skip to main |
skip to sidebar
Helt plötsligt stod han där och plirade på mig.
Tomten.
Trots han såg snäll ut, for det en vinterfrossa genom min kropp.
Slutet på oktober.
Långt kvar till jul som plötsligt inte alls kändes så långt kvar till jul. Julklappshysterin tornade upp sig som Mount Everest.
Julgrisen stressgödas. Mosters hemlagade sylta. Mjälla revbensspjäll. Brunkål. Grönkål. Rödkål. Sill i dill. Julsnaps. Julöl. Dopp i grytan. Klappar. Julpapper. Gröt. Socker. Kanel. Malta. Saftsås. Skinka. Koka själv. Koka inte själv. Stark senap som dödar skinkan. Barnögon som tindrar. Gran som barrar. Gran som inte barrar. Tomtebloss. Lutfisk. Sås. Senap. Skånsk. Vanlig vit sås. Vitpeppar. Kryddpeppar. Nötter. Fikon. Dadlar. Hemlagade chokladbollar. Karl Bertil Jonsson. Kändis som tänder ljus. Mor som tänder ännu flera ljus. Svett. Barn som gråter. Barn som skrattar. Barn som bajsar på sig. Mitt i Kalle Anka. Julglögg. Bjällerklang. Hosianna, Davids son.
Allt det här kom över mig.
Jag stirrade tillbaka på Tomten.
”Gå och göm dig”, tänkte jag, men sa det inte högt. Man har väl takt och ton.
Nu tändas tusen juleljus...snart.
Suck!
Fick ett mail från Rolle af Trollhättan. Han hade läst på bloggen om hur stormen drabbat Lomma.
”Hur har din pil klarat sig i ovädret”, undrade han oroligt.
Rolle tänker naturligtvis på den där märkliga pilen som växer som fan själv, utefter Fjelie Lillebyväg (underbart namn) i yttre tassemarkerna i Lomma kommun. Jag har på bloggen följt den märkliga pilen sedan i våras.
Det är utan pardon min skånska favoritpil.
Och Rolles.
Ni minns Tommys bild på TVÅ pilar som knäcktes av stormen och krossade en brygga. Jag for som ett skott ut till Fjelie Lillebyväg (älskar skriva det) och kollade in min pil som alltid böjer sig för vinden, så t o m stålröret till hagen får vika ner sig.
Stammen uppskuren som efter en stor magoperation. Benknotor som spretar lite hur som helst.
Till min glädje kan jag konstatera att min älskade pil överlevt alla tuffa orkanvindar på den skånska slätten. Visserligen har den tappat alla blad, men det hör till så här års.
Det syns tydligt, som sagt var, att pilen levt och lever ett hårt liv.
Jag andades ut.
Nu har den krokiga pilen t o m fått sällskap av en häst.
Tammetusen om inte pilen har fler liv än katten, alltså långt fler än nio liv. Jo, banne mig.
Tala om seg Gubbe.
Tid för en summering av stormens härjningar.
Min Täppa klarade sig bra. Bortsett från grannens löv som blåste in. Fel vindriktning. Men det ordnar sig. Nästa gång vänder jag på vinden.
Lagom trillade det också in en rapport med dramatiska bilder från Brohus i Lomma. Vid å-kanten till Höje å bor Tommy.
Han rapporterade:
”Grannens två pilar som jag var med om att plantera tidigt 50-tal blåste omkull och slog sönder hans brygga”.
Studerar man Tommys bilder noga, så ska grannen vara tacksam för att det inte gick värre än vad det gjort. Boningshuset ligger farligt nära de väldiga pilarna som brakade ner och krossade bryggan.
På Facebook rapporterade Gunilla som i Lomma hamn bor granne med ett Öresund som röt med orkanbyar:
”Sådana vindstyrkor har jag nog aldrig varit med om! I ytterdörren finns tydligen någon slags otäthet, för där viner vinden in med ett bedövande tjut, och nyss ramlade en tegelpanna och slog i en plåtkant på balkongdörren, med en kraftig smäll och med en rejäl buckla som resultat. Tack och lov gick fönstret inte sönder”!
Tack för den rapporten, Gunilla. Ett mänskligt öga som vi alla kan förstå och känna obehag inför.
Fast så dök det upp en bild från Lasse med en bild en bit ifrån där Gunilla bor.
Alla, Gunilla, hade inte haft samma tur som du.
Och så klagar mina grannfruar över lite saltstänk på sina rutor.
Tack Lasse, för den dramatiska bilden på inblåsta rutor eller utblåsta, här nedanför.
Malmö FF Svenska Mästare 2013!
Aftonbladet kom först med beskedet:
"SMHI har höjt varningsnivån för stormen Simone till klass 3. Det gjorde att superettan-mötet Örgryte–Ljungskile ställs in. Men matchen mellan Elfsborg och Malmö FF spelas som planerat".
Stormhatt på!
Klockan 16.00 är det klockslag som gäller. Då kommer beskedet om det blir någon allsvensk fotbollsmatch mellan Elfsborg-MFF på Borås Arena.
Elfsborg har lagt ut tiden på sin hemsida. Den stämmer inte längre.
Om matchen ställs in blir det spel i morgon tisdag kl. 19.05.
Fast klockan 16.00 kom beskedet att beskedet flyttats fram till 17.30. Ingen vet hur det här slutar. Jo, stormen/orkanen.
Elfsborgs hemsida har inte ens orkat med att ändra.
Ja, du milde.
Medan vi i dag sitter och väntar på om det blir någon match mellan Elfsborg-Malmö FF, så kan vi alltid fixa till ett nytt fräscht reservställ till MFF.
Vinner du den här designmatchen, blir du dessutom alldeles unik och skriver in dig i MFF:s rika historiebok.
MFF bjuder nämligen in vem som helst att designa deras nya reservställ säsongen 2014. Det är bara till att gå in på hemsidan HÄR, och låta din skapelseådra flöda. Det är en riktigt kul idé. När du är färdig, bör du dessutom ha en någorlunda kontroll på stormen/orkanen som kan stoppa kvällens match i Borås. Matchen spelas i så fall-kanske-under tisdagen.
Genast infinner sig ett problem.
Var ska de tusentals supportrarna skaffa tak över huvudet?
Inte ens min kära svägerska med STORT hjärta som bor i trakterna, har plats för över 4000 öl stinkande supportrar.
Men som sagt var.
Först ska MFF:s reservställ skapas.
Gnid dina geniknölar.
Nu är jag för gammal, för att ge mig ut och ta en match mot naturens krafter. I stället tog jag en snabbt tur ut i Täppan.
Brände snabbt av några bilder.
Blev blöt.
Regnet piskade både mig och min lilla kamera.
Söndag. Klockan 18.10. Vintertid.
Stormen på väg in över Lomma.
Det blev i alla fall den första bilden.
Jag drog mig snabbt in igen. Fick torka glasögonen rena från stormen.
Detta är bara början. Det kommer mera. Lovar SMHI.
Tycker synd om mina buskar i Täppan. Bladen börjar vika sig för vinden. Bäst att gå in i stugans goa värme igen.
Burrr...
Läser i Kvällsposten i dag följande svinaktiga rader:
”Sedan den 1 januari i år har det skett 1610 vildsvinsolyckor på de svenska vägarna. Det är fler än fem olyckor per dag”.
Det är en på tok för hög siffra.
Själv har jag för många år sedan lyckats köra över en oskyldig duva.
Närmast jag varit en katastrof, har varit med en älg. Jag var på väg mot Högsäter i Dalsland. En skön sommar kväll. Knappa 100 meter framför mig korsades plötsligt vägbanan av skogens konung. Jag lyckades sakta ner. Tur vad det. För omedelbart i bakhasorna kom det en älg till.
Usch, ja. Det var allt nära.
Kvp har plockat ut från viltolycka.se de skånska vägar som drabbats av vildsvinsolyckor. Sammanlagt rör det sig om vägar i 28 kommuner med otaliga vildsvinskollisioner.
Däremot (1) finns inte Lomma kommun alls med i listan.
Kan tänkas finns det inga vildsvin alls i min kommun? I så fall ett skönt besked.
Däremot (2) har det varit en vildsvinsolycka på Sallerupsvägen i Malmö. Vid denna förtjusande Malmögata växte jag upp. Jag tager mig för pannan.
Finns det då inga viltolyckor i min kommun?
Jodå, jag gick in och kollade viltolycka.se.
Det senaste året har det varit 50 olyckor med rådjur, en älgkollision på E6 den 23 juni i år, samt en olycka med en kronhjort vid trafikplats Flädie den 30 september förra året.
Så kör försiktigt.
Deckardrottningen på bilden, Agatha Christie, hade inte ens kunnat skapa en mer invecklad och komplicerad påhittad intrig.
I all hemlighet lyckades däremot den gamla damen i sin sparsamt möblerade psykiatrimottagning i Stockholm skapa en livs levande seriemördare.
Ett monster.
Det krävdes endast en pusselbit till. Bestens gömslen med människoben och troféer efter sina mordorgier.
Sedan hade hon en världssuccé klar. Boken ”Thomas Quicks värld”.
Det visade sig att seriemördaren aldrig kunde visa upp några gömslen. Han, mytomanen, lurade allt och alla.
Hannes Råstam grävde fram rättsrötan.
Det har i sin tur lett till att Sture Bergwall f d Quick har friats från samtliga åtta mord han dömdes för. Hannes Råstam gjorde ett fantastiskt jobb. Läs först Hannes bok.
Frågan som lämnades obesvarad var: hur kunde det gå så här snett. Vilka hemliga makter styrde och ställde på Säter?
Journalisten Dan Josefsson beslutade sig för att ta vid där Råstam fick sluta, pga att han drabbades av cancer och senare avled.
I den nyutkomna boken, ”Mannen som slutade ljuga” (Lind & Co förlag), ger Josefsson oss den hemliga nyckeln, värdig Agatha Christie, till att det gick som det gick.
Det visade sig bli en härdsmälta på Säters rättspsykiatriska klinik. Alltså där Bergwall ”vårdats” de senaste 22 åren.
Härdsmältan spreds över både polis, åklagare, advokater, domare och minneskonstnärer. Rättsskandalen ett faktum.
Utan den gamla damens regi. Inget monster.
Märklig nog styrde hon 17 mil bort rättspsykiatrin på Säter. Hon skapade seriemördaren Thomas Quick som i dag faktiskt inte finns längre.
Det gör inte den gamla damen heller. Hon blev 91 år och dog 2005.
Läs Dan Josefsson bok.
Ett välmatad och fantastisk dokumentation som ger dig den saknade tråden till gåtan Thomas Quick.
Inte ens Agatha Christie hade kunnat gjort det bättre.
Strålande jobbat Dan.
En liter mjölk i en hederlig gammal mjölkflaska av glas på en pall. Dock icke en mjölkpall, men en sliten pall får allt duga.
Glasflaskan.
Brun.
För hållbarheten.
Den hederligt gamla fina, får det att ticka till av nostalgi.
I går fladdrade det förbi en nyhet i nyhetsfloden som ingen brydde sig om. Bönderna ska få bättre betalt för mjölken.
Innebär det dyrare mjölk för oss konsumenter?
Fråga men inget svar.
En gång i tiden var alltid en höjning av mjölkpriset en stor nyhet. Det kunde t o m leda till ett landsomfattande mjölkuppror. I dag är nyheten inte ens värd lingon med mjölk.
År 2013 finns det knappt 5000 mjölkbönder kvar i Svea Rike. På glasflaskans tid fann det fler än 250 000.
Det märkliga är att det produceras mycket mer mjölk i dag. Orsaken är bättre djurhållning och avsevärt större djurbesättningar.
Stordrift.
På glasflaskans tid kunde bonden klara sig på 3-6 kor i ladugården. Det var den stillsamma mysiga tiden med mormors kalvost.
Och stadens mjölkflaskor av glas.
Otympliga.
Visst, men du höll i alla fall i en riktig mjölkflaska.
Sedan kom en trekantigt pappförpackning som sprutade och drällde. Alla svor, utom familjen Rausing som blev miljardärer.
Flera gånger om.
Tid att ställa frågan alla har glömt.
”Var tog du vägen. Du kära mjölflaska i glas”?
Jo, till min Täppa.
Tårar av mjölk.
FOTNOT: Den ljusblåa kossan på bilden, har inget med MFF att göra. Fast. Ingen vet. Egentligen.
Generalöverste, Lothar Rendulic, var en välutbildad man. Doktor i både juridik och statsvetenskap.
Växte upp i en liten ort söder om Wien, Österrike.
Löjtnant under första världskriget. Blev svårt skadad 1914.
Gick med i nazistiska partiet 1932. Lothar Rendulic med kroatisk bakgrund var en krigare av värsta sort. En hängiven nazist som t o m skaffade sig en Hitler mustasch.
Det var Lothar som gav order om den brända jordens taktik.
Det innebar död och pina för tusentals finländare under andra världskriget. Ett förfärligt beslut.
Lommabon Knut stod på stranden till Muonio älv i Muodoslompolo, Pajala kommun.
Det var senhösten 1944. Snöflingor i luften. Kylan trängde på. Trehundra meter över älven såg han med sin kikare hur tyskarna under sin reträtt satte eld på allt som kom i deras väg. Lapplandskriget rasade.
Överbefälhavaren, Lothar Rendulics, order genomfördes med stor noggrannhet.
”Det var förfärligt. Tänk dig och stå där och titta och inte kunna göra något åt det. Människor dog framför våra ögon. Sverige neutralt. Vi fick inte ingripa”, berättar Knut, 92 år, för mig i dag och vänder blad i sitt fotoalbum.
Där får jag se något unik. Bilder på döda tyska soldater. Hemska bilder, men i dag viktiga, för att kunna skriva den blodiga historia vi gott kunde varit utan.
Och Knut var med i främsta "stridslinjen".
Våra svenska soldater både tog emot och körde tillbaka flyktingar som återvände efter striderna till sina uppbrända eller sönderskjutna hem på den finska sidan.
Då låg dom där.
Förlorarna.
Döda tyska soldater.
I drivor.
Hemma i Tyskland bekymrade föräldrar. Oroliga över sin sons ovissa öde.
”Ja, jag glömmer det aldrig. Vi fick egentligen inte köra över till krigszonen, men gjorde det ändå. Visst var det farligt, men vad gör man inte”, fortsätter Knut och får ett blänk av sorg i ögonvrån.
Hur det gick Lothar Rendulic?
Han belönades med riddarkorset.
Efter kriget gick det sämre. Lothar dömdes för krigsbrott till 20 års fängelse.
Han dog 1971.
83 år gammal.
Fredagsmys i en av Sveriges mest välmående orter, betyder inte allmänt utbrott av oxfilé frossa.
Nej, som på många andra håll i landet går pizza ugnarna rödglödgade.
Nu dyker det emellertid upp en dark horse.
Den 1 november slår Cocos Hut upp portarna på Strandvägen 111 i Lomma.
Det är en renodlad takeaway-restaurang med spännande maträtter från Malaysia. Kung Pizza ska utmanas till bristningsgränsen med Nasi Goreng, Nyonya Special, Crispy wings mfl godsaker. Det mesta under 100-lappen.
Här nedanför kan ni se en vacker öppning på Cocos Hut hemsida som Jöran Lindkvist håller på att skapa.
Fredagsmys i Lomma kommer att ändra karaktär, var så säker på det.
Malaysia flyttar in i byn.
Spännande.
Det var i augusti 2010 som de väldiga monstren med rivningskäftarna rullade in över Centrumtorget i Lomma.
Det sprakade, knakade, small och skrek av smärta i byggnaderna.
Kampen ojämn. Snart var hela rasket borta. Ett helt torg, bara så där.
Borta.
Väldigt unikt.
Snart nog blev det ett annat oljud som dränkte oss-byggslammer.
På den undre bilden här ovanför, kan ni se hur det ser ut i dag.
Från monster till gräddbulle.
Snart så.
I början av nästa år ska allt vara klart. Kommunhövdingen, Anders Berngarn, får klippa ett av sina viktigaste invigningsband.
Bilden på monstret förvandlade jag till svart-vitt. Allt för att skapa möjligaste tänkbara stämning av ett jävla monster.
Bilden blev som ett konstverk.
Och mycket riktigt.
När det första spadtaget togs den 11 april 2012, fanns Lomma konstförenings ordförande, Jöran Linkvist, med bland potentaterna. Mannen längst till vänster på bilden. Jodå, dagen till ära, skålades det i bubbel. Fint värre.
Här nedanför kan ni se och minnas den tid som flytt. Alldeles innan Lommas Centrumtorg, drog sin sista suck.
Den inlagda bilden är själva gräddbullen som nu växer fram.
Det var väl smaskens?
Det blev ett synnerligen hett gulddrama mellan Malmö FF-Brommapojkarna 2-1 (1-0).
Redan innan domaren Martin Hansson blåste i gång matchen brakade det loss på hemmasupportrarnas välfyllda läktare på ena kortsidan. Den förvandlades till ett hav med eld och rök.
Swedbank Stadion med närmare 18 000 åskådare dränktes snart med tjock rök. Det gick inte att se planen.
Då gick arenans brandlarm.
Det tjöt både länge och väl. En metallisk röst förkunnade i högtalaren att en brand brutet ut och vi ombads lämna Stadion.
Efter en stund körde brandlarmet en reprisrunda. Det var hur galet som helst.
Ingen rörde sig. Jag vet, för jag var där. Alla fattade att det var röken från bengalerna som utlöst brandlarmet.
Till slut skingrades röken och matchen kunde en aning försenad börja. Alla på läktaren pratade emellertid om brandlarmet.
Först efter 17 minuter in i matchen kom ett meddelande från arrangörsklubben MFF.
Det var röken som utlöst brandlarmet.
Fast det fattade alla ändå. Den upplysningen kunde man allt kunnat komma med tidigare.
Ja, då har man upplevt ett äkta brandlarm på en allsvensk fotbollsmatch.
Mitt första efter 58 år som åskådare.
Matchen då? Ja, den vann MFF efter mycket möda, så nu är Guldet nästan hemma.
TUT-TUT!
BILDERNA,
har jag tagit själv. Det är fritt fram att använda dom.
Uppge bara källan:http://callerockback.blogspot.se/
Låt mig få berätta om en egendomlig upplevelse som inträffade i mitten av 1980-talet. Jag var inte ens 40 år fyllda. Nu var det så att jag genomgått en osteotomioperation i höger höft.
I korta drag går det ut på att man sågar av benet, samt bygger om höften med befintligt material. Jag var för ung för att kunna få en höftprotes.
Hela den här processen var på den tiden oerhört smärtsam. Inte minst själva rehabilitering som tog år. Risken för ett liv i rullstol överhängande. Jag var också bunden vid sjuksängen under lång tid. (texten fortsätter efter bilden)
Jag visste också att en av patienterna på min avdelning, var en gammal dement cirkusclown.
En gång i tiden hade han rest runt med de stora cirkusarna och fått barn att kikna av skratt. Nu vandrade han mest omkring i sin röda toppluva i den långa sjukhuskorridoren.
Plötsligt öppnades dörren till mitt sjukrum, där jag låg ensam. In kom den f d cirkusclownen med sin röda topp på huvudet. (texten fortsätter efter bilden)
Han rotade runt i gylfen. Tog sikte på mig i mitt eländiga tillstånd. Fjättrad vid sjuksängen med kapat ben och svåra smärtor.
Jag förstod genast vad clownen fått för sig. Han skulle helt lätta sin blåsa över mig. För tala klarspråk: pissa ner mig.
Panik!
Jag tryckte på larmknappen, rev åt mig griptången och sopade till på clownens snopp. Rak över Gustav Jansson, om herrskapet förstår vad jag menar. Det blev en klockren träff.
Den f d cirkusclownen skrek till, så toppluvan for på sned. Vände sig hastigt om och kramade ur Gustav, så mycket det nu gick mot väggen i stället.
Då kom äntligen sköterskan in med andan i halsen.
Resten är historia.
Alla clowner är inte så jävla kul.
Därmed kunde jag förmedla en annorlunda bild av svensk sjukvård.
I dag tåls upplevelsen att skrattas åt.
.jpg)
Inlägg
