”Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad, ja, om ni kände honom, ni skulle strax bli glad.” Evert Taubes berömda låt om den glade bagarn i San Remo blev till verklighet i morse, fast i Lomma. När jag köpte mina morronfrallor stormades jag av bagaren själv, Per Ståhl, som driver Lomma Hembageri, en klassiker. -Tack var din blogg har alla bitar fallit på plats, säger bagare Ståhl, sprudlande av lycka. Det har nämligen kärvat ordentligt i baktråget mellan Per och Midroc som byggt den nya fastigheten i centrum, dit bageriet med servering ska flytta. Per Ståhl tar mig genast med till de nya lokalerna och visar runt. -Vi hoppas komma igång här till den 1:ste advent, berättar han och fortsätter: -Det var först när du skrev om det den 5 juni här på BLOGGEN som förhandlingarna lossnade. Det är fantastiskt. Jag är mycket nöjd och glad. Då ska man veta att Per Ståhl gick i land med vad ingen trodde var möjligt, allra minst Midroc, nämligen, att slå ut alla andra aktörer typ Espresso House. Jag vet att många lommabor blir glada över beskedet. Alla degknutar har löst upp sig på allra bästa sätt. För inte tala om alla skåningar som reser till Lomma varje år för att köpa de berömda fastlagsbullarna/semlorna. Lomma är i framtiden en av de få orter i landet som kommer att ha kvar ett riktigt hembageri av den gamla sorten, något som borde vara en omöjlighet 2009. Det tycker jag är värt att fira med Evert Taubes klassiska låt om bagarn i San Remo.
Från bullfest till senaste nytt om svininfluensan: Sydsvenskan. HÄR! Svenska Dagbladet HÄR! DN HÄR! Aftonbladet HÄR! Expressen HÄR!
Svininfluensan ökar kraftigt i landet. Snart anfalls vi också av 10 000-tals julbord runt om i landet. Miljoner svenskar kommer att trängas kring skinkan, sillen, kålen, spjällen, gröten och allt vad det nu är som dukas upp i våra hem, men framför allt på tusentals krogar i Sverige. Då slår det mig: är julbordet en smittohärd för svininfluensan (H1N1)? För att få svar på frågan genomför jag ett enkelt journalistiskt hantverk. Jag googlar, men får inget besked. Nästa steg blir att kolla upp myndigheterna och prata med någon ansvarig person som kan ge besked om julbordet v/s svininfluensan. Jag ringer Smittskyddsinstitutet och blir kopplad både hit och dit. Till slut får jag beskedet att ingen läkare finns på plats. Alla är lediga i dag. Det är visserligen röd dag i morgon, men så här i pandemitider borde det kanske finnas en läkare på plats. Det är inte för mycket begärt. Jag blir kopplad till pressjouren. Det visar sig att deras telefon så här i kristider inte är aktiv. Jag får lång näsa. Nästa instans blir myndigheternas samlade krisinformation: Krisinformation.se De har en ganska uttömmande spalt med frågor och svar angående svininfluensan. Jag drar igenom den, men hittar inget om julbordets farligheter som smittokälla. Då ringer jag upp-020/20 20 00-som är deras nummer för frågor och svar om influensan. Teresa svarar förvånat och vänligt på min fråga om julbordet: -Det har jag faktiskt inget svar på. Ingen har ställt frågan. Det är högst egendomligt. Frågeställningen är helt berättigad, lyder hennes besked. Vi formulerar tillsammans en förfrågan: Riskerar du bli smittad om du äter julbord? Det är inte bara många människor som tallar, hostar och nyser över maten. Det finns också personal i köket som lagar och dukar fram maten. -Jag kommer nu att kontakta Smittskyddsinstitutet. Du kommer att få svar inom 48 timmar, säger Teresa till mig. Jag tackar för hjälpen. Nu väntar jag med spänning, för på Smittskyddsinstitutet var det tomt på folk. De drar alla en pumpa över huvudet, för det stundar Halloween. ÖVRIGT Jag fick med posten i dag att jag fått förtur. Jag behandlas förstås för en sjukdom som innebär ökad risk att åka på svininfluensan. På tisdag förmiddag den 3 november, får jag en omgång vaccin på Universitetssjukhuset i Lund. Det är bra. Man ska vara rädd om skraltiga Gubbar och Gummor. Jag tror jag hoppar över årets julbord ändå. Inte hemma men ute på krogen, så det så.
Här kan du hitta mer om svininfluensan: DN. Klicka HÄR! Svenska Dagbladet. HÄR! Sydsvenskan. HÄR! Expressen HÄR! Aftonbladet HÄR! Krisinformation.se HÄR!
Lokalt Lomma som inte berör svininfluensan: Sydsvenskan HÄR!
Vinterdäck på! Jag tillhör den där bekväma typen. Därför sköter och förvarar Jonas på Auto-Däck i Lomma mina däck. Det är inte därför han platsar på BLOGGEN. Nej, år ut och år in skänker han pengar till cancer-och allergifonden. Jag platsar i båda fonderna. Just därför. Bra Jonas, ös på med kulor. Öser på gör kommunen. Kriget mot vårt eget Sahara har trappats upp. Kampen verkar ojämn. Det tycker grannen Kent också, alltså att kampen är ojämn. Han skriver till mig angående de dansande maskinerna: ”Dom breddade inte Höjeågatan. Det var bara frågan om en förstärkning, så inte kantstenen viker sig när vi kör emot och punkterar våra hjul. Jag såg det i dag när man la makadam i rännan de hade grävt upp. Arg...det är bara förnamnet!” Ingrid bryr sig inte om några vägstumper. Båten ska ur sjön för vintervila. Det är slut på de lata dagarna med glittrande hav, 23 graders badvatten och muskulösa boys. Några som inte bryr sig om vinterkylan är Fiskeboden. Medan byns övriga restauranger gruvar sig över hur man ska överleva vintern, har Fiskboden ALLTID full rulle. Det är ingen hejd på goldfish rush. Annars hamnade Benny och jag i dag mitt i en skattjakt. Vi tog en praktfull promenad med vovvarna som sänkte mig rejält-TEN AND OUT! Min hälsa är ungefär som en stapelbädd som brakat samman. Vi hade inte gått långt när mystiken tätnade. Någon hade skrivit i sanden med rött. Var det ett hemligt meddelande till oss? Benny såg ut som kapten Kidd. Han skruvade sig ett halvt varv och började yra om dagisövningar. Det är snart Halloween. Jag spådde att det var just ett ”hemligt” meddelande från den ”Gröna ön” som nu står i fallande smått dimmig höstskrud. Hur många skatter döljer sig i denna kudde av mystik? Kanske Helena Björn, som är kommunens miljöstrateg, snart vet svaret? Jag väntar i alla fall på ett besked som ett dubbat däck i Arjeplog, väntar på en rejäl rykande snöstorm. Fast det kanske hade varit enklare om jag dragit en pumpa över huvudet och skrämt Benny. Jag tror han då skulle rusat hem och kramat sin Boel, sådana är vi män i dag år 2009. Alla kan inte vara Gene Krupa. Kolla in Bennys trumslagare här nedanför. Det måste vara jag...
Meddelande från Lomma kommun. HÄR! Sydsvenskan lokalt Lomma. HÄR!
Här på detta sunkiga hotell i Sibirien, försökte en KGB-chef 1978 fylla mig till bredden med sprit. Nej, jag var inte i det kommunistiska paradiset för skriva om den berömda fångvården i Sibirien. Jag tog mig in i detta Paradis som då var helt omöjligt att ta sig in i, med hjälp av svenska bandylandslaget. Det var inte lätt, men det gick. Jag trodde, naiv som jag är, att jag sedan skulle kunna få röra mig tämligen fritt. Det kunde jag glömma omedelbart. I stället utrustades jag med en kvinna från sovjetiska Intoturist. Ryskan pratade någorlunda svenska. -Jaja vare din tolka, sa kvinnan och log i vadmalskappan. Jag fattade i motsats till vad inte Jan Guillou fattade, att hon var från KGB. Snart nog upptäckte jag KGB:s folk vart jag än rörde mig. En gång greps jag och kördes med blåljus tillbaka till hotellet. I staden Kemerovo, ungefär Malmös storlek, dök plötsligt ortens mäktiga KGB-chef upp på hotellet. Han verkade vara en glad skit. -Mannen kommer från KGB, frågade jag sturskt kvinnan. -Jaamenchefa. Här ären chefa. Bossa, fick jag något överraskande till svar. Nu skulle han ta mig på pulsen. Vi skulle umgås så som man umgås i Sibirien. Supa. Möjligen trodde han jag hade några hemligheter att avslöja. Vi åt först björnkött och svepte ett batteri dricksglas med vodka. Ja, så sjöng han en liten stump. Vad vet jag inte. Kanske en sibirisk snapsvisa. Min vadmalskappa tolkade så silvertänderna blänkte. Vad den här KGB-chefen inte visste, var min bakomliggande hårda träning på båtarna som gick mellan Malmö-Köpenhamn under hela 1960-talet. Här hade jag tillsammans med Leif Georg och Swidde gnuggats i att tömma hela brickor med snapsar i ett svep. Allt nedsköljt med elefantöl. Medan vargarna tjöt utanför matsalsfönstret, började jag allt mer känna mig som Fantomen. Jag tänkte på Leif Georg och Swidde och skrek TAVARITJ (kan var felstavat, men betyder kamrat) i örat på KGB-chefen som sakta sjöng samman som en aladåb. Det slutade med att två stadiga gossar från kontoret kom fram och BAR UT (!) KGB-chefen. Han var med andra ord inte gångbar. Sverige vann! Varför berättar jag då detta? Jag har sett att den ena efter andra journalisten nu träder fram, och ska göra sig märkvärdiga genom berätta om hur de själva utsattes för värvningsförsök från KGB:s sida under det kalla kriget. Vad min gubbe från KGB fick reda på? Jo, passa dig för boysen som har träningsrundor från "de store båderne".
NOTERAT Vännen Benny sa till mig i dag, att han trodde inte vägen skulle breddas. Man har nog tänkt fylla upp med betong. Möjligt, men maskinerna dansade väldigt kul för det. Maria G Francke som är chef för Sydsvenskans bilaga om söndagarna ringde. Hon hävdar att bilagan görs av bättre papperskvalité. än den vanliga tidningen. Detta med tanke på att jag nyser av bilagan pga billigare papper. Hon har aldrig hört talats om problemet tidigare. Det har inte jag heller.
(OBS: Släck lampan! Dra ner persiennerna! Rullgardinen? Släck dagen! Om det behövs. Detta BLOGGINLÄGG ska ses i MÖRKER! Och lyssnas på. Vi är snart i gång med november.)
Lomma kommun tvingades till slut att bygga om den nya ovalen eller rondellen eller rondellen som blev en oval eller... I all stillhet passat man då på att bredda Höjeågatan. Därmed är en lång kamp slut. Vi som bor nere i hamnen har segrat. Det tog tid innan de styrande tjänstemännen på tekniska kontoret gav vika. Det gick prestige i den nylagda vägbanan med den förargliga kantstenen. Det började för ett år sedan. Min son blev först ut med att få punktering på bilen pga den allt för trånga vägbanan med den förbannade kantstenen. Det skulle bli många fler som fick punktering. Lommabon Kaj Österberg rasade och skrev sitt livs första insändare i Sydsvenskan. Han var t o m ute och mätte upp vägbredden en mörk natt. Alla vi som bodde i hamnen var ytterst upprörda. Ja, heligt förbannade. Vad pysslade man med på tekniska kontoret? Projektledaren Lotta Ahlfors spisade av mig med att vägen följde alla mått och bestämmelser som fanns. Vi alla var ute i ogjort väder. DET FANNS INGA PROBLEM. Ja, så kom kaoset med rondellen eller ovalen eller... Efter mycket om och men fick Lotta och hennes gäng plocka fram någon miljon av våra skattepengar för en ombyggnad av ett nybygge. Då passar man på att fixa till hela rasket. För detta utmärkta arbete belönades Lotta Ahlfors med högsta chefsposten på tekniska kontoret. I sin tur har underhuggarna som visat upp demagogiska sidor mot oss enkla människor i byn, lyfts upp ett snäpp. Min son och alla andra som fått punktering samt Kaj Österberg står nu som segrare. Lååång näsa, kallas sådant för. Jag skulle rekommendera vårt nya kommunalråd Anders Berngarn, att skicka hela tekniska kontoret på en charmkurs. (bilder och text copyright callerockback.blogspot.com) Sydsvenskans lokala sidor om Lomma. HÄR!
Glödhett meddelande från Lommas Trafik & Kommunikation: Minskad framkomlighet på följande platser i Lomma Hamntorget - Vinstorpsvägen, Blåmesvägen, Snipgatan och Strandvägen
Jag har tidigare här på BLOGGEN berättat om problemet jag döpt till ”Lommas egen Sahara-öknen”. I sommar har det accelererat. Sanden är på väg mot bostadshusen. Snart har jag sanddyner i hallen. I våras lade sig parkchefen Lennart Persson platt. -Nej, vi vet inte hur vi ska komma till rätta med problemet, sa han då till mig. Nu har kommunen med Lennart i spetsen spänt musklerna. Maskiner har släpat samman stora högar sand: kriget mot sandinvasionen har börjat. Sahara-öknen i Lomma ska få sig en match. Frågan är om man inte är för sent ute. Sanden är faktiskt på väg mot bostadshusen. Jag är själv som Boel och Ulrikas katter, rätt så förtjust i sand, men inte på frukostmackan. Det var sommaren 2007 som kommunen anlade den konstgjorda sandstranden ut i havet. Den har bland de badande blivit mycket populär. Vad man inte räknade med, var att man bröt mot naturens egna lagar. Sanden ville ha mera och har flyttat sig upp på land och allt snabbare mot bostadshusen. Jag, vet, för jag har följt hela utvecklingen in i minsta sandkorn. Jag har redan skaffat en borste till hallen Ja, så hejar jag allt vad jag orkar på Expressens reporter, Micke Ölander, som vänder ut och in på Jan Guillou. Bra uppföljning i dag. Ge dig inte! Du har honom på kroken. För det ska ni veta, är det något jag hatar så är det KGB-agenter. Ja, alla märkliga agenter över huvud taget. Spioner och annat skit som är förrädare. Är mästerförfatten också rent utav STASI-spion? En skiten tjallare? Frågan måste ställas. Jobba på Micke! Du ger redan järnet. Då gäller det att öka. Micke, nu orkar jag inte mer. Får gasa ner med en öl.
Läs Micke Ölander i Expressen. HÄR! Svenska Dagbladet. HÄR! DN. HÄR! Åsa Linderborg på Aftonbladet. HÄR! Jan Myrdal på Expressen. HÄR! Svenska Dagbladet testar dig om IB-affären. HÄR! Avrunda med Sydsvenskans lokala sida om Lomma. HÄR!
I det som var KGB:s enorma huvudkvarter i Moskva, med det förskräckliga Lubjankafängelset, finns även KGB.s väldiga arkiv, nu förvaltat av FSB-se fotnot. Här finns också allt om Jan Guillou samröre med KGB arkiverat. Där finns hela sanningen om Jan Guillou verkligen var deras handplockade spion. Alltså sovjetisk spion på riktigt och inte någon Lyckoslanten-spion, som han själv vill framställa det. Det finns bara ett jätteproblem: att få tillgång till arkvimaterialet, helt enkelt ta sig in i detta hermetiskt tillslutna hus. Har Expressen förmågan? Reportern Micke Ölander som knäckte storyn och som jag personligen känner mycket väl, vet jag har förmågan att dammsuga minsta lilla lapp i vilket dammigt arkiv som helst. Nu står han emellertid inför något övermäktigt. Tror jag, är kanske bästa att tillägga. För när det gäller den lysande reportern Micke Ölander, finns det aldrig några stängda dörrar. Om jag vore chef med makt på Expressen, skulle jag omedelbart köpa in Simon Sebag Montefiore. Det är en formidabel författare som grävt upp Josef Stalins liv med rötterna. Och mycket annat i dammiga ryska arkiv. Montefiore kan alla knep att ta sig in i vilka arkiv som helst i Ryssland, även KGB:s. Han, om någon, skulle fixat det. Jag hade hemskt gärna hakat på Micke Ölander. Simon Sebag Montefiore hade knäckt sanningen om Jan Guillou, en gång för alla. Själv är jag grymt besviken på Guillou kontakter med KGB. Det är för jävligt, för att tala klarspråk. Bilden till höger är den typ av cigaretter som Jan Guillou fick av ryssarna, enligt reportern Arne Lembergs skrivelse till SÄPO. Vem är då människan Jan Guillou? Jag vet inte. Jag är lurad. Igen. Spola hans memoarer. FOTNOT: FSB, den ryska federationens säkerhetspolis, har tagit över KGB:s uppgifter. FSB finns i KGB:s gamla byggnad Lubjanka i Moskva-se vinjettbilden. Expressen. Här! Expressen. HÄR! Svenska Dagbladet. HÄR!
Egentligen borde jag skriva om Expressens avslöjande om Jan Guillous sammankoppling med KGB. Jag ber om att få återkomma till det. I stället väljer jag att gå vidare med mitt eget avslöjande om poppisfisken pangasius, som höll på att kväva Eva i Lomma till döds. Chef för allergimottagningen på Lunds Universitet, Sonja Werner, är Evas läkare. Hon var alltså med när Eva på eget bevåg kom till kliniken med en pangasius för testas. -Det blev utslag. Det här är något alldeles nytt för oss. Vi testar normalt mot torsk som är fiskens motsvarighet till björk, säger Sonja Werner. Torsktestet klarade Eva, men alltså inte pangasius, fisk som fisk, kan man tycka. Men så är det inte. Jag har nu dammsugit världen via Internet på kunskap om det här. Klart är att jag är först i Sverige, med att skriva om att fisken pangasius kan framkalla besvärliga allergiska reaktioner, rent utav livsfarliga. Eva trodde hon skulle dö. -Det finns ingen vetenskap framtagen. Det är alldeles nytt, men det är helt klart ett uttryck för ett miljöproblem, fortsätter Sonja Werner. Fisken drivs fram i ett rasande tempo i fiskodlingar i Asien, främst Vietnam. Det spurtas in både kvinnliga hormoner och andra för oss okända ämnen. Det handlar om pengar. Allt fler risbönder i Mekongdeltat går över till att odla pangasius, från 10 000 ton årligen i mitten av 1990-talet till 1,1 miljoner ton 2008. Västvärlden håller på att översvämmas av fisken. Dessutom är den billig för konsumenterna. Utom på krogen, där den förvandlas till svindyr sjö-och rödtunga. Man kan också säga att Eva fått betala priset för att vi i Sverige inte får äta torsk längre. Världsnaturfonden, WWF, går nu också ut på bred front över världen och varnar för fisken. Det handlar alldeles för mycket om hormoner, antibiotika och kemikalier som i sin tur sprider sig till andra vattendrag. Allt blir en enda kretsgång. Efter mitt samtal med dr Sonja Werner, förstår jag en sak: hon är helt klart orolig över hur det här ska sluta. Det är jag med, för inte tala om Eva i Lomma som redan fått sin beskärda del av skräckupplevelser med fisken. OBS: Har du missat det tidigare inlägget om Eva och firren-scrolla en liten bit ner på BLOGGEN.
”Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad,
Per Ståhl tar mig genast med till de nya lokalerna och visar runt.
Jag vet att många lommabor blir glada över beskedet. Alla degknutar har löst upp sig på allra bästa sätt. För inte tala om alla skåningar som reser till Lomma varje år för att köpa de berömda fastlagsbullarna/semlorna.
.jpg)
Inlägg
