoria vid sim-VM i Japan. Ingen simmare har alltså tagit lika många VM-medaljer. 

Sarah Sjöström slog t o m Tarzan (Johnny Weissmüller ) som inte alls var i närheten. 

Andra sidan. 

Innan Weissmüller blev Tarzan för 90 år sedan tog människan fem OS-guld. Det kan komma nästa år, då OS går i Paris. Sarah Sjöström satsar på det. 

Vi i Lomma kan bara HURRA!

 

Rak-Nytt från Lomma: Björn Ranelid har rakat av sig sitt maffiga skägg

 

Egentligen finns det så mycket annat och skriva om: i Norrköping sprängs bomber varje natt, koranbränningen, allt regn som gett Täppan en grönska och blomning som vi inte haft på flera år. I juli månad, vill säga. 

Inte dåligt alls.

Gräsmattan brukar annars om åren vara halm i juli månad.

Sommaren som kom av sig. (texten fortsätter efter bilden)

Då väljer jag skriva om Björn Ranelids maffiga skägg som inte finns längre. Fick nämligen tidskriften, Fokus, senaste nummer med posten i veckan. 

Där trumpetas ut stridstuppen på Österlen. Alltså Björn Ranelid på första sidan. 

Utan skägg! 

Renrakad. 

Ett omfattande reportage som missar, att människan har rakat av sig det vackra skägget. 

När Ranelid för några år sedan dök upp i TV-rutan med ett ståtligt skägg, blev det en landsomfattande nyhet. 

Skägget mycket välansat. Påminde om en general från amerikanska inbördeskriget under 1860-talet. Nu missade Fokus nyheten, men inte jag. 

Fattas bara annat. 

Skrev ett mess till Björn Ranelid som jag känner mycket väl. Ja, ända sedan han var barn. 

Undrade varför skägget rök? 

Ännu inget svar. 

Han har väl fullt tupp(förlåt) och vässa klingan inför all galenskap som händer i världen. Är man en stridstupp så är man en stridstupp. 

Med eller utan skägg.

Rak-Nytt från Lomma, alltså.

 

 

 

Lommarapport: I natt slog Calle Rockbäcks Blogg rekord-100 000 besökare i juli månad!

 

På bilden här ovanför ser ni 100 000 människor. Det är vad min blogg haft som besökare under juli månad 2023. Under natten till onsdag passerade nämligen bloggens interna räkneverk den magiska siffran. 

Det är knappt jag tror det är sant. Det svindlar för ögonen. En ofantlig siffra.

När bloggen sjösattes i juli 2008, kunde jag räkna in lite över hundra besökare under samma månad. En droppe i havet. Nu alltså över 100 000 bara i juli månad 2023. 

Sammantaget under dessa 15 år handlar det om miljontals besökare. 

Det är en helt annan historia. 

Jag får tacka alla som finner nöje i vad jag skriver.  Bugar och bockar.

Mer kan jag inte göra. 

Jo, blåsa en bubbla.

 

Hur gick det sedan för Alis hustru i kampen mot cancern?

 

Idag-tisdag-sammanstrålade jag med Alis hustru Sarwa på Centrumtorget i Lomma. Det var den 10 juni jag skrev om Sarwa. 

Hon stod där i sitt jordgubbsrike och avslöjade för mig att hon var sjuk. En ytterst allvarlig sjukdom. Sarwa ville hålla sin cancer i sköldkörteln hemlig. Bad mig inte avslöja det. Hon ville först informera sin familj. 

Jag höll mitt löfte. Skrev inget om cancer, utan endast att Alis hustru var sjuk. 

Jobbigt nog. 

Inlägget på bloggen blev till en s k kioskvältare med närmare 9000 besökare. 

”Nu har familjen fått all min information om sköldkörtelcancern jag drabbats av. Det blev mycket tårar,” berättar Sarwa för mig. Hur har det gått sedan? 

En naturlig fråga. 

Sarwa svarar med en jordgubbsliter i famnen: 

”Någon cellgiftsbehandling är det inte frågan om. Till hösten läggs jag in på sjukhuset. En speciell medicin ska sättas. Sedan hem och ligga isolerad i hemmet under två veckor. Det ska ska förhoppningsvis knäcka cancern. Prognosen ser bra ut,” fortsätter Sarwa sin berättelse. 

Hon är oändligt tacksam över den omvårdnad hon fått hittills. ”Det har varit fantastiskt,” slutar Sarwa och så klappar vi om varandra. 

Jag försöker skänka tröst. Berättar om att jag själv överlevt cancern. Så visst finns det gott hopp om ett liv efter cancern, Sarwa.

Och det var så här det började på bloggen den 10 juni:

 

Greta Thunberg världsnyhet-slog ut VM i fotboll med råge

 

Det här är ett klipp från Aftonbladet online måndag eftermiddag. Det kunde varit från vilken nyhetsmedia som helst i världen. 

Internet gav mig den informationen jag behövde.Den stora nyheten var domen i Malmö och att Greta Thunberg greps på nytt i Malmö Oljehamn. Hon döms till 30 dagsböter à 50 kronor. Dessutom ska hon betala 1 000 kronor till Brottsofferfonden. Damernas fotbolls-VM försvann plötsligt. 

Greta tog hem potten. 

Greta Thunberg döms för ohörsamhet mot ordningsmakten. Detta efter att ha deltagit i en klimataktion i Malmö där hon stoppade tankbilar. 

Sedan gjorde hon om samma sak idag igen. Det kan bli dyrbart i längden. Mamman får nog ut och sjunga som aldrig förr. 

Dottern har skruvat upp takten från skolstrejk till tankbilar. Det kan bli en dyrbar resa. 

”Vi kan inte rädda världen genom att följa lagen,” säger Greta Thunberg till en omvärld som väntar med spänning på nästa drag.

 

Lommatanke: Sommarsjukan-var tog du vägen?

 

 

Ni har säkert varit med om det. Den vilda ruschen till toaletten. Inga roliga minnen alls av sommarsjukan som vi sa. Sommardiarré. 

Akuta magbesvär, ofta med kräkningar. Kunde i värsta fall fälla en hel familj till sängläge. Det här var ett gissel när man var barn. Det här var också ett gissel när man blev vuxen. Varje sommar härjade den här varianten med svår diarré och kräkningar. 

Det skrevs spaltmeter om eländet. Varningsflagga på varningsflagga. Skrev själv den här typen av artiklar under 1970-talet. 

Numera verkar sommarsjukan vara i det närmaste utrotad. När jag googlar får jag upp galna kosjukan. 

MUU-på det. 

Tydligen har vi människor blivit så mycket bättre med vår personliga hygien. Under pandemin lärde vi oss tvätta-och sprita våra händer. Bakterierna chanslösa i den renare miljön som uppstod. Troligen har vi också blivit bättre på förvara våra matrester i kylskåpet. Hotet som kvarstår är våra husdjur som vandrar omkring i hemmet med allehanda småkryp i pälsen. Inte minst fästingar. Det accepterar vi mer än gärna. Det är för böveln våra familjemedlemmar. 

Numera hör jag aldrig talas om den klassiska sommarsjukan som fällde ner oss i träsket. 

Borta. 

Tydligen.  

Det tackar vi för. 

Känner du någon som nyligen drabbats av gamla tiders elände? Sommarsjukan-var tog du vägen? 

Visserligen en skitsak, men ändå.

En tanke är alltid en tanke.

 

Lomma reder ut: Klimatnördarna har tagit sig vatten över huvudet

 

Ta sig vatten över huvudet. Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder det, att man tar på sig en större uppgift än man klarar av. 

Redan i början av maj månad trumpetades det ut. Årets sommar blir hetare och torrare än 2018, skriade klimatnördarna. Genomslaget monumentalt. 

Värst i vanlig ordning SVT. Varning för enorma skogsbränder kommande sommar. Över hela Sverige. Brandmän intervjuades. Livrädda Stockholmarna kom till tals i enkäter. Visst minns vi sommaren 2018. 

Fyra månaders plåga för oss som inte tål den typen av överhettad sommar. Vi åldringar kunde dö av värmen. Därför stannade många av oss inomhus med en fläkt som sällskap. Redan i maj månad. 

Nu skulle det bli samma helvete igen. 

Fram trädde halva SMHI i SVT. Gav tyngd. De gick helt på klimatnördarnas linje. 

Årets sommar 2023 blir lika jobbig för klimatet som 2018. dundrade man på. Nu har vi avverkat mer än halva sommaren. Hur det blev? 

Regn. 

En typisk svensk sommar. 

Jag har i mitt oändligt spännande liv under snart 77 år, upplevt mer av denna variant av sommar än torka och skogsbränder. På rak arm kan jag minnas fyra heta torra somrar, nämligen 1955, 1959, 2018 och delvis 2019. 

En rejäl regnsommar hade vi 1963. 

Tala om att regna bort. 

Nu kör SVT i stället stenhårt med ökentemperaturer från Kalifornien. Medelhavsländerna som alltid är hetare än spisen varje sommar. 

Kompensation.

Naturligtvis. 

Nej, klimatnördarna har tagit sig vatten över huvudet sommaren 2023. 

Andra sidan. 

Vi får se vad augusti har att bjuda på.

Förmodligen mer regn.

 

Glassgossarna som kyler ner Lommaborna-Ola och Stefan

Det här är två väldigt populära personer i Lomma. Jag märker det på mängden bloggbesökare, när jag skriver om gossarna. Det handlar om tusentals glassugna medborgare som slukar texten som den vore mjukglass. De båda har nämligen pinkat in var sitt glassrevir i byn. 

Vänster om Höjeå nere vid småbåtshamnen och T-bryggan är Glass-Olas revir. Han står till vänster på bilden, här ovanför. 

Till höger om Höjeå nere vid Lomma Beach är det Glass-Stefan som styr och ställer. 

Han står som sig bör till höger på bilden. 

Jag skrev på bloggen att Glass-Stefan har planer på lägga av. Vilket jämmer och elände det blev bland tusentals bloggläsare. Sanna skriver till och med i en kommentar på Facebook om att starta en protestlista. 

Jag säger då det. Det vilar något av rock`n`roll över våra glassgossar. 

Idag-tisdag-fick jag t o m uppleva hur Ola laddade sin lilla kiosk med en långtradare full med glass. 

Helt otroligt att skåda. 

Och så berättade Glass-Ola följande för mig. 

När Glass-Stefan var Kiosk-Stefan i gamla Shellamacken, sålde han en gång i tiden en trisslott till Glass-Ola som på den tiden var Gran-Ola(sålde julgranar). 

Tro det eller ej. 

Gran-Ola som numera är Glass-Ola skrapade fram en vinst på 10 000 riksdaler. 

Kan det bli bättre än så? 

Knappast.

Det tycker även Glass-Stefan som då var Kiosk-Stefan. Tänk som det kan sluta. 

Hängde ni med? 

(knappt jag gjorde själv)

 

Kiosk-Stefan: Lommas segaste glassgubbe går i graven?

 

Märk väl. 

Jag har satt ett frågetecken efter påståendet i rubriken. Säkert är det inte alltså, men nästan säkert, i alla fall. 

”Vi får se. Jag har ändå hållit på i 30 år. Det kan vara sista sommaren för egen del,” säger Stefan och ser lurig ut. Det började med att Torsten slog igen sin Shellmack. Eller Shellamacken som vi sa, nere vid Folkets Hus. Stefan tog över. Lokalerna med bensinånger omvandlades till en gammal hederlig kiosk. 

Här fanns allt: från smågodis, tidningar, till korv med bröd och mjukglass m m. Lommas färghandlare skrapade också fram en Trisslott som gav 10 000 i månaden under flera år. Det var en trevlig tid som många Lommabor minns med välbehag. Sedan dog kioskkulturen. 

Stefan fick slå igen. 

Öppnade i stället upp i det gamla Tullhuset nere vid Lomma Beach. Nu blev det glass i stora lass för hela pengen. Gott att svalka sig med efter badet. 

Det pittoreska Tullhuset har sin egen historia. Fram till 1974 fanns här en stationerad tullare. En Lommabo med tjänstecykel som kunde cykla hem för lunch varje dag. 

På den tiden jagade man mest spritsmugglare. Och deklarerade fraktskutor till Eterniten samt vissa saltskutor. Knarksmugglare fanns inte på kartan. 

Det var en annan tid. 

Möjligen ett mjukare samhälle. 

Sedan kom Stefan med mjukglassen. 

Årets sommar kan alltså bli den sista för Stefan. 

”Vi får se,” säger han igen. 

I så fall går han ut med försäljningen i januari nästa år. Hela rasket. Även det legendariska Tullhuset, för det äger han också. Lommas segaste glassgubbe går alltså i graven. Så kan det faktiskt bli. 

Bilden här nedanför är på Stefan mitt i sin klassiska kiosk. Den omgjorda Shellmacken. 

Visst saknar vi kiosken.

En härlig bild.

Jag tog den själv, så det så.

 

Lördagslir på Lomma Beach: Bordtennismatch i styv kuling

 

Det här är inte lätt. Spela en bordtennismatch i sydostlig vind på 15 sekund meter. 

Styv kuling, heter det också. 

Då ska ni veta att en den lilla bollen är ihålig, gjord av celluloid och har en diameter på 40 millimeter och väger 2,7 gram. Den blåser lätt åt fanders. Det var i alla fall vad bordtennisspelarna på Lomma Beach hade att kämpa mot. 

Vinden.

Jo, den lilla bollen blåste lätt åt fanders. Bra träning, om inte annat. 

Bjärreds BTK arrangerade under lördagen tillsammans med Skånes Bordtennisförbund, Lomma kommun, Ping Pong Power en utomhuscup vid Lomma beach för ungdomar. Mitt bland badande placerades bordtennisborden. Ett vitt skynke ställdes upp för mota vinden. 

Fel håll skulle det visa sig. 

Vinden kom från det andra hållet. 

Där fanns endast ett öppet Höjeå som obefintligt skydd mot vinden. Och det hjälpte föga. 

Andra sidan hade ungdomarna roligt värre i blåsten. Det är väl det som räknas. 

Kul initiativ av Bjärreds bordtennis klubb. Vad gör det då om det blåser styv kuling, och man får slå in en smash med en liten boll av celluloid som endast väger 2,7 gram. 

Det gäller hålla tungan rätt i mun. 

Heja!

 

Lomma skulle behöva en liten, liten vapenfabrik(fredagskåseri)

 

Lomma skulle behöva en liten, liten vapenfabrik. Inget stort schabrak som tillverkar, Tjocka Berta, utan små, små pjäser som knappast syns men hörs. Det skulle ge befolkningen framgång och ännu mer välstånd. 

Det behövs aldrig så mycket för bli glad över en liten, liten vapenfabrik. Se bara på Karlskoga kommun med lite, lite fler boende än Lomma kommun. 

Kommunen har haft några riktigt tunga år. Sverige rustat ner försvarsmakten. Ortens kanon, Bofors, levde på nåder. Det var ingen rolig tid. 

Det gick knappt sälja aldrig så små, små kanoner till omvärlden. Sedan kom ryssen med Putin som Pjotr Aleksejevitj Romanov, även känd som Peter den store. 

Ukraina skulle slukas på en vecka. 

Ryssen körde fast. 

Det blev ett jävla skjutande. 

Fram och tillbaka. 

Mest tillbaka. 

Sverige rustade upp. 

En vapenfabrik glödhet. 

I Karlskoga utbröt en ständigt pågående julafton. NATO på det. Bofors måste dra igång dubbla skift, för hinna med leveranserna av både stora som små smällare. Kommunens politiker gnuggar händerna av förtjusning. Det bara ramlar in nya arbetstillfällen. Manna från himlen, liksom. 

Förstår ni nu vad jag menar med en liten, liten vapenfabrik i Lomma kommun. Inget stort schabrak som tillverkar, Tjocka Berta, utan små, små pjäser som knappast syns men hörs. Det skulle ge befolkningen framgång och ännu mer välstånd. Fast andra sidan. 

En aldrig så liten, liten vapenfabrik är dödens stora, stora hantering. 

Vi skiter i det. 

Lägger ner planerna. 

Satsar på en liten, liten knappfabrik till Lomma istället. Knappar. 

Något alla behöver. 

Förr eller senare. 

Knäpp igen.

 

Lomma i paraply: Här festas loss i extremhetta på Sicilien-för 50 år sedan

 

Det är jag med skägget på den 50-åriga suddiga bilden. På den tiden var man en ung glad man. Det var 50 grader i solen mitt på dagen. 

Torkan gigantisk.

Vi samlades för lunch i en pittoresk strandrestaurang på Sicilien. 

Klädkoden badbyxor och bikini. 

De nakna fötterna grävde djupt i den heta sanden. 

Det var tjo och tjim och vino och birra. Ett jävla tryck mitt på dagen. 

På andra sidan Joniska havet italienska fastlandet. Där dog människor i hettan. Vi ungdomar brydde oss nada. 

Fullt ös. 

Livet stenkul. 

Det var i juli månad 1973. 

Femtio år senare i juli i år, läser jag om att jordklotet kokar. Inga överdrifter är för stora, när kvällspressen jagar klicks. SVT har annars den största hejarklacken i klimatröran. Italien och andra Medelhavsländerna har som vanligt vid den här tiden på året drabbats av en bisarr värmebölja. 

Sicilien sägs vara värst drabbade. Här har mätts upp 50 grader i solen. 

Folk dör. 

Klimatförändringen gastar de högröstade. 

Svenska nyhetsmedia hakar mer än gärna på. Jag sitter hemma i Lomma med omväxlande sol (18 grader) och kraftiga åskskurar. Bara i går fick vi 45 mm nederbörd. Den gulnande gräsmattan blev snabbt grön som en golfbana. Självklart går mina tankar 50 år tillbaka i tiden. 

Extrem värmebölja på Sicilien. 

Minns det som igår. 

Vi låg i vattnet mest hela tiden för överleva. Ingen skrek på klimatförändringen. 

Vi pustade i helvetet på jordklotet. 

Tyvärr har tidens tand glufsat i sig bilderna. Varken hustrun längst till höger, jag i mitten eller Rolle af Trollhättan går att känna igen. 

Ni får hålla till godo ändå.

Tänk som det kan sluta.

 

Mästersångaren i Lomma-får vagga mig till den eviga vilan

 

Jag har skrivit om mästersångaren förr på bloggen. Jag slutar nämligen aldrig älska koltrastens sköna sång. 

Den väcker mig tidigt på morgonen. Hälsar god morgon med en skönsjungande sång. 

På kvällen nattar den mig med en ny vacker sång. Liksom: ”God natt, Calle, sov gott.” 

Nej, jag sover inte utomhus. 

Mästersångaren slår sig ner en bit från mitt öppna fönster. Lagom avstånd för en förtjusande serenad. 

Läser att den vackra sången kan innehålla imitationer av andra fåglars sång. Även ”mänskliga” ljud som sirener och-hör och häpna-glassbilsmelodin. 

Det där har jag aldrig lyckats knäcka. 

Den har också för vana bygga bo i vår Täppa. En gång t o m i en blomsterkruka som hängde på altanväggen. Det var en sällsam upplevelse. 

När vi samlades kring grillen, flög den över våra huvuden med maskar och annan godis till sina ungar i blomsterkrukan. Helt bekymmersfri. 

Den dagen jag lämnar detta jordiska, ska mästersångaren få sjunga sin vackra sång i Lomma kyrka. 

Fint va?

 

(Kåseri från Lomma) I morse vaknade jag som NATO-medlem: Inget skjutande i natt-kastade enbart vatten

 Beskedet kom i måndags kväll. Den hårda nöten knäcktes. Turkiets Erdogan gjorde plötsligt en kovändning, och sa ja till Sveriges NATO-ansökan. 

Så i natt kunde jag betrakta mig nästan klar för den här illustra församlingen med vapen som intresse. Jag borde krypa ner mellan lakanen med en AK4 vid min sida. 

I stället låg hustrun där.

”Är jag NATO-medlem nu,” kluckade hon sömndrucken och inte så lite förvånad. 

”Nja, men bra nära.” 

”Ska jag och min syster, Gun-Britt som går mot 80 år, behöva gå kurs på ABF till hösten och lära oss kasta handgranater? Aldrig i min värld.” 

”Nja, så har man nog inte riktigt tänkt sig det hela. Du kan sova gott. Du vet att du har en gammal stridspilot vid din sida. Flög Tunnan på 1950-talet. Ett plan som gick lika mycket i backen som det flög i luften.” 

Landets kommunister går i toppspinn. Fy satan för den stora satan USA, liksom. Spår även jordens undergång. Någon form av Harmageddon som Jehovas vittne hamrat fram 174 gånger. Inget rätt där. 

Putin är också en rar farbror. 

Andra sidan tycker jag det var roligare när Elvis Presley besegrade oss ungdomar med Tutti-Frutti för 67 år sedan. Nej, jag får gå på toa och kasta vatten. 

Ännu så länge en fredlig handling. 

Skönt det.

 

På tal om dö med stövlarna på-naken man med gummistövlar lockar till skratt

Av en händelse hittade jag denna rubriken i Sydsvenskan:”Naken man bröt sig in och stal gummistövlar” 

Allt inträffade i Södra Sandby av alla ställen. En liten idyll utanför Lund. 

Möjligen har det varit upphetsande rusa omkring naken mitt i natten i jakten efter ett par gummistövlar. Till slut bröt sig mannen in i ett garage. 

Och si på fan. 

Där fanns ett par gummistövlar. 

Polisen kom och grep både den nakna mannen och gummistövlarna. 

Resten av historien begriper ni själva. 

Nu är inte mannen med sitt udda begär unik på något vis. Värre ändå råkar trottoarerna i skotska Edinburgh ut för. Här kan vi tala om sexövergrepp i den högre skolan.(texten fortsätter bilden)

Edinburgh är Skottlands huvudstad. Turisterna brukar flanera på The Royal Mile och insupa atmosfären av den gamla stadsbebyggelse. 

Fast se upp. 

Plötsligt kan en skotte med kilt dyka upp, för utöva sin speciella sexlusta. Människan våldtar nämligen diverse trottoarer. Jo, ni läste rätt. 

Utan blygsel kastar han sig ner och sätter på trottoaren för kung Charles och fosterlandet. En syn för Gudarna, måste man nog tillstå. 

Men när begäret pockar på, finns ingen återvändo. 

I Sverige har vi inte bara nakna män med gummistövlar. I Östersund-av alla ställen-blir en jämte så till sig i trasorna av synen av en damcykel. Han spänner på hojen. Inte för en cykeltur som nu ingen tror på. 

Han har då att göra när Fredrika Bremer-förbundet håller ett lokalmöte. 

Alla damer kommer nämligen på cykel. 

Pling-Plong!

 

 

 

Calle Rockbäcks blogg fyller 15 år-jag vill dö med stövlarna på!

 

Egentligen är det obegripligt. 

Den 8 juli 2008 sjösatte jag Calle Rockbäcks Blogg. Hade egentligen ingen aning om vad jag gav mig in på. Bloggandet var sprillans nytt. 

Jag famlade i mörker. 

Fick bli vad det nu blev, när det inte kunde bli som något annat i världen. 

Första året kämpigt. 

Tog tid innan jag fattade, att ett blogginlägg inte kunde skrivas som en tidningsartikel. Vilket jag hade stor erfarenhet av från 1970 och mitt spännande journalistliv. 

I början var det släkt och i bästa fall vänner som var nyfikna. Åren rusade fram. 

Jag lärde mig knepet. 

Idag har jag publicerat 5654 blogginlägg. Om allt mellan himmel och jord. 

Väldigt mycket om Lomma. 

Inte så konstigt. 

Jag bor i byn. 

I juni i år närmare 70 000 besökare till bloggen. 

Makalöst. 

Numera är det en historisk blogg. I framtiden kommer forskare att gräva ivrigt i materialet. 

Jag var 61 år när jag debuterade på allvar som bloggare 2008. I år-2023-är jag en sjuklig man som fyller 77 år i augusti. Hur länge orkar jag innan demensen fångar mig i sitt ruggiga garn? Den som lever får se. 

Ni kommer märka när jag spårar ur. 

Jag kan också dö med stövlarna på. 

Det är väl drömmen.

Fast drömmar slår sällan in.

Blomma på det.

 

 

Drama på hjärtintensiven: Jag överlevde-det gjorde inte min klocka

 

Till höger på bilden, har jag lagt in bilden på mitt armbandsur. Ni kan se hur visarna samlats till en rar liten hög längst upp till höger. 

Jag överlevde elkonverteringen som blev tre(!) kraftiga elstötar. Det gjorde inte klockan. El-smällarna på sammanlagt 1040 blev för mycket. 

Visarna tackade för sig. 

Tack och lov tickar i alla fall mitt hjärta däremot åter rätt igen. Skit i klockan som var med på armleden under hela behandlingen. 

Glömde helt enkelt ta av den. 

Det var tolfte gången jag gick igenom proceduren, så jag är en rutinerad flimmerpatient. Personalen på hjärtintensiven i Lund ljuvliga. 

Den kvinnliga narkosläkaren sövde mig som en liten baby. En annan kvinnlig läkare satte plattorna på mig. Fylldes med ettrig ström. 

Efter två misslyckade försök väcktes jag. 

Var jag med på ett tredje försök? 

”Kör,” svamlade jag. 

Sövdes igen och där tror jag klockan gick åt helvetet, men inte mitt hjärta som åter tickade rätt. 

En dag på hjärtintensiven kan bli hur spännande som helst. Nu förstår ni varför det varit tomt på bloggen de senaste dagarna. Min havererade klocka har jag sparat som en souvenir. Livets tid rullar vidare.

 

Lomma från landets bästa kommun till Norrbotten (tja vadå?)

 

Vid den här tiden på året har tidskriften, Fokus, för vana att ranka landets 290 kommuner. Lomma har haft väldigt fina framskjutande placeringar. Utsetts ett antal gånger till landets bästa kommun att leva och bo i. 

Senast det begav sig var 2020. Vilket illustrerades av tidningen med att vår kommunhövding, Robert Wenglén(M), fick sträcka ut sig i den sköna sanden på Lomma Beach-se vinjetten. Vi var trots pandemin som härjade med oss mycket stolta över framgången. 

I år tog kommunerna i Norrbotten hem storslam tillsammans med Stockholms kommuner. Lomma hamnade på plats 25. Även Karlskoga med sin vapenindustri mår gott av kriget i Ukraina. Mätningarna har genom åren varit kontroversiella och kritiserats för slumpmässighet, godtycklighet och ovetenskaplighet, men Fokus har försvarat sig med att man inte är forskare utan journalister(Wikipedia). 

I år har man åter haft en annan analysmodell. Plockat in hjälp utifrån. Då gick det som det gick för Lomma. För inte tala om Vellinge som for långt ner i listan. 

I Stort sett har analysmodellen gjorts om varje år. Därför känns hela rasket som skräp och går inte ta på allvar. Tänk om man till OS skulle göra om reglerna till varje olympiad. Nu är amerikanerna och sprinters från Jamaica alldeles för snabba, så plötsligt blir 100 meter förlängt till 150 meter samt en vattengrav på 25 meter efter 50 meter. 

Diskusstjärnorna Ståhl och Čeh får kasta med en 10 kg tyngre diskus. 1500 meters löparna får springa sista varvet baklänges.

Hur tokigt hade inte det blivit? 

Lika tokigt som Fokus ranking av landets kommuner. Känns det som. 

GodNatt!

 

Kent och Roland köpte segelbåt i Lomma-anfölls av späckhuggare

Kents och Rolands seglats till den grekiska övärlden kunde slutat riktigt illa. 

Illa slutade det ändå. 

För en tid sedan åkte kompisarna från hemmet i Kramfors till Lomma. En dröm skulle förverkligas. Segla från Lomma ner till den sköna grekiska övärlden. 

Möjligen sedan jorden runt. Om planen höll.

I Lomma köpte man en begagnad segelbåt. Deras arbete med packning och annat följdes av vana seglarögon i Lommas småbåtshamn. 

Så gav de sig iväg. 

Utanför den skotska kusten blev det strul med motorn. Hur som helst gick färden efter diverse åtgärder vidare ner mot Gibraltar vid den spanska sydkusten. 

”Plötsligt small det till så att hela fästet till rorkultspiloten flög av och rodret flög åt sidan. Jag tänkte att nu är det starka strömmar, men snart insåg jag att vi hade späckhuggare under båten,” berättar Kent Yrjas till Svenska Dagbladet. 

En flock späckhuggare hade anfallit båten. Det knakade och sprakade i hela båten. 

Det var fara på färde. 

Ett nödrop skickades ut till den Spanska sjöräddningen. Där tog färden slut. 

Segelskutan oduglig.  

Under bara maj månad skedde fler än 20 attacker i sundet, enligt Reuters. I minst tre av fallen har båtarna varit nära på att sjunka. Förra veckan rapporterade brittiska The Guardian  om den första späckhuggarattacken mot en båt i Nordsjön, då en segelbåt nära Shetlandsöarna anfölls. 

Fenomenet förbryllar experterna och det finns flera teorier om varför späckhuggare rammat båtar, skriver Svenska Dagbladet. För kompisarna Kent och Roland blir det nu till flyga hem. Äventyret är slut. 

I alla fall för denna gången. 

Segelskutan nio meter lång Comfort från 1977 från Lomma är kaputt.