Högoddsare: En indier från Punjab gav mig en kanelbulle på Centrumtorget i Lomma

 

Vad är oddset på att du ska få en kanelbulle av en indier från Punjab på Lommas Centrumtorg? 

Utan tvekan en högoddsare. 

Lika överraskande som om du skulle hitta en glasstrut i Saharaöknen. 

Varför springer jag alltid på en massa egendomligheter? Det måste vara en medfödd talang. Det finns nämligen ingen högskoleutbildning som lär dig springa på en indier från Punjab som skänker dig en kanelbulle. 

Inte ens på Röda Troget i Moskva, Time Square i New York eller Himmelska fridens torg i Peking, finns någon indier som skänker bort kanelbullar. 

Jag vet, för jag har varit där. 

På Centrumtorget i Lomma är det däremot möjligt med kanelbullar som skänks bort av indier från delstaten Punjab. Gränsar för övrigt till Pakistan. Om någon nu blir klokare för det. 

Hur gick då, det här till? 

Igår-lördag-sammanstrålade jag i solskenet med ett par goda vänner på Centrumtorget i Lomma. En man med ett stort välskött vitt helskägg dök plötsligt upp med sin cykel. Mannen frågade på god svenska, om vi kunde passa hans cykel, medan han utförde sitt ärende. 

Inga problem. 

Efter en stund kom mannen tillbaka. Log vänligt och gav mig en liten påse med en liten blinkning. 

Berättade att han var pensionär. Kom från Punjab i Indien till Sverige, för många år sedan. Även byggt om Centrumtorget i Lomma. 

Och så försvann den heliga mannen på sin cykel. Lika plötsligt som han dök upp. 

När jag kom hem, såg jag att min vän med det stora vita välskötta skägget från Punjab i Indien gett mig en kanelbulle. Den smakade utmärkt. 

Då var det ändå inte Kanelbullens dag. 

Tack för kanelsnurran. 

FOTNOT. Lommas Centrumtorg byggdes om för ett antal år sedan.

 

Gubbvarning för tunna isar

 

Den här löpsedeln tycker jag är rätt så träffande. Jag har skapat den själv. 

Rätt stolt och skrytig över skapelsen, faktiskt. Vet alltså hur det är vara en 70-årig gubbe. Bara lyssna på sig själv, så är saken biff. 

Den senaste tiden har min gubbvärld skakats om rejält. I ett nafs har minst åtta gubbar gått igenom svag is och drunknat. Inte bara i Sverige utan även i Norge. 

Förbannat sorgligt. 

Pimpelfiske på för tunna isar är boven i dramat. 

När man kommit så långt i livet, att man kvalar in som gubbe (70 år), vill man gärna tro på odödlighet. Man har sett, hört och varit med om det mesta. 

Tror man och känns det som. 

Utom just då svaga isar som nonchalerats. 

”Ah fan, en gång pimplade vi in i april månad.” 

Det är i bästa fall då man fyllt 80 år som gubben får se upp med demensen. Det är inget ovanligt att 80-åringar kör på fel sida av motorvägen. 

Ja, det är ett tufft liv bli gubbe. 

Allt för många vandrande apotek. Det är alltså inte bara coronan som hotar. 

Vi får lära oss av 40-åringar. 

Går en 40-åring man genom tunn is, handlar det om ett vattendjup på knappa 25 cm. 

Bilderna här nedanför är från en av Lommas isbelagda dammar. Allt slutade lyckligt.

Blöt om fossingen.

Andra sidan kan inte en 40-åring rapa, fisa, pusta, gäspa, gnälla och harkla sig som vi gubbar. 

Alltid något vara rädd om.

 

Lommarekord: Konsten överleva 5000 blogginlägg

 

Jag har taget mig igenom operationer, sjukhussängar, rullstolar, rollatorer, kryckkäppar, regn, snö, stormar, värmeböljor och fan och hans moster. 

Viktigt dock. 

Alltid men sol i sinnet. 

Hur kraschad jag än varit: sol i sinnet. 

Alltid en uppdatering på bloggen om livets förgänglighet. Detta är blogginlägg nummer 5000. 

En ofantlig resa som tagit närmare 20 000 timmar framför min stationära dator. Inte ens den senaste rymdresan till Mars slår den bedriften (skryt). 

Det har gett mig skador i handen, armen, axeln, skulderbladet och triggar igång mitt diskbråck titt som tätt. 

Tro inte jag klagar. 

Aldrig. 

Det är inte min likör. 

Jag var 62 år när jag sjösatte bloggen sommaren 2008. När sommaren kommer 2021 fyller jag 75 år och hoppas på ett fortsatt bloggliv. 

I min ålder är nämligen framtiden oviss. 

Om ni anar demens. 

Slå larm. 

Väck mig! 

Ett stort TACK till alla er som följer bloggen. Ett speciellt TACK till hustrun. 

Utan denna formidabla kvinna, hade allt gått åt helvete. Här ingår också ett enastående stöd från hela min familj som är guld. Och inte att förglömma, Marilyn, förstås. 

Bloggen fyller 5000.

Det trodde jag aldrig.

 

Lomma tågstation: Sista övervakningskameran på plats

 

I veckan restes den sista etappen av stationsbygget i Lomma. På bilden ser ni lite till höger på bilden, den långhalsade kamerastolpen vid Solgatan/Vågparken. 

Påminner faktiskt om en giraff med en kameraknopp som huvud. Det innebär också att hela stationsområdet nu är rikligt täckt med kameror. 

Inte minst bra för den allmänna tryggheten. 

Halleluja! 

Vilket snabbt fick oss att döpa Lomma Tågstation till, ”Lilla London”. Huvudstaden med över tre miljoner övervakningskameror. 

Lomma börjar bli stor, sanna mina ord. 

Bloggens egen löddrige undercover reporter rapporterade nyheten. 

Det är sådana friska fläktar vi gillar. 

Fast min liknelse med en långhalsad giraff var nog att ta i. 

För visst händer det roliga saker här i livet. Bara man kan se poängen. 

Även om den kantrar.

 

MFF:s årskort-köpa grisen i säcken

 

Precis så är det. Den som köper ett årskort till sin allsvenska fotbollsklubbs hemmamatcher 2021, köper verkligen grisen i säcken. 

Vi vet hur det gick förra säsongen. Coronan tömde våra fotbollsläktare på publik. 

Ingen släpptes in. 

Tomt som i kyrkan en vanlig regnig söndag. Istället fick publiken sitta hemma i TV-soffan och följa matcherna. 

Vi lärde oss att det ekade ödsligt när spelarna skrek till varandra. Svenska Fotbollförbundet kämpade med näbbar och klor. Stridsropet var att få ta in en aldrig så liten publik på de allsvenska fotbollsmatcherna. 

”NEJ,” svarade Folkhälsomyndigheten utan pardon. 

Alla vi 10 000-tals i hela landet som hade årskort, hade säsongen 2020 köpt grisen i säcken. 

Vi blev blåsta. 

Min klubb, Malmö FF, betalade tillbaka pengarna utan gnäll. Trots svedan i klubbkassan. Återbetalningen sköttes storstilat. Inga problem alls. 

Hur blir det i år? 

Svar, ingen som vet, ingen som vet. 

Covid-19 ökar åter i Svea Rike. Nu även med diverse mutationer. Det är illavarslande. 

Räddningsplankan vaccinationen går allt för trögt. Vaccinbristen påtaglig. 

Den 10 april är det allsvensk premiär i Malmö, MFF möter Hammarby. 

Garanterat utan publik. 

I bästa fall kan publik i mindre omfattning möjligen, men bara möjligen, släppas in till hösten. 

Fast ingen som vet, ingen som vet. 

Allt står skrivet i stjärnorna. 

Själv köpte jag MFF:s årskort 2021 åt familjen igår. Förmodligen köpte jag åter grisen i säcken. 

Nöff-Nöff!

 

I Lommas vintersportland kan du vandra barfota i gröngräset

 

Så här ser det alltså ut för det mesta i Lommas vintersportland. Medan Norrland dränks i snömassorna, kan vi Lommabor med rätt avstånd vandra barfota i gröngräset. 

Vintersportlovet är en prövning för alla skolbarn i kommunen. Irriterande nog hade vi faktiskt en bra vinter några veckor före lovet. 

Isarna lagt sig på dammarna. 

Den som inte hade några större krav på rikligt med snö, kunde t o m åka nedför i pulkabacken. 

Det var ett glam och stoj och O`Boy. Efter ett dystert år skrattade äntligen mamma och pappa. 

Sedan kom sportlovet. 

Och värmen med våren. 

Isarna smalt. 

Pulkabacken i väntan på årets första tussilago. Dessa små gula blommor som envetet viskar om en ljusare framtid som stavas vaccin. 

Inte att förglömma Sven Melander som Lasse Tussilago i Arlövsrevyn som rökte "hashish mot sin ischias". 

Bättre tider lär komma. 

Håll ut!

 

Säkert vårtecken i Lomma: Kärringen skickar ut gubben i vårsolens glans-FÖNSTERPUTSNING!

 

”Ja visst gör det ont när knoppar brister,” är som bekant Karin Boyes berömda poetiska ordspråk. 

Vi är ännu inte där, men i veckan är i alla fall Lomma en god bit på väg. 

Redan i dag-måndag-omfamnades vi av vårvädrets underbara famntag. 

Jag gav mig ut för spana in vårkänslorna. 

Redan utanför dörren mötte jag Sylvia. Skön som ett vackert vårtecken, gjorde Sylvia tummen upp för alla sprittande vårkänslor. 

Bättre start kunde jag knappast få. (texten fortsätter efter bilderna)

 

Nere vid seglarklubben satt alla vårkänslorna på en och samma gång. Gubbgänget lapade sol med kaffehurran på G inne i klubbstugan. 

Det här, mina vänner, är ett idiotsäkert vårtecken i Lomma. Här brukar vi gubbar ha vår förmiddagssamling under våren och sommaren. 

Världsproblem löses. 

Skvaller förmedlas. 

Nyheter berättas som Lasse i hamnen (hamnkaptenen) kunde fröjda oss med, att den första båten ska sjösättas i nästa vecka. En godbit i vårsolens glans. 

När jag kom hem stod grannen i Täppan. 

”Vårkänslor? Ja, kärringen skickade ut mig och putsa fönster,” löd svaret och så skrattade vi gott. 

Visst är det skönt när knoppar brister. Det kan vi gott hålla med om. 

FOTNOT. Ordet kärring är mitt förstärkningsord, menat i positiv anda som man säger på Tjörn i Bohuslän.

 

Lommatanke i motvind-mars landade i februari

 

Mars ser inget kul ut. 

Inte ens i februari. 

Kallas ”Den röda planeten”: torr, stenig, livlös, ogästvänlig med en temperatur som i lördags svängde mellan 18 grader varmt till över 100 minusgrader. 

Nej, då är februari roligare på jorden än mars i februari. 

Visst blir man imponerad av NASA:s Perseverance Rover enorma resa i ett halvår i 20 500 km/tim. Här kan vi snacka om en resa, mina vänner. 

Det är sannerligen inte närmaste vägen till mars, inte ens i februari, om Herrskapet förstår vad jag menar. 

En gång i tiden var jag lidelsefullt intresserad av alla raketer som for upp och ut i rymden. 

Det började med vovven Lajka som Sovjetunionen skickade iväg till en säker död i det okända 1957. 

Vi barn grät. 

Fyra år senare blev Jurij Gagarin den första människan i rymden den 12 april 1961. Tjugotre dagar senare blev Alan Shepard den första amerikanen i rymden. USA slagen på målsnöret. 

Sovjetmedborgaren Gagarin kom också till Malmö och dubbades till hedersbrandman. Alan Shepard kom aldrig till Malmö och slapp bli dubbad till brandman. 

Minns också hur jag med spänning följde John Glenns resa jorden runt i omloppsbanan 1962. Tre varv på fyra timmar, 55 minuter och 23 sekunder. 

För inte tala om månlandningen 1969. 

Världshistoria skrevs. 

Sedan blev det tyst. 

Rymden verkade gått upp i rök till 1980-talet. Då Challenger verkligen gick upp i rök. Besättningen på sju personer dog ögonblickligen i explosionen. 

Sorgligt. 

Tid för nya tårar. 

Efter den smällen tröttnade jag på rymdresor. Det var inte kul längre. 

Därför berörs min Lommatanke ringa av mars i februari. Jag tror jag far till månen i stället. 

Pling-Plong!

 

Ge oss vaccin! Lomma Vårdcentral i väntans tider

 

Verksamhetschefen, Sirkku Dahlberg, på Lomma Vårdcentral slår ut med armarna i en förtvivlad gest. 

”Ge oss bara vaccin, så kan vi börja vaccinera omedelbart,” säger Sirkku Dahlberg. 

Vaccinsamordnaren, Richard Bergström, har lovat mer än vad medicinbolagen kunnat erbjuda: tillräckligt med vaccin. Vaccinet som gått ut från Region Skåne till kommunerna räcker med nöd och näppe till vaccinera de på äldreboende och som har hemtjänst. Där är man i Lomma kommun nu igång med att ge spruta nummer två. 

För övrigt är Lomma Vårdcentral tom på vaccin som skulle funnits på plats för starta upp fas2, alltså 65-plus. 

Sirkku Dahlberg låter nästan uppgiven när jag möter henne utanför Vårdcentralen i centrala Lomma. 

”Vi har organisationen på plats, för en bred vaccination, men vi har ingen vaccin. Det känns inte alls bra. Jag hoppas vaccinet snart är på plats. För allas bästa,” fortsätter Sirkku Dahlberg till mig. 

Själv går jag i väntans tider på en vaccinkallelse till Lomma Vårdcentral. Då lär både jag och Sirkku få vänta. 

Enligt Region Skåne hoppas man på få dra igång med fas2 i mitten av mars. 

Det hade inte vaccinsamordnaren, Richard Bergström, någon aaaning om. 

Så än så länge är alltså Lomma Vårdcentral tom på vaccin. Attans också.

Glad Påsk, får vi väl säga då.

 

Vårens fröer är här-första vårtecknet i Lomma

 

Visst blir man glad. 

I denna dystra tid med vaccinröran blir man glad för det lilla. Trodde aldrig att en vägg med fröpaket som ska ge oss vackra ängsblommor och morötter, skulle ge mig hopp om livet. Lommas första vårtecken fann jag hos ABC Järn & Färg. Vårens fröer har kommit in som ska förgylla såningsmannen och kvinnans odlingar med för den delen. 

Ni vet säkert hur det är. 

Några små obetydliga fröer sprids jämnt ner i jorden i vårsolens glans. 

När sommaren är som vackrast njuter vi av resultatet. Vackra blomsterängar och grönsaksland. 

Det är då som livet känns som allra bäst. 

I år kan det ge rekordkänsla åt våra hårt beprövade liv. Det hänger på vaccinsamordnaren Richard Bergström som lovar guld och gröna skogar. Alla svenskar ska vara vaccinerade till sommaren. 

Det vete tusan om jag ska tro på honom. 

Fröna i järnhandeln tror jag däremot på. 

De små rara tingen kommer i vilket fall som helst sätta färg på livet. 

Jag tror alltså mer på pappa Hans-Inge och sonen Joakim som driver den populära butiken i Lomma, än på Bergström. Tänk vad några fröer kan göra en stackars sate glad. 

Trots att Joakim tagit sig vatten över huvudet-se bild här nedanför. 

Jag ser plötsligt ljuset i tunneln. 

Utan vatten. 

Frö på er alla.

 

Olyckan: Drottning Silvia höger arm gipsad-helvetet ingen talar om

 

Det var i måndags vi nåddes av den kungliga nyheten. Drottning Silvia, 77 år, har skadat höger handled i samband med ett fall i hemmet på Drottningholms slott. Hon fördes i ambulans till Danderyds sjukhus. 

Det konstaterades att drottningen fått flera frakturer på handleden. Det slutade med att höger arm gipsades. 

Skador och dödsfall orsakade av fallolyckor bland äldre är ett stort folkhälsoproblem, skriver Folkhälsomyndigheten. De flesta fallolyckorna sker i hemmet. 

Får man sedan höger arm gipsad, dyker det plötsligt upp en stor överraskning som är rena rama helvetet för en högerhänt person. 

Stöket med toalettbesöken som ingen pratar om: du tvingas plötsligt torka dig i baken med vänster hand. 

De flesta av oss är högerhänta, även så drottningen. Inget kul läge alls. 

Jag vet, för jag har själv fått höger arm gipsad vid några tillfällen. 

Toabesöken förvandlas till en mardröm. För att förstå problematiken, måste man själv ha upplevt så borta man är med vänster hand i denna ömma situation.

Andra gången visste jag om problemet. 

Jag tränade upp vänster hand en tid före den planerade operationen. 

Det underlättade betydligt. 

Jag tänker på en sådan här skitsak, när jag läser om drottning Silvias gipsade högra arm. 

Jag lider med drottningen. 

Hon vilar nu ut i hemmet på Drottningholms slott. Kungen får väl hjälpa till när nöden är som störst. 

Här nedanför lastas jag själv in i ambulansen efter en fallolycka. Ack ja, som det kan sluta.

 

Ordning på torpet: Fastlagsbullen/semlan har ballat ur

 

Kriget om den ursprungliga fastlagsbullen/semlan trappas upp för varje år. 

Numera finns den i otaliga piratkopieringar som chokladsemla, semmelwrapen, semmeldonuten, nutellasemlan, prinsessemlan, biskvisemla, vegan-eller vegetariansemla. Bara för nämna några felkonstruerade fastlagsbullar. 

Det är en förfärlig utveckling. 

Semmelakademin (jo, det finns en sådan) för en ojämn kamp för bevara originalsemlan. 

Bort med vaniljkräm istället för mandelmassa. Dryga inte ut grädden genom att vispa in luft i den. 

Bort med alla andra vanskapta semlor som bli allt fler för varje år. 

Det är som sagt var en förfärlig utveckling. 

I Lomma har Per Ståhl med Hembageriet hållit fanan högt. Fastlagsbullar/semlor som i barndomen. 

Hur det är i år vet jag inte. 

På grund av coronan har jag inte vågat mig in bland Pers-se nedanstående bild-goda fastlagsbullar av den äkta sorten med mandelmassa och riktig grädde. Det är nämligen alltid kö till bullarna. 

Hoppas verkligen inte Per börjat med chokladsemlor eller andra missbildade varianter. 

Usch och fy.

Se där-jag slog näven i bordet.

Någon jävla ordning får det allt vara även bland fastlagsbullarna/semlorna.

Basta!

 

Nisse från Trollhättan dubbel världsmästare i skridsko - den omöjliga bragden

 

Det ska bara inte gå. 

Trollhättebon, Nils van der Poel, vinner först världsmästartiteln på 5000 meter. 

Bara det otroligt. 

Igår-söndag-vann han också 10 000 meter på tiden 12, 32, 95. Nytt världsrekord. 

Nisse från Trollhättan blev därmed dubbel världsmästare i Nederländernas skridskomecka, Heerenveen. Det är faktiskt en helt omöjlig bragd. 

Skridskofantomens träningsförhållande hemma i Trollhättan, får stjärnorna från Norge och Nederländerna att gråta av bedrövelse. 

En bandyhall. 

Slättbergshallen med en 250 meters bana att träna på. En skridskobana ska ha 400 meter. 

I Slättbergshallen spelar bandyklubben, Gripen, i andra divisionen. 

Arenan byggd just för bandy. 

Det är alltså här som Nils van der Poel sliper formen för krossa allt motstånd på isovalen. 

I en bandyhall. 

Otroligt men sant. 

Det ska inte gå, men för Nisse från Trollhättan fungerar det med all tydlighet. 

Nils van der Poel måste få bragdguldet. Allt annat är hur tokigt som helst. 

Bildsvep här nedanför. 

Överst i andra raden längst till vänster, Nils van der Poel, med delvis unga ny förmåger i klubben SK Trollhättan. 

Bild nummer två. 

Nils van der Poel i täten för ett träningspass/tävling i bandyarenan och till slut den omöjliga bragden. 

Dubbel skridskovärldsmästare.

 

Funkar Bernie Sanders världsberömda vantar i kylan-första köldtestet

 

Bilden av Bernie Sanders sittande i kylan med vantar blev viral på nätet. 

Det var ingen hejd på det. 

Fortfarande klistras den amerikanske demokraten Sanders in i alla möjliga omöjliga sammanhang. Senast blev han till en pingvin i Västerås eller var det nu var någonstans (Örebro). 

Vad ingen har tänkt på är hur hans vantar fungerar i kylan. Jag har tidigare berättat om hur min svägerska, Gun-Britt, stickade ett par liknande vantar åt mig. 

I helgen var det så tid för en köldtest. Någon sådan text har jag aldrig sett på nätet. 

Nu var det hög tid. 

Lomma först i världen.

Jo, jo...

Jag tog på mig vantarna och drog ut med min el-scooter i ett soligt Lomma som bjöd på några minusgrader. 

Frös jag om mina vackra händer? 

Nej, faktiskt inte. 

Vantarna fungerade alldeles utmärk, så nu vet vi det. Varma och goa. 

Om vi egentligen oroat oss. 

Däremot är det konstigt att Bernie Sanders sitter barhuvad i samband med installationen av president Joe Biden i Washington. 

Bernie frös säkert om öronen. 

För övrigt var det kö idag till Lomma Hembageri. Gissa efter vad? 

Rätt. 

Fastlagsbullar eller semlor som godiset också kallas för. Trevlig alla hjärtans dag.

Glass-Ola gör tummen upp för Marint Center i Lomma-TAGGAR MIG!

 

Glass-Ola har de senaste åren varit Glasskungen med Hamnkiosken nere vid småbåtshamnen i byn. 

Här har Ola lassat ut glass i stora lass till badsugna gäster. Den lilla femkantiga glasskiosken har blivit ett eldorado för besökarna. 

Nu tornar plötsligt ett hot upp sig vid horisonten. En bit bort bakom Olas kiosk-se ovanstående bild-ska Lommabon Henrik Roosberg bygga ett Marint Center. 

Jag avslöjade de spännande planerna på bloggen den 1 februari. Sydsvenskan gick ut med nyheten igår. 

Någon cred fick jag inte av snåla Sydis. Dålig stil som vi säger i journalistkretsar. 

Hur som helst. 

Förutom en marin miljöupplevelse planeras en restaurang och en kiosk med glass. Alltså granne med Glass-Olas verksamhet. Nu skulle man tro att småbåtshamnens Glasskung skulle bli sur över etableringen. 

Glass-Ola som är ute och drar i vinterkylan med båten i Öresund. Blir stel som en glasspinne och gör tummen upp för satsningen. 

”Det är bra med lite konkurrens. Taggar mig bli ännu bättre. Det gillar jag. Lite utmaning skadar inte. Då vaknar man till liv rejält, vill jag lova,” säger Glass-Ola och det isiga Öresundsvattnet stänker kring båten. 

Här vilar min själ inga ledsamheter. Bara så Henrik Roosberg vet om det. 

Lommabor som Lommabor. 

Glasskrig? 

Nä, knappast.

 

Lommas Glass-Ola kollar isläget i hamnen-blev mest isglass!

 

Vintern håller Lomma i ett tufft grepp. I natt var det på sina håll över 10 minus i byn. 

Det hör inte till vanligheten. 

Väldigt ovanligt vill jag påstå. 

Isen börjar till och med lägga sig i hamnen. 

En som for ut med sin båt för kolla in isläget var Glass-Ola och dottern Felicia.

Glass-Ola känner de flesta Lommabor till. En känd profil.

Sommartid driver Ola glasskiosken nere vid Centrumbadet. Ni kan se på bilden här ovanför. 

Till vänster Glass-Ola hackar och tester isen i hamnen. Fast troligen är det dottern som fått den delikata uppgiften.

Till höger bland isflaken, har jag lagt in en sommarbild med Ola och glasskiosken. 

Snart är vi där igen. 

I coronatider flyger nämligen tiden fram. Då ska vi alla också vara vaccinerade. 

Fan tro't, sa Relling. 

Hur gick det då med isläget? 

Tja, det blev mest isglass av hela klabbet. 

Det gällde naturligtvis också vara väl påpälsad i kylan, med en vind fylld med isglassar. 

Smaskens på er, far och söta dotter.

Tack för israpporten.

 

Coronaskiten: Hallå! Vi vill bli glada igen

 

Vi vill bli glada igen. 

Bunta samman oss i en enda stor härlig hög. 

Skratta. 

Tjoa. 

Stimma. 

Åter få krama barn, barnbarn, farmor, farfar, mormor, morfar, moster Greta och han som läser av elmätaren som Fritiof Nilsson Piraten skrev om. 

Det är några veckor kvar, sedan har vi 70-plus suttit i karantän under 365 dagar. 

Fy fan, så trist. 

Vaccinsamordnaren, Richard Bergström, håller på drunkna i vaccinträsket. Vet snart varken ut eller in. Så här långt har han haft noll(0) rätt. 

EU styr och ställer. 

Sverige ett Lillputteland i sammanhanget. 

Brexit-Storbritannien leder vaccinloppet med egna vaccinfabriker. 

EU överkörda. 

Det skulle man faktiskt kunna skratta åt. 

Då trumpetades det ut att Tyrolen i västra Österrike fastnat svårt i den Sydafrikanska mutationen. Det var just därifrån skidturisterna tog hem covid-19 till Sverige. 

Tyskland skakade. 

Vill absolut inte ha in den Sydafrikanska varianten av coronan. Herre Gud, vi som vill bli glada igen. 

Där sprack det. 

Yodel-Ay-Ee-Oooo...på det.

 

Lomma ryter till: Här spricker SVT:s coronajournalistik

 

Det här med vaccinet, är en sagolik röra. Det senaste kom i förmiddags. 

Vaccintillverkaren Modernas leveranser av vaccin till Sverige försenas och halveras. 

31.200 doser av Modernas coronavaccin skulle levereras till Sverige under veckan. Men nu meddelar Folkhälsomyndigheten att vaccinleveranserna försenas till den sista veckan i februari. Inte minst Region Skåne sliter sitt hår i förtvivlan. Vaccintillgången verkar inte bli som det är tänkt och planerats för. 

Är det inte det ena, så är det det andra. 

Vi 70-plus morrar i vår karantän. 

”För fan, ge oss sprutan. NU!" 

Det är sannerligen inte heller lätt att vara journalist i dessa tider. Dessa arma satar som har till uppgift vägleda befolkningen i vaccinsoppan. 

Min vinjettbild är från Morgonstudion i SVT tio minuter över åtta i morse. 

Överläkaren, Johan Styrud från Danderyds sjukhus, svarade på frågan om man skulle vaccinera sig om man varit sjuk i covid-19. 

”Alla som varit sjuka och har antikroppar ska vaccinera sig,” löd hans svar. 

Precis i det ögonblicket sprack SVT:s coronajournalistik. 

I går kväll-tisdag- i SVT:s Coronaspecial, svarade nämligen överläkaren och covid-19 forskaren, Soo Aleman från Karolinska sjukhuset, så här på samma fråga, om man legat sjuk i coronan: 

”Det är en väldigt svår fråga. Folkhälsomyndigheten rekommenderar två doser vaccin. Personligen tycker jag inte man behöver vaccinera sig, om man haft covid de närmaste tre månaderna. Hade man sjukdomen i mars förra året, tycker jag man ska fylla på med vaccin.” 

Ena dagen si, andra dagen så. 

Nej, det måste vara ett helvete vara journalist i dessa tider. 

Vad är rätt? 

Vad är fel? 

Någon jävla ordning borde det trots allt vara bland läkare och forskare.

Sanningen är nog den, att det gissas för brinnande livet.

Bevara mig väl.

Godnatt.

 

Farfar berättar om helvetet på jorden när familjen drabbas av covid-19

 

I över ett års tid har vi alla krigat mot coronan. Farfar rangordnades som en figur i absoluta riskzonen med minst fyra sjukdomar som stack ut. Var och en så pass allvarliga, att det räckt med råge skicka farfar till sjukhuset vid smitta. 

Det blev sträng isolering i hemmet. 

Sprita-och tvätta händerna. 

Hermetiskt tillsluten ytterdörr. 

Inget umgänge med övriga i familjen eller vänner. Möjligen en kort stund i sommarens blomstrande täppa med skrikavstånd. Hela hösten, julen fram till nu, ett liv bakom en järnridå. 

Farfar och farmor har så här långt klarat sig utmärkt. 

Då slår covid-19 till mot vår Lommafamilj: mamma, pappa och tre barnbarn i åldersspannet 7-17 år däckade med feber, hosta och gigantiskt trötthet. 

Influensakänsla.

Glömmer aldrig telefonrapporterna för mer än en vecka sedan, om hur en efter en fälldes som käglor. Testerna visade på covid-19. 

Vad händer? 

Det är vi åldringar som ska bli sjuka? 

Där sitter vi bakom järnridån och fattar ingenting. 

Rädsla och skräck. 

Vi kan absolut inte göra någonting. 

Det värsta tänkbara: att inte kunna åka hem till vår utslagna familj och hjälpa till. En känsla som aldrig kommer glömmas bort. 

Hålla avstånd på 2 kilometer är ett helvete. 

Jag lovar. 

Det blev som en svart obehaglig punkt borrat sig in i hjärterötterna. 

Sällan känt oss så handlingsförlamade. 

En tung vandring in i oändligheten utan något givet mål. Därför blev dagens rapport som en förlossning.

Familjen har ridit ut den värsta stormen. Sägs i våra skakiga telefonrapporter/sms vara på väg tillbaka. Även om smak och lukt saknas på sina håll.

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol som Evert Taube sjöng en gång i Sjösala vals.

Livet, kära vänner

Fast den där svarta punkten får vi nog bära med oss fram till midsommar. Om det räcker med tanke på den gigantiska vaccinröran.

 

Skratt i coronatider: Rockbäcks roliga vägg har blivit roligare

 

I dessa tider behöver vi alla få skratta. Ärligt talat hade jag lättare för skratta när jag var yngre. 

Möjligen kan det bero på att en äldre person hört, sett och läst det mesta som är roligt. Så kan jag faktiskt uppleva mycket av dagens humor. 

Ständigt sämre reprisrundor pinar en stackars sate. 

I vårt hem har jag en humorvägg. Delar av väggen kan ni se på bilden här ovanför. 

Den tecknade bilden längst till vänster, är mitt tackkort till menigheten när jag fyllde 40 år 1986. 

Jag tecknade med kol Kolingen inspirerad av mästaren själv, Albert Engström(1860-1940). 

Längst till höger min son Johans fantastiska och populära figur Magister Tutnäsa. 

Böckerna om Tutnäsa en klassiker. 

Fler är på gång. 

Sedan har vi då i mitten vepan. (texten fortsätter efter bilden)

Den färdiga vepan kom i samma spännande brev som Bernie Sanders stickade vantar från svägerskan, Gun-Britt, bosatt i Knalleland. 

Bernies vantar för övrigt mycket uppskattade av bloggläsarna. Tack och hylla Gun-Britt.

I samma brev låg alltså också vepan som jag beställt av Gun-Britt. 

Vännen, Emilia, körde ut en vepa med texten på Facebook: ”När du har en dålig dag, glöm inte att du är ful också.” 

Äntligen fick jag skratta. 

Ett befriande coronaskratt. 

Så gott det kändes i hela kroppen. 

Jag ville ha en egen vepa med texten. Gun-Britt blev något konfunderad över min beställning. Kände säkert för få byta ut ful mot vacker. 

Hur som helst. 

Nu hänger den på våran roliga vägg. 

I hallen. 

Visst händer det roliga saker i livet. 

Även i supertrista coronatider.

 

”Jag fick ett brev med Bernie Sanders världsberömda vantar”

 

Det hör numera inte till vanligheten man får ett brev. I mitt fall var det dessutom så stort, att det inte fick plats i vår rangliga brevlåda. Storsonen från Dalby fick hämta ut det på posten, Mårtenssons Livs i Lomma. 

Jag satt där med tappad lust i min karantän-kammare. Sprättade upp försändelsen. 

Och blev övermåttan glad.

Det var minsann Bernie Sanders vantar!

Målgång.

Den 29 januari skrev jag på bloggen om hur min hand mättes på längden och tvären. 

Min svägerska, Gun-Britt, som bor i Knalleland utanför Borås, kallades in under fanorna. Hon är som jag skrev en fena på sticka, virka, mangla och väva. 

Uppdrag sticka Bernie Sanders berömda vantar åt mig. 

Det visade sig bli en viss kris bland garnnystanen. Gun-Britt som också är ett moget årgångsvin i karantän fick leta bland restgarner. 

Ut och jaga nystan i butikerna var inte att tänka på. Färgerna borde naturligtvis stämma någorlunda. 

Knep och knåp.

Eftersom folket i Knalleland äger energi, dök snart kuvertet med Bernies vantar upp i mitt hem. 

Jodå, vi skrattade gott. 

Vilket behövs med råge i dessa dystra tider. 

Bilden här nedanför. Bernie och jag och vantarna. Grått hår har vi också. Munskydden likartade, märklig nog. Bernie fyller 80 år i september. Jag 75 år i augusti. Lika trista ser vi också ut att vara. 

Tänk som det kan sluta. 

Tack, Gun-Britt, för du plockade upp min tappad lust.