Det blir ett ytterst ovanlig lussefirande i år-tacka MFF för det

Staffan var en stalledräng, lussekatt, glögg, lucia med ljus i hår och på planen 22 heltaggade stjärngossar. 
Så blir mitt luciafirande i år. 
Vi får se det mesta spännande luciatåget nere i Istanbul den 13 december-Luciadagen. Malmö FF spelar en helt avgörande match i EL mot det turkiska laget, Besiktas. Sändningarna börjar 18.55, förmodligen i kanal 9. 
Då gäller det att ha laddat upp med glöggen och lussekatterna. 
Jag skrev 22 heltaggade stjärngossar på planen. Räkna med att det kommer smälla rejält. Lucians ljus i håret kommer att blåsas ut omgående. 
Johan Dahlin, målvakten i MFF, sa det rent ut i TV efter matchen mot Genk (2-2).
 ”Hoppas det blir många galna turkar på läktaren”
Själv hoppas jag tränaren Uwe Rösler spelar matchhjälten mot Genk, Marcus Antonsson, direkt från start. 
Han kom in efter nio minuter i andra halvlek. Bidrog till att MFF starkt hämtade upp ett 0-2 underläge till 2-2 . Spelade fram Oscar Lewicki till 1-2 och gjorde själv kvitteringsmålet. Det är första gången jag har anledning kritisera den hyllade Rösler. 
Den 13 december gäller det blåsa ut alla ljusen för Besiktas. Sätta på stjärngossestrutarna på planet hem. 
Segermössor.
Fram till dess, får jag träna på Staffan var en stalledräng.

Högeromläggning om Stefan Löfven ska lyckas bilda regering

Senast det begav sig var söndagen den 3 september 1967 kl. 05.00 på morgonen. Högertrafikomläggning. 
Rock-Boris sjöng: 
”Håll dej till höger, Svensson” 
Över 50 år senare är det tid igen. 
Fast denna gången är det centerledaren, Annie Lööf och liberalernas, Jan Björklund, som sjunger: Håll dej till höger, Löfven.
Först presenterade Annie Lööf sin gedigna kravlista för rösta fram Stefan Löfven som statsminister. 
Det var en tydlig körmarkering till höger. 
Idag talade så, Jan Björklund, ut ur skägget. 
Han sa det rent ut: 
”De kommer att krävas att S gör en rejäl högersväng” 
1967 var det den 3 september. 
Denna gången är det också en trea med i spelet. Mycket ska avgöras den 3 december. Blir det en kraftig högersväng i den socialdemokratiska politiken? 
Det vete fan. 
LO är redan på väg få tarmvred. 
Stefan Löfven har fått ett trassligt pussel att lägga. 
Spänningen stiger.

Vi har landat på Mars-jag blir besviken

Visst är det väl så. 
Vi som växte upp på 1950-talet, matades med filmer, serietidningar och annat om gröna gubbar på Mars. Det gjordes film på film om gröna gubbar från Mars som anföll oss små stackars satar på jorden. 
Vi växte upp med ångest och mardrömmar om dessa gröna gubbar i våra barnkammare. 
Det var sant. 
Tusen gånger om. 
Flytta nu blicken upp till löpsedeln. Det är jag som lagt in de gröna gubbarna i bilden. Jag lämnar över sanningens text åt NASA som inleder med ett klyddigt (skånska) ord: ”Instrumentdistributionskameran (IDC), som befinner sig på robotarmen i NASAs InSight-landaren, tog den här bilden av Mars-ytan den 26 november 2018, samma dag som rymdfarkosten rörde sig på den röda planeten. 
Kamerans genomskinliga dammskydd finns fortfarande i bilden, för att förhindra att partiklar sparkas upp under landning från att sätta sig på kamerans objektiv. 
Den här bilden vidarebefordrades från InSight till jorden via NASAs Odyssey rymdfarkoster, som för närvarande kretsar runt Mars. Krediter: NASA / JPL-Caltech.” 
Så långt NASA, alltså. 
Inte någon grön gubbe i sikte. 
Klart vi som var barn då det fanns gröna gubbar på Mars blir besvikna. Var fan tog gubbjävlarna vägen? 
Fast än finns chansen till upptäckter. 
InSight-landaren är utrustad som Vårdcentralen i Lomma. Denna dammig trista planet ska kartläggas som en gedigen kroppsundersökning av dr Risk på Lommas Vårdcentral. Så än finns det hopp om gröna gubbar. 
Annars får jag väl ringa till Hopalong Cassidy.

Mumbo Jumbo med Sverigedemokraterna i Lomma

Mumbo Jumbo hette för en tid sedan ett humorprogram i fyran. Varje program avrundades med en imitation föreställande skådisen Claes Månsson. 
Rätt kul, faktiskt. 
Kom som hastigast att tänka på imitationen, efter reaktionerna på Facebook efter mitt blogginlägg om SD:s premiärmotion angående tiggeriförbud i Lomma. 
Jag tyckte och tycker fortfarande det är smartare lägga allt krut på skolan och äldrevården. 
Det är alltid ömma tår hos Sverigedemokraterna. 
Så även denna gången. 
Jag fick ta del av en kullerbytta. 
Någon lyckades röra in alla Sveriges tiggare i Lommas centralorts enda kvarvarande tiggare. Fick för en tid sedan höra talas om situationen i Storbritannien. Där lär det finns fler brittiska tiggare ute på gatan än tiggare från organiserade ligor i Rumänien och Bulgarien. Så vill vi inte ha det. 
Absolut inte.
Brexit kostar.
SD:s lokala partiledare, Jimmy Ringström-se bild här nedanför-tyckte jag borde redovisa, deras öronmärkta fem miljoner till hemtjänsten. Vilket röstades ner i fullmäktige den 8 november. 
Så enkelt går det inte till, Jimmy. 
Det duger inte slänga ut skattebetalarnas pengar lite hur som helst. 
Kommunen tar över hemtjänsten i mars nästa år. 
Avvakta. 
Det finns inga garantier för att hemtjänsten i Lomma kommun blir bättre för det. Det är först då ni ska förankra ert förslag på fem miljoner. 
Bryt samman och kom igen. 
Därför vilar det något av Mumbo Jumbo över hela min bloggresa. 
Mumbo Jumbo betyder förresten, enligt Wiki, fikonspråk, obegriplig jargong och rappakalja.
Tack för kaffet. 

SD:s premiärmotion i Lomma-bakvägen få bort tiggeriet

Det är väl ingen som förvånas över att SD vill ha bort tiggeriet. Däremot blir man förvånad över att Sverigedemokraterna i Lomma, lägger krut på en stackars tiggare. Fler finns inte i Lomma. 
I höstens kommunval fanns sådana tunga bitar som skolan och äldreomsorgen i partiprogrammet. En värdig ålderdom, hette det om åldringsvården i Lomma kommun. Partiet fick fyra mandat. 
Då kommer deras första motion från Oscar Sedira. 
Till Sydsvenskan säger han: ” Vi vill se ett obligatoriskt tillstånd för passivt insamlande av pengar.” 
Oscar Sedira har klurat ut en taktik, att så att säga vända på hela steken. Ta ett förbud mot tiggeri från ett annat håll. 
Men Herre Gud, säger då jag. 
I Lomma finns det idag en stackars tiggare kvar som ibland sitter utanför Hemköp. Resten (en vid Lidl samt en gumma utanför Coop) är borta. 
För mig är det helt obegripligt att SD i Lomma är beredda lägga allt sitt krut på denna ensamma människa. 
Vart tog skolan vägen? 
För inte tala om äldreomsorgen. 
Skärpning i ledet, partiordförande Jimmy Ringström. 
Det är många gånger bättre ni jobbar för en värdig ålderdom som ni gick till val på. Motionen kommer manglas sönder i smulor i den kommunala apparaten. 
Var så säker på det.

Black Friday-Lomma en frizon med 16 rullar toapapper (ingen rea)

Black Friday har aldrig varit en stor sak hemma hos oss. Denna tämligen nya variant av folkrörelse som piskas upp till en märklig shoppinghysteri, har aldrig fått fäste i mitt hem. Tack vare sociala medier blir det lätt som en plätt få med större delen av världens köpglada befolkning.
För inte tala om Rapport. Detta klassiska nyhetsprogram i TV, kör dagligen en glad trudelutt om den köpstarka dagen.
Varför?
Räcker det inte att affärsmännen gnuggar händerna. 
Black Friday gnuggar din plånbok. 
Julhandeln gnuggar bort resten. 
Nej, den här varianten med Black Friday, har aldrig lockat ut oss i det hysteriska folkhavet. Det blir bara för mycket.
Ska jag vara ärlig, så ljuger jag en aning. 
Men bara lite. 
För faktiskt blev det 16 rullar toapapper för 90 spänn samt en burk jordgubbsmarmelad för 32 riksdaler på Coop. 
Mer än så har Lomma inte att erbjuda, en köpgalen Rockbäck. Det var ingen rea på varken toarullarna eller marmeladen. 
Därför kanske ingen rev och slet bland toarullarna.
Marmeladen såg yrvaken ut.
När köpfesten, Black Friday, rullas ut över världen, är Lomma en frizon. 
Tack för det.

Allt pekar på extra val

Talmannen har inga kort kvar att spela ut. Annie Lööf kändes som en spännande joker i spelet om regeringsmakten. Hon tog i alla fall tid på sig inne hos talmannen. 
Obegripligt. 
Allt var redan sagt. 
Allt var redan ”går inte”. 
Annie Lööf slogs ten and out.
Uppgivet. 
Någon räkning behövdes inte. 
Nu har talmannen två saker han kan göra. 
Antingen börja om på en ny kortlek med Stefan Löfven som nygammal sonderare (alt. statsministerval), eller gå till extra val. 
I så fall får vi en sluggerfest. 
Jimmie Åkesson som framgångsrik åskådare, likt en träbaron i Sundsvall för över 100 år sedan. 
Han kommer utan problem rida sin häst uppför Knaust berömda trappa. Det var väl inte så den politiska röran var tänkt sluta.

Därför vann Sverige över Ryssland med 2-0

Janne Andersson föddes i Halmstad 1962. Han äger alltså ett halländskt hjärta som har för vana visa omsorg som alla andra hjärtan vill visa sina medborgare. 
Det ovanliga med Jannes hjärta är att det kan omplaceras till elva spelare ute på en fotbollsplan. 
Förmågan unikt. 
Näst intill en omöjlig uppgift. 
Janne visade upp denna unika egenskap redan som tränare i Halmstad BK och IFK Norrköping (guld). När han tog över landslaget efter Hamrén, fick han en splittrad trupp med en central tupp (Zlatan) som reste vidare på nya äventyr i livet. 
Laget ägde inget hjärta. 
Janne fick börja från noll (0). 
Med en hjärttransplantation. 
Sitt eget halländska klappande hjärta. 
Redan i VM såg vi resultatet. Mot Ryssland hade Janne förfinat rehabilitering efter operationen. 
Svenska fotbollslandslaget var plötsligt ett LAG med mycket hjärta: individuellt skickliga spelare, lojala och disciplinerade. 
En oslagbar kombination. 
Ryssland blev helt enkelt överkörda av en samling svenska spelare i blåställ med Janne Anderssons transplanterade hjärta. 
En verklig lyckad operation, mina vänner. 
Nästa säsong av UEFA Nations League spelar Sverige i A-divisionen. Men först väntar direktkvalet till EM 2020 som lottas söndag den 2 december. 
Om Sverige skulle misslyckas i kvalet till EM, så betyder dagens gruppseger i Nations League att Sverige är garanterade åtminstone en plats i playoff till EM 2020. Enligt Fotbollskanalen får Sverige 15 miljoner kronor i bonus för gruppsegern, utöver de 15 miljonerna för varit en del av B-divisionen.
Lägg gärna till alla miljoner som droppade in efter VM till förbundet.
Vården före, under och efter ett hjärtbyte vet jag inte. Möjligen cirka tio miljoner kronor. Knappast mindre. Säkert något mer. 
Hur som helst var det en lyckad hjärttransplantation.
Heja Halmstad! 

Nations League-rörigt både för spelare och publiken

I kväll-tisdag-spelar Sverige-Ryssland på Friends arena. Något större publikt intresse för matchen har inte visats. 
Det talas om ca 20 000 på en arena som tar in 50 000. 
Något har gått fel. 
Vi fotbollsnördar har tydligen inte fattat grejen. Det har inte spelarna heller gjort. Fattat grejen. 
Till Sydsvenskan säger Jimmy Durmaz också att det är väldigt oklart. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som händer. 
Med andra ord. 
Röran med Nations League är total. 
Därför är löpsedeln med de deltagande länderna, just det, en stor röra. Var-När-Hur. På et ungefär.
En tanke med turneringen, är att få bort de trista vänskapslandskamperna. som utvecklats till ointressanta träningspass. 
En annan tanke är en tanke som ingen riktigt har kläm på. Mer än att det som vanligt handlar om pengar i potten. 
Själv bänkar jag mig i afton för se Sverige tvåla till Ryssland. 
Det är tydligen väldigt viktigt för svensk fotboll. Annars återstår endast en lång ökenvandring för svensk fotboll. 
Vem vill ut i en öken? 
Inte Janne Andersson i alla fall. Där finns inte ens ett korvstånd. Jag tror jag börjar fatta grejen med NL. 
Pytte lite, i alla falla.
Då tog jag allt i. 

Kalle Lind glömde bort Sickan Carlsson-helylletjejen nakenmodell i dag

Jag läser just nu, Kalle Linds senaste bok, Snedtänkt. En väldigt underhållande bok om artister som var stora svenska stjärnor. Numera döda och i stort sett bortglömda. 
Vissa inte ens ett minne blott. 
Kalle Lind tröskar till viss del slarvigt, men intressant, igenom ett 20-tal ”odödliga”. 
Fast han missar ett och annat guldkorn. 
Ett sådant är onekligen hela Sveriges lilla älskling, Sickan Carlsson (1915-2011) som debuterade redan som tioåring i Barnens brevlåda med Sven Jerring. Hon sjöng om blåsippor. 
Artistvägen utstakad. 
1932 slog hon igenom som 17 år i lustspelet, Vi som går köksvägen, med lustigkurren Thor Modéen. 
Även han bortglömd av Kalle Lind. 
Året efter kom första SF-filmen, Kära släkten, med Gösta Ekman d.ä. och Tutta Rolf. Sedan var Sickan Carlsson den stora kvinnliga filmstjärnan med oräkneliga roller i svenska pilsnerfilmer samt andra, där Sickan fick spela sött kuttersmycke. 
Och så sjöng hon, för glatta livet. Med fin ljus röst.
I eftermiddags-måndag-slog jag mig ner i TV-soffan och hamnade mitt i en Sickan Carlsson rulle från 1952, En fästman i taget. 
Plötsligt har Sveriges lilla älskling fått rollen som nakenmodell. Nu blev jag intresserad på riktigt. 
Jag riktigt hör hur landets pastorer 1952 gnissla tänderna. Hon skulle målas av som en fäbodjänta. 
Fast naken. 
Då satte Sickan ner foten. 
Någon måtte fick det allt vara. 
Närmare än vad bilderna från filmen, här nedanför blev det inte.  Endast ryggtavlan var "nästan" naken. Resten ett stort badlakan.
Suck. 
Där blev man blåst. 
Annars var Sickan Carlsson gift under många år med Sölve Adamsson. Jo, det var han med kondomerna...om nu någon minns det. 
Kalle Lind skriver till mig, angående varken Thor Modéen eller Sickan Carlsson finns med i boken. 
"Vill bara säga att jag inte glömt vare sig Sickan eller Thosse. Men alla rymdes inte i just den här boken."
Bortsett från det, svarar Calle Kalle Lind med: 
"Hoppas många läser din bok. Den är verkligen underhållande. Kul läsning om artister vi en gång älskade, men till stora delar glömt bort 2018."
 

Hemmets handbok i barnuppfostran-bebisar agas

Det här är rena skräckboken. 
Huru skola hemmen fostra barnen till lydnad, lyder titeln på den stolliga skräckboken. Den fanns på riktigt. 
Populär var den också. 
Fick tryckas i en andra upplagan som kom ut 1916. 
Ett unikt skräckkabinett över hur hemmet skulle fostra sina små telningar i Herrens tukt och förmaning. 
För bara 102 år sedan. 
Jag fann denna samlingspärla i ett bokantikvariat i Göteborg vid en annan regeringskris för ca 40 år sedan. 
Jag läser och baxnar. 
Ett litet barn som dödar en fluga kan förvandlas i vuxen ålder till mandråpare (står så, stavas så).
Barn ska inte besöka städer, fabriks-och industriorter. Där kan de ledas i frestelse. Dryckenskap och osedlighet. 
För över 100 år sedan var Sverige ännu så länge ett bondesamhälle. Kyrkan med kyrkoherden i spetsen styrde och ställde med folket. 
I skräckboken (min anm.) håller den okände författaren med endast K.G. som signatur, och räknar upp hur hemmet ska bestraffa sina barn med ris, stryk och Herrens heliga skrift. Värst av allt. 
Även 1-2-åringar ska agas för bli vettiga Gudfruktiga människor som vuxna. Aga små bebisar möter inga problem. 
Jag blir förbannad över vilken makt kyrkan hade förr i tiden. Ända in i barnkammaren i hemmet föga lugna vrå. 
Jag har googlat efter boken. 
Den finns inte. 
Författaren (K.G.), förmodligen en präst, förblir en hemlighet.
Nej, det var absolut inte bättre förr. (klicka på textbilden från boken här nedanför, lättare att läsa)

Lördagsfylla-från Janne Anderson till bröderna Coens galna värld

För väldigt många år sedan skulle lördagarna fyllas med fest. 
Tjo och glam. 
Annars var det inte en riktig lördag. 
Söndagarna blev ofta en tung tillställning. 
Med takt med ökat medicinintag samt stigande ålder, bleknade lördagens fester bort i fjärran. Ersattes av ett stillsamt liv som endast poeten kan skildra. 
Om poeten misslyckas kan jag berätta om gårdagens lördagskväll i tevesoffan. Det är där jag numera är parkerad. 
Först bjöd Janne Andersson upp till en svensk helylle fest i fotbolls tjänst borta i Turkiet. Ett sagolikt vackert framgångsrikt svenskt defensivt spel. 
Vinst med 1-0. 
Jag blev så glad. 
Firade med ytterligare en kopp kaffe. 
Turkiet. 
Ett land jag såg som en spännande saga som barn. 
Nu kändes det på riktigt. 
Därför var det självklart avrunda denna stillsamma lördag med en annan saga, bröderna Coens nya film, "The ballad of Buster Scruggs" på Netflix. 
Jag är fan av bröderna Coen. 
Resten förstår ni. 
Filmen hade premiär i fredags och var något i hästväg. 
Det går att ha roligt utan sprit.
Jag fick en annorlunda lördagsfylla, sanna mina ord. 

Anna Anka kallade min idol för rövhål

I veckan kollade jag in en repris av Hollywoodfruarna vid lunchbordet. Det borde jag inte ha gjort. 
Jag blev så upprörd, så jag var på väg få hjärtflimmer. 
Anna Anka stormade ut från ett hus och skrek för full hals. 
”Han är ett jävla rövhål” 
Dessutom på bred hemkokt Klippan/Helsingborg-dialekt.
Rövhål.
En sällsynt grov salva. 
Målet hennes f d man Paul Anka. Rövhålet själv, alltså. 
I vanlig ordning är det vårdnadstvister om barnen som gäller. Domstolen dömde till Pauls fördel. Anna Anka dömde till sin fördel. 
Det är ovidkommande i det här sammahanget. Däremot bryr jag mig mycket om rövhålet, alltså Paul Anka. 
Han var tillsammans med Elvis och Little Richard mina första idoler inom den moderna musikens värld. 
Året var 1957. 
Jag var 10-11 år. Paul Anka, 17 år, erövrade världen med sin egen komponerade låt, Diana. Vi ungdomar gick rakt in i kaklet av lycka. 
Snabbt lärde jag mig spela låten både på piano, mormors cittra, Oscars nyckelharpa och mormors gitarr. En Jesus-gitarr med stålsträngar som for illa med ens små fingrar. Mummelsjöng den engelska texten. 
Kanadicken Paul Anka blev snabbt en idol. 
När jag blev vuxen såg jag honom live i Gävle Folkets Park. 
En höjdare. 
Minne för livet.
Och nu. 
Ett rövhål. 
Jag har fortfarande EP-skivan kvar. Kan fortfarande både mummelsjunga och lira låten. Diana måste vara det vackraste rövhål världen skådat. 
Anna Ankas rövhål ska vi inte ens tala om.
Det blev väldigt mycket akterkastell, det här. Frågan är hur jag skulle kunna komma runt det. Skit samma.
FOTNOT. Peter Aspe skriver i en kommentar. " Anna Anka bodde i Bjuv, det har jag också gjort; hennes dialekt är Bjuvsingska. Hon skall ha kredd för att fortfarande tala sin hembygds tungomål."
Ja, rätt ska vara rätt, Peter.   

Känsliga personer varnas-BILDEN på havstruten som sitter fast i mobilmasten

Igår damp det ner en bild på havstruten som halkade ner i mobilmasten på taket till brf Sandstenen, i ett av deras bostadshus nere i Lomma hamn. 
Ni ser den väldiga måsarten sitta fast som i ett skruvstäd i mobilmasten. Havstruten kämpar för sitt liv. 
Flaxar och skriker. 
Kämpar för komma loss.
Masten är alldeles blodig. 
Det är en ytterst dramatisk bild. 
Ni kan-om ni orkar-se bilden på kampen på löpsedeln. Långt ifrån alla medborgare fixar det. För det här fågeldramat har berört många Lommabor. 
Skrolla en bit ner och du kan läsa mitt första inlägg om fågeldramat eller gå in HÄR.

Memoarflik: På toppen av den aktiva vulkanen Etna lekte jag med döden

Jag står på kanten till Etnas enorma huvudkrater. Långt där nere i vulkanens hemliga inre, ser jag glöden spy ut sin livsfarliga ånga som snart omger mig som moln. Hela tiden regnar svavelpartiklar över mig. Jag blir alldeles torr i munnen. 
Jag stirrar rakt ner i en aktiv vulkan-liten bild höger. 
Bilden av mig på löpsedeln tar min resekompis och numera bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan. 
Visst var vi rädda. 
Vi lekte på ett dumdristrigt vis med döden-3331 meter över havet. På toppen av den högst aktiva vulkanen Etna, vid Siciliens östra kust i Italien. 
En absolut livsfarlig plats. 
Året är 1973. 
Det senaste stora utbrottet låg två år tillbaka i tiden-se bilderna här nedanför. Vi sökte spänning och äventyret. 
Det fick vi med råge. 
Vulkanen kunde precis när som helst hosta till. Det hade räckt för skicka oss till de sälla jaktmarkerna. 
Några år senare strök 30 franska turister med när Etna plötsligt hostade. De dränktes av glödhet lava. 
Etna dödar folk.
Efter det förbjöd de italienska myndigheterna turister ta sig upp till huvudkratern. Därför är Rolles bild av mig stirrande ner i Etnas huvudkrater helt unik i sitt slag. 
Tydligen var myndigheterna förbud för snålt tilltaget. Ett förbud som kom efter fransmännen död. 
För i mars 2017 kom både journalister och turister till skada, när vulkanen fick ett utbrott. De fick lavastenar och het vattenånga över sig i samband med att glödande het lava fallit ner i omkringliggande snö och orsakat explosioner, enligt Aftonbladet. 
Detta trots man befann sig på en säkrat plats. 
Långt borta från huvudkratern, där alltså jag och Rolle stod 1973. Jag ryser av obehag, när jag tänker på det. 
Det är korkat att leka med döden. 
Annars tycker jag fortfarande vulkaner är väldigt spännande. 
Helst döda sådana. 
Tack.

Fågeldrama i Lomma

En sådan här dag med fortsatt regeringsröra, måste jag få blanda in dramat med en havstrut. Direkt från verkligheten i Lomma en helt vanlig trist dag i november. 
Havstrut är den största måsarten som kan bli upp till 170 cm mellan vingspannet. Ingen liten pippi, precis. 
Av någon oklar anledning har havstrutarna i Lomma blivit förälskade i en mobilmast. Smak och tycke, är som sagt var olika här i livet. 
Mobilmasten finns på taket till brf Sandstenens ena bostadshus nere i hamnen. På toppen av masten brukar en och annan havstrut landa, för kärleksfullt vila ut. Utsikten är naturligtvis bedårande. 
För en tid sedan gick det käpprätt åt skogen för en av dessa havstrutar. 
”Jag upptäckte det, när jag skulle ta ut cykeln i garaget. Den ena struten flaxade för sitt liv. Den hade fastnat mellan mobilmasterna uppe på taket, ” berättar ögonvittnet, Gunilla, för mig. Gunilla gjorde vad hon kunde. 
Slog larm. 
Förmodligen hade havstruten halkat i samband med landningen och kasat ner mellan mobilmasterna och fastnat i en dödlig fälla. 
Efter mycket om och men räddades pippin ner till jorden. Tyvärr var ena benet så svårt skadat, att den senare fick avlivas. 
Nu kräver djurvännen, Gunilla, att det sätts upp ett nät kring mobilmasten. Något liknande ska aldrig behöva inträffa igen. 
Det kan jag gott hålla med henna om. 
Säg den kärlekslycka som varar.

Memoarflik: ”När jag grävde fram statsministerns släkt”

Det fanns en gång i tiden en svensk statsministers ansikte som humoristerna, Hasse och Tage, liknade vid en sko. Ingvar Carlsson tog skämtet med jämnmod. Ni såg kanske honom berätta om det i SVT:s serie om Statsministrarna. 
Då slog det mig.
För snart 30 år sedan gjorde jag för Kvällspostens räkning en släktforskning om diverse kända personer. En av dessa som ställde upp var just landets dåvarande statsminister, Ingvar Carlsson. 
Det var inte helt lätt få kändisarna med på det spännande artikelförslaget. Det krävdes en tät kontakt med ”offret”. 
Vad jag skulle få fram visste ingen. 
Mördare? 
Galningar i allmänhet? 
Björn Borg tackade nej. Andra sa ja, efter moget övervägande. De som hade på, gick med brinnande intresse in för min kartläggning som före Internet var en ytterst komplicerad historia. 
En av dessa var alltså landets dåvarande statsminister, Ingvar Carlsson. All heder åt honom. Efter några månader var jag färdig (snacka om grävande journalistik) med Carlssons släkthistoria. 
Det var en nervös statsminister som tog emot mig i Rosenbad i Stockholm. Ingvar hade också kallat in sin äldre bror Rune som backup. 
Det blev en vansinnig rolig förmiddag i regeringskansliet. Skratten ekade när jag presenterade alla laglydiga bönder i släkten långt ner till 1600-talet. 
Alla bodde eller kom från Kinnarumma, en liten ort utanför Borås. Där borde Ingvar Carlsson en dag få en staty. 
Annars var Carlsson en fantastisk person att arbete med. Han släppte utan att tveka in mig i släktens allra heligaste gömställen. 
Beredd på ta vad skit som helst som jag hittade.
Det fanns inget skit. 
Carlssons släktingar var hederliga arbetsamma bönder i det svenska samhällets tjänst hundratals år tillbaka i tiden.
Vackert så.
Tänk er. 
På den tiden hade jag direktlinje till landets statsminister. 
Inte dåligt pinkat.

Den optimala Fars Dags presenten-boken om Bosse Larsson personlig hälsning från Staffan Tapper

Vem hade kunnat ana, att Fars Dag skulle sluta med klang och jubel. Dagen började nämligen i moll. 
Far gått i baklås-deadlock. 
Det var mycket som skulle gå rätt, om Malmö FF skulle fixa biljetten ut i Europa 2019. Därför gick naturligtvis allting rätt. 
Far som numera får stanna hemma på grund av sjukdom, exploderade i TV-soffan. Klang och jubel, när familjen kom hem efter sett matchen på plats. 
Inte nog med det. 
Fars Dag presenten lyfte festen kring Janne Andersson mat: en kokt med bröd. Whisky och pilsnerdricka. 
Till det överlämnades presenten från sönerna. 
Hyllningsboken om MFF-ikonen, Bosse Larsson, av författarna Micke Sjöblom, Staffan Tapper samt bildredaktör Anders Roos. Dessutom med en personlig dedikation till far från den förträfflige Staffan Tappar. 
Far fick en tår i ögat. 
Jodå, far har mött Staffan på fotbollsplanen. 
Det var för 57 år sedan. Malmös skolmästerskap. Fars lag, Rörsjöskolan, blev mästare. Minns att Staffan grät av besvikelse. 
I vuxna livet stöttades familjen Tapper, när sonen drabbades av en fruktansvärd sjukdom och dog. 
Nu är det far som gråter. 
Därför kändes Malmösupportrarnas mäktiga tifo till familjen inför söndagens match mot Elfsborg extra fin-se bild här nedanför. 
Staffan tillsammans med dottern Emma samt med en bild på Börje Tapper, pappa till Staffan och Emmas farfar. 
Börje tog tre SM-guld med MFF. Skyttekung och VM-brons i Brasilien 1950. 
Det blev en Fars Dag som aldrig kan bli bättre.
Vi måste träffas, Staffan. 

Fars Dag-med far i baklås

Deadlock.
Ett fräckare ord på engelska än det svenska ordet baklås. 
Deadlock. 
Smaka på den, gott folk. 
Fars Dag kvider. 
Det finns plåster att sätta på, så far blir glad ändå. När sönerna hör av sig. Då lättar livet en aning. 
Ganska mycket. 
Väldigt mycket. 
Oerhört mycket. 
Fast inte fullt ut. 
Trots allt. 
Det som skaver, är att allsvenskan i fotboll är färdigspelad fram mot fem-tiden i eftermiddag. Sorglig är det att MFF spelade bort sina guldchanser i våras. Kan i värsta fall även missa Europaspel nästa säsong.
I värsta fall.
Hamna på femte plats i allsvenskan.
Far i deadlock. 
Tröttsam läsning är att om det laget vinner borta och ett annat hemma, men spelar några andra oavgjort, KAN det gå vägen. Men då måste osv i all oändlighet. Verkar inte finnas något slut. 
Fast det ändå tar slut i eftermiddag. 
Guldet hamnar antingen hos AIK eller IFK Norrköping, men då måste och vi börjar om igen på samma visa. 
Hur som helst är allsvenskan slut för i år. 
Älskad.
Saknad. 
Sedan återstår en lång tröttsam vinter med femioelvatusen hockeymatcher. 
Deadlock på det.

Cirkusregeringen laddar för nästa veckas show

Upp till bevis i manegen. 
Talmannen har sagt sitt. 
Moderatledaren, Ulf Kristersson ska väljas till landets statsminister i nästa vecka. Det blir problem. Endast KD och SD vill ha honom på den posten. Det blir mer cirkus än vad vi redan fått bevittna. 
Regeringsbildningen har kört fast i sågspånen. 
På löpets cirkusbild som jag monterat samman, ser moderatledaren minst sagt beklämd ut. Jimmie Åkesson till vänster på bilden trumpeter glatt. 
Tacka fan för det. 
Stefan Löfven trumpeter inte alls. 
I stället försöker han trycka bort Kristersson från taburetten. 
Centerns, Annie Lööf, längst bort till vänster, trumpetar att hon vill längst fram till Löfven. Intill henne vet Björklund varken in eller ut. KD med Ebba Busch Thor, hänger mer än gärna på Åkesson. 
Miljöpartiet har som vanligt tagit rygg på Socialdemokraterna. 
Sist i raden längst ut till höger smyger Vänsterpartiets, Jonas Sjöstedt, i kulisserna. Den mannen kan ställa till det om han får chansen.
Det ser ut bli en jävla cirkus i nästa vecka. 
The show must go on. 
Manegen är inte krattad.

Döstädning 3: Carmencita dansar in i mitt liv

I den gyllene lådan som döstädas har jag skrivit om Stöde-kepsen, en koskälla samt Runes sillfiske. 
Plötsligt poppar Carmencita från Madrid upp. 
”Under en filt i Madrid”, nynnar jag tyst för mig själv. Bilderna på en ung kvinna ler mot mig. 
I ett vykort skickat till mitt hem i Malmö, förklarar Carmencita sin kärlek till den unga svensken som är jag. 
I början av 1960-talet åkte jag till Spanien. 
Väldigt exklusivt för de flesta svenskar. För inte tala om en 16-åring som endast upplevt Köpenhamn. 
Spanien för snart 60 år sedan, var något helt annat än Spanien 2018. Fattigdomen stor. 
Befolkningen levde under sträng regim, diktator Franco. Den lilla frihet som fanns styrdes stenhårt av katolska kyrkan. 
Unga flickor fick inte hur som helst träffa unga pojkar. 
Fy skam.
Trots det lärde jag känna Carmencita.
En spanjorska.
Förtjust var jag. 
Förtjust var Carmencita. 
Förtjust var inte hennes far, bankiren i Madrid. 
Mammans ögon vädjande. 
Förtjust var inte heller hennes mormor, farmor, mostrar, fastrar samt mor-och farbrödrar osv. I all oändlighet som jag upplevde det. 
Stora delar av gänget blev Carmencitas förkläde: när vi möttes i de trånga gränderna, satt på ett kaffe eller var på Whisky-a-go-go (diskotek, på gränsen till svår synd). 
Tre meters lucka gällde för vårt entourage. 
I alla lägen. 
När vi en kvällning vandrade till en vacker utsiktsplats, och jag försökte lägga armen om den sköna, harklade sig pappan ljudligt. 
Mor-och farbröderna mumlade hörbart farligt.
Jag fattade galoppen och drog undan armen som om jag fått en brännskada. Sedan blev det inte mer. 
Jo, vykortet i min gyllene låda som jag aldrig svarade på. 
Skamligt nog. 
Jag var också i Marocko och navelskådade magdans-se bild här nedanför. Det är jag som sitter där som ett annat fån.
Fast det är en helt annan historia.