Lommanatt: Två kinesiskor höll mig vaken

 

Det gäller skaffa sig nattliga upplevelser. 

Två kinesiskor höll mig vaken i natt. Dessutom bjöd dom på en blixtrande uppvisning. 

Inte alls dåligt. 

Sämre kan man ha det. 

Jag gick nämligen upp och såg bordtennisfinalerna i natt 02.00 (tisdag). Det började med damernas VM-final mellan två kinesiskor, Wang Manyu och Sun Yingsha. 

En fantastisk match med slagserier som var från en annan planet. 

Till slut började TV-kommentatorerna, Chris Härenstam och Jan-Ove Waldner, skratta åt damernas uppvisning. För det var löjligt bra. 

”Man kan tro vi tittar på ett TV-spel,” sa Härenstam, letade i minnet om han sett något liknande. 

”Ja, helt otroligt. Makalöst,” svarade Waldner som ändå sett och upplevt det mesta vid pingisbordet. 

Själv fick de vidunderliga damerna mig klarvaken. Mitt i natten satt jag där och gapade.

Däremot gick det sämre för våran Truls, 19 år med plats 77 på rankinglistan. 

Fan själv blev åt helvetet för svår. Men så är Fan med sina 34 år rankad etta i världen. 

Under förmiddagen följde jag så den svenska politiska hönsgården. 

Det var lagom så kul. 

Kvar på näthinnan sitter de två kinesiskorna. 

Wang tog hem den kinesiska bordtenniscirkusen. Och föll samman av glädje. 

Det gör snart jag också. 

Av trötthet.

 

Lommas Gubbahylla tom-bara min skugga kvar

 

Här har vi träffats under sköna sommar månader. Varje förmiddag. 

I shorts. 

Gubbarnas paradis nere vid segelklubben i Lomma. Vi har löst världsproblem. 

Sladdrat. 

Levererat rolig historier.

Redovisat våra vaccinationer.

Minnen som smultron på strå.  

Nu är det slut. 

Vinterkyla. 

Bara min skugga kvar. 

Jag längtar redan efter nya roliga möten. Vissa har hamnat på bloggen. 

Småbåtshamnen också tömd-se översta bilden här nedanför. Den sista bilden, när det var liv och rörelse i småbåtshamnen. Känns som igår, fast det var i somras. 

Livet har stannat upp en stund med min skugga. Som sagt var. Vi har gått i idé fram till våren 2022. 

Då möts vi igen.

Sedan körde jag hem med min skugga. 

Vi frös.

 

 

Utanför mitt Lommafönster: Nya virusskräcken omikron får inte bli stort som Gazprom

 

Hotfulla rör till förbannelsen. 

Ryska Gazprom är en av världens största företag inom olje- och gasindustrin. Putin kör sina underförstådda hot om stänga av kranen från norr till Europa. Det skulle i så fall sluta med en katastrof. 

Senast skickade han sina ”gröna män” till Belarus. Då dyker plötsligt upp en ny hotfullt virusvariant från södern. Nämligen från Sydafrika som har få vaccinerade mot covid-19. Omikron-nästan namnsyskon till Gazprom. 

Diverse vaccinforskare i världen har börjat gå något av bananas över upptäckten. 

Det larmas och står i. 

Svenska vaccineliten är ännu så länge tämligen avvaktande. Gazprom är ännu så länge hotfullare än omnikron. Det får räcka. 

Jag stänger mitt Lommafönster mot världen. Känner knappt av min tredje spruta coronavaccin i vänster arm. Elementet sprider värme i rummet. 

Finns ingen anledning klaga. 

Rörigt är det i alla fall.

 

Res dig upp Frida-slog skidkungen och drottningen knock out

 

Här ligger Frida Karlsson efter målgång i World Cup i finska Ruka. Totalt utpumpad efter slagit den norska skiddrottningen i 18,7 minusgrader. 

Oslagbara Therese Johaug fick sig en rejäl omgång på 10 km klassisk stil. 

Slagen med 13,7 sekunder. 

Frida Karlsson, 22 år, bestämde takten över Therese Johaug, 33 år, från första stavtag. 

Yngre slår äldre. 

Det var en fröjd att skåda. 

Nu till min rubrik: ”Res dig upp Frida-slog skidkungen och drottningen knock out” 

Då tänkte jag också på vår manliga stjärna, Calle Halfvarsson, 32 år, som har det tungt i skidspåret. 

Inte så konstigt. 

Före männens start på 15 km i Ruka, sa han nämligen, rakt in i TV-kameran. 

”Jag är trött. Jag vet också jag kommer bli trött i loppet.” Halfvarsson slutade 35:a. 

Med den inställningen är karriären på väg utför. 

”Jag vann. Slog både skiddrottningen och skidkungen knock out,” tycks en glad, Frida Karlsson, säga efter sin ”bragd”på bilden här nedanför. 

Tja, varför inte. 

Frida är numera min idol. 

Fy fan, få en 75-årig gubbe på halsen.

 

Memoarflik: När vår nästa kulturminister och jag reste i Kina

 

Plötsligt satt hon där i min TV. Kulturnyheterna i SVT körde igår kväll-torsdag-ut att Lawen Redar(S), 32 år (till höger på bilden), är glödhet kandidat till bli vår nästa kulturminister i Sverige. 

Jag höll på trilla av TV-soffan. 

Visst, jag hade haft mina aningar, men ändå. Landets tunga kulturnissar föll snabbt in i kören. 

Amanda Lind(MP) kommer som bekant lämna sin post som kulturminister. Lawen Redar(S) kommer garanterat bli vår nästa kulturminister. 

Jag blir stolt. 

En mycket begåvad kvinna. 

En gång i tiden reste vi tillsammans omkring i Kina och insöp den udda kulturella atmosfären. 

Det var ett äventyr, vill jag lova. 

I Shanghai en märklig fantastisk cirkus. Nattåget till Peking en svårslagen upplevelse. 

Lawen skålade i läsk för mig. 

Jag fyllde nämligen år. 

En märklig kulturell högtid mitt i natten, skulle man kanske kunna säga.

I Peking blev det naturligtvis den berömda operan. 

Vad ska man annars kunna ladda en blivande kulturminister med? 

Kineserna själva kallar det enbart teater. Det var britterna som en gång i tiden började kalla den kinesiska teaterkonsten för opera. 

I verkligheten en kulturupplevelse av rang. Sången ett problem för västerländska öron. De vackra dräkterna däremot en fröjd för ögat. 

Kunde väl aldrig drömma om att Lawen en gång i framtiden skulle kunna bli Sveriges kulturminister. 

Nu är hon där. 

På tisdag lär vi få veta. Om inte mer politisk strul ställer till det. Då ska nämligen Magdalena Andersson presentera sin nya S-regering. 

Jag håller på dig, Lawen Redar. 

Tummen upp!

 

Sprutfesten i Lomma fortsätter på lördag-över 1000 pensionärer vaccinerade med tredje dosen!

 

I lördags slog Lomma Vårdcentral upp portarna för vaccinering av både covid-19 och influensan. Långt före öppnandet klockan 8.00 ringlade kön av sprutsugna Lommabor lång-se bild här nedanför. 

”Allt som allt gav vi 575 doser med covidvaccin. Ungefär lika många fick också vaccin mot influensan,” berättar Vårdcentralens verksamhetschef, Mattias Jönsson, för mig. Sedan fanns det också personer som tackade nej till covidvaccin. Ville inte ta det samtidigt med influensavaccinet. 

Vissa föredrog enbart covidvaccin, medan andra redan fått sin tredje påfyllnadsdos. 

På lördag är det så åter tid igen för 65-plus mellan klockan 08-15.00. Drop-in. 

”Vi kör med samma kapacitet som i lördags. Fast jag misstänker det inte blir lika högt tryck nu på lördag som det var förra lördagen,” fortsätter Mattias Jönsson och avrundar: 

 ”Målet är att vara klara med 65-plus fram till julhelgerna. När det gäller påfyllnadsdos för 18-64 år, har vi inte ännu fått någon information om. Vi kommer ändå ha fullt upp fram till julen.”

 VIKTIGT!

Lördagen den 27 november klockan 08-15.00 Lomma Vårdcentral. Drop-in för 65-plus. 

Passa på bli vaccinerad både mot covid-19 och influensan. Jag fick min påfyllnadsdos förra lördagen. Även vaccin mot influensan. Det känns alldeles utmärkt. 

Vaccinera dig!

 

Sveriges första kvinnliga statsminister?: Här står hon-hela Sveriges Andersson

(Min text skrevs i förmiddags. Sedan har följande hänt. Miljöpartiet lämnar regeringen. Den valda statsministern, Magdalena Andersson, ber talmannen om bli entledigad. Därför har jag satt dit frågetecken i texten efter statsminister. Ingen vet egentligen: När-Var-Hur. Just i kväll, den 24 november 2021 råder politisk kollaps i Svea Rike. Resten av texten kör jag på med som det regnade.)

 

Ja, här står hon. Sveriges första kvinnliga statsminister? Den ytterst begåvade, Magdalena Andersson(S). 

En Andersson,med andra ord. 

Sveriges mesta efternamn med över 224 000 personer, enligt Statistiska Centralbyrån. 

Svenskare än så kan det inte bli. 

En tofsklädd, Jimmie Åkesson(SD) borde hjula fram av lycka över lingonröda tuvor på villande mo. Det gör han inte. Fattas bara. 

I stället irriterar han sig över att Åkesson ligger på plats nummer 96 i den svenska namnligan. 

Före sig har han i SCB:s listning Ali(38), Mohamed(40), Ahmed(64) och Hassan(67). 

Sådant kan göra en Sverigedemokrat sömnlös. Det känns som flickorna i Småland har havererat. 

Magdalena Andersson är som jag, fast 20 år senare, född på BB i Uppsala. Hennes föräldrar dundrar också på med svenskakklingande namn, Göran och Birgitta (Andersson). Magdalena Andersson är med andra ord äkta Andersson-vara. Helylle.

Inte nog med det. 

Och nu får Jimmie Åkesson definitivt dåndimpen. Det finns nämligen ett våffeljärn som också heter Andersson. Svenskare än så kan det inte bli. 

I fjärran hörs Åkesson morra över frasiga våfflor.

 

 

När en skitsak får tvättmaskinen låta som en kulspruta

 

Ni vet hur det är. 

Våra vitvaror ska bara fungera. 

En gång i tiden kunde en kyl/frys, spis eller tvättmaskinen hålla i åratal. 

Det var då det. 

Numera har överlevnaden krympt till halva tiden. Det hjälper föga köpa en dyrare vitvara. Den hårda vägen har vi fått lära oss att det tjänar enbart tillverkaren på. 

Det gäller sälja så mycket som möjligt på kortaste tid. Gladast blir aktieägarna. 

Vi konsumenter står för fiolerna. 

Därför blev jag extra sur när vår tvättmaskin endast 2,5 år gammal börja låta som en eldstrid i en förort. 

Kundservice skickade ut en tekniker som snabbt fann orsaken. En pytteliten nipp till en dragkedja lossnat och blev till ”hela havet stormar”. 

Svårare än så var det alltså inte. 

Nu mår vår tvättmaskin bra igen. 

Tänk vad en liten skitsak kan ställa till det. En liten vresig nipp.

Nej, då är skylten jag fann i mitt bostadsområde roligare. 

Det kan också vara ett helvete vara jultomte.

 

Bloggen avslöjade världsnyhet-nu får jag den skräddarsydda medicinen

 

Jag har väl sällan varit så glad som i dag. Den 12 augusti 2009 avslöjade jag en världsnyhet på min blogg. 

Ett nytt revolutionerande blodförtunnande medel hade sett dagens ljus. 

Nämligen Pradaxa. 

Medicinen skulle ersätta det farliga blodförtunnande medlet Waran som hundratusentals svenskar behandlades med för sitt hjärtflimmer. 

Nackdelen med Waran är den höga risken för allvarliga blödningar. Över 100 svenskar dör årligen av medicineringen. Bloggens avslöjande om Pradaxa fick ett kolossalt genomslag i hela världen.

Åren gick och det följdes upp med flera andra nya mer riskfria blodförtunnande läkemedel. Samtliga med Pradaxa som bas. Sedan dess har man upptäckt en klar minskning av hjärnblödningar som också kan leda till stroke. Vilket är en befrielse. 

Förra måndagen deltog jag frivilligt i en hjärtundersökning. Hjärtflimmerpatient som jag är. Skrev om det på bloggen. 

Den utomordentliga sjuksköterskan med spetskompetens, Anneli på hjärtat i Lund, tog blodprover på mig m m. 

Anneli är något av min hjärtsömmerska, skulle man kunna säga. I dag ringde hon mig. 

Min skräddarsydda medicin heter Eliquis. Den livsfarliga Waran åker ut redan idag. Jag slipper också i framtiden ränna till Lomma Vårdcentral stup i kvarten, för ett s k PK-prov med tanke på Waranen. 

Det skulle ta mer än 12 år sedan jag avslöjade världsnyheten. Tala om resa.

Nu är jag äntligen där. 

Snacka om glädje. 

Redan i dag åker den hemska Waranen ut. 

Faktisk råttgift.

Jag har stoppat i mig över 10 000(!) piller av varan.

Goodbay!

Bäst säga-Amen-på det.

 

 

Sprutfest Lomma: Tony ”Fiskaren” förste man på skansen

Här står Tony och gör tummen upp. Han var först i den väldiga vaccinationskön mot influensan och tredje sprutan covid-19. Lomma Vårdcentral slog upp portarna klockan åtta på lördag morgon.

 ”Jag var på plats klockan sju i morse. Stod och tryckte näsan i den stängda dörren. Nu är jag vaccinerad och klar. Både covidvaccin och influensavaccin,” berättar en glad Tony för mig i kön. 

Tony är annars mest känd i Lomma som ”Fiskaren”. I september 2012 drog han upp en svärdfisk i Öresund. En unik fångst som uppmärksammandes i hela landet. 

Givetvis skrev jag om fiskelyckan på bloggen. Med var också mitt barnbarn Gabriel, då 9 år gammal-se vinjettbild. 

Åter till lördagens sprutfest i Lomma.

Kvart i åtta i morse puttrade jag och hustrun in i den växande sprutkön. Snart nog sträckte kön sig ända bort till Bennys pizzeria. 

Lommaborna på tåspetsarna i arla morgonstunden i novembergrått. Samtalen i kön handlade mycket om tidigare pandemier som asiaten (1950-talet) och Hongkonginfluensan(1960-talet). 

En äldre dam hoppades också mycket på en tandvårdsreform, så hon kunde få gratis löständer. 

Ni förstår själva. 

Det var mycket att stå i. 

Snart nog slog portarna upp. 

Allt mycket välorganiserat på Lomma Vårdcentral. 

Hustrun och jag fick våra efterlängtade sprutor, utan något större mankemang. 

Helt stilenligt var det doktor Tony Song från Kina(!) som slutförde årets sprutsäsong. 

Tredje sprutan.

Där satt den. 

 

 

 

Chefen ber om ursäkt: Lomma Vårdcentral hermetiskt tillsluten-öppnar upp för sprutfest (här allt du behöver veta)

Många har i höst upplevt Lomma Vårdcentral som hermetiskt tillslutet. 

Rena rama lockdown. 

”Idag är det många som ringer. Vi har därför inte möjlighet ta emot ditt samtal.” 

Frasen vi mött till leda, när vi ringt Lomma Vårdcentral. Nästan helt omöjligt få tid träffa en läkare. 

”Jag beklagar att det är så. Vi har en otroligt hög belastning, när det gäller koordinering och vaccinationen. Söktrycket är också ovanligt högt. Vi har också brottats med egen hög sjukfrånvaro under hösten. Vi jobbar stenhårt på att lösa problemet,” säger Vårdcentralens chef, Mattias Jönsson, till mig.

Vårdguiden har inte heller skänkt oss någon tröst. Inga tider att boka grinar förtretligt mot besökaren. 

”De tider vi har lagt upp där tar slut otroligt snabbt. Vi arbetar intensivt med att frigöra mer tid som vi kan lägga upp,” fortsätter Mattias Jönsson. 

De anställda på Lomma Vårdcentral sliter som galärslavar för dig och mig. Ingen skugga ska falla över dessa arma läkare och sjuksystrar. 

Bara vi kommer ombord, så att säga. 

Det gör vi i morgon lördag. 

Då slås portarna upp för influensa-och covidvaccinering, tredje sprutan för 65-plus. Om det gått fem månader sedan man fick andra sprutan, vill säga. 

Pfizer är påfyllnadsdosen, om någon undrar. 

Vårdcentralens chef, Mattias Jönsson, betonar också för mig att vaccintillgången är utmärkt. 

Kapaciteten finns att klara av minst 500 personer i åtta speciellt färdigställda vaccinationsrum. 

Då kör vi mellan klockan 08-15.00.

OBS! Fel på lappen. Fem månader räcker. Inte sex som det står.

 

 

 

Fan ta alla ovaccinerade-ni hotar oss vaccinerade

 

Jag vill absolut inte dit igen. 

In i en förbannad oviss karantän. 

Jag trodde vi var färdiga med denna tröttsamma resa. 

Själv satt jag i karantän från mars 2020, fram till jag fick min andra covidspruta den 19 april i år 2021. 

Vi var över miljonen äldre som kunde slappna av. Slippa rädslan för hamna i en respirator. 

Åter kunde vi börja rulla ut bland medborgarna igen. 

Åter ta upp ett normal umgänge med barn och barnbarn. 

Det var helt underbart. Även om vi inte kramade sönder varandra precis. 

Avståndet sitter som en tatuering i ryggmärgen. Det var just känslan att få bli någorlunda normal igen. Den känslan stor som en galen nyårsafton. 

Nu tycks vi åter vandra in i ett mörker. 

 Denna veckan har det nästan varit dagliga presskonferenser i Folkhälsomyndighetens regi. För femtioelfetusendegången står han där igen. 

Anders Tegnell. 

Vi vet vad det betyder. 

Det hotas med nya restriktioner.

Sverige darrar åter.

Covid-eller vaccinpass för stänga ute ovaccinerade. 

Vilket är bra. 

För det är just denna gruppen av korkade människor som är på väg bli ett hotfullt hot. Ett bedrövligt hot mot oss alla andra vaccinerade människor.

Vi är många.

Närmare sju miljoner svenskar har fått två covidsprutor.

Resten.

Fan ta er! 

På lördag den 20 november samt lördagen den 27 november öppnar Lomma Vårdcentral upp för influensasprutan samt covidvaccinering tredje sprutan 08.00-15.00. 

Om du är 65-plus och det gått fem månader sedan du fick din andra spruta. 

Vi möts där.

 

Pandemiutbrott: Rutiga gubben blev ungdomsmode

 

Rutiga gubben. 

Det är jag det. 

Har till och med framträtt på bloggen som rutiga gubben. Klädd i rutiga pyjamasbyxor i flanell som kronan på verket-se översta bilden. 

Kunde väl aldrig drömma om att rutiga pyjamasbyxor skulle bli dagens ungdomsmode. 

Nu är det faktiskt så. 

När mitt barnbarn fyllde 15 år för en tid sedan fick han, just det, ett par rutiga pyjamasbyxor. 

Han blev överlycklig. 

”Högsta mode idag,” sa den ytterst modemedvetna gossen med ett skratt. 

Där satt jag. 

Mycket förvånad. 

Googlade. 

Jo, visst är det så. 

Och jag som blivit hånad av familjen för mina olika rutiga pyjamasbyxor. Använts som mysbyxor i hemmet lugna vrå i flera år. 

Oslagbart mysiga.

”Du vågar inte visa dig ute bland folk med de löjliga byxorna,” har hustrun förmanat och spänt blicken i mig: förlöjligad, bespottad, smädad, skymfad, skändad och så är byxan numera högsta mode bland vårt unga garde. 

Rena rama pandemiutbrottet, sanna mina ord. 

Fast julrutigt kan också bli för mycket. 

Tack för mig.

 

Åldring (jag) till attack mot myndigheten-larmar och står i

 

Visserligen har jag fyllt 75 år. Har mina krämpor både här och där. 

Kroppen äts upp inifrån. 

Krokig som en spiskrok. 

Sjukdomar huvudkudde. 

Befinner mig i dödens zon. Mellan 70-90 år sorteras de flesta av oss bort. 

Inte dement. 

Kan räkna upp namnen på de svenska spelarna som deltog i fotbolls-VM 1958. 

Hur många kan det? 

Ni som följt min blogg den senaste tiden har säkert läst om mitt raseri över färdtjänst. De gav fan i hämta hem mig i lördags. Trots allt var beställt och klart dagen innan. 

Nu fick jag lifta hem mitt i natten. 

Från Dalby till Lomma. 

Nu vänder jag på alla stenar jag kan hitta. 

Larmar och står i. 

Idag skickade jag i väg en skrivelse till Region Skånes kollektivtrafiknämnden. Ytterst ansvarig för färdtjänsten i Skåneland. Jag fann nämligen att färdtjänsten har en egen lag, Lag (1997:736) om färdtjänst. Jag anser man brutet mot paragraf 3. 

Jag citerar paragrafen i lagtexten som säger att färdtjänst av god kvalitet anordnas. 

När kunden får lifta hem har det gått riktigt ordentligt åt helvete. 

Kan icke räknas in som god kvalitet. 

Jag larmar och står i. 

Tänk att en gammal gubbe får dra hela lasset själv. Det är alldeles kolossalt bedrövligt.

Tur man inte ens har knäppkängor.

 

Färdtjänst Skåne erkänner: Vi gjorde fel-jag fick lifta hem

 

Det här är Carina Zachau(M). Hon är regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne. En politisk tungviktare med yttersta ansvaret för färdtjänstresorna i Skåne. Mer om henne senare. 

Jag har alltså nu tagit tag i den förfärliga färdtjänstupplevelsen i lördags. 

Min beställda bil kom aldrig. 

Det slutade med att jag fick lifta hem mitt i natten från Dalby till Lomma. 

Tid reda ut problemet. 

Vid dagens-tisdag-kontakt med Skånetrafikens kundtjänst för färdtjänst, lade man sig omedelbart platt till marken. 

”Det är vi som gjort fel. Det tar vi på oss. Bilen som skulle hämta dig gick upp i rök. I nuläget vet vi inte vad som hände med den aktuella chauffören. Han bara ramlade ur systemet. Något har gått allvarligt fel. Vi lägger nu upp ett ärende om det inträffade.” Jag krävde naturligtvis kompensation. 

Det fick jag. 

Inget man blir rik på precis. 

Jag slipper betala ditresan. 

Min räddande ängel mitt i natten som jag fick lift med får 18 kronor 50 öre per mil. 

Det rör sig om fyra mil. 

Jag är naturligtvis inte nöjd med den hanteringen. Därför förde jag senare idag upp mitt ärende på det politiska bordet i form av moderaten Carina Zachau. 

Hon har det yttersta politiska ansvaret för färdtjänst i Skåne. Nu får hon i rödaste rappet en skrivelse från mig. 

Det får rimligtvis inte gå till på det viset: kunde blir blåst och får lifta hem. 

Dessutom mitt i natten. 

Det krävs friska personer som åker färdtjänst i Skåne.

 

 

Här ”skräddarsyr” Anneli min hjärtmedicin-bloggen avslöjar en nyhet för 100 000-tals svenskar

Det ni nu ska få läsa om, kan bli en enastående framgång för den medicinska behandlingen inom svensk sjukvård. Din medicin ”skräddarsys”, så den passar in i just din sjukdomsbild. 

Om du lider av förmaksflimmer, vill säga. Vilket närmare en halv miljon svenskar gör. 

För en tid sedan kontaktades jag av min hjärtläkare, dr Platonov, på Lunds Universitetssjukhus. Jag lider av flimmer sedan 17 år tillbaka. Från och till har medicineringen med waran ställt till för mig. Gett mig allvarliga och livsfarliga blödningar.

Även kraftiga störtblödningar från näsan. Krävt sjukhusvård för få stopp på eländet. 

Jag lovar. 

Inget kul alls-se bilderna här ovanför. 

Nåväl, min hjärtläkare undrade om jag ville ställa upp på en omfattande forskningsstudie. 

Självklart, svarade jag. 

Därför träffade jag sjuksköterskan med spets, doktorand, Anneli, idag-måndag-på det stora sjukhus. 

Anneli gav mig en hyfsad stor hjärtundersökning. Frågor besvarades och mycket annat. 

Till slut sesam öppna dig: blodprover. 

En behandlingsstrategi baserad på biomarkörer i blodet. Alla har det inte. 

Jag hade det. 

Träff. 

Tack. 

Därför kommer jag i veckan få info från Anneli vilken hjärtmedicin kan skräddarsys just till mig. 

Blödningsrisken elimineras. 

Även i bästa fall minimeras risken för stroke. Vi får se hur det slutar. 

Jag jublade hem till Lomma. 

Min insats kan i framtiden rädda många andra från att förblöda. 

Och kanske till och med slippa åka på en stroke. 

Det är sådan besked man blir så glad över.

Nej, jag skiter i köpa mig en triss-lott. Har redan en vinst på gång.

Livet.

Vem tackar nej till en skräddarsydd medicin?

Knappast någon.

FOTNOT: Jag har maskat vinjettbilden. Personliga uppgifter.

 

 

 

 

SKANDAL! Färdtjänst blåste mig-fick lifta hem mitt i natten

 

Ni har säkert läst om äldre handikappade medborgare som lämnats åt sitt öde: på en trottoar eller i ett trapphus i den brusande staden. 

Färdtjänsten har helt enkelt missat plocka upp kunden. Lämnats åt sitt bittra öde.

Kan det verkligen vara möjligt, kanske ni tänkt. 

Ja, det kan det. 

Jag blev själv lämnad åt mitt öde när gårdagens lördagskväll övergick till söndagsnatt. Min beställda färdtjänstbil kom aldrig. Det blev i nattmörkret en mängd förvirrade mobilsamtal med Skånetrafikens kundtjänst för färdtjänstresor. Chauffören hade uppenbarligen helt glömt bort att jag fanns till. 

Någon ny bil fanns inte att skicka. Ingen ledig, löd den beklämmande upplysningen. 

Skånetrafiken gav fullständig fan i hur jag skulle komma hem. Jag kände plötsligt starka sympatier med de portade flyktingarna vid den polska gränsen. 

Nu var jag rejält förbannad. 

Bad kundtjänst fara och flyga. 

Något drastiskt fick göras. 

Och gjordes.

Jag liftade hem till Lomma från Dalby. Linda förbarmade sig över mitt öde. 

När spöktimmen slog var jag äntligen hemma. 

Skandal! 

Är ordet. 

Så här får det naturligtvis inte gå till. Någon jälva ordning får det allt vara.

Återkommer.

Memoarflik: Lokaljournalistiken dog med oss

Tre glada gossar på en över 50 år gammal murrig bild: cigaretter, maffiga polisonger, gärna en grogg samt vilda, galna, heta journalistiska uppslag. 

Det var så vårt journalistliv startade. 

På Lerums Tidning utanför Göteborg. 

En liten men naggande god lokaltidning. Upplagan några tusen exemplar. 

Tillbaka till den murriga bilden. 

Längst fram chefredaktören, Lars 25 år, sedan jag 22 år och Björne 21 år. Tidningens fjärde reporter, Jürgen, i samma åldersspann tog bilden. 

Det var på den tiden lokaljournalistiken var viktig. Alla tidningar hade sina lokala journalister med egen små redaktioner på orten. 

Vi lärde snabbt känna befolkningen i byn. 

En pittoresk redaktion alldeles intill Säveån som slingrar sig genom Lerum. 

Vi unga gossar hade vansinnig roligt. 

Skratten ekade. 

Tokigheterna otaliga. 

Fanns inga nyheter, så skapade vi nyheter.

Vissa episoder kan jag fortfarande inte berätta om. Över 50 år senare är de icke rumsrena. 

Jag tittar på bilden och fylls med kärlek: 

Jürgen som tog bilden förlorade sina ben och dog 2011, Lars blev sedan strömmingsfiskare i Stockholms skärgård och dog 2015, Björne en gång i tiden en lysande journalist. Numera inslagen i ett alzheimerpaket. Lever men är helt borta. 

Så jag själv. 

Hackar mig fram. 

Skriver min blogg. 

Längtar efter mina sköna kamrater som inte finns med mig längre. 

Det finns inte heller lokaljournalistiken. 

Ack du kära minne. 

Vårda mig ömt.

 

 

Unik hobby: Vad letar Rickard efter i Lommabadet?

 

När jag i förmiddags passerar förbi Centrumbadet i Lomma, ser jag en mörk figur (inringad) ute i vattnet. Inte ens kråkan som är på väg knalla ut ur bild visar något större intresse. Badsäsongen är slut sedan några månader. Därför blev jag nyfiken. 

För visst är det en människa som sakta rör sig framåt i det kylslagna vattnet. Verkar som han-jo, det är en mansperson-letar efter något. 

Jag intar en betydligt bättre position. Kommer helt enkelt närmare mannen som är iförd en torrdräkt. Hörlurar på huvudet. 

En märklig intervjusituation tar sin början. 

”Vad gör du?” 

Skriker jag, så det hörs till Danmark. 

”Letar efter smycken,” 

Vrålar mannen till svar. 

Jag förstår att han kör med en vattendetektor över sandbotten. ”Hittar du några smycken?” 

”Nej, här är helt dött,” svarar mannen något uppgivet. 

Det visar sig, att jag för första gången i mitt liv sprungit på en livs levande smyckesletare. Bytet är badande som i somras tappat sina smycken i plurret. 

”Brukar du hitta några smycken?” 

Ja, vad ska man fråga en smyckesletare om. Nu börjar jag dessutom bli hes. 

”Oja. Inget ovanligt alls.” 

Nu är mannen också hes. 

Jag känner väl till bärnstensletare nere i Falsterbo, men smyckesletare!? 

Aldrig hört talas om. 

Mannen med den minst sagt udda hobbyn, heter för övrig Rickard och är från Malmö. 

Om nu någon undrar.

Skattletaren som går till botten med saker och ting.

Bättre lycka nästa gång, säger vi väl då.

 

 

På tal om brännskador-Lena från Lomma fick glödhet frityrolja över sig

 

Här kan vi tala om en maffig plågsam brännskada. Lena som driver Gatuköket i Rolsberga på vägen mot Hörby, fick 190-gradig frityrolja över sitt vänstra ben. 

Det mina vänner är ett eländes elände. 

Vansinnigt plågsamt, inte minst. 

Lena berättar själv för mig om olyckan: 

”Jag städade fläkten, råkade välta flaskan med avfettningsmedel rakt ner i fritösen, som gjorde en svallvåg av 190 gradig olja som träffade benet. Jag är glad att jag inte fick det i ansiktet eller på händerna. 

Jag fattade inte först, att jag fått den kokande oljan på mig. Så jag började städa upp oljan från golvet. Rätt snart kände jag att det började göra ont. Jag fick stänga för dagen och ta av mig byxorna. Då förstod jag.” 

Som sagt var, eländes elände. 

Sedan dess har det blivit otaliga besök till sjukvården både i Kristianstad och Lund för omläggning och översyn av den maffiga brännskadan. Riskmomentet är att åka på en infektion. Min brännskadade hand som nu läkt är jämförelsevis en droppe i havet. 

Fast det tar sin tid att få ny hud. Smärtan ska vi inte tala om. Den kan upplevas formidabel. 

Trots den omfattande brännskadan, jobbar Lena varje dag i sitt Gatukök. Idag-torsdag-står bruna bönor med fläsk på menyn. Ack så gott. 

Hur mäktar du med, Lena? 

Det är inte alls omöjligt du känner igen Lena. Jo, hon är den trevliga tjejen som under 16 år jobbade i den numera nedlagda Järnvägskiosken i Lomma. 

Tänk som det kan sluta. 

Var rädd om dig, Lena. 

Vi Lommabor håller tummarna för dig.