Dagen efter vaccineringen: Rapport från fronten ”Vi slapp i alla fall gasen”

 

Känner mig både mörbultat och febrig idag (38,1 i morse). Natten varit tuff. 

Stridsmoralen sviktat betänkligt i vår närkamp med Astra Zenecas vaccin mot Covid-19. 

Första dosen fick jag och hustrun vid tiotiden i går-lördag-förmiddags på Lomma Vårdcentral. Ungefär samtidigt fick vännerna Karsten och Margareta sin första omgång med Astras vaccin. 

Läkaren som sprutade in det argsinta godiset på mig flaggade: ”Du kan bli öm i överarmen. Få lite feber. Det går snabbt över.” Tolv timmar efter vi fått sprutan körde det igång. Ungefär samma effekt på både oss, Karsten och Margareta. 

Började känna oss kymiga. 

Hustruns natt blev myrornas krig i kroppen. 

Karsten feberfrossa. 

Värk i överarmen. 

Helt utmattade. 

Där rök den natten sin kos. 

Astra Zenecas attack undergrävde vår stridsmoral. Då skonades vi ändå från gasen som ställde till så mycket elände under första världskriget. 

Tack Astra för vi slapp tår-och senapsgas, fosgen och klor. Och gasmask. 

I morgon-måndag-ska vi förhoppningsvis gått segrande ur striden. 

Vilar mitt trötta huvud mot Tegnells uttalande angående Astras vaccin. 

”Väldigt effektivt vaccin för äldre personer. Alla inrapporterade fall i Europa och världen hittills, visar att ingen av dem har varit över 65 år.” 

Låter bra. Vi slipper i alla fall blodproppar. 

Nej, jag ångrar mig inte en sekund. Tveka inte. Vaccinera dig. Det är som gamla tiders kaffe på Konsum. 

Gratis.

Har man legat på IVA med andra svåra sjukdomar med slangar och hela rasket, vill man absolut inte dit igen. Rena skräckkammaren. 

Och så slapp vi gasen.