Den här boken om
MFF-ikonen, Bosse Larsson, gavs ut av Sportförlaget för ca 16 år
sedan. Skriven av Jonny Ambrius. En för mig helt okänd figur.
Den s
k biografin lider av en svår brist. En av Sveriges bästa
fotbollsspelare genom tiderna nobbade Ambrius stenhårt. Han ville
inte alls vara med i någon bok om sitt makalösa fotbollsliv. Därför
blev boken en soppa på en spik.
Ingen kul läsning alls.
Kass, för
såga på skånska.
Därför blev jag förvånad då jag fann en
hälsning till mig från Bo Larsson själv i boken,”Till Calle
Rockbäck, Bo Larsson.” Kort och gott. (texten fortsätter efter
bilden)
Däremot skrev Staffan
Tapper en hyllningsbok om Bosse Larsson som kom ut för fem år
sedan.
En helt annan kaliber.
Staffan spelade tillsammans med Bosse
under många år i MFF och i landslaget. Han kunde sin lagkompis utan och
innan till. Stor läsning.
Björn Ranelid lyfte också boken till
skyarna. I sin bok om Bosse skrev också Staffan Tapper en hälsning
till mig.
Stort. (texten fortsätter efter bilden)
Annars lärde jag känna
Bosse Larsson i källaren till det så kallade höghuset i
Håkanstorp1961. Våra mopeder stod alltid parkerade sida vid sida. Svalan som
var min och en Crescent Raket som var den blivande fotbollsstjärnan Bo
Larssons. Vi möttes lite då och då i de mörka källarvalven. Jag
visste att han var en fotbollstalang av rang i MFF:s ungdom.
Fast vi
talade mest om våra mopeder. Tänk som det kan börja-och sluta.
Vila i frid, Bosse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar