Jag bjuder på ett leende idag: Brottsyrket som försvann-kassaskåpstjuven

 

Läste en fantastisk bra krönika av Johan Hakelius i veckans Fokus. Han tacklade allt skjutande i det svenska samhället på sitt vis. 

Lysande, med andra ord. 

En kriminell karriärist behöver arbetsdisciplin, uthållighet, flit och tålamod. Dessutom skjuts det åt två håll, skriver Hakelius bland annat. 

Det får mig komma tänka på gamla tiders adel på de svenska fängelserna: kassaskåpstjuven/sprängaren som man helst ville kallas för. 

De avtjänade sina straff som stjärnor på kåken. Fanns inget finare. 

Sant. 

Jag har träffat några av denna brottsadel i mitt oändligt spännande liv. Det var i regel små tunna män. Stripigt hår med en teknisk utbildning i botten. Citerade gärna någon poets fyndiga text. Visste överlista allehanda lås. Visste också hur dynamitgubbarna skulle monteras, utan spränga hela banken i luften. Det räckte. Kassaskåpsdörren flög upp. Bara till plocka åt sig av godsakerna. 

För mer än 30 år sedan kom det internationella låsföretaget Yale på gåtan: ett lås som inte gick att knäcka eller spränga (ungefär så). 

En bank i Lomma råkade få ett skåp gå i baklås. Omöjligt att öppna. 

Yale flög in tre specialister från London. De jobbade i en vecka innan koder och annat otyg knäcktes. 

Svettigt värre. 

Förstå att det fina brottsyrket kassaskåpstjuven tvärdog. Det var som Arbetsmarknadsverket satt lås på det kriminella adelsyrket. Om detta skriver inte Johan Hakelius i Fokus. Det är bara jag som kopplar det till hans finurliga text om en kriminell karriär kräver flit och disciplin. 

Ha en trevlig helg.