Memoarflik: Jag var med när nazisterna mörkades i Sverige

En gång för väldigt många år sedan fanns det inga nazister i Sverige. 
Sa man. 
Trodde man. 
Trots det fanns det verkligen aktiva nazister i Sverige. 
Deras verksamhet mörkades. 
Det hade gått mer än 25 år sedan andra världskriget slutade. Nazisterna krossade för evigt. Trodde man. 
Så var det alltså inte. 
De levde i hemlighet i Sverige. 
Tidningarna, radio och TV på den tiden underskattade kraften i rörelsen. Brydde sig inte ett skvatt. 
Andra sidan visste ingen var de höll till eller vad de höll på med. Det var där jag kom in i bilden. 
Mitt journalistiska väderkorn spårade en skarp nyhet. Genom diverse underliga vägar, hade jag lyckats ta reda på att ett stort hemligt nazistiskt möte skulle hållas på Orust, Bohuslän. Ledarna på den tiden var det äkta paret, Vera och Göran Oredsson. 
De hade trätt fram i en herrtidning i början av 1970-talet och viftat med en hakkorsflagga. Erkände utan omsvept att deras stora idol var Adolf Hitler. Paret sågs mest som en kul krumelur. 
Togs inte på allvar. 
Något eller några år senare skulle det alltså hållas ett stort nazistiskt möte på fagra Orust, mest känd genom Evert Taubes vis konst. 
Nu skulle det sjungas Horst Wessels-sången, hakkorsflaggor svaja för vinden samt medlemmar i strikta nazistiska uniformer. 
Jag en ung orädd och ivrig journalist bestämde mig för nästla mig in på mötet. Vilken story det kunde bli. 
En riktig stor nyhet. 
Meddelade upphetsad chefen för tidningen mitt kommande scoop. 
Tystnad i luren. 
Sedan. 
”Sånt skriver vi inte om. Det kan uppmuntra andra. Vilket kan vara farligt. Lägg ner, Rockbäck.” 
Där satt jag med Svarte Petter. 
Min stora nyhet skulle aldrig få bli en stor nyhet. 
Projektet spolades. 
Av rädsla. 
Tänker ofta på det än i denna dag. 
Speciellt i dag med tanke på vad som händer i Göteborg. 
Om jag fått skriva om det där nazistiska mötet på Orust, kanske läget varit helt annorlunda 2017. 
Om tidningarna, radio och TV varit mer på tårna för över 40 år sedan, hade förmodligen-bara förmodligen-inte ens Sverigedemokraterna funnits till. 
Tänk som det kan bli. 
Och sluta.

Från Lommakebab till indisk husmanskost med krut i

Här sitter bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, och drar i sig indisk husmanskost hemma hos vännerna i New Dehli, Indien. 
Rolle meddelande mig i dag att välkomstmiddagen var dhal, ris samt andra godsaker som får de flesta magar att vända sig ut och in. 
Alltså en helt vanlig indisk husmanskost med krut i som äts över hela Indien.
Med fingrarna. 
Bestick?
Vad är det?
Indisk husmanskost. Ungefär som våra bruna bönor eller stekt fläsk med löksås. Även om liknelsen haltar betänkligt. 
Det var i onsdags jag skrev om Rolles äventyrliga MC-planer i Himalaya. Nu är han på väg. 
Fast först ett stopp i New Delhi för en extra uppladdning. Det fick bli indisk husmanskost.
Jag gillar verkligen bilden på löpet. 
Det här är inte direkt en bild från en turistresa. Nej, det är Rolle af Trollhättan på resande fot. Rakt ut i den skakiga verkligheten i stora vida världen. 
Snacka om tuff  pensionär. 
För säkerhets skull skickade vi med honom lite huskurer made in Lomma. 
Ja, jävlar i min lilla låda.

Lommas ”skyskrapa” blir 60 år-firas med tut i luren?

Empire State Building på Manhattan, USA, 1931 med 102 våningar. 
”Skyskrapan”, kallad också höghuset i Lomma 1958 med 7 våningar. 
Tyskelanum (Håkanstorp) i Malmö 1959 med 11 våningar. 
Mäktiga Kronprinsen några år senare med 27 våningar. 
Lund ägde ingen ”skrapa”. 
På den tiden. 
Därför var Lommaborna för snart 60 år sedan extra stolta över sin ”skyskrapa”, som den snabbt döptes till i folkmun.
Ful, sa vissa. Passade inte in.
Vacker, sa andra. Ger Lomma lite status.
Samtidigt vilade en oro över byn: skulle det nu byggas på höjden, så Lomma i framtiden sett från Malmöhållet fick en skyline likt Manhattan,? 
Så blev det naturligtvis inte. 
Lomma var på den tiden ett typiskt litet villasamhället. De flesta jobbade på Eternitfabriken i hamnen. Andra på ortens kvarvarande tegelbruk, av det som nu fanns kvar av tegelbruk, vill säga. 
Det nya höghuset blev och är fortfarande en ”snackis”. 
Om vi går 60 år fram i tiden, har den väldiga utbyggnaden av Lomma förändrat hela samhället i grunden. 
Inget hus högre än fyra, möjligen fem, våningsplan får byggas. 
”Skyskrapan” står där fortfarande som ett landmärke i ensam majestät. Ser lika dan ut i dag som 1958. Orubblig för tidens tand. Men så är ”skrapan” också byggd av äkta Lommategel (måste så vara). 
Den kalkrika leran i Lomma som brändes till gula tegelstenar. Karakteristiskt för Lomma. Det sista tegelbruket lades ner 2002. 
Nästa år fyller Lommas stolta ”Skyskrapa” 60 år. En historisk milstolpe som bör firas med tut i luren och högtidstal av kommunhövdingen, Anders Berngarn.
Grattis! 
I förhand.
För visst är det en vacker byggnad.
Håller måttet än i denna dag. 

Rolle laddar i Lomma-världsäventyr på MC

Här sitter jag och laddar bloggens specielle äventyrare, Rolle af Trollhättan, med en äkta Lommakebab modell Mount Everest. 
Det kan behövas. 
I morgon tar han flyget till New Delhi, för umgås med sina indiska vänner. Smälta den enorma Lommakebaben med lite krut i maten från det indiska hemlagade grönsaksköket. Jo, han har pansarmage. 
Också. 
Efter fått i sig den spännande kulturen i kombination med det ständigt rådande trafikkaoset i New Delhi, flyger han vidare till Katmandu i Nepal. 
Nu börjar det riktiga äventyret. 
Där gränslar Rolle en MC, Royal Enfield modell 1948 och gasar i väg mot ett äventyr mot toppar på över 8000 meter i Himalayamassivet. 
Mina franska nerver kommer i dallring. 
Om jag fixat det, hade jag som de amerikanske idrottsmännen, gått ner på knä i bön. För de sista 20 milen fram till Mustang intill den Tibetanska gränsen är ingen väg, men ändå kallas det för väg, när lerstigen klättrar utefter bergskammen med stup rakt ner i helvetet. 20 mil, var det, som sagt var.
Biltrafik förbjuden.
Fattas bara.
Jag är, 71 år. Rolle, 73 år. 
Pensionärer. 
Om jag är en knäppgök, är Rolle en galenpotta. 
Be ni också en bön för honom. 
Det kan behövas. 
Må det gå bra.
FOTNOT. Bilden här nedanför. Finns där ett hotell? 

”Mannen med Lommas mest skruvade huvud”

Det var en gång en enkel man. Han levde ett stillsamt liv med hustrun Ingeborg och katten som kallades för just bara Katten. En norsk skogskatt som älskade gå med den alltid enkle mannen ut på kortare promenader. 
Hustrun Ingeborg var nöjd med sitt vitrappade hus med etenittak som ingen vågat tvättat de senaste 40 åren. Ingeborg var också nöjd med sin enkle man som var så enkel att leva med, att någon enklare man än hennes enkle man fanns inte på denna jord. 
Tills en dag när livet plötsligt blev komplicerat. 
Phishing slog till i mannens dator. 
En form av nätfiske för komma åt bankkonto, kreditkortsnummer, lösenord samt annan känslig information. 
Det hela var ytterst smart riggat som en tävling utskickat av Google. 
En tävling med fyra frågor som skulle besvaras inom några sekunder. Klarade du det var vinsten en sprillans ny mobiltelefon för närmare 10 000 kronor. Det enda du fick betala var 10 kronor. 
Den enkle mannen ägde endast en gammal Ericsson som det gick att både ringa ut och ta emot samtal med. 
Det räckte länge. 
Även om ett skrapljud irriterade. 
Den enkle mannen som visserligen var skruvad, sa hustrun, klarade snabbt svara rätt på de fyra frågorna om Googles. Tänka var inget som han annars sysslade med. Så han lämnade ut det som skulle lämnas ut på sitt kreditkort. 
Då skrek Ingeborg: 
”Vad har du gjort. Du ställer oss på bar backe. Jag får åter börja baka finska pinnar hos Per Ståhl. Förstår du inte du blivit lurad? Du har verkligen Lommas mest skruvade huvud” skrek Ingeborg och slet sig i håret. 
Ringde banken som stoppade kreditkortet. 
Lovade skicka över ett nytt inom tre dagar. 
Visserligen var 10 kronor borta från kontot, men det tyckte den enkle mannen var värt priset för lära sig vad phishing innebar. 
Han kände sig genast mycket klokare. 
Sedan gick han ut med katten Katten.

Torsk på Lomma

Fiskhamnar har alltid fascinerat mig. 
Under mina år i Bohuslän var jag ofta en sedd gäst i Kungshamn, Grebbestad, Strömstad, Smögen, Fiskebäckskil och allt vad ställena heter. 
Jag dök gärna upp efter turistsäsongen. Det är då som de äkta fiskegubbarna tittar fram ur sin sommardvala. 
Lite ljug på fiskebänken sitter alltid fint. 
Mellan varven hängde jag och pressfotografen Gösta Axelsson med ut, för fånga den tuffa arbetsmiljön på en fisketrålare. Det blev alltid bra reportage. 
När jag flyttade till Lomma blev fiskehoddorna med yrkesfiskarna en given plats. 
I veckan som gick tog jag en tur till ner till hamnen. Bland alla fritidsbåtarna kunde jag skönja en för mig okänd fiskebåt på väg in mot kaj. 
Det var ingen Lommafiskare. 
Nej, det var skepparen Ulf Stahre från Svarte utanför Trelleborg som lade till med sin M/S Falken. 
Han rensade fisk till katten. 
Filead torsk, minsann.
Snacka om kattmat-
Torskrygg.
”Torsken är ännu lite för lös i köttet. Den blir snart mycket bättre,” berättade Ulf för mig. Sedan kom det. 
Alla gosiga fiskehistorier. 
Det visade sig att M/S Falken är en riktig rekordbåt. Riktiga bjässar har fångats som är svenska rekord i störst fångst. 
Sveriges största torsk inte att förglömma.
32, 42 kg! 
Nästan ett monster. Bilden inlagd längst ner på löpet. Fångad vid ett vrak nära Kriegers Flak, 30 km söder om Trelleborg. 
Precis där planerar Vattenfall en vindkraftspark med 128 möllor.  Hur påverkar det torskfisket i framtiden?
Ulf en härlig bekantskap. 
Det var absolut inte sista gången jag träffade honom. 
Torsk på Lomma, skulle man kunna säga.

LOMMA NEWS: Inget tiggeriföbud i Lomma kommun

Den varma sommaren 2010 dök han plötsligt upp. 
Lommaborna plågades av ”ryssvärme”. Blommor och gräs torkade bort i hettan. Stränderna fylldes av människor som gärna svalkade av sig i det 23-gradiga badvattnet. 
En av alla dessa heta dagar i början av juli 2010, satt han där plötsligt med sitt dragspel utanför apoteket i centrala Lomma. Då kallades de ännu inte för tiggare utan gatumusikanter. 
Dragspelaren satt där med en liten korg framför sig som förbipasserande kunde lägga en slant som ”tack för musiken”. 
Det fanns bara ett problem som blev till ett stort problem för de apoteksanställda. 
Dragspelsvirtuosen var ingen dragspelsvirtuosen. Adrian, för så hette han, kunde endast spela en låt om man vill vara snäll och kalla det för kunna spela en låt på dragspel. Det lät nämligen hellre än bra. 
Det lät förfärligt. 
Efter hört den 100-tals gånger höll de apoteksanställda på bli tokiga. 
"Calle, säg till honom slut spela. Eller flytta på sig. Vi klarar inte av oljudet mycket längre till," vädjade man till mig.
Jag pratade med Adrian som berättade att han kom från Moldavien. Då Europas fattigaste land. 
Den där vansinnigt dåliga låten hade en äldre fåraherde försökt lära honom spela. Det gick som  sagt var inget vidare. 
”Det är den enda låten jag kan,” berättade han för mig och fortsatte. 
”Ja, kan och kan. Det får låta som det gör” 
Dragspelandet med den förfärliga låten blev i alla fall nyckeln ut i Europa. 
Adrian var egentligen Lommas första riktiga tiggare. 
Ett par år senare blev dragspel i det närmaste omodernt bland tiggarna. För nu var de inte längre gatumusikanter utan tiggare. 
2014 kom så flera tiggare till Lomma. De var ofta kvinnor som satt väl påpälsade-sol som regn-utanför våra butiker. 
Dessa stackars satar kördes oftast till platserna i bilar. Någon större ruljangs i tiggarkoppen blev det aldrig. 
I dag har tiggarna minskat avsevärt till antal i byn. 
Någon enstaka finns kvar. 
Utan dragspel. 
Så kom då beskedet att Vellinge kommun ska införa tiggeriförbud. Ett väldigt kattrakande bröt ut. 
Tiggarfantasterna skrek sig hesa.
Övriga-de flesta-applåderade.
Jag ställde frågan till Lomma kommuns ”hövding”, Anders Berngarn. 
Följer Lomma i Vellinges förbudspår?  

”Nej, det är inte aktuellt med ett tiggeriförbud i den lokala ordningsstadgan. Det är inte förbjudet att tigga enligt svensk lag och om vi skulle föra in ett sådant förbud i Lokala ordningsstadgan skulle inte polisen kunna ge böter och då är det ingen mening med det. Moderaterna på riksnivå har föreslaget ett förbud och om detta skulle gå igenom skulle det säkert vara aktuellt även i Lomma,"

säger och förklarar Anders Berngarns. 
Så nu vet vi det. 
Det finns två saker jag undrar över. 
Hur gick livet för Adrian? Lommas första tiggare för över sju år sedan. Det får man väl aldrig veta. 
Synd. 
Undrar just över om han lärde sig spela fler låtar på dragspelet?

Sommarsuccé: Lommabodarna-krogliv med allsång

En gång i tiden låg Fiskehoddorna här. Ett pittoreskt inslag på den tiden Eternitfabriken låg med dödens hand över hela hamnområdet. 
Eternithelvetet jämnades med marken. Fiskehoddorna skulle sparas till eftervärlden. 
En dag var de bortsopade. 
I stället började likartade hoddor uppföras längst kajkanten till det som skulle bli Kajgatan. 
Lommabodarna såg dagens ljus. 
Frågan: vad de skulle fyllas upp med?
Någon gjorde misslyckade försök med badbollar. 
En annan började steka sill. 
Plötsligt förvandlade Lommabodarna till ett sjudande restaurangliv med dofter från Thailand, spännande pizzor, BBQ, Ida stekte crepes i sin hemtrevliga bod m m. 
Takeaway. 
I sommaren som gick allsång vid kajen med Linda Lundqvist. Lommaborna vallfärdade till Kajgatan och sjöng för glatta livet. 
Stor succé. 
Lommabodarna lyckades med vad Landgång en bit bort kapitalt misslyckades med: folkligt, festligt och billiga priser. 
Inte nog med det. 
Mitt emellan Lommabodarna och den strandade Langången finner vi Kajgatan 34. 
Malin Sparrman-se lilla bilden till höger-säregna koncept med mat, kultur, umgänge och hemtrevnad, i en härlig skön blandning som ingen får missa som kommer till Lomma. 
Plötsligt hände det väldigt mycket i hamnen. 
Samtidigt dansades det för fulla muggar i Amfiteatern vid Strandängarna. 
I tre veckor (!). 
Biblioteket svarade upp med Good Night Sun på sommarkvällarna i solnedgången ute på trädäcket mot Höje å. 
Lomma sannerligen i förvandling. 
Detta är ändå bara början. 
Vi ser fram mot nästa sommar.

Lomma-Ali får ingen hjälp av kommunen

När jag i onsdags skrev om grönsaks-och frukthandlaren Alis situation på bloggen, gick proppen ur mänskligheten. 
Några tusen vallfärdade genast in på bloggen. De flesta Lommabor, men även andra från olika håll i landet. Även på Facebook visades upp ett stort engagemang. 
Fastighetsägarens besked att Ali ska bort från sin nuvarande lokaler till den 30 september 2018 blev ett dråpslag. 
Jag visste att Ali genom åren blivit en mycket populär person i byn, men inte så till den milda grad: bloggen höll på sprängas i bitar. 
Därför tog jag i dag ett snack med, fastighetschefen Göran Samuelsson i Lomma kommun. Finns här kanske hjälp att hämta.
”Jag tycker synd om Ali, fattas bara annat. Vi skulle gärna hjälpa honom, men har inga möjligheter. Bostadsmarknaden i kommunen överhettad. När det gäller lokalfrågan har vi inget att erbjuda Ali. Lokalfrågan hanteras av privata aktörer. Han måste alltså vända sig till den privata marknaden," svarar Göran Samuelsson mig och så surrar vi lite om Veidekke, bygg-och fastighetsbolaget som har mycket på gång i Lomma. 
Annars. 
Klar besked på blankt papper. 
Från Lomma kommun. 
Ali själv blir glansig i ögonen och suckar tungt. 
Framtiden i Lomma för Ali är med andra ord ytterst bekymmersam. Det krävs närmast ett under för rädda Ali.

BREAKING NEWS: Lommas privatägda äldreboende har miljarder i tillgångar

Jag har som många andra följt SVT:s inslag från Frösundas äldreboende i Lomma. På näthinnan bilden av den gamla kvinnan som brutit näsan, brutit foten, knäckt revbenen och brutit höften. 
Allt enligt dottern. 
Fasansfullt. 
Jag tog min el-skoter och körde dit. Ett bra spjutkast från min ytterdörr. Väl framme stirrade jag förundrat på detta äldrebonde som fått så mycket smisk i SVT. Visserligen har jag åldern inne (71 år), men att jag skulle hamna på detta äldreboende finns inte på kartan. Valmöjligheten finns: 
skjuter mig (om jag ägt vapen), hänga sig (om jag haft ett rep, stort nog), super mig till döds (så mycket brännvin fixar jag inte svälja). 
Valmöjligheterna finns som sagt vad, men är otäcka. 
Vi glömmer det. 
Går vidare i texten. 
Plötsligt kommer Lommas hamnchef, Lars Jörvi, med sin mamma Gerti, i rullstol ut från det nu nedsolkade huset. 
Tid för lite luftombyte och en fika nere i byn. 
”Annars kommer hon aldrig ut. Personalen hårt pressande. De har inte tid. Inte ens tid byta mammas nedpissade blöjor. Jag fick byta blöjan innan vi gick ut. Då hade hon haft samma nedpissade blöja i sex timmar. Det är inte klokt,” säger Lars Jörvi och suckar tungt. 
Så dyker Doris, 88 år, upp. 
Det var Doris som blev utsatt för ett rånförsök i sitt garage i somras. Jag skrev om det på bloggen. 
Vi kramar varandra, både länge och väl. 
Hon bor hemma i sin hamnlägenhet och är pigg för sin ålder. Klarar sig endast med lite städhjälp. 
Vi gjorde gemensamt tummen ner mot det eländiga äldreboendet. 
Inte mot de anställd. De har ett helvete nog med alla omstruktureringar, pressade scheman och tokiga chefer. Vi stirrar på en arbetsplats som blöder.

När jag kom hem satte jag mig och gjorde en journalistisk grävning på Frösunda. Siktade in mig på huvudägaren Hg Capital som är ett av Europas tio största s k riskkapitalbolag med ett enda mål för ögonen: tjäna pengar, tjäna ännu mera pengar. 
Det var på så vis jag fann orsaken till för lite personalen som i sin tur drabbar vårdtagarna. Det stavas VINST till varje pris: äldre värkbrutna människor förvandlas till nedpissade åldringar med brutna näsor, brutna fötter, knäckta revben och brutna höfter. 
Huvudägarna till Frösunda, Hg Capital, har ett tjusigt huvudkontor i London vid Themsen-se bilden här nedanför. 
Jag söker och finner: HgCapital har ökat mer än 7,5 miljarder dollar (över 63 miljarder svenska kr) i tillgång under de senaste 5 åren, De har och förvaltar även ett kapital 5.5 miljoner pund. 
Vi hamnar åter på ca 60 miljarder svenska kronor. 
Pengar finns alltså. 
I överflöd. 
Ett överflöd som lyft Frösundsas äldreboende i Lomma till himmelska höjder. 
Hallå Anders Berngarn (M) vakna. 
Oppositionsrådet, Lisa Bäck (S) får en het lokal valfråga rakt i knäet. 
Det är en praktfull skandal som briserar-över 60 miljarder! 
FOTNOT. Källor Wikipedia, diverse hemsidor, SVT m m.

Beskedet som skapar panik bland Lommaborna

Beskedet fick Lommaborna gå bananas på Facebook. Det läckte ut att hela Lommas Ali som driver Frukt&Grönt skulle sparkas ut från sin lokal. 
Ali som blivit Årets Företagare är en populär person som Lommaborna tagit till sitt hjärta. 
Beskedet slog alltså ner som en bomb. 
Jag har genom åren skrivit många gånger om Ali. Han har till och med bläddrat upp sin familjs historia för mig. 
Ali har haft och har fortfarande, trots operation, allvarliga ryggproblem. En gång körde jag honom till och med in till en kiropraktor i Lund. 
Det fanns bara en sak att göra. 
Jag körde ner till Ali i butiken. 
Jag skrev om honom på bloggen den 6 september i år-se det lilla löpet till höger.. 
Det var det vanliga. 
Han väntade på besked från fastighetsägaren. 
Framtiden oviss. 
Nu bläddrade Ali upp handlingarna för mig. 
Dyster läsning.
Han har fått på sig avveckla verksamheten i lokalerna fram till den 30 september 2018. Respit på drygt ett år. 
Ali ledsen. 
Jag ledsen. 
Lommaborna på Facebook superförbannade. ”Var ska jag ta vägen. Vet du, Calle, någon som har en bra lokala för min verksamhet i Lomma?” 
Frågorna många. 
Svaren inga. 
En sak är säker. 
Ali hade förberett sig bygga om lokalerna. 
Satsa.
Modernisera hela rasket. 
Jag såg själv de framtida planerna i hans pappershög. Ali har också fått bygglov för sitt projekt. 
Då kommer dråpslaget. 
Ut från lokalen. 
Senast den 30 september 2018. 
Jag stirrade på datumet som jag ville sudda ut det med min blick. 
Stridsropet, ”Rädda Ali, ljuder över bygden. 
Fastighetsägaren har inte varit anträffbar för en kommentar.

Lommakrogen Landgång i sjönöd-nu till salu

Det fanns ingredienser när Landgång sjösattes för drygt ett halvt år sedan med TV:s populäre sjökock, German, i spetsen som borde varit varningsklockor. 
Menyn blev inte alla gånger den husmanskost som German tillagade på de sju haven tillsammans med Anne Lundberg i byssan. 
TV-programmet Landgång blev en succé. 
Det har inte Landgång på landbacken i Lomma blivit. Restaurangen är nu i sjönöd. 
Det erkänner ägarna i ett Facebook-inlägg under måndagen. Prisbilden blev inte rätt. 
Enligt mitt sett och se det, har man gjort om samma fadäs som Oliveras som tidigare drev krog i lokalerna. 
För dyrt. 
Redan lunchen för 110 kronor någon tia för mycket. Kvällsmenyn inte långt borta från Oliveras lyxiga prisläge. Det lockar inga Lommaborna. 
Nu smides planer på göra om Landgång till  ”Kvarterskrogen Landgång” med humanare priser. Allt för rädda verksamheten. 
Ägarna avrundar sitt inlägg på Facebook med ett självmål. 
De skriver att ett andra alternativ är att sälja Landgång, ”det är något vi endast kommer göra för rätt prislapp.” 
Med andra ord. 
Landgång som väckte en stor nyfikenhet med TV:s sjökock, German, i spetsen innan den öppnade, är till salu. Landgång (en) kommer kanske att dras in.
Låter också som ett haveri. 
Inte bra alls.
Ett väldigt kort, "CHOW TIME!"
Har någon en livboj? 
FOTNOT. Bilden på löpsedeln är en illustration. Den lilla bilden på TV-kocken, German, har jag lånat från Landgångs hemsida. 
BREAKING NEWS 
Landgång ligger ute till försäljning på Blocket. Pris 2 500 00 kronor. Länken HÄR! 
(Tack hela Lommas Boel för tipset)

Hycklarna

För 53 år sedan kom boken, ”Hycklarna” ut.  Det var en prästfrus memoarer skriven av Annalisa Nilsson, prästfru själv sedan 17 år tillbaka. 
Annalisa avslöjade en hemlig värld om allt hyckleri inom kyrkolivet. Församlingsarbetet många gånger ett inbördeskrig. 
Präster som använde sin gudomliga makt som fan-förlåt-själv för borsta ryggen på domkapitlet. 
Ogudaktiga förenings-och ordensbröder som röstar fram sin favorit i kyrkovalet, men aldrig besöker en kyrka. 
Det blev naturligtvis ett himla liv. 
Modiga Annalisa fick alla tänkbara svartrockare att rasa. 
Jag kom och tänka på den i dag bortglömda boken efter helgens kyrkoval. Inte sedan 1950 har så många svenskar gått och röstat i det bortglömda valet. 
Väldigt många har inte en susning om vad kyrkans liv handlar om. 
Skiter fullständigt i det. 
Allt är numera politik. 
Sverigedemokraterna stoppas. Det lyckades inte fullt ut. 
Likväl står vi med tomma kyrkor, när det är tid för högmässan på söndag. Religionen offrades på ett altare uppbyggt för stoppa Jimmie Åkesson. 
Märk väl. 
Svartrockarna tiger still. Finns väl inga kvar.
Annars började de fega ur efter Annalisas Nilsson bok, ”Hycklarna” som kom ut 1964. 
Själv blev jag konfirmerad i Pauli kyrka i Malmö för 57 år sedan-se bild här nedanför. Läste för den berömda prästen Mårten Werner. 
Årets rekordartade kyrkoval kändes ruttet. 
Eller som det står i bibelns Mosebok: 
”Herren skall slå dig med sjukdom, feber, hetta och frossa, med torka, rost och sot, och allt detta skall förfölja dig tills du har förintats.” 
Ge mig en whisky.

Höstnytt: Brottsligheten minskar i Lomma

På löpsedeln ser ni två herrar som personifierar tryggheten i Lomma. Moderaten Anders Berngarn, kommunens politiska ansikte utåt samt Håkan Persson, kommunpolischef. 
Vi träffades i samband med lördagens cykeldag på Centrumtorget i Lomma. 
”Lomma är en av de tryggaste kommunerna i landet att bo i”, sa en stolt Berngarn till mig. 
”Färska siffror jag nyligen såg, visar att brottsstatistiken för juli månad gått ner med 12 procent”, fyllde Persson i med och sträckte på sig lite extra. 
Det omöjliga är alltså möjligt. 
Trots väldigt låga siffror de senaste åren, har alltså brottsligheten pressats ytterligare nedåt i kommunen. Den synliga kriminaliteten i byn nästan försumbar, men den finns där naturligtvis i gömmena som den alltid gjort. 
Båda herrarna prisade också ett bra samarbete mellan kommunen och polisen. Av det blir det så en löpsedeln med en nöjd kommunhövding samt en lika nöjd sheriff. Bättre än så, kan inte den saliga gemensamma lyckan bli. 
Trots det så hamnade Lommapolisen i den mexikanska nyhetsportalen, Aristegui Noticias, i veckan som gick. 
En bil med misstänkt sprängmedel stoppades på E6:an som skär genom utkanten av Lomma kommun. 
En person greps. 
Händelsen väckte stor uppmärksamhet. 
Även internationellt. 
Sheriff Persson fick plötsligt lufta sin spanska. Fast det glömde jag fråga honom om...

Lomma största fiasko i sommar-en rullstol!

En rullstol i hårdplast. 
Det är inget som en rullstolsmänniska längtar efter precis. Absolut inte världens roligaste åkdon. 
Jag ryser när jag ser den. Har själv tvingats tillbringa alldeles för mycket tid av mitt liv i rullstolar. 
Den här rullstolen har Lomma Kommun ställt ut under sommaren som hjälpmedel, för den handikappade ska nå fram till badbryggan med handikapphiss, några hundra meter bort. Det är förnämliga Skånsk Dykservice i hamnen som fått äran låsa upp hänglåset åt hugade användare. 
Rullstolen blev ingen succé. 
För ingen person har lånat den.  Varken någon rullstolsbunden eller någon som tvingas ta sig fram med kryckkäppar.
Det finns två skäl till att det goda initiativet blev ett feltänk: oftast för inte säga alltid, har en rullstolsbunden person med sig sin egen rullstol. Utan den får den handikappade krypa eller släpas fram på marken. 
Ett annat mindre troligt skäl är den obefintliga informationen om att den hårdplastade rullstolen finns till låns för nå fram till badhissen. 
När man väl kommit dit, möts man av ytterligare en svårighet: en körinstruktion i 13 punkter för klara av badhissen för handikappade personer. 
Stundtals en halsbrytande läsning. 
Känns nästan som på kurs med Kurt. 
Sommarens största fiasko i Lomma. 
En rullstol i hårdplast. 
Var god skölj.

”Jag fastnade i Lommatrafikens morgonkaos”

Det är över 52 år sedan jag upplevde något liknande i Lomma. Morgonkulan bjöd på en trafikpropp som fick mig tänka på matchen mellan Nike-IFK Malmö i juni 1965. Då var det totalstopp mellan Malmö-Lomma. 
Byn förvandlades till en parkeringsplats. Rekordpubliken 6426 åskådar som kom till fotbollsmatchen, hade ingen räknat med. Därför blev det som det blev. 
Jag vet. 
Jag var på plats även då. 
I morse-fredag-hade inte heller någon räknat med att polisen skulle stoppa en bil med misstänkt sprängmedel i på väg 103 mellan Lomma-Lund. 
Bombgruppen kallades in. 
Det ledde till omfattande avspärrningar. 
En man i 45-års åldern greps misstänkt för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Låter ruggigt i dessa tider med terror. 
Trafiken från motorvägen och 103:an fick i stället ledas genom Lomma. 
Och där satt jag. 
Fast i bilröran. 
Normalt tar det mig några minuter köra ut från Lomma. Nu var det plötsligt bombstopp, om Herrskapet förstår vad jag menar. Färden ut från byn tog alltså sin tid. 
När jag senare under dagen återvände hem till byn var allt frid och fröjd. 
I Lomma. 
Inte i London. 
När jag parkerat bilen hade en explosion precis inträffat i tunnelbanan. Vi lever onekligen i en farlig värld.
Även i idyllen Lomma.

”Ung pilsk Lommatjej bjöd in mig till nachspiel”

Det är inte första gången. 
Inte andra heller för den delen. 
Ett schangtilt erbjudande av en ung kvinna på Facebook. Den stora skillnaden är att denna gången är damen så att säga rakt på sak. 
Inga krusiduller. 
Pang på rödbetan. 
Det gör ingenting att jag är en äldre gentleman med slocknad vulkan, samt egen upptrampad stig till Apoteket Hjärtat vid Centrumtorget i byn. Dessutom fräser omkring med en el-skoter för handikappade. 
Spelar ingen som helst roll. 
Bara hon får ta hand om mig, så ska jag få se på andra bullar. För den unga kvinnan vandrar hela dagarna omkring i salighetens berusning. 
Kåt i Lomma. 
Bor och är från Lomma, skriver hon och fortsätter: 
”Jag är väldigt kåt i kväll. Låt oss prata sex.” 
Det är alldeles klart man borde bli smickrad. En het böna bjuder in till nachspiel. Brandkårsutryckning. 
Sanningen är att det inte är sant. 
Den unga damen är garanterat en fake-påhittad. 
Finns inte. 
Vill helst jag ska klicka på två för mig okända länkar. Då bjuder hon mig på den himmelska lyckan. 
Jag klickar aldrig på okända länkar. 
Ser det som ett otyg. Ungefär som fästingar i skogen. 
Den unga damens namn är troligen kapat. Därför har jag maskat namnet samt de två länkarna. 
Känner du igen henne på bilderna? 
Hör då av dig till mig. 
Jag hittar en asiatisk kvinna med samma namn. 
Fast omkastat. 
Jag kollar upp henne. Hon visar definitivt inte upp några som helst tendenser till att vara brunstig. 
Bilden stämde inte heller. 
Det är alltså den här typen av erbjudande man får på äldre dagar. 
Luft och lurendrejeri. 
Aldrig får man vara glad. 
Fast andra sidan får jag gunga med Hilda.

Lommaborna går i spinn över nya krogar i byn

När jag skriver om nya krogetableringar i Lomma, slår flödet av besökare till bloggen i taket. Jag har skrivit om det förr. Ändå blir jag lika förvånad varje gång. Här har varken Donald Trump, kommunhövdingen Anders Berngarn eller vad som helst någon chans. Världspolitiken eller Fru Johanssons bärförsäljning helt ointressant. 
När jag avslöjar en ny restaurang i byn, går Lommaborna i spinn. Det bara är så. Så blev det också när jag för några dagar sedan skrev om den italienska satsningen i byn. Det är som dra ut en propp. 
Nyfikenheten gigantisk. 
Det är naturligtvis väldigt kul. 
Vad beror då denna enorma krogtorka på? 
Ja, säg det. 
Möjligen får vi gå åtskilliga decennier tillbaka i tiden, då endast ”Blodiga yxan” fanns. På 1990-talet kom Lomma Bykrog som blev ett oerhört populärt vattenhål. Bykrogen banade vägen, kan man säga. 
För i samband med utbyggnaden av Lomma under 2000-talet har kroglivet exploderat i byn. Allt är inte guld som glimmar. 
Jag saknar fortfarande en riktigt klassisk Pub (vet att det är helt ute, men låt det bli inne igen i Lomma). 
Och varför inte ett spännande läckert dansställe? 
Med swing till maten. 
Tja, varför inte.

SVT:s katastrofala minnesprogram om Hasse Alfredson

Det började redan i söndagskväll efter beskedet att allas vår Hasse Alfredson gått till de sälla jaktmarkerna. 
SVT rafsade snabbt samman en halv timmes program efter Rapport. Saltön fick maka på sig. Programledaren en ung tjej som knappast ens visste vem Hasse Alfredson var för figur. Hon körde på som om det var ett VM-kval i fotboll mellan Sverige-Frankrike.
Totalt tondöv.
In i studion strömmade SVT:s egna kulturnissar som satt och tuggade om just ingenting. 
Uselt pålästa. 
Hallå! 
Den svenska humorns mästare var död och ni var tråkigare än döden. 
Min generation som växt upp med Hasse Alfredsons rika humoristiska artisteri förstod ingenting. 
I går-måndag-hade SVT gjort om i tablån. Vi bjöds på en hel timme Hasse Alfredson efter Rapport. 
Programledare den rutinerade kulturjournalisten Kristoffer Lundström som snabbt förvandlades till ett stolpskott. 
Han öppnade upp programmet med, Spader Madam, som på sin tid blev ett fiasko. Vid sin sida hade han dammat av en för mig helt okänd kulturjournalist som någon hittat i SVT:s förråd. Borde fått stannat kvar där. 
In i studion strömmade denna gång gäster som skulle minnas Hasse Alfredson, men mindes knappt någonting. Flera inte ens födda när Hasse var som bäst. 
Deras gästspel varvades med filmsnuttar som var slafsigt hopsatta. Och som grädde på moset fick vi pösmunken, Börje Ahlstedt. 
Vad hade han där att göra? 
Nej, usch och fy. 
Humorns mästare blev till ett dötrist haveri. 
Jag satt i min TV-soffa och skämdes. 
Fick faktiskt blunda flera gånger. 
Märkligt att SVT inte lärt sig av kvällstidningarna som har förproducerade bilagor om berömda människor som ligger på sitt yttersta. 
SVT:s minnesprogram om Sveriges humormästare Hasse Alfredson en katastrof. 
Jag fäller en tår. 
Tröstar mig med att bläddra i en av Hasses galna böcker.

Trots motvind-ny italiensk restaurang i Lomma

Lommabon Anita står och spanar in i det som ska bli Lommas tredje försök med en italiensk restaurang, La Greppia. 
Det jobbas för fullt med att få ordning på inredningen. Sedan ska smaklökarna i Lomma dansa italiensk balletto (balett). 
Restaurangen öppnar upp mitt emot Lommas egen, ”golden boy”: Fiskboden. Konkurrensen om smaklökarna hårdnar i byn. 
Frågan är vem som till slut står som vinnare? 
Oliveras längre ut mot Lomma Beach lockade med Medelhavsmat. Det gick inget vidare. Oliveras fick slå igen. 
Då öppnade Azzurro i lokalerna med italiensk mat. Det gick inte heller något vidare. Fick slå igen. 
Nu gör alltså La Greppia ett tredje försök med det italienska köket i Lomma. Historien förskräcker. 
Motvind.
”Det ska bli spännande. Vi får se hur det går. Nu fattas bara en fransk restaurang också,” säger Anita och vandrar vidare ut efter Kajgatan, där affärslokalerna i nybygget så sakta fylls upp. 
Givetvis öppnar även en mäklare där. Då vänder Anita och vovven ryggen åt fönstret. Lommaborna är trötta på alla mäklare i byn. Finns hur många som helst. Jag håller med Anita: dötrist.