torsdag 22 augusti 2019

Calle Rockbäcks Blogg-vilar sig i form

Sedan starten den 8 juli 2008, har jag producerat 4519 inlägg på bloggen. Det är en enorm produktion om tusen olika saker i vår oroliga värld. 
Under dessa år har jag upplevt en omstörtande verksamhet på nätet. Då 2008, var jag tämligen ensam Lommabo som dagligen publicerade mig. 
Visserligen fanns Facebook, om än i liten skala. Det ansågs, mer eller mindre, som en slasktratt av journalister och finare folk. 
Den nya tekniken som stormade fram, mötte kraftigt motstånd i portgången. Under tiden etablerade jag mig som bloggare. 
Min blogg fick efter några tröga månader, ett allt större genomslag över hela riket. Världen med, för den delen. 
Mysteriet med alla språk löste Google translate på ett kusligt effektivt sätt. Namnet Lomma spreds faktiskt som en löpeld över hela världen. Jag hade besökare in på bloggen från alla omöjliga möjliga länder. 
Min förvåning stor. 
Ett tag kändes det nästan som för mycket. 
Av bara farten startade jag tillfälligtvis upp ännu en blogg. En olympisk blogg som enbart skrev om OS i Peking 2008. 
Jag följde tävlingarna slaviskt. 
Dygnet runt. 
Fotograferade med digitalkameran lopp, höjd, kast mm, från min TV. Skrev i ett rasande tempo och ut åkte allt på min OS-Blogg. Ofta var jag före tidningarna i min riviga ivriga rapportering. 
Bloggen blev en succé. Jag var liksom ensam herre på täppan. Det var vansinnigt roligt. Samtidigt höll jag igång min ordinarie blogg. Hur jag klarade av detta, är en gåta, men det gick. 
Efter några år slog Facebook och sociala medier igenom. Medmänniskor skrev och tyckte om allt mellan himmel och gjord. 
Jag fick ändra inriktning på bloggen. Det blev allt mer om Lomma. Mindre omvärlden. Rätt trist, faktiskt. 
I dagarna har jag skaffat en ny stationär dator. Mitt bloggande har under resans gång knäckt tre datorer. 
Några pengar har jag inte tjänat. Plånboken blivit magrare. Jag får skylla mig själv, för jag har tackat nej till alla annonser samt annan skit som erbjudits mig. Jag vill stå på mina egna ben. Det har jag lyckats med. 
Stolt över det. 
Nu håller jag dessutom på lär mig ett nytt bildbehandlingsprogram. Det är som lära sig lira fiol. 
Därför är det tyst på bloggen. 
Jag har tappat lusten. 
Förhoppningsvis bara till efter den 4 september. Ska justera en hjärtåkomma som gör mig jävligt trött. 
För övrigt är detta blogginlägg nr 4520. 
Vi hörs när strängarna låter som de ska. 
FOTNOT. Enligt mätningar på Google för några år sedan, hade över 15 miljoner varit inne på Calle Rockbäcks Blogg. Tack för att ni finns.

fredag 16 augusti 2019

Europa League: MFF:s framgångsrika ”träningsmatch” i försvarsspelet

Malmö FF gjorde en helt godkänd insats borta mot Zrinjski , från Bosnien-Hercegovina. MFF åkte ner till Europa League-matchen för nolla: Varken släppa in något mål bakåt eller sätta full fart offensivt. 
Möjligen om slumpen spelade in, göra ett mål framåt och helt döda matchen. Vinsten med 3-0 hemma på Malmö Stadion blev till en stabil ryggrad. 
Framåt fanns inte på kartan.
I verkligheten blev det som bestämts. 
Bakåt. 
Defensivt tänk från Röslers hjärnverkstad. Veteranerna, Lasse Nielson, Rasmus Bengtsson och Behrang Safari blev en bakre lyckad treklöver.
En ljusblå effektiv mur. 
Målvakten, Jonas Dahlin, tog hand om bollar som slank igenom. Zrinjskis straff kändes som ett tröstmål. 
Feldömd. 
”En situation som inträffar många gånger under en match. Knappt ens en lätt knuff i ryggen. Motståndaren faller lätt. Nej, det var ingen straff,” som Jonas Olsson förklarade i Viasat play som expertkommentator. 
Markus Rosenberg gjorde för övrigt ett styvt jobb bakåt han också. Kom det inga bollar framåt, gick han ner och blev en extra städgumma. 
Den enda kritiken jag har att komma med, är att MFF vårdade bollen slarvigt. Där är en bit kvar att jobba med. 
Annars var det som en träningsmatch. MFF fick kitta samman försvarsspelet. Det kan behövas i nästa omgång. 
Då väntar Bnei Yehuda från Israel. 
Kan bli hur lätt som helst. 
Kan också blir hur svårt som helst. 
MFF börjar hemma på torsdag i nästa vecka, men först Falkenberg på söndagi allsvenskan. Då får tränaren, Rösler, lägga alla defensiva tankar på hyllan. Det är full fart framåt om gäller. Vinst en nödvändighet. 

onsdag 14 augusti 2019

Här testar jag världens mest miljöanpassad tandborste

Det finns mycket man inte har en aning om. Av en händelse sprang jag på den första framtagna miljövänliga tandborsten. 
Hos tandläkaren, naturligtvis. 
Jag har för vana köpa mig några billiga tandborstar vid sådana besök. De normala av hårdplast. 
Vid mitt senaste besök hos Folktandvården i Lomma fanns inga normala till försäljning. I stället erbjöds jag köpa världens mest miljöanpassade tandborste för 25 kronor. Framtagen av ett svenskt företag. 
Sverige jobbar på ligga i framkanten med miljöfrågorna. Här var ytterligare ett exempel. Plasttandborstarna ska bort. In med tandborstar av bambuskaft och borstet av BPA-fria nylonstrån. 
Poängen med den kombinationen är att allt är återvinningsbart. Nu har jag testat denna unika skapelse. 
Hur funkar tandborsten? 
Bra, måste jag nog få säga. 
Ingen större skillnad. Möjligen i mjukaste laget. Fast det är tycke och smak efter vilket tandkött du bär på. 
En annan fråga jag ställer mig, är hur länge skaftet av bambu eller engelska bamboo som låter fräckare, håller samman? 
Plasten vet vi håller in i evigheten, men bamboo som är pandornas favoritkäk, kanske ruttnar samman som en åldrings kindtand. 
Vem vet? 
Jag har i alla fall börjat resan med min bambutandborste. 
Vi får avvakta med svaret.

tisdag 13 augusti 2019

Regnets krokiga väg till Lomma

Det finns bara en väg för regnet att ta sig in över Lomma. Nämligen den krokiga vägen från Hylliekroken, sydväst (ungefär) om Malmö. 
När himlen söder om Lomma tornar upp sig som en blåfrusen val, vet vi vad klockan är slagen: regn från Hylliekroken som slickar Lommabukten i Öresund. 
Om samma fenomen kommer in från Öresund norr om Lomma. Då klarar vi oss. Det blir alltid Landskrona och Helsingborg som får ovädret. 
Tro mig. 
Jag vet. 
Jag har nämligen varit granne med Öresund i 32 år. Alltså studerat fenomenet på nära håll under många år. 
I förmiddags-tisdag- såg jag hur det började torna upp sig från Hylliekroken. Ni vet, den där blåfrusna valen.
Bestämde mig för möta regnet. 
Tog min el-skoter. 
Körde över stock och sten (nåja) och kom fram till randen av Lommabukten i Öresund-se bild här nedanför. Där möttes jag av den första regndroppen som drog med sig ett ösregn in över Lomma i timmar. 
Hylliekroken går alltid att lita på. 
SMHI har ingen aning om denna krokiga väg med regn till Lomma. Tja, nu vet ni det. Inte mycket att bli lycklig över, men ändå. 
Alltid något.

måndag 12 augusti 2019

Är MFF-legenden ett sänke i allsvenskan?

Jag vet. 
Jag gör mig skyldig till ett majestätsbrott, när jag ifrågasätter legendens insatser i årets allsvenska. Det är till och med värre än svära i kyrkan. Många MFF-supportrar sätter ölen i vrångstrupen. 
Frågan måste ändå ställas: är MFF-legenden, Markus Rosenberg, ett sänke för klubben i allsvenskan? 
I de senaste fyra allsvenska matcherna har Markus i Sydsvenskan betygsättning fått 1-1-2-1. Tvåan en pinne för mycket. 
Resten helt rätt. 
Underkänd. 
Stjärnan har med andra ord inte levererat. Därför har klubben, mer eller mindre, havererat i ett hav med oavgjorda matcher samt fem (!?) raka straffmissar. Vattenbärarna till Markus som Strandberg, Antonsson och Molins, blivit osäkra. 
Allt ljus på mig som Edvard Persson alltid krävde. 
Ett typexempel är söndagens match mot Häcken (1-1). Molins kommer med god fart med bollen in i straffområdet. Läget för ett eget avslut lysande. Då väljer Molins söka en misslyckad passning till Markus Rosenberg. 
Just det agerandet har varit en ledstjärna faktiskt under hela säsongen. Även under förra säsongen. 
Fråga Carlos Strandberg som lånades ut till Örebro SK. 
Markus Rosenberg är guld värd i de internationella matcherna. Då tänder 37-åringen till. Det är kul lira boll igen. Harvandet i allsvenskan mindre kul. 
Nu är det sagt. 
Många har tänkt tanken, men igen har vågat ryta till. 
Jag blev alltså musen som röt.

fredag 9 augusti 2019

Så gick den datorn åt helvetet

Jag fick min första dator i hemmet i mitten av 1980-talet. Tidningen kom med underverket. En IBM. Stor som svalde stora delar av skrivbordet. 
Poängen med dåtidens datorer var en ultramodern skrivmaskin. Det gick lätt som en plätt att skriva. Texten växte ledig fram i den lilla datorrutan. Det gick lätt som en plätt ändra eventuella felskrivningar i texten. 
Ett rent manus. 
Tyst var den också. 
Inget skrammel som med grön Halda, skrivmaskinen. Trolleri, tyckte vi journalister. Ett minne blott var tipp-ex. En vit färg som målades över felaktig skrivmaskinstext, så ett nytt ord eller bokstav kunde skrivas in. 
Kunde bli ett tidsödande arbete. Det gällde också spara hem texten. Det glömde författaren P O Enquist. En hel roman gick upp i rök. 
Det var dåtidens datorer. 
Något Internet ännu inte uppfunnit. 
Texten fick fortfarande ”rytas” in till tidningens mottagning. Dåtidens dator för 45 000 kronor var, kort och gott, en skrivmaskin. 
Punkt och slut. 
Åren gick. 
Datorerna utvecklades i rasande takt. I jämn ström byttes datorerna ut till nya tekniska underverk. 
Fast åldern, mitt Herrskap, efter några år blev den stationära datorn segare än sirap. Där står jag nu. 
Om jag ska fortsätta med mitt bloggande måste nytt köpas in. 
Smartphone då? 
Ja, då blir det kattskit av bloggen. 
Måste ha professionella verktyg. 
Nu när jag sitter fast i ett hav med sirap, grunnar jag väldigt över framtiden. Därför kan det framöver bli tämligen magert med inlägg på bloggen. 
Bara så ni vet. 
Fast skam den som ger sig. 
Man har väl varit med förr.

onsdag 7 augusti 2019

En tågresa i sagans värld

Resan från leksakståget, Thomas, till Hitlers pansartåg, kan tyckas vara både lång och omöjlig. Det är den inte. 
Resan tog cirka 13 år. 
Varken mer eller mindre. 
Sedan stod farfar med barnbarnet och vinkade av Hitlers monstertåg. Här fanns precis allting som skulle ge Hitler en så bekväm resa som möjligt. Säkerheten inte minst. Beväpningen komfortabel. 
Borta var sagans värld med det gulliga blåa tåget, Thomas. Nu kastades vi in i ond, bråd död, med en galen diktator som gapade och skrek åt folkmassorna. 
Barnbarn verkar växa upp snabbare än mina egna barn gjorde. Det var inte länge sedan vi kröp omkring på golvet med Tåget Thomas, gossen och jag. Ett litet blått charmigt populärt leksakståg med en glad Thomas i fören. 
Barnbarnet växte upp i raketfart, verkade det som. Plötsligt en dag fyllde ynglingen 16 år. Tåget Thomas ett minne blått. 
Vi bänkade oss och såg Hitlers Steel Breast på Netflix. 
Vuxenfilm. 
Här kan vi tala om ett monstertåg. Barnbarnet har som farfar fastnat i andra världskrigets fasansfulla historia. 
Vi män har en märklig förmåga sugas in i galenskapen. Vi får liksom aldrig nog av detta förbannade krig. 
Det kommer ständigt nya filmer och dokumentärer. 
Måste ses. 
Barnbarnet är snart vassare än farfar på kriget. 
Tåget Thomas tuffar vidare i all stillhet, på jakt efter nya småttingar att förföra. Hitlers tåg tuffar vidare på film. 
Det är vi tacksamma för. 
Allt kändes som en två sagoberättelser. 
En fin saga och en saga fyllt med ondska.