Jag vet inte om det här
med SVT:s, Den stora älgvandringen, enbart är vi män som går
bananas.
Hustrun ser mig i alla fall som en knäppis.
Grannfrun ser
mig som en knäppis.
På Centrumtorget i Lomma träffade jag kompis,
Karsten.
Gissa vad vi pratade om?
Älgvandringen i SVT.
”Skönt och
träffa en vettig människa. Hustrun tycker jag är en knäppis,”
sa Karsten och suckade djupt.
Vettig människa den där Karsten.
Han
som jag sitter trollbunden och stirrar på direktsändningen från
älgskogen.
För det mesta händer ingenting.
Vi är som uppslukade
av en frostnupen älgskog utan älgar. Missuppfatta mig inte nu, kära
vänner. (texten fortsätter efter bilden)
Kvart i tolv idag dök
det plötsligt upp både en och två tranor i bild.
”En trana. Två
tranor,” skrek jag rakt ut. En stackars sate blir glad över det
lilla.
Plötsligt efter ytterligare någon timme eller timmar (lätt
tappa bort tiden av all spänning), blev ingenting någonting.
Älgar!
På rad.
”Älgar,” ekade min röst ödsligt i hemmet.
En älg
snusade till och med i micken som en hälsning till knäppisen i
Lomma.
”Vill du ha en kopp kaffe,” tjoade jag till svar.
Hustrun
skrek tillbaka.
”Jag tar en cykeltur. Du måste vara rubbad.”
Den stora älgvandringen höll vad den lovat. Jag fick till och med
en hälsning.
Jag ger mig tusan på det var Hälge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar