skip to main |
skip to sidebar
Min hustru såg den här annonsen i Sydsvenskan i morse. Det är inte helt vanligt att polisen går ut med en braskande annons angående en upphittad klocka. Det borde alltså vara något alldeles speciellt med detta tappade damur.
Nu är inte jag precis någon specialist på armbandsur. Nej, mitt intresse ligger mer åt Moraklockorna till. Dessa monster gör sig som bekant inte som armbandsur.
Jag visste ingenting om Patek Philippe, men beslutade mig för att dra mitt stå till stacken och publicerar därför polisens efterlysningsannons i Sydsvenskan. Om du vet något om klockan hör då av dig till polisen i Skåne, tel. o4o11414.
Det kanske kan löna sig. För Patek Philippe är ett av världens förnämsta, om inte det förnämsta, armbandsur som finns på jordklotet.
Förra året såldes historiens dyraste klocka, av märket Patek Philippe, på en auktion av Christie's i Genève för 6.260.000 schweizerfranc eller 5,5 miljoner dollar. I svenska pengar blir det över 37 miljoner. Det var ett schweiziskt privatmuseum som köpte underverket.
Jag har lagt in klockan i vinjettbilden till annonsen. Den har alltså inget med den klockan som polisen nu efterlyser ägaren till, fast det är samma tillverkare, Patek Philippe. Alltså bara exklusiva miljonklockor.
Nej, nu återgår jag till mina Moraklockor. Dessa jättelika fodralklockor är det ingen som tappar bort. Det är jag då säker på.
Den gångna veckan har lärt mig följande:
Jag borde ha skaffat mig alkoholproblem, med inlagda vita perioder. Periodsupare.
Se bara vilka framgångar Leif GW Persson har med sitt supande.
Jag borde aldrig lära mig språk. Språkblindhet verkar vara en underskattad kunskap.
Jag borde aldrig ha lärt mig skriva skrivmaskin. I stället ALLTID handskriva brev. Gärna textade i versaler, så jag framstår som den idiot som jag verkligen vill framstå som.
Andra sidan kan jag ändå inte skriva, så det gör ingenting. Är man en misslyckad figur i yllemössa, så är man.
Fast tredje sidan har det gått bra för mig i livet ändå, med ca 300 industrier i 38 länder och några hundratusen anställda.
När alla andra barn lärde sig räkna i skolan, satt jag vid grindslanten. Det var en bra skola.
I Ankeborg har jag ett ”hemligt” konto med 100 miljarder riksdaler. Jag räknar penningarna varje torsdag. Det tar hela dagen.
Ärtsoppa till lunchen. Punsch om jag inte är inne i en vit period.
Ekonomi i skolan var jag inget vidare på. För det ämnet fanns inte på min tid.
I min hembygd där jag startade min resa, gav personalen mig en julgåva på 141 177 kronor av sin lilla trevliga lön.
Det är inte mer än rätt. Glöm inte att det är jag som gett dom slantarna från allra första början.
Jag lärde mig snabbt att man tar tillbaka det man ger. Det kallas för att man är autodidakt. Självlärd. Det slog jag upp i främmande ord.
-Vad ska en gammal man säga annat än ödmjukt tacka för gåvan, sa jag i mitt tacktal och kråmade mig torparaktigt som inte heller fanns med i skolplanen.
Jag donerade 500 riksdaler till barndomens lanthandel.
I bland lånar jag ut en liten slant.
Då blir jag så rörd.
Nästa vecka ska jag lära mig allt detta.
PS: Alla TV-folk är dumma i huvudet utom Lennart Hyland, för han kom från Småland. DS.
Jo, det är jag övertygad om. Frank Benders senaste bedrift är att han skapat ett ansikte till den egyptiska mumien Nefrina, 275 f kr.
Egentligen borde jag skriva om IKEA-Kamprad som Uppdrag Granskning drog ner byxorna på. Fast det kan ni läsa om överallt annars. Det jag nu ska berätta om, finns bara att läsa på denna blogg.
Jag satt och tittade på TV4 Fakta om den kriminaltekniska experten, skulptören Frank Bender. Han anses vara världens skickligaste på området. När Frank ser en dödsskalle, ser han också hur personen i fråga såg ut i verkliga livet. Det är en alldeles unik egenskap.
Tack vare hans unika förmåga har man i USA löst en hel hop av svårlösliga fall. I vissa fall t o m helt omöjliga att komma till rätta med.
Jag blev djupt imponerad.
Mumien Nefrina som fått tillbaka sitt ansikte tack vare Frank, väcker just nu stor uppståndelse i USA. Skulpturen finns utställd i Reading Public Museum.
Reading är en liten stad i Pennsylvania, några timmars bilkörning från New York. Jag har varit i staden som i dag är ett köpcentra. Ullared gånger tio. Minst.
Jag tänkte att det inte kostar något att fråga, så jag mailade över bilder samt en liten text till Frank. Jag ställde försynt frågan om det skulle vara möjligt att ge den 15-1600 år gamla ”lommabon” sitt ansikte tillbaka?
Håll alla tummar, men fixade han den mer än 700 år äldre Nefrina som möjligen dog av en höftfraktur, så vore väl det katten om det inte skulle lyckas med det namnlösa kraniet från Lomma.
För övrigt håller Malmö Museum på genom min försorg, att plocka fram all fakta om kraniet som hittades i Lomma.
En sak till.
Har du ett bra namnförslag på "Skallen från Lomma"? Hör av dig till mig.
Det börjar bli mycket nu.
Och så är jag bombförkyld.
Suck.
Det här är bilden av asbestsaneringen av Eternitkontoret i Lomma hamn som nu inletts. Det får bli en symbolisk bild av sorg och elände, men även framtida förhoppningar.
Det var från det här kontoret beställningarna av asbest gick till både Cypern och Kanada. Det slutade med den största svenska arbetsmiljökatastrofen någonsin.
1977 fick fabriken stänga. Med åren har fabriksbyggnaderna rivits, bit för bit. Där växer nu i stället fram Strandstaden, bit för bit.
Kvar har Eternitkontoret tronat som ett dystert minnesmonument. Politikerna ville bevara byggnaden. Varför denna spariver av detta fula hus, är svår att begripa. Kåken blev till slut också K-märkt. Där tog det stopp.
Alla goda planer skrotades. Det skulle bli för dyrt att renovera dysterhuset. Då såldes klabbet till Öresundslokaler för ca 1,5 miljoner kronor.
1939 när Eternitkontoret invigdes var asbesten framtiden. 72 år senare från den 1 juni i år heter framtiden IT. Då flyttar nämligen lundaföretaget Alien Interactive AB in på översta plan.
Då har också hela byggnaden renoverats för 10-12 miljoner kronor.
-De andra våningsplanen ska fyllas upp under överinseende av Alien, med unga nya spännande företag, förklarar Leif Persson på Öresundslokaler för mig.
Öresundslokaler har också flera byggrätter, tex på framsidan av Eternitkontoret.
-Här bygger vi vidare med kanske en läkargrupp, eller vad det nu kan bli, fortsätter Leif Persson.
Centralt placerad i Strandstaden blir det alltså i framtiden en företags ö i Lomma hamn.
Asbesthanteringen är definitivt ett minne blott.
Sedan årsskiftet städas de sista resterna bort.
Det här är bilden av mitt livs första nagelbitargäng. Det svenska handbollslandslaget som blev världsmästare 1958 i det kommunistiska paradiset, Östtyskland.
Finalen sändes i en grusig TV, Eurovisionen. Sverige spelade totalt ut Tjeckoslovakien och vann med hela 22-12.
Jag var en liten välartad Gosse som i ren och skär spänning, gnagde naglarna ner till nagelbanden
Nu är det åter tid för nya olidligt spännande nagelbitare. Det finns få saker i livet som är så nervpirrande som handboll. Aja Pärson och Stenmark på sin tid har gett oss laddade sekunder. I handboll rasar dramat i ett svindlande tempo i hela 60 minuter.
Det är så rafflande att jag mår dåligt av att titta. (texten fortsätter efter bilden)
Var då handbollen bättre på Kjell Jönsson (IFK Malmö), Rune Åhrling (Örebros SK) och Lugi-spelaren, eleganten, Uno Danielssons tid?
Nej, självklart inte. Dagens handboll är en helt annan sport med avsevärt större fart och teknik. Det är som jämföra en Fiat med en Ferrari.
1958 stod man och hystade boll vid niometerslinjen i all evighet. Medan man i dag har flera spelare med armar och handleder som avfyringsramper.
PANG-BOM-KRASCH!
Förr i tiden var frikast många gånger lika med mål, i alla fall om Rumäniens Gruia sköt.
Han slutade som handbollstränare i Mexico City.(texten fortsätter efter bilden)
På den tiden ställde man upp magra biffar, sällan över 190 cm, som försvarsmur. Gruia sköt ALLTID rakt igen köttväggen av lövbiff. Fråga mig inte hur.
I dag behövs ingen köttmur. Det går inte att skjuta rakt igenom spelare där alla är byggda som Belgian Blue.
Linjespringarna var 1958 små tunna undernärda figurer. Sköra som ballonger. I dag har vi Robert Arrhenius, 193 cm lång och 104 kg smidiga muskler. Människan är en levande tanks.
Nu har vi först ”träningsmatch” mot Danmark innan det smäller på fredag, semifinal.
Jag kan inte garantera att mina franska nerver klarar den pärsen.
Här sitter lommabon, Tommy Nordström, med bilden på kraniet som jag i höstas fann på Malmö Museums medeltidsutställning. Jag skrev också om ”fyndet” på bloggen. Denna märkliga skalle hittades i Lomma.
Tommy är en av de drivande krafterna i Lomma Museiförening. I sitt välordnade arkiv har han tusentals bilder från Lomma, från slutet av 18oo-talet fram till våra dagar. Det är en alldeles unik skatt. Vad Tommy inte vet om Lomma är inte värt att veta.
Ja, förutom då kraniet, vill säga. Självklart måste Tommy vara med på bloggens spännande forskningsresa. För nu ska sanningen fram om skallen av den äldsta ”Lommabo” vi känner till.
Detta vet vi i dag.
Kraniet härstammar från 400-500 talet. Folkslaget hette daner, e
n nordgermansk stam.
Detta vill vi ha svar på:
Var i Lomma grävdes skallen upp?
Är det en han/hon?
Hur dog personen i fråga?
Och hur gammal var han/hon?
Finns det fler fynd att göra?
I så fall, finns det förutsättningar att Lomma i framtiden kan bli ett mini Uppåkra?
Tid för arkeologisk utgrävning.
Jag kontaktar Malmö Museum och museipedagog, Samuel Thelin, som också guider i fornsalen där kraniet finns till allmän beskådan. Han tänder på uppdraget och kopplar också in kollegan, Chatarina Ödman, museets arkeologiska expert. Tommy och jag har alltså den bästa möjliga experthjälpen som finns att få, för att lösa gåtan.
Nu gäller det få fram all fakta om utgrävningsplatsen och fyndomständigheterna. Hur det här slutar vet vi inte i dag, men spännande är det.
-Ja verkligen, säger Tommy Nordström och bläddrar fram många läckra bilder av ett Lomma sin inte längre finns.
-Tittar där. Det är krogen Blodiga Yxan som en gång fanns i Lomma, fortsätter han och pekar på bilden.
Blodiga Yxan?
Mina uppdrag tycks aldrig ta slut.
Fler arkeologiska fynd?
Måndagen den 24 januari, ska jag på en undersökning på Lunds Universitetssjukhus.
Undersökningen heter-håll i er nu:
Iohexolclearance
Vad det är för typ av undersökning?
Ja, det kanske jag berättar om en annan gång.
På tal om bilder från Lomma. Vi avrundar med en ovanlig bild från byn.
I dag, söndag, vid pass 12.30-tiden ryckte två ambulanser ut med sirenerna påslagna till det nya Centrumhuset i Lomma.
Den ena parkerade på gångbanan.
Den andra på cykelbanan längst med Centrumgatan.
Det är en högst ovanlig utryckning med TVå ambulanser till Lomma.
Sjukdomsfall. Förmodligen dubbelbokningen. Fast en historisk bild blev det.
Om 50 år.
Första gången jag hörde talas om Rolling Stones var hösten 1964. Det var efter ett sällsynt stökigt framträdande i Hamburg, där publiken slog sönder bord och stolar.
Jag minns att vi städade svenska ungdomar skakade på huvudet och sa:
-Dagssländor.
Tänk så fel vi kunde ha. Nu invaderar dom t o m vår egen Gubbabutik, Dressman.
Frågan är hur mycket sanning det ligger i det här?
Jag gav mig iväg till Dressmans butik i Burlövs köpcenter utanför Malmö. Jodå, där var det rock`n`roll i form av ett spikande och sågande, men ingen Stonesmusik.
Personalen verkade stressade över läget.
Jag knallade runt bland klädhögarna och fotograferade. Då kom hotet.
-Här får du inte fotografera, skrek en anställd till mig och uppmanade butikschefen att rensa min kamera från alla bilder.
Butikschefen såg villrådig ut. Jag blev paff. Senast någon slet i min kamera var i Sovjetunionen 1978. KGB gillade inte vad jag plåtade.
-Jag har inget att säga, stammade butikschefen till slut fram, men lät bli min kamera.
Rolling Stones inträde i Dressmansfären är alltså än så länge en väl förborgad hemlighet.
Genom en väl placerad källa kunde jag emellertid få fram följande:
Rolling Stones klädkoncept ska mycket riktigt lanseras av Dressman. Det är i stort sett allting utom byxor. De världsberömda rockarna har själva godkänt var enda liten kläddetalj. Därför byggs nu Dressmans butiker om för flera hundra miljoner kronor.
Alla butikschefer har nyligen kommit hem efter en vecka i Buenos Aires, Argentina. Där har hela upplägget presenterats av ingen mindre än Mick Jagger själv. Det rådde strängt fotoförbud. Att be om en autograf var inte att tänka på. Allt mycket, MYCKET hemligt.
Och det är bråttom. Måndagen den 7 februari slår man upp portarna. Räkna med att Rolling Stones musik kommer att ljuda över Burlövs köpcenter. Det kan faktiskt bli något i hästväg, när världens största och bästa rockband rullar in i min Gubbabutik.
Jag och min kamera får nog gå dit igen.
Jag behöver lite nya kalsonger med rockstuk.
Jumpin Jack Flash!
Johannes står och pekar ner i det iskalla vattnet utanför Fiskboden i Lomma hamn.
-Där nere i issörjan låg han och kämpade för sitt liv, berättar Johannes för mig.
Mannen valde helt fel årstid för ett ofrivilligt bad. Dagarna före julaftonen rasade den värsta vintern i mannaminne i Lomma. Snön vräkte ner. Kylan påminde mer om vinter i Karesuando än en normal skånsk slaskvinter.
Mannen som varit ute och fiskat, missade själva landgången...och, plums i Höjeå. En yrkesfiskare uppfattade krissituationen, för stor kris var det. Mannen hade dessutom slagit i ena axeln väldigt illa vid själva fallet.
Johannes och Carl som arbetar inne på Fiskboden rusade till hjälp. Och det var allt tur det. För ensam hade inte fiskaren kunnat få upp mannen.
-Det var inte lätt för oss heller. Vi kämpade verkligen för mannens liv, säger de båda hjältarna.
Efter mycket om och men fick de till slut upp den skadade mannen.
-Ena axeln på honom var enormt svullen. I dag är vi lyckliga över att det gick som det gick, fortsätter Johannes.
Mannen fördes av en privatperson till sjukhuset.
-Det var inget vidare. Nu mår jag mycket bättre. Usch, så kallt det var i vattnet, är det enda mannen har att säga mig.
Egentligen borde hjältarna få en utmärkelse från Lomma kommun. Varför inte från Carnegiestiftelsens räddningsbragder?
Så här skriver Carnegiestiftelsen om ansökan till räddningsbragder:
”Anmälan om räddningsbragd skall innehålla en utförlig beskrivning av räddningsbragden, var och när händelsen inträffade samt räddarens ålder, namn och adress. Dessutom skall anmälarens namn, adress och telefonnummer uppges.
Eventuella frågor hänvisas till Agneta Ahlbeck tel. 08-678 26 06
Ansökningar sänds till
Carnegiestiftelsen
Grev Magnigatan 13
114 55 Stockholm”
Den ena är en ung tigrinna. Den andra är ett gammalt vresigt lejon. Båda drivs av ett civilkurage som får oss män att förvandlas till små papperstussar.
Lina Ben Mhenni, 27 år, lingvist, lider av njursvikt, tunn och späd, men äger en tigrinnas mod. Hennes bloggande har fått Tunisiens diktator, Ben Ali, på fall.
Inga-Britt Ahlenius, fyller 73 år i april och är en spränglärd vackert grånande lejoninna.Hon var senast chef för FN:s internrevision. Biter sig fast i sina offret. Släpper aldrig greppet. Fråga Bosse Ringholm? Med ett lejons mod kastar hon sig nu över FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon. Hon skakar honom i käftarna och förvandlar Ban Ki-Moon till Herr Ki-Moon, alltså en supernolla i en nyutkommen bok på Brombergs förlag.
(Montage callerockback.blogspot.com)
Inga-Britt Ahlenius använder sig av den gamla fina tekniken. Hon talar ut om FN-chefens inkompetens i bokform. Niklas Ekdal lyssnar och skriver.
Och Inga-Britta skräder inte orden. För att riktigt sänka nollan görs jämförelsen med Mr Chance som blev en succéfilm med Peter Sellers i slutet av 1970-talet. Det är en lysande avrättning.
Lina Ben Mhenni använder sig av den moderna tekniken: bloggandet. Tänk er själva, om jag med min blogg skulle sänka statsminister Fredrik Reinfeldt så han fått fly gamla Svedala. Det finns inte på kartan. Jag äger för övrigt inte ens hälften av damernas civilkurage-jag, en papperstuss.
Därem
ot noterar jag Lina Bens bloggande som blogghistorik. Tänk er att få avsätta en diktator. Det är bloggmumma.
I går hade jag läsare på min blogg från Förenade Arabemiraten, märklig men sant. Det var väl GULDtandens öden och äventyr som lockade.
2011 och världen har plötsligt blivit mindre än större.
Det tackar vi både bloggarna, bokfloden och brudarna för.
Här får ni en fin bakgrund om boken som sänker FN:s generalsekreterare:
http://www.dn.se/kultur-noje/spelet-bakom-de-forfallna-nationernaAkademi-Englund gör patron ut!Och så har Peter Englund för en stund sedan gjort patron ur i striden med Björn Ranelid. Han skriver på Akademiebloggen:
"Nu, när dammet lagt sig, gör jag följande utfästelser, som kommer att göra existensen lite enklare för mig själv, och en smula tråkigare för delar av media:
Ett: jag avser bli mindre lätt att reta upp.
Två: jag tänker avstå från att skriva saker i vredesmod."
Vem vann?
Ja, det avgör du.
I början av 1990-talet arbetade Ingela inom hemtjänsten i Lomma. Hon bodde på Industrigatan i byn.
För några år sedan upptäckte jag henne i en svensk religiös tidskrift. Det var ett reportage om Ingelas liv och leverne i jättestaden Kairo. För att komma in i det egyptiska samhället-se ovanstående klipp-hade hon sökt sig till samma trosbekännelse som sin make och hans familj, alltså den koptiska kyrkan, en kristen församling.
.jpg)
Inlägg
