skip to main |
skip to sidebar
Så här kan jag mycket väl tänka mig, att ett-kanske flera-av socialdemokraternas demonstrationsplakat ser ut i Lomma 1 maj.
Det råder något av ett politiskt krig bakom kulisserna i kommunen. Den moderatstyrda kommunen har tecknat avtal med Kunskapsporten AB. Det är försäljningen av Pilängsbadet, Pilängshallen och Blå hallen. Hela rasket går för 25 miljoner kronor. Det privatägda Kunskapsporten ska nu utveckla anläggningarna till en attraktiv mötesplats och friskvårdsanläggning som det så vackert heter.
Socialdemokraterna skriker högt mot affären (väldigt ovanligt).
I ett debattinlägg i Sydsvenskan skriver oppositionsrådet, Lisa Bäck (s) samt Sebastian Merlöv (s), ordförande Lomma arbetarekommun, bland annat:
”Det går inte att teckna in alla framtida behov i ett avtal. Erfarenheten från privatiseringen av äldreomsorgen i Lomma borde avskräcka. Moderaterna i kommunen har dåligt ”track-record” efter att ha privatiserat äldreomsorgen och nu vill man ta steget längre med att sälja av unika tillgångar till privata aktörer.
Ett beslut som är svårt att ångra om det blir fel.”
Vad man inte nämner, är den röran som Kunskapsporten ställt till med i Hässleholms kommun. Det borgerliga styret med moderaterna i spetsen, har en affärsuppgörelse med Kunskapsporten som, enligt Norra Skåne, kostat skattebetalarna över 10 miljoner kronor.
Ägaren bakom Kunskapsporten är, Joakim Ollén. En gång i tiden omsusad moderathövding i Malmö. Sedan blev han generaldirektör för Lantmäteriet i Gävle. En utmärkt position för lära sig allt om fastighetsmarknaden. Lantmäteriet ansvarar bland annat för fastighetsindelningen i Sverige.
Helt riktigt startade han sitt fastighetsbolag 2007. Snart nog sköt han in sig på affärer med moderatstyrda kommuner i landet.
”Hallå partivänner. Här kommer jag med putsat partimärke,” liksom.
En affärsidé kan vara, att köpa in en fastighet, rusta upp och sedan hyra ut den dyrt till kommunen. Det är alltså i den fällan som nu moderatstyrda Lomma kommun hamnat i. Därför skriker socialdemokraterna i Lomma högt över affären.
Vänskapskorruption?
Tja, vad vet jag.
Risken är att Lommaborna en dag får lägga sura skattekronor på projektet. Rakt i gapet på Kunskapsporten.
Enligt en uppgift jag fått, är enbart marken värd mellan 15-20 miljoner kronor. Bilderna här nedanför, är de tre aktuella byggnaderna: Pilängshallen, simhallen och längst bort på sista bilden sticker bakom Pilägshallen Blå hallen fram.
Än är inte sista ordet sagt i denna infekterade affär.
Den skär även som en blåslampa genom den borgerliga partigrupperingen.
Sköna maj välkommen.
Trevlig Valborg, för övrigt.
Det måste vara ett helvete vara krögare i Lomma. I alla fall på byns bästa läge, nere vid fagra Lomma Beach.
Somrarna överlever de flesta krogar i Lomma.
Om det inte blir en regnsommar.
Annars är vintern ingen kul historia.
För inte tala om en saftig lokalhyra.
Oliveras först ut i byggnaden som vid god fantasi påminner om ett slagskepp förankrad vid kaj. Det var i maj 2009 som Oliveras med stjärnkocken, Andreé Hansen, slog upp portarna. Andreè tog med sig delar av konceptet från sin tidigare arbetsplats, Pontus By the sea, i Stockholm. Plötsligt fick Lomma en restaurang med s k finmat.
Succé under sommaren.
För det serverades väldigt god mat.
Fast dyrt.
Dystert vintertid.
Allt för dystert vintertid.
Fem år (2014) senare fick krogen Oliveras säljas. Ny ägare blev en frisk fläkt som bjöd oss Lommabor på italiensk mat. Oliveras förvandlades till Azzurro. Det funkade knappast sommar som vinter.
Ny ägare.
Nytt namn.
TV-namnet Landgång.
Nu stod husmanskost på menyn. Det höll ett halvår 2017.
Ägarna försökte sälja.
Behöll krogen.
Kämpade som överlevare med pizzor, thaimat och levande musik. Maj 2019 döper de om stället till, The Place, med grand opening den 4 maj till Pickadollars rockiga toner. Kampen går vidare.
Någon gång ska det väl bli stolpe in.
Jag håller alla tummar och tår, för ägarna Anders Wendel och Håkan Olsson.
Lycka till!
FOTNOT. Pontus By the sea, finns inte heller kvar.
Nej, det bör inte bli någon kollision i TV-soffan. SVT1 sänder med start 13.30 bordtennisfinalen i VM.
Sensationssvensken, Mattias Falck, möter kinesen Ma Long. Världsmästare 2015 och 2017 samt ett OS-guld 2016.
Det bör bli en snabb kinesisk affär.
Fast ingen vet. Sportens värld är full med överraskningar. Svensk bordtennis har levt ett 20-tal år i mörker.
Tänk om?
”Vinst. Bragdguldet klart, ” säger J-O Waldner, segervisst.
Klockan 15.00 är det så tid för Stockholmsderby i allsvenskan mellan Hammarby-Djurgården. Alltid sevärt. Även om man håller på Malmö FF som jag.
Ser matchen som uppladdning inför mötet IFK Norrköping-MFF, med start 17.30. Lekens hjärter ess.
Det blir alltså en dag med triss i ess i TV-soffan.
En söndag med guldkorn, för oss sportnördar.
Tänk om Mattias Falck vinner?
Bordtennis på denna nivå, brukar bli galet spännande.
På det spelar MFF ut Norrköping efter alla konstens regler. Då kommer mitt jättevrål höras över hela Lomma. Nåja, det räcker med att grannfrun tror Rockbäcks galenskap slagit ut i full vårblomning.
Jag tror jag får blanda leken väl.
Glass-Ola gör tummen upp, för ännu en rekordsommar i Lomma.
Sommaren 2018 glömmer vi aldrig. Då slog sommaren till redan i mitten av maj. Sommarsolen slocknade inte förrän en bit in i september.
Sommaren 2018 glömmer aldrig heller glassgubbarna i Lomma. Det grävdes glassguld för miljoner.
Ola som driver Hamnkiosken vid Centrumbadet minns glasshysterin.
”Det får gärna bli en ny rekordsommar. Det var ett otroligt tryck på glassförsäljningen förra sommaren,” säger han och skrattar förnöjsamt.
Igår-fredag-bjöd vår Herre på en repris från förra sommaren: en ljuvlig härlig sommardag den 26 april.
Några doppade tårna.
Vattnet fortfarande isande kallt.
Ola for ner till sitt glasstånd med såg, brädor, hammare och spik. Renoveringsbehov innan han öppnar för säsongen.
Ola är en riktig arbetsmyra.
Förra sommaren höll han på jobba ihjäl sig bland alla glass strutar. Saken är den, att samtidigt jobbade Ola nattskiftet (22.00-06.00) som tekniker på Pågens bageri inne i Malmö. Jag fann honom mellan varven slumrande på en av badbänkarna. Människan helt slut. Döttrarna fick rycka in i glasshysterin.
”I sommar kommer mina båda döttrar, 17-och 19 år gamla, att avlasta mig ännu mer. Fast hur sommaren blir, kan ingen säga.
Svenska somrar är vanskliga för oss glassförsäljare. Blir det en regnig och kylig sommar, är det kört med glassarna,” fortsätter Ola berätta för mig.
Möjligen finns det Bjärredsbor som känner igen Ola. I närmare 15 år sålda han julgranar i Bjärred, Lomma kommun.
”Svenska granar. Ofta högg vi granarna själva. Ett makalöst slit. Nu är det glass som gäller. Julgranarna får vara. Någon måtte får det allt vara,” slutar Ola och drar i en spik med hammaren, så det lilla glassståndet skakar.
Hej sommar!
Nu kör vi.
Det har varit några fantastiska dagar, med värme från en ovanligt slösande vårsol. I Lomma flyttade därför Crossfit Fabriken som tog över Konsums lokaler, ut träningsredskap utomhus. Varför inte slå samman paketet?
Skaffa sig både muskler och bränna, på en och samma gång. Ett ovanlig men populärt initiativ. Folk slet och svettades. Glädjen påtaglig. Dessutom mitt i själva centrala Lomma. Nej, min hemby är inte som andra platser i landet.
Den är fan i mig bäst.
För inte tala om skylten som mötte mig på Centrumtorget, en bit bort. Ostboden på hjul fick ställa in en dag i veckan.
Texten:
”Idag har vi tyvärr stängt. Bilen är på verkstad!”
Kan det bli mysigare än så här?
Nej, sannerligen inte.
Och i morgon-lördag-kommer regnet.
SMHI lovar 13 mm i Lomma.
Säg den lycka som varar.
På bilden, Chu Zhang, en av ägarna till kinesrestaurangen, Ny Hamn i Lomma. Hon bekräftar att krogen är till salu.
Den är annars känd för att servera god kinamat. Det har tydligen inte fallit Lommaborna på läppen.
Kroglivet i Lomma, är en värld med svåra överlevnadsproblem. Det kan faktiskt handla om en viss överetablering.
Konkurrensen om våra kurrande magar stenhård. Kinakrogarna har annars på andra håll i landet, en förbluffande förmåga överleva.
Inte så i Lomma.
Märkligt.
Det hör också till saken, att Chu Zhang, har klarat av sina akademiska studier. En doktorandexamen. Nu vill hon gärna forska vidare eller få ett jobb som ingenjör. Imponerande att hon samtidigt som hon driver en restaurang, lyckats läsa in en doktorsexamen. Inte nog med det. Hon har en liten dotter också som ska pysslas om.
Vi önskar Chu lycka till i livet. Den kvinnan har minsann energi som heter duga. Jag får nog svalka av mig med en glass.
Komikern Volodymyr Zelenskiy, 41, blir Ukrainas nya president. Någon politisk erfarenhet, har han inte. Det enda han kan, är dra roliga skämt. Om man nu älskar roliga skämt på ukrainska, vill säga.
Kan ni tänka er Robert Gustafsson bli ny statsminister i Sverige efter Stefan Löfven? Nej, kunde just tänka mig det.
Två andra kandidater kunde vara Peter Wahlbeck eller varför inte Jesper Rönndahl? Nej, kunde just tänka mig det.
Det där med Ukrainas komiker som president, trycker jag både är roligt och sorgligt: roligt för det luktar enfaldig galenskap i landet (om det nu är så jävla roligt), sorgligt för det är bara så sorgligt som det nu kan bli.
Trodde nu i min enfald att svenska komiker, skulle hugga åt sig poänger med det komiska ukrainska presidentskapet.
Fel fick jag.
I stället skickade komiker Wahlbeck, i väg en praktfull påsksmocka om Dips på Facebook till komiker Rönndahl.
”Tittade i 15 minuter på vad tror är det sämst jag sett på flera år på SVT. Otroligt dåligt. Filmarbetet är så dåligt att det kan användas i skolor som ett skolexempel på katastrof. Hur kan sådan här skit löpa igenom alla chefer på SVT från idé till färdigt produkt. Ett företag i fritt fall. För djävligt också med tanke på alla bra programförslag jag fått nej på. Helt otroligt,” skriver Peter Wahlbeck i sin bittra påsksmäll.
Jesper Rönndahl bemöter råsopen:
”Äntligen nån som inte gillar Dips! Trodde det var en psykoskonspiration för att hålla mig på bra humör. Men visst suddar hans sista mening det lite?”
Roligare än så, är alltså varken Peter eller Jesper. Däremot ska det bli spännande, få följa om den ukrainska befolkningen sätter skrattet i halsgropen.
Gud vad skoj livet är.
Heller hur Peter och Jesper?
Nu är det ingen nyhet, att lyckliga par gifter sig på Lomma Beach. Det inträffar lite allt som ofta. Det finns till och med speciella bröllopsfotografer som satsar på den typen av bilder. Det märkliga med min bröllopsbild är de två dumpers som paraderar som bröllopsvittne. Om jag nu ska skruva till det, på mitt sätt.
Det var på andra sidan Höje å jag kom farande med min el-skoterunder påskaftonskvällen. Vädret bara så fantastiskt som bara vädret kan bli, om man beslutat gifta sig till vågornas kluckande.
Då upptäckte jag bröllopsparet på andra sidan ån med Lomma Beach i bakgrunden. Bilden jag tog inte helt lyckad.
Det hade krävts en helt annan fotoutrustning än min smartphone. Därför blev plötsligt två dumpers bröllopsvittne till kärlekslyckan.
Rätt unikt, om man säger som så.
Vilket paret är, vet jag inte.
Vet någon?
Hör då av dig till mig.
Tänk så lite vi vet om livet.
För ett år sedan kunde väl ingen drömma om att Ebba och Greta skulle bli påsken 2019 stora slagnummer.
Vi kände till Ebba i de politiska träskmarkerna. Inbäddad i den frireligiösa värmen, men ingen hejarklack på läktaren.
KD-ledaren Ebba Busch Thor ville annat.
Nu seglar hon i politisk medvind i påskens mätning. Ebba den populäraste partiledaren med 47 procent. Spöar moderatledaren, Ulf Kristersson, med hela 18 procent.
Hur ska detta sluta?
Bara Gud Fader själv vet.
I Rom, ja i hela Italien, hyllas Greta Thunberg som den gudomliga klimatkämpen. På läktaren leder självaste Påven hejarklacken.
Hur ska detta sluta?
Bara Gud Fader själv vet.
Mitt i allt detta är det först på påskdagen som Jesus segrar över döden genom uppstå till livet igen.
Ebbas tro är bergfast.
Därom råder inga tvivel.
Hur det är med Gretas tro, vet jag inte. För ett år sedan hade vi inte hört talas om Greta. Jag bekymrar mig över hennes psykiska hälsa som mamman, operasångerskan, skrivit helt öppet om i sin bok.
Det känns som för mycket nu.
Bara Gud Fader själv vet hur det här slutar.
Amen.
På bilden ett Fabergéägg som är diamantbesatt och emaljerat påskägg. Fabergéäggen anses vara bland det absolut bästa inom juvelerarkonsten. Således ett oskattbart värde. Alltså inget påskägg man äter, precis.
En gång i mitt rika liv, har jag däremot ätit kokt ägg i gamla Sovjetunionen. På flygplatsen i staden Omsk som ligger i västra Sibirien vid floden Irtysj.
Jag mellanlandade för planbyte en tidigt morgon med snöglopp i luften. Skyndade mig in till restaurangen.
Sugen på frukost.
Det här var alltså på den tiden när Ryssland hette Sovjetunionen, och ett paradis för alla svenska kommunister. Salen var tom som när på en morgonsur babusjka bakom en tom glasmonter/disk.
Letade i parlören och sa möjligen andfådd, ”завтрак (frukost)”. Babusjkan glodde på mig som om jag inte var riktigt klok. Suckade och pekade längst bort på den tomma disken. I all sin ensamhet rullade försiktigt några förvirrat kokta ägg omkring. Jag kastade till babusjkan en rubel och nöp äggen.
Då dängde den strama damen upp en halv liter vodka på disken. Det var allt, det kommunistiska paradiset hade att komma med som frukost.
Jag tog mig en rejäl klunk av spriten som brände till. i den annars tomma magen. Skalade äggen och bet av.
Äggen säkert kokta i dagar, för färgen på gulan blåsvart. All sköljdes ner med pissljummen vodka.
Det kommunistiska paradiset gick inte av för hackor, om man säger som så. Det gällde att inte vara kräsen.
En annan gång ska jag berätta om påskäggen i Ukraina.
Pysanka som de kallas för.
Går nog inte att äta, fast vem vet.
Glad Påsk, på er alla.
Den här serietidningen av Illustrerad klassiker som kom ut för över 60 år sedan (pris 1 kr 25 öre), blev en skräckfylld upplevelse.
Jag en liten rar tanig gosse fick mardrömmar om ringaren, Quasimodo. Det förföljde mig faktiskt i många år.
Victor Hugos skapelse 1831, var enögd, puckelrygg, vanskapt och djupt förälskad i den vackra Esmeralda. Allt ringande i klockorna gjorde honom också döv och talträngd. Ringarens hemska utseende stannade för alltid i mitt minne.
Trots att han egentligen var godheten själv. Det var alltså mina tankar, då jag såg kulturskatten gå upp i rök i Paris.
”Hur går det för ringaren,” tänkte jag tyst för mig själv. Ens tankar skenar iväg med en stackare ibland. Sagans värld kan bli nog så verklig.
Victor Hugos berömda bok har filmats många gånger. Även Disney släppte sin version 1996. Göteborgsoperan gjorde en musikal och bjöd på en spektakulär scenshow 2018 av Ringaren i Notre Dame.
Till slut, för så här är det.
Den enögde, puckelryggige och döve ringaren, Quasimodo, brann aldrig inne. Han överlevde branden.
Jag lovar.
Han kommer snart åter på scen och film.
Nu hetare än någonsin.
Var så säker på det.
Det här är Patrik. Han fyller 19 år till hösten. Patrik är en av de 11 000 svenska ungdomar som har eller ska mönstra.
Värnplikten kallar.
Uppgiften är att slå tillbaka lede fi.
Patrik kommer från Skene i Västergötland. Eftersom vi är släkt, sov han över hemma hos oss i Lomma.
Laddad med frisk Lommaluft, kördes han in till Rekryteringsmyndigheten i Malmö i dag. Visserligen har han körkort och bil. Det är inte till någon nytta när militären kallar. Myndigheten ersätter endast tågresor.
Andra sidan blir det både dyrt och krångligt med parkering i centrala Malmö. Myndigheten har inte några egna parkeringsplatser. Sedan tar mönstringen två dagar, med övernattning i en sovsal.
Ett digert program väntar på Patrik. Givakt manöver och synas i sömmarna. Frågan är om du kan bli en duglig soldat.
Patrik går sista året i gymnasiet, fordon-och transportlinjen. Det ger honom körkort för lastbil, släp, truck, hjullastare och kran typ timmerlastning.
Det bästa av allt.
Marknaden skriker efter den här typen av arbetskraft.
”Jag har redan flera erbjudande om jobb. Det behövs 50 000 chaufförer i Sverige,” berättar Patrik för mig.
Det sämsta av allt.
Han vet inte var-när-hur, han får göra sin värnplikt.
Militären tiger som en en svensk tiger.
Detta kan stöka till det för Patrik som går rakt in i arbetslivet efter studenten den 14 juni. Arbetsgivaren vill naturligtvis veta när värnpliktstjänstgöringen kallar. Någon har inte tänkt fullt ut här.
Förvånad?
Nä.
Lycka till, Patrik.
FOTNOT: Förutom i Malmö finns det ytterligare en Rekryteringsmyndighet i Stockholm.
Visuell berättare.
Det låter något det, gott folk.
Nästan som en sagotant som blivit en sagogubbe.
Jag upptäcker också, att Skurups Folkhögskola till och med har en ettårig utbildning i yrket. Visber, kallad.
Tydligen är det så, att jag uppfattar det som är visuellt väldigt snabbt och förmedlingen i bild och text, träffar läsarens känslor.
En på många sätt oslagbar kombination. Helt enkelt en konst förmedla synintryck och annat till omgivningen (ungefär, kan vi kanske säga).
Jag delar alltid mina blogginlägg på sajten, Lomma Nytt, på Facebook. Den startades av Bodillan för några år sedan.
Blivit något av en succé med ett par tusen följare.
Det är kul.
Nej, det är varken jag eller Bodillan som gett mig den nya titeln, Visuell berättare, utan mäktiga Facebook.
Det är också väldigt kul.
Måste säga att jag är förvånad. Nej, det är en titel utan inkomster. Jag delar med mig av det mesta i livet helt gratis.
Visuell berättare ser jag mer som en doktorshatt.
Fast på Facebook vis.
Den dök upp för en tid sedan bredvid min nuna på Lomma Nytt. Ålderdomen har sina roliga överraskningar.
Jag blir som barn på nytt.
Inför dagens, ack så viktiga match, hemma mot Östersund, matas vi med lödig information om husguden, Markus Rosenberg.
Visst.
Han är viktig.
Kaptenen ska vända den hackande motorn som MFF visat upp, i de två första allsvenska matcherna.
Enbart Markus Rosenberg räcker däremot inte långt.
På mittfältet har MFF TVÅ motorer, Fouad Bachirou och Anders Christiansen, som varit soppatorsk i de två inledande matcherna som endast gett ett poäng. Underkänt är ett betyg som inte håller i längden.
Nu måste dessa båda ytterst bollbegåvade herrar, få igång sina slocknade motorer. Lamellerna klibbat samman.
De måste spela upp hela sina register. Vackert som äppelblomster i Kivik. Annars får vi väl söka oss till näsduksträdet i Alnarpsparken som blommar i mitten av maj. Gott om näsdukar att snyta sig med.
Må vi slippa detta.
Heja Bachirou och AC!
FOTNOT. Malmö FF vann över Östersund med 2-0. Markus Rosenberg spelade fram Antonsson, 1-0. Sedan gjorde Rosenberg själv 2-0. Lysande. Och så kom de båda motorerna igång. Äntligen!
Numera är livet ett helvete för en sportnörd. Det är i alla fall knäckande under helgerna med all TV-sport.
Sportnörden kan krympa boendeytan till en garderob med TV. Mer behövs inte, för fylla livet med det väsentligaste.
Sport.
Vi som har åldern inne minns med viss förtjusning Tipsextra (1969-1995). En match i veckan. Varje lördagseftermiddag. Lerig fotbollsplan i England. I TV-soffan läskade vi oss med en grogg eller två.
Ja, tre då.
En match i veckan?
Det var allt som visades i sportväg i TV, men som vi älskade denna stund. Ungarna var pyttesmå. Fick absolut inte störa far med kompis som skrek och gapade åt Leeds, Liverpool eller Nottinghamn Forest.
Det var då det.
Stirrar på dagens tidningssida om lördagens sport på TV. Blir snabbt mättad. Frågan slår mig, men tas inte på allvar.
Är det för mycket TV-sport?
Naturligtvis inte.
Året 2019 får en tokig jävel nappa åt sig en godbit i röran.
Det funkar.
Trist att mycket går värdshus förbi, så att säga.
Numera sitter man där ensam och ugglar: borta är groggen, småttingarna växt upp, har egna småttingar, kompisarna döda, trötta eller på opera i Barcelona.
Det bästa av allt: hustrun har blivit fotbollstokig. Hon har kollen på sporten i TV. Vi nappar åt oss Falkenberg-Häcken.
Och det röda vinet.
Smutt på er.
Under helgen som gick, förvandlades Centrumtorget i Lomma till något av barnens paradis. Kalasborgens alla kuliga aktiviteter-se bilden från Jöran Lindkvist på löpet-varvades med spunnet socker.
Lommabarnen rosiga av förtjusning. Det sprudlade av glädje, solsken och glada barnskratt över hela Centrumtorget.
Jag satt stilla i en hörna, med min el-skoter. Studerade kalaset på säkert avstånd. Fångade in ljudet. De förskräckta skriken från de väldiga rutschbanorna. Möjligen var den skrällande musiken i högsta laget, för en äldre mans öron.
Det är alltså så här riktigt glädje ser ut i verkligheten. Mitt sinne fylldes av dystra tankar. IS-barnen.
Det talas om att Sverige ska ta emot 80 svenska barn. Många har redan fått sina små liv krossat av idiotisk korkade föräldrar som är döda nu. Politikerna säger si och så och Margot Wallström gråter, utrikesministern.
”Vi måste ju agera humanitärt. Hjärtat brister hos alla som ser barn som lider på det här sättet,” säger hon.
Sedan händer i stort sett ingenting. Detta när det blinkar rött ljus.
Många barn är svårt sjuka.
Många barn är allt för små barn.
Alla barn, ska vara glada barn.
Flera kommer inte att överleva.
Andra skadade för livet.
Kära vänner, vissa må tycka det är åt helvete ta emot dessa barn. En annan gång kanske det handlar om ditt eget barn eller barnbarn.
Har ni tänkt på det?
Tankar som ingen vill tänka.
Ta hem IS-barnen.
NU!
Margot Wallström på Facebook under fredagen:
"Regeringen arbetar nu intensivt för att barn med koppling till Sverige som befinner sig i Syrien får den hjälp de behöver. Det ska inte råda något tvivel om att regeringen gör vad vi kan för dessa barn och om möjligt ska de föras till Sverige.
Varje fall måste hanteras individuellt. Barnen befinner sig i olika situationer, vissa kanske föräldralösa, andra med föräldrar gripna för handlingar de begått för IS. Att identifiera svenskar, som kan vara födda på plats, är svårt. I det största lägret finns ca 76 000 personer. Vi står i kontakt med internationella röda korset som finns i lägren. Det är av största vikt att barnens situation hanteras rättssäkert och med barnens bästa i fokus. Internationella aktörer, svenska myndigheter och svenska kommuner, som kan vara mottagare av barn, måste samverka.
Läget i lägren är svårt och därför är det mycket viktigt att även det humanitära arbetet intensifieras, så att mat och mediciner når fram. Regeringen har nära kontakt med övriga nordiska länder så att vi agerar gemensamt och på liknande sätt."
Det var naturligtvis ingen vacker syn.
Makalösa bilder, på sitt sätt.
Wikileaks grundare, Julian Assange, släpas ut som en gläfsande hund från Ecuadors ambassad i London. För säkerhets skull var det 6-7 personer inblandade, för stuva in f d hjälten i en polisbuss.
Det var 2012 Assange sökte och fick asyl på ambassaden. Förmodligen inget roligt boende. Allt började med våldtäktsanklagelser i Sverige.
Så slutade det så här.
Metropolitan Police angav först att Assanges greps, då han inte infunnit sig i rättssalen efter att släppts mot borgen av brittisk domstol.
Senare uppger Metropolitan Police att Assange även begärts utlämnad av USA. De federala myndigheter utreder Wikileaks.
Andra sidan har vi ännu inte sett slutat. Kanske bara början. Det finns många svängar kvar i den här affären.
En sak vet vi.
Numera ser Julian Assange ut som jag minns, Fången på Zenda.
Matinéfilm från barndomen.
Göta, hette biografen i Malmö.
Vad det nu har med saken att göra.
Igår-tisdag-kväll publicerade SÄPO listan över vilka kommuner som kommer få ta emot hemvändande svenska (!?) IS-krigare.
De 41 kommunerna, som kan vara tvungna – eller redan tvingas – hantera IS-återvändande bygger på uppgifter från Säkerhetspolisen, enligt Center mot våldsbejakande extremism (CVE).
Listan som CVE har gått ut med bygger på uppgifter som kan bli inaktuella. Viktigt att slå fast. När jag lusläser listan, kan jag inte finna att Lomma kommun finns med. Det känns så här långt som en befrielse.
Hela listan med kommuner som i alla fall var aktuell i går kväll:
Arvika, Alvesta, Boden, Botkyrka, Borås, Emmaboda, Filipstad, Gävle, Göteborgs stad, Halmstad, Hallsberg, Huddinge, Järfälla, Jönköping, Karlskrona, Kristianstad, Knivsta, Kungsör, Landskrona, Lund, Lidingö, Lidköping, Linköping, Malmö, Mark, Nacka, Norrköping, Partille, Stockholm, Sundbyberg, Sandviken, Strömsund, Södertälje, Upplands väsby, Umeå, Uddevalla, Vansbro, Växjö, Västerås, Åsele och Örebro.
Av dessa hör fyra kommuner hemma i Skåne, men alltså inte Lomma.
Tack för det.
Än så länge, kanske är bäst att tillägga.
I går kunde jag inte läsa. Mina läsglasögon var på annat håll. Fick tänka i stället. Det var då jag fick samman tänkta tankar otänkbart tankat: Lommabanan start december 2020 med 50 pågatåg varje dygn. Till en början med. Sedan en fördubbling. Lägg till i värsta fall minst 30 godståg, så är du nära sanningen.
Tågen i all ära.
Lommapolitikernas huvudvärk är de framtida oundvikliga bilköerna på Karstorpsvägen/Industrigatan. Karstorpsvägen är dessutom en pulsåder, för ingående trafik från Malmö.
Bommar ner, ner och åter ner.
Stup i kvarten.
Bilkaos.
I dag när jag åter fått tillbaka mina läsglasögon-tack storsonen-läste jag igenom: Planprogram för Lomma stationsområde från 2010.
Där anser man det nödvändig med planskild korsning Karstorpsvägen/Industrigatan. I dag har vi fått en sådan lösning på Vinstorpsvägen som kostade skjortan.
För få lite ordning och redan, sökte jag projektledaren, Helen Nilsson, på Trafikverket.
"Jag ska undersöka saken. Återkommer till dig med besked i nästa vecka," svarar Helen Nilsson mig.
Så jag sitter här fortfarande med tänkta tankar otänkbart tankat.
Var tog Karstorpsvägen och Industrigatan vägen?
Möjligen har jag missat något.
Hoppas Helen Nilsson kan lösa gåtan. Hon verkade vara en trevlig bekantskap. Vi får alltså vänta en vecka till på besked.
Spännande.
Här nedanför har jag hämtat en bild från tänkta tankar från planprogram 2010. Industrigatan med planskild lösning.
Det var då det.
Numera otänkbart tankat.
Jag är en läsande människa. Läser allt jag kommer över: älskar böcker, allätare av dags-och veckotidningar, annonser, Fantomen, facktidskrifter-från traktorer, konst till vetenskap, nätet, Kalle Anka och på muggen sladdertidningar (oslagbart).
Läsandet berikar mitt nyfikna liv något alldeles ofantligt.
En viktig ingrediens i mitt liv.
Mellan varven nappar det. Kan fiska upp något som kan vinklas med hårdare nyhetspuls till bloggen.
Jag är alltså en nörd, när det gäller läsa.
Mani, helt enkelt.
Inget går mig förbi, utan jag fångar de skrivna orden i flykten.
Emellertid.
När jag skriver detta, går det trögt. Värker och bänder i mina ögon. Får pausa, lite då och då, för klarna synen.
Ett helvete.
Igår glömde jag nämligen mina läsglasögon, hemma hos sonen och hans familj i Dalby. Upptäckte det när jag kom hem senare under söndagskvällen.
Katastrof.
Glömde även sladden för ladda mobilen.
Det var skit samma.
Men mina läsglasögon som skänkt mig en sådan glädje i 43 år.
Ofattbart.
Försökte läsa ändå.
Suddigt.
Fick lätt huvudvärk.
Funkade inte.
Plötsligt tvärdog mitt liv. Grät ut i hustruns famn. Blev väldigt arg på mig själv. Hur kunde jag?
Larmet gick, så senare idag ska sonen komma hem med mina läsglasögon. Fy fan, vad jag längtar.
Älskade läsglasögon, snart är ni på plats.
Malmö FF har endast tagit en poäng av sex möjliga i årets öppning av allsvenskan.
Redan kris?
Jo, så är det.
Kris.
Efter förlusten med 3-1 borta mot Sundsvalls GIF, fick jag sova på saken.
Max Wiman summerar i söndagens Sydsvenskan, på ett bra sätt:
"Anders Christiansen slog en passning i gapet på hemmalaget. Rasmus Bengtsson slog en kort djupledspass till Linus Hallenius i stället för en bestämd bakåtpass till Johan Dahlin. Och – jo, till och med han – Markus Rosenberg klättrade på ryggen på en Sundsvallsspelare efter en hörna när denne var på väg utåt i straffområdet.
Jag räknar förresten in en urusel straff av Guillermo Molins också (det var ingen strålande målvaktsräddning) bland de individuella misstagen."
Tränaren, Uwe Rösler, var nöjd med lagets insatser.
”De satte sin chanser. Det gjorde inte vi.”
Ingen analys som går till historien, precis. När även etablerade spelare tappar fokus, går det som det går: åt helvetet.
Det luktar katastrof som våren 2018 lång väg. De viktigaste spelarna har i de två inledningsmatcherna visat att de tappat fokus.
Det är mer än allvarligt.
Vi ser inget samman trimmat lag på planen. De flesta verkar lira för sitt egna höga nöje skull. Nästa hemmamatch är mot Östersunds FK.
Min fotbollskompis sedan 1950-talet, Leif Georg, har i stället valt åka till Barcelona. Ett bra sätt komma bort från eländet. En omöjlighet på Bosse Larssons tid. Uwe Rösler borde ha några sömnlösa nätter framför sig.
MFF med alla pengarna, har kört fast.
Uwe Rösler hattar med spelarna.
Ut och in.
Ingen fattar något.
En fotbollens brexit.
Här ligger Maggi i vårsolens glans. Bakom henne lyfter en stor kranbil stegarna ner i badet som monteras på plats.
Centrumbadet i Lomma rustar för en ny badinvasion den kommande sommaren. ”Ja, om det blir en badsommar. Sådant vet man aldrig i april,” säger Maggi som valt en behaglig plats nedanför muren.
En noga utvald plats. För slippa vinden som i veckan mest varit isande kall som någon i Norrland öppnat ett fönster.
Maggi som bor i Lund, brukar åka hit och bada. Under sommaren, är bäst att tillägga. Idag väljer hon i den skarpa vårsolen vila ut sin onda nacke.
Så här gick det till, när jag tog den ovanliga bilden som ni kan se på löpet.
Jag tog min vanliga spaningsrunda med el-skotern. När jag kom ner till Centrumbadet, stack jag upp huvudet ovanför muren som skärmar av ner till vattnet.
Si på tusen.
Nedanför på betongfundamenten låg Maggi.
”Oj,” sa jag, något förvånat.
”Ursäkta om jag stör.”
”Hej, inga problem,” svarade Maggi.
Jag såg genast en kul bild.
”Får jag ta en bild av dig med kranbilen i bakgrunden? Tänkte i så fall lägga ut den på min blogg,”
”Inga problem,” fick jag till svar.
Sagt och gjort.
På så vis hamnade Maggi, samt uppsättning av sommarens badstegar på bloggen. En liten tvättäkta lokal nyhet i allt det stora som händer i världen.
Brexit på er.
Nej, det gack inte för sig. Det var inte SVT:s program, Sverige idag som nobbade min mäktiga vårbild av påskliljorna i Lomma.
Dit skickade jag först bilderna (2 stycken). Frida svarade mig, att det var fina bilder. Bad mig i stället skicka över bilderna till vaderbild@svt.se.
Slog mig plötsligt, att det är meteorologerna själva som väljer ut vilka tittarbilder som ska köras ut i programmet.
Snabbt fick väderfolket bilderna av ett hav med påskliljor i Lomma. Tyckte själv det var en oslagbar vårbild från södra Sverige.
Det tyckte tydligen inte meteorologerna.
Jag blev utslagen av hunden Roffe.
Se de publicerade bilderna i programmet här nedanför. Jag hängde själv på min bild som spolades av vädret.
Kryssad av mig.
Tänk som det kan sluta.
När det inte ens börjat.
Återstår endast att säga: voff-voff!
Jag har för vana titta på SVT:s Sverige idag som sänds mellan 17.30-18.00. Poängen är att fånga upp sådant som är intressant från de 21 lokala nyhetsprogrammen som sänds i Sverige. Inget fel i det.
Möjligen lite ojämnt på grund av utbudet. Vet hur svårt det är att dagligen knäcka intressanta nyheter.
Däremot har jag retat mig lite på slutfasen av programmet.
Väderbilderna.
Hur väderfolket väljer ut tittarbilder som skickas in.
Denna vinter som vi nu lämnar bakom oss, har det blivit för mycket snöbilder. Det är som hela Sverige haft tidernas snövinter.
Så inte alls verkligheten.
I Skåne har vi haft mest snöfritt.
I alla fall i Lomma.
Därför skickade jag idag, in en bild på påskliljorna som så vackert pryder Fladängen i Lomma. Snacka om vårbild.
Så hjälp mig spana in om vi får med bilden i Sverige idag.
Just i dag.
Kanske i morgon.
Mest troligt.
Inte alls.
.jpg)
Inlägg
