(Uppdaterad) Lomma lägger moteld: Skådisen ”Jerka” Johansson lovar åka till Skåne-fira Hammarbys seger mot Malmö FF

 

Nils-Erik "Jerka” Johansson är känd för diverse roller i populära filmer och TV-serier, inte minst Bonusfamljen. Han är också en av de tävlande i Alla mot alla. 

Ger faktiskt ett behagligt intryck. 

Tills MFF slog IFK Norrköping i den allsvenska premiärmatchen med 5-1. Detta blev för mycket för Hammarbys supporter ”Jerka” Johansson. 

Han tappade allt. 

I en podd ryter han: 

”Den svansföring som Malmö har börjat ha när de skriker och blir arga för att de släpper in ett mål, när de har gjort fem, i en allsvensk premiär borta mot Norrköping. Då har det gått för långt med självgodheten och vad man tror att man är kapabel till och hur överlägsen man är,” säger ”Jerka” i podden. 

Ord och inga visor. 

Han avrundar med att lova åka ner till Skåne och fira om Hammarby vinner dagens eftermiddagsmatch mot just Malmö FF. 

Det är lätt att lova något som aldrig blir sant. 

Jag lägger moteld. 

Jag reser icke till Stockholm om MFF vinner. 

Har jag startat ett krig mot ”Jerka”?

Det ser inte bättre ut.

 

 

HUR DET SLUTADE?

Jerka behöver inte åka till Skåne. Hans Hammarby fick stryk med 2-0 mot Malmö FF. Båda målen gjordes av, Isaac Kiese Thelin. MFF överlägsna. I första halvlek hade MFF 17 avslut. Hammarby 0. Skådisen, Nils-Erik "Jerka” Johansson, får väl fortsätta deppa.

 

Glass-Ola bjöd in MC-folket i Skåne: Rock`n`roll-sommar i Lomma på riktigt

 

Vad gör man när vi har en vansklig sommar. Ena dagen si och andra dagen så. Regn och blåst och kallt och så sol och varmt på det. 

Rock`n`roll-sommar. 

Badlivet havererar. 

För inte tala om glassgubbarnas lilla helvete, när badstränderna ligger öde som en öken. 

Då bestämde sig Glass-Ola som numera också är Korv-Ola och driver den pittoreska Hamnkiosken för agera. Han bjöd in MC-folket i Skåne på gratis glass och korv med mos. De var inte sena hörsamma kallelsen. 

Det brummade in väldiga maskiner igår onsdag från Helsingborg, Ystad med flera skånska orter. Det åts, slickades och smackade. Skratten klingade ut över en tom badbrygga. En ovanlig dag. 

Det skånska MC-folket njöt av Glass-Ola som numera också är Korv-Olas generositet. Det blev en rock`n`roll-sommar på riktigt i Lomma. 

En ovanlig bjudning när vinden nöp i bikerjackorna. Det uppskattades med råge. 

Kul idé.

Glass-Ola som numera...kan han.

 

Färdtjänst Skåne erkänner: Vi gjorde fel-jag fick lifta hem

 

Det här är Carina Zachau(M). Hon är regionråd och ordförande i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne. En politisk tungviktare med yttersta ansvaret för färdtjänstresorna i Skåne. Mer om henne senare. 

Jag har alltså nu tagit tag i den förfärliga färdtjänstupplevelsen i lördags. 

Min beställda bil kom aldrig. 

Det slutade med att jag fick lifta hem mitt i natten från Dalby till Lomma. 

Tid reda ut problemet. 

Vid dagens-tisdag-kontakt med Skånetrafikens kundtjänst för färdtjänst, lade man sig omedelbart platt till marken. 

”Det är vi som gjort fel. Det tar vi på oss. Bilen som skulle hämta dig gick upp i rök. I nuläget vet vi inte vad som hände med den aktuella chauffören. Han bara ramlade ur systemet. Något har gått allvarligt fel. Vi lägger nu upp ett ärende om det inträffade.” Jag krävde naturligtvis kompensation. 

Det fick jag. 

Inget man blir rik på precis. 

Jag slipper betala ditresan. 

Min räddande ängel mitt i natten som jag fick lift med får 18 kronor 50 öre per mil. 

Det rör sig om fyra mil. 

Jag är naturligtvis inte nöjd med den hanteringen. Därför förde jag senare idag upp mitt ärende på det politiska bordet i form av moderaten Carina Zachau. 

Hon har det yttersta politiska ansvaret för färdtjänst i Skåne. Nu får hon i rödaste rappet en skrivelse från mig. 

Det får rimligtvis inte gå till på det viset: kunde blir blåst och får lifta hem. 

Dessutom mitt i natten. 

Det krävs friska personer som åker färdtjänst i Skåne.

 

 

Sossarna i Skåne kämpar för våra tänder-har Magdalena Andersson tandtroll?

 

Så är vi där igen. Åter lägger Socialdemokraternas partidistrikt i Skåne fram en motion till den pågående kongressen om fri tandvård. 

Det är inte första gången som förslaget står högst på listan. Det är inte heller första gången mottagandet kommer trollas bort. Märkligt. 

Visst borde väl våra tänder räknas in som vanlig sjukvård? Med frikort och allt. För det är satans så dyrt gå till tandläkaren. Märkligt att inte sossarna sjösätter en reform i god socialdemokratisk anda. Det hade banne mig fått genomslag på väljarbarometern. 

Pengar finns det. Under pandemin har det strösslats ut miljarders miljarder. 

Det får mig tänka på S-partiledarna och deras tandstandard. En gång de senaste 25 åren har det läckt ut. Göran Persson körde fram sin gamle pappa som hade risiga gaddar. 

Det är allt. 

Annars råder en besvärande tystnad. 

Det är bara på Twitter som Magdalena Anderssons tänder luftats. De lär vara både gula och bruna, sägs det. 

Idag väljs Magdalena till ny partiordförande efter Stefan Löfven. 

Jag gav mig in i truten på Magdalena för kolla in hennes tandstatus. 

Det visade sig nästan omöjligt. Sossarnas nya partiledare ler ofta men gapskrattar aldrig. Dessutom har jag ingen tandläkarutbildning. 

Har Magdalena Andersson tandtroll? 

Döm själva. 

Jag gav upp.

 

FOTNOT: vid dagens S-kongress drog Lena Hallengren motioner och annat i ett rasande temp. Tandvården hivades iväg till Redaktionsutskottet. Där kommer den skånska tandvårdsmotionen lida sotdöden. Precis som vanligt, med andra ord. Redaktionsutskottets uppgift är utifrån ändringsförslag hjälpa till att skriva nya texter, textavsnitt och uttalanden som kongressen ska ta ställning till.

70-plussare släpps fria-ko(corona)släpp blev Sofias pingvin

 

I morse kom beskedet. 

Inga speciella restriktioner för äldre. Den som är 70 år eller äldre ska nu följa samma allmänna råd och rekommendationer som alla andra i Sverige. 

Detta meddelade socialminister Lena Hallengren (S) och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson under en pressträff på torsdagsmorgonen. 

Nu skulle man kunna tänka sig, att vi som berörs av beskedet skulle rusa ut som värsta kosläpp. 

Så blir det inte. 

Istället träffade Sofia rätt med sitt populära hemmagympa, när hon gjorde pingvinen i TV-rutan en stund senare. 

Stillsamt och fint. 

Av det glada kosläppet blev det alltså en vinkande pingvin. Märkvärdigare än så är inte dagens besked till oss som är 70-plussare och bosatta i Skåne. 

Myndigheterna talar med kluven tunga. 

Igår-onsdag-larmades det och stod i, att Skåne riskerade få samma stränga restriktioner som Uppsala. 

Då är vi åter tillbaka på ruta ett. 

Vi får ta en dag i sänder. 

Fram till dess vi vet hur det egentligen blir framöver, gör vi som Sofia. 

Viftar med benen i luften.

 

Coronaviruset i Lomma började med ett stavfel

Kampen mot coronaviruset i Lomma började med ett stavfel. Ni kan se skylten utanför Lomma Vårdcentral här ovanför den 3 februari. 
På dagen tre månader sedan. 
Coronavirus stavades coronavius.
Viruset felstavat.
Jag hade vägarna förbi och tog den förargliga bilden. Påtalade felaktigheten för en sköterska som suckade. 
Region Skåne, förmodar jag, låg bakom felstavningen. Fick snabbt göra om och skicka ut en ny laddning till Skånes Vårdcentraler. 
Det är inte helt lätt att stava rätt. 
En felskrivning kan vi alla göra. 
Fråga mig? Med närmare 5000 blogginlägg är det mänskligt att fela. (texten fortsätter efter bilden)

Den 16 mars stramades tyglarna åt rejält på Lomma Vårdcentral. Besökare möttes i dörren av avspärrningsband. 
Den som söker för förkylning, halsont, feber eller andra oroande tecken stoppas, och får i vissa svåra fall gå in på Vårdcentralens baksida. 
En sköterska fungerar som spärrvakt. 
De värst drabbade slussas sedan in i ett speciellt infektionsrum som ställts i ordning. På baksidan av Vårdcentralen. 
Allt för att kunna fånga in de Lommabor som smittats av coronavirus, covid-19. Så här var läget i Sverige den 16 mars i år klockan 14:35: 6 döda 1059 bekräftade fall. För Skåne fanns ännu inga statistiska uppgifter om drabbade. 
Den 3 maj, alltså idag när detta skrivs, är siffrorna för Sverige enligt Folkhälsomyndigheten klockan 13:30: 2669 döda samt 22 082 sjukdomsfall. Skåne 70 död och 823 sjukdomsfall. Egentligen förfärande siffror. 
En drastisk ökning sedan den 16 mars. 
Även om Skåne hittills lär ha klarat sig över förväntan. 
Numera står även verksamhetschefen på Lomma Vårdcentral, Sirkku Dahlberg, som bromskloss i portgången in till Vårdcentralen i Lomma. 
Bilden från bloggen här nedanför den 25 april i år.
Något slut syns ännu inte i fjärran.
Tvärtom.
Toppen lär komma i slutet av maj månad.
Jag säger då det. 

Kriminalreporter i Lomma-ett magsårsjobb

Vi som bor i Lomma kommun, bor som ni vet, tryggast i Skåne. Ja, i stort sett i hela landet är brotten så få som i Lomma. 
Någon bit bort i Malmö skjuter man skallen av varandra stup i kvarten. Så har vi det inte alls i Lomma. 
Inte ännu, i alla fall. 
Det vi mest retar oss över, är bilar som kör för fort samt buskörning med moped. Låt oss låtsas att du är kriminalreporter i Lomma. 
Det blir en prövning. 
Såvida du inte älskar skriva om cykelstölder, borttappade vantar, eller sommartid med stölder av mobiltelefoner och plånböcker som badande obegripligt nog lämnar kvar på stranden. Även stölder av båtmotorer är säsongsanpassat. 
För inte tala om bilar som kör för fort eller buskörning med moped. 
Det ofoget pågår året runt. 
Du är en riktig kriminalreporter som vill ha något riktigt smaskigt att bita i, men ack nej då. För några år sedan såg det plötsligt hoppfullt ut. 
I Höje å nedanför biblioteket, fiskade polisen upp något som såg ut som en död kropp. Blodigt var det också.
Larmet gick.
Men ack nej då. 
Det visade sig vara en slaktad gris. Varför kadavret flöt omkring i ån vet ingen. Utredningen lades ner, men ändå. 
Det var i alla fall, ”nära något hemskt”, i den trygga skånska orten. Nej, ditt jobb som tuff kriminalreporter i Lomma blir en prövning. 
Rena rama magsårsjobbet få samman något skrivbart till din tidning eller bli först med på webben. 
Centrumtorget i Lomma har inte ens några övervakningskameror uppsatta. 
I London finns säkert 10 000-tals, men det är London det. 
Londonborna skulle säkert vilja ha det som vi i Lomma. 
Fridens liljor, alla medborgare. 
Jag drar mig tillbaka en stund.

Skånskt fläkthysteri i värmerekord-jag hakar på

Idag-onsdag-lär det bli årets varmaste dag i Lomma, hela Skåne. Småland med, för den delen. Det talas om svindlande 30 grader och mer därtill. 
Afrikavärme. 
Jag trodde vi hade fått nog sommaren 2018 som var hetare än spisen. Ack, nej då. Det är inte bara TV som langar ut repriser, även förra sommaren hetta verkar bli en repris sommaren 2019. 
Pust och stön. 
Förra sommaren tömdes lagren på fläktar. Folk fläktade sig som aldrig förr. Jag missade köpa mig en fläkt. Bättring i år. Det visade sig bli kärvt. Årets fläktar har redan gått åt som smör i solsken. 
Jag ringde Hans-Inge på Bolist i Lomma. 
”Har du en fläkt jag kan få köpa?” 
”Visst har jag det,” svarade Hans-Inge och lovade lägga undan en bordsfläkt åt mig. Så nu är jag också med fläkt för 279 riksdaler. 
Cool wind. 
Bara en sådan sak. 
Den snurrar för glatta livet, och ger mig och hustrun välbehövlig svalka. Ingen dum uppfinning alls. 
Jag tänker genast på den svenska truppen som deltog i sommar-OS i Los Angeles 1932. Först några veckor på ett fartyg över Atlanten. Väl framme blev det tåg från New York till Kalifornien och LA. 
I ytterligare några veckor?! 
Detta under värsta sommarhettan i USA. Ingen AC eller fläktar ombord. Ni som varit med och upplevt den Amerikanska sommaren, vet vad jag talar om. Det måste ha varit rena helvetet för den svenska truppen. 
För inte tala om hästarna som släpades med till ryttartävlingarna på den långa resan. Kompisen i Lomma, Bo-Görans pappa, var med som hästskötare. Ja, resten förstår ni själva. När den svenska truppen kom fram till LA var alla urlakade. 
Kaputt. 
Sedan tävla i en olympiad på det. Hårda bud, minsann, så inte fan ska man klaga. Dessutom gick det rätt bra, för våra svenska hjältar: nio  guld.
Nu sitter jag här och lapar i mig svalkande luft som vispas som till en äggtoddy. Tack Hans-Inge, du räddad min dag i hettan. 
Jag orkar inte ens stöta min tävlingskula som jag har kvar. 
Kärt minne. 
Jag har till och ned tävlat mot Ricky Bruch, så det så. 
Hur det gick? 
Det glömmer vi.

Vasaloppsflopp: Tröttnade på leta efter skånsk snö som inte fanns

Det här är Josefin Larsson. Hon arbetar som verksamhetschef på Kiropraktor Kliniken Laurin i Malmö. Josefin är också sedan många år tillbaka min kiropraktor. Ja, utan hennes insatser, hade jag varit rullstolsbunden i dag.
Inget snack om saken, så är läget. 
Josefin är välutbildade med akademisk examen i hantverket om människokroppens alla knotiga delar. Även den medicinska biten finns med i utbildningen. 
Medan jag är en ålderman. med en rad tunga sjukdomar som toppas med ett fält fyllt med soffpotatisar, är Josefin en ung vältränad kvinna. 
Tvärt emot Gubben Rockbäck, alltså 
Den kombon har visat sig vara ytterst effektiv. 
Idag borde egentligen Josefin kört Vasaloppet. Hon ställde in. Vi har inte haft någon snö denna vinter att tala om i Malmöregionen. 
Det är en bristvara för den som ska träna till ett Vasalopp. 
När Josefin senast körde de nio mil långa kraftprovet mellan Sälen-Mora 2016, blev träningen inför loppet lite si och så. 
Mest fick hon jaga efter snökornen som en dåre. 
”Varje helg fick jag köra 50-60 mil för hitta snö. Det håller inte i längden. Annars hade jag gärna kört Vasaloppet i år. Det var jättekul,” berättar Josefin för mig. 
Trots detta körde hon 2016 in på en storslagen tid. Det tog 8:50:48. Alltså under tio timmar. Vilket är en lysande tid med tanke på träningsförhållandena. Hon slog till och med Måns Zelmerlöv med 17 minuter. 
”Jag körde om honom i spåret,” konstaterar Josefin som den mest naturligaste saken i världen, Inte nog med det. 
Även den italienske Formula 1 föraren, Paolo Barilla, fick vika ner sig för Josefin Larsson i spåret. 
Så nu vet ni, vem som håller styrsel på Gubben Rockbäck: superkvinnan Josefin som också har fixat klassikern. 
FOTNOT: Bra att veta. Frikort eller högkostnadskort accepteras hos Kiropraktor Kliniken Laurin.

Skåne håller stilen-ingen vit jul i Lomma

Ni har säkert sett det i TV. 
Våra populära vädergubbar/gummor drar dagligen snögränsen i Sverige. Långt bort från Lomma. Räknar på en höft 50-70 mil bort. Jag får nästan plocka fram en stjärnkikare för se snögränsen. 
Mycket längre söderut kommer den knappast till jul. Möjligen till det småländska höglandet. Sedan blir det stopp. 
Ingen snö till jul. 
Endast gröna frodiga gräsmattor som ni kan se på bilderna från min Täppa i Lomma. Däremot talar mycket får +5 och regn. 
I somras brände allt gräs bort.
Solen rena svetslågan.
Täppan påminde mer om en sönderbränd åker i Etiopien. Då var medborgarna oroliga för att våra gräsmattor aldrig mer skulle bli gröna. 
Klimatförändringen, skrek folk. 
När jag växte upp i Malmö under 1950-talet, fanns det också somrar med sönderbrända gräsmattor. Minns 1955 och 1959. 
Gröna jular hade vi gott om. Snö kunde vi barn drömma sött om. 
Om man skulle ta fram grillen på julafton? 
Grillad skinka är alltid gott. 
Jul på er. 
FOTNOT. Ser den senaste snögränsrapporten från SMHI ikväll. Nu nere på futtiga ca 20 mil från Lomma. Det tar sig.

Hit går Kamprads miljarder-Skåne får noll

Nej, jag är inte bitter. 
Norrland som har snö från oktober till midsommar får halva Ingvar Kamprads förmögenhet. Den andra halvan går till de fyra barnen. 
Snöiga Norrland med mygg två (korta) sommarmånader fick jackpott. 
Än en gång överraskar Ingvar Kamprad som avled den 27 januari i år. Enligt testamentet som DN tagit del av går halva förmögenheten till Norrland. Avsikten är att utveckla näringsverksamheten, enligt DN. 
Ungdomarna ska kunna stanna hemma och få jobb. Det är själva grundtanken. 
Nej, jag är inte bitter över att Skåne får noll kronor. 
Inte det minsta. 
Jag älskar Norrland. 
Snö till förbannelsen på vintern. 
Mygg till förbannelsen under de där två knappa sommarmånaderna. 
Jag roade mig med att googla på Norrland/bild- bara snö. 
Skåne. 
Grönt. 
Nej, som sagt var. 
Jag är inte bitter. 
I stället skickar jag ett grattis här från gröna södern i Lomma. 
Äntligen får Norrland lite roligt.

Gamla gubbar ska inte kör bil i snöstorm-då gjorde jag det

Det är så mycket det larmas om nu för tiden: ät inte kött, men myror går bra, krama din nästa i stället för kontorsflickan, sy dina egna kläder, så alla barnen i Asien blir arbetslösa, bli inte gammal, för då får du ett helvete utan pension och ha ett bra liv, för det har Löfven sagt. Regler, regler, förbud på förbud. 
Vad sägs om denna: 
gamla gubbar ska inte köra bil i snöstorm. 
Då bröt jag mot den rekommendationen. Det är naturligtvis inte alls bra. Jag måste vara en idiot. 
När jag i förmiddags körde in till Malmö från Lomma var himlen blyertsgrå. Efter uträttat ärende: kramat kontorsflickan, köpt svartslakt på Möllan, garn till sockor, hälsat på pensionärerna som stod och tiggde utanför Systembolaget, vände jag skutan hemåt. 
I snöstorm. 
Eftersom jag är en gammal gubbe som inte ska köra bil i snöstorm, ställdes jag inför två alternativ: antingen kvarta över hos kontorsflickan, ringa Löfven och lugna honom med att jag har ett bra liv. 
Alternativ två är mera drastiskt. Köra hem till Lomma i snöstormen. Helt enkelt bryta mot det där om gamla gubbar och bilkörning.
Jag valde naturligtvis det sista.
Det gick vägen, för tala klarspråk. 
Fast över vita vidder. 
Det mest spännande jag varit med om sedan Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan. Hem kom jag. Välbehållen. Med ett äventyr rikare. 
Jag ringde upp statsminister Löfven för lugna honom. 
”Tyvärr han är på väg till USA. 
Ska träffa Donald Trump i morgon tisdag.” 
”Hälsa honom att jag har ett bra liv.” 
”Donald?” 
 ”Ja, honom också.”

Breaking News: Närmare 59 000 viltolyckor 2017

På Nationella Viltolycksrådets listning av inrapporterade viltolyckor från polisen, påminner Skåne om barnsjukdomarna röda hund och mässlingen. 
Det handlar om året som snart har gått, 2017. 
En förfärlig summering. 
Det sker i genomsnitt en viltolycka var tionde minut här i landet. Ännu återstår det några dagar av det gamla året. 
Det totala antalet kommer närma sig 59 000 viltolyckor under år 2017. 
Överlägset flest olyckor inträffar med rådjur, 44 280 medan vildsvin tar hem andraplatsen med 5752 och älg trea med 5546. 
Vildsvinen kommer starkt. 
Lite mer udda läsning är att sju björnar har fått sätta livet till i trafiken, 5 vargar, 17 lodjur samt ett (1) muffonfår. 
Skåne har som sagt var också fått sin beskärda del av viltolyckor: 
rådjur i topp med 3874, vildsvin 955, dovhjortar 507 samt så har sju (7) örnar fått sätta livet till i den skånska trafiken. 
Bryter jag ner siffrorna i Skåne till enbart gälla min kommun, Lomma, blir det betydligt magrare. 
Visserligen förekommer även här någon enstaka viltolyckor med rådjur. Vildsvinen lyser med sin frånvaro. 
Däremot har en viltolycka inrapporterats med en kronhjort i september i år i Bjärred. När hustrun och jag höll på krocka med en flyende kronhjort under juldagen, hade vi kunnat bli viltolycka nummer två med kronhjort i kommunen. 
Tack och lov slapp vi hamna i den förfärliga statistiken. 
Här nedanför kan ni se Nationella Viltolycksrådets listning för hela Sverige år 2017. Frågan är om man efter sett den blodröda kartan, vågar ge sig ut på vägarna igen?
Jag kommer i vart fall bli extra försiktig. 

Stålfarfar lever upp-30 år efter sin död

Ja faktiskt, så är det. 
I dag har Stålfarfar fått något av en revival: pågatåg döpt efter sig, på Youtube kan han höras sjunga, Barnatro, Tryggare kan ingen vara, Blott en dag och Guldgrävarsången, nostalgisida på Facebook, tidningsartiklar och mycket mer därtill. 
Stålfarfar cyklade från Haparanda-Ystad 1951. Det s k Sverigeloppet. Stålis (kallades så) fick inte vara med. Han var 65 år och ansågs för gammal. Då cyklade han samtidigt sträckan på en vanlig standardcykel-och vann, sägs det. 
Bensinen var Champis. 
Läsken vi minns med saknad.
Kalas-reportern, Gösta Ollèn, på Expressen gjorde honom till nationalidol. Jag minns den vuxna världen som suckade beundrande: människan urgammal med vildvuxet hår och skägg, fantastiskt. 
I dag är jag fem år äldre än vad Stålfarfar var den där sommaren 1951. Även om jag inte skulle fixa Haparanda-Ystad, så känner jag mig inte det minsta urgammal. Synen på oss åldringar har ändrats drastiskt sedan dess. 
Numera anses inte 65 år var något att komma med. 
Det var det däremot för 66 år sedan. 
Fyllde du 50 år fick du oundvikligt en käpp av de närmaste. Många haltade nämligen betänkligt redan vid den åldern. 
Trettio år senare opererades det in höftproteser., hjärtklaffar samt numera många andra reservdelar i människokroppen. 
Rörligheten 2017 går inte att jämföra med hur det var 1951. Vi gubbar och gummor har fått nytt sprutt i ben och kropp.
Stålis dog 1987, över 100 år gammal. Han var från skånska Gantofta. 
Nu är Stålfarfar hetare än någonsin-30 år efter sin död.

SVT 60 år: Mina första TV-program-helvete och lycka på samma gång

För att skapa någorlunda balans åt SVT:s 60-års firande, har jag satt in mig som barn i rutan i en 17 tummare. För det var det som gällde 1955. 
Sverige inga TV-sändningar hade, utan jag fick lov följa med Bosse, lekkamraten, hem. Hans föräldrar hade sensationellt nog skaffat sig en TV-apparat. Tidernas underverk bland både vuxna och barn. 
På den tiden fick vi här i Skåne in Danmark som var före Sverige med TV. Orsaken att den socialdemokratiska regeringen med Tage Erlander i spetsen, ansåg TV skulle fördumma befolkningen. (texten fortsätter efter bilden)

Därför såg jag en dansk TV-teater som utspelade sig i en gravkammare. Visst var bilden suddig, men folket rörde på sig i alla fall. Ja, inte liken då, vill säga. 
Jag satt med gapande mun. 
Visst bilden suddig, men det var ju så det skulle vara och se ut på den tiden. 
Ett sagolikt minne. 
Trots jag inte förstod någonting. (texten fortsätter efter bilden)

Några dagar senare den 8 december 1955, var det så tid igen. Hem till kompisen Bosse och landskampen i handboll mellan Danmark-Sverige (15-12). 
Sändes från Köpenhamn. 
TV-bilden naturligtvis suddig och fin. 
En sagolik upplevelse. 
Sport. 
Rörlig sport.
Jag har älskat handboll allt sedan dess. 
Trist bara att Bosses föräldrar drack kaffe med dopp framför TV-apparaten. 
Vi barn fick ingenting. 
Det har jag tagit igen med råge, kan jag lova. (texten fortsätter efter bilden)

1957 var det så tid för oss som bodde i Skåne att få byta ut dansk TV mot svensk. 
Premiär för oss i Skåne.
Det gällde bara få in Sverige, fast vi bodde i Sverige. 
Det snöade som fan. 
Vuxenvärlden skruvade förtvivlat på knapparna. Bankade på apparaten. Skrek åt apparaten. Svor.
Plötsligt hördes ett skrapande brusande ljud. 
Stort jubel i finrummet. 
NU! 
Så dök en suddig Lassie och Elisabeth Taylor upp i snöstormen. 
Bitvis. 
Lite hit och dit och försvann och bitvis igen och igen i all evighet. 
Vi jublade, hoppade och skrek av lycka. 
Sverige på TV, ropade jag ut mot gården på Ellstorp i Malmö. 
Så gick det alltså till när hela Sverige fick svensk TV. 
1957.
Inte 1956.
Detta berättar inte SVT om.

Livet är inte alltid en räkmacka

Svensken äter normalt frukost. 
Amerikanarna äter ingen frukost. Kanske, men inte tänkbart, en bit kladdkaka. Fast knappast troligt. 
Jag vet, för jag har bott en hel del hemma hos folk i USA. 
I Sverige varierar utbudet. 
Vissa nöjer sig med en kopp kaffe eller te, möjligen, men bara möjligen, en liten brödbit. I marginalen andra som kör på fastande mage till lunchen. Fler än vi tror, drar i sig rena middagen, toppad med gröt, ägg, bacon och en halv Skogaholmslimpa.
Sedan rullar dagen på. 
Till lunchen blir det dagens för 69 spänn med en sladdrig salladsbyffé på ett sunkigt ställe. Om du jobbar, vill säga. 
Är du pensionär, är läget ett helt annat. 
Du kan njuta av morgontidningen, morron-TV samt en grötfrukost utan tidsstress. 
Nästa matstopp är lunchen. 
Den kan bli lite hur som helst: rensa kylen, en kopp kaffe med en fralla eller njuta extra av livet med en räkmacka. Till den tar vi pensionärer gärna ett glas vitt vin. Skiter fullständigt i att dagen är mitt på dagen. 
Det var där vi landade i dag, onsdag: livet är en räkmacka. 
Precis innan första tuggan och klunken vin ringer telefonen. Det är en till familjen mycket närstående person som bor två mil bort: bilen stendöd, tusen saker måste göras i röda rappet, bland annat en viktigt resa runt större delen av Skåne. 
Eftersom personen i fråga är fylld med samma DNA som herrskapet själv, havererar räkmackan och vinet som turligt nog inte ens fick en smutt. 
Det blir en omedelbar utryckning. 
Rädda vad som räddas kan. 
Tillvaron snurrar plötsligt i över 200 km i timmen.  
Monzabanan
Formula 1.
Livet är inte alltid en räkmacka.
Gnägg! 

Från Lomma till Kivik-rekordår med äpplen

Det flyter in äppelrapporter till bloggen. 
I Kivik dignar träden med äpplen. 
I Lomma tyder allt på något i hästväg (om man nu kan likna äpplen vid hästar). 
I Dalby håller träden på knäckas av tyngden. 
Det finns alltså tydliga tecken som pekar mot ett rekordår för äpplen i Skåne. 
Wiki skriver om att det finns 7500 registrerade äppelsorter. Ingrid Marie är alltså långt ifrån ensam på banan. 
Johannes röd höst låter spännande. 
För inte tala om Jazz. 
Visste ni att Ingrid Marie pollinerats av äppelsorten, Jonathan? 
I det omfattande äppelriket är allt möjligt. 
Själv skulle jag vilja sätta tänderna i Birgit Bonnier. Bara för det är ett sådant kul namn på en äppelsort. 
Äppel, päppel, pirum...

Mello final: Frans kom svävande över rapsfältet

Jag var egentligen ute och jagade jordgubbsblomster. Körde behagfullt genom de ljuvliga skånska rapsfälten som blev gulare i sin färg av den skarpa vårsolen. 
Vägen skar mellan två rapsfält med en paradisisk känsla. Lät blicken vila på det vackra livet som vår Herre bjöd mig på. 
Det var en sådan där stund av välbefinnande som alltid är så korta. Plötsligt hör jag Frans Jeppsson Wall från Ystad sjunga, If I Were Sorry, på bilradion. 
Jag skruvar upp ljudet. 
Lyssnar. 
Det är som om Frans svävar fram över rapsfältet till vänster om mig. Upplever ett reningsbad i huvudet som misshandlats av 36 andra Mello bidrag under veckan. 
Jag har väl tyckt sådär om Frans låt tidigare. 
Nu förstår jag. 
Ystadspågens låt sticker ut. Skåne kan ta hem hela rasket igen. 
I nästa sekund är Frans borta. 
Låten är slut. 
Rapsfältet tomt. 
Ingen Frans där. Bara vackert gult. Precis som en bit av svenska flaggan. 
Jag nynnar, If I Were Sorry, och kör vidare mot soluppgången (stämmer inte, soluppgången, tyckte bara det passade som avslut på texten). 
Route 66. 
Visst.  
Det passade, däremot.
FOTNOT. Tippar Belgien, men hoppas på Frans.

Skåne exploderar i veckan!

Något av det vackraste Skåne har att erbjuda, är när rapsfälten blommar. De fantastisk gula fälten kan verkligen ta andan ur vem som helst. 
När jag var barn kallade vi alltid de gula fälten för senap. Numera vet jag också att det tillverkas alldeles förträfflig rapsolja av raps.  
Jag körde ut till mina fält, för att se hur läget är efter ett kylslaget april. En bit utanför Lomma såg jag den rikliga blomningen. Nej, nästan HÖRDE hur knoppar brista i den starka vårsolens glans. 
Nu är det på gång. 
I veckan, gott folk, kommer Skåne att explodera i gult. 
Bor du i Norrland: ta bussen, tåget eller flyget ner till Skåne. 
Rapsfälten blir vackra som midnattssolen. Det är en vilsam fröjd för ögat att skåda. 
Jag älskar Skånes rapsfält. 
Ingen bör missa denna läckra skönhet. 

Jönssonsligan i Genarp

Dynamit-Harry i omåttligt populära Jönssonligen hade inte kunnat gjort det bättre. 
Här får några ljushuvuden för sig att spränga bankomaten i lilla idylliska Genarp, några mil från Malmö. 
Det bar sig inte bättre än att de sprängde hela huset i luften. Bara några pelare kvar som stöttade upp taket. 
Det blev som Dynamit-Harry brukar säga i filmerna: 
”En jädrans smäll”  
Den enorma detonationen väckte givetvis Genarpsborna mitt i natten till måndagen. 
Snacka om att räkna fel på laddningen. 
Hela kåken rök. 
Endast smulor kvar. Även av målet, bankomaten.  
Möbelaffären som låg bakom bankomaten i samma hus, har inte ens en pinnstol kvar. Het urblåst.
Pengarna då? 
Ingen som vet. 
Kanske det räckte till en bira åt Dynamit-Harry. 
Om man nu tar emot färgade trasiga sedlar.
Snacka om glada amatörer på brottets bana.
FOTNOT: Uppslag från Lennart Eriksson i Holm, utanför Halmstad. Tackar.