Drama på hjärtintensiven: Jag överlevde-det gjorde inte min klocka

 

Till höger på bilden, har jag lagt in bilden på mitt armbandsur. Ni kan se hur visarna samlats till en rar liten hög längst upp till höger. 

Jag överlevde elkonverteringen som blev tre(!) kraftiga elstötar. Det gjorde inte klockan. El-smällarna på sammanlagt 1040 blev för mycket. 

Visarna tackade för sig. 

Tack och lov tickar i alla fall mitt hjärta däremot åter rätt igen. Skit i klockan som var med på armleden under hela behandlingen. 

Glömde helt enkelt ta av den. 

Det var tolfte gången jag gick igenom proceduren, så jag är en rutinerad flimmerpatient. Personalen på hjärtintensiven i Lund ljuvliga. 

Den kvinnliga narkosläkaren sövde mig som en liten baby. En annan kvinnlig läkare satte plattorna på mig. Fylldes med ettrig ström. 

Efter två misslyckade försök väcktes jag. 

Var jag med på ett tredje försök? 

”Kör,” svamlade jag. 

Sövdes igen och där tror jag klockan gick åt helvetet, men inte mitt hjärta som åter tickade rätt. 

En dag på hjärtintensiven kan bli hur spännande som helst. Nu förstår ni varför det varit tomt på bloggen de senaste dagarna. Min havererade klocka har jag sparat som en souvenir. Livets tid rullar vidare.

 

Dagens barn armbandsur tekniska underverk-farfars klocka stenåldern

 

Slå ett öga på bilden här ovanför. 

Till vänster ser ni dåtidens barnklocka. 

Min första klocka som jag fick som femåring för 70 år sedan med det ståtliga namnet, Election Grand Prix Berne 1914. 

Vattensäker. 

Ingen magnet (?). 

Schweizisk urverk. 

Köpt av en släkting på en auktion i Småland för någon tia. Minns jag blev stolt.

Till höger på bilden dagens högteknologiska under(verk). Armbandsur för barn. 

En Xplora5 för över tusenlappen. 

Min visade tiden. 

Inte mer än så.

Räckte och blev över. (texten fortsätter efter bilden)

Mitt åttaåriga barnbarns klocka fungerar inte bara som klocka. Kan även laddas med musik och film. 

Fotografera farfar, kan den också. 

Möjligheterna oändliga, verkar det som. Klockan är helt enkelt en liten dator. 

Dock inte kopplad till Internet. 

Föräldrarna kan ha direktkontakt med sitt barn. Fungerar nämligen också som telefon. Finns också en anordning för stänga av den i skolan. 

Smeker min lilla klocka från stenåldern. Tickar och går fortfarande. 

Schweizisk urverk som sagt var. 

Fint som snus.

Vintage.

Finns på Ebay för några tusenlappar.

Ska vi sätta en tia på att Xplora5 inte fungerar om 70 år?

2091!

Vad tror du?

 

 

 

Lomma i världen: Hemester-går till klockan i köket

Hemester är ordet för dagen. När vi inte bör och kan resa som vi vill. Får vi nöja oss med hemmets lugna vrå. 
Semester har blivit hemester. 
Med tanke på gårdagens skyfall över Lomma, har jag valt en hemesterdag till vårt förhoppningsvis coronafria kök och stekpannan på väggen. En nog så annorlunda resa i tid och rum. 
Stekpannan omgjord till en klocka. 
En gåva från amishfolket i Intercourse, Lancaster County, USA. Detta stark religiösa folkslag lever enligt modell 1700-talet i det amerikanska samhället. 
Tillverkar själva sina profilerade kläder, egen matkultur m m samt odlar tobak och majs. Alla andra är english och portade. 
Trots det lyckades jag och min familj med konststycket bli hembjudna till en familj. En unik upplevelse, minst sagt. (texten fortsätter efter bilderna)

Gårdarna stora och välskötta. 
Den centrala delen i familjens liv är köket: dels är familjerna i regel stora med många barn. Fanns inga fungerande skyddsmedel på 1700-talet. 
Dels förvandlas köket till kyrka vissa söndagar. 
Något som går runt bland amishbefolkningen. 
Toaletten finns i stallet med de storslagna ardennerhästarna. 
Gårdens traktorer på fyra ben. 
Jag pinkade själv bland hästarna. 
De gnäggade förtjust. (texten fortsätter efter bilden)

Ungdomarna hålls i stränga religiösa tyglar: ingen TV, datorer, bio, dans, krogliv eller något kul alls. 
Livet på 1700-talet torftigt, men skänker frid i ens sinne. Visst händer det att ungdomar bryter sig loss från familjegemenskapen. 
Lämnar klosterlivet. 
Flyr till den fria världen.
Fast det kostar. 
Familjen och församlingen förskjuter genast sitt eget barn. De bannlys och får aldrig mer komma hem. 
Se där vad en omgjord stekpanna till klocka har att berätta. 
Då har ni enbart fått ta del av en liten glimt av livet på 1700-talet. Nästa hemesterdag går till en av våra garderober. 
Spännande, så säg.