Gott Nytt År Lommabor-från Hanoi!

 

Det är svårt att ta in. Färska bilder från Vietnams huvudstad, Hanoi. En helt vanlig lördagseftermiddag med knorr på. Nyårsaftontrafiken i Hanoi som gett en vanlig svensk trafikpolis blödande magsår. 

Borrar man djupare in i bilderna, blir din upplevelse så mycket större. 

Om det nu är möjligt. 

Jag fick bilderna från bloggens egen äventyrare, Rolle. Efter varit på en äventyrsresa i Sydamerika. Hem till Sverige för byta kalsonger och vidare till Hanoi för hälsa 2024 välkommen till vår planet. 

Tja, varför inte göra det då i Hanoi? 

Rolle rapporterar om trafikröran: 

”Normalt är det fem gator som möts. Inga trafikljus. Alla kör sakta och viker inte från sin kurs. Det fungerar. Trots man kör med gashanden och kollar mobilen med den andra handen.” I kväll stängs två av gatorna av. En jättescen har byggts upp för hälsa det nya året välkommen. 

Världen blir inte tokigare än så här. 

FOTNOT: Jag har på grund av sjukdom låtit bloggen vila. Tog mig samman. Det blev en nyårshälsning från Hanoi till alla Lommabor. Ni får en nyårskram från mig också. Från Lomma!

 

Bosse Larsson är död-jag fick i alla fall autografen

Den här boken om MFF-ikonen, Bosse Larsson, gavs ut av Sportförlaget för ca 16 år sedan. Skriven av Jonny Ambrius. En för mig helt okänd figur. 

Den s k biografin lider av en svår brist. En av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna nobbade Ambrius stenhårt. Han ville inte alls vara med i någon bok om sitt makalösa fotbollsliv. Därför blev boken en soppa på en spik. 

Ingen kul läsning alls. 

Kass, för såga på skånska. 

Därför blev jag förvånad då jag fann en hälsning till mig från Bo Larsson själv i boken,”Till Calle Rockbäck, Bo Larsson.” Kort och gott. (texten fortsätter efter bilden)

Däremot skrev Staffan Tapper en hyllningsbok om Bosse Larsson som kom ut för fem år sedan. 

En helt annan kaliber. 

Staffan spelade tillsammans med Bosse under många år i MFF och i landslaget. Han kunde sin lagkompis utan och innan till. Stor läsning. 

Björn Ranelid lyfte också boken till skyarna. I sin bok om Bosse skrev också Staffan Tapper en hälsning till mig. 

Stort. (texten fortsätter efter bilden)

Annars lärde jag känna Bosse Larsson i källaren till det så kallade höghuset i Håkanstorp1961. Våra mopeder stod alltid parkerade sida vid sida. Svalan som var min och en Crescent Raket som var den blivande fotbollsstjärnan Bo Larssons. Vi möttes lite då och då i de mörka källarvalven. Jag visste att han var en fotbollstalang av rang i MFF:s ungdom. 

Fast vi talade mest om våra mopeder. Tänk som det kan börja-och sluta. 

Vila i frid, Bosse!

 

 

 

När Johan Hakelius bytte till juligare kostym-rekord i bildbyline

 Johan Hakelius är en känd svensk skribent, publicist, debattör och författare. Numera också politisk chefredaktör på Sveriges nyhetsmagasin Fokus. 

Jag läser honom mer än gärna. På Fokus kan han briljera med sina lååånga och lääärda texter. Johan är också berömd som anglofil. Även om han numera helst kallas sig för angloman. En överdriven beundrare av allt engelskt. Därför går Johan helst klädd i engelsk tweed. Vilket kan bli nog så varmt en het sommardag. 

På Fokus har han imponerat på mig med en bildbyline till sin krönika som känns stööörre och lääängre än hans texter. I det senaste numret har han däremot bytt till en juligare kostym, nya skor, rödrandig skjorta, flugan blivit till slips och klippt sig kort. En stilla revolution i all tysthet. 

Storleken på sin bildbyline har han icke gett avkall på. Det måste vara Sveriges största bildbyline. 

I tweed, naturligtvis. 

Jag sitter i Lomma med min nyinköpta skjorta från Dressmann, Burlöv Center i Arlöv. Där skulle Johan aldrig sätta sin fot. Misstänker han köpt sin nya färgglada kostym med väst på anrika skräddargatan Savile Row i London. 

Fattas bara annat. 

Kostar skjortan, minsann.

 

När John Cleese knasiga gångstil blev terrorhot i Sverige

 

Det var i förra veckan, då jag plötsligt satte mig förvånat upp i min sjukliga dimma. Regeringen med justitieministern, Gunnar Strömmer, i spetsen höll en uppskruvad presskonferens angående det ökade terrorhotet i landet. 

Vi uppmanades hålla koll på folket som uppförde sig konstigt. Gick konstigt eller gjorde något annat som kunde uppfattats som egendomligt. Vi skulle alla bli spanare efter konstiga gångstilar som döljer en terrorist. 

Det var då som John Cleese dyker upp i mitt huvud. De flesta av oss har säkert sett Cleese i sin oslagbara parodi av knäppa gångstilar. En helt tidlös rolig imitation som jag alltid skrattar gott åt. 

Fast nu får du allt se upp, John Cleese. 

Åk inte till Sverige och få oss och skratta åt dina silly walk. Du riskerar bli gripen som terrorist. 

Även i Lomma. 

Ack som det kan sluta.

 

Lomma i tårar: Julpynt och tindrande barnögon-jag orkar inte se mer död och fasa

 

Dokumentären, 20 dagar i Mariupol i södra Ukraina, ligger ute på SVT Play. Jag har försökt se den en och en halv timme långa dokumentären flera gånger. 

Jag klarar inte av det. 

Putins brutala krig flyttar obevekligt in i min hjärna. Det sliter, drar och kvider. 

Mina ögon tåras. 

Det är bara så fruktansvärt. Poetens ordrika språk känns meningslöst. (texten fortsätter efter bilden) 

Mest ont gör barnen som lemlästas och dör av Putins robotattacker. Oskyldiga små barn som aldrig kommer få leva, utan möter en fasansfull död. 

Jag vill skrika rakt ut: 

”Sluta för helvetet!” 

”Det är krig. Så går det till i krig.” svarar Putin med vansinne i blicken. 

Kan ingen stoppa människan? (texten fortsätter efter bilden)

Barnet ligger död på en skranglig bår. Omstoppad med ett blodigt täcka. 

En stor blodfläck på golvet. 

Livet har flytt. 

Jag blir tokig. 

När bomberna regnar över sjukhuset, föds en liten flicka på BB nr 3. (texten fortsätter efter bilden)

Personalen fantastisk. Mot alla odds skakar de liv i barnet. Den gravida mamman fick på vägen till sjukhuset ena foten bortskjuten. 

Hur slutar det för både mamman och barnet? 

Ingen som vet. 

Jag gråter och funderar över mer glitter i granen. Förstå att allting bara blir för mycket. Jag ville bara visa mina innersta tankar över hela helvetet. I text och bild. Och då har jag inte ens nämnt Hamas/Israel.

 

 

 

Lomma hänger på Idol-Saga: Rena rama Snoddas effekten-haderian hadera på det

 

Översta bilden. 

Saga Ludvigsson fyllde Mor Kerstins Torg hemma i Kinna i lördags. Det var knakat med folk som ville se och höra sin stora lilla idol, när hon kom hem. 

Uppståndelsen total. 

Förvirrad blev Saga som aldrig upplevt något liknande. Understa bilden. 

Gösta ”Snoddas” Nordgren slog igenom med Flottarkärlek i Lennart Hylands omåttligt populära radioprogram Karusellen. Året var 1952. 

Sedan blev allting kaos. 

Snoddas storhet berodde mycket på att han var sig själv med sin genuina Bollnäsdialekt. 

Saga i sin tur vårdar ömt sin knalledialekt. Hon är som Snoddas sig själv, kort och gott. 

Frågan är nu om det räcker till i kvällens Idolfinal mot en vass Cimberly från Skellefteå. Blir det en genuin Snoddas effekt för Saga? 

Stöd från läktaren kommer hon att få. Hennes gymnasieklass har fått ledigt från Marks Gymnasieskola, och finns mangrant på plats med plakat och jubel. 

Spännande blir det. 

Minst sagt.

Cimberly har en sagolik röst, så det så. Fast är inte så folklig i sitt anslag som Snoddas, förlåt Saga. 

Det kan räcka långt.

Det kan skrivas en Saga i kväll, sanna mina ord.