tisdag 17 september 2019

Rolle-75 år-kör motorcykel till Tibet-var är han?

Ni som följt bloggen under åren, minns säkert bloggens egen äventyrare, Rolle af Trollhättan. Det har blivit en hel del. 
Minns när han som pensionär liftande tog sig fram i Afrika. Ofta har Rolle kört motorcykel. Både här och där i världen. 
Inte minst på Mount Everest trånga farliga s k vägar. Hala som korvskinn mellan stup på några tusen meter. 
Det är minst sagt ett vågstycke av rang. 
För en tid sedan gav han sig iväg igen. Nu skulle han köra motorcykel mellan Kathmandu (Nepal)-Lhasa (Tibet). 
Och tillbaka. 
En sträcka på några hundra mil, men med vägavsnitt så högt som över 5000 meter. Inget under 3700 meter. Bara en sådan sak.
”Hej”, sa han till mig. 
”Nu drar jag. Flyger in till Kathmandu. Sedan börjar äventyret.” 
Sedan dess har jag inte hört ett jota. 
Självklart är både jag och hustrun oroliga. 
Hur ska det här sluta? 
Människan är ändå 75 år gammal.
Tala om pigg pensionär.
Bilderna jag publicerar är från en tidigare tur till Mount Everest, världens högsta berg. Ja, du milde min tid.
Vi får hålla alla tummar och tår. 

måndag 16 september 2019

Lena PH på toa i sin sommarhit-jag rasar samman

Egentligen är det en skitsak, men ändå. Lena Philipsson har äntligen fått en ny hitlåt med låten, ”Maria Magdalena”. 
Jag gillar låten skarpt. 
Den tar mig med fart snart 60 år tillbaka i livet. Det var då Costa Del Sol öppnade upp den spanska solkusten för oss svenska ungdomar. 
Allting som var förbjudet för oss ungdomar i Sverige, blev fritt fram med hålligång i solen. Gärna natten lång. 
Vi lärde oss dricka cuba libre. 
Glas fyllda med rom samt lite cola på toppen. Den billigaste groggen-vi sa grogg, inte drink-drack jag i Malaga för 75 öre (!). 
Snacka om att bli på röken. 
Vi spanade in vackra spanjorskor. Musiken var som Lena PH:s, ”Maria Magdalena”. Ack du saliga tid. 
Därför tindrar mina ögon extra, varje gång jag hör låten. 
För fylla på glädjen gick jag in på Youtube, för se hennes officiella video till låten. Det var då allting sprack. 
Lena PH ligger i sin säng. 
Lena PH borstar tänderna. 
Lena PH dricker kaffe i köket. 
Lena PH provar skor i en skoaffär. 
Lena PH handlar med en kundvagn i en butik. 
Värst av allt. 
Lena PH sitter på muggen-se bilden här ovanför. 
Ursäkta, men vilken skitvideo.
Billigt mög.
Denna läckra 53-åring med en härlig låt rasar samman. 
Jag fick ångest. 
Det var plötsligt inte Costa Del Sol, utan mer en rivningskåk på söder. 
Ack ja, du flydda ungdom.

söndag 15 september 2019

Lomma: Lokaljournalistiken öppnade dammluckorna på Facebook

Jag har under de senaste åren sett det förr. 
När jag avslöjat en lokal nyhet som berör boende i Lomma kommun, har dammluckorna på Facebook öppnats på vid gavel. 
Flödet av besökare in på bloggen från Facebook enormt. 
Ta bara veckans story om det stora strömavbrottet. Omkring 5300 hushåll berördes i Lomma samt flera platser. 
Det är en sida av saken. 
När jag sedan följde upp med att avslöja orsaken till strömavbrottet (1 tim 35 min), öppnades dammluckorna på Facebook. 
El-leverantören, Kraftringen, bekräftade för mig, att det berodde på ett tekniskt fel. Jag skrev ett blogginlägg om orsaken. 
Flera tusen personer strömmade in på bloggen som galna forsrännare. Det kallar jag för god hantverksmässig lokaljournalistik som vi knappast har längre. 
En annan sida av saken, är den om orsaken till strömavbrottet. 
Tekniskt fel? 
Visst, men när jag tog mig upp till transformatorstationen i Lomma som håller på byggas om, upptäckte jag en glad grävmaskin som grävde och stod i. 
Vi som följt den väldiga ombyggnaden av Lomma sedan början av 2000-talet, vet också att samhället släckts ner några gånger på grund av avgrävda kablar. 
Tekniskt fel? 
Okej, kör för det då. 
Risken är stor att det kan komma mera.
Än kan gubben...
FOTNOT. Annars blir det fram mot kvällnigen matchen, Malmö FF-IFK Norrköping. En klassiker. MFF måste bara vinna. Nog. 

lördag 14 september 2019

Lomma: Lokaljournalistiken det slår gnistor om

Alla dessa löpsedlar här ovanför är endast en bråkdel av allt jag producerat på bloggen under mer än 11 år. 
Det har ofta rört sig om lokaljournalistik. 
En liten enkelt form av information som nyheter nära dig, underhållning och mellan varven lite tingeling, för förgylla vardagen. 
När alla våra tidningar lagt ner sina lokalredaktioner, har jag hållit fanan högt: det lokala främst om än aldrig så litet. 
Nu har fel folk tänkt om. 
Politikerna. 
Inte journalisterna. 
Politikerna har beslutat sig för satsa pengar. Miljonregn för få fart på den döende lokaljournalistiken. 
Tidningsmakarna vaknar upp yrvakna. Fan, det finns tydligen också något som heter lokaljournalistik?
Draken Aftonbladet ska öppna portarna för en redaktion i Malmö med 6-7 nya medarbetare. Deras uppgift blir att plocka fram lokala nyheter. 
I Malmö? 
Bland skjutningarna och sprängningarna? 
Lokaljournalistik?
Hur galet som helst. 
I Lomma rullar jag ut med min el-maskin. Lätt handikappad möter jag berättelserna-stort som smått. Saker och ting som berör oss alla som bor i Lomma. Ofta, i alla fall. Kanske något som kan får oss alla att dra på på smilbandet. 
Denna egensinnade lokalredaktör mitt i världen stoppas lite då och då av sjukdomar. Då skiter jag i det och går in i vila. 
Men-glöm aldrig-jag försöker alltid skapa min egen journalistik. För dig. Helt gratis, är den också. Kostar enbart reportern svett och möda och tömda apotekshyllor.
Och pengar som naggar pensionen.
Annars får det gärna slå gnistor om lokaljournalistiken. 
Då är jag och bloggläsaren som mest nöjd. 
Tack för att ni finns.

torsdag 12 september 2019

Därför gick strömmen i Lomma

Lomma med flera orter i vårt närområde, släcktes som bekant ner i onsdagskväll. Under 1 timme 35 minuter, tände över 5300 hushåll upp levande ljus, för få ljus i sitt hus. Det var kul till en början med. 
Spred visserligen en alldeles för tidigt julstämning, men vad göra? Rätt snart blev folk irriterade. 
Levande ljus i all ära, men det får inte igång en strömlösa platt TV. 
Levande ljus i all ära, men det hjälper inte en stendöd kaffehurra. 
Spekulationerna om orsaken till det kraftiga strömavbrottet flödade som regnet på rutan. För få reda på varför, ringde jag till presschefen, Mattias Brage, på Kraftringen som ansvarar för vår elförsörjning. 
”Orsaken berodde på ett tekniskt fel i vår transformatorstation som finns i Lomma. Vi håller just nu på och bygger om den. Det är sådant som inträffar, men inte får hända. Vi beklagar,” bekräftar Mattias Brage för mig. 
Vi får väl se. 
Det kommer en kväll i kväll igen. 
Jag har rustat upp ficklamporna. Sett över våra överlevnadskit som vi inte har, men borde kanske skaffa oss. 
Bilden här ovanför texten, är från just den aktuella transformatorstationen i Lomma. Vi håller tummarna för dig i kväll. 
Bara så du vet.

Tusentals drabbade Lommabor tände ett ljus i mörkret

Det kändes som om julens stämning tittade in i våra hem. 
Plötsligt gick strömmen. 
Exakt kl 18.16 på onsdagskvällen. 
Hela Lomma med flera platser släcktes ner. TV:n som precis brummat färdigt Rapports 18-sändning slocknade. 
Utanför fönstret laddade ett stressat höstmörker upp. Regn på väg inöver byn. Det var som om själva livet tog en välbehövlig paus. 
Det blev märkvärdigt tyst och mörkt som om vi levde på 1800-talet. Koll med grannar. Nej, ingen ström någonstans. 
Det skulle visa sig bli ett stort strömavbrott, med över 5300 hushåll drabbade. Det ger över 15 000 människor, om man räknar med den vanliga normen med ett snitt av tre personer i varje hushåll. 
Få av dessa drabbade satt still. 
Jag såg för mitt inre hur medborgarna rusade omkring och letade ljusstumpar, någon ficklampa med halvtaskigt batteri åkte fram. 
In i rummet skred hustrun som en annan lucia med levande ljus i famn. Sedan satt vi där som andra fånar och glodde på en ”död” TV-ruta. 
Tiden gick. 
Och gick. 
Ingen ström.
Bara ett tilltagande mörker.
Fler ljusstumpar letades fram. 
Så sårbara vi är: ingen spis som fungerade och oro över maten i frysen. Plattan och datorn i vila. 
För strömavbrottet skulle ta en lång tid. 
På pricken 1 tim 35 min. 
Jag klockade som en tränad sportreporter. 
Sedan lika plötsligt som när strömmen slogs av, slogs den på. Det blev det åter ljus i vårt hus. Rapports huvudsädning på väg avrundas. 
Vi applåderade och satt där med vår julstämning mer än tre månader kvar till julaftonen. Det första vi gjorde var att koka kaffe. 
Det smakade faktiskt extra gott. 
FOTNOT. Jag mailade vår kraftleverantör, Kraftringen. Något svar har jag inte fått. Man vill veta.

lördag 31 augusti 2019

Guldbröllop-få par går i mål efter 50 år

Låt hjärtat va me 
allt du gör beror på de 
när du tycker nånting kommit på glid 
ja, då är det tid att le. 
Den populära texten sjöng, Sonya Hedenbratt 1969, i det populära TV-programmet, Jubel i busken. 
Succé. 
Vi sjöng med i stugorna. 
Det var samma år som vi gifte oss. 
Därför firade vi igår 50 år som gifta. 
Då-1969-var det bara jag och min unga hustru, Anna-Lena 20 år, i vår egen obefintliga familj. När vi nu, 50 år senare, samlades på Slaktaren i Lomma för en lysande middag, oslagbar köttfrossa och mer därtill, var vi elva personer med vuxna barn, respektive samt barnbarn. Utan Anna-Lena och mig, hade bordet varit tomt. 
Vi tittade på varandra och, ja, det var tid för det där leendet som Sonya Hedenbratt sjöng om. Det är faktiskt inte många som når fram till Guldbröllop: cirka 50 000 par gifter sig varje år. Mer än hälften slutar med skilsmässor. 
Sorgligt men sant, enligt SCB. 
Ytterst få når fram till Guldbröllop. Vår Herre tar hem folk på vägen, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
Receptet? 
I vårt fall var det jag som gasade. Anna-Lena bromsade. När jag sedan drabbades av en radda dödliga sjukdomar, var det Anna-Lena som gasade samt drog med mig som förvandlats till en bromskloss. 
Men framför allt. 
Låt hjärtat va me...så blir man till slut allt i ett. 
FOTNOT. Ja, det är vi på bilderna. Håll till godo. Kärleksblicken på bilden här nedanför. Tagen från en helicopter. Bara en sådan sak-på väg högt upp i det blå.