Julsagan-God Jul

 

Jag växte upp i en röd liten stuga med vita knutar. En bit av Sverige mitt i storskogen.

Till varje jul fylldes den lilla stugan av alla goda dofter som hör en riktigt God Jul till: julbaket med saffran, kummin och kanelarom. Sillinläggningar med sin egen bouquet. Grisen, Per-Gusten, slaktad, styckad, mald till korv, skinkan fet och fin.

De stöpta stearinljusen fladdrade svagt, när mor i den lilla röda stugan med vita knutar, hastade förbi med bakplåten. Fylld till bredden med julbröd som spred kummindoft över julköket.

På fönsterrutan en gnistrande stjärna av iskristall som bildats när kylan slogs tillbaka av värmen från den knastrande björkveden i gjutjärnsspisen, Husqvarna nr 26.

I den lilla kammaren som låg alldeles intill köket, stod julgranen i ensam majestät. Det var den lilla röda stugan med vita knutar speciella julklenod.

Redan i maj månad valde far ut granen i storskogen. Det var då ungskotten klipptes bort. Efter allt putsande under strävsamma månader, förvandlades granen från en vanlig gran till en julgran som barnen klädde med saker från skogen: tallkottar, grankottar, barkbåtar och bollar rullade av kåda.

På hedersplats i granen hängde far upp sin farfars gamla fickur, med Gustav III:s monogram i urverket. Allt ramades in av små levande julgransljus av hemstöpt stearin.

Vinden luktade malmedel. Man fick också ha en tröja på sig, för den råa luften bet i skinnet. Till höger på en längsgående stång, hängde sommarens alla kläder. Många med blommor på. Där fanns också en kortare klänning som storasyster inte fick ha för mor, för knäskålarna tittade fram. Det passade sig inte för en flicka från en liten röd stuga med vita knutar.

Till vänster tronade en stor medfaren blåmålad kista som far förvarade sitt julbrännvin i. På kistan stod bokstäverna J S K 1860. Johanna Sofia Knapps brudkista. Samma år förbjöds brännvinsbränningen till husbehov i Sverige.

I kistan fanns också stoppade sockor, årgångar av Vårt Hem och Husmodern från 1930-talet, fars beredskapskalsonger, en sönderläst katekes med texten, ”Må Gud giva dig nåd”, en portmonnä med 2 kronor och 35 öre, några ljusstumpar, brev från morbror Petter som emigrerade till Amerika och öppnade rakstuga i Chicago, ett yxblad samt fick fantasin himla med ögonen.

Alldeles till höger om kistan bakom ett trasigt nätfönster, fanns en stängd trälucka med ett gammalt inristat hjärta på. Bakom den gistna luckan med sprucket gångjärn bodde Tomten.

När julaftonen närmade sig, brukade det komma svaga knackningar från luckan. Då satte barnen dit ett glas mjölk och en brödskiva med mosters julsylta på. När kvällningen kom var glaset tömt och smörgåsen uppäten.

Det tyckte barnen var mycket spännande.

Det var så livet gick till i den lilla röda stugan med vita knutar, när julen omfamnade mitt unga späda liv. Det var många år kvar till Kalle Anka tog över julaftonen. Sven-Olof Sandberg sjöng om, Julens ljus, i radion.

Minnena av barndomens jular blir allt tydligare, ju äldre en människa blir. Nu är det barnbarnen som fyller sina minnen för framtiden.

En dag kanske de skriver ner sin saga om julen 2021.

Det var den andra julen världen led av en svår pandemi. Bara i Sverige hade över 15 000 människor dött av covid-19.

Alla barn lärde sig ordet karantän, vaccinsprutor, covidbevis och bjöds på sprit.

Handsprit.

Jag längtar mer än någonsin efter min röda stuga med vita knutar.

Ett annat liv i sagans underbara värld.

God Jul!

(en originalsaga av Calle Rockbäck)

 

 

Badringen

Här står jag med barnbarnets badring runt halsen. En modern färgsprakande tingest. Tankarna går obevekligen till när jag själv var barn. På stenåldern fanns inga färgglada badringar. 
Vi fick fars begagnade lappade svarta gummiring till bildäcket. Själva gummislangen. Det gick bra det med. 
Om man nu lyckats komma över en sådan s k badring. 
Det var sällan. 
Och om far hade bil.
Det var inte säkert alls.
Mor hade aldrig bil. 
Ingen bil.
Ingen badring.  
Då slog den stora avundsjukan till. (texten fortsätter efter bilden)

På bilden kommer en för mig okänd kvinna med en gul fin badring. Bilden publicerade jag på bloggen den 1 augusti. 
Familjen Thornblad landsteg i Lomma hamn efter en äventyrlig seglats i mer än två år. Väldigt många Lommabor fanns på plats för välkomna familjen hem. En av dessa var alltså kvinnan med den gula badringen. 
Jag skrev att hon förvirrat sig in i röran med badringen. Bilden sa faktiskt väldigt mycket om den uppsluppna glädjen som spirade i hamnen.
I veckan gav sig Nicolina (kvinnan) till känna för mig. 
Hon var inte alls förvirrad, menade hon. 
De skulle bara hälsa familjen välkommen hem, sedan gå och bada. 
Inte nog med det. 
Nicolina är läkare och arbetskamrat med mamma Linnéa Thornblad på akuten i Lund. Med andra ord. 
Riktiga hjältar. 
Akuten på Universitetssjukhuset i Lund har räddat mitt liv några gånger. Tänk om Nicolina och Linnéa var med på den resan? 
Tanken är fri. 
Jag ryser. 
Om inte annat. 
Se hur lyckliga kineserna är över sina badringar. 
Hoppla! 
Eller 吉 på kinesiska.
 

”Ja, det är våren-som kommit med svartmyran igen”

Så har de kommit in till oss igen. Samma procedur varje vår. Svartmyran kommer hem till oss med våren. 
Man kan lätt tro, att den i sin tror att den inte syns. Jag fick mörka sovrumsgolvet en aning. Lägga ljus på myran. Det blev bilden på svartmyran här ovanför. 
Du ser den plötsligt knata över din tidnings-eller boksida. Du ser den plötsligt knata över diskbänken på jakt efter något sött. 
Till slut ser du väldigt många knata över sovrumsgolvet. 
I tron att ingen ser den. 
Svartmyran verkar alltid ha bråttom. 
Den är ständig på väg någonstans i ditt hem. 
Hustrun skriker. 
Barnen skriker. 
Äckligt. 
Tid att slå till. 
Eftersom människosläktet är listigare än de flesta små kryp, har en liten burk skapats. Fyllts med innehåll som luktar så gott, att den lilla svartmyran mer än gärna baxar hem lite godis till drottningen. 
I hemmet några decimeter ner i jorden tronar alltså drottningen. Nu matas hon med godis från burken. 
Det som luktar så gott, att man blir yr i mössan är gift. 
Drottningen dör. 
Myrsamhället slocknar. 
Svartmyran i ditt hem finns inte längre.
En djävulsk plan har fungerat.
I bästa fall.
Hustrun blir glad. 
Barnen blir glada. 
Fast gladast blir far som hatar de små krypen in till döden. 
Svartmyran planerar för nästa vår. 
Då jä...ska människosläktet allt få se på annat. 
Yudy Sauw bor utanför Jakarta, Indonesien. Han är specialist på fotografera insekter. Jag lade in min lilla svartmyra från sovrumsgolvet i Yudys förstoring av en svartmyra. 
Tala om monster i våra hem. 
Tack Yudy. 
Du gav oss lite perspektiv på problemet.

Första maj: Då Far rakade sig

En gång i tiden rakade sig far extra noga. Baddade in kinderna med Aqua Vera. 
Rakvattnet. 
Den här speciella dagen stank för övrigt hela demonstrationståget av Aqua Vera. 
Det låg förväntan i luften. Eldiga plakat om sociala reformer; 
barnbidrag åt alla, religionsfrihet, pension, bättre sjukvård, bort med ättestupan, semester, kortare arbetstid etc. 
Det var på den tiden lördagen var full arbetsdag. 
Fabrikör Knubbenkork lät alltid fabriksvisslan ljuda för att störa så mycket som möjligt. (texten fortsätter efter bilden, här nedanför)

Far lät sig inte irriteras. 
Vattenkammade sig. 
Benan extra viktig. Kanske inte så rak och fin som fabrikörens på måndagsmorgonen, men den fick allt duga. 
Den vita skjortan. 
Nystruken av mor. 
Satte på sig slipsen. Knuten kvar sedan förra årets första maj. 
Tog på sig finkostymen i cheviot. 
Arvegods. 
Mor borstade av axelpartiet. 
Nyputsade läderskor. Boston, kanske. Hammarkräm, möjligen. 
Det var tid. 
En annan tid. För väldigt länge sedan. 
Numera bär far ett helt annat plakat.