onsdag 23 januari 2019

Parkeringskaos på Lunds Universitetssjukhus i 37 år

Under trettiosju (37) år, har jag upplevt parkeringskaos på sjukhusområdet i Lund. Debuterade som patient i januari 1982. Minns tydligt vilket stök och bök det var redan då få en parkeringsplats. 
Mellan varven har jag haft handikappsparkering, vilket naturligtvis underlättat betydligt. Fast långt ifrån alltid. 
Så var det i måndags. 
Fick leta både länge och väl innan det uppenbarade sig en tom parkeringsruta för handikappade. 
Det fanns bara ett problem: det var alldeles för långt att gå till njurkliniken som är inhyst i det gamla barnsjukhuset. 
Snömodd var det också. Turligt nog hade jag plockat med mig rullatorn. Kryckkäppar inte alls att rekommendera. 
Snömodd är inte rullatorers bästa kompis. Fann bänkar att vila ut på. Det blev en kamp. Livrädd stupa död över rullatorn. Grejen är den, att man själv vill klara av saker och ting
Efter mycket om och men, nådde jag till slut målet. 
Levande.
Tillbaka då? 
Hustrun hämtade bilen och plockade upp mig. Det är bra vara gift ibland. 
Varför körde inte hon dig dit från början, kanske du helt riktigt tänker? 
Grejen är den, att man som sagt var, vill själv försöka leva någorlunda normalt. Andra sidan framstår Region Skåne mer som skräckfilmen Dr Mabuse.
Nu var jag stygg.
Ack, ja. 

tisdag 22 januari 2019

Första vårtecknet i Lomma-kommer från Göteborg

Plötslig rullades våren i Lomma upp inför mina ögon. Lommabon, Peter Aspe, delade inlägg om en vårkonsert med Lomma-Bjärreds Dragspelsorkester i Lommas Folkets Hus, dök upp i mitt allmänna flöde på Facebook. 
Det blir alltså glada dragspelstoner, med sång och glädje, till Göteborgaren, Lasse Dahlquists, käcka berömda sånger. 
Det var inte utan det började spritta i den gamla nötta kroppen. Sannerligen är det våren som börjar knoppas i Rockbäck. Bara tanken på våren i snöslasket, gör en stackars sate glad. Ja, nästan överväldigad av förtjusning. 
Visserligen är vårkonserten inte förrän söndagen den 10 mars, men ändå. Bara ordet våren, mina vänner, gör att allting känns mycket lättare. 
Inte nog med det. 
Igår-måndag-dök också Hemmets Veckotidning upp med, att det våras för vårlökarna. Visst blir man glad? 
"Oh boy, oh boy, oh boy!" skrev Lasse Dahlquist (1910-1979), och som vi sjunger på Folkets Hus i Lomma den 10 mars mellan 15.00-17.00.
Kan inte skrivas bättre. 

söndag 20 januari 2019

Begravningsbyrån-ny TV-serie (dokumentär)

För en tid sedan dök det upp en ny dokumentärserie på Netflix. 
Begravningsbyrån. 
Först trodde jag det var ett skämt. 
Det var det inte. 
Det var alldeles på riktigt. Exakt som det stod om serien:  
”Den maoriska begravningsentreprenörerna Francis och Kaiora Tipene blandar gott humör med omsorg och respekt, när de hjälper polynesiska familjer att hantera sorgen.” 
Det såg nästan ut som om det var ett nöje att få vara död. Med varsam hand och stor respekt behandlades både liket och kistan. Visst grät anhöriga och sjöng sina polynesiska sorgesånger, men begravningsentreprenören Francis Tipenes svävade som en ställföreträdande Gud över hela akten. 
Det var en märklig upplevelse. 
Dessutom var Francis en superpedant. Inte ens ett löv fick närma sig begravningsbyrån. Francis bekymmer var att lövblåsaren inte var kraftig nog. 
Därmed hamnar vi i en helt annan märklig TV-serie på Netflix. Konsten att städa med japanskan, Marie Kondo. 
Där har redan både Aftonbladets och Expressens kultursidor gått i spinn. Expressens kulturchef, Karin Olsson, vet inte till sig av lycka. 
Undrar vem som blir först med att begrava sig i Begravningsbyråns sagolika hädanfärd? Banne mig.
Det blir en allt konstigare värld vi lever i. 

lördag 19 januari 2019

Annie Lööf och skorna-när Charlie Chaplin åt upp sin sko

Centerledaren, Annie Lööf, får göra som Charlie Chaplin i filmen, Guldfeber från 1925. Laga till sin högra sko och tugga i sig den. 
Det är vad just Charlie Chaplin gör i filmen. En klassisk filmscen som verkar blivit helt bortglömd numera. 
Själv älskar jag scenen med Charlie. 
Kokt sko. 
Saltar lädret. Sliter och drar i sulan och allt äts med kniv och gaffel. Ingen har gjort den kopplingen. 
Märkligt. 
Journalisterna är för unga. Det är mer inne städa som japanskan Marie Kondo, än skratta åt Charlie Chaplin. 
Trist. 
Det krävs tydligen min årgång för göra den roliga kopplingen. 
Det finns en annan obetalbar scen med en sko i centrum. 
I Bagdad den 14 december 2008. 
På en presskonferens kastar den irakiske journalisten Muntazar Al Zaidi sin ena sko mot George W Bush. Muslimerna ser skorna som orena. Det verkar inte alla skosamlare ha tänkt på. 
Då är det allt roligare med Charlie Chaplin. 
Jag tror, Annie Lööf, håller med mig.

torsdag 17 januari 2019

Memoarflik: Tack för resan till Israel för 50 år (!) sedan

Under mitt långa liv har jag fått en del egendomliga telefonsamtal. En gång ringde en djupt olycklig man upp mig. Under stor vånda och gråt kved han fram, att han höll på förvandlas till kvinna. 
Vad svarar man på det? 
Självmordssamtalen var förr i tiden inget ovanligt. 
Numera sköts sådant på nätet. 
En annan gång sökte en kvinna min hjälp. Hennes problem var en väldigt klåda i underlivet. Jag skickade henne till närmaste akutmottagning. Kände inte alls för klia henne i underlivet. Någon måtta får det allt vara. 
I veckan fick jag ett mobilsamtal som gjorde mig både förvånad och glad. Det var Gösta, 90 år, bosatt i en stad i Mellansverige. 
Pastor var han också. 
Han ville tacka mig för en turistresa från Strömstad till Israel som jag arrangerade sommaren 1969. Det blir för 50 år sedan. På den tiden väldigt ovanliga turistresor.
Gösta svämmade över av glädje, att han äntligen lyckats spåra upp mig. Nu ville han bara tack för en fantastisk resa. Den blev så lyckad, att efter den resan har han varit i Israel 30 gånger till. Kärlek alltså. 
Nu väntar jag bara på, att alla de andra resenärerna ska höra av sig. Det var inte bara Israel utan även spännande utflykter med ångfartyget S/S Bohuslän, samt andra små eller stora fartyg. Jag säger då det.
Här nedanför min hemsnickrade löpsedel som jag spred över Strömstad sommaren 1969. Jag hade fullt upp. 
Jag var bara 22 år gammal. 
Hur vågade jag?

onsdag 16 januari 2019

Stefan Löfven trollar

Malmöbon, Hector El Neco (1900-1965), var min barndoms stora idol som trollkonstnär. Är så fortfarande, faktiskt. 
Det var inte bara vita kaniner som trollades fram ur hatten. Även glödande cigaretter från munnen. Hans förmåga plocka sedlar i luften förbluffande. Hans fingerfärdighet visste inga gränser. 
Jag kom och tänka på Hector, när Stefan Löfven (s) nu kommer röstas fram som statsminister på fredag.
Målgång i regeringsbildningen.
Vänsterpartiet vek till slut ner sig. 
Därmed har Löfven gått i land med ett svårt trolleritrick: spräcka Alliansen samt sy samman en ny maktstruktur i svensk politik med l, c, s och mp. 
Jag tror även, Hector El Neco, hade applåderat. Hur det sedan kommer att gå, är en annan historia. 
Själv har jag valt följa den här resan-se löpsedlar här nedanför-på ett annorlunda vis. Trött som jag blev på alla dessa beservissar till politiska journalister som dog i ett hav med felaktiga spekulationer. 
När vi som mest behövde undersökande journalistik, fanns det ingen. Sveriges ledande grävredaktion, Uppdrag granskning, har som exempel valt idag visa en tiggares död. 
I detta dödläge för journalistiken, har jag valt lyfta med lite kluriga löpsedlar. 
Min utkikspost till det stora hela, är mitt hem i Lomma. Bara det ett trolleritrick som, Hector El Neco, hade gillat. 
Hokus-Pokus, på er.

tisdag 15 januari 2019

Barnhemsbarnet Löfven (s) mot överklassbarnet Sjöstedt (v)

Medan, Stefan Löfven (s), läst sig trött på Metalls studiekatalog, har, Jonas Sjöstedt (v), skrivit tre deckare. 
Medan, Stefan Löfven, fick en tuff start i livet som barnhemsbaby, växte, Jonas Sjöstedt, upp i en överklassmiljö. Pappan civilingenjör. Mamman läkare. Det är inget ovanligt att överklassbarn blir glödande kommunister. 
Däremot är det mycket ovanligt, för inte säga unikt, att en svetsare som Stefan Löfven blir statsminister i Sverige. 
Den tunga utbildningen fick han i Metall. Deras studiekatalog är omfattande. För inte säga gedigen. Rena universitetet, för den som vill och orkar. Det var där han tränades upp, till det förhandlingsproffs som Löfven verkligen är. 
Tro inte annat än att Löfven räknade med att Sjöstedt skulle gå i taket, när de fyras gäng presenterade sin omfattande överenskommelse. Inte ens örnögat, Annie Lööf, borde bli förvånad. 
Allt uträknat och planerat.
Så nu när timmarna rinner iväg, sitter, Stefan Löfven, med hela Metalls studiekatalog i huvudet. Jonas Sjöstedt som gett ut tre deckare, måste skaka fram ett lik i garderoben för ta hem spelet. Gissa vem som vinner? 
Annie Lööf.