När Johan Hakelius bytte till juligare kostym-rekord i bildbyline

 Johan Hakelius är en känd svensk skribent, publicist, debattör och författare. Numera också politisk chefredaktör på Sveriges nyhetsmagasin Fokus. 

Jag läser honom mer än gärna. På Fokus kan han briljera med sina lååånga och lääärda texter. Johan är också berömd som anglofil. Även om han numera helst kallas sig för angloman. En överdriven beundrare av allt engelskt. Därför går Johan helst klädd i engelsk tweed. Vilket kan bli nog så varmt en het sommardag. 

På Fokus har han imponerat på mig med en bildbyline till sin krönika som känns stööörre och lääängre än hans texter. I det senaste numret har han däremot bytt till en juligare kostym, nya skor, rödrandig skjorta, flugan blivit till slips och klippt sig kort. En stilla revolution i all tysthet. 

Storleken på sin bildbyline har han icke gett avkall på. Det måste vara Sveriges största bildbyline. 

I tweed, naturligtvis. 

Jag sitter i Lomma med min nyinköpta skjorta från Dressmann, Burlöv Center i Arlöv. Där skulle Johan aldrig sätta sin fot. Misstänker han köpt sin nya färgglada kostym med väst på anrika skräddargatan Savile Row i London. 

Fattas bara annat. 

Kostar skjortan, minsann.

 

Jag bjuder på ett leende idag: Brottsyrket som försvann-kassaskåpstjuven

 

Läste en fantastisk bra krönika av Johan Hakelius i veckans Fokus. Han tacklade allt skjutande i det svenska samhället på sitt vis. 

Lysande, med andra ord. 

En kriminell karriärist behöver arbetsdisciplin, uthållighet, flit och tålamod. Dessutom skjuts det åt två håll, skriver Hakelius bland annat. 

Det får mig komma tänka på gamla tiders adel på de svenska fängelserna: kassaskåpstjuven/sprängaren som man helst ville kallas för. 

De avtjänade sina straff som stjärnor på kåken. Fanns inget finare. 

Sant. 

Jag har träffat några av denna brottsadel i mitt oändligt spännande liv. Det var i regel små tunna män. Stripigt hår med en teknisk utbildning i botten. Citerade gärna någon poets fyndiga text. Visste överlista allehanda lås. Visste också hur dynamitgubbarna skulle monteras, utan spränga hela banken i luften. Det räckte. Kassaskåpsdörren flög upp. Bara till plocka åt sig av godsakerna. 

För mer än 30 år sedan kom det internationella låsföretaget Yale på gåtan: ett lås som inte gick att knäcka eller spränga (ungefär så). 

En bank i Lomma råkade få ett skåp gå i baklås. Omöjligt att öppna. 

Yale flög in tre specialister från London. De jobbade i en vecka innan koder och annat otyg knäcktes. 

Svettigt värre. 

Förstå att det fina brottsyrket kassaskåpstjuven tvärdog. Det var som Arbetsmarknadsverket satt lås på det kriminella adelsyrket. Om detta skriver inte Johan Hakelius i Fokus. Det är bara jag som kopplar det till hans finurliga text om en kriminell karriär kräver flit och disciplin. 

Ha en trevlig helg.

 

Rak-Nytt från Lomma: Björn Ranelid har rakat av sig sitt maffiga skägg

 

Egentligen finns det så mycket annat och skriva om: i Norrköping sprängs bomber varje natt, koranbränningen, allt regn som gett Täppan en grönska och blomning som vi inte haft på flera år. I juli månad, vill säga. 

Inte dåligt alls.

Gräsmattan brukar annars om åren vara halm i juli månad.

Sommaren som kom av sig. (texten fortsätter efter bilden)

Då väljer jag skriva om Björn Ranelids maffiga skägg som inte finns längre. Fick nämligen tidskriften, Fokus, senaste nummer med posten i veckan. 

Där trumpetas ut stridstuppen på Österlen. Alltså Björn Ranelid på första sidan. 

Utan skägg! 

Renrakad. 

Ett omfattande reportage som missar, att människan har rakat av sig det vackra skägget. 

När Ranelid för några år sedan dök upp i TV-rutan med ett ståtligt skägg, blev det en landsomfattande nyhet. 

Skägget mycket välansat. Påminde om en general från amerikanska inbördeskriget under 1860-talet. Nu missade Fokus nyheten, men inte jag. 

Fattas bara annat. 

Skrev ett mess till Björn Ranelid som jag känner mycket väl. Ja, ända sedan han var barn. 

Undrade varför skägget rök? 

Ännu inget svar. 

Han har väl fullt tupp(förlåt) och vässa klingan inför all galenskap som händer i världen. Är man en stridstupp så är man en stridstupp. 

Med eller utan skägg.

Rak-Nytt från Lomma, alltså.

 

 

 

Lomma från landets bästa kommun till Norrbotten (tja vadå?)

 

Vid den här tiden på året har tidskriften, Fokus, för vana att ranka landets 290 kommuner. Lomma har haft väldigt fina framskjutande placeringar. Utsetts ett antal gånger till landets bästa kommun att leva och bo i. 

Senast det begav sig var 2020. Vilket illustrerades av tidningen med att vår kommunhövding, Robert Wenglén(M), fick sträcka ut sig i den sköna sanden på Lomma Beach-se vinjetten. Vi var trots pandemin som härjade med oss mycket stolta över framgången. 

I år tog kommunerna i Norrbotten hem storslam tillsammans med Stockholms kommuner. Lomma hamnade på plats 25. Även Karlskoga med sin vapenindustri mår gott av kriget i Ukraina. Mätningarna har genom åren varit kontroversiella och kritiserats för slumpmässighet, godtycklighet och ovetenskaplighet, men Fokus har försvarat sig med att man inte är forskare utan journalister(Wikipedia). 

I år har man åter haft en annan analysmodell. Plockat in hjälp utifrån. Då gick det som det gick för Lomma. För inte tala om Vellinge som for långt ner i listan. 

I Stort sett har analysmodellen gjorts om varje år. Därför känns hela rasket som skräp och går inte ta på allvar. Tänk om man till OS skulle göra om reglerna till varje olympiad. Nu är amerikanerna och sprinters från Jamaica alldeles för snabba, så plötsligt blir 100 meter förlängt till 150 meter samt en vattengrav på 25 meter efter 50 meter. 

Diskusstjärnorna Ståhl och Čeh får kasta med en 10 kg tyngre diskus. 1500 meters löparna får springa sista varvet baklänges.

Hur tokigt hade inte det blivit? 

Lika tokigt som Fokus ranking av landets kommuner. Känns det som. 

GodNatt!

 

USA-knarka valet: Grattis Fokus-svenskt rekord med 20 sidor

 

Svenska medier slår knut på sig själva i jakten på mest och bäst om presidentvalet i USA. 

Jag har aldrig upplevt något liknande. Då har jag ändå följt kampen om Vita huset sedan 1960, och den berömda matchen mellan John F. Kennedy och Richard Nixon. 

Jämförelsevis inte ens en stilla västanfläkt mot dagens enorma bevakning av den kommande USA-valet. 

I morse fick jag tidskriften Fokus i brevlådan. Jag räknar till 20(!) sidor om det amerikanske valet den 3 november. Jo, ni läste rätt. 

20 sidor! 

Det måste vara svenskt rekord i bevakningen av ett amerikanskt presidentval, för en enskild produkt. 

Inte ens Barack Obama kampanj kom ens nära. 

”Jag ser ett missbruk. Redaktörerna USA-knarkar”, säger den latinamerikanska korren, Henrik Brandão Jönsson, till min facktidning, Journalisten. 

Och betonar med kraft. 

”Jag ser ett missbruk. Redaktörerna USA-knarkar. De måste läggas in på behandlingshem och vänja sig av med drogen. Lära sig att världen är större. Studera ett annat språk. Titta runt hörnet, fortsätter han och tar nya sats: 

”Faran är att svensken blir en idiot som kan alla knepiga detaljer i så kallade Swing States, men har ingen aning om politiken i Kina, Indien eller Europa." 

Bra rutet, Henrik. 

Jag håller helt med dig. 

Dagens Fokus ger syn för sägen med 20(!) sidor. Tala om att USA-knarka valet. 

Så här ser öppningen ut inne i tidningen. 

Ack du milde min tid.

 

Hallå Lomma! Sätt upp skylten

I slutet av förra veckan utsågs Lomma kommun BÄST att leva i, av den tunga tidskriften Fokus. För övrigt mitt eget veckouniversitet. Även om den börjat svikta det senaste året. Börjat bli lite väl röd. 
Hur som helst. 
Landets kommuner rankades efter en speciell skala. 
Lomma tog hem hela rasket. 
Vi som bor här, är givetvis stolta. 
BÄST i Sverige. Smaka på den. 
Det går bra nu. 
Utom i äldreomsorgen som är ett kommunalt sorgebarn. 
Bättre upp. 
Inget covid-19 har drabbat våra äldreboende eller hemtjänsten. Så här långt, är kanske bäst att tillägga. 
Senast Lomma tog hem Fokus storslagna utmärkelse var 2011. Då hette det, ”Här är det BÄST att bo”. 
Även på den tiden, var inte äldreomsorgen mycket bättre än idag. Det som borde göras, gjordes aldrig. 
Däremot skröt vi 2011 över den flott utmärkelsen. Skyltar åkte upp vid varje infart till Lomma-se bilderna här på bloggen. 
Tjusigt värre. 
Något år senare tog Solna kommun över den fina titeln. 
Skyltarna åkte ner, och har sedan dess samlat damm i något kommunalt förråd. Lomma fick ta ner skylten. 
Nu är det tid sätta upp den igen. 
Fast ändra texten till leva i stället för bo. Andra sidan kan det väl gå på ett ut. 
Upp med skylten, Lomma!

Lomma BÄST i Sverige-nu med nybakad badstrand

Idag kom tidskriften Fokus ut med sin ranking, vilken kommun i Sverige som är BÄST att leva i. Lomma kommun toppar listan. 
Alltså BÄST i landet. 
Sämst på plats 270 hamnade Bromölla. 
Vi som bor här, säger bara: ja, vadådå. 
Vår hövding, Robert Wenglén (m), pryder tidskriftens första sida med den äran-se lilla bilden, här ovanför. 
En härlig bild som jag gillar skarpt. 
Den 5 juni skrev jag här på bloggen om arbetet med att baka en ny badstrand i Lomma. Några hurtiga damer och jag döpte den till Muffinstranden, efter en omtyckt bulle. Blogginlägget oerhört populärt. 
Kunde aldrig drömma om det stora intresset. 
Däremot missade Fokus det märkliga baket. 
Nu är stranden nybakad och fin. 
Havets sand knådats, torkat och utkavlat. 
Lomma BÄST på allt. 
Även på baka badstränder. 
Det enda sorgebarnet är äldreomsorgen som ger Robert Wenglén huvudvärk. En öm punkt, att ta tag i. 
Vilket även görs.
På bästa sätt.
Hoppas vi som bor här.
Ändå. 
Lomma kommun är BÄST i landet. 
Sträck på er, Lommabor!

Har Brexit blivit en engelsk folkdräkt?

Läser den eminente skribenten, Johan Hakelius, historiska resa in i Brexits tokiga värld, i veckans nummer av tidskriften Fokus. 
Johan Hakelius tar oss med flera hundra år tillbaka i tiden som mest speglar engelsmännens sätt att vara eller inte vara. 
Mycket galenskap. 
Illustrationen förnämlig: en kryddstark flaska HP-sås med söt röksmak. Tillverkas i Birmingham. 
En gång i tiden fick jag jobb på stadens sjukhus som vårdare. 
Orsaken enkel. 
Vi har fått mycket skoj från detta land. Allt från The Beatles, Churchill, Monty Python till William Shakespeare samt mycket mer därtill som gett bestående avtryck. Inte minst fotbollen. För inte tala om publivet som jag lärde mig älska för 50 år sedan. 
Ja, så då röran med Brexit som ytterst få, begriper sig på. 
Den älskar vi inte alls. 
Johan Hakelius lyckas väl si-så-där, med att släppa slutdevisen. Fast intressant läsning är det allt. 
Det värsta är att EU behöver mer britterna, än vad britterna behöver EU. Heller det kanske är tvärtom. 
Vem vet? 
Bäst är när Hakelius citerar journalisten, A A Gill som skrev så här: 
”Det som tycks massivt engelskt är, faktiskt, ilska. Kollektivt och individuellt är engelsmännens arga över något. Den hopsnörda munnen och de muttrade kraftuttrycken, den ursinniga blicken och rynkande pannan är Englands folkdräkt.” 
Hur gick det då med det där jobbet i HP-såsen hemstad Birmingham? 
Jag hoppade av. 
Lika så bra det. 
Annars kanske ni inte fått läsa denna texten. 
Engelsk folkdräkt? Ja, inte som bilden här nedanför, i alla fall, men kunde gott vara det. För hur skulle det annars se ut?

Inför MFF-Chelsea: Storsläggan fram från Finland!

Jörn Donners beska krönika fann jag i tidskriften Fokus. Redan rubriken om fotbollen som rutten och stor, säger vart det barkar hän. 
”Ingenting i den internationella idrottsvärlden är så nedlusad av korruption, förljugenhet och storhetsvansinne som fotbollen.” 
Så där går vår finske motorsåg på. 
Det osar svavel om krönikan. 
Samtidigt passar Donner som bor i Finland på att betona: ”Ingenting inom idrotten är så fascinerande som fotboll.” 
Människan älskar alltså fotboll, men tar gärna fram storsläggan, för visa på sportens avarter: den internationella klubbfotbollen på högsta nivå är nedlusad med pengar. Ett tydligt tecken på det, är Chelsea som MFF möter i kvällens Europa League-match. 
Londonklubben omsätter över 5 miljarder medan MFF något över 200 miljoner. Småsmulor i sammanhanget. 
Jag har förstått att den ryske oligarken, Roman Abramovitj, pumpar in mycket av alla dessa kulor. 
Jörn Donner talar klarspråk. 
”Det är pengar som ryssar stulit från sina hemländer.”
Det får stå för Donner. Fast håll med om att det är skönt få höra. En uppriktighet som får en supporter att tänka ett varv till.
Det är alltså ett stjärnspäckat lag som Malmö FF ställs inför. Klubbens nye manager, Maurizio Sarri, har haft stora svårigheter, få samman alla stjärnorna till ett fungerande lagbygge. Den senaste förlusten med 6-0 mot Manchester City, vänder man inte på i röda rappet. Då hjälper inte ens alla miljarder.
Något som vår hjälte, Markus Rosenberg, också betonat.
Därför håller jag på 2-0 till de ”blåe”. 
För jag håller med Jörn Donners avslut på sin krönika: fotbollen är en underbar sport, att spela, beskåda och beundra.
Så rätt så. 

Folkpartiledaren Jan Björklund överfallen av vacker kvinna

Det är i och för sig inget nytt. 
Ska man riktigt klanka ner på en politiker, får inte bilden av hon/han-bli allt för vacker. I veckans nummer av Fokus åker liberalernas ledare, Jan Björklund, på en rejäl avhyvling. Det roliga i sammanhanget är TCO:s annons läsaren möter på sidan före det drastiska uppslaget med Björklund. 
Vi ser en vacker kvinna med texten, Hej politiker. 
Denna vackra kvinna är fotoshoppad åt rätt håll, så att säga. Det sker numera automatiskt med människor i annonser. 
Jan Björklund är man. 
Honom kan man i stället köra åt andra hållet. 
Rakt ner i diket. 
Han ser ut som han sålt smöret och tappat pengarna. 
Jämförelsen är faktiskt riktigt kul. Även om Jan Björklund själv tycker hela illustrationen till liberalernas nedåtgående trend i Fokus inte är så jävla kul, som ett befäl skulle sagt på kaserngården.
Tuff rubrik. 
Jan Björklund överfallen av en vacker kvinna. Ja, i alla fall i Fokus.
Tillskruvat av mig?
Visst, men lite kul får man allt ha här i livet.
Ni håller säkert med mig-se själva här nedanför. 
FOTNOT: Foto i Fokus, Tomas Oneborg. Illustration Fokus. Annonsen av Viartco.se

PS: För övrigt vinner Malmö FF över Östersund i kväll. Bara så ni vet.

Terrordöden i Stockholm: När ögonblicket frös till is

Exakt när lastbilen kom med döden till Drottninggatan i Stockholm, läste jag i Fokus om Lenin som i cylinderhatt promenerade på just denna berömda gata. Det var nästan på dagen för 100 år sedan. 
Om klockan även då stannade på 14:53 vet jag inte. Det kan vara både före och efter galenskapen inleddes 100 år senare. 
Journalistikens grand old man, Staffan Heimerson som fyller 82 år i november, har rest i Vladimir Lenins fotspår-från Zürich till S:t Petersburg ( då Petrograd). Det är en härlig berättelse som får tvärnit, när revolutionären Lenin i cylinderhatt och paraply vandrar utmed Drottninggatan i Stockholm. 
Mannen som skulle återvända hem till Ryssland för sprida sitt evangelium som blev till död och ondska. 
Nu var det en kapad lastbil som möjligen var fylld med öl som spred död och ondska. Det var ett märkligt sammanträffande. 
Det var då mitt ögonblick frös till is.

Årets svensk-sågar riksdagen längst fotknölarna

Det är inte en liten handsåg, Amineh Kakabaveh, tar till. Nej, det är en rejäl motorsåg Amineh plockar fram. 
Maken till sågning får man leta efter. 
Efter att tidskriften, Fokus, har korat hennes till Årets svensk 2016, säger hon i segerintervjun med tidningen. 
Jag citerar ordagrant:  
”Vad gäller riksdagen, har jag aldrig förut mött så mycket dubbelspel, härskartekniker, osynliggörande, maktspel och karriärism någonstans tidigare, trots att jag har levt i diktaturer. Rena stalinismen.” 
Det här, Gott Folk, är ord och inga visor. 
I princip sågar hon samtliga riksdagsledamöter (349) utom då sig själv. Hon sitter i riksdagen för Vänsterpartiet sedan 2008. Nu ryker alla 20 vänsterkamrater samma väg. 
Det här kommer det att bli liv om, säkert som amen i kyrkan. 
Jag måste applådera denna modiga kvinna. 
Amineh är tuff, så har hon också varit krigare hos peshmergagerillan. 
Om sitt fantastiska äventyrliga-och livsfarliga-liv berättar hon om i boken,”Amineh, inte större än en Kalasjnikov”. 
Jag har läst boken. 
Jag förstår mer än gärna att hon är en irriterande nagel i ögat, inte enbart för vänsterpartisterna i riksdagen. Nej, för hela gänget som sitter där. 
Rena stalinismen! 
Snacka om sågning. 
Motorsågsmassakern. 
Heja Amineh!

FOKUS listar kulturens 75 mäktigaste-missade Göran Schmitz i Lomma

Sitter och bläddrar lite förstrött i tidskriften Fokus som listar kulturens mäktigaste i Sverige. 
Det är en lista med 75 kvinnor och män som ska så att säga styra kulturutbudet i Sverige. 
Många namn känner jag till. Andra är för mig helt anonyma som designer, Monica Förster, på plats 70. 
Kända författare, kulturchefer, musiker, Svenska Akademien osv och nummer 1, kultur-och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke. 
Tala om att borsta rygg. 
Listan brister på grund av rädsla för kulturetablissemanget i Stockholm. 
Det gäller ligga rätt i tid, så att säga. 
Jag hade mer än gärna sett Göran Schmitz, Lommas bibliotekschef, med på listan. Göran har förvandlat byns bibliotek till ett unikt kulturskafferi av allehanda slag. Nu har det gått så långt att plåtlåddan håller på sprängas över alla gränser. 
Göran har sett till att biblioteket bjuder på precis allting. Det här är en byggnad som bubblar och sprakar inte bara av böcker utan av föreläsare-både berömda och vanliga människor, boksläpp, spännande utställningar, opera och tusen andra saker till. 
Det är inte konstigt att konstföreningens ordförande, Jöran Lindkvist, slår ut med armarna för ett kulturhus i byn. Uppföras ett kort stenkast från biblioteket. 
”Ja, så lånar folk givetvis mycket böcker också,” säger Göran Schmitz till mig. 
Nej, Göran borde fått plats på FOKUS lista som naturligtvis domineras av Stockholmsmaffian. Trist men sant. 
Det finns faktiskt sammantaget mer kultur ute i landet än i Stockholm. Den är totalt bortglömd i FOKUS kulturlista.
Skam.
Heja Göran!

Miljöpartisten Peter Eriksson Sveriges svar på Davy Crockett

Journalisten, Maggie Strömberg, skrev så här får en tid sedan i Fokus: 
”Från Gällivare tog han Europaväg 45, men svängde av innan vägen viker ner mot Porjus och Jokkmokk. Han körde tills det tog stopp. Där låg Allavare, tre gamla bostadshus och några bodar, i kanten av Sjaunja, en lömsk våtmark – stor som Blekinge – som sträcker sig upp mot fjällen runt Stora Sjöfallet.” 
Mannen som Maggie Strömberg skriver om är vår nye bostadsminister, miljöpartisten, Peter Eriksson. 
Då för 32 år sedan hade Peter kommit till världens ände. Långt bort från all civilisation. Utan alla moderna bekvämligheter. 
I en liten risig stuga i ödemarken bosatte sig Peter Eriksson. (texten fortsätter efter bilden)

På så vis kan man säga att han levde ett Davy Crockett liv i vildmarken under många år. Skillnaden med vår barndoms hjälte, var att Peter inte dödade några djur mer än-förmodligen- till husbehov, utan framför allt lärde sig spåra de vilda djuren på ett mästerligt sätt. Boken han skrev om konsten blev också mycket populär bland landets jägare. 
Jag vet inte om Peter Eriksson som sedermera blev miljöpartiets mest framgångsrike politiker, smög omkring i Crocketts björnskinnsmössa. Fast det tror jag inte. 
Fascinerad av Peter Erikssons liv som Davy Crockett blev jag i alla fall.  Jag vill veta mera. Mycket mera.
Det har säkert varit väldigt tufft många gånger. Inte minst de lååånga vintrarna med all snö. Nu får han som bostadsminister tampas med statsminister, Stefan Löfven-med eller utan björnskinnsmössa. Det kan bli som en hård snöstorm, det också.
FOTNOT. Fess Parker (1924-2010) spelade rollen som Davy Crockett som hade premiär 1955. Filmen blev omåttligt populär bland oss unga människor. Inte minst mössan.

Oljekraschen: Norrmännen kan få skala sina bananer själva

Det var den 9 februari 2011 som Uppdrag Granskning med Janne Josefsson i spetsen åkte till Oslo. De visade upp mängden av svenska ungdomar som åkte till Norge, för tjäna snabba pengar på skala bananer åt norrmännen.  
Bilderna bet.
Det kändes förnedrande för oss svenska tittare. Mycket värre än bli utklassad i skidspåret. Ungdomarna var emellertid glada. Levde rövare i huvudstaden på sin lediga tid. På pengar man fått genom att skala bananer. 
Norrmännen skrattade åt skitjobbet. Skrev en hånfull populär låt om svenskarna, hur de bodde som zigenare och försörjde sig på skala bananer. (texten förtsätter efter bilden)

Men så kom oljekraschen. 
Enligt Svenska Dagbladets kurva här ovanför, dök oljan från 140 dollar per fat till 35 dollar per fat i år. Orsaken är en överproduktion i världen. 
”Tidigare har Opec justerat sin kvot för att hålla priset uppe. Men 2014 frångick man den linjen,” säger Sofie Quant på den svenska branschorganisationen SPBI till Svenska Dagbladet som en förklaring till nedgången. 
Den här dramatiskt nedgången har nu fått den norska kronan falla mot botten. 
Detta betyder att mycket som tidigare varit väldigt dyrt i Norge är på väg bli mycket billigare. Inte minst kan detta kronfall i längden, ställa till stora problem för gränshandeln mellan Sverige/Norge. (texten fortsätter efter bilden)

Den norska kronan låg igår 0,96 öre UNDER den svenska kronan. 
Värre ändå kan det blir. 
Nu när sanktionerna mot Iran lyfts bort, kan iranierna börja pumpa upp stora mängder olja mot den irakiska gränsen. 
Produktionen ska sedan i första hand ut på marknaden i Asien. 
Ja, ni förstår själva. 
Det ser ut att bli etter värre för norrmännen. 
Jag ser ingen annan råd än att de får börja skala sina förbannade bananer själva. 
FOTNOT. Länder som drabbas av prisfallet på oljan är Norge, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien samt Malaysia. Källor: Svenska Dagbladets, Aftenposten, Fokus, Bloomberg mfl samt egen bananvinkling.

Gåsatider: När jag hoppade på matoraklet Edward Blom

Det var för snart sex år sedan. 
Edward Blom var i början av sin blomstring som TV-kändis. Han lagade gås i TV8 tillsammans med, Jan-Öjvind Swahn, som blev TV-kändis redan 1963. 
Det gick inget vidare för Edward. 
Jag skrev ett skarpt blogginlägg om ”gåsamiddagen” den 25 november 2009. Edward jublade inte precis, men förklarade efteråt för mig varför det gått som det gått med gåsen. 
Först och främst hade inte TV-produktionen tid att vänta, så gåsen fick alldeles för lite tid i ugnen. 
Sedan var det Jan-Öjvind Swahn som bara krävde en avrundning med en ”Spiddekaka”. Bort rök den klassiska äppelpajen med vaniljsås. 
Edward Blom blev alltså, mer eller mindre, överkörd tillsammans med gåsen. 
Hur gick det sedan för Edward? 
Jo, mycket bra. 
Han är numera gift, pappaledig, skriver kokböcker, driver en hemsida, kulturhistoriker, gastronom m m. 
Ja, så är han en populär gäst i diverse TV-program. 
Trots gåshaveriet. Jag gillar Edward skarpt. 
Den som inte läst hans krönika i Fokus om Ignoreringstimmen på krogen, bör genast läsa den. Helt underbar. 
Heja Edward! 
Vi glömmer gåsen.

Hans Rosling kapas i landet Lagom

I Sverige fungerar det på så vis, att du får inte bli för duktig. I alla fall inte för-länge-duktig, för då blir du alldeles för duktig-för-länge. 
Lagom är bäst i massmedias sken. 
Annars tar fan dig till slut. 
Nej, fy för den lede, för allt för framgångsrika, begåvade och duktiga människor. 
Hualigen. 
Då kapas du med ett hugg. I landet Lagom-Sverige tillåts inga träd nämligen växa upp i himlen. 
Hans Rosling som gjorde dunder succé i samband med hela Sverige-skramlar- galan i SVT, har nu lagts på stupstocken. Han blev betydligt mer än lagom för landet Lagom (texten fortsätter efter bilden).

Skarprättare är en lärd kvinna som heter Ulrika Knutson. Hon är kulturparnassens favoritkrönikör. 
För en tid sedan i en krönika i tidskriften, Fokus, gick bilan över den allt för mycket lagom Hans Rosling. 
 Ulrika Knutson skriver bl.a.: 
”Professor Rosling baserar sin världsbild på föråldrad data. Nu gisslar han vällustigt den utdöende medialogik som gett honom stjärnstatus. Minns någon Stålmannens alter ego på femtiotalet?” 
Så där går Ulrika Knutson på. Hon menar också att han påminner om Björn Gillberg, som på sjuttiotalet tvättade skjortan i pulver-grädde (Prädd som efter TV-tvätten drogs bort från marknaden, min anm.) 
Nej, det är minsann inte lätt att bli för STOR ikon i landet Lagom. 
Undrar just när Hans Rosling får ta emot nästa yxhugg? 
För det kommer mera. Var så säker på det.

Kronofogden arbetslös i Lomma-får börja knyppla

Nja, så allvarligt är det väl inte. Även om konsten att knyppla är ett klassiskt hantverk i sömnadsbranschen. 
Sanningen är den, att de boende i Lomma kommun har minst betalningsanmärkningar hos kronofogden av alla kommuner i landet. Det visar en kartläggning som Expressen/Kvällsposten har gjort. 
Det är inte fy skam, precis. Lommaborna har ordning och reda på sina plånböcker. Jag har själv 620 spänn över i börsen. Inte alls dåligt.
 

Tidningens tyckarorakel, Lotta Gröning, går helt i spinn över Lommabornas välfyllda plånböcker. 
Hennes slutkläm gillar jag: 
”Lomma ligger med andra ord på Solsidan.” 
Med tanke på tidskriften Fokus årliga listning av landets bästa boendekommuner, där Lomma hamnade på förnedrande 56 plats, kan vi bara gotta oss. 
Fokus valde i år en ren vetenskaplig rapport, vilket sänkte alla små kommuner medan bjässar med operahus m m tog hem rubbet. 
Fokus valde därmed att döda sin egen undersökning. 
Märkligt. 
Nej, låt oss i stället njuta av arbetsbrist för kronofogden i Lomma kommun. 
Fast börja knyppla? 
Nja, där tog jag allt i. 
Andra sidan kanske det lockade dig att läsa ända hit. Tack för det. 
FOTNOT: Jag valde den skånska listan som ni kan se här nedanför. Klicka på bilden, så blir den större.