Greta Thunberg världsnyhet-slog ut VM i fotboll med råge

 

Det här är ett klipp från Aftonbladet online måndag eftermiddag. Det kunde varit från vilken nyhetsmedia som helst i världen. 

Internet gav mig den informationen jag behövde.Den stora nyheten var domen i Malmö och att Greta Thunberg greps på nytt i Malmö Oljehamn. Hon döms till 30 dagsböter à 50 kronor. Dessutom ska hon betala 1 000 kronor till Brottsofferfonden. Damernas fotbolls-VM försvann plötsligt. 

Greta tog hem potten. 

Greta Thunberg döms för ohörsamhet mot ordningsmakten. Detta efter att ha deltagit i en klimataktion i Malmö där hon stoppade tankbilar. 

Sedan gjorde hon om samma sak idag igen. Det kan bli dyrbart i längden. Mamman får nog ut och sjunga som aldrig förr. 

Dottern har skruvat upp takten från skolstrejk till tankbilar. Det kan bli en dyrbar resa. 

”Vi kan inte rädda världen genom att följa lagen,” säger Greta Thunberg till en omvärld som väntar med spänning på nästa drag.

 

Valrörelsen mutfest på Centrumtorget i Lomma-under polisuppsikt

 

Lördagen blev en sällsynt dag på Skvallertorget(Centrumtorget) i Lomma. Redan före lunch hade partierna portionerat ut sig strategiskt på torget. 

Nu gällde det fånga väljare med diverse mutor. Något som polisen som fanns på plats såg mellan fingrarna. Det var alltså då det plötsligt blev lagligt och muta Andersson, Pettersson, Lundström och jag. 

Det dröjde inte länge förrän Ulf från FokusBjärred kom ångande med en ballong. 

”Ballonger är kul. Du röster väl på oss,” sa Ulf, ballongade mig och skyndade vidare. 

KD delade ut bananer för glatta livet. Sossarna spred sina vackra röda rosor. Det gick säkert åt en hel rabatt. (texten fortsätter efter bilden) 

Och så dök Jeanette från Sverigedemokraterna upp med barnbarnet Teo 6 år. Torgets yngsta politiska deltagare. Jag mutades helt rätt med en grabbnäve godis. 

Nej, det var verkligen inget liv och kiv som när partiledarna bråkar i TV. 

Centrumtorget en stillsam högmässa. Det var så man väntade på att poliserna skulle börja sjunga en fridsam psalm som, Stilla natt, heliga natt. 

Då dyker centerpartisterna Lars-Göran och Tor-Björn upp iförda ilsket gröna tröjor. 

”I gårdagens blogginlägg efterlyste du en penna,” sa Lars-Göran och gav mig en bläckpenna med partiets logga på. ”

Tack,” svarade jag och for hem. 

Det är allt skönt bli lagligt mutad. 

För en gång skull.

 

 

Här släpas Julian Assange ut från ambassaden av polisen

Det var naturligtvis ingen vacker syn. 
Makalösa bilder, på sitt sätt. 
Wikileaks grundare, Julian Assange, släpas ut som en gläfsande hund från Ecuadors ambassad i London. För säkerhets skull var det 6-7 personer inblandade, för stuva in f d hjälten i en polisbuss. 
Det var 2012 Assange sökte och fick asyl på ambassaden. Förmodligen inget roligt boende. Allt började med våldtäktsanklagelser i Sverige. 
Så slutade det så här. 
Metropolitan Police angav först att Assanges greps, då han inte infunnit sig i rättssalen efter att släppts mot borgen av brittisk domstol. 
Senare uppger Metropolitan Police att Assange även begärts utlämnad av USA. De federala myndigheter utreder Wikileaks. 
Andra sidan har vi ännu inte sett slutat. Kanske bara början. Det finns många svängar kvar i den här affären. 
En sak vet vi. 
Numera ser Julian Assange ut som jag minns, Fången på Zenda. 
Matinéfilm från barndomen.
Göta, hette biografen i Malmö.
Vad det nu har med saken att göra. 

Memoarbit som Hitchcockrysare: Mord i telefonluren

Såg med förtjusning Leif GW Perssons porträtt av ”Revolver-Harry” Söderman i går (onsdag) i SVT. 
Under sin livstid världens främste detektiv, hyllad krigshjälte, engelsk agent, äventyrare, föregångsman i världen inom det kriminaltekniska och mycket, mycket mer därtill som inte får plats här. 
”Han var större än livet självt”, som Leif GW sa med beundran i rösten. 
Det klack till i huvudet: ett dramatiskt minne som hämtat från en film av skräckmästaren, Alfred Hitchcock, spelades upp. 
Filmruta för filmruta. 
I en annan tid ingick det i en journalist arbetsuppgift att ringa dagens polisrunda. Ett rutinarbete.
Just den här dagen som faktiskt de flesta dagar, förväntade jag mig inte få några större brott serverade. Det var för det mesta cykelstölder och småkrafs som snatteri av en lökkorv eller så. Alldagliga ting av små brott, med andra ord. 
Inget som varken ”Revolver-Harry” eller Leif GW skulle lägga ner den minsta tankemöda på. Just den här dagen skulle inte bli som alla andra dagar. Det hettade nämligen till ordentligt i telefonluren: mord! 
På den tiden hamnade man först i en telefonväxel. 
”Polisen”, svarade den vänliga damen. 
Min taktik var alltid att prata runt och strunt. 
Skoja lite med damerna i diverse telefonväxlar. 
I detta fallet polisens. 
De satt nämligen på hela dagens polisiära ingripande, i form av rapporter och annat spännande. 
I de bästa fall kunde man locka ut både det ena och det andra av en fnittrande telefonnissa. Det var alltid utmärkta kunskaper ha med sig i bagaget, när man kopplades fram till vakthavande polisbefäl som oftast var sakligt knastertorr i kontakten med andra statsmakten. 
Nu var just den här dagen som sagt var, inte som alla andra dagar. 
Efter växeltelefonisten svarat, ”Polisen”, bröt helvetet ut. 
”Hjääälp! Jag dööör”. 
En kvinnas förtvivlade skrik trängde genom telefonluren rakt in i mitt öra. 
”Vem dööör”, skrek jag tillbaka. 
”Hon dööör, svarar telefonisten skräckslagen. 
”Rakt framför mig. Blod. Åh, Gud”. 
Jag slängde på luren. 
Snart satt jag med pressfotografen i bilen. Gasen i botten till den döende eller döda kvinnan i stadens polishus några mil bort. 
Tvärnit framför polisstationen. 
Ut ur bilen. 
Tydliga blodspår in i polishuset. 
Vi valde snabbt följa blodspåren åt andra hållet. Från det hållet som kvinnan kommit springande från med forsande blod. 
Till slut hamnade vi på en bakgård och i ett köket till en restaurang. På golvet blod och en stor blodig kniv. På plats två poliser som såg vilsna ut. 
Det var en torsdag. 
Restaurangen serverade ärtsoppa med pannkakor, nu med blodstänk. Dramatiken byggdes hela tiden upp.
Till slut blev det en stort uppslagen artikel i tidningen. 
Vi var dessutom ensamma om mordet.  Stort i sig.
Ett svartsjukedrama med dödlig utgång. 
Jag glömmer det aldrig någonsin. Tänker ofta på kvinnan som kom inrusande på polisstationen dödligt knivskuren. 
Hemskt. 
Meningslöst.
Jag fick ett mord i telefonluren som jag gärna sluppit. Ett drama som även fått ”Revolver-Harry” och förmodligen även Leif GW Persson att spärra upp ögonen. Om inte annat, så i alla fall den blodbestänkta pannkakshögen. 
Rena rama Hitchcock-rysaren. 
Fast i verkligheten.

Bikinipolisen-en världssuccé

Polisen, Mikaela Kellner, ligger tillsammans med en poliskollega och solar i en Stockholmspark. 
Då slår tjuven till. 
Snor deras mobiltelefon. 
Något han ångrar bittert i dag. 
SWITCH..och så ligger tjuven nitad med ett fast polisgrepp. Mikaelas högra knä pressar ner tjuven som nästan blir ett med gräsmattan. 
Jag älskar bilden. 
Det inträffade just då.
Av en polis i bikini.
En oerhört stark bild från ett unikt polisingripande. 
Mikaela lägger ut bilden med förklarande text på Instagram. 
SWITCH..., säger det igen. 
Bilden blir viral på nätet med en pistolkulas hastighet. Alla världens tidningar i papper eller på nätet publicerar bilden. Sociala medier hakar på. 
Den fantastiska bikinipolisen blir på två röda sekunder världsberömd. Allting började som sagt var med Mikaelas inlägg på Instagram. 
Vi lever i ett nytt tidevarv. 
Det är hur kul som helst att få vara med.
Bra jobbat, Mikaela.
Originalet här nedanför. 

Öresundsbron-gränskontrollen (bloggtest)

Lördag förmiddag. Regnet vräker ner. Sönerna har bestämt sig för baxa far över Öresundsbron. 
Juldrickat skulle inhandlas 93 sekunder från bron på den danska sidan. 
Under fredagen hade myndigheterna gått ut med att ALLA skulle visa ID-handlingar som kom till Sverige via Öresundsbron. 
Ärligt talat. 
Det satte lite extra knorr på tillvaron i det stålverksgråa november rusket. Lite av TV-serien Bron-känsla, smög sig in i bilen. 
Själva inköpet på den danska sidan gick utan problem. Sönerna baxade far än hit och än dit bland de fyllda kartongerna som kluckade så rogivande. (texten fortsätter efter bilden)

När vi återvände mot Sverige blev TV-serien, Bron, än mer verklig i den trivsamma bilen. Spänningen steg märkbart. 
Lillsonen kramade ratten extra hårt. 
Storsonen förklarade som den chefstjänsteman han är, högt från baksätet ID-kontrollens alla finesser. 
Far laddade t o m upp sitt presskort, för att i fall. (texten fortsätter efter bilden)

Vi kröp allt närmare den kontrollerande polisen. 
Sönerna gick nu på högvarv. 
”Far sluta ta bilder. Man vet aldrig vad som händer. Det kanske inte gillas.” 
Vid sådana tillfällen förvandlas far till flygande reporter och blir helt tondöv: bara nu inte polismannen tror att far smugglar ensamkommande flyktingbarn? 
De har också skägg. 
Men nej. 
Polismannen log i regnet som han väntade på bli bjuden på en dansk öl. Vi släpptes igenom utan någon som helst ID-kontroll. 
Far kände sig besviken. 
Tänk om de plockat in honom som misstänkt smugglare av ensamkommande barn? 
Suck. 
Där rök en bra story.
FOTNOT. Det är jag som maskat regskyltarna. För övrigt syntes inte någon flykting till alls.

MFF-PSG: Mina Glödheta biljetter sprider ISkyla

Jag har fyra biljetter till CL-matchen mellan Malmö FF-PSG på onsdag i nästa vecka. Det är fyra kanonplatser på arenan. 
Jag köpte dyrgriparna till mina familjemedlemmar som tack vare årskorten alltid sitter på samma förnämliga platser under de allsvenska matcherna. 
Före fredagen den 13 november var biljetterna glödheta på marknaden. 
Efter den islamistiska mordorgien i Paris med minst 129 döda, en eventuell terrorist gripen i Sverige, fotbollsmatcher planeras ställas in under helgen i Belgien, akut terrorvarning i Bryssel, terrorister grips dagligen runt om i Europa m m, är läget plötsligt ett helt annat. 
De fyra biljetterna jag håller i min hand, sprider ISkyla (förlåt, det bara kom). Själv mår jag inte alls bra över att behövas skicka i väg min familj till arenan på onsdag. Jag känner mitt ansvar. 
Hur min familj tänker vet jag ännu inte. 
Vi ska diskuterade den uppkomna situationen i kväll. 
En sak är då säker: Zlatans återkomst till Malmö med sitt franska mästarlag blir aldrig den eufori som det var tänkt. 
Räkna med en massiv polisinsats-både synlig och osynlig. 
”Finns ingen anledning till rädsla”, svingar våra politiker. 
Vem liter på dessa pappfigurer? 
Ingen.

Rekordsäkerhet när Real Madrid kommer till Malmö

Aldrig tidigare har varken gamla Malmö Stadion eller MFF:s hemmaborg, Swedbank, upplevt något liknande. 
När världens mest berömda klubblag, Real Madrid, kommer till Malmö för CL-match mot Malmö FF är säkerheten rigorös. 
Absolut ingenting får störa mångmiljardklubben från Spanien. 
Därför sätts nu upp ett stort säkerhetsnät runt hela arenan. Du som har biljett måste alltså visa upp den vid två tillfällen. 
Först för att komma igenom det väldiga säkerhetsnätet, samt en andra gång då du ska in på själva arenan. 
Räkna också med en praktfull polisstyrka. Inget lämnas åt slumpen.
Ingenting, absolut ingenting, får hände Ronaldo eller de andra mångmiljonstjärnorna i Real Madrid. 
I dag möts Halmstads BK-MFF på Örjans Vall. Vi talar jämförelsevis om en match på källarnivå. Knappt ens det. 
Vinner inte MFF den matchen, får målvakten Johan Wiland plocka med sig en kulram i matchen mot Real Madrid. 
FOTNOT. MFF:s information till publiken inför matchen mot Real Madrid. Klicka HÄR!

Rekordsöndag med utryckningstutor i Lomma

I går tjöt det som aldrig förr i byn. Utryckningssirenerna skakade om oss boende. Vi förflyttades för en kort stund till självaste New York. 
Det var ingen hejd på allt tutande under söndagseftermiddagen. Det verkade vara något alldeles extra stort på gång. 
En gammal nyhetsmurvel går igång på den typen av horn musik, var så säker på det. Nu låg murveln förpackad i plågor. Kom inte ens ur sängen. Försökte i stället räkna tutorna som är olika för både ambulans, polis och brandkår. Det gick inget vidare. Blev mest en grötig ljudkuliss. 
Det lät i alla fall som något väldigt stort inträffat. Dessutom inte alls långt borta. Alldeles nere i hamnen utanför murvelns huvudkudde. Någon egen utryckning var det som sagt aldrig tal om. Kanske lika så bra det. 
Det visade sig sedan var en gryta som torrkokat på en spis och tog eld. Ja, sedan var det-tack och lov-något annat obetydligt också.
Allvarligare var det då med pappan och sonen som i den hårda vinden var ute på en s k stå-upp-bräda. Plötsligt tog de tuffa frånlandsvindarna tag i pojken. Drunkningstillbud. Dramatik en kort stund. 
Allt slutade lyckligt. 
Tack och lov för att vi har utryckningsfordon som är på hugget. 
Tuta på. 
FOTNOT. Bilden här nedanför är en illustration på en liknande bräda. Personerna på bilden har inte med saken att göra.

”Mitt första kravalleri”

Det var för snart 50 år sedan i Köpenhamn. Vi satt några vänner på en väl inrökt krog och läskade oss med några Tuborg. Livet var så där vänligt som det bara kan bli i glada vänners lag. 
Plötsligt bröts friden av gap, skrik och skarpa ljud från knallskott som trängde in från gatan utanför. Det visade sig att vi satt nästan mitt i den första sammandrabbningarna mellan polisen och de hårda autonoma grupperingarna i Köpenhamn. 
De hade nämligen ockuperat ett hus mitt emot. 

Vi avslutade snabbt våra öl. Tog oss med snabba steg genom rök och stök ner till hamnen och båten hem till fridsamma Malmö. 
Det var alltså så det gick till för snart 50 år sedan. I Köpenhamn som blivit en världsberömd stad, tack vare musikalen, HC Andersen från 1952 med Danny Kaye. 

Nej, jag var inte i Limhamn, men läser i Sydsvenskan vad Jalle Lorensson, munspelaren i Wilmer X som var på plats, skriver: 
”Kravallerna har skildrats på många håll, få skildrar de maskerades attack, vilket för mig är en fullständig gåta”. 
På min tid fylldes tidningarna av vänstergruppernas framfart. Till en början med. 
Sedan tog rödrockarna över redaktionerna. 
Det blev tyst och vinklat. 
I dag är väldigt många f d rödrockar mediachefer. Kanske därför, Jalle.