Storfrämmande i Lomma hamn!

Innan den sista kvällen i juli månad övergick till augusti, anlöpte detta ståtliga skepp Lomma hamn. Det var nästan samtidigt med att den amerikanska mästersimmaren, Michael Phelps, skrev olympisk historia genom att ta sin 19:e olympiska medalj (15 guld). Bäst någonsin. Först skickade Pelle bilden på skeppet här ovanför, sedan Flax, bilden här nedanför. Det är ett ovanligt besök. Frågan är bara vad det är för ett spännande besök i Lomma hamn. Ett vackert skepp är det allt. Någon som vet? Hör av er till mig. Tack för bilderna.

Sveriges första OS-medalj togs av en häst!

Det här var en eftermiddagen då en häst slog ut både fotboll och handboll. Det här var en dag Sara Algotsson-Ostholt, 37 år, red hem Sveriges första OS-medalj i London. Guldet förvandlades till silver på det sista hindret. Det var som en höjdhoppsrivning av Stefan Holm. Sara flöt över hindret med hästen Wega...men, men, främre hoven slog i, men bara pyttelite. Det räckte dock, för översta ribban åkte retfullt sakta i backen. Guld blev till silver. Förbannat också. Det här var också dagen då jag fick reda på att Saras mormor heter Elly Johansson. Vad det nu har med saken att göra. Jag måste säga att det var olidligt spännande, men jag saknade Anders Gernandt (1920-2000) som kommentator. De som skulle hjälpa en annan novis på traven, höll inte måttet. De var en katastrof. Fast grattis till silvret, Sara.

Lomma: Sveriges modernaste skola rustades i dag!

Det här är Jerry och Stanizlaw. De började i dag på förmiddagen lasta av möblerna till Sveriges modernaste skola, Fladängen i Lomma.Det är inte lite prylar som ska lyftas in. "Det blir väl 5-6 flyttbussar med 12-15 ton möbler", berättar Jerry för mig. Sedan ska den nybyggda skolan stå klar att ta emot ca 400 elever till höstterminen. Det blir en fantastisk skola, men så ligger Lomma alltid i topp med Sveriges bästa skolor. Jag fastnar för multisportarenan som ni kan se på bilden här nedanför. Konstgräs. Suck. Jag tänker på min egen skoltid på Rörsjöskolan i Malmö. Vi fick spela både fotboll och handboll på asfalt. Efter jag avlossat mina kanoner, fick målvakten Leif lära sig leva med skorpiga knä. Fast nu talar vi om stenåldern. 2012 är en helt annan tid. Det var inte bättre förr. Det var däremot mycket hårdare.

Cancersjuk körde jag mitt livs cykellopp. Kunde slutat med min död!

Vi var 4000 som startade i Köge, Danmark. Många danska elitcyklister. 
Och jag. 
Amatören. 
Själland Runt, nästan 32 mil. 
Året 1997. Jag skulle fylla 51 år. Min cykeltröja hade jag fått av OS-guldmedaljören, Bernt Johansson. Stalltröjan Bernt körde i när han blev proffs i italienska Fiorella Moccasin 1977. Det var en stolt cyklist som startade i Köge, vid 22-tiden en fredagskväll. 
Jag var bra tränad med tempokörning i 9 mil. Varje dag. Sex dagar i veckan. De första timmarna i den ljumma danska sommarnatten gick lätt. Det sjöng i ekrarna. 
Efter depåstopp vid Tjäreby och 153 km cykling fick jag punktering. Nej, inte i mina keflardäck utan i kroppen. 
Det danska landskapet började gunga. Magen började sjunga. Det blev tvärstopp. En snabb rusch ut i ett danskt betesfält lättade på trycket. Näsduken fick offras. 
Nästa stopp. 
Ett nytt betesfält. 
Ingen näsduk. 
Ny depå efter 185 km. En vinglig färd in på närmaste bajamaja. Bernt Johanssons cykeltröja laddades med toapapper. En annan laddning trycktes in under sadeln. 
Nya fält, denna gång sädesfält. 
Omväxling. 
Magen helt slut. Cyklade på ren vilja. 
Efter 250 km störtade jag samman med hojen över mig i ett dike. Fick knappt luft. Såg livet rinna förbi. 
En följebil stannade och ville plocka upp mig. 
"Aldrig, kved jag, har jag kommit så här långt ska jag min själ skita mig igenom loppet." Fortsatte. 
Nu var det inte bara magen som skriade utan hela kroppen. 
I en backe gick vänster knä sönder. Jävlar vad ont det gjorde. Livet blev en smärtsam dimma. Kunde inte tänka. Danmark åt helvetet. 
Vid den sista depån i Osted efter 296 km förbarmade sig en sjukvårdare. Lindade mitt trasiga knä. Ska du inte bryta? 
"Nä, finns inte på kartan. Bara några mil kvar." (texten fortsätter efter bilden)

Jag rullade i mål alldeles i Köge-se bilden här ovanför- ensam exakt kl. 19:34 på lördagskvällen. 
Jag hade slitet på sadeln i  närmare 22 timmar på raken.
Mer död än levande.
Idioti? 
Visst. 
Köge i lördags fylla. Sången från  det danska gemytet ekat ut över det tomma torget. Jag mer död än levande, men vid liv. 
Trots allt. 
Borde lagts in på sjukhus. 
Det gjordes lite senare. 
Prognos: njurcancer. 
Läkaren skakade allvarligt på huvudet och sa skarpt: 
”Du har cyklat 319 km med en allvarlig dödlig cancer i kroppen. Nästan 32 mil. Du kunde lika väl varit död. Du har haft tur.” 
Jag opererades akut. 
Jag överlevde, fast det är möjligen en annan historia.

Tippa OS-GULD. Svårare än stryktipset!

Ja, så är det faktiskt. Det är många gånger svårare tippa vem som ska ta ett OS-GULD, än att tippa 13 rätt på stryktipset. Och det som är så svårt. Ni vet hur det är. När man lämnar in raden, har man 13 rätt. När matcherna spelats, sitter man där med 6-7 rätt. I går såg vi två svenska guldfavoriter falla igenom. Emma Johansson gömde sig i cykelklungan med slocknade ben. Sarah Sjöströms form visade sig plötsligt vara borta med OS-vinden. I stället togs guldet hem av en amerikanska som vi vanliga tippare aldrig hört talas om. Nu ställer vi ett darrigt hopp till den fantastiska kvinnan Therese Alshammar. Vi är många som haft nerver i kläm och vet vilket helvete det kan vara att ens försöka ta sig ner i ett badkar. Min favoritkrönikör är Expressens, Mats Olsson. Jag älskar när han tippar. Mats är som jag. Vi har aldrig ett rätt. Mats går ut i Soho och äter skaldjur. Jag tar en kopp kaffe framför TV-apparaten. Skillnaden är att Mats står som kejsaren utan kläder inför miljonpublik. Jag slickar mina sår i ensamhet. Glad över att ingen annan vet hur usel tippare jag är. En klassiker ramlade in i våras inför den allsvenska starten. Mats tippade att IFK Göteborg skulle vinna allsvenskan. Jag en MFF:are tjoade förtjust: ”Mats Olsson har gett IFK Göteborg en dödskyss”! Hur det gått? Tja, IFK Göteborg med sitt stjärnspäckade lag kan faktiskt ramla ur allsvenskan. Ge mig en kopp kaffe i Säffle. Jag bjuder gärna Mats på en kopp.

Lomma: Kärlekslås för OS-GULD!

Kommer jag att få hänga upp mitt speciella kärlekslås på Varvsbron i Lomma? Det krävs nämligen ett svenskt OS-GULD i London. Det finns två möjligheter redan i dag. Klockan 13.00 startar damernas linjelopp med Emma Johansson. Ni vet kvinnan som bröt det mesta i kroppen och i dag cyklar för GULD. Jag är stor beundrare av Emma. I kväll simmar en annan härlig tjej final på 100 m fjäril, Sarah Sjöström. Blir det GULD, åker mitt kärlekslås upp på Varvsbron tillsammans med de andra kärlekslåsen som redan hänger där. Ni ska veta att det är inte vilket lås som helst. Inköpt i Getinges Järnhandel utanför Halmstad för 70(!) år sedan. Nej, inte av mig utan av min pappa Calle. Där fick ni tji. Jag offrar denna raritet för ett svenskt OS-GULD. Vi håller alla tänkbara tummar och tår, så att jag blir av med mitt kärlekslås. FOTNOT: Det kan t o m dyka upp en okänd svensk förmåga och sno åt sig ett guld. En inte helt ovanlig företeelse i OS sammanhang.

Mitt blogginlägg blev verklighet

Minns ni den här tomma stolen? Jag monterade in en pratbubbla som beskrev rädslan över att bli rånad i Malmö. Det var den den 27 september 2011 som jag körde ut den tomma stolen på bloggen. Bakgrunden var den här: Jag satt i ett väntrum på en vårdcentral i Malmö. Plötsligt kom det in en äldre kvinna som mödosamt tog sig fram och slog sig ner på stolen. Jag undrade lite försiktigt varför hon inte använde kryckkäppar. Nej, svarade hon. Det är en signal till rånarna. Man blir då ett lätt offer. Har man halsband sliter de av det. Därför går jag aldrig utanför dörren med smycken på mig. Min börs är nästan tom på pengar. Jag tyckte det lät förfärligt. Malmö år 2011.

2012 har det blivit något som inträffar nästan dagligen i Malmö. Artikeln här ovanför är från dagens Kvällsposten. Rånarna siktar in sig på äldre kvinnor med halsband. Det är en förfärlig utveckling. Jag hade hoppats på att kvinnan jag träffade och illustrerade med den tomma stolen på bilden, överdrev sin rädsla. Det gjorde hon inte. Verkligheten i Malmö 2012 är egentligen värre än vad kvinnan beskrev för mig. Jag finner inga ord. De tog slut.

OS-invigningen i all ära: Jag bröt arm med OS-mästaren i brottning!

Ni har säkert sett Karl-Erik Nilsson, brottaren från Malmö som tog guld i London-OS 1948, dyka upp i diverse artiklar inför årets olympiska spel i London. Mästerbrottaren är i dag 90 år fyllda. Inför OS i Söul 1988 träffade jag Karl-Erik hemma i hans lägenhet i Malmö. Han berättade då livfullt om hur han bollade med i tur och ordning, en ungrare, en turk, en engelsman, en dansk, en egyptier samt en finne i finalen. Det slutade med en historisk guldmedalj. Vi avrundade med att bryta arm, Karl-Erik var då 68 år och jag 42 år. Pressfotografen, Rickard Nilsson, tog de historiska bilderna. Sedan återvände jag hem till redaktionen och skrev en mustig och slagkraftig artikel. Det var på den tiden Kvällsposten var Kvällsposten. Äkta vara. Hur vår match i armbrytning slutade? Ja, har ni försökt välta en betongvägg med bara händerna? Ungefär så slutade min match mot en olympisk mästare i brottning från 1948 i London. SPLASCH, BOM, BANG och så var jag nerdunkad, så bordsskivan skakar än i denna dag. Ett kärt minne, för både mig och Rickard. Banne mig om vi inte hade behövt Karl-Erik Nilsson i fornstora dagar i årets olympiska spel i London.

Bambi utan is!

Bilden och filmen med Bambi på hal is är världsberömd. Däremot är Bambi utan is helt okänd. Tills nu. Det ska vi tacka Göran för (bilden till höger). När han vaknade i morse och tittade ut såg han ingen is, utan sommarsolens strålar värma busken med röda vinbär. Och Bambi i egen hög person, men utan is, som sagt var. Kan ni tänka er. Det är nästan på Bambi tror Göran är Kalle Kanin, för så stirrar hon på honom.

Den här bilden har alla sett. Bambi halkar omkring med Kalle Kanin. Nu fick Göran bilden på Bambi utan is i stället. Vad hon gjorde? Jo, åt av Görans goda röda vinbär. Bambi verkade inte sakna den förödande isen för ett ögonblick. Härliga sommarbilder som svalkar i sommarvärmen. Tack Göran.

Sommardrama i Lomma: En äldre man föll i vattnet från båtbryggan

En äldre man föll med rullator och allt ner i Höje å i Lomma under eftermiddagen. Larmet till räddningstjänsten kom straxt före kl 17.00. Mannen hade gett sig ut på den långa båtbryggan i höjd med brf Lommahus 3, mitt emot Kajgatan på andra sidan Höje å. Varför mannen tappade balansen och föll i vattnet med sin rullator är oklart. En yngre mansperson upptäckte mannens krisartade situation i vattnet. Han hoppade i och räddade den äldre mannen, genom att dra upp honom på säker mark på andra sidan båtbryggan. Mannen var omtumlad, men svarade på tilltal från räddningstjänstens personal. Han fördes med ambulans till Universitetssjukhuset i Lund.

Till helgen kommer Årets Stora Spritflod!

Den kommande helgen väller semesterfloden hemåt igen. Det är lika med "Den stora spritfloden". Tusentals och ja, tiotusentals svenskar, ska över pölen mellan Puttgarden-Rödby i Danmark. Jul och nyår i alla ära, men det är nu det gäller. Arbetet kallar. Semestern sjunger på sista versen. De allra flesta har tankat upp bilen till bredden med billig öl, vin och sprit. Risken för punktering efter man kört av båten pga överlastning är överhängande. Det gäller att snabbt se till att pumpa däcken. Klarar man sig från punktering kommer nästa fälla när man kört av Öresundsbron i Sverige: tullen och polisen. Numera åker väldigt många fast för överlastning av bilen. Övervikt. Kontrollerna har det senaste året ökat dramatiskt. Då blir spriten, vinet och ölen, plötsligt 3-4000 kronor dyrare. Lycka till! Skaffa livboj...

Rock`n`Roll! Valen blev till en FONTÄN!

När jag ser hur den fantastiska skulptören, Christer Bording, förvandlar tonvis av det skånska svarta guldet diabas, till en glänsande vacker fontän blir jag alldeles matt. För ni ska bara veta vilket råslit det är att tämja detta super hårda material. Du måste ta befälet, bli herre över det väldiga blocket, annars vinner det tuffa materialet matchen. Du står där som förlorare. Christer, internationellt prisad skulptör i diabas från Boalt i norra Skåne, vet hur man gör. Materialet förvandlas helt enkelt till en rivig låt av Jerry Lee Lewis.

Självklart har Christer Bording tidigare skapat skulpturen, ”Blue suede shoes”. Rock`n Roll, gott folk, så mycket det nu kan bli. Och det är väldigt mycket, men så håller också skulptören världsklass i grenen diabas. Den 5 maj skrev jag på bloggen om premiärackorden. Hur förvandlingsnumret började. Liknelsen med en strandad val satt som smäck. Nu placeras fontänen som totalt väger tio ton på Väla Köpcenter nya torg utanför Helsingborg. Monteringen började på plats i går.

Chister Bordings hemsida. Klicka HÄR!

Badsugna invaderar Lomma!

Det var som korka upp en champagneflaska. Skakad. Allt kom på en gång. Folk blev så där underbart glada och tokiga av solens strålar. Det blir så när alla ställt in sig på att sommaren 2012 regnar bort och sommaren kommer fem i tolv. Badsugna kom med bussar, på cykel, rusande av lycka och bilkaos, så Lapp-Lisans blädderblock blev också varmkörd. Stränderna fylldes till brädden med badsugna och soldyrkare. Längtan efter värmeböljan kändes i luften. Jag möttes av glada människor, trutande med glasstrutar, barn som vuxna. Kladd och sand i en enda röra. Jag tror hela Eslövs-och Lunds befolkning under tisdagen sökte sig till Lommas badstränder. Välkomna till badbaljan Lomma!

London-OS på Calle Rockbäcks BLOGG!

När OS avgjordes i Peking, Kina, 2008, startade jag upp en OS-BLOGG. Från den 5 augusti till den 24 augusti skrev och publicerade jag 90 blogginlägg med bilder i 28 olympiska idrotter. Det var ett enormt högt tempo. Jag missade inte en sekund. Jag sprang mellan TV-soffan och datorn från tidig morgon, 3-4-tiden, till sent ut på eftermiddagen. Inget missades. Jag genomförde en renodlad OS-bevakning på mitt lilla vis. Kompisen som skulle bistå med handräckning knäcktes efter fyra dagar. Det var tufft, men vansinnigt roligt. OS-BLOGGEN blev en hejdundrande succé med tusentals som hakade på min hårdkörning. Den prisade tidskriften, Fokus, hörde t o m av sig och beställde ett helt OS-uppslag till tidningen av mig. Det fanns bara ett enda stort bekymmer. Min huvudblogg-callerockback.blogspot.com-hamnade i kläm. Snabbproducerat. Inte bra alls. Nu startar London-OS i slutet av veckan. Därför har jag beslutat mig för en annorlunda bevakning av olympiaden 2012. Jag kommer helt enkelt att integrera vad om händer i London-OS med min huvudblogg som ni läser just nu. En spännande utmaning, eftersom att jag vet att jag har bloggläsare som är totalt ointresserad av olympiader. Jag hoppas ändå på att ro hem några guldmedaljer. HÄNG MED! FOTNOT: Vinjettbilden är från OS-BLOGGEN 2008. Där kommer alltså OS-elden att även fortsättningsvis att vara släckt. Ni finner bloggen genom att klicka HÄR!

Sommarens rysare i Lomma!

I all tysthet sker en svindlande uppvisning i Lomma på måndags morgonen. 40(!) meter över marken klättrar en man som en apa i toppkranen som är placerad mitt i det nya centrumbygget i Lomma. Han heter Daniel och har precis kommit tillbaka från semestern. Daniel är kranbyggare. Jag hade varit och lämnat blod på vårdcentralen, passerade förbi och tog de nervkittlande bilderna. Plötsligt blev mitt raljerande om Kransafari i Lomma i förra veckan på bloggen en spännande verklighet. Daniels uppgift var att förlänga kranarmen. En ny bit sattes fast med plunsch, teknisk term. För mannen i krantoppen var det en vanlig dag på jobbet. För mig blev det Kransafari de lux. Sommarens rysare i Lomma. Jag lovar.

När fläsket kom till byn

Visst händer det märkliga saker. Vädret bjuder på alla årstiderna på en gång. Själv kom jag instormande med ett paket fläsk till Lars som äger och driver klassiska Mårtenssons Livs i Lomma. Lars är tredje generationen. ”Här Lars ska du få smaka på ett rögad (skånska) fläsk som t o m får Gudarna att smacka av belåtenhet”, tjoade jag. Fläsket är en rökt variant. Finns endast att köpa uppåt landet. Jag har i alla fall inte hittat det söder om landsvägen under mitt 40-åriga letande. Nu köpte jag med mig en bit hem från min spännande resa norr om Ullared. Lars skar en bit, såg skeptisk ut och smakade.

Visst händer det märkliga saker. Mitt i fläskdramat stod det en Kung ute på parkeringen som såg villrådig ut. Hur skulle han veta att det normalt rökta fläsket, längst ner på bilden, som saluförs är segare än segt. Mitt fläsk, överst på bilden, som nu ska erövra Lomma är mörare än mört. Kan tuggas av en tandlös. Kungen heter Andreas, kommer från Svedala och blivit parkerad på platsen. Han ska gifta sig med Anna. Det ska fläskas på med en svensexa. Kung Andreas brydde sig inte det minsta om något rökt fläsk en sådan här dag. Nej, han oroade sig över de galna upptåg som väntade. Däremot brydde sig Mårtenssons-Lars om fläsket. Han mumsade i sig skiva efter skiva. Ja, så gick det till när fläsket kom till byn.

Sveriges sämsta turistkommun utmanar den bästa!

Turistnäringen i Sverige omsätter årligen närmare 100 miljarder kronor. Lomma får inte ens en fattig peng av denna gigantiska summa. Minst och sämst i Svea Rike. Strömstad i norr Bohuslän kapar åt sig miljarders miljarder. Mest och bäst i Svea Rike. Tacka den norska invasionen för det. Ungefär så kan det faktiskt vara.

Sommaren 1969 arbetade jag inom turistbranschen i Strömstad, alltså många år innan den norska invasionen brakade loss. Jag var chef för Ångbåtskontorets Resetjänst-se bilden-i Norra Hamnen. Mitt uppdrag var att sy samman verksamheten, hyra ut hytter, rum, skicka folk på sällskapsresor till Israel, bussresor till Oslo, skärgårdsbåtarna, fixa jippo (event i dag) m m. Jag och ett gäng unga duktiga flickor gav helt enkelt turisterna den service de frågade efter. Redan då var man van vid turister i Strömstad. De behandlades ofta snorkigt av lokalbefolkningen. I vissa fall oförskämt. I Lomma fanns på den tiden precis som idag ingenting som lockade turister. Jo, stranden vid fint väder.

När jag för en tid sedan återvände till Strömstad, fann jag samma snorkighet som för 43 år sedan, fast nu drabbades jag själv som turist. Överpriser på allting. Inga leenden. Affärsanställda som ser rakt igenom en. Norrmännen är hatade och ska pungslås in på skinnet. Det är nästan obehagligt. På turistbyrån bjuds jag på en förvirrad information av allt för unga medarbetare, precis som jag själv var en gång i tiden som turistnisse i Strömstad. Väl hemma i Lomma igen, andas jag ut. Här möts jag av vänlighet och varma leenden. Det känns befriande. Vi kanske ska nöja oss med lite broschyrer på biblioteket. Några hyllplan kan räcka länge. Allt för att bevara turistidyllen i Lomma. Mitt Lomma är på alla sätt och vis mer äkta vara än kaoset som rådde i Strömstad. Kanske bör vi låta broschyrerna på biblioteket vila i frid. Ja, det  blir nog bäst så. FOTNOT: Ångbåtskontorets Resetjänst försvann för många år sedan. I dag är där en orientalisk restaurang.