Rapport från Lomma: Många äldres helvete på jorden-1177

 

Sjukvården vill att alltfler håller kontakten med diverse vårdinrättningar via 1177. Det är ett telefonnummer för sjukvårdsrådgivning som du kan ringa dygnet runt, var du än är i landet. Du får prata med en sjuksköterska som hjälper dig att bedöma dina symptom och ger dig råd. 

Så skriver man i informationen. 

Det låter bra. 

Problemet är att det finns så mycket mer om man behärskar tekniken, och ger sig på logga in. Då möts man av ett helt smörgåsbord med sjukvårdsinrättningar, din journal, recept osv i all oändlighet. 

Det är här som många äldre kör i diket. 

De allra flesta har sin lilla mobiltelefon. Den är inte helt lätt att hantera för än äldre person som tex har åldersförändringar på synen. 

Vi är väldigt många som har det. Bara skriva till sjukvården eller den klinik som gäller, kan ställa till ett helvete. Först måste du hantera skriva in vilken klinik. sjukhus det gäller. Sedan fylla i en lång lista med frågor, samt sluta med skriva in vad man söker för. 

Receptröran ska vi inte tala om. Den är inte att leka med som äldre besökare. 

Själv har jag inga problem. Jag äger en fast dator med en 28 tums skärm. Här kan jag se allt tydligt och klart. Lätt att skriva till mina läkare eller sjuksköterskor. Nu har jag en hel del fördelar. 

Jag är en gammal journalist. Tränad att skriva och ta mig fram i de mest krångliga situationer. 

Senast i veckan. 

Skrev en fråga till en av mina läkare klockan 11.10. Han svarade mig klockan 11.22. Lätt och smidigt, men hur många äldre klarar det med nedsatt syn? 

1177 kan vara ett helvete på jorden för många äldre personer. Det skrivs det aldrig om. 

Nu är det gjort. 

Tack för mig.

 

Påskläsning: Så spar Region Skåne pengar-två toa stolar blir en på sjukhuset i Lund

 

Jag har legat på sjukhuset under några dagar. Det är ingen höjdare. Bortsett från att vårdapparatens duktiga läkare åter fick ordning på mitt lilla hjärta. 

Så nu tickar allt på igen som det är tänkt, att kroppens mest livsviktiga organ ska ticka på. 

Yrvaket och lätt berusad av narkosen, rullades jag in i mitt lilla trånga sjukrum som delades med en annan patient. Vid en ombyggnad har sjukrummen kostnadseffektivt pressats samman, så till den milda grad. att på min ena knäskål fick andningshjälp av en syrgasmask. Sant. Bildbevis. (texten fortsätter efter bilden)

Förvånad blev jag. En något udda upplevelse, må jag då säga. Okej, rester från min sövning. Vägrade tydligen släppa greppet. Värre ändå. 

Så här skrev jag i ett sms hem. 

”Varit på muggen. Region Skåne spar pengar. En toa fast TVÅ ingångar. En från vänster och en annan ingång från höger, eller tvärtom. Blir trots allt endast en toalett stol. Kan tyckas Region Skåne har bantat toastolarna för spara pengar. Visst har vi smarta politiker.” (se vinjettbilden, inlagda texten)

 

Därför stannar inte svensk sjukvård: Sex nationers läkare skötte min hälsa 2023

 

Sex olika länders nationsflaggor: Island, Kina, Polen, Ryssland, Tyskland och Ungern. 

En annorlunda bild av svensk sjukvård. På sitt vis även en unik sådan. För så ligger det nämligen till. 

Utan läkare från otaliga länder stoppas svensk sjukvård. Tvärnit. 

Fast så illa är det inte som det kanske ser ut. 

Det är tvärtom. 

Nämligen mycket bra med arbetskraften som är födda utomlands som hamnat inom den svenska sjukvården. Vi är i skriande behov av dessa läkare. 

Drygt en tredjedel numera. 

Flaggspelet jag satt samman som en vinjettbild, är nämligen de länder som mina läkare kommer ifrån salighetens år 2023: Island, Kina, Polen, Ryssland, Tyskland och Ungern. Samtliga läkare med hög kompetens. 

Inte nog med det. 

De talar dessutom en i stort sett klanderfri svenska. Nästan på bättre än vad jag själv gör. 

Utan deras insats från bred allmänmedicinska kunskaper med specialistkunskaper till kirurgi, vet jag inte hur det slutat. Jo, det vet jag. 

Inte alls bra. 

Endast en gång i mitt dramatiska liv, har jag kört i väggen med en läkare från främmande land. Han kom från Bagdad, Irak. Jag kan inte arabiska och läkaren i det närmaste obegriplig svenska. 

Då kan det gå käpprätt åt skogen. 

Det gjorde det också. 

Gick åt skogen. 

Jag begrep varken medicinering eller något annat han mumlade om. Jag slog genast larm. Läkaren byttes omedelbart ut till återbesöket. 

Det är flera år sedan. 

Sedan dess har vår importerad läkarkår blivit avsevärt bättre på det svenska språket. 

Det är min bestämda uppfattning. 

Mina läkare är numera ytterst yrkeskunniga, så det så. Sedan må de komma från Island, Kina, Polen, Ryssland, Tyskland eller Ungern.

 

Titta vad jag fann på det stora sjukhuset i Lund-en helikopterflygplats

 

Jodå, faktiskt står det så ovanför den stora dörren längst upp i den väldiga sjukhusbyggnaden. 

En helikopterflygplats. 

Det räckte alltså inte med en helikopterplatta utan en hel flygplats. 

Det hade jag ingen aaaning om. 

Har man ögonen med sig på det stora sjukhuset, kan det bli en lustig tur. Inte bara sjuka människor, utan så mycket annat som kan roa en stackars sate för stunden. (texten fortsätter efter bilden)

Det finns en massa maskiner som kopplar upp en till Gud Faders höjder. Sjukvårdspersonal som springer fram och tillbaka med helt andra maskiner. 

Kommer man ut härifrån levande, kanske du tänker. Det vilar nämligen något spännande över miljön. Inte bara en helikopterflygplats som ingen visste fanns. 

Det ska vi nog vara glada för. (texten fortsätter efter bilderna)

 

Av någon obegriplig anledning är alla TV-apparater ur funktion. Vart jag än vänder mig. 

I vilket rum som helst. 

Lappen. 

Ur funktion. 

Tejpad på TV-schermen. 

Då är det inte konstigt att man känner sig hemma i miljön, när man själv får läkarens dom. 

Ur funktion! 

Jag har mått bättre. 

Om man säger som så. 

Läkarvetenskapen grunnar just nu över hur man ska få Rockbäck i funktion igen. 

Hjärtat fladdrar som en tokfan. 

Qui vivra verra! (den som lever få se). 

Latin. 

Flott ska det vara. 

Håll med om det.

 

 

Dysterkvist i Lomma: Livet känns lumpigt när du överlever dina läkare

 

Det känns inget vidare alls, när någon av dina läkare plötsligt avlider. Här har hen gett järnet för komma till rätta med din/dina sjukdom/sjukdomar. Plötsligt en dag när du kommer för behandling finns inte läkaren kvar. Hen har överraskande gått till de sälla jaktmarkerna. 

Kom och tänka på det i förra veckan. Läste minnesord i Sydsvenskan om en läkare som gått bort 75 år gammal. Kände väl igen honom. 

Min första läkare på Njurmedicin på Universitetssjukhuset i Lund för över 40 år sedan. 

En patientläkare. 

Vänlig och kunnig njurspecialist. Han skötte om min sviktande hälsa under några år. Vi hade ett utmärkt samarbete. 

Efter det har min resa inom den svenska sjukvården kantats av flera läkare som avlidit. 

En eminent kirurg som opererat mig framgångsrikt flera gånger fick hjärtstopp. Kolliderade med bilen i ett träd och dog. Om han inte var död redan före kraschen. 

Efter en tuff canceroperation undersöktes jag av en vänlig och omsorgsfull doktor. Han led själv av cancer i munhålan. Dog efter en kort tid. 

Jag överlevde min cancer. 

Ni förstår själva hur mina tankar far omkring. 

För några år sedan hade jag en fantastisk läkare på Universitetssjukhuset i Lund. 

En riktig stjärna. 

Han var helt otroligt kunnig. En sjukvårdens dirigent i världsklass. 

Även som patientläkare. 

Släppte aldrig greppet över dina sjukdomar. Vilket är en ovanlig kombo. 

En dag dog han mitt i steget. 

Bara slocknade. 

Föll död ner. 

Gud vad jag saknar honom. 

Jag har haft flera andra läkare som avlidit, men vi stoppar där. Jag orkar inte mera. 

Ni förstår säkert själva. 

Vila i frid.

 

Ansökan om parkeringstillstånd för rörelsehindrade i Lomma kommun är ett helvete

 

Ingen glömmer helvetet med gamla tiders självdeklaration. Det var ett knep och knåp som kunde göra en snubbe galen. Nya tider kom med det digitala systemet. 

Numera lätt om en plätt. 

Kvar i helvetet sitter alla rörelsehindrade som ska söka parkeringstillstånd i Lomma kommun. Här kör vi den gamla valsen, med krav på en nytagen porträttbild hos fotografen. 

Hallå! 

Det är nog minst 15 år sedan den sista fotobutiken slog igen. Bli moderna Lomma kommun. 

Det är en förfärlig massa papper som måste fyllas i för söka tillståndet. 

”Hemskt. Det finns äldre rörelsehindrade som inte orkar med att söka för all röran. Så får det inte gå till,” säger en läkare till mig på Lomma Vårdcentral. Själv brottas hen med sjukintygen till dessa ansökningar. 

Säker går ingen. 

Även om det står att dina problem är bestående. 

Ändå riskerar du få nya högar med papper att fylla in. En totalt galen värld. 

Värre är det ändå för Lommabon, Gertrud, över 90 år fyllda. Hon fick parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Utan att ha sökt det alls. 

Dessutom har hon inget körkort. 

Galen värld, var det som sagt var. 

Det är hög tid, att det kommunala funktionshindersrådet vaknar. GodMorgon, säger vi väl då.

 

Nära ögat- min tumör missades av fem läkare

 

Det här är min historia om en tumör som missades av fem läkare. 

Jag var igår-onsdag-på min årliga 1000-mila service på Njurmedicinen, Lunds Universitetssjukhus. Sedan 40 år tillbaka tillhör jag en av de mest slitstarka patienterna på kliniken. Jag har under den här långa resan slitet ut några utomordentliga läkare. 

Antingen har man gått i pension eller så har läkaren avlidet. En riktig stjärna dog mitt i steget 2016. 

Övermåttan sorgligt. 

I år fick jag så nöjet träffa en ny läkare med ett ungerskt klingande namn. Vi fick omedelbart en utmärkt kontakt. Kemin stämde på ett ovanlig bra sätt. 

Under en timme drog han ytterst noggrant min status för min enda njure. Den andra njuren fick en tumör och opererades bort för 24 år sedan. 

Till slut tittade njurmedicinens läkare på mig och sa: 

”Du har en tumör vid vänster öga. Jag skriver en remiss till en ögonläkare. Den måste opereras bort. Annars kan den äta sig in i ögat.” 

Vad säger man? 

”Tack, du såg den. Bra,” svarade jag som förstod att det var något där vid ögat som inte borde vara vid mitt vänstra öga. 

Jag har haft det i några år. 

Nu blivit större. 

På bilderna syns den mörka fläcken till höger om ögat. Konstigt att cancern missats det senaste året av fem läkare: tre vanliga läkare och två ögonläkare som opererat bort grå starr på mina båda ögon. 

Hur fem läkare samt två av dessa som var ögonläkare(!?) kunde missa tumören är för mig en gåta. 

Min utomordentliga njurläkare fångade den. 

Det kan man allt säga var nära ögat.

 

Rapport från Lomma: Sjubarnsmamman som stakar ut vägen för Europa

 

Visst är hon vacker att skåda i sin gula kavaj. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, klädd i Ukrainas flaggas färger. 

Jag lyssnade på när hon höll sitt årliga linjetal om tillståndet i unionen. Blev naturligtvis imponerad över denna över måttan begåvade kvinna. Växlar flytande på tre språk (engelska, tyska och franska) som inte ens Stefan Löfven klarade av på sin tid. Minst sagt en stilfull kvinna som äger karisman som får en att lyssna på henne. 

Jag blev nyfiken på vem hon egentligen är. Ärligt talat har jag helt missat hennes bakgrund. For ut på nätet, dit vägen är kort från Lomma. 

Snart hade jag ringat in Ursula von der Leyen. Föddes i Belgien 1958. Mordhotad av Baader-Meinhof ligan. Fick fly till London. Läkare(gynekolog) och forskare. Diverse ministerposter i Merkels regering från 2005. Försvarsminister 2013-2019. Sedan EU-chef och tyska försvaret drog en suck av lättnad. Stor skandal 2015. 

Hennes doktorsavhandling visade på 27 punkter som hon kunde tänkas ha snott från andra avhandlingar. Inte alls vackert, Ursula. Fast jag kan förlåta dig. 

För mitt i denna storslagna karriär har Ursula von der Leyen fött fram 7 barn. 

Imponerande. 

Det går ingen nöd på familjen. EU-chefens lön ligger på över 70 000 kronor i veckan. 

Så ja, nu vet vi lite mer om denna supermamman. 

Det känns bra.

Så till slut en bild på Ursula med alla barnen när de var små.

Blir inte bättre än så här:

 

Låt livet blomma-besked idag om jag drabbats av en stroke

 

Ni som hängt med på bloggen minns säkert min kaosartade midsommar. Dagen före midsommarafton hamnade jag på Lomma Vårdcentral. Jag hade drabbats av en galen yrsel. Kunde varken stå eller gå. En fruktansvärd upplevelse. Fick köra med min el-scooter in till läkarens behandlingsrum. Undersökningen fick ske med mig sittande kvar i min racer. Läkaren undersökte mig så gott det nu gick. 

”Misstänker du drabbats av inflammation på balansnerven. Vill skicka dig med en ambulans in till sjukhuset i Lund. Utesluta att du inte fått en stroke,” kom läkaren fram till. 

Jag vägrade ambulansen. 

Det var kanske korkat av mig. 

Jag körde sakta hem i stället. 

Mådde apa.

 Skrev om min vägran till ambulans på bloggen. Årets midsommar blev i alla fall den mest yra midsommar jag upplevt, om Herrskapet förstår vad jag menar. Trots kranvatten i snapsglaset. 

Verkligen inget kul alls. 

Efter någon vecka började yrseln klinga av. Inte hastigt utan plågsamt sakta. 

Jag fick mitt ömma huvud röntgad den 18 juli. Då fanns i alla fall inte mycket av yrseln kvar. 

Idag måndag fick jag så äntligen röntgen beskedet. Läkaren ringde: 

”Rockbäck har ett perfekt huvud. Ingen stroke,” löd det glada beskedet. 

Pust, pust...låt livet blomma.

Stoppade i mig 20 bananer i medicinskt syfte

 

Idag är det måndag. 

Eftersom det är måndag hela veckan, kan jag berätta om torsdagen i förra veckan. Det handlar alltså om torsdagsbananer hela veckan. 

Jag fick i mig 20 stycken i röda rappet. I medicinskt syfte för inför en grav hjärtåkomma. 

Så här gick det till. 

Jag vacklade svårt sjuk in på Ankomstavdelningen på det stora sjukhuset i Lund. Mitt hjärta tickade Gud som haver. Och lite till. 

Hjärtflimmer kallas det också för. 

Nu skulle det rättas. 

Några hundra volt skjuts in i kroppen. Då sövs man först ner av en narkosläkare. Innan dess tas prover. 

Det visade sig att mitt kaliumvärde var så lågt att läkaren skrynklade ögonbrynen av bekymmer. 

”Du har för lågt värde för vi ska våga behandla dig,” sa han och tog ny sats: 

”Vi rättar till det. Här får du fyra tabletter kalium. Det innehåller kalium som äta 20 bananer.” 

Jag sköljde ner mina 20 bananer med hjälp av lite vatten. Sedan var jag redo för match med mitt hjärta som insats. Det gick vägen. 

Hjärtat tickar åter rätt. 

Jag återvände till bananrepubliken Sverige med ett leende. Eftersom det är måndag hela veckan blev det en bra torsdag i förra veckan. 

Det var elfte gånger jag fick en elkonvertering som det heter. Fast första gången jag behövde stoppa i mig 20 bananer. Bilden här nedanför är en illustration till hur det går till. 

Foto: Geir Otto Johansen

 

Får Frida Karlsson köra tremilen? Norska skidstjärnan kollapsade-får åka hem

 

Efter kollapsat i målfållan får nu Ingrid Landmark Tandrevold åka hem. Till Verdens Gang säger hon: 

”Hjertet mitt er knust(krossat)." 

De norska läkarna sätter stopp efter söndagens OS-jaktstart i skidskytte. Den norska skidstjärnan kollapsade och fick bäras ut. 

Det blev för mycket. 

Hennes hälsa prioriteras före vidare OS-deltagande. Hon har tidigare haft hjärtflimmer. 

Jag kommer genast tänka på vår egen Frida Karlsson som kollapsat efter målgång i sina samtliga tre lopp i OS. Helt borta från den här världen. 

”Efter tre kollapser tror jag inte jag hade ställt mig på start i en tremil. Frida borde åka hem,” säger också Therese Johaug. 

Det är naturligtvis inget uttalande som Frida Karlsson kan ställa upp på. Hon är helt på det klara med att köra söndagens 30 km. 

Helt galet, naturligtvis. 

Johaug har helt rätt. 

Frida Karlsson borde få åka hem och vila upp sig. Varför tiger den svenska landslagsläkaren? 

Orkar vi tittare med fler otäcka scener med Frida Karlsson? Nej, bespara oss från det. 

I stafetten klappade hon samman efter endast 5 km. Hur ska det då sluta efter 30 km på söndag? 

Bevara mig väl. 

Bilder vi inte vill se igen. 

FOTNOT: Ha en bra dag på Alla Hjärtans Dag. Var rädd om er.

 

Akutkontakt med sjukvården-behövs en livboj

Tror knappt jag är ensam om känna mig som en inbrottstjuv vid kontakt med sjukvårdens akutmottagningar. 

Det känns varje gång som man skulle behöva en livboj för överleva dessa samtal. 

Du har fått en akut åkomma som kräver en läkare. Tycker du i ditt febriga liv. 

Det tycker sällan sköterskan med uppgift sortera bort hitta-på-sjukdomar. Du ställs inför frågor som påminner om en polisutredning. 

Överlever du kan du möjligen-men bara möjligen-få tid till en akutläkare. Du kan också sorteras bort till en distriktssköterska. I sämsta fall får du besked om att ringa i nästa dag i stället. Alla tider är nämligen bokade. 

Du sitter där med lång näsa. 

Ungefär så här går det till i stort sett i hela landet. Självklart fattar även jag att grindvakten måste finnas där. Absolut en av de tyngre arbetsuppgifterna en sköterska kan åka på. 

Grindvakt med uppgift krossa dina drömmar om en läkarkontakt. 

Det finns patienter som ringer upp som inte är världens roligaste patienter. 

Gnällspikar. 

Sjukast i hela världen. 

Det finns helt enkelt inga andra medborgare som är sjukare, så det så. 

I går-söndag-sökte jag akut för ögoninflammation på höger öga. Ringde Getinge Vårdcentral på Lunds sjukhusområde. Fick en tuff grindvakt i örat. 

Bortdribblad. 

Ringde i morse till Vårdcentralen i Lomma. 

Mötte en omtänksam grindvakt. 

Snart målgång. 

Pumpade upp min livboj. 

Nu så.

Kanske.

FOTNOT: bilden spegelvänd.

 

 

 

PostNords postgång : Mitt brev på drift-200 meter snart en vecka långt bort

 

Det ska inte vara möjligt. 

Men är alldeles sant. 

I torsdags den 8 april skickade min läkare på Lomma Vårdcentral ett brev till mig. Det är ett viktigt besked om min darriga hälsa. 

Så långt allt väl. 

Heller kanske inte. 

Min läkare har inte gjort något fel alls. 

Hen ska vi inte skylla på. 

Ett brev är ett brev, även om det nödvändigtvis inte är något kärleksbrev, precis. 

Problemet visar sig vara PostNords postgång som blivit en sengångare. 

En gång i tiden fungerade det svenska postsystemet alldeles utmärkt. 

Numera är det åt helvetet. 

Idag är det den 14 april och än så länge har jag inte fått mitt brev från läkaren på Lomma Vårdcentral. Snart har det gått en vecka. 

Avståndet från mitt hem till Vårdcentralen är några hundra meter bort. Det tar inte mer än 2-3 minuter att promenera dit. Min brevlåda hänger där den hänger. Skriker efter brevet från läkaren 200 meter bort. 

Man skulle kunna tro att Lomma Vårdcentral ligger i Arjeplog, 160 mil bort i Norrbotten. 

Postryttaren fastnat i snömassorna. 

Ett brev betyder så mycket. 

Jaha.

 

Lomma ryter till: Här spricker SVT:s coronajournalistik

 

Det här med vaccinet, är en sagolik röra. Det senaste kom i förmiddags. 

Vaccintillverkaren Modernas leveranser av vaccin till Sverige försenas och halveras. 

31.200 doser av Modernas coronavaccin skulle levereras till Sverige under veckan. Men nu meddelar Folkhälsomyndigheten att vaccinleveranserna försenas till den sista veckan i februari. Inte minst Region Skåne sliter sitt hår i förtvivlan. Vaccintillgången verkar inte bli som det är tänkt och planerats för. 

Är det inte det ena, så är det det andra. 

Vi 70-plus morrar i vår karantän. 

”För fan, ge oss sprutan. NU!" 

Det är sannerligen inte heller lätt att vara journalist i dessa tider. Dessa arma satar som har till uppgift vägleda befolkningen i vaccinsoppan. 

Min vinjettbild är från Morgonstudion i SVT tio minuter över åtta i morse. 

Överläkaren, Johan Styrud från Danderyds sjukhus, svarade på frågan om man skulle vaccinera sig om man varit sjuk i covid-19. 

”Alla som varit sjuka och har antikroppar ska vaccinera sig,” löd hans svar. 

Precis i det ögonblicket sprack SVT:s coronajournalistik. 

I går kväll-tisdag- i SVT:s Coronaspecial, svarade nämligen överläkaren och covid-19 forskaren, Soo Aleman från Karolinska sjukhuset, så här på samma fråga, om man legat sjuk i coronan: 

”Det är en väldigt svår fråga. Folkhälsomyndigheten rekommenderar två doser vaccin. Personligen tycker jag inte man behöver vaccinera sig, om man haft covid de närmaste tre månaderna. Hade man sjukdomen i mars förra året, tycker jag man ska fylla på med vaccin.” 

Ena dagen si, andra dagen så. 

Nej, det måste vara ett helvete vara journalist i dessa tider. 

Vad är rätt? 

Vad är fel? 

Någon jävla ordning borde det trots allt vara bland läkare och forskare.

Sanningen är nog den, att det gissas för brinnande livet.

Bevara mig väl.

Godnatt.

 

Sydsvenskan larmar: Äldre i Bjärred nobbas läkarvård-därför är hustrun och jag oroliga sluta i ättestupan

I söndags morse blev det ett bryskt uppvaknande. Sydsvenskan med det rutinerade grävreportrarna, Dan Ivarsson och Jessica Ziegerer, i spetsen avslöjade häpnadsväckande missförhållande inom äldrevården i Bjärred, Lomma kommun. 

Sjuka äldre ska varken få läkar-eller sjukhusvård. Herre min Skapare, det känns som en återgång till nazismens fasor i Tyskland. 

Ett skrämmande beslut av doktor Munira Al-Saadi, chef för den privata vårdcentralen, Sundets läkargrupp i Bjärred. 

Den inlagda bröllopsbilden här ovanför är min hustru och jag. Tagen för mer än 51 år sedan. 

Det var på den tiden åldringsvården sköttes av landstingen. Inte som i dag av kommunerna och privata aktörer. 

På den tiden fanns det s k ålderdomshem och så då långvården, även kallat ”dödens väntrum”. Trots läkartillsyn förfärliga ställen. Absolut inget man längtar efter ska dammas av igen. Idag är det år 2020. 

Inget tycks blivit så mycket bättre. 

Beklämmande. 

Hustrun och jag är nu 70-plussare. Sköter oss än så länge själva. Kämpat i över tio månader hålla oss undan covid-19. Längtar efter få krama om barn och barnbarn. 

Och så nu detta i Bjärred. 

Hur kommer livets resa sluta för oss? 

Orkar knappt tänka tanken. 

Ättestupan rekommenderad av skamlösa läkare?

Det gör ont.

På riktigt.

Nej, fy fan. 

Tröst i bedrövelsen: Lomma Vårdcentral är inte indragen i skandalen. Ännu så länge, kanske det är bäst att tillägga. 

Så länge vi kan, håller vi i alla fall på Malmö FF. 

Sedan får vi se. 

Heja di blåe!

 

Badringen

Här står jag med barnbarnets badring runt halsen. En modern färgsprakande tingest. Tankarna går obevekligen till när jag själv var barn. På stenåldern fanns inga färgglada badringar. 
Vi fick fars begagnade lappade svarta gummiring till bildäcket. Själva gummislangen. Det gick bra det med. 
Om man nu lyckats komma över en sådan s k badring. 
Det var sällan. 
Och om far hade bil.
Det var inte säkert alls.
Mor hade aldrig bil. 
Ingen bil.
Ingen badring.  
Då slog den stora avundsjukan till. (texten fortsätter efter bilden)

På bilden kommer en för mig okänd kvinna med en gul fin badring. Bilden publicerade jag på bloggen den 1 augusti. 
Familjen Thornblad landsteg i Lomma hamn efter en äventyrlig seglats i mer än två år. Väldigt många Lommabor fanns på plats för välkomna familjen hem. En av dessa var alltså kvinnan med den gula badringen. 
Jag skrev att hon förvirrat sig in i röran med badringen. Bilden sa faktiskt väldigt mycket om den uppsluppna glädjen som spirade i hamnen.
I veckan gav sig Nicolina (kvinnan) till känna för mig. 
Hon var inte alls förvirrad, menade hon. 
De skulle bara hälsa familjen välkommen hem, sedan gå och bada. 
Inte nog med det. 
Nicolina är läkare och arbetskamrat med mamma Linnéa Thornblad på akuten i Lund. Med andra ord. 
Riktiga hjältar. 
Akuten på Universitetssjukhuset i Lund har räddat mitt liv några gånger. Tänk om Nicolina och Linnéa var med på den resan? 
Tanken är fri. 
Jag ryser. 
Om inte annat. 
Se hur lyckliga kineserna är över sina badringar. 
Hoppla! 
Eller 吉 på kinesiska.
 

Sjukvårdens mörka hemlighet-byte av läkare ett riskmoment

Jag har varit en del av den svenska sjukvården sedan 1950. Då var jag ett litet barn. Låg inlagd för scharlakansfeber på Halmstads sjukhus. 
Isolerad. 
Fick inte ens träffa mamma eller pappa. Det var så det gick till för snart 70 år sedan. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna som Liberalernas partiledare, Jan Björklund, säger. 
Mina sjukdomar har stått som spön (förlåt Björklund) i backen. Flera dödligt allvarliga sjukdomar. 
Otaliga operationer. 
Stort som smått. 
Mängder av läkare har passerat revy. 
Vissa bättre än andra. Några slutat som stjärnor inom läkarvetenskapen. Rockbäcks sviktande hälsa en utmärkt träningsrunda mot större uppgifter i USA. Andra gått i pension eller själv avlidet, när de gett järnet för hålla Rockbäck vid liv. 
Hur som helst. 
Det är nu det blir bekymmersamt. 
På en specialistklinik ”ärver” en annan läkarkollega dina irrfärder inom den svenska sjukvården. 
Redan vid det första mötet, märker du att den nya läkaren är dåligt påläst i ditt fall. Det är nu din utbildning av nykomlingen startar. Detta är av yttersta vikt, för det handlar syvende och sist om ditt eget liv. 
En ny läkare med fräscha ögon, kan plötslig få för sig du ska ta hans favoritmediciner. Trots att det du redan har plockat i dig funkat jättebra de senaste 20 åren. 
Fallgroparna otaliga. 
För tillfället har jag ett hjärtflimmer som ställer till mycket oreda för mig. Väntar på en el-konvertering. Det blir den tionde sedan 2004. Brukar fungera alldeles utmärkt. Då har jag fått ett problem på halsen som egentligen kanske inte är något problem alls, utan endast jag som är nojig. 
Min hjärtläkare sedan 2004 är utbytt. 
När vi träffades var han en mycket begåvad ung man. Snart nog både professor samt en internationell auktoritet på hjärtats mysterium. Jag var alltså under den absolut bästa tänkbara läkarvård. 
Ställde till och med upp för honom i undervisningen av läkarstudenter. Berättade under muntration, att ett förmaksflimmer också kan uppföra sig som ett barnprogram i TV, Bo-li-bom-pa. 
Nu har min duktige hjärtläkare fått nya spännande uppdrag i USA. Därför träder en annan läkare in på banan. 
Jag blir omedelbart nervös. 
Jag vet. 
Det blir till börja om från allra första början igen med journalanteckningar, medicinlistor och förhoppningsvis tusen andra viktiga frågor som alla läkare inte är det minsta intresserade av. Det är jag. För det gäller mitt liv. 
Varför berättar jag då allt detta? 
Tänkte det kunde vara bra att veta. 
Insider information. 
Svensk sjukvård är inte bara köer eller väntetider på akuten. Svensk sjukvård är så mycket mer. 
Slutar jag inte nu, är det på väg bli en bok i psykoterapi. 
Därför stopp.

Calle Rockbäck mötte djävulen i Lund-på ortopeden

Det var precis så jag uppfattade henne: en djävul med huggtänder och gula kattögon. 
Möjligen söt i allt elände. 
Vad vet jag, för jag talade med den oförskämda sköterskan i telefon. 
Nu, mitt Herrskap, får ni tredje delen i kampen om min raserade högra höft. Den korta versionen. 
Jag har 70-års erfaren av svensk sjukvård. 
När jag för några år sedan låg inlagt under flera veckor på ortopeden i Lund, hade jag ca 30 förvirrade läkare som jobbade med mitt då trasiga liv efter en olycka. Det var ingen kul upplevelse. 
Fast jag är tacksam över att de räddade mitt liv. 
När jag i går ringde dit för bli uppsatt på min läkares telefonlista, så han kunde ringa mig, blev det tvärstopp. 
Något som varit en självklarhet under både 80-1990-talet, var 2017 helt omöjligt. 
Sköterskan morrade. 
Jag såg djävulen i huggtänder med gula kattögon fräsa åt mig. 
”Det har gått ett år. Du är ute ur rullarna.” 
Jag försökte med att jag varit patient på ortopeden i Lund i 32 år och ville endast få en remiss till röntgen. 
”HA-begriper du inte. Det har gått ett år. Du är ute.” 
Den arga damen som förhoppningsvis var söt, helt omöjlig. 
”Gå till din vårdcentral”, väste hon så fradgan skvätte i örat på mig. 
Klick och slut. 
I dag var jag hos min förtjusande husläkare på Lomma Vårdcentral. Jag drog storyn för hennes. Hon gapade av pur förvåning. 
Givetvis fixade hon en remiss för röntgen av min illa höft. Det blir i morgon-onsdag. Ellenbogen i Malmö. 
Tack Jana. 
Personalen på ortopeden i Lund skulle behöva charmkursen som SAS-Janne Carlsson blev berömd för en gång i tiden.
Det hade gjort susen. 
Om inte annat så för patienten. 

GladRapport från multisjuk Lommabo

Det mest normala är att multisjuka personer fastnar för evigt i sjukvårdssystemet. Vi läser också alltid om multisjuka personer i samband med vårdskandaler. Det finns liksom ingen slut på förskräckelsen. 
Klassas som multisjuk bör man helst vara 75 år, samt ha diagnosen för minst tre eller flera sjukdomar. Allt enligt Äldrecentrum. 
Jag tillhör den ivriga typen. Kvalar in med råge. Trots barnsliga 70 år. Andra sidan kvalade jag in redan för 20-30 år sedan. Om inte redan i barndomen.
Jo, det står faktiskt multisjuk i min journal. 
När en person är multisjuk måste samtliga sjukdomar vårdas som en baby som appas, förlåt nappas, ska det vara. 
För min egen del betyder det varje år en normal hälsoundersökning på Vårdcentralen, samt minst tre stora 1000-mila service extra allt inne på det stora sjukhuset. 
Då vänder man ut och in på den multisjuka. Det är som en smärtfri rotfyllning för hela kroppen. 
Kroppens kemi som läses av i blodet på något labb. Läkaren gör resten: trycker, känner, skriver ut recept, ställer frågor, blodtryck, ger dig labbsvaret på natrium, kalium, kreatinin, albumin, calsium, fosfat, magnesium, järn, urat, koldioxid och så vidare i all evighet. Du är med andra ord under järnkontroll. 
För min del blev det en GladRapport i går: allt under kontroll. 
För en multisjuk är det som vinna på lotto. 
Var rädd om ditt liv. 
Du har bara ett. 
Tänkte jag och gick hem.

Dramatik: Hjärtfel i foten!

Mycket ska en stackars sate behöva vara med om. I morse-tisdag-hamnade till slut min krackelerade högra fot med skotthålet som inte är något skotthål, men ser ut som vore det ett skotthål-se bild om du vågar här ovanför-på såravdelningen, Hudmottagningen Universitetssjukhuset i Lund. 
En ung begåvad läkare tog genast hand om min bedrövliga fot. Risken (skräcken) för en framtida kapning är uppenbar. 
Först bedövning. Sedan en grundlig undersökning. 
”Dina klaffar i fotens vener är slitna, precis som en hjärtklaff kan bli sliten. Skillnaden är att det finns fler klaffar och vener, men endast ett hjärta”. 
En form av hjärtfel i foten, alltså. 
Har väl aldrig hört på macken. 
Kan till och med sluta med operation. Byta ut de slitna klaffarna. Precis som man göra med hjärtklaffen.
 Läkaren effektiv. 
Nu gällde det rädda foten. 
Trollerigrejer i såret och tuffare omläggning upp till knäet. 
Hem och andas ut. 
Jag andas fortfarande ut.